Senaste YouGov: det går åt helvete för M

Metro/YouGov februari 2014.

För er som ännu inte märkt det: det går åt helvete för Moderaterna och Fredrik Reinfeldt. Metro/YouGovs senaste mätning ger en fingervisning om vartåt det barkar hän:

http://www.metro.se/nyheter/moderaterna-har-tappat-240-000-valjare-till-sd/EVHnci!sZ9KMxM5PsO9w/

Inför valet 2006 trodde sig moderatledaren Fredrik Reinfeldt ha kommit på en briljant idé. Han skulle, med hjälp av vapendragarna Anders Borg, Per Schlingmann och Sven Otto Littorin, göra en total makeover av sitt parti. Det parti med betydande konservativa inslag som tidigare anförts av män som Jarl Hjalmarson, Gunnar Heckscher, Gösta Bohman och Carl Bildt.

Det var en tradition som Reinfeldt och hans grabbar fnös åt. Nu skulle partiet göras om till Nya Arbetarpartiet och lämpa all ideologisk barlast överbord. Nya partifärgen blev orange – varken mörk- eller ljusblått dög längre. Partiet skulle bli regeringsfähigt, kosta vad det kosta ville. Bland det första som offrades var det gamla höger- och moderatkravet på ett starkt militärt försvar.

Onödigt, tyckte den forna fjälljägaren Reinfeldt, värnpliktsvägraren Borg och de strategiska underbarnen Schlingmann och Littorin. Det Kalla kriget var slut och det gamla sovjetimperiet dött och begravet. Värnplikten kunde skrotas och soldaterna skickas iväg till Afghanistan och Afrika. Till och med försvarsministern Mikael Odenberg, som verkligen aldrig varit någon upprustare, fick snart nog och ersattes av Sten ”Tomhylsan” Tolgfors. Att det skulle kunna hända något i omvärlden som motiverade ett hyggligt starkt försvar var det ingen som tänkte på.

Inte heller behovet av gränskontroll stod högt i kurs hos de nya arbetarledarna med och utan hästsvans. All invandring är ju så hemskt berikande och dessutom var det viktigt att klämma åt Sverigedemokraterna, som Reinfeldt hyser ett krampaktigt hat till på grund av sin egen släktbakgrund med invandrare som ett pregnant inslag. Han har nämligen fått för sig att SD är emot all invandring. Alltså var det inga konstigheter för det nya knegarpartiet att gå samman med Miljöpartiet i syfte att vidmakthålla den extremt höga immigrationsnivån i Sverige.

Den nya strategin fungerade som tänkt var både 2006 och 2010, låt vara att SD lyckades ta sig in i riksdagen vid senaste valet. Mest av allt berodde nog valsegrarna på att folk 2006 var trötta på Göran Persson och 2010 för allt i världen inte ville ha Mona Sahlin. Men det skulle säkert lösa sig, bara statsministern med det vackraste vibrato han kunde uppbåda fick tala allvar med svenska folket och berätta hur hemskt det partiet var. Nu har det inte gått riktigt som Reinfeldt och hans grabbar tänkte sig det hela.

Av Metro/YouGove-mätningen för mars framgår att 240 000 av M-väljarna 2010 har gått över till Sverigedemokraterna, utan tvivel därför att de anser SD står de gamla fina M-idealen omfattande bland annat ett starkt försvar, begränsad invandring och upprätthållen lag och ordning betydligt närmare än dagens M-stämplade missfosterparti. Reinfeldts charad närmar sig vägs ände.

 Reinfeldts dilemma…

Som sverigedemokrat borde man kanske känna glädje och tacksamhet för att Reinfeldts moderater bjudit på denna överströmning av M-väljare till SD-fållan, men det är faktiskt inte så jag känner det. Själv gammal moderat (på 1970-talet) känner jag starkt för de trogna partimedlemmar och väljare som nu snopet tvingas inse, att de blivit lurade av ett gäng simpla bondfångare utan ett ideologiskt eller idealistiskt ben i kroppen. De är dock naturligtvis varmt välkomna till Sverigedemokraterna. Framförallt känner jag dock – och våndas – för gamla Sveriges framtid.

Enligt den refererade mätningen har nu den rödgröna oppositionen i det närmaste 50 procent av väljarsympatierna mot bara dryga 37 procent för alliansregeringen, där M noteras för 23,7 procent, den lägsta noteringen sedan YouGov började med sina mätningar 2011. KD hamnar under fyraprocentsspärren. På oppositionssidan får S 33 procent samt MP och V båda en bit över 8.

Det är en skrämmande tanke att det fullständigt utflipprade extremistpartiet MP skall ha något att säga till om över huvud taget, särskilt när det gäller energi-, invandrings- och försvarspolitik. Gamla kommunistkramarna och planhushållarna i V är inte mycket bättre.

Sverigedemokraterna ökar till 11,5 procent jämfört med senaste mätningen och intar åter positionen som tredje största parti. Gott så. I anledning av det ovan skisserade läget är det emellertid svårt att känna någon riktigt sprudlande glädje häröver. Med en S-V-MP regering efter den 14 september är det risk för att den svenska skutan går mot totalhaveri.

Dystert för M, uppåt för SD

I det norska mätföretaget Sentio Researchs decembermätning, utförd 5-11 december och omfattande 1041 personer som tillfrågats via webben, är ställningen i opinionen den att det rödgröna blocket får 47,5 procent medan allianspartierna noteras för 37,5 procent.

Detta innebär att Sverigedemokraterna (SD), som får 13,7 procent och därmed når all time high hos detta mätföretag, blir tredje största parti och vågmästare mellan blocken. SD utskåpar därmed närmaste konkurrenten om att vara tredje största parti, Miljöpartiet (MP), som får 8,3 och noterar en vikande trend med minus 1,1 procentenheter jämfört med förra mätningen. S får 31,5 och V 7,7 procent.

Största skrällen i Sentio-mätningen är att de så kallade nya Moderaterna åkar kana ner till 23,6 procent, en minskning med 2,3 procentenheter. Jämfört med valresultatet 2010, då M fick 30,1 procent, har statsminister Fredrik Reinfeldts parti minskat med i det närmaste 7 procentenheter! Då hjälper det föga att både C och FP ökar något; KD för sin del hamnar under 4-procentsspärren. Resultaten för M respektive det borgerliga blocket är de sämsta sedan september respektive oktober 2008.

Dystrare miner än på länge inom det så kallade nya arbetarpartiet (M), således. Reinfeldt såg också dystrare ut än vanligt (vilket inte är någon dålig prestation) då han förklarade för Expressen att ”SD för in hat i svensk politik”. Anmärkningsvärt är Reinfeldts påstående att ”(SD) vill få oss att dela upp människor som olika…”. Det märks hur långt åt vänster Gösta Bohmans gamla parti glidit, då dess ledare ser det som något negativt att människor är olika. Mer om Reinfeldts debacle via länken här:

http://www.expressen.se/nyheter/reinfeldt-sd-for-in-hat-i-svensk-politik/

Sedan valet 2010 har hittills drygt 100 000 människor lämnat M-fållan till förmån för SD. SD har också gått om M som näst största LO-parti efter S. Detta är inte särskilt svårt att förstå, då SD tagit över flera gamla höger/moderatkrav såsom det militära försvarets stärkande, lag och ordning samt minskad immigration. Att det skulle ske ett flöde från vänster till M är knappast sannolikt, då M alltjämt av många ses som det grundmurade överklasspartiet.

 Trolig statsminister 2014: Stefan Löfven.

Fredrik Reinfeldt torde redan nu kunna göra diskreta förfrågningar hos FN och EU om en lämplig reträttplats efter valet den 14 september 2014. Och det är helt och hållet hans eget fel att näste statsminister med all sannolikhet kommer att heta Stefan Löfven. Han har inte förstått att svenska folket inte köper hans nattståndna retorik om att all form av invandring är bra eller hans närmast patologiska djävulsmålning av SD. Han kan visserligen berömma sig av den historiska bedriften att ha gjort sitt parti till regeringsbärande i två mandatperioder efter varandra.

Samtidigt är det fullt möjligt att han också kommer att gå till historien som den som förvandlade M från Sveriges andra till tredje största parti. Redan nu skuggar SD Reinfeldts parti, och med tanke på att Sentio-undersökningen hade 14,9 procents osäkra väljare är den verkligheten närmare än vad många föreställer sig. Inom den efemära partipolitiken kan det ibland gå hiskeligt snabbt.