Skriver detta när trettondedagen 2015 just tagit slut och med den alla helger. Nu får vi vänta på påsken, som i år infaller i början av april.
Jag tycker det känns ganska bra, trots att min numera ganska stora flicka Isabella åkt tillbaka till sina studier i Glasgow och inte väntas hit igen förrän till sommaren. Eventuellt hälsar jag på henne framåt vårkanten. Har passat på att ta det väldigt lugnt under helgerna för att komma utvilad till det nya verksamhetsåret. Laddat batterierna, som det brukar heta. I dag har jag i alla fall skrivit ett debattinlägg till Länstidningen och sett ett intressant naturprogram på Kunskapskanalen om den fascinerande härfågeln.
Till middag har jag lagat fiskgratäng till mig och min son och till det druckit Campo Viejo mousserande vin, som jag inte orkade dricka på nyårsafton – den som spar han har! Dessutom har jag badat Gullnos, även kallad Gladis, min minisnögubbe i tyg som vaktar porträttet av min hustru tillsammans med en liten tygzebra; Gladis hade blivit ganska smutsig och behövde ett bad.
Åter till härfågeln. Jag har varit fascinerad av detta fågelsläkte sedan jag första gången såg en teckning av ett exemplar i en fågelbok. Dess latinska namn, Upupa epops, är onomatopoetiskt (ljudhärmande). På engelska kallas den hoopoe. Lätet brukar betecknas som ”opp-opp-opp”.
Härfågeln har en färgrik fjäderskrud, en lång sabelliknande näbb och på huvudet en plym som den fäller upp när den vädrar fara. TV-filmen handlade om en vinodlare i Wagram i Österrike, Manfred, vilken som självvald bisyssla hade att se efter de häckande härfåglar som anlände från Nordafrika. Litet rörande var att se hur han tog hand om en nykläckt unge, vars syskon dött i ett oväder.
Den här mycket speciella pippin förekommer ymnigt i myt och folktro. Enligt den fantasifulla grekiska mytologin förvandlade sig en gestalt som hette Tereus till just en härfågel, då han inte ansåg sig uppskattad av medmänniskorna. I kinesiska berättelser är härfågeln en budbärare som gärna berättar om den annalkande våren, medan den på andra håll anses förebåda mindre trevliga ting som krig och svält och med sitt karaktäristiska läte uppmanar folk att fly undan de kommande hemskheterna.
Gladis/Gullnos får sig ett välbehövligt bad. Foto: Tommy Hansson
Härfågeln förekommer över stora delar av världen – Europa, Afrika, Asien. En särskild variant finns på Madagaskar. I Sverige har den synts till mest på Öland men har eljest siktats i samtliga landskap. Enda gången jag sett den var mitt i Tel Aviv i Israel i våras, men jag har drömt om den för en del år sedan. Trevligt att åter stifta bekantskap med den!
Jag passar på att säga god natt till alla kända och okända läsare med en välmenande skål i det bubbel jag har kvar i vinglaset!