Arlas nya giv: politiskt korrekt hjärntvätt

 Mjölktransport från förr, då mjölk smakade bra utan att behöva kallas ”ekologisk”.

Det fanns en tid när mejeribjässen Arla enbart gjorde reklam för sina produkter, även om det stundom kunde gå litet över styr redan då: för några år sedan hävdades i Arla-reklamen således att ”Mjölk är livet”, vilket naturligtvis är ett problematiskt påstående.

Nu har Arla i ett anfall av akut storhetsvansinne fått för sig att företaget även skall tala om för Sveriges invånare hur de skall tänka och tycka i politiskt kontroversiella frågor. Så sker i en reklamfilm betitlad Landet Ekomjölk där förra alpinstjärnan, den lesbiska helylletjejen Anja Pärson, tillsammans med sin så kallade hustru Filippa Rådin och den senaste bebisen går ut och talar om för oss hur mycket bättre allt blivit med åren.

Ni har sett filmen många gånger i er TV-apparat, men jag repriserar den för säkerhets skull här inbäddad i en tidningsartikel:

http://www.expressen.se/mode/mode/anja-parson-och-nya-bebisen-i-arlareklam/

Anja Pärson, vars berättarröst hörs i filmen, påstås i Expressen enligt ovan ”ta ställning för ökad tolerans och ekologisk mjölk”. Filmens tema är att det ingalunda var bättre förr innan den välsignade ekomjölken hade sett dagens ljus. Det var ett Sverige som enligt den forna slalomhjältinnan befann sig i det nattsvartaste mörker:

Då det bara fanns män och kvinnor och ordet ”hen” blott betydde höna. Då man inte fotograferade maten och frågade varifrån den kom. Då män inte kramade varandra. Då landets statsminister inte var feminist. Då det inte var självklart att människor som älskade varandra kunde skaffa barn tillsammans. Då människors ursprung var viktigare än maten.

 Anja Pärson gör sin världsberömda ”Sälen”, här som reklampelare för Marabous kexchoklad.

Jag har ingenting emot att män kramar varandra om de nu skulle känna för det (senast jag själv kramade en man var i tröstande syfte vid en begravning i vintras). För egen del är dock helt OK att antalet kön var de båda som Gud skapat, att ”hen” bara betydde höna och att statsministern inte påstod sig vara feminist. Inte heller tycker jag det är något större framsteg i mänsklighetens historia, att personer av samma kön kan skaffa barn ”tillsammans” och barnen därigenom inte har en mamma och en pappa att ha som vuxna förebilder. Kan heller inte inse att matfotografering skulle vara ett jättelikt framsteg.

Påståendet att människors ursprung betydde mer än maten på den gamla onda tiden förefaller mig mycket märkligt. Vad har mat med människors ursprung att göra? För övrigt tenderar ju människors härkomst att bli allt viktigare för de politiskt korrekta åsiktspoliserna inom vänstern, för vilken du egentligen bara har rätt att öppna käften om du är ”rasifierad” – det vill säga har annan hudfärg än vit och inte har svenska som modersmål. Så vilka är det egentligen som är ”rasister”?

Enligt Anja Pärsons berättarröst har ”tiden förändrats till det bättre” och ”framtiden ser ljus ut”. Kalla mig gärna gravt efterbliven, men för mig framstår detta ljus som tämligen illusoriskt. Jag skulle inte ha något emot att sätta mig i en tidsmaskin och färdas tillbaka till, säg, året 1955.

– Då alla kunde gå ut och handla utan att riskera överfallas av knivdesperados.
– Då folk i alla åldrar kunde vistas på gator och torg utan att behöva råka ut för granatattacker eller dras in i gängkrig.
– Då mord var något sensationellt som inträffade högst någon gång om året.
– Då skolan klarade sin pedagogiska uppgift och läraryrket faktiskt var eftertraktat.
– Då invandrare förutsattes anpassa sig till svenska seder och bruk och bidra positivt till samhällsutvecklingen snarare än att leva på bidrag.
– Då en gymnasiekurs i svetsning inte räckte som utbildning för landets statsminister.

 ”Jag är inte bara svetsare, jag är feminist också.”
–

 – Då statsministern insåg att Sverige hade gränser vilka var värda att försvaras.
– Då grova brottslingar inte sågs som ”offer” utan skulle åtalas, dömas och spärras in.
– Då islamisering inte förekom och handelsresande i terrorism var ett okänt fenomen.
– Då äktenskap var en angelägenhet för en man och en kvinna och ingen ens hade hört ordet ”feminism”.

Och för den delen då alla åt en god och närande mat respektive drack närande dryck utan att behöva kalla dessa ”ekologiska”. Modern forskning har visat att den så kallat ekologiska födan inte är nyttigare än annan mat – den är till allt övervägande del en ren marknadsföringsåtgärd i vinstmaximeringens syfte. Läs mera om detta här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/11/05/myten-om-det-ekologiskt-odlade/

Nåja, jag tänker inte protestera alltför intensivt mot att Arla och andra livsmedelsföretag propagerar för det ”ekologiska”, även om jag personligen ställer mig skeptisk. Det ligger trots allt inom ramen för vad denna typ av företag bör syssla med.

När företaget däremot, som i den senaste Anja-reklamen, tror sig ha den moraliska rätten att via en ”folkkär” idrottsutövare skriva folk på näsan vad de skall tycka och tänka, då går det alldeles åt helvete för långt. Arla bör hålla sig till det företaget kan bäst: producera födoprodukter och publicera recept. Den politiska hjärntvätten skall man lämna därhän.

Arla befinner sig i dagarna i nyhetsflödet också genom sin ekonomiska filosofi. Medan den betydligt mindre konkurrenten Skånemejerier har höjt ersättningen till mjölkbönderna, har Arla valt att sänka ersättningen med 25 procent samt ge sin nye verkställande direktör ett rejält lönepåslag upp till en årslön om 6,2 miljoner kronor (den förre tjänade 4,5 miljoner):

http://www.ltz.se/jamtland/ostersund/trots-mjolkbondernas-kris-arla-hojde-vd-lonen

Det finns alternativ till Arlas produkter.

Själv tänker jag definitivt börja studera vilka alternativ det finns till Arlas produkter. När det gäller filmjölk, som jag ofta inmundigar, är det Gefleortens Bollnäsfil som kommer att gälla fortsättningsvis.

Fotnot: Arla Foods är ett danskt-svenskt mejerikooperativ som ägs av 12 629 mjölkbönder i de sex länderna Sverige, Danmark, Belgien, Luxemburg, Storbritannien och Tyskland. Företagets historia och namn går tillbaka till 1881 och den första mejeriandelsföreningen på gården Stora Arla i Odensvi socken, Köpings kommun i Västmanland.