Posted tagged ‘Ohio’

Bidens mest bisarra exekutiva order: biologiska män tillåts delta i kvinnotävlingar

5 februari, 2021

Bidens exekutiva order om att tillåta transpersoner i kvinnlig skolidrott får kritik.

USAs 46e president, Joseph (Joe) Robinette Biden, Jr., inledde sin tid i Vita huset – så länge den nu kommer att vara – med att skriva under ett antal så kallade executive orders.

Det vill säga medlemmar i hans vänsterextrema medarbetarstab hade utformat dokumenten i syfte att omintetgöra företrädaren Donald J. Trumps politiska gärning; det måste anses tveksamt huruvida den senile Biden läst igenom alla handlingar innan han, iförd det lika obligatoriska som  i sammanhanget malplacerade munskyddet, signerade dem.

Orderna omfattade allt från att stoppa byggandet av Trumps odiskuterade mur mot Mexiko till att möjliggöra för illegala invandrare att bli amerikanska medborgare och tillåta muslimer från alla länder att resa in i USA. Ta del av samtliga Bidens exekutiva order här: https://www.marketwatch.com/story/all-of-president-bidens-key-executive-orders-in-one-chart-2021-01-21

Den i mitt tycke i särklass mest bisarra ordern gäller transpersoners rätt att delta i skoltävlingar för flickor/kvinnor i USA. Ordern, med rubriceringen the Executive Order on Preventing and Combatting Discrimination on the Basis of Gender Identity or Sexual Orientation, har fått stark kritik och detta av uppenbara skäl: USAs skolflickor tvingas nu tävla mot biologiska män vilka upplever sig själva som kvinnor.

En maskerad Biden undertecknar dokument i Ovala kontoret i Vita huset.

Till kritikerna hör Madison Kenyon, en kvinnlig löpare från Idaho State University, som framträdde i en intervju med Ainsley Earhardt i TV-programmet Fox & Friends tillsammans med sitt juridiska ombud Christiana Holcomb. Kenyon underströk hur oerhört frustrerande det är för flickor att mäta sina krafter med personer som egentligen är biologiska män. https://www.foxnews.com/sports/idaho-athlete-runner-biden-executive-order-gender-identity

Enligt Christiana Holcomb innebär de nya bestämmelserna att den inkommande administrationen skickar ett budskap till landets kvinnliga idrottsutövare: att ”they don´t matter to this administration.” Biden-administrationen bortser till råga på allt från den federala lag som garanterar separata idrottssektorer för män respektive kvinnor.

Den 30 mars 2020 signerade Idahos republikanske guvernör Brad Little the Fairness in Women´s Sports Act, en lag som gjorde Idaho till den första amerikanska delstat att banlysa transsexpersoner att delta i kvinnliga idrotter. Lagen kritiserades av American Civil Liberties Union som diskriminerande, och nu ser den ut att upphävas genom Bidens order. https://snowbrains.com/idaho-passes-fairness-in-womens-sports-act-for-biological-women/

Det finns ett känt historiskt exempel på de fördelar så kallade kvinnor som egentligen bör betraktas som män kan åtnjuta. Det gäller Stanislawa Walasiewicz (1911-80), även känd som Stella Walsh (Olson), vilken föddes i Polen 1911, kom till USA i mycket unga år och sköts ihjäl vid ett väpnat rån i Cleveland, Ohio 1980. https://en.wikipedia.org/wiki/Stanis%C5%82awa_Walasiewicz

Stella Walsh Olson sköts ihjäl i ett väpnat rån.

Obduktionen visade att Walsh hade både manliga och kvinnliga kännetecken. Så hade hon en (manlig) Y-kromosom och saknade livmoder. Hon skall även ha haft ett förtvinat och icke funktionsdugligt manligt könsorgan. Socialt, kulturellt och legalt fungerande hon dock som kvinna. Obducenten betecknade henne som ”intersex”. Hon ingick 1956 ett kortvarigt äktenskap med flygtjänstemannen Harry Olson.

Som Stanislawa Walasiewicz hade hon en mängd framgångar på löparbanorna med ett flertal guld- och andra sorters medaljer i olympiska spel, Europa-mästerskap samt damolympiader. Främsta meriten var seger på 100 meter med tiden 11,9 vid de olympiska spelen i Los Angeles 1932. Vid Berlin-OS 1936 tog hon silver. Walasiewicz satte sammanlagt 37 världsrekord i friidrott.

Walasiewicz/Walsh skulle bli amerikansk medborgare 1932 men rev papperen precis föe Los Angeles-OS för att istället tävla för födelselandet Polen. Först 1947 accepterade hon att bli amerikansk medborgare.

Extremvänstern i USA: ”Vi vill inte ha Biden. Vi vill ha hämnd.”

22 januari, 2021

Polis med tårgas ställdes mot våldsamma vänstervandaler i Portland, Oregon.

We don´t want Biden. We want revenge for police murders, imperialist wars, and fascist massacres.

Så uttryckte sig medlemmar i den vänsterextremistiska grupperingen Antifa i samband med de senaste dagarnas förstörelsevåg i städer som Portland i Oregon, Seattle i Washington, Denver i Colorado och Columbus i Ohio.

I Portland slog mobben sönder Demokratiska partiets högkvarter, i Denver brändes amerikanska flaggor och i Seattle anställdes upplopp, allt som protester mot Joe Bidens installation som Förenta staternas 46e president. https://www.dailymail.co.uk/news/article-9170237/Protesters-gather-damage-Democratic-headquarters-Oregon.html

Det blev alltså ett brutalt uppvaknande för alla som trott att nu när Donald Trump var borta från Vita huset så skulle allt lugna ner sig och den av Biden förebådade nationella enigheten breda ut sig. Sanningen är att extremvänstern inom Antifa. Black Lives Matter (BLM) och Communist Party USA (CPUSA), vilka deltagit i protestaktionerna, ser såväl Joe Biden som Donald Trump som kapitalets drängar.

Förstörelse i Kenzo Nakamura Courthouse i Seattle, Washington.

I Portland sköt federala skyddsstyrkor tårgas och distraktionsgranater (flash-bangs) mot en mobb på cirka 200 personer. Sedan Demokraternas partihögkvarter vandaliserats greps åtta personer. I högkvarteret hade rutor krossats och texten ”Fuck Biden” sprejats på väggar.

Portland-mobben hade samlats utanför ICE Building i stadens South Waterfront-sektion. Här skedde flera våldsamma sammanstötningar mellan vänsterdemonstranter och lagens upprätthållare i kölvattnet av yrkesbrottslingen och knarkaren George Floyds frånfälle i Minneapolis den 25 maj i fjol. I de nu aktuella sammanstötningarna den 20 januari tvingades polisen spärra av gatorna som ledde till byggnaden.

Det har vidare rapporterats att 60 demonstranter beväpnat sig med klubbor vid protester i Kaliforniens huvudstad Sacramento och att det även förekommit oroligheter i Columbus, Ohio.

Kaotisk debatt i Cleveland – men Trump vann sakfrågorna

30 september, 2020

Den första amerikanska valdebatten i Cleveland, Ohio blev tämligen kaotisk.

Det hade inför den första TV-debatten mellan presidentkandidaterna Donald Trump och Joe Biden diskuterats, om den snart 78-årige Biden verkligen skulle kunna klara av en debatt av detta slag. Han har trots allt i vissa filmsekvenser uppvisat tecken på begynnande demens och har, under en stor del av den hittillsvarande kampanjen, isolerat sig i källaren till sin bostad i Wilmington i Delaware.

Demokratiska partiet behövde därför visa att deras man – av Trump stundom kallad ”Sleepy Joe” – kunde genomföra den halvannan timme långa debatten i Cleveland i Ohio utan att totalkollapsa. Alla som bevittnade debatten i TV den 29 september kunde konstatera att Biden inte bara stod på benen utan också gjorde förhållandevis bra ifrån sig, låt vara att han då och då uttryckte sig otydligt och slirade på ord. Han hade dock god hjälp av moderatorn Chris Wallace från TV-kanalen Fox News.

Grant Stinchfield, en fyra gånger Emmy-vinnande journalist och programledare på Newsmax TV, menade efter debatten att Chris Wallace – vars uppträdande Stinchfield kallade ”a disgrace” – medvetet gick in för att göra bort Trump och att såväl Wallace som Fox News undan för undan har glidit allt längre åt vänster. Någon räknade ut att moderator Wallace avbröt presidenten 73 gånger men hans utmanare endast 15 gånger.

Joe Biden tittade ett flertal gånger rakt in i TV-kamerorna, sannolikt i syfte att vända sig direkt till väljarna, men hans obalanserade skällsord gentemot Trump var långt ifrån statsmannamässiga: ”clown”, ”fool”, ”shut up, man”, ”keep yapping, man” , ”the worst president ever” etcetera. Man kan bara föreställa sig det ramaskri som skulle ha hörts om Trump hade yttrat dessa ord om sin debattmotståndare. Stinchfield anklagade vidare Biden för att bete sig som en diktator, då den senare sökte göra gällande att ”I am the Democratic party”.

Vilket naturligtvis är struntprat, då vänsterradikaler och proislamister såsom Bernie Sanders, Ilhan Omar, Rashida Tlaib, Alexandria Ocasio, Elizabeth Warren  och representanthusets talman Nancy Pelosi satt väl så stor prägel på Demokraterna som Joe Biden. Många ser med visst fog Biden som dessa radikalers lydiga redskap.

Anmärkningsvärt är vidare att Chris Wallace i debatten inte lät Donald Trump bemöta Bidens lögnaktiga och påståenden om att presidenten skulle vara en nickedocka åt Rysslands president Vladimir Putin. Kort tid innan debatten i Ohio drog igång hade John Ratcliffe, director för National Intelligence, avslöjat att Trumps motståndare i valet 2016, Hillary Clinton, godkänt en plan med syftet att skandalisera Trump genom att försöka knyta honom till Putin och Ryssland. Därigenom hoppades Clinton och demokraterna få bort uppmärksamheten kring hennes lagvidriga e-mejlande av statliga angelägenheter på sitt privata konto. https://www.nationalreview.com/corner/allegation-hillary-clinton-orchestrated-collusion-hoax-to-distract-from-her-emails-according-to-russian-intel/

”Jag är det Demokratiska partiet”, hävdade Joe Biden. Man kan undra vad talman Nancy Pelosi tyckte om det uttalandet.

Vidare gjorde såväl Biden som hans medhjälpare Christ Wallace aktningsvärda försök att få det till att Trump är en hemsk rasist genom att pressa honom på ett förment uttalande som presidenten påstås ha gjort i Charlottesville i Virginia, där Trump skulle ha sagt att det var ”fine people on both sides”, därmed refererande till vit makt-grupperingar. Vad Trump menade var dock att det fanns bra människor både bland sådana som ville ha bort en staty av sydstatsgeneralen Robert E. Lee och sådana som ville ha den kvar. Trump har i andra sammanhang fördömt vit makt-grupper. Det är precis samma visa som i samband med valet 2016, då Trump-hatare gjorde lika desperata som fruktlösa försök att knyta Trump till ärkerasisten David Duke. https://www.factcheck.org/2020/02/trump-has-condemned-white-supremacists/

Jag tycker Trump klarade den diskussionen, om man nu kan kalla det aktuella käbblet för diskussion, bra genom att hänvisa till att det största hotet mot USAs demokrati inte kommer från vit makt-grupper utan från den hårda vänstern i form av Antifa (som Biden felaktigt benämnde ”en idé, inte en grupp”) och våldsverkarna i Black Lives Matter. Över huvud taget lyckades Trump väl i att få fram att det vänstervåld som förekommit sedan påtände knarkaren och yrkesbrottslingen George Floyd dog under ett polisingripande i Minneapolis den 25 maj framförallt varit ett problem i demokratiskt styrda städer.

I städer som Chicago, Portland och Seattle har polisens möjligheter att ingripa drastiskt beskurits med påföljd att anarkister och annat vänsterslödder kunnat ockupera hela stadsdelar. Biden övertygade nog ingen med sitt allmänna ordande om att polisen, istället för att tillgripa våld, i första hand borde försöka tala våldsverkarna till rätta. Således en amerikansk motsvarighet till den svenska polisens korvgrillnings- och pizza-policy.

Visare misslyckades Biden eftertryckligt visa, att Donald Trump misskött den amerikanska ekonomin under sina snart fyra år som USAs president. Här talar siffrorna sitt tydliga språk. Under de tre åren från Trumps tillträde i januari 2017 fram till Kina-smittans utbrott gick alla ekonomiska kurvor uppåt samtidigt som arbetslösheten sjönk till rekordlåga nivåer. Sedan följde en djup vågdal till följd av pandemin men nu vänder ekonomin, vilket också påpekades av moderatorn Chris Wallace, uppåt igen vilket rapporterats om bland annat i Wall Street Journal. https://www.wsj.com/articles/wsj-survey-overall-economy-is-recovering-faster-than-economists-expected-11599746400

De båda vicepresidentkandidaterna Kamala Harris och Mike Pence möts i en debatt i Salt Lake City den 7 oktober.

Den inledande valdebatten i Case Western Reserve i Cleveland, Ohio blev tämligen kaotisk. Trump skulle ha tjänat på större debattdisciplin, men å andra sidan är hans frustration över att inte ha fått bemöta några av Bidens mest uppenbara lögner förståelig. I mina ögon och öron råder inget tvivel om att det var presidenten som gick segrande ur holmgången i det viktigaste avseendet: han ägde i stort sett sakfrågorna från covid-19 och ekonomin till gatuvåldet och militären. Den som önskar en opartisk redogörelse för debatten kan med fördel läsa vad BBC News skriver här: https://www.bbc.com/news/election-us-2020-54350538

Nästa debatt i den amerikanska valrörelsen kommer att äga rum den 7 oktober i Salt Lake City i Utah och hålls mellan vicepresidentkandidaterna Mike Pence och Kamala Harris. Sedan följer de båda avslutande debatterna mellan huvudkandidaterna i Miami, Florida den 15 och Nashville, Tennessee den 22 oktober.

 

Trump har gått om Biden i opinionen

31 augusti, 2020

Frågan är om vi får se några valdebatter mellan Trump och Biden.

Den demokratiske kandidaten Joe Biden ledde länge klart över den republikanske presidenten Donald Trump i opinionsmätningarna inför det 59e amerikanska presidentvalet den 3 november. Efter att försprånget gradvis har krympt har nu Trump för första gången gått om Biden i en mätning: den sittande presidenten får 48 procent mot Bidens 42 procent hos mätinstitutet Democracy Institute (DI). https://www.express.co.uk/news/world/1329181/us-election-2020-donald-trump-joe-biden

Trumps försprång är ännu större i de viktiga nyckelstaterna (swing states); här leder presidenten med 49-42 över Biden. 3 procent av Trump-anhängarna och 9 procent av Biden-väljarna har sagt att de kan tänka sig ändra sig före valdagen. DI har så här långt i valrörelsen genomgående haft högre siffror för Trump, men det innebär inte nödvändigtvis att man har fel. Så förutspådde DI korrekt såväl valutgången 2016, då Donald Trump överraskande besegrade Hillary Clinton, som utgången av den brittiska folkomröstningen om Brexit.

Patrick Busham, som är director hos Democracy Institute, kommenterar mätresultatet på följande sätt på den brittiska sajten Express den 27 augusti:

In any political campaign, there´s a moment that tells you which way the electoral wind is blowing. That moment arrived on Wednesday when Joe Biden restated his support for peaceful protests but, crucially, condemned the violence that has come to dominate the monthlong nationwide protest movement. He does so because the electoral ground is shifting beneath his feet.

Det alltmer vänsterradikala Demokratiska partiet har hittills  slutit upp bakom den våldsbenägna pöbeln men börjar nu uppenbarligen få kalla fötter: det börjar sent omsider gå upp för partiet, inklusive dess frontfigur Joe Biden, att detta långt ifrån är något vinnande koncept. På detta tyder också att den fråga som överlägset flest väljare – 37 procent – bedömde som viktigast var lag och ordning. Näst viktigaste frågan var ekonomin som fick 27 procent.

Demokraterna har börjat inse att det finns en möjlighet att deras kandidat faktiskt kan komma att förlora valet, vilket har lett till att ledande personer har kommit med ”goda råd” till Biden. Representanthusets talman Nancy Pelosi (som med sina 80 år är ännu äldre än Bidens 77) har exempelvis uppmanat utmanaren att inte ställa upp i TV-sända debatter mot president Trump.

Trumps viktigaste valarbetare? Protester utanför polisstationen i Portland, Oregon den 21 augusti.

”I don´t think there should be any debates”, citeras Pelosi i The New York Post den 27 augusti. Som motivering anger hon att Biden inte borde ”legitimize a conversation with /Trump/”; detta därför att presidenten saknar ”any association with truth”. Desperat? Javisst, och den verkliga orsaken till Pelosis hållning är som alla inser Bidens darriga mentala status.

Frågan är dock om inte det oerhörda i att en kandidat vägrar ställa upp i debatter inför ett presidentval definitivt skulle sänka den kandidaten, i detta fall ”Sleepy Joe” Biden. Biden har själv förklarat att han kommer att ställa upp och debattera mot Trump. https://nypost.com/2020/08/27/nancy-pelosi-says-joe-biden-should-not-debate-trump-at-all/

De tre debatterna är planerade att äga rum i Cleveland, Ohio den 29 september, Miami, Florida den 15 oktober samt Nashville, Tennessee den 22 oktober. Trump har framfört att han vill att Biden drogtestas inför debatterna så att det kan säkerställas att den senare inte går på prestationshöjande droger.

Ett annat råd kommer från 2016 års förlorare, förra utrikesministern och senatorn Hillary Clinton. Hon uppmanar enligt Reuters den 25 augusti i en intervju i programmet Showtimes inslag ”The Circus” Joe Biden att inte erkänna sig besegrad på valnatten: ”Joe Biden should not concede under any circumstances because I think this is going to drag out.”

Detta på grund av att det till följd av Kina-smittan kommer att poströstas i detta val och rösträkningen kan komma att dra ut på tiden. https://www.reuters.com/article/us-usa-election-clinton/hillary-clinton-says-joe-biden-should-not-concede-on-election-night-idUSKBN25L2FJ

Om vi får tro Unibets siffror är det i stora drag dött lopp mellan Biden och Trump.

Som en följd av Trumps avancemang i opinionsundersökningarna har oddsen för att presidenten skall vinna valet sjunkit betydligt. Siffrorna hos Unibet den 30 augusti visade således att oddset för en vinst för Trump är 1,93 jämfört med 1,91 för Biden. Så gott som dött lopp med andra ord.

Ny bok om den komplexe Carl Bildt: goda insatser varvade med bottennapp

3 februari, 2018

Carl Bildt tar som utrikesminister emot de svenska deltagarna i det anti-israeliska propagandajippot Ship to Gaza i Turkiet.

Vi som började aktivera oss politiskt kring 1970 kunde inte undgå att stöta på fenomenet Carl Bildt. Uppmärksammad studentpolitiker redan i mitten på 1960-talet blev han snart efter några år ett ungt stjärnskott inom den moderata partiapparaten och med tiden partiledaren Gösta Bohmans handsekreterare och även svärson. Den erfarne journalisten Björn Häger har skrivit vad som nog måste sägas vara det definitiva verket om Carl Bildt: Uppdrag Bildt. En svensk historia (Norstedts 2017, 645 sidor).

Carl Bildt har aldrig tillhört mina politiska favoriter, även om jag gärna erkänner att jag stundom uppskattat hans politiska fingerfärdighet, debattskicklighet och något torra humor. Bildt tillhörde vad jag och mina meningsfränder gärna refererade till som den ”ljusblå maffian” inom Moderata samlingspartiet och ungdomsförbundet, en inriktning som ogillade alltför uttalad konservatism och antikommunism.

Vid ett tillfälle debatterade jag mot Carl Bildt (eller Calle Bult som han ibland kallades i ungdomsåren). Det var vid Stockholms-moderaternas partistämma i Åsö gymnasium på Södermalm 1976. Jag hade väckt en motion med rubriceringen ”Sovjetunionens illegala underrättelseverksamhet i Sverige” och pläderade i denna för att moderaterna skulle verka för en mer ingående granskning av den sovjetiska spionorganisationen KGB.

Carl Bildt hade fått uppdraget att lägga fram partiets syn på motionen. Kontentan var att någon ytterligare granskning av KGB inte behövdes eftersom M-partiet redan gjorde tillräckligt. Det är dock värt att notera att motionen inte avslogs utan ansågs besvarad.

Handlingarna – inklusive min motion om KGB – till moderatstämman i Stockholm 1976. Foto: Tommy Hansson

Elevrådsordförande och studentpolitiker. Björn Häger lutar sig tydligt mot Lars Lundbergs bok Bilder av Bildt (Legus 1994, 187 sidor) när det gäller att skildra Carl Bildts barn- och ungdomsår samt tiden som elevrådsordförande, studentpolitiker och åren som politiker fram till dess att han klev in i Rosenbad som statsminister 1991. https://www.bokborsen.se/view/Lundberg-Lars/Bilder-Av-Bildt-Om-Livet-F%C3%B6re-Rosenbad/7151013

Lundberg redogör även för Bildts släktbakgrund. Farfars farfar var generallöjtnant Gillis Bildt (1820-94), som var statsminister 1888-89 och under sin karriär även var riksmarskalk, landshövding på Gotland, diplomat och överståthållare i Stockholm. Gillis Bildt upphöjdes till friherre 1864. Söner till Gillis var Carl Bildt den äldre (1850-1931), vilken som diplomat bodde i Rom i närmare 30 år, samt Knut Bildt (1854-1927) som ändade sin karriär som generalmajor och chef för generalstaben.

Carl Bildts farfar hette Nils Bildt (1889-1969), överste vid försvarsstaben och far till Daniel Bildt (1920-2010) som blev officer vid Hallands regemente I 16, senare byrådirektör och far till Carl (född 1949) och Nils Bildt (född 1952). Nils blev med tiden civilekonom och egen företagare i databranschen. Carl Bildts mor hette Kerstin Andersson-Alwå (1922-2010).

Carl Bildt fick något av ett publikt genombrott under sin tid som ordförande vid elevrådet i Östra Real i Stockholm, då han organiserade elevernas självstudier under lärarstrejken 1966. Han intervjuades under lärarstrejken av den dåvarande enkanaliga och svart-vita televisionen.

Bilder av Bildt av Lars Lundberg skildrar Carl Bildts tid från barn- och ungdomstiden fram till posten som statsminister 1991. Foto: Tommy Hansson

Ljusblå – med anstrykning av rött. Carl Bildt gick ut gymnasieskolan med glänsande betyg 1968 och skrev samma år in sig vid Stockholms universitet. Planen var att inom tre år avlägga en pol. mag. – examen med 120 poäng i ämnena statskunskap, nationalekonomi, statistik, företagsekonomi och sociologi. Verkligheten kom att se något annorlunda ut: under fem års tid avlade Bildt ett (1) betyg i statskunskap samt motsvarande ett halvt betyg i nationalekonomi.

Att det sket sig med universitetsstudierna förklarar Lars Lundberg (sidorna 33-34) så här:

För det första var Bildt mycket politiskt intresserad och engagerade sig därför i kårpolitiken för partiet Opposition -68. För det andra var Bildt mycket politiskt intresserad och engagerade sig därför i Fria moderata studentförbundet. För det tredje var Bildt mycket politiskt intresserad och blev därför redaktör för, och flitig medarbetare i, tidskriften Svensk Linje. För det fjärde, ej minst viktigt, hyste Bildt ett brinnande politiskt intresse och ägnade därför tid och krafter åt att författa ett par skrifter om EU samt knyta kontakter med konservativa studenter ute i Europa.

I egenskap av ordförande i studentkårens internationella utskott drev Carl Bildt initialt tre internationella biståndsprojekt: den kommunistiska Frelimo-gerillan i Mocambique, ett program för familjeplanering i Costa Rica och hjälp till den grekiska exilorganisationen EEEE. Snart kom även den kommuniststyrda rebellrörelsen FNL (Viet Cong) i Sydvietnam med som biståndsprojekt.

Under Bildts och moderate studentpolitikerkollegan Carl Cederschiölds tid i Internationella utskottet månade sig detta även om goda förbindelser med Östeuropa, enkannerligen Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Bildt pläderade för ett svenskt erkännande av Östtyskland. Vid Fria moderata studentförbundets årsmöte i Linköping 1971 kom Bildt, Cederschiöld med flera enligt Lars Lundbergs redovisning att uttrycka sympatier för ”palestinierna”.

Som utrikesminister i alliansregeringen långt senare förhöll sig Bildt skeptisk till den judiska staten Israel, som i sin tur aldrig hyst någon kärlek till Bildt. När det Israel-fientliga propagandajippot Ship to Gaza under Bildts tid som utrikesminister anlände till Turkiet fanns Bildt på plats och mötte deltagarna, bland dessa kommunisterna Mattias Gardell (mottagare av Leninpriset) och Henry Ascher.

Tre anti-israeliska svenska politiker: Carl Bildt (M), Margot Wallström (S) och Olof Palme (S).

Faktum är att Bildt var minst lika propalestinsk under sin tid som svensk utrikesminister som någonsin Margot Wallström, eller för den delen Olof Palme, kanske dock något mer balanserad än de båda senare. https://blogg.mittmedia.se/ledarbloggen/2016/01/14/minnet-ar-kort-bildt-var-minst-lika-hard-mot-israel/

Av ovanstående torde framgå varför den unge Carl Bildt av mer konservativa bedömare kom att betraktas som ”ljusblå”, kanske till och med med en anstrykning av rött på den politiska färgskalan.

Medlem i Ubåtsskyddskommissionen. På sin väg mot den politiska toppen utsågs Carl Bildt i början av 1970-talet till den moderate partiledaren Gösta Bohmans (1911-97) handsekreterare. Sedan Bildt 1984 ingått äktenskap med Bohmans dotter Mia blev han även dennes svärson. Bildt hade då ett kort äktenskap med Kerstin Zetterberg bakom sig. Även äktenskapet med Mia Bohman slutade i skilsmässa 1997. Året därpå gifte sig Carl Bildt och Anna Maria Corazza, i dag moderat EU-parlamentariker, med varandra (mer därom nedan).

1973 valdes Carl Bildt in i Stockholms läns landstingsfullmäktige och 1979 i Sveriges riksdag. Samtidigt hade han en mängd uppdrag av skiftande slag inom dåvarande Moderata samlingspartiet. Den framgick tidigt av Bildts insatser i riksdagen att han hyste ett brinnande intresse för utrikesfrågor, och 1981 blev han fullvärdig medlem i utrikesutskottet.

En fråga som i högsta grad kom att fånga den blivande stats- och utrikesministerns intresse var de ubåtar som hade konstaterats kränka svenska farvatten i början på 1980-talet. Bildt deltog i den svenska Ubåtsskyddskommissionens arbete, som utmynnade i en rapport där Sovjetunionen utpekades som skyldig till att ”sända in farkoster under ytan på det svenska territorialvattnet.” (Lundberg, sidan 155). http://www.regeringen.se/49bb4a/contentassets/8eb8b2c27c2e47c09c58dc496715be1d/del-2-t.o.m.-kap.-5

Carl Bildt på presskonferens med Ubåtsskyddskommissionen 1983.

Sedan Ubåtsskyddskommissionen framlagt sin rapport reste Carl Bildt till Washington, där han bereddes tillfälle att inför ledande amerikanska militärer presentera rapportens slutsatser. Detta fick statsminister Olof Palme (S) att gå i taket – Palme fick regeringen att samfällt fördöma Bildts resa. ”Men Bildts resa var inte straffbar”, konstaterar Lundberg (sidan 155), ”och samtida kommentarer går ofta ut på att Olof Palme irriterades över att bli utmanad på sitt eget område, utrikes- och säkerhetspolitiken.”

Statsminister med problem. Efter de fyra borgerliga partiernas seger i riksdagsvalet 1991 blev Carl Bildt i sin egenskap av ledare för det största borgerliga partiet svensk statsminister. Han hade bland annat att ta ställning till hur Ny demokrati, som efter bara ett halvårs existens kommit in i riksdagen, skulle behandlas. Bildts tidigare konkurrent om posten som moderat partiledare, Ingegerd Troedsson, blev i egenskap av ny talman i riksdagen den som formellt fick klubba in Bildt som regeringschef.

Det vore att fara med osanning att hävda att Carl Bildts tre år som statsminister – mandatperioderna var vid denna tid ett år kortare än de är nu – förlöpte smärtfritt. Den nu 42-årige Bildt ser dock till att han runt sig har ett gäng nära medarbetare vilka samtliga i Björn Hägers historieskrivning hyser en närmast gränslös beundran för den nye statsministern. I Bildts kansli huserade en samling ungefär med Bildt jämnåriga män vilka internt gick under beteckningen ”Hjärnkontoret”.

Detta bestod av pressekreteraren Lars Christiansson, planeringschefen Olof Ehrenkrona samt statssekretetaren Peter Egardt. Med på ett hörn fanns också en lovande 23-åring som hette Anders Borg, vilken 15 år senare skulle bli finansminister under Fredrik Reinfeldt. Ytterligare en för Bildt central person var vännen och allt-i-allon Jonas Hafström, som blev utrikespolitisk rådgivare. ”Bildt dominerar så starkt att omgivningen sällan vågar säga emot”, skriver Häger (sidan 195).

Två ädlingar i svensk politik: Carl Bildt och Ny demokratis partiledare, greve Ian Wachtmeister, i TV-studion.

Den borgerliga ministärens tre år vid makten präglades av en ekonomi i kris, ett arv från den tidigare S-styrda regeringen som medförde en snabbt stigande arbetslöshet, en allt sämre lönsamhet för de svenska industriföretagen och kris för bankerna. Problemen kräver ibland drastiska åtgärder i form av krispaket och annat som inte blir populära. Det kan nämnas att regeringen och Ny demokrati 1993 enas om vissa riktlinjer för den ekonomiska politiken. Ny demokrati får igenom två av sina hjärtefrågor: sänkt turistmoms och visumtvång för flyktingar från kriget i Bosnien-Hercegovina. https://books.google.se/books?id=OaEzDwAAQBAJ&pg=PT249&lpg=PT249&dq=visumtv%C3%A5ng+f%C3%B6r+flyktingar+fr%C3%A5n+kriget+i+bosnien&source=bl&ots=cOIxDNQM3H&sig=ux04gphEuUGPwviYWk_nqMme72Q&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiyydHUy4XZAhXMjCwKHYPTClQQ6AEIOjAE#v=onepage&q=visumtv%C3%A5ng%20f%C3%B6r%20flyktingar%20fr%C3%A5n%20kriget%20i%20bosnien&f=false

Det hjälper inte att Moderaterna i riksdagsvalet 1994 får en halv procent fler röster än tre år tidigare. Socialdemokraterna kan bilda regering med Ingvar Carlsson som statsminister och Miljöpartiet återinträder i riksdagen. Ny demokrati kollapsar totalt och åker ur parlamentet. Det skulle dröja tolv år innan en ny borgerlig regering, nu kallad alliansen, såg dagens ljus. Med Carl Bildt som utrikesminister.

Bildt efterträdde britten David Owen som EUs medlare i det forna Jugoslavien.

”Jag har förhandlat med många skurkar”. När EUs medlare i Bosnien-konflikten, den före detta brittiske utrikesministern David Owen, avgår från sin post 1995 utses Carl Bildt till hans efterträdare med stöd från USA. För tidningen Expressen (Häger sidan 273) kommenterar Bildt så här varför han anser sig vara kvalificerad för uppdraget: ”Jag har förhandlat med många skurkar i mina dar. Min inrikespolitiska erfarenhet är stor.”

Och nog skulle Bildt tvingas förhandla med skurkar under sitt medlaruppdrag. alltid. De värsta av dessa var Serbiens och det så kallade rest-Jugoslaviens diktator Slobodan Milosevic (1941-2006), Bosnien-serbernas ledare Radovan Karadzic samt militärbefälhavaren Ratko Mladic. Milosevic avled under pågående rättegång vid krigsförbrytartribunalen i Haag under det att Karadzic 2017 dömdes till 40 års fängelse och Mladic till livstid, båda för folkmord i bland annat staden Srebrenica i Bosnien-Hercegovina.

Vad man än må säga om Carl Bildts insatser som medlare i Bosnien-konflikten så kan man näppeligen klaga på de arbetsvolymer han lade ned. Bildt verkar ha farit runt som ett skållat troll i regionen och träffat de aktuella aktörerna men tyvärr utan att få särskilt mycket av substans uträttat. Milosevic träffar han första gången strax före midsommar 1995, och det skulle bli många fler möten dessa båda män emellan. Den serbiske ledaren försäkrar Bildt att han har allt under kontroll, och den senare förefaller tro honom.

När det börjar bränna till i Srebrenica – den vidriga massakern ägde rum under tiden 11 juli till omkring 22 juli 1995 – var medlaren Carl Bildt på väg till Laholm i Sverige för att uppvakta sin far Daniel Bildt på dennes 75-årsdag den 9 juli. Den etniska rensningen i Srebrenica under Ratko Mladics ledning ledde till att 8373 muslimska bosniska pojkar och män i åldrarna 13-78 år mördades på bestialiskt sätt. Det konstaterades senare att Serbien under Milosevics ledning visserligen inte var direkt ansvarigt för massakern men heller inte gjort mycket för att förhindra den. https://sv.wikipedia.org/wiki/Srebrenicamassakern

Det är en vanlig uppfattning bland bosniaker (bosniska muslimer) att Carl Bildt var en av dem som genom sin passivitet och inkompetens gjorde de bosniska serbernas etniska rensning möjlig.

Förhållandevis blygsamma insatser. Den som endast tog del av svenska massmedier vid den här tiden kunde lätt ha fått intrycket, att det till stor del var den outtröttligt ambulerande fredsmäklaren Carl Bildts förtjänst att det till slut ingicks ett fredavtal i Bosnien-konflikten.

Carl Bildt utpekades som den store fredsmäklaren i svenska medier. Men i verkligheten var det amerikanen Richard Holbrooke som mest gjorde sig förtjänt av den titeln. Foto: Tommy Hansson

”I svenska medier är Carl Bildt den som fixar freden”, skriver Björn Häger (sidan 295). ”Men när fredsförhandlingarna tar fart efter Natos bombningar är det amerikanen Richard Holbrooke som tar initiativet och får uppmärksamhet i internationell press. Historieskrivningen blir att det är amerikanernas bombningar och tuffa diplomati som får parterna att sätta sig vid förhandlingsbordet. Och att Holbrooke lyckades där Bildt misslyckades.”

Freden mellan de stridande parterna – Bosnien-Hercegovina, Serbien/rest-Jugoslavien och Kroatien – och deras högsta representanter förhandlades fram på en flygbas i Dayton i Ohio 1-21 november och ratificerades i Elyséepalatset i Paris den 14 december 1995. Och visst, Carl Bildt gjorde säkerligen så gott han kunde – hans insatser i sammanhanget måste ändå anses ha varit förhållandevis blygsamma, även om Bildt själv av naturliga skäl har en annan uppfattning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Daytonavtalet

Ett resultat av Carl Bildts ansträngningar blev boken Uppdrag fred, som kom ut på Norstedts förlag 1997. https://sv.wikipedia.org/wiki/Uppdrag_fred
Det mest påtagliga resultatet av Bildts medlarinsatser får nog ändå sägas ha varit att det var i samband med dessa han träffade sin blivande italienska hustru Anna Maria Corazza Bildt, född i Rom 1963 och med ett förflutet som tennisspelare i elitklass. Hon hade under tiden 1992-98 en rad olika FN-uppdrag i det forna Jugoslavien.

Corazza Bildt sitter sedan 2003 med i styrelsen för Moderaterna i Stockholm och är sedan 2009 ledamot i Europaparlamentet för samma parti. Makarna Bildt har tillsammans sonen Nils Bildt, född 2004. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Maria_Corazza_Bildt

Plattar till journalister. Något som tydligt framkommer i Björn Hägers tegelstenstjocka Uppdrag Bildt är Carl Bildts om man så vill mästerliga sätt att hantera representanter för media. Såvitt jag vet är det få om ens några reportrar som hittills lyckats ”sätta dit” Carl Bildt. Hägers bok innehåller gott om exempel på hur Bildt plattar till journalister och reportrar, bland annat genom att gå in på deras personliga förhållanden i syfte att vända bort oönskad uppmärksamhet mot sig själv.

Mitt favoritexempel från Uppdrag Bildt rör Bildts påstådda läckor från hemliga regeringsöverläggningar efter det borgerliga segervalet 1976 till den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Enligt Häger hade Bildt i förtid avslutat sin militärtjänst i syfte att medverka i ett amerikanskt underrättelseprojekt syftande till att, med Hägers ord, ”bekämpa kommunismen”. Som deltagare i projektet skall Bildt ha fått en summa pengar motsvarande 100 000 kronor samt en exklusiv USA-resa. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5475198

Bildts kontakter med amerikanerna 1976 vinner bredare burskap först med telegram som offentliggörs av Wikileaks 2013. Aftonbladets reporter Josefin Sköld försöker i mars 2013, i samband med Moderaternas så kallade Sverigekonferens, ställa Bildt mot väggen i anledning av Wikileaks avslöjanden. Följande samtal utspann sig då (Häger sidan 81):

Är det lämpligt för en politisk sekreterare att föra sådana samtal med en främmande makt? –Ja, absolut. Om inte ens svenska folket får veta det? – Det här var ju sånt som stod i tidningarna då. Det stod ju inte alls om det i tidningarna. – Jaha. Vad hade du då för mandat att prata med dem? – Inget mandat alls, det här var fullständigt oskyldigt, det stod i varje tidning. Det var ju slutna förhandlingar. – Det var inte alls slutna förhandlingar. Det står ju här att det var slutna förhandlingar. – Ja, det är möjligt att det står så. Kommer du ihåg första gången du träffade företrädare för CIA? – Ingen aning. Men så kan du väl inte säga? – Jag kan säga vad jag vill. Finns det mer? – Ingen aning. Det här är ju ingenting.

Med någon förenkling kan man säga att så här har Carl Bildt vid kontakter med media hanterat större och mindre skandaler genom åren, från egna lägenhetsaffärer till styrelseuppdrag i Lundin Petroleum och intressen i rysk energiproduktion. Varje gång har skandalen eller vad media framställt som skandal förbleknat.

Carl Bildt är hejaklacksledare för Turkiet i Sverige. På bilden tillsammans med Turkiets islamistiske diktator Recep Tayyip Erdogan.

 Den komplexe Bildt. Carl Bildt har hunnit fylla 68 år men är fortfarande synnerligen aktiv med sitt famösa twittrande och som konsult och styrelseledamot i olika sammanhang. Min uppfattning är dock att han tappat en del av sin forna slagfärdighet och torrt studentikosa humor, vilket dock kanske i alla fall delvis beror på att han numera inte befinner sig i det absoluta rampljuset.

I de yttersta av dessa dagar har Bildt dessutom tillsammans med företrädare för den rödgröna regeringen deltagit på ett hörn i den till slut framgångsrika kampanjen för att få Sverige invalt på två år i FNs säkerhetsråd. Han har dessutom riktat hafsig och dåligt underbyggd kritik mot sådana – såsom den oppositionella författarinnan Katerina Janouch och USAs president Donald Trump – som hävdat att tillståndet i Sverige är långt ifrån idealiskt.   https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/18/lofven-och-bildt-oroliga-over-bekymmersam-bild-av-sverige-inte-over-sjalva-bekymren/

Avslutningsvis kan det med fog hävdas att Carl Bildts verksamhet genom åren varit komplex. Goda, ibland utomordentliga, insatser har blandats med tvivelaktigheter och rena bottennapp. Till de senare kategorierna får man räkna Bildts självpåtagna roll att bereda väg för Turkiet med dess islamistiske diktator Recep Tayyip Erdogan i Europeiska unionen (EU). https://www.bakom-kulisserna.biz/news/christian-dahlgren-tyranniets-medlopare-carl-bildt/

 

Nordkoreas regim mördade Otto Warmbier

22 juni, 2017


Otto Warmbier leds bort efter sitt gripande.

Ibland lyckas till och med det svenska utrikesdepartementet (UD) få till det.

Således har Heather Nauert vid den amerikanska motsvarigheten (State Department) uttryckt sin tacksamhet gentemot den svenska så kallade skyddsmakten i Nordkorea – där USA inte har någon egen representation – för ”dess outtröttliga försök” att få den fängslade amerikanen Otto Warmbier ”frisläppt och i säkerhet”. http://www.expressen.se/nyheter/sverige-spelade-viktig-roll-da-warmbier-flogs-fran-nordkorea/

Warmbier, en 22-årig amerikan av judisk härkomst, anlände till sin hemstad Cincinnati i Ohio den 13 juni och var då i ett komaliknande tillstånd och icke kontaktbar. Han fördes direkt till University of Cincinnati Medical Center för vård och en omfattande läkarundersökning. Warmbier avled den 19 och begravdes den 22 juni.

Otto Warmbier (1994-2017) dömdes i januari 2016 till 15 års hårt straffarbete efter att ha anklagats för det oerhörda ”brottet” att ha försökt stjäla en nordkoreansk propagandaskylt från det hotell där han bodde. Alltså i realiteten ett pojkstreck. Som bevis anfördes enligt uppgift en 18 sekunder lång, lågupplöst videofilm som visar hur en person tar ner en propagandaskylt från väggen i ett hotellutrymme reserverat för personalen. https://en.wikipedia.org/wiki/Otto_Warmbier


Otto avger sin framtvingade bekännelse vid en presskonferens.

Han ställer därefter skylten mot en vägg. På filmen går inte att avgöra ”brottslingens” identitet. Efter lämplig behandling av den nordkoreanska staten erkände han offentligt att han utfört en ”fientlig akt” riktad mot Nordkorea.

Två månader efter domen blev Warmbier allvarligt sjuk och gled in i en koma vilken av nordkoreanerna påstods orsakats av matförgiftning och intagande av sömnmedel, något som skulle ha lett till den mycket svåra sjukdomen botulism. Något spår av botulism fann de amerikanska läkarna dock inte några bevis för. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/botulism/

Otto Warmbier, som läste ekonomi vid University of Virginia, deltog i en gruppresa till Kina med en avstickare till Nordkorea som arrangerats av resebyrån Young Pioneers Tours. I Nordkorea bodde Warmbier och de övriga tio amerikanerna i gruppen på Yanggakdo International Hotel i huvudstaden Pyongyang. Otto greps på Pyongyangs flygplats just före återresan till USA.


Lyckligare tider…

En av Ottos medresenärer, som också har tidigare erfarenheter av Young Pioneer Tours (YPT), vid namn Alex Hoban anklagar i ett debattinlägg i The Guardian resebyrån för oansvarigt beteende och för att inte ge sina resenärer adekvat information om den extrema kommunistdiktaturen Nordkorea: ”Jag reste med samma gung ho-mässiga, alkoholstinna resebyrå som Warmbier. Hans död fick mig att inse hur naiva vi var angående Pyongyang.” https://www.theguardian.com/commentisfree/2017/jun/21/otto-wambier-fate-north-korea-tour-company-pyongyang

Alex Hoban kom vid en tidigare YPT-resa tillsammans med en kamrat i otrevlig närkontakt med nordkoreanerna men klarade sig undan med nöd och näppe. Han menar i inlägget att han lika gärna kunde ha gripits och fängslats i likhet med Warmbier. Bland annat berättar han att det var ett slags ritual bland YPT-resenärerna att ta sig in i det hotellutrymme där Otto försökt stjäla skylten med en propagandaslogan i anslutning till ett porträtt av den tidigare ledaren Kim Jong-il. Enligt Hoban hade Otto varit uppe till klockan 5 på morgonen och supit.

Otto Warmbier är en av 16 amerikanska medborgare som internerats i Nordkorea sedan 1996. Av dessa försmäktar tre fortfarande i det omänskliga nordkoreanska fängelsesystemet: Kim Dong Chul (fänglad i oktober 2015), Kim Sang-duk/Tony Kim (21 april 2017) samt Kim Hak-Song (7 maj 2017). Även kanadensiske medborgaren Hyeon Soo Lim är inspärrad i Nordkorea sedan februari 2015. https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_foreign_nationals_detained_in_North_Korea


Kim Dong Chul fängslades i oktober 2015.

Affärsmannen Kim Dong Chul, född i Sydkorea 1953, dömdes 2015 till tio års hårt straffarbete för påstått spioneri.https://en.wikipedia.org/wiki/Kim_Dong_Chul_(businessman). Den presbyterianske pastorn Hyeon Soo Lim dömdes 2015 till livstids fängelse för otillåten religiös verksamhet medan han deltog i humanitärt hjälparbete i Nordkorea. https://en.wikipedia.org/wiki/Hyeon_Soo_Lim

Otto Warmbiers far, affärsmannen Fred Warmbier, har citerats på följande sätt om sonens öde:

Det finns ingen ursäkt för någon civiliserad nation att ha hemlighållit hans tillstånd och nekat honom högklassig medicinsk vård så länge.


Pastor Hyeon Soo Lim dömdes till livstid med hård regim 2015.

Ingen, förutom bokstavstrogna kommunister, har mig veterligt emellertid påstått att Nordkorea under ledning av Kim Jong-un skulle vara en civiliserad nation. Det är ett osannolikt mardrömssamhälle som är skyldigt till mord på Otto Warmbier och miljontals andra människor. För mig står det klart att något måste göras mot den omänskliga Kim-regimen – och det snart. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/04/16/nagot-maste-goras-at-nordkorea/

Säkerhetsexperter: Inga ”hårda bevis” för att Putin hackade USA-valet

8 januari, 2017

obama-on-russia-hacking-the-us-election-we-need-to-take-action-and-we-will
Obama anklagar Putin för att ha hackat det amerikanska presidentvalet.

Nyhetsflödet under senare tid har mycket handlat om Rysslands försök att påverka presidentvalet i USA 2016. Amerikansk underrättelsetjänst har på order av president Barack Obama offentliggjort en rapport enligt vilken Rysslands president Vladimir Putin personligen ”beordrat en inflytandekampanj 2016 riktad mot USAs presidentval.http://www.nytimes.com/2017/01/06/us/politics/russia-hack-report.html?_r=0

Kampanjen skall ha varit avsedd att stärka den republikanske kandidaten Donald J. Trumps kandidatur genom att misskreditera Trumps motståndare, den demokratiska kandidaten Hillary Clinton. Till den ändan, sägs det i den amerikanska underrättelserapporten, har ryssarna hackat Demokratiska nationalkommitténs (DNC) datorer i syfte att få fram för Clinton graverande uppgifter (något som inte förefaller ha varit alltför svårt att åstadkomma).

Det finns emellertid varje anledning att förhålla sig skeptisk till den amerikanska rapporten. För det första skall de ryska hackningsaktiviteterna ha påbörjats redan i juni 2015, det vill säga långt innan någon hade en susning om Donald Trumps chanser att vinna det Republikanska partiets nominering, än mindre ta hem presidentvalet. För det andra sägs ryska hackningsattacker även ha riktats mot Republikanska nationalkommittén (RNC), dock utan framgång – den republikanska datorsäkerheten har uppenbarligen effektivt förhindrat detta.

issa_kennedy_dave2
Dave Kennedy menar att det saknas ”hårda bevis” för att Ryssland hackade valet i USA.

När den påstådda ryska hackningen tagits upp i svenska medier har ingenting, såvitt jag kunnat konstatera i alla fall, nämnts om att det bland säkerhetsexperter i USA råder skepsis beträffande den amerikanska rapportens långtgående slutsatser. Lawrence M. Walsh, VD och chefsanalytiker vid det New York-baserade affärsstrategi-företaget the 2112 Group, framhåller exempelvis:

att den sabotagevara, Grizzly Steppe, som den amerikanska underrättelsetjänsten har upptäckt är av det vanligare slaget och inte på något sätt begränsad till rysk användning; att USA har haft koll på sin cybersäkerhet och dess brister i decennier; att USA självt alla dagar på året ägnar sig åt den typ av verksamhet som Obama-administrationen nu anklagar Ryssland för – mot Ryssland, Kina, Iran, Mocambique med flera länder. https://nakedsecurity.sophos.com/2017/01/03/claims-that-russia-hacked-the-us-election-and-power-grid-are-overblown/

Därför bör, anser Walsh, inte alltför stora växlar dras på de senaste ”avslöjandena” om rysk inblandning i USA-valet. En annan skeptiker, Dave Kennedy, som är VD och grundare vid säkerhetsföretaget TrustedSec i Cleveland, Ohio, påpekar att det saknas ”hårda bevis” i underrättelserapporten avseende den förmenta ryska inblandningen: ”Materialet är renons på bevis att Ryssland hackade valet.”

Det presenterade materialet, menar Kennedy,  visar endast att Demokratiska nationalkommittén hackats på ett framgångsrikt sätt medan försök att hacka Republikanska nationalkommittén misslyckats. Några som helst bevis för att den hackning som förekommit skulle ha påverkat vare sig valutgången eller väljaropinionen har inte framlagts.

socialist-bernie-sanders
Bernie Sanders motarbetades av Demokratiska partiet.

Vad som däremot framkommit är att det inom Demokratiska partiet under primärvalen konspirerades för att motarbeta Bernie Sanders kandidatur i syfte att säkra Hillary Clintons nominering. http://www.huffingtonpost.com/entry/wikileaks-emails-show-dnc-favored-hillary-clinton-over_us_57930be0e4b0e002a3134b05

Personligen är jag böjd att se de amerikanska underrättelsetjänsternas rapport om rysk påverkan på det amerikanska presidentvalet som ett tämligen desperat försök av den utgående Obama-administrationen och Clinton-lägret att skjuta skulden för Trump-viktorian på Ryssland och Putin i stället för att en gång för alla erkänna, att demokraterna helt enkelt hade en alltför svag kandidat som inte vann folkets förtroende.

Som desperat måste man nog också betrakta Obamas åtgärd att utvisa 35 ryska diplomater från USA, låt vara att flertalet av dessa förmodligen arbetar mer med underrättelseuppgifter än diplomati. Förhållandet är sannolikt detsamma med amerikanska representanter i Moskva, men det kan noteras att Putin avstod från hämndåtgärder.

Denna bloggare är, vilket torde framgått av ovanstående, inte över sig imponerad av Obama- och Clinton-lägrets försök att, utan ovedersägliga bevis, ställa Ryssland vid skampålen. Särskilt inte som man vet att USA, ofta på ett ganska oblygt sätt, har för vana att lägga sig i andra länders – också allierade sådana – angelägenheter. För några år sedan framkom det sålunda att amerikanerna avlyssnat Tysklands förbundskanslers, Angela Merkel, mobiltelefon. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5683636

obama-merkel-phone-spy
Merkels mobil avlyssnades på Obamas order.

Barack Obama och hans utrikesminister John Kerry har heller knappast gjort alltför mycket dölja sin avsmak för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, och i parlamentsvalen i Israel för något år sedan bidrog Vita huset med avsevärda offentliga summor med syftet att stödja en israelisk gruppering som ville avsätta Netanyahu. Jag skrev om detta följande på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/16/obama-administrationen-gav-skattepengar-till-grupp-som-ville-avsatta-netanyahu/

Hur som helst. Att det måhända saknas klara bevis utan blott finns indicier på den ryska statens inblandning i det amerikanska presidentvalet innebär inte, att Moskva skulle vara likgiltigt för utgången av detsamma. Att påstå något sådant vore bara löjligt. Det är också helt klart att ryssarna föredrar en Trump framför en Clinton i Vita huset. Den framlagda underrättelserapporten tycks nu också ha gjort intryck hos den tillträdande Trump-administrationen om vi får tro denna DN-artikel:  http://www.dn.se/nyheter/varlden/trumps-stab-delar-slutsatser-om-rysk-hackning/

Nyheterna om de förmenta ryska ansträngningarna i USA-valet har föranlett ledarskribenten Olle Lönnaeus i Sydsvenskan att ägna sig åt lika vidlyftiga som substanslösa spekulationer om att Putin kan komma att försöka gynna Sverigedemokraterna i riksdagsvalet 2018. Vad Putin skulle tjäna på att backa upp ett parti som ser Ryssland som det främsta säkerhetspolitiska hotet mot Sverige och som vill rusta upp det svenska försvaret är höljt i dunkel. http://www.sydsvenskan.se/2017-01-07/putin-kan-anvanda-sd-som-redskap-i-cyberkrig-mot-sverige

Därmed inte sagt att vi bör sänka garden gentemot Ryssland. Alldeles tvärtom – den ryska nationen leds av en förfaren före detta KGB-operatör som bland annat använder desinformation inklusive utkolporterandet av falska nyheter som självklara metoder i det pågående kalla krig som inleddes i och med Putins makttillträde 2000. Den ryska metodiken kan studeras via följande länk, där det hänvisas till en publicerad studie från Utrikespolitiska institutet i Stockholm: http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/desinformation-har-ar-26-ryska-forfalskningar-som-spridits-i-sverige

Min egen utgångspunkt är att vi aldrig bör lita på vad en rysk ledare säger eller skriver. Ryssland är vår historiska arvfiende och ligger geografiskt där det ligger. Efter en kort och tyvärr misslyckad demokratisk period efter kommunismens fall som statsbärande ideologi på 1990-talet har landet återigen slagit in på en auktoritär och nationalistiskt expansiv kurs.

150902160240-russian-internet-trolls-780x439
Illustrationen visar ryska så kallade nättroll i aktion.

Bedrägligt beteende är ett naturligt handlingssätt för en sådan nation. I följande bloggtext beskriver jag hur ryssarna ljuger, fantiserar och spionerar om och på omvärlden: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/07/putins-desinformationskrig-ryssland-ljuger-fantiserar-och-spionerar/

Detta innebär inte att vi bör hålla för sanna alla försök att kasta skulden på ryssarna. Även Ryssland är värt en korrekt och rättvis bedömning.

Obama-administrationen gav skattepengar till grupp som ville avsätta Netanyahu

16 juli, 2016

 

lead_960
Barack Obama (närmast kameran) – USAs genom tiderna mest Israel-fientlige president. Här med premiärminister Benjamin Netanyahu i officiellt sammanhang.

Den amerikanska Obama-administrationen har gjort sig känd som den sannolikt mest Israel-fientliga i USAs historia. Det är ingen hemlighet att presidenten har mycket svårt för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Nu har det också framkommit att den amerikanska administrationen indirekt försökt få Netanyahu avsatt.

Nyligen har en rapport från the Senate Permanent Subcommittee on Investigations (Senatens permanenta underutskott för undersökningar) med den republikanske senatorn Robert Portman, Ohio som ordförande visat, att det amerikanska utrikesdepartementet betalat ut 350 000 dollar (motsvarande cirka 3 miljoner kronor med aktuell dollarkurs) i bidrag till en israelisk opinionsgrupp som vill avsätta Netanyahu. Detta avslöjas av den konservativa dagstidningen The Washington Times: http://www.washingtontimes.com/news/2016/jul/12/obama-admin-sent-taxpayer-money-oust-netanyahu/

Det var i samband med det israeliska parlamentsvalet 2015 som grupperingen One Voice Israel (OVI) fick ekonomiskt stöd från amerikanska State Department med det officiella syftet att främja freden mellan israeler och palestinaaraber. Senatsrapporten visar emellertid att OVI använde slantarna för att bygga upp en väljardatabas, träna aktivister samt anlita en politisk konsultfirma med anknytning till Barack Obamas presidentvalskampanj. Allt med syftet att få bort Netanyahu från makten. http://blogs.timesofisrael.com/one-voice-no-two-are-needed/

Rob-Portman

Senator Robert Portman är starkt kritisk till State Departments bidrag till en israelisk påtryckningsgrupps kampanj för att få bort Netanyahu.

Senatens underutskott fastslår även i den nämnda rapporten att One Voice till det amerikanska utrikesdepartementets högst rankade diplomat i Jerusalem, konsul Michael Ratney, via e-post framförde vad gruppen hade för planer avseende bidraget. Ratney har förnekat att han sett något sådant mejl och motiverat detta med att han har för vana att rutinmässigt radera mejl med omfattande bilagor. Senatens undersökningsutskott lyckades dock få tillgång till det aktuella mejlet via One Voice.

Ratneys handlingssätt är en klar förbrytelse mot de lagar som reglerar hur amerikanska tjänstemän skall handskas med sin e-post, och det är inte utan att man – med vetskap om förra utrikesministern Hillary Clintons tillkortakommanden i detta avseende (”E-mailgate”) – undrar hur det är ställt med den juridiska kompetensen och kunskaperna inom USAs utrikesdepartement. http://www.nytimes.com/interactive/2016/05/27/us/politics/what-we-know-about-hillary-clintons-private-email-server.html?_r=0

Benjamin Netanyahu överlevde valet 2015, och de amerikanska utbetalningarna till One Voice Israel bedömdes inte vara olagliga emedan utrikesdepartementet i Washington, D. C. aldrig ställde några krav på hur pengarna fick användas.

Underutskottets ordförande, Robert (Bob) Portman, har framfört följande (min översättning från engelska):

Utrikesdepartementet ignorerade varningstecken och stödde ekonomiskt en politisk aktionsgrupp i en politiskt känslig miljö med otillräckliga garantier. Det är helt oacceptabelt att amerikanska skattebetalares pengar användes till att bygga upp infrastrukturen till en politisk kampanj vilken – så fort stödet upphört – användes mot ledaren för vår närmaste allierade i Mellanöstern. Amerikanska resurser skall användas för att hjälpa våra allierade i regionen, inte underminera dem.

Senator Clare McCaskill, demokratisk representant från Missouri i senatens undersökande underutskott, hävdar att Obama-administrationen följt aktuella lagar men att undersökningen ändå visat på ”brister” i utrikesdepartementets policy.

OVI-demonstration
One Voice Israel protesterar mot Israels ”blinda” bosättningspolitik

One Voice, som finns i en israelisk och en palestinaarabisk variant, har varit aktivt sedan de israeliska valen 2013 varför utrikesdepartementet i Washington enligt föreliggande undersökningsrapport borde ha kollat upp gruppen bättre. Därtill borde departementet uttryckligen ha förbjudit användande av inbetalda bidrag för att påverka valet.

Föreliggande fall tycks vara endast ett i raden av exempel på dåligt skötta handläggningar av ärenden från State Departments sida. Regeringens revisionskontor har tidigare ådagalagt bristande hantering och kontroll av åtminstone fem dussin bidragsärenden. Utrikesdepartementets talesman John Kirby har inte velat kommentera Washington Times uppgifter.

Som nämns inledningsvis ovan är Obama-administrationen den kanske mest Israel-fientliga i USAs historia, och utrikesdepartementet kan mycket väl ha varit ute efter att med hjälp av One Voice störta premiärminister Benjamin Netanyahu.

Det är känt att Barack Obama är upprörd på Netanyahu på grund av att denne ställt sig mycket kritisk till det avtal mellan USA, Ryssland, Kina och flera europeiska stormakter å ena sidan och Iran å andra sidan om det sistnämnda landets kärnvapenprogram. Jag har tidigare skrivit så här här om det famösa avtalet: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/07/17/darfor-blir-varlden-farligare-efter-iran-avtalet/

 

 

 

 

En av 60-talets stora hits: ”Hang On Sloopy”

21 april, 2016

The McCoys.

Så hette ett band bestående av några unga amerikaner födda på 1940-talet som 1965 parkerade sig överst på snart sagt alla världens topplistor med låten ”Hang On Sloopy”. Länken överst.

Ingen i bandet, som kom från Union City i delstaten Indiana, hette McCoy. Frontfiguren var sångaren och gitarristen Rick Derringer, född 1947, som egentligen hette Richard Zehringer. Hans bror Randy Zehringer spelade trummor. Dessa två var födda i Recovery, Ohio. ”Hang On Sloopy” räknas alltjämt som Ohios officiella poplåt.

51ri8EC9OOL

Övriga medlemmar var Ronnie Brandon på keyboard, Sean Michaels på saxofon och Jo Randy Hobbs på elbas.

Även om ”Sloopy” var bandets överlägset största hit är det ändå fel att kalla The McCoys för en one hit wonder. Uppföljaren ”Fever” lyckades också bra, och dess B-sida ”Sorrow” blev mycket populär i Storbritannien.

Här ”Fever”:

Rick Derringer och andra bandmedlemmar fortsatte karriären i bluesartisten Johnny Winters kompband efter ett misslyckat försök att i slutet av 1960-talet slå in på den psykedeliska banan. Derringer är fortfarande aktiv vid 68 års ålder.

För mig är och förblir under alla omständigheter ”Hang On Sloopy” en av 1960-talets mest minnesvärda låtar, och jag hoppas ni skall uppskatta den lika mycket som jag gjorde och fortfarande gör!

Trumps triumftåg fortsätter trots rännstensvänsterns mobilisering

16 mars, 2016

met_06TrumpInJackson_s3 Entusiastiska Trump-anhängare på välbesökt möte i Jacksonville Landing, Florida.

Nej, inte ens våldsamma mötesstörningar, där anhängare till extremvänsterkandidaten Bernie Sanders spelade en ledande roll, av ett planerat offentligt möte vid ett universitet i Chicago i delstaten Illinois kan hejda Donald Trumps framfart i de republikanska primärvalen i USA. http://www.latimes.com/politics/la-na-trump-protesters-20160312-story.html

Den så kallade lilla supertisdagen den 15 mars blev således en ny etapp i det ingalunda trumpna Trumpska triumftåget på vägen mot det hägrande presidentämbetet. ”The Donald” framstår nu för sina anhängare mer och mer som den amerikanska hjälten: https://www.youtube.com/watch?v=1IyYwG42Wo0&feature=youtu.be

Trumps mest betydelsefulla seger inträffade i Florida, där han tryckte ner hemmasonen Marco Rubio rejält i skoskaften. Något som föranledde den senare att kasta in handduken i kampen om den republikanska nomineringen. Det blev fyra segrar av fem möjliga för Trump, som vann i Flordida, Illinois, North Carolina och Missouri, medan Ohio-guvernören John Kasich enligt tipsen tog hem sin egen delstat.

GettyImages-515331004 Vänsteranhängare störde ut Trumps möte i Chicago.

Hillary Clinton, som är föremål för en FBI-undersökning på grund av sin tveksamma hantering av sitt privata mejlkonto och i värsta fall riskerar ett fängelsestraff, slog Bernie Sanders i demokraternas primärval i samtliga fem delstater som stod på spel. Clinton sade i ett uttalande efter sin seger, med en passning till Trump, att det är bättre att bygga broar än barriärer.http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3967425.ece

Till skillnad från Trump har Clinton även uttalat att muslimer är ”toleranta och fredliga och inte har något med terrorism att göra”. http://www.teaparty.org/hillary-clinton-muslims-peaceful-tolerant-nothing-whatsoever-terrorism-130494/

Trumps rivaler Ted Cruz och Marco Rubio tvekade inte att ta till det fula, men lätt genomskådade, knepet att skylla oroligheterna i Chicago på Trump själv. Det fick dem för många att framstå som svekfulla och trixande yrkespolitiker som kontrast mot Donald Trump, som aldrig sysslat med partipolitik tidigare. Fredrik Reinfeldt använde samma metod inför valet 2010: att sverigedemokrater misshandlas är förståeligt med tanke på partiets politik.

En fråga som alltmer hamnar i blickfånget är vem Trump skall utse som sin kandidat till posten som vicepresident ( så kallad running mate). Det visaste för den miljardstinne magnaten vore sannolikt att välja någon som har den politiska erfarenhet han själv saknar, exempelvis New Jersey-guvernören Chris Christie som var den första riktiga tungviktaren (i dubbel bemärkelse) som (efter sitt eget kampanjslut) ställde sig bakom Trumps kandidatur.

Andra tänkbara namn är förra Alaska-guvernören och vicepresident-kandidaten Sarah Palin, en favorit hos den högerkristet konservativa Tea Party-rörelsen, eller förre republikanske kandidaten, den pensionerade neurokirurgen Ben Carson, vilken dock i likhet med Trump saknar politisk erfarenhet.

repubdebate09162015-197-tmagArticle Ben Carson och Donald Trump tackar varandra för god match efter en republikansk valdebatt.

Föga oväntat är Hillary Clinton storfavorit hos svenska bedömare. Hon stöds av exempelvis moderata partiledaren Anna Kinberg Batra, förra sosseledaren Mona Sahlin och förra statsrådet Birgitta Ohlsson (L). I en undersökning i syfte att kartlägga svenska parlamentarikers sympatier i USA-valet, som gjorts av Dagens Nyheter, är Clinton den stora idolen, märkligt nog även hos tre sverigedemokrater (endast 100 av de 349 ledamöterna svarade på enkäten). http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/trump-chanslos-om-svenska-politiker-far-bestamma/

Kanske dags för SDs inte helt okända medlemsutskott att agera…

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har dock uttalat förståelse för Trumps kandidatur, icke minst då USA-kandidatens användande av Sverige som avskräckande exempel då det gäller en överdimensionerad invandring. Jag hade inte heller väntat mig mindre av min partiledare:http://www.expressen.se/nyheter/akesson-ser-inget-positivt-med-eu/

Det finns även dem som ser likheter mellan Trumps folkliga framtoning och Åkesson och hävdar, att den europeiska så kallade högerpopulismen nu nått USA. Aftonbladets Wolfgang Hansson drar även med uttrycket ”drag under galoscherna” – som han hävdar att Trump har – indirekt en parallell mellan Trump och Ny demokratis kortvarige partiledare Ian Wachtmeister: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/wolfganghansson/article21923311.ab

Som nämndes inledningsvis tycks nu vänsterextremisterna i USA ha tagit efter extremvänstern här hemma i att störa ut manifestationer man ogillar med delvis våldsamma metoder. Vänsteranhängare och så kallade antirasister hos oss låter sig i sin tur inspireras av sina odemokratiska meningsfränder i USA och uppmanar nu kollegerna inom vänsterpatrasket att försöka hindra den så kallade Folkets demonstration att hålla en i laga ordning tillståndsgiven demonstration i Stockholm nu på lördag den 19 mars.

Den ärrade mötesstöraren Dror Feiler, före detta riksdagskandidat för V, skriver så följande på sin Facebook-sida: ”Vi bör göra detsamma i Stockholm den 19/3.Vi bör stoppa rasisterna att ta över våra gator och torg.” http://nyheteridag.se/gatuvanstern-mobiliserar-infor-folkets-demonstration-mathias-wag-folk-siktar-pa-en-stor-motdemonstration/

folketsdemo1 Vanliga människor som kräver demokrati och S-MP-regeringens avgång är ”rasister” enligt rännstensvänstern.

När gatorna och torgen i Svea rike blev den oregerliga gatuvänsterns egendom är oklart för mig. Dock konstaterar jag att vänstern här hemma är lika klent begåvad å huvudets vägnar som sina kolleger i USA, då man tror att våldsamma mötesstörningar gynnar den egna saken. Trumps framgångar i gårdagens primärval talar sitt tydliga språk att det är precis tvärtom.