Stormakterna är dåliga på att ockupera

Tibetaner världen över har inte givit upp sitt motstånd mot den kinesiska ockupationen av deras hemland.

”Ockupation är inte stormakternas paradgren”, konstaterar Dagens PS den 7 april. Det verkar inte så, nej. Men undantag finns. https://www.dagensps.se/investerardygnet/ockupation-ar-inte-stormakternas-paradgren/

Det krävs inget strategiskt snille för att inse att Rysslands invasionsplaner avseende Ukraina har gått om intet. Ryska generaler hade ett koncept om att landet skulle kunna tvingas på knä inom 72 timmar och lyckades tuta i Vladimir Putin att detta skulle kunna lyckas, men när invasionen – som inleddes den 24 februari – nu har pågått i halvannan månad syns fortfarande inget slut på kriget.

Sovjetunionen/Ryssland. Dagens PS skribent fastslår vidare att Ryssland har ett uselt facit när det gäller militära utlandsoperationer i modern tid. När sovjetiska styrkor invaderade det otillgängliga Afghanistan på julafton 1979 i syfte att backa upp en skakig kommunistregim hade man inte räknat med att tvingas lämna landet med svansen mellan benen, vilket skedde den 15 februari 1989. https://sv.wikipedia.org/wiki/Afghansk-sovjetiska_kriget

Efter Sovjetunionens sammanbrott den 31 december 1991 tog det inte många månader innan regimen, ledd av president Muhammed Najibullah, tvingades avgå. För motståndet svarade den afghanska motståndsrörelsen Mujaheddin, vilken i sin tur fick kraftigt ekonomiskt och militärt stöd från USA, som med all rätt såg konflikten som en del i det Kalla kriget. Efter fyra års inbördeskrig kom talibanerna till makten 1996 varvid Najibullah avrättades. Det sovjetisk-afghanska kriget kostade 1,5 miljoner människor livet, varav 90 procent var civila offer.

Enligt militärexperten Anthony James Joes kan den sovjetiska ockupationen av Afghanistan ses som en ”textbook study of how a major power kan fail to win a war against guerillas.”

Inte heller de två krigen i Tjetjenien 1994-96 respektive 1999-2000 blev någon större succé för ryssarna. De lyckades visserligen få tjetjenerna på knä till slut, men det krävdes alltså två krig under fyra års tid att betvinga ett land lika stort som Värmland med 1,3 miljoner invånare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Andra_Tjetjenienkriget

USA. De båda ovannämnda exemplen visar att Sovjet/Ryssland förlitade sig mer på våld än på diplomati, vilket naturligtvis även angreppet på Ukraina visar. Sak samma kan sägas om USAs ageranden i Sydvietnam och de övriga indokinesiska länderna Laos och Kambodja under åren 1960-75. USAs syftemål var att hindra kommunisterna från att ta makten.

Det var den så kallade dominoteorin som var vägledande för de amerikanska insatserna i Indokina. Den gick ut på att om kommunismen upprättas i ett land så kommer övriga länder i samma region att falla som dominobrickor. Oavsett teorins riktighet var det tvivelsutan en ädel uppgift att ta itu med kommunisterna, men dessvärre begick amerikanerna under processen alla fel som var möjliga att begå.

Konflikten i Indokina blev ett historiskt fiasko för Förenta staterna, som beräknas ha förlorat 58 230 soldater enbart i Vietnam. Som mest fanns vid samma tillfälle omkring 580 000 amerikanska soldater i Vietnam 1968. Totalt varierar uppskattningen av antalet dödsoffer i civila och militära offer mellan 2 och 5 miljoner. I slutändan stod USA som förlorare, vilket var första gången USA förlorat ett krig. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vietnamkriget

Storbritannien. Om bara viljan hade funnits hade såväl ryssar som amerikanare kunnat lära sig ett och annat av den brittiske fältmarskalken Gerald Templer, som av Winston Churchill utnämndes till högkommissionär i the Federation of Malaya (Malaysia) sedan den kommunistiska MNLA-gerillan i västra delen av landet mördat hans företrädare Henry Gurney i ett bakhåll 1951. Templer hade tidigare deltagit i de båda världskrigen samt slagit ner det arabiska upproret i det brittiska Palestina-mandatet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gerald_Templer

Templer uttryckte sin strategi för gerillabekämpning på följande sätt: ”The answer to the uprising lies not in pouring more troops into the jungle, but in the hearts and minds of the people.” Oroligheterna i Malaysia inleddes 1948 och när Templer lämnade landet 1954 hade det lugnat ner sig betydligt. 1960 hade britternas kontrarevolution slutligen segrat på alla fronter.

Storbritannien var emellertid inte lika skickligt på att hantera ockuperade områden överallt som i Malaysia och några andra områden av typ Oman och Grekland. Ett eklatant exempel på det är Brittiska Indien, den så kallade juvelen i kronan i det brittiska imperiet. Ett ökänt exempel härpå är massakern i parken Jallianwala Bagh i sikhernas heliga stad Amritsar den 13 april 1919. https://sv.wikipedia.org/wiki/Brittiska_Indien

General Reginald Dyer gav här sina soldater order om att beskjuta en fredlig demonstration tills ammunitionen tog slut. När krutröken skingrats hade 379 dödats och 1100 sårats enligt officiell brittisk statistik, men andra källor nämner att så många som 1526 personer kan ha massakrerats till döds. Följden blev att Mohandas Gandhi fick vind i seglen i sin självständighetskamp och 1947 fick britterna lämna Indien som också omfattade Pakistan, Bangladesh, Myanmar och Sri Lanka. https://sv.wikipedia.org/wiki/Amritsarmassakern

Kina. Tibet har varit en kommunistkinesisk koloni sedan 1950 med den officiella beteckningen ”självstyrande region”. Redan på 600-talet var Tibet ett starkt kungadöme med buddhistisk prägel vilket dock erövrades av de mongoliska horderna på 1200-talet. På 1800-talet hamnade landet så i konflikt med Ryssland och Kina.

Efter det kinesiska kejsardömets fall fördrevs de kinesiska trupperna i Tibet 1912. De återkom emellertid 1950 efter Mao Tse-tungs kommunistiska revolution och inledde en radikal omdaning av det traditionella tibetanska samhället. Det ledde till att landets andliga och världsliga överhuvud, Dalai lama, och hans anhängare 1959 flydde och upprättade ett exiltibetanskt högkvarter i Dharamsala i norra Indien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tibet

Den kinesiska ockupationsmakten har betett sig ytterst brutalt och bland annat mördat munkar och våldtagit nunnor i syfte att krossa den speciella variant av buddhism som genomsyrar det tibetanska samhället. Detta har, 72 år efter den kinesiska invasionen, ännu inte lyckats – tibetaner i Tibet och utlandet har inte givit upp sitt motstånd mot ockupanterna.

.

Sverige skämmer ut sig – igen

Vy över Jerusalem från Oljeberget. Foto: Tommy Hansson

Först hjälper Sverige in Saudiarabien, en wahhabistisk kvinnoförtryckarstat, i FNs kvinnokommission (UN Commission on the Status of Women). Därefter röstar vår representant i UNESCO för en resolution som förnekar Israels historiska rötter till Jerusalem. Det är i alla fall viss metod i galenskapen.

Den 19 april 2017 skedde i New York i FNs ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) val till FNs kvinnokommission. Valet gällde en grupp om fem länder – Saudiarabien, Irak, Sydkorea, Japan och Turkmenistan – som hade utsetts av den asiatiska regionen att ingå i kommissionen under perioden 2018-2022. Valet utföll så att 47 länder röstade ja till det aktuella förslaget, sju avstod från att rösta medan inget land valde att rösta nej.

Eftersom USA hade begärt sluten omröstning har det inte framkommit vilka länder som lade ner sin röster. ”Men det är oviktigt”, visste utrikesminister Margot Wallström (S) att berätta. ”Det viktiga är hur vi ser till att få en bra jämställdhetspolitik.” https://www.svd.se/wallstrom-ingen-har-begatt-fel-i-valet-av-saudiarabien

Därav kan vi nog utan större tankemöda sluta oss till, att Sverige tillhörde de 47 länder som stödde den asiatiska regionens förslag. Wallström och UD vägrar alltfort att avslöja Sveriges ställningstagande i omröstningen. Eventuellt, har hon sagt, kommer besked att lämnas i riksdagens utrikesnämnd, där medlemmarna har tystnadsplikt. Hur jämställdhetspolitiken skall kunna förbättras med sådana kvinnliga paradis på jorden som Saudiarabien, Irak och Turkmenistan förtäljer inte historien.

En saudiarabisk kvinna som trotsar landets bilkörningsförbud för kvinnor.

Människorättsorganisationen UN Watch är minst sagt kritisk till invalet av Saudiarabien, som organisationen betecknar som världens mest kvinnofientliga land i vilket det bland annat är förbjudet för kvinnor att köra bil. http://www.etc.se/utrikes/saudiska-kvinnor-trotsar-oacceptabelt-korforbud”Att välja Saudiarabien att skydda kvinnors rättigheter är som att göra en mordbrännare till stadens brandchef”, kommenterade UN Watch´s executive director Hillel Neuer resultatet av FN-omröstningen (min översättning från engelska). https://www.unwatch.org/no-joke-u-n-elects-saudi-arabia-womens-rights-commission/Välj filer

Ett land som inte gömt sig bakom det faktum att den aktuella omröstningen formellt var sluten är Belgien. Belgiens utrikesminister Charles Michel har således beklagat, att hans land valde att stödja bland annat Saudiarabiens kandidatur till FNs kvinnokommission. http://omni.se/belgien-angrar-ja-rost-som-gav-saudi-plats-i-kvinnorad/a/x6eyQ

Belgiske utrikesministern Charles Michel har beklagat att hans land röstade in Saudiarabien i FNs kvinnokommission.

Än mer upprörande i mina ögon var att Sverige i FNs organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO), valde att rösta för en resolution som tillbakavisar Israels överhöghet över sin egen huvudstad, Jerusalem. Omröstningen skedde till råga på allt på Israels självständighetsdag den 2 maj, då den judiska staten firade sin 69-åriga tillvaro.

Enligt UNESCOs resolutionstext, sponsrad av Algeriet, Egypten, Libanon, Marocko, Oman, Qatar och Sudan, betecknas Israel som ”ockupationsmakt” samtidigt som stadens heliga platser namnges på arabiskt vis. Resolutionen hävdar också att arkeologiska undersökningar i israelisk regi strider mot internationell lag.

Detta alltså sagt om en stad som har en judisk historia som går tillbaka till konung Davids tid för omkring 3000 år sedan, halvtannat årtusende före islams uppkomst. Här en länk till en text jag skrev 2016 om UNESCO och Israel där de judiska respektive arabisk/muslimska anspråken på Jerusalem analyseras och Muhammeds hallucinatoriska ”himmelsfärd” till Jerusalem berörs: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/04/26/19617/

Sveriges ambassadör till UNESCO och OECD, Annika Markovic.

Sveriges röst i UNESCO, där ambassadör Annika Markovic basar för den svenska närvaron, stöder på ett uppseendeväckande sätt arabvärldens antiisraeliska agenda. Samtidigt godkänner Sverige på detta sätt en osannolik historieförfalskning som helt bortser från det faktum, att de muslimsk/arabiska helgedomarna på Tempelberget i Jerusalem – al-Aqsa-moskén och Omar-moskén – är byggda ovanpå det heliga judiska templet, vars enda kvarvarande del är den västra tempelmuren vilken i dag utgör judendomens heligaste plats.

Israels utrikesministerium har kallat den svenske Israel-ambassadören Carl Magnus Nesser till sig för att protestera mot Sveriges agerande i UNESCO, där Sverige var det enda landet i Europeiska unionen (EU) som biföll resolutionstexten. Italien, Grekland, Nederländerna, Litauen, Tyskland och Storbritannien yrkade liksom USA på avslag, medan 26 länder avstod från att rösta eller var frånvarande. Resolutionstexten antogs med röstsiffrorna 22-10, vilket var den knappaste röstmarginal med vilken en antiisraelisk UNESCO-resolution antagits.

Det israeliska utrikesministeriets talesman Emmanuel Nahshon betecknade den svenska förklaringen till landets ställningstagande på följande sätt (min översättning från engelska): ”Den svenska förklaringen är ett mästerverk av hyckleri som på ett skickligt sätt leker med antiisraelisk propaganda.” http://www.jpost.com/Israel-News/Politics-And-Diplomacy/Israel-summons-Swedish-envoy-to-protest-UNESCO-vote-on-Jerusalem-489619

Jerusalem på Israels självständighetsdag den 2 maj 2016.

Sveriges officiella förklaring till att landet som enda EU-stat stödde resolutionen var, att texten hade modererats jämfört med tidigare ohöljt propagandistiska varianter och att det därför var rätt att stödja den. Israeliska representanter är som sagt inte imponerade över detta valhänta försök till rättfärdigande av Sveriges systematiskt antiisraeliska hållning.

Som ett resultat av UNESCOs hållning drar Israel även ner på sina redan hårt bantade FN-bidrag. Israels kultur- och idrottsminister, förra brigadgeneralen  Miri Regev, kräver nu att UNESCOs kontor i Jerusalem stängs. http://www.varldenidag.se/nyheter/israel-kapar-fn-bidrag-och-kritiserar-sverige/Bbbqec!hpWx3sc7CRyjEJOIkWLtgA/

Den ende svenske partiledare som mig veterligt kritiserat den svenska Israel-politiken är Liberalernas Jan Björklund: ”Vi har gjort upp med de stora arabiska diktaturerna om en Israel-fientlig röst.” http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/84jQ2/bjorklund-smaklost-agerande-av-regeringen

Sveriges utrikesminister Margot Wallström är inte välkommen att besöka Israel.

Alldeles oavsett UNESCOs och Sveriges Israel-fientlighet är och förblir Jerusalem en helig plats för det judiska folket i och utanför Israel. ”Nästa år i Jerusalem” är som bekant en traditionell nyårshälsning för judar i diásporan. Den judiske författaren Martin Blecher framhåller i en debattartikel i Aftonbladet under rubriken ”Wallström kan inte få oss släppa Jerusalem:

Ni kan fortsätta spela ert smutsiga spel. Ni kan stolt klappa er för bröstet och kalla er för vad ni vill. Men ni kommer aldrig någonsin att få det judiska folket att släppa taget om Jerusalem igen. http://www.aftonbladet.se/debatt/a/yAG5r/wallstrom-kan-inte-fa-oss-slappa-jerusalem

Jag vill i sammanhanget slutligen erinra om att Margot Wallström 2016 hamnade på åttonde plats på en lista, utformad av Simon Wiesenthal Center, bland världens mest prominenta antisemiter till följd av hennes inställning till Israel. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/30/wallstrom-en-av-arets-mest-prominenta-antisemiter/

 

 

 

 

 

UNESCO: Sverige stöder arabstaternas historieförfalskning om Jerusalem

 

Sverige röstade för FN-resolutionen som nekar judarna tillträde till sin absolut heligaste plats – Västra tempelmuren i Jerusalem. Foto: Tommy Hansson

Sverige har gjort det igen. Det vill säga visat upp sitt fula antijudiska tryne för hela världen. Det skedde i en omröstning i FN-organet UNESCO nyligen, då FN-organet – som handhar planetens så kallade världsarv – röstade om en resolution som initierats av ett antal arabstater. Resolutionen antogs med bred marginal sedan bland andra länder Sverige röstat för.

Resolutionen innebär att den judiska staten Israel inte anses ha rätt till judendomens heliga platser i Jerusalem. Detta trots att det i Jerusalem finns ett stort antal platser som är centrala för såväl judendomen som kristendomen.

Endast islams rätt till platser såsom al-Aqsa-moskén och Omar-moskén på Tempelberget omnämns i resolutionen, och detta trots att Jerusalem (på arabiska al-Quds) omnämns exakt noll (0) gånger i islams heliga skrift Koranen. I sura 17:1, som utgör grunden för islams anspråk på Jerusalem, talas om profeten Muhammeds andliga färd till Tempelberget, men stadens namn skrivs inte ut.

Jämför gärna med antalet gånger Jerusalem nämns i Gamla och Nya testamentet!

Om Mohammeds möjligen hallucinatoriska färder till Jerusalem och därifrån upp till Gud i himlen kan man läsa mer här: https://kultursmakarna.se/2014/05/24/profeten-muhammeds-himmelsfard/

Muhammeds himmelsfärd enligt en konstnärlig tolkning.

I syfte att, som de muslimska/arabiska staterna gör, kunna påstå att judarna inte har någon rätt till sina historiskt heliga platser i sin egen huvudstad, måste man ägna sig åt kvalificerad historierevisionism av det mer halsbrytande slaget. Al-Aqsa-moskén, som är islams tredje viktigaste helgedom efter moskéerna i Mekka respektive Medina, uppfördes av kalifen Omar år 638 då Jerusalem intogs av den muslimska armén. Detta skedde mer än 1500 år efter det att konung Salomo byggt det första judiska templet i Jerusalem cirka 957 före Kristi födelse!

Salomos fader, konung David, hade omkring 30 år tidigare erövrat Jerusalem från folkslaget jebuséerna men fick enligt den judiska Bibeln inte tillåtelse av Gud att bygga något tempel då han hade ”utgjutit mycket blod” (1 Krönikeboken 22:8). Salomos tempel förstördes av babylonierna i samband med den invasion år 587 före Kristi födelse som sände merparten av det judiska folket i exil i Babylonien. Det andra templet, det så kallade Serubbabels tempel, byggdes efter judarnas hemkomst från Babylon kring år 515. Det byggdes ut på order av konung Herodes den store 500 år senare, och det är detta tempel vi kan läsa om i den kristna Bibeln (Nya testamentet).

Under det romerska fälttåget mot det judiska folket år 66-70 efter Kristi födelse lades det andra judiska templet tillika med Jerusalem i stort i grus och aska sånär som på Västra tempelmuren, som i dag utgör judarnas allra heligaste plats. Den kallas ibland Klagomuren eftersom det är här judar samlas på fastedagen Tisha ´b´Av och minns sina tragedier.  https://tommyhansson.wordpress.com/2011/12/15/vastra-tempelmuren-judarnas-heligaste-plats/

I trapporna som leder till platsen framför Västra tempelmuren. Foto: Tommy Hansson

Att de muslimska araberna, desperat men väldigt genomskinligt, söker förneka och revidera historien är möjligen förståeligt utifrån deras religiösa traditioner inklusive ett till synes outplånligt judehat. Att ett antal andra nationer, bland dem Sverige under den skakiga och inkompetenta S-MP-regeringen, gör dem sällskap under det notoriskt Israel-fientliga FNs flagg är desto mer anmärkningsvärt.

Det är fullt tänkbart att det sedan Olof Palmes och Sten Anderssons dagar ”Palestina”-vänliga och anti-israeliska Sverige hade stött den arabisk-muslimska resolutionen oavsett omständigheterna, men det är svårt att frigöra sig från misstanken att så skedde till följd av Sveriges propagandadrive med syftet att smöra sig till en plats i FNs säkerhetsråd.

Mera om Sveriges dubiösa kampanj för att komma med i säkerhetsrådet på min blogg här: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/02/17/infor-fn-omrostningen-sverige-smorar-for-diktaturerna/

Det är i så fall dubbelt skamligt gjort av svenska UD och dess chef Margot Wallström. Dels går Sverige, för vilken gång i ordningen obekant, återigen emot Mellanösterns enda demokrati och solidariserar sig med ett antal barbariska och odugliga arabregimer. Dels gör man så genom att ansluta sig till en häpnadsväckande historieförfalskning.

Dessbättre köper inte alla svenska politiker och andra bedömare den islamistiskt färgade svenska utrikespolitiken, som när det gäller frågor som rör Israel och Jerusalem på flera sätt bär den nu avgångne bostadsministern Mehmet Kaplans (MP) signum.

Sofia Damm (KD) interpellerar utrikesminister Wallström om Sveriges skandalösa UNESCO–röstning.

Ett av Kaplans mer uppseendeväckande klavertramp skedde, då han i en intervju i en turkisk tidning lade ut texten om Sveriges Mellanöstern-politik – S-MP-regeringen hade då nyligen erkänt ”Palestina”, alltså ett icke-existerande land utan säkra gränser och utan enhetlig regering – och bland annat talat om att ”befria Jerusalem” och göra dess östra del till ”palestinsk” huvudstad.

Så här skrev Tomas Gür om Kaplans äventyrligheter i Dagens Samhälle: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/kaplans-uttalanden-om-palestina-vaecker-fragor-11413

Riksdagsledamot Sofia Damm från KD har den 25 april ställt en interpellation till utrikesminister Margot Wallström där hon uttrycker stark kritik mot Sveriges ja till den arabisk-muslimska resolutionen i UNESCO. Interpellationens text återges här: http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/unesco-resolution-om-tempelberget-och-klagomuren_H310593

Även Expressen har på ledarplats uppmärksammat Sveriges skandalösa röstning i UNESCO, bland annat med följande ord: ”Men vad Sverige inte bör ägna sig åt är att kritisera Israel för att landet försvarar sin befolkning mot terrorism eller, som nu, ifrågasätter judars band till Jerusalems heligaste platser.” http://www.expressen.se/ledare/margot-wallstroms-nya-israeltabbe/

UNESCOS resolution initierades av stater såsom Egypten, Marocko, Algeriet, Libanon, Oman, Qatar och Sudan. Förutom av Sverige fick den stöd även av länder av typ Ryssland, Kina, Vietnam och Nigeria. Däremot visade Estland, Tyskland, Litauen, Storbritannien och USA kurage nog att rösta nej, säkerligen icke minst beroende på att dessa länder kan historien.

Visserligen kommer resolutionen med all sannolikhet inte att betyda något rent konkret, men det är illavarslande nog att Israel kommer att sättas under psykologisk press samt att så många länder som borde veta bättre är beredda att godta historieförfalskning för politiska syften.

En översiktlig vy över Tempelberget.

Först genom Israels seger i Sexdagarskriget 1967 fick judarna åter tillgång till sin heligaste plats alla kategorier, Västra tempelmuren. Den nu i UNESCO klubbade antijudiska och antiisraeliska resolutionen visar, enligt mitt förmenande, hur viktigt det är att Israel inte lämnar tillbaka en tum av östra Jerusalem till Jordanien eller palestinaaraberna.

Man bör slutligen observera, att två av de länder som står bakom resolutionen – Egypten och Jordanien – ändå tillhör de arabstater med vilka Israel har hyggligt goda relationer.

 

 

Apropå Trumps krav på muslimstopp: israeler stoppas i 16 länder

 Donald Trump vill se ett muslimstopp i USA tills den islamska invandringen hunnit utvärderas.

Den republikanske presidentkandidaten Donald Trump har väckt åtskillig uppståndelse med sitt utspel nyligen om ett stopp för muslimer i USA. http://unitedwithisrael.org/trumps-restriction-policy-not-novel-but-response-is/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=British+Officials+Charged+Israeli+Soldier+with+War+Crimes%3B+Israelis+with+%27Religious+Objects%27+Barred+from+Jordan&utm_campaign=20151213_m128847099_British+Officials+Charged+Israeli+Soldier+with+War+Crimes%3B+Israelis+with+%27Religious+Objects%27+Barred+from+Jordan&utm_term=more_btn_dark_jpg

Utspelet har blivit grundligt nedsablat över hela (arab)världen, bland annat i Saudiarabien. Den saudiske miljardären och medlemmen av kungahuset, al-Walid bin Talal, har kallat Trump ”en skam för hela Amerika” med sitt utspel om ett stopp för muslimer att resa in i USA.

 Prins Talal, som kommer från ett land som inte släpper israeler över sin gräns, rasar mot Trump.

Även Jeb Bush, en av Trumps rivaler om det republikanska partiets nominering som presidentkandidat till valet om ett år, har gått hårt åt Donald Trump vilken inställde en planerad resa till Israel efter sitt antimuslimska utspel: http://uk.businessinsider.com/jeb-bush-donald-trump-israel-politics-2015-12?r=US&IR=T

Man kan se hur man vill på Donald Trumps utspel, men helt ologiskt är det knappast. Det gjordes strax efter det att islamistparet Syed Farook och Nashfeen Malik slaktade 14 amerikaner och sårade ett större antal vid ett center för funktionshindrade i San Bernardino i Kalifornien innan de själva oskadliggjordes.https://tommyhansson.wordpress.com/2015/12/04/det-islamistiska-mordarparet-i-san-bernardino-och-rolexkalifen/

Trumps kampanjstab har skickat ut ett pressmeddelande med följande innehåll:

Donald J. Trump is calling for a total and complete shutdown of Muslims entering the United States until our country´s representatives can figure out what is going on.

En logisk fråga är hur den amerikanska regeringen har kunnat undgå att få upp Farook-Malik på sin terroristradar tidigare, trots att det varit känt att de radikaliserats och trots att de rest i bland annat Saudiarabien. Trump har kommit fram till att endast genom att förbjuda muslimer att komma in i USA kan amerikanerna känna sig på den säkra sidan.

När det gäller de förargade reaktionerna på Donald Trumps utspel blir det onekligen aningen parodiskt, då en medlem i det saudiska kungahuset – tillika delägare i den amerikanska bankjätten Citigroup – tar till de stora brösttonerna. Han kommer alltså från ett land som halshugger människor offentligt nära nog på daglig basis och som dömt en bloggare till 1000 piskrapp. Som stenar kvinnor som begått äktenskapsbrott och våldtäktsoffer till döds. Som hugger händer och fötter på tjuvar. Allt i enlighet med den förmedeltida sharialagen.

 Mahmoud Abbas: Palestina skall bli Judenrein.

Företrädare för muslimska regimer bör nog tala väldigt tyst om andras vägran att släppa in oönskade grupper av människor i landet. I skrivande stund finns 16 muslimska stater som inte släpper in personer med israeliskt pass i sina länder: Algeriet, Bangladesh, Brunei, Förenade Arabemiraten, Irak, Iran, Kuwait, Libanon, Libyen, Malaysia, Oman, Pakistan, Saudiarabien, Sudan, Syrien och Jemen. Jordanien har nyligen utfärdat ett förbud för israeler/judar att resa in i landet med judiska symboler av typ kippa och bönesjal.

Palestinska myndighetens ledare, Mahmoud Abbas, har för sin del klargjort för vem som vill höra på att i ett framtida, självständigt Palestina kommer det inte att finnas plats för en enda jude. Inte nu, inte någonsin. Palestina skall helt enkelt vara Judenrein enligt ledaren för de svenska Socialdemokraternas ”kära systerparti” (Fatah). Såvitt jag känner till har det förekommit väldigt liten om ens någon kritik mot Abbas oförblommerade rasism. Som en jämförelse kan nämnas att i Israel bor cirka 1,2 miljoner araber som har representation i det israeliska parlamentet, knesset.

Arabländerna som struntar i Syrien-flyktingarna

Ta en titt på kartan här ovanför och fundera litet över den nuvarande situationen avseende massmigrationen från Syrien.

Det tar inte många sekunder innan du inser hur snedfördelade migrantströmmarna från det krigs- och terrordrabbade Syrien i verkligheten är. Att det stora flertalet av flyktingarna tagit sin tillflykt till närbelägna, muslimska stater såsom Libanon, Turkiet, Jordanien, Irak och Egypten är givetvis inte överraskande. Den stora massan av flyende människor är fattig och tar sig dit fötterna kan bära och plånboken tillåter.

Petterssons blogg ger en god översikt via nedanstående länk:

http://petterssonsblogg.se/2015/04/22/det-rika-saudiarabien-och-de-andra-gulfstaterna-tar-emot-exakt-noll-av-de-syriska-flyktingarna/

Det skulle rent geografiskt inte vara svårt att ta några steg längre inom samma region och ta sig till det till ytan enorma Saudiarabien, som i likhet med angränsande Qatar, Oman, Bahrain och Förenade Arabemiraten tillhör jordens rikaste länder. Länder som beträffande språk, religion, kultur och klimat har så mycket gemensamt med Syrien.

Inte ett enda av ovan nämnda länder är dock berett att ta emot en enda flykting från det närbelägna Syrien. Det vet också flyktingarna/migranterna, som troligen skulle bli nedmejade med automateld om de försökte bryta igenom de kraftigt befästa och bevakade gränserna till de stenrika oljesheikernas riken: kungarna, prinsarna och sheikerna är beredda att till varje pris värna sina landamären med tillhörande privilegier från ovälkomna gäster.

Arenaarbetarna i Qatar rapporteras leva och verka under vidriga förhållanden.

Däremot har man inga problem att ta emot gästarbetare från typ Filippinerna och Bangladesh, vilka får göra skitjobben under ofta nog slaveriliknande förhållanden. I Qatar, som med sina obegränsade ekonomiska resurser köpt sig det prestigefyllda arrangemanget av fotbolls-VM 2022 via mutkolvarna i internationella fotbollsförbundet FIFA, har cirka 1500 migrantarbetare från i första rummet Nepal hittills dött på grund av de vidrigt omänskliga förhållandena vid arenabyggena. 4000 väntas ha dött innan det är dags för avspark.

Läs gärna Martin Klepkes skildring av förhållandena i Qatar i tidningen Arbetet den 25 november 2014:

http://arbetet.se/2014/11/25/4000-doda-ar-nog-hoppa-av-fotbolls-vm-i-qatar/

Att sedan Qatar har ett klimat som föga lämpar sig för fotbollsspel tycks ingen ha tänkt på. Hundratals av de döda arbetarna rapporteras också ha dött av värmeslag.

Uppenbarligen bryr sig de styrande diktaturregimerna i de här länderna inte särskilt mycket om profeten Muhammeds uppmaningar från haditherna att göra goda gärningar. Till exempel denna uppmaning till den fromme muslimen: ”Han skall hjälpa de nödställda som lider nöd.”

Mer om detta här:

http://www.muhammed.nu/Articles/ViewArticle.aspx?ArticleID=124

 Hjälpbehövande kvinnor och barn som lämnats kvar av de flyende männen.

I stället föredrar fattiga flyende att slå sig ner i flyktingläger i ovannämnda länder, medan de – och det rör sig nästan uteslutande om män som föredragit att lämna kvinnor och barn hemma i en osäker och eländig tillvaro  – som har ekonomiska resurser siktar in sig på att med hjälp av människosmugglare ta sig till norra Europa och då i främsta rummet Tyskland och Sverige.

Det är dessa länders regeringar och etablissemang som givit signaler om att hit välkomnas migranter med öppna armar och som satsar stora summor på massimmigration men bara en bråkdel på hjälp i närområdet. Däremot skyr migranterna ett mer realistiskt land som Danmark, som inser att det inte klarar av hur många flyende som helst och som inte heller tilltalas av prospektet att släppa igenom ett okänt antal jihadister som gömmer sig bland migranterna.

Jag har hittills inte hört ett ord om att EU eller däri ingående länder skulle ha satt någon som helst press på Saudiarabien och dess grannar att göra sin humanitära plikt gentemot sina utsatta stam- och religionsfränder. Kanske någon läsare har ett bra svar på varför det är så? Jag har det inte.

Reflektioner kring inkonsekvenser

Såväl politiken som privatlivet vidhäftas med ibland ganska uppseendeväckande inkonsekvenser. Här följer några exempel.

Gudrun Schyman slår ett slag för muslimska kvinnors rätt att fortsätta vara förtryckta.

INKONSEKVENT är bara förnamnet när initiativtagarna till ett upprop för kvinnors rätt att klä sig som de vill spökar ut sig i så kallade hijaber, ett arabiskt slöjplagg som rättroende muslimska män kräver att deras kvinnor skall bära.

INKONSEKVENTA är onekligen de ”nationalister” som inte unnar det judiska folket deras hemland – Israel- med flertusenåriga traditioner, samtidigt som de kräver ett hemland i samma region för ett annat folk- palestinaaraberna –  som aldrig haft någon statsbildning där i historisk tid och som dessutom avvisade ett FN-anbud om en 1948. Och som för övrigt har ett stort antal länder att välja mellan, där det egna språket och den egna kulturen råder.

INKONSEKVENTA är naturligtvis politiserande idrottsutövare av typ Emma Green Tregaro. Hon protesterade vid friidrotts-VM i Moskva mot nya ryska lagar som bannlyser HBTQ-propaganda riktad till ungdomar men teg still när hon tävlade i Oman 2010, där homosexualitet är belagt med dödsstraff. I Ryssland är privata homosexuella handlingar involverande vuxna inte straffbara, samtidigt som ett finns ett dussintal öppna gayklubbar i Moskva.

INKONSEKVENTA i högsta potens är de troende islamister som kritiserar ”fascismen” i väst, samtidigt som deras egen ideologi är minst lika totalitär/auktoritär som den verkliga fascismen.

Nykommunisten Mohamed Omar ser intet ont hos den brutala Assad-regimen.

INKONSEKVENT är det i hög grad när nyväckta kommunister som Mohamed Omar, i och för sig fullt berättigat, brännmärker islamistiska jihadgrupper i Syrien för omänskliga övergrepp samtidigt som de, givetvis fullständigt felaktigt, utgår ifrån att Assad-regimen är snövit och fläckfri.

INKONSEKVENTA är de påstådda ”demokrater”som hyllar kommunistdiktaturer som Nordkorea och Kuba men bara har hat och förakt till övers för verkliga demokratier som USA och Storbritannien.

INKONSEKVENTA är alla påstådda miljövänner, vilka med sin politik möjliggör fortsatt och miljöförstörande drift med kolkraftverk, samtidigt som de spyr ve och galla över den miljövänligaste form av energi vi har att tillgå: kärnkraften. Därtill medverkar de till upprörande landskapsförstöring genom uppsmällandet av de skrymmande, gnisslande plåtschabrak som går under namnet vindkraftverk vilka aldrig kommer att ge oss mer än några bråkdelar energi.

Miljövänligt kraftverk i Forsmark. De så kallade miljövännerna föredrar dock kol- och vindkraft.

INKONSEKVENTA är de så kallade antirasisterna, som ständigt och med darr på stämman predikar något de kallar ”tolerans”. Parallellt därmed avfärdar de alla kritiker av den massiva invandringen för att vara svårartade rasister, trots att dessa inte tillämpar något rastänkande över huvud taget.

INKONSEKVENTA är regeringspolitiker såsom Fredrik Reinfeldt och Erik Ullenhag, när de med den drucknes envishet påstår att ”invandring berikar”. När pöbel med invandrarbakgrund bränner ner delar av Stockholms förorter eller unga kvinnor av äldre manliga släktingar pressas söka döden genom att hoppa från balkonger, är samma politiker påfallande tysta eller talar möjligen om ”integrationsutmaningar”.

INKONSEKVENT är du givetvis själv, när du inte kan sluta älska någon som du vet sannolikt bara kommer att tillfoga dig fortsatt lidande och smärta. Men kärleken har å andra sidan aldrig utmärkt sig för att vara särskilt logisk eller konsekvent.

INKONSEKVENT är det förvisso när somliga personer påstår att andra är ”egotrippade” alternativt ”narcissistiska”, under det att de själva tangerar det patologiska när det gäller självupptagenhet.

INKONSEKVENTA är de fanatiska vegetarianer som anklagar köttätare för vara ”mördare” och att ”äta likdelar” medan de rutinmässigt trampar ihjäl otaliga småkryp varje dag.

Se där några hastigt nedkastade exempel på i mitt tycke inkonsekvent beteende. Det finns otvivelaktigt många fler!

Göran Persson om Israel: ”Ett livslångt engagemang”

 

Ambassadör Benny Dagan inledde. Foto: Tommy Hansson

Efter några inledande ord av ambassadör Benny Dagan inför Israels 63e födelsedag den 14 maj, var det dags för Socialdemokraternas tidigare partiledare tillika statsminister Göran Persson att ge sin personliga syn på staten Israel.

Detta tilldrog sig vid Samfundet Sverige-Israels Stockholms-avdelnings årsmöte på en restaurang i ABF-huset den 12 maj. Vad Persson hade att säga om Israel gjorde nog ingen i lokalen besviken.

– Det rör sig om ett livslångt engagemang från min sida, fastslog Göran Persson – den förste svenske statsminister som besökt staten Israel sedan Tage Erlander gjorde det i början av 1960-talet – inledningsvis. Tar man sig en titt på kartan – den säger det mesta – och tittar på det vi kallar Arabvärlden från Mauretanien till Oman så ser man, att Israel ligger inklämt däremellan. Där kommer Israel att fortsätta ligga med förankring i folkrätten.

Göran Persson förklarade sig vidare vara tillfreds med ”utvecklingen i Nordafrika” även om, framhöll han, det var svårt att bedöma hur framtiden skulle komma att se ut:

– Det är alltid lättare att tala om hur det gick. Om jag hade förutspått utvecklingen i Nordafrika för ett år sedan hade de flesta sagt att jag varit naiv. Vi vet ingenting om utvecklingen, men vad som är helt klart är att den kommer att ske snabbt i en eller annan riktning.

Enligt Göran Persson var upproret mot Mubarak-regimen i Egypten en ”tip-point”.

– Och blir kriget i Libyen långvarigt, fortsatte den förre statsministern, kan det splittra Afrika så att många tar avstånd från Väst. Detta kan gynna Kina. Det är ett stort geopolitiskt puzzel vi har att göra med. Ingen skall få mig att tro att utvecklingen i Egypten inte påverkar vad som sker i Israel. En annan viktig faktor är USAs växande svaghet.

Aina och Tage Erlander i Israel.

Persson förtydligade sitt resonemang med att framhålla, att USA också framgent kommer att var en stark internationell makt och en garant för Israel men att landet inte är lika dominant som tidigare:

– Vi står inför en ny situation, en multipolär värld där pengar förblir viktigt. USAs ekonomi har blivit svagare och man har tvingats ta stora lån – och den som är satt i skuld är ej fri. Därför är det så viktigt att fler länder träder fram och stöder staten Israel, som är FNs 59e medlemsland och har stöd av folkrätten. Samma folkrätt som var med och skapade Israel den 14 maj 1948 kommer också att lösa Mellanösterns problem.

Göran Persson återkom flera gånger under talet till folkrätten och hur den stod på Israels sida. Han talade också om Israel som något av en civilisationens vagga på jorden och ett demokratiskt föredöme i Mellanöstern:

Persson om Israel som demokratiskt exempel. Foto: Tommy Hansson

– När jag riktar kritik mot Israel, så kan jag vara säker på att den kritiken redan framförts i Israel, bara högre och mer begåvat!

Härefter blev Persson mer personlig och talade om grunderna för sitt livslånga Israel-engagemang:

– När jag formades politiskt var det naturligt för mig att ansluta mig till kibbutzens socialistiska ideal. I min generation ville vi unga och radikala socialister gärna åka ner till en israelisk kibbutz, men i mitt fall kom en dam emellan…Jag ägnade i min ungdom mycket tid och tankemöda åt det fruktansvärda som kallas Förintelsen.

Persson fortsatte med att berätta, hur han som mycket ung – Göran Persson är född 1949 – så ofta han hann smet in på biblioteket på hemorten Vingåker i Södermanland och läste om Andra världskriget. I hemmet fanns nämligen endast två böcker – Bibeln och Varg-Larsen av Jack London.

– Jag kan fortfarande inte fatta hur Förintelsen kan ha skett, inskärpte Göran Persson. Särskilt inte hur ett land, som troligen betraktades som världens största kulturland, kan ha gjort sig skyldigt till detta. Fernissan satt tydligen väldigt ytligt. Var det möjligt för Tyskland att så totalt bortse från förmågan att se sig själv i sin nästa? I så fall kan det mycket väl hända igen.

– Israel är, förklarade Persson, för mig oupplösligt förknippat med Förintelsen. Men nu vill vi ha fred, och då krävs fredsförhandlingar. Det har också den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu sagt. Både israeler och palestinier kommer att tvingas till smärtsamma eftergifter. Vi vill alla ha fred i ett slags himmelrike på jorden, vare sig vi bor på den sörmländska landsbygden eller i en uppodlad öken. Det viktigaste är att vi får igång en fredsprocess och tar varandra på fullt allvar.

Persson hänvisade därpå till sin Labour-kollega Tony Blair i Storbritannien, som satt igång en fredsprocess i Nordirland som visat sig hålla streck. En sådan process måste  igång också i Mellanöstern. Men det är något, underströk Persson, som endast palestinier och israeler själva kan åstadkomma. Inga andra. Däremot är stöd i det internationella samfundet viktigt, menade Göran Persson.

Åhörarna fick sig också till livs några personliga minnen med anknytning till den israelisk-palestinska konflikten:

– Jag minns till exempel en lunch i Ramallah med PLO-ledaren Yassir Arafat och hans hustru, där den senare klagade på att maken aldrig sov hemma utan ständigt var på resande fot. Och jag minns mycket väl hur den förste som ringde mig och beklagade sorgen efter mordet på utrikesminister Anna Lindh var Israels dåvarande premiärminister Ariel Sharon – han viste hur det var.

Persson talade varmt om Ariel Sharon, som kondolerade efter Anna Lindhs död.

Göran Persson uppehöll sig en hel del vid Sharon och talade överraskande varmt och väl om den hårdföre högermannen, som alltjämt ligger i koma efter ett massivt slaganfall för cirka fem år sedan. Vid ett tillfälle, då frågan om Israels behandling av palestinierna kommit upp, hade Sharon spänt ögonen i Persson och sagt: ”Hur behandlar ni samerna?”

Slutligen kan nämnas att Göran Persson uttalade sig uppskattande om de yngre akademiker, som författat den förintelseinformativa skriften Om detta må ni berätta…som delades ut till alla svenska hushåll på uppdrag av regeringen Persson i början på 2000-talet. Han uttryckte vidare som sin åsikt, att myndigheten Forum för Levande Historia borde återgå till kärnuppdraget – att informera om Förintelsen.

Att höra den numera sörmländske godsägaren Göran Persson berätta om Israel och Mellanöstern var en angenäm upplevelse. Persson levde upp till sitt rykte om att vara en god talare, i det han ledigt och utan manuskript redogjorde för ett inte alldeles enkelt ämne.