Trött, fördomsfullt och lögnaktigt av Nujen

I en show 2014 framträdde Özz Nujen som svensk statsminister.

Den kurdiskfödde komikern Özz Nujen har debuterat som krönikör i Expressen. Det borde han nog inte ha gjort.

Jungfrukrönikan blev nämligen en trött, fördomsfull och delvis lögnaktig samt av fakta helt opåverkad inlaga om tillståndet i Sverige. Människor som är allvarligt oroade över hur läget de facto är avfärdar Nujen som ”gnällspikar” som borde ha vett att knipa igen. http://www.expressen.se/kronikorer/ozz-nujen/gnallspikarna-snackar-skit-om-vart-land-medan-ledaren-semestrar-i-thailand/

Ty varför skall man klaga på Sverige när det går så bra för Özz Nujen? ”2016 var tydligen ett väldigt dåligt år för världen”, raljerar Nujen, ”men för mig var det ett rekordår, tiotusentals hade kommit och sett mig och jag hade fått fantastiska recensioner.” Alltså måste allt vara fantastiskt bra i Sverige, tycks Özz Nujen på fullt allvar mena.

Gnällspikarna och de som har mage att kalla sig ”Sverigevänner” snackar skit om ”vårt” land, menar den kurdiske turken Nujen: ”Vi mår bra, och har det egentligen bra som fan, vi har både rutbidrag och barnbidrag.” Värst av allt – Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson (stoppa pressarna) semestrar i Thailand.

Özz Nujen, som han  kallar sig, hette ursprungligen Özgür Gezgin och kom till Sverige med sina föräldrar som åttaåring.  Han föddes 1975 i den kurdiska delen av Turkiet men anser sig uppenbarligen numera vara helyllesvensk. Bostadsorten Rinkeby byttes småningom ut till en sekelskiftesvåning nära Kronobergsparken på Kungsholmen i Stockholm. Jag tvivlar inte på att den här mannen mår bra och skrattar säkert hela vägen till banken.https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96zz_N%C3%BBjen

EU-parlamentarikern Fredrick Federley, tidigare riksdagsman, upptäckte en SDare i en kebabkö.

Den förmenta upprördheten över att Jimmie Åkesson semestrat i Thailand, där som bekant talrika svenskar funnit sitt ”paradis”, påminner litet grand om centerpartisten Fredrick Federleys tragikomiska ”scoop” när han inför valet 2010 fick syn på en ung SDare i en kebabkö: sverigedemokrater får väl inte äta utländsk mat, SD-ledare får inte ta semester utomlands, hö-hö-hö… https://tommyhansson.wordpress.com/2010/07/06/federleys-kebabhumor/

Nujen hade dock litet otur med tajmingen av sin Expressen-debut. Ty parallellt med denna kunde Brottsförebyggande rådet (BRÅ) konstatera, att otryggheten i Sverige bara ökar. ”Det är en skrämmande situation”, kommenterar BRÅs generaldirektör Erik Wennerström. 31 procent av Sveriges kvinnor känner rädsla när de går ut om kvällarna, vilket är den största ökningen i sitt slag sedan 2006.

Oroligast är gamla respektive unga kvinnor, varav en del inte vågar sig ut över huvud taget. Samtidigt ökar gängbrottsligheten lavinartat. ”En allvarlig utveckling”, kommenterar inrikesministern Anders Ygeman (S). http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bra-otryggheten-okar

Özz Nujen anser dock att de som oroas över utvecklingen bara är ”gnällspikar” som lyssnar för mycket till ”SD-troll”. Vad betyder en ständig ökning av våldsbrotten så länge Nujens åhörarskaror av någon för mig outgrundlig anledning ökar samtidigt som penningflödet till den nujenska kontot blir allt stridare? http://www.sydsvenskan.se/2016-09-24/konstant-okning-av-valdsbrott

Magnus Betnér: ”Sverige har aldrig varit tryggare.”

Nujens desperat ovederhäftiga argumentation för att vi har det kanonbra i Sverige låter mest av allt som ett eko av komikerkollegan Magnus Betnér, som för något år sedan i en omdiskuterad video sade ungefär samma sak. ”Sverige har aldrig varit tryggare”, menade Betnér och utsattes av naturliga skäl för bitvis svidande kritik.

SVT-journalisten Joakim Lamotte anklagade exempelvis Betnér för att ”pissa folk i ansiktet”: ”Jag hörde med Brottsförebyggande rådet och det visar sig ju att Magnus Betnér är helt ute och cyklar. I själva verket är det ju så att brottsligheten ökar i Sverige…” Via denna denna länk till sajten Nyheter idag kan såväl Betnérs video som Lamottes videosvar avnjutas: http://nyheteridag.se/svt-journalist-totalsagar-betner-om-brottslighet-i-samhallet-du-pissar-folk-i-ansiktet/

Den slutsats jag drar av Özz Nujens och Magnus Betnérs pinsamheter om tillståndet i Sverige är att de i egenskap av komiker lever i ett slags verklighetsislolerande bubbla av flabb, flams och ytlighet som får dem att utan betänkligheter yttra vilka tokigheter som helst. Sak samma kan sägas om kändiskolleger av typ Henrik Schyffert, Jonas Gardell och Malena Ernman vars livsstil och umgänge med likasinnade på Operaskällaren och andra fashionabla platser tydligtvis får dem att helt tappa greppet om verkligheten.

Malena Ernman, Jonas Gardell och Henrik Schyffert anser sig tillhöra ”PK-eliten”.

Vi lever i dag i ett Sverige där huvudstaden Stockholm i dag räknas som världens våldtäktshuvudstad. Kulturimport från Mellanöstern och Nordafrika gör att inga kvinnor numera kan känna sig säkra när de går utanför dörrarna, ibland inte ens i det egna hemmet. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6531475 Samtidigt skenar antisemitismen till följd av muslimimporten, vilket fått ett ökande antal judar i framförallt Malmö att emigrera.

Ett Sverige där människor i allt fler så kallade utanförskapsområden eller no go-zoner terroriseras av invandrargäng varav många med muslimsk bakgrund. Där poliser, räddningspersonal och till och med snöröjare utsätts för stenkastning och raketbeskjutning. http://8sidor.se/inrikes/2017/01/snorojare-attackerades-i-sodertalje/

Den här bilden sprids nu utomlands, något som naturligtvis inte är särskilt god PR för Sverige vilket detta videoinslag visar. I inslaget attackeras ett australiensiskt TV-team i Özz Nujens forna bostadsort Rinkeby av aggressiva invandrare: https://www.facebook.com/DennisPrager/videos/10154617813246998/?autoplay_reason=all_page_organic_allowed&video_container_type=0&video_creator_product_type=2&app_id=2392950137&live_video_guests=0

Oroas dock icke, du klentrogna svenska folk. Det går ju bra för Özz Nujen, Magnus Betnér och Henrik ”Bajsrunkaren” Schyffert.

Utländska TV-team uppskattas inte av personer med invandrarbakgrund i Rinkeby.

Mina prylar (10): skål från Kinmen

 Den vackra blåvita skålen från Kinmen, som har formats efter huvudöns konturer. Foto: Tommy Hansson

I min finhylla finns en vacker, lockförsedd skål i blåvitt med texten ”KINMEN DEFENSE COMMAND R. O. C.”. Således ”Kinmens försvarskommando Republiken Kina”. Republiken Kina är den officiella beteckningen för Taiwan, som jag besökte för första och hittills enda gången i början av 1990.

Mitt besök var resultatet av en inbjudan från den internationella organisationen World Anti Communist League (WACL) till dess årliga kongress, som detta år hölls i Taiwans huvudstad Taipei. Jag hade då i närmare 20 år ägnat mig åt aktivt, antikommunistiskt arbete sedan jag gick med i organisationen Demokratisk Allians (DA) 1972.

DA hade en hel del internationella kontakter, och flera av organisationens medlemmar och sympatisörer gjorde med jämna mellanrum resor till länder såsom Sydvietnam, Sydkorea, Paraguay, Filippinerna, USA och naturligtvis det fria Kina, Taiwan. Vi fick också rätt ofta besök från sådana länder.

Jag minns ett besök i Stockholm av den legendariske doktor Ku Cheng-kang, en ”äldre statsman” från Taiwan som tillhörde president Chiang Kai-sheks inre krets och följt med denne då han i spetsen för omkring en miljon nationalistkineser flydde till Taiwan efter Mao-kommunisternas seger i det kinesiska inbördeskriget 1949.

Vi träffade doktor Ku i Baltiska kommitténs lokaler på Arsenalsgatan 1 och gick sedan samfällt därifrån till en kinesisk restaurang som var inrymd i saluhallshuset vid Östermalms torg. Det kändes oerhört hedrande att få träffa en sådan bemärkt man och hjälte i den för mig närmast heliga kampen mot den totalitära och gudlösa kommunismen.

Chiang Kai Shek reviews a military parade in Taipei.

En gång träffade jag och min DA-kollega Anders Larsson WACLs ordförande, som då var från Brasilien. Vi tog med honom till Operakällaren, Stockholms lyxigaste restaurang, och fick ett intressant samtal och en inblick i hur WACL arbetade. Jag kan väl nu avslöja, det var ändå 40 år sedan, att dess metoder inte alltid var helt rumsrena.

Bland annat hade man via dolda kameror och inspelningsapparatur lyckats skandalisera en hög och vänstervriden kyrkoman (om det rentav var landets romersk-katolske ärkebiskop) då denne hade en så kallad herdestund med en älskarinna på ett hotellrum. Den romerska kyrkans tjänare förutsätts ju leva i celibat.

Åter till Kinmen (den portugisiska beteckningen är Quemoy), en ögrupp omfattande tolv öar där huvudön är fem gånger så stor som den näst största ön. Vid tiden för mitt besök bodde här vid pass 50 000 människor vilka åtnjöt skattefrihet och andra privilegier. Att få besöka Kinmen var givetvis en fantastisk upplevelse för en kämpande antikommunist, eftersom det är Taiwans mest säkerhetsklassade del belägen endast någon kilometer från Kommunistkinas fastland.

Kommunisterna försökte erövra Kinmen den 25 oktober 1949 men slogs tillbaka av nationalisterna efter bara två dagar. Under den så kallade Formosa-krisen 1958 blev Kinmen beskjutet av fastlandets artilleri under 55 dagar i följd, men Taiwan-regeringen som aktivt stöddes av den amerikanska Eisenhower-administrationen motstod attacken.

Ett besök vid huvudöns Psywar Center (psywar=psykologisk krigföring) ingick i programmet – därifrån ivägsändes bland annat ballonger med frihetliga budskap till fastlandet – liksom ett besök i en i berget insprängd militär anläggning. Värdarna bjöd här på fantastisk kinesisk mat samt rikhaltiga mängder av det starka lokala risbrännvinet, av någon anledning kallat white lightning.

Taiwanvistelsen var utan tvivel en av mina allra mest minnesvärda resor över huvud taget. Däri ingick även boende på det storslagna Grand Hotel i Taipei, ett helt samhälle i sig, samt besök vid världens finaste kinesiska museum dit Chiang Kai-shek och hans medarbetare i samband med flykten från fastlandet hade forslat så många kinesiska konstskatter de kunde.

 En av mina artiklar i The New York City Tribune. Foto: Tommy Hansson

Jag fick även äran att tillsammans med två andra kongressdeltagare – en kinesiska som deltagit i protesterna på Himmelska fridens torg i Peking ett halvår tidigare samt en sydkoreansk riksdagsman – hålla ett tal i staden Taitung. Jag talade inför ett par tusen ditkommenderade studenter om religionens betydelse för bekämpandet av kommunismen. Talet trycktes senare i en engelskspråkig regeringstidskrift. Taitungs provinsregering gav oss talare en furstlig behandling med limousinservice och rikligt med mat och dryck (läs: white lightning).

Eftersom jag är journalist publicerade jag ett antal artiklar och reportage vid hemkomsten, bland annat i den amerikanska dagstidningen The New York City Tribune som jag var svensk ”stringer” för. Givetvis hade jag vid hemkomsten ett par flaskor av white lightning med i bagaget.