Posted tagged ‘Örebro’

Det organiserade tiggeriet – ett försök till lägesbeskrivning

22 maj, 2015

jimmie Ett budskap som inte föll extremvänstern och godhetsmånglarna på läppen.

Inför EU-valet 2014 hade Sverigedemokraterna (SD) en mycket uppmärksammad affischkampanj i Stockholms tunnelbana med budskapet ”Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator”.

För det fick vi sverigedemokrater ordentligt på skallen. Vänsterextremsajten Expo hävdade att vi, inklusive undertecknad som framförde samma budskap på sin blogg, ljög om att tiggeriet var organiserat. Dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag (FP) gjorde på regeringens hemsida och i andra sammanhang gällande, att påståendet var en ”främlingsfientlig myt”. En tecknare på vänsterflygeln jämförde tesen om det organiserade tiggeriet med den urbana myten om råttan i pizzan. Ja, så där höll det på.

Ändå hade Adrian Lucaci, platschef hos polisen i Skara, i en intervju i Skövde Nyheter ett år tidigare (den 22 maj 2013) talat om det från främst Rumänien importerade tiggeriet som en del i organiserad kriminell verksamhet. ”Tyvärr är det de öppna gränserna i EU som möjliggör detta”, citerades Lucaci: http://www.skovdenyheter.se/artikel/24767/polisen-tiggarna-ofta-del-av-kriminella-ligor

Magkänsla-PR-AB Desinformation från vänster av tecknaren Max Gustafson. De av kriminella ligor utnyttjade och/eller hotade tiggarna Sorin i Malmö och Anna Maria i Södertälje håller nog inte med om budskapet.

När det nu gått ett år efter valet till EU-parlamentet har allt fler kommit till insikt om, att SD inte alls ljög om det organiserade tiggeriet. I ett inlägg på DN Debatt den 30 april 2015 krävde således moderaterna Beatrice Ask, ordförande i riksdagens justitieutskott, samt Tomas Tobé, partisekreterare, förbud för organiserat tiggeri. TV 4-programmet Kalla fakta visade vidare den 12 maj ett skakande reportage om tiggeriet och tiggarnas, ibland även kallade EU-migranter, utsatta situation.

TV 4-reportern pratade bland annat med den 21-årige romen Sorin Marian från Rumänien, som sade att han tvingades tigga utanför ett köpcentrum i Malmö varje dag och ge bort allt han får in. TV 4 Nyheterna uppgav att polisen fått in 20 anmälningar om organiserad människohandel i samband med tiggeri under de fyra första månaderna 2015.

Av en artikel i Expressen den 17 maj 2015 framgår att det organiserade tiggeriet i Gävleborg enligt polisen är på väg att bli ett allt allvarligare problem. Den grupp polisen bedrivit spaning på beräknas omsätta omkring 10 miljoner kronor:http://www.expressen.se/nyheter/polisens-spaning-visar-tiggeriet-ar-organiserat/

bussreklam1536(2) Bussreklam från SD.

Lars Fredin, tillförordnad områdeschef hos polisen i Gävleborg, hävdar i Expressen-artikeln att det kunnat konstateras att samma personer skjutsar i väg tiggarna till deras platser varje morgon samt att människor samlar in pengar av tiggarna.

Det verkar alltså som om Sverigedemokraterna hade helt rätt om att en betydande del av tiggeriet är organiserat. Det rör sig om kriminella ligors omänskliga utnyttjande av utsatta människor, och vad som särskilt oroar mig är de allt yngre ansikten som kan ses bland tiggarna i gathörnen här i Södertälje. I ett stort reportage om tiggeriet i Södertälje i Länstidningen den 21 maj hävdar tiggerskan Anna-Maria, som tiggt utanför en butik i ett och ett halvt år:

Tiggeriet i Södertälje är på väg att förändras. Allt fler ensamkommande tiggare hotas och skräms i väg av en mer organiserad verksamhet.

Tyvärr tycks dock varken kommunledningen eller polisen vara särskilt intresserade av att göra något åt eländet.

Hela LT-reportaget här:http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2983667-tiggare-i-brak-om-platserna

2014-08-23_0628 Många tiggare har vittnat om hot från ”tiggarbossar”.

Allt fler indikationer på att kanske inte allt, men utan tvivel en betydande del, av det till synes allt accelererande tiggeriet är organiserat av kriminella ligor kommer alltså fram. Ändå förekommer det att exempelvis högre polisbefäl kommer på, att ordningsmakten sannolikt inte får några guldstjärnor i kanten från den blödande-hjärtan-eliten genom att tala om kriminellt och organiserat tiggeri.

Då kan vi få se prov på sådana här artiklar där polisen dementerar tidigare uppgifter om organiserat tiggeri:http://www.expressen.se/nyheter/nu-backar-polisen–ar-inte-organiserat-tiggeri/ Jag tror vi kan ta ganska lätt på denna typ av skrajsna pudlar. Det har framkommit tillräckligt som klart och tydligt visar, att tiggeriet i stora delar ÄR organiserat.

Något som givetvis inte bekymrar dumvänstern det bittersta. För dess företrädare MÅSTE tiggeriet helt enkelt vara helt oorganiserat – annars får ju SD rätt och det kan inte tolereras: SD måste ha fel även om de bevisligen har rätt. Som när patologiske SD-hataren Anders Lindberg i Aftonbladet tjötar på om ”råttan i pizzan” (ett uttryck myntat av min gamle etnologilärare Bengt af Klintberg) :http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article20819696.ab

Även om nu tiggeriet för diskussionens skull rent teoretiskt icke skulle vara organiserat, måste det ju stå helt klart för alla tänkande människor att tiggeri – där någon sitter passivt i ett gathörn med en mugg framför sig – inte är någon människovärdig hantering. Detta stod helt klart för de av våra förfäder som förbjöd tiggeriet och gjorde det till en straffbar handling.

Den som bekymrar sig det minsta lilla om folkhälsan måste därtill med förfäran se på de kåkstäder och andra typer av primitivt boende under broar etcetera som de hitresta tiggarna ger upphov till. Eller det faktum att en del av tiggarklientelet uträttar sina naturbehov i exempelvis sandlådor, på trottoarer och i tunnelbanevagnar.

Stälje tiggare 001 Många tiggare har fattat posto utanför butiker. Som här utanför COOP i Södertälje centrum. Foto: Tommy Hansson

Vad en fortsatt ökning av tiggeriet i Sverige och andra europeiska länder kan leda till på längre sikt i folkhälsohänseende kan vi bara spekulera om, men jag känner mig rätt säker på att framtidsutsikerna inte är särskilt lysande.

Turbekulos (TBC), en dödlig sjukdom som vi länge trodde var utrotad på våra breddgrader, har ökat kraftigt i Sverige under en lång följd av år. I en artikel i Läkartidningen # 51-52 2010 med rubriceringen ”Tuberkulos i Somalia med konsekvenser i Sverige” fastslås att den ökade rörligheten över nationsgränserna oundvikligen leder till ökad frekvens av TBC:

I Sverige var nästan tbc utrotad mot slutet av förra århundradet. Men med senare års globalisering, invandring och flyktingmottagande har sjukdomen långsamt börjat öka igen.

Ett konkret exempel på relevansen i detta gavs för några dagar sedan, då det visade sig att tio barn och tre anställda vid en förskola i invandrartäta Örebro smittats av TBC.http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=6170042

Jag ger absolut inte tiggarna skulden för den accelererande spridningen av den dödliga tuberkulosen i Sverige. Denna inleddes åtskilliga år innan tiggarinvasionen från främst Rumänien begynte för ett par år sedan. EUs öppna gränser i förening med Sveriges extremt släpphänta immigrationspolitik (”Öppna era hjärtan/och plånböcker/”, ”Tack för att ni valde Sverige”, ”Invandring berikar”, ja ni kan klyschorna) gör dock vårt land extremt sårbart för importerade sjukdomar.

Djurrättsextremismen: det mörkade säkerhetshotet

8 april, 2014

Den 7 april föll domarna för de så kallade djurrättsaktivister som ägnat sig åt grov brottslighet riktad mot bland andra minkuppfödare.

En 22-årig kvinna från Örebro-trakten dömdes således till  två år och sex månaders fängelse för en rad brott. Hon dömdes exempelvis för mordbrand och olaga hot samt brott mot griftefriden.

imagesDMBWI0RA Skändad gravsten i djurrättsaktivismens namn.

I sistnämnda fall hade kvinnan skändat en familjegrav belägen på Nya kyrkogården i Södertälje. Graven tillhörde en man från Hjo, och kvinnan hade skändat hans grav som påtryckning för att han inte skulle starta minkuppfödning.

Skaraborgs tingsrätt dömde ytterligare fyra djurrättsextremister, varav en 24-årig man (också bördig från trakten av Örebro) som fick ett års fängelse för bland annat olaga hot, olaga intrång och skadegörelse. Åklagaren hade yrkat sex års fängelse. Ytterligare dömdes en 32-åring till skyddstillsyn samt två personer till villkorlig dom varav en även till dagsböter.

Djurrättsextremismen nämns återkommande i olika SÄPO-rapporter som ett av våra värsta säkerhetshot jämte våldsbejakande islamism, vänsterextremism och extremnationalism men mörkas ofta i mediarapporteringen. Något som möjligen kan ha att göra med det faktum, att en stor andel av journalistkåren hyser sympatier för Miljöpartiet och därmed är benägen att se genom fingrarna med denna typ av brottslighet.

Djurrättsextremismen är och förblir dock ett allvarligt hot mot enskilda entreprenörer och näringslivet i stort. Många minkuppfödare, pälsförsäljare och laboratorieverksamma personer har hotats till liv och lem av dessa galningar och har yttermera i en del fall fått  liv och tillvaro förstörda.

imagesGCZ11WQ0 Minkfarmer jämförs med koncentrationsläger i djurrättsextremisternas propaganda.

Djurrättsextremismen kan på goda grunder ses som en del i det vänsterkonglomerat som omfattas av grupperingar såsom Antifascistisk Aktion (AFA) och revolutionära Fronten (RF).

Svenska artister (XXV): Thory Bernhards

9 mars, 2014

untitled Thory Bernhards – en av våra mest profilerade schlagerdrottningar.

Det enda kriterium jag har för mina artistpresentationer i bloggserien ”Svenska artister” är att det skall vara artister som intresserar mig och som jag själv uppskattar. En artist kan vara hur framstående och känd som helst, men om han eller hon inte slår an en hjärtesträng hos mig kommer vederbörande inte med här.

Ett par artister jag gillar högt och rent tar jag inte upp av andra skäl: det gäller Zarah Leander och Björn Afzelius, som jag skrivit om på andra ställen på min blogg. Eftersom jag i princip är ”allätare” när det gäller musik och underhållning hittar ni allt från andliga sångare som Einar Ekberg till något burleska artister som Eddie Meduza på min blogg. Du kan vidare hitta allt från frackklädda operatenoren Nicolai Gedda till skånska slashasrockaren Kal P. Dal. Alla är de en del av vårt svenska kulturarv.

I sammanhanget vill jag passa på att tacka min kära vän Mona för att hon inspirerade mig att påbörja den här serien om svenska artister.

Något jag blir särskilt glad över är när det dimper ner en hel drös med besökare som fastnat för ett avsnitt i serien. Som när närmare något hundratal hade sökt på den numera tämligen bortglömde Anders Börje härförleden. Många beundrare tycks också, att döma av alla Youtube-klickar, det obetalbara trenchcoatgänget Helmer Bryd´s Eminent Five Quartet från Mosebacke monarki ha.

Det tjugofemte avsnittet i serien handlar om Thory Bernhards, schlagerdrottningen som åstadkom ett pärlband så kallade örhängen  från skivdebuten med ”Stormy Weather” 1941 till turnéer i början av 2000-talet. Mer än 60 år i schlagerbranschen, alltså! Storhetstiden var dock i stort förlagd till 1950- och början på 1960-talet.

untitled

Thory hette egentligen Tora Berglind och föddes i Örebro mitt i det så kallade gnällbältet den 12 oktober 1920. Artistnamnet emanerar ur det faktum att hennes pappa lystrade till namnen Thore Bernhard. Efter skolan började Thory arbetade på skofabrik och ägnade sig åt sång på fritiden.

Som tjugoåring kom hon med i Hulakvartetten, som framförde den vid denna tid så populära hawaiimusiken. 1941 skivdebuterade hon alltså med den transatlantiska slagdängan ”Stormy Weather”, skriven 1933 av Harold Arlen och Ted Koehler och som framförts av ett otal både kända och okända artister genom åren. Sången handlar om sorgen och besvikelsen efter en svunnen kärlek, något de flesta tvivelsutan kan relatera till.

Genombrottet inföll emellertid med den stillsamt romantiska ”Nidälven” 1949, som Bernhards framförde tillsammans med Nils Weingard till musik av  Sam Samsons orkester. Lyssna här:

http://www.youtube.com/watch?v=dinBHdqkAHs

1951, för övrigt mitt födelseår, slog Thory igenom eftertryckligt med ”Vildandens sång”, som handlar om andparet där den manliga kontrahenten blir ihjälskjuten av en jägare. Det är sannolikt den sång de flesta än i dag förknippar med Thory Bernhards. För musiken svarar Thorys förste make Leon Landgren med vidhängande orkester:

http://www.youtube.com/watch?v=8n1xFONcMWs

Det i mångas ögon så idylliska 1950-talet blev Thory Bernhards verkliga skördetid med ett stort antal populära och minnesvärda låtar, vilka etablerade henne som Sveriges schlagerdrottning nummer 1. Som till exempel den glada och positiva ”Famnen full utav solsken”, som jag gärna återger refrängens rader ur:

Famnen full utav solsken
får du nu utav mig.
Solens gyllene strålar
lyser bara för dig!

Lyssna här:

http://www.youtube.com/watch?v=pU971H-CdCs

imagesThory: skönsjungande och sexig.

Här framför Thory (1952) den sentimentala ”Roines strand” med den irländska folkvisan ”The Last Rose of Summer” som förlaga:

http://www.youtube.com/watch?v=fTjX3meegao

Den hästrelaterade ärkesnyftaren ”En sliten grimma”:

http://www.youtube.com/watch?v=Py8e84VK2eA

När Bernhards var som mest populär hade skivbolaget Philips till och med svårigheter med att pressa fram skivor – det rörde sig på den tiden om 78-varviga så kallade stenkakor med hemtrevligt knaster och allt – i önskvärd takt!

Efter en andhämtningspaus på några år gjorde Thory Bernhards en sensationellt framgångsrik come-back i början på den begynnande vinyltidens 1960-tal. 1961 kom ”Sjöman”, som mycket snart blev en veritabel landsplåga. Avnjut den här i form av en mycket trevlig musikvideo:

http://www.youtube.com/watch?v=Hj1J_Bz_iWU&feature=kp

Samma år kom ”En gång ska vi åter mötas”, som blev en av de mest sålda skivorna i Sverige vid denna tid. Bara rockaren Little Gerhard sålde mer. Här framförs den av Thory på en unik svart-vit musikvideo:

http://www.youtube.com/watch?v=-F5yJ8FKeYI&feature=kp

1961 tilldelades Thory Bernhards en diamantskiva för över en miljon sålda skivor, en prestation hon var först med bland svenska artister. 1962 fick hon en ny hitlåt med ”Jag längtar hem” av Stikkan Andersson tack vare den (senare olagligförklarade) kommersiella radiokanalen Radio Nord.

Thory Bernhards fortsatte att framträda även efter storhetstiden, stundom med mångårige sambon John ”Jo-Jo” Johansson. Bland annat medverkade hon i TV-produktioner såsom Nygammalt, Café Norrköping, Allsång på Skansen samt olika dansbandsarrangemang. Här sjunger hon duett med dansbandsikonen Christer Sjögren i ”Vaya condios” 1989:

http://www.youtube.com/watch?v=X_Tnxjv0JFo

untitledThory Bernhards. I dag 93 efter ett långt och framgångsrikt artistliv!

På 1980-talet blev det upprepade turnéer med mer eller mindre avdankande sångare och artister som Harry Brandelius, Eric Öst, Ebbe Jularbo, Bertil Boo och sambon ”Jo-Jo” under beteckningen Good Old Gubbs med Thory. I mitten av 1990-talet svarade Thory för ledmotivet i filmen Bert – den siste oskulden och år 2000 turnerade hon i USA. Sambon hade avlidit fyra år tidigare varvid Thory flyttade till Helsingborg. Hon turnerade även en bit in på 2000-talet, då hon var över 80 år gammal.

I äktenskapet med Leon Landgren fick Thory två söner, medan förhållandet med John Johansson resulterade i två söner och en dotter.

Därför ber jag Postkodlotteriet dra åt fanders

26 december, 2013

images Oföränderligt stomatolleende Rickard Sjöberg tillsammans med pristagare i Postkodmiljonären.

För några månader sedan approcherades jag på Gågatan i Södertälje av en yngre, verbal man med invandrarbakgrund som hävdade att han ville ge mig en gåva. Jag hade satt mig ner att vila på en bänk med ett par tunga matkassar bredvid mig. Det rörde sig om typ några lotter, sex vill jag minnas att det var.

Det var dock tydligen inte bara att räcka över lotterna till den trötte vandringsmannen, utan jag måste nödvändigtvis följa med till ett bord litet längre bort. Sedan jag kånkat mina matkassar dit fick jag, så långt tämligen glad i hågen, emottaga ”presenten” jag blivit utlovad. Den bestod alltså av lotter vilka jag nu anmodades skrapa. Kanske väntade en vinst i miljonklassen runt hörnet? Den verbale mannen frågade insmickrande vad jag skulle göra om jag vann en bil och liknande i samma stil.

Jag vann! Nu anmodades jag skriva under ett papper för att bekräfta min storstilade vinst. Eftersom jag var ganska trött och ville gå vidare skrev jag hastigt på för att få det hela avklarat. Det visade sig dock inte alls vara frågan om någon ”gåva” eller ”present”, som den snacksalige mannen ställt i utsikt. Genom underskriften förband jag mig att gå med i Miljonlotteriet till ett pris av någon hundralapp, som jag skulle inbetala när jag fått en försändelse från Postkodlotteriet. ”Presenten” var alltså något jag måste betala för att få!

Mannen fortfor med sin svada och talade sig varm för vilken storartad humanitär insats jag just utfört, icke minst till förmån för den organisation han själv sade sig representera, nämligen nykterhetsrörelsen IOGT-NTO som påstods hjälpa barn till alkoholister. Normalt hade jag givetvis aldrig, i egenskap av förhärdad drinkare, stött en fanatisk nykterhetsorganisation.

Mannens beteende måste, helt objektivt betraktat, sägas ha gränsat till det rent bedrägliga. Uppenbart var han ingen bra reklam vare sig för Postkodlotteriet eller IOGT-NTO. Jag lommade därför något slokörad – och samtidigt inte så litet förbannad för att varit ett så lätt offer – därifrån och lovade mig själv att aldrig någonsin i fortsättningen slå mig i slang med pratglada personer som vill framföra något slags budskap på stan.

Det löftet har jag sedan dess stått fast vid. Det var heller inte första gången jag haft att göra med Postkodlotteriet.

untitledVälgörenhet kan löna sig…också för de så kallade välgörarna.

Något år tidigare hade jag nappat på en telefonförsäljares anbud och anslutit mig till lotteriet men tappade ganska snabbt intresset för att skrapa lotter, vilka som mest gav typ  80 kronor i vinst. Orkade inte ens ”registrera” dessa försumbara vinster på lotteriets hemsida. Följaktligen drog jag mig ur så snart jag kunde.

Postkodlotteriet kom jag, liksom så många andra, först i kontakt med via frågesportprogrammet Postkodmiljonären i Tv4, lett av den alltid lika svärmodersdrömlikt stomatolleende, två meter långe superfjanten Rickard Sjöberg som till på köpet är född i min hemstad Södertälje, låt vara uppvuxen i Tyresö. Jag följde nog det programmet i ett par år innan jag till slut fick nog av alla avbrott.

När det var som mest spännande avbröt sagde Sjöberg, med ett leende som gav fri insyn ända in till visdomständerna,  frågesporten för att hänvisa tittarna till Emmaboda, Örebro, Ljungbyhed eller någon annan plats där det påstods råda så kallad ”grannyra” därför att en eller annan lottinnehavare vunnit en hacka.

Bara det jag skrivit ovan räcker mer än väl som skäl för att jag aldrig mer kommer att beblanda mig med Postkodlotteriet. Det finns dock fler och betydligt allvarligare orsaker än så för att be detta dubiösa, kommersiella företag dra åt fanders.

Idén bakom Postkodlotteriet emanerar från Nederländerna. Där måste man enligt lag ge minst 50 procent av inkomsterna till välgörenhet.  Något sådant krav finns dock inte i Sverige. Här ger man ut endast omkring 25 procent till så kallade välgörande ändamål. Resten går åt till administration och löner åt de anställda.

imagesO5CM1A70 Niclas Kjellström-Matete (till höger), miljonär och VD för Postkodlotteriet, tycker om att synas med internationella celebriteter. Här med Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair.

Av detta kan Niclas Kjellström-Matetete, VD sedan 2005, kamma hem en bonusbaserad och furstlig lön varje år. 2007 tjänade Kjellström-Matete således 2,3 och 2008 5,7 miljoner kronor. 2009 var lönen nere på ”bara” 2,7 miljoner. Jag förmodar att inte heller programledaren Rickard Sjöberg är helt lottlös.

Niclas Kjellström-Matete föddes i Karlstad 1970 men har sina rötter i Sydafrika. Farfadern var enligt uppgift med och grundade det i dag regeringsbärande partiet African National Congress (ANC), den forna terroriströrelsen som nu är i full färd med att köra Sydafrika i botten både ekonomisk, socialt och moraliskt.

Om Postkodlotteriet och dess ekonomiska förhållanden kan ni läsa mer här:

http://www.svd.se/naringsliv/tv-lotteriet-har-gjort-vdn-till-miljonar_5436117.svd

2012 sjösatte Postkodlotteriet något som kallades Human Rights Project med den officiella målsättningen att ”främja och stärka mänskliga rättigheter”. Åtta projektdelar får sammanlagt 70 miljoner kronor. Behjärtansvärt så det förslår, kan tyckas. Tills man scrollar neråt i Postkodlotteriets projektpresentation och hittar rubriken ”Värsta fördomen”.

Här tillkännages att organisationerna Scouterna, Röda korsets ungdomsförbund, Ungdom mot rasism och Expo tilldelas 6,5 miljoner kronor. Stiftelsen Expo grundades 1995 av bland andra trostkisten och vapeninstruktören Stieg Larsson och flerfaldigt brottsdömde rasisten Tobias Hübinette.

Expo Arkiv för register över meningsmotståndare och politiskt inkorrekta och har nyligen varit aktuellt som kollaboratör till Expressen och AFAs Researchgruppen i projektet att hänga ut SD-sympatisörer. Enligt Jan Guillou driver Expo ”en klassisk underrättelsetjänst”. Genom mitt korta engagemang i Postkodlotteriet har jag medverkat till att skänka Expo några extra kronor, vilket jag härmed djupt beklagar. Åsiktsfascister som det Stasi-liknande Expo skall givetvis inte ha ett rött öre.

untitled Gamle marxist-leninisten Robert Aschberg – grå eminens i Expo.

Det kan nämnas att det även finns andra tveksamma understödstagare på lotteriets mottagarlista. Dit räknar jag den kyrkliga biståndsorganisationen Diakonia, som aktivt stöttar palestinskarabisk terror riktad mot Israel, klimatfundamentalistiska lobbyorganisationen World Wildlife Fund (WWF) samt hopplöst korrupta Röda korset.

Här Postkodlotteriets egen lista på bidragsmottagare:

https://www.postkodlotteriet.se/Formanstagare/Vara-formanstagare/Formanstagarorganisation/Human-Rights-Project.htm

En sak är fullständigt klar: Postkodlotteriet kommer aldrig att få ett rött öre av mig i framtiden. Däremot kommer jag även i fortsättningen, precis som jag gjort under många år, stötta hjälporganisationer för exempelvis döva, synskadade samt mun- och fotmålare.

Vernissage för Vilks i Stockholm

8 december, 2013

E3563Lars Vilks med hund samt galleristen Henrik Rönnquist på Galleri Movitz. Foto: Photo2be

I rummet längst in på Galleri Movitz på Hornsgatspuckeln i Stockholm, där vernissage för Lars Vilks utställning Phobos & Deimos hölls i dag lördag den 7 december, hänger tre svarta ramar. I var och en av ramarna finns texten: På grund av fruktan och skräck kan ej teckningen visas (se bilden ovan).

I en text som finns tillgänglig på utställningen, som varar till 18 december, förklarar konstnären sistnämnda förhållande på följande sätt:

Utställningens namn Phobos & Deimos (Fruktan och skräck) hänger samman med att orsaken till att mina rondellhundar inte kan visas (med Rönnquist & Rönnquist som enda undantag) eller säljas på auktioner är just fruktan och skräck för att något förfärligt skall inträffa. I mytologin är Phobos & Deimos söner till krigsguden Mars och kärleksgudinnan Venus. De är också namnen på planeten Mars två månar.
De utställda målningarna är parafraser på mer eller mindre kända konstverk från skilda tidsepoker med i verken inplacerad rondellhund. Det enda undantaget är en målning som visar planeten Mars med sina månar tillagt en rondellhund.

Jag skulle faktiskt, ofint nog, vilja rätta Lars Vilks i ett avseende. I det nämnda innersta rummet i Galleri Movitz hänger (åtminstone var så fallet på vernissagen) några kolorerade bilder av den bekanta rondellhunden med profeten Muhammeds ansikte i gatumiljö. Dessa har gjorts av konstnären själv och är alltså ej parafraser. Dessutom bör tillfogas att krigsguden Mars är den romerska beteckningen för den grekiska motsvarigheten Ares. Jag framhåller detta därför att namnen Phobos och Deimos faktiskt är grekiska.

E3567 Lars Vilks förbereder sin utställning i Galleri Movitz den 5 december. Foto: Photo2be

Det var den 20 juli 2007 som arrangörerna av utställningen ”Hunden i konsten” plockade ner de tre teckningarna, föreställande Muhammed som rondellhund, vilka Vilks nämner. Händelsen blev, som Vilks framhåller, livligt omdiskuterad och ledde till en väldig uppståndelse i såväl Sverige som den muslimska världen.

Sedan den liberala dagstidningen Nerikes Allehanda (NA) i Örebro publicerat en av teckningarna den 19 augusti utfärdade det islamistiska terrornätverket al-Qaida den 15 september 2007 en fatwa mot både konstnären och NA-redaktören Ulf Johansson. Den som lyckas ta Lars Vilks eller Ulf Johansson av daga belönas med maxbeloppen 150 000 respektive 100 000 dollar.

På Galleri Movitz har Vilks och Galleri Rönnquist & Rönnquist hängt 29  tavlor, parafraser på redan existerande verk där den bekanta rondellhunden infogats  i olika skepnader och storlekar. Här finns allt från ”Jul” av Carl Larsson och Einar Jolins ”Isprinsessan” till Leonardos ”Nattvarden” och ”Sibylla Cumae” av Francesco d´Ubertino.

Mitt huvudintryck av utställningen är ljus, färgrikedom och humor. Lätt absurt blir det naturligtvis då den ofrånkomliga rondellhunden finns med överallt.

untitled Parafras på Einar Jolins ”Isprinsessan” inklusive rondellhund.

Lars Vilks är född i Helsingborg 1946 och är filosofie doktor i konstvetenskap samt har ett förflutet som professor i konstteori i norska Bergen. Innan rondellhundarna briserade var han mest känd för skulpturparken Ladonien i Kullabergs naturreservat i Skåne. Den 2 juni 1996 utropades Ladonien till en egen ”stat”, en så kallad remoni som är både republik och monarki. Ladonien har en egen valuta, örtug, och har förklarat krig mot Sverige och San Marino. Vilks har titeln statssekreterare.

En filmsnutt om Ladonien här:

http://www.youtube.com/watch?v=AR4e54Bwzbw

Lars Vilks har i hög grad blivit persona non grata i politiskt korrekta kretsar med sitt kompromisslösa budskap och sin verksamhet i frihetens och individualismens tjänst. Man vågar nog påstå att han är så långt ifrån det ”lagom” svenska som det över huvud taget är möjligt att vara. Vilks skyddas dygnet runt av livvakter från SÄPO, och i samband med vernissagen på Galleri Movitz var polisbevakningen rigorös.

Men var fanns bubbelvinet och snittarna som brukar vara obligatorisk förtäring vid vernissager? Kanske kom jag helt enkelt för sent…

När allt var mycket bättre: personliga hågkomster av det gyllene 50-talet

13 oktober, 2013

NACKA OCH KUNGENGustaf VI Adolf och Lennart ”Nacka” Skoglund vid fotbolls-VM 1958: två 50-talegestalter man gärna minns. Mellan kungen och ”Nacka” lagkaptenen Nils Liedholm.

Det var bättre förr, när det var sämre.

Så lyder ett litet drastiskt uttryck som sätter vår egen tids problem i blixtbelysning. Ty trots alla betydande landvinningar som gjorts i modern tid kan det finnas anledning att med glädje minnas förgångna tider, som i många avseenden ter sig betydligt angenämare än våra egna. Den epok jag nu närmast avser är 1950-talet, som för mig framstår i något av ett förklarat skimmer. Andra världskriget hade nyligen avslutats och en ny värld stod för dörren. Det innebar för oss svenskar en ekonomisk och social utveckling utan motstycke vare sig förr eller senare.

När jag föddes i slutet av 1951 hade Tage Erlander (1901-85) varit statsminister i fem år. Han hade överraskande utsetts till landsfadern Per Albin Hanssons efterträdare i konkurrens med socialminister Gustav Möller och snabbt vuxit i kostymen som förtroendeingivande regeringschef. Gustaf VI Adolf (1882-1973) hade varit kung i ett år sedan fadern Gustaf V avlidit 92 år gammal.

Gustaf Adolf var 68 år när han besteg tronen, således ett år äldre än vår nuvarande monark Carl XVI Gustaf är nu. Ändå finns det de som uppmanar den senare att abdikera till förmån för kronprinsessan Victoria. Gustaf VI Adolf var till skillnad från fadern brittiskorienterad och gift med den engelska prinsessan Louise Mountbatten, barnbarnsbarn till ingen mindre än drottning Victoria av England. Först var kungen dock gift med kronprinsessan Margareta (1882-1920) och fick med henne barnen Gustaf Adolf (arvprins), Sigvard, Ingrid (senare dansk drottning), Bertil och Carl Johan.

hyland-erlander-683Tage Erlander hos Hyland 1962.

Att båda dessa kroppsligen resliga och ganska reserverade intellektuella personligheter skulle bli vad man kallar folkkära var i hög grad otippat. Alla i min ålder minns säkert den decemberlördag 1962, då Erlander var gäst i det omåttligt populära TV-programmet ”Hylands hörna” och på bred värmländska berättade historien om kyrkoherden som idkade pistolskytte från kyrkans predikstol: ”Huka er, gubbar och kärringar, för nu laddar han om!”

Både Tage och Gustaf Adolf var pliktmedvetna män av den gamla skolan som bet ihop och gjorde vad som förväntades av dem, trots att de alla gånger inte var så bekväma med uppgiften. Gustaf VI Adolf, som var en framstående arkeolog, tog som sitt valspråk till yttermera visso ”Plikten framförallt”. En hel nation sörjde när han gick bort strax före valet 1973 och förmodligen räddade regeringen Palme kvar vid makten. En sak jag och många andra emellertid har svårt att förlåta Erlander för är omdömeslösheten att utse Olof Palme, Sveriges mest splittrande politiker genom alla tider, till sin efterträdare. Med Palme kom den stora nedgången i svensk politik och svenskt samhällsliv.

På oppositionssidan fanns skickliga och välutbildade politiker som Folkpartiets Bertil Ohlin, Centern/Bondeförbundets Gunnar Hedlund och Högerpartiets Jarl Hjalmarson. Eftersom sossarna cementerat sitt maktinnehav skulle det inte förunnas någon av dessa att bli regeringspolitiker, detta med undantag för Hedlund som ett tag ingick koalition med sossarna. Ohlin var nationalekonom i världsklass och fick 1977 Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, populärt kallat ”Nobelpriset i ekonomi”. Ohlins dotter Anne Wibble (1943-2000), också hon nationalekonom, var 1991-94 finansminister i regeringen Bildt.

1236464_520_278Bertil Ohlin var FP-ledare i 23 år. Han var troligen den bäste statsminister Sverige aldrig fick.

Världsfrågorna dominerades helt av det Kalla krigets förutsättningar. Demokraten Harry S Truman efterträddes i början av årtiondet som president i USA av republikanen Dwight D. ”Ike” Eisenhower (1890-1969) som kom att ärva Koreakriget (1950-53), som USA och FN tillsammans med Sydkorea utkämpade för att stoppa kommunismen i Asien hellre än i Kalifornien.

Eisenhower ingav som tidigare befälhavare för de allierade styrkorna i Europa och ledare för invasionen i Normandie ”Dagen D” den 6 juni 1944 stort allmänt förtroende. Innan han tillträdde som president var han 1950-52 överbefälhavare för NATO. På motsatta sidan stod under större delen av decenniet Sovjetunionens regeringschef Nikita Chrusjtjov, ofta kallad ”Krusse”. Han gjorde stor skandal i FNs generalförsamling när han bankade sin sko i bordet som protest mot ett anförande av den spanske utrikesministern, men detta inträffade först 1960.

untitledDwight D. Eisenhower var USAs president under nästan hela 50-talet.

Att kommunismen skulle hållas kort var en självklarhet överallt i den demokratiska världen. De enda som protesterade i Sverige mot detta var det stalinistiska Sveriges kommunistiska parti (SKP), som leddes av norrbottenskommunisten Hilding Hagberg. Ingen vettig människa brydde sig om vad han hade att torgföra, och när han talade i riksdagen lämnade de flesta riksdagsledamöterna kammaren.

När sovjetdiktatorn Josef Stalin avled 1953 höll SKPs representant Carl-Henrik Hermansson ett tal i samband med Stalins begravning, där den döde diktatorn bland annat hyllades som ”världens störste vetenskapsman genom alla tider”. C-H Hermansson kom 1964 att efterträda Hagberg som partiledare. 1967 ändrades partinamnet till Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) och de gamla blodtörstiga kommunisterna fick en mjukare framtoning.

nikita_unChrusjtjov bankar skon i bordet i FNs generalförsamling.

Själv växte jag upp i en idyllisk miljö på landet cirka en mil utanför Södertälje, där min far var lantbrukare. Jag började skolan 1958 och hade förmånen att få gå i små landsortsskolor till och med sjätte klass. Ordning och uppförande ingick bland de ämnen det sattes betyg i, och jag hörde aldrig någon som ifrågasatte att det förekom sådana från tidiga skolår. Ordning och reda skulle det vara, och att skoldagarna inleddes med psalmsång samt en kristen betraktelse från fröken eller magistern var något självklart.

I den historieundervisning som inträdde från och med tredje klass pluggades kungarna och de slag de deltagit i in ordentligt. Erik Gustaf Geijers konstaterande att  ”Sveriges historia är dess konungars” var rättesnöre och det med all rätt – i alla fall till och med Carl XIV Johan var det konungen som dominerade svensk maktutövning. Den som kritiserade monarken riskerade bli ett huvud kortare genom en lag som från 1864 kallades ”lagen om majestätsbrott” vilken inte avskaffades förrän 1948.

Min personliga bild av det gyllene 1950-talet är säkerligen överdrivet glättad. Jag minns med glädje leende sommardagar och snörika vintrar. Somrarna 1955 och 1959 var extremt heta och tillbringades till viss del vid stranden till den del av Mälaren som fanns inte så långt från mitt föräldrahem. Termen ”global uppvärmning” hade lyckligtvis ännu inte uppfunnits. 1959 var därtill ett stort getingår och jag blev stungen ett flertal gånger. Min mamma fick badda på med Salubrin för att lindra svedan.

ingemar_floyd2Ingemar Johansson slår ut Floyd Paterson 1959.

Sommaren 1959 härjade också den så kallade ölandspyromanen Göran Johansson på Öland. Det man helst minns från samma sommar är dock att Ingemar Johansson erövrade VM-titeln i tungviktsboxning från Floyd Paterson.

Fotbolls-VM 1958 spelades detta år i Sverige, och jag såg ett par av Sveriges matcher i min farfars svart-vita sjuttontummare av märket Dux  tillsammans med andra släktingar. Den svenska elvan slog Sovjet i kvartsfinalen med 2-0, Västtyskland i semi med 3-1 men förlorade mot Brasilien i finalen med 5-2 trots ledningsmål inspelat av Nisse Liedholm. Stora lagprofiler hos silverhjältarna var i övrigt Kalle Svensson, Lennart ”Nacka” Skoglund, Gunnar Gren och Kurre Hamrin.

1950-talets populäraste svenska artist var sannolikt Gösta ”Snoddas” Nordgren (1926-81), en bandyspelare i elitklass och ett fiskhandlarbiträde från Bollnäs i Hälsingland. Han slog igenom stort i Lennart Hylands radioprogram ”Karusellen” den 16 januari 1952 och gav upphov till något av en masspsykos som fick beteckningen ”Snoddasfeber”. Detta fenomen kan kanske bäst förklaras av en längtan i folkdjupet efter det genuint oskyldigt svenska. Hans megahit ”Flottarkärlek” låter så här:

http://www.youtube.com/watch?v=AXFzrMXKGkk

1672579_520_290”Snoddas”: 50-talets populäraste svenska artist.

Som nämnts ovan var den politiska makten under hela 1950-taket vikt åt Socialdemokraterna. Mina föräldrar var bondeförbundare/centerpartister liksom min farfar, men min morfar och mormor var inbitna sossar. Visserligen rådde skarpa skiljelinjer i vissa frågor, där de borgerliga framförallt protesterade mot den socialdemokratiska ”planhushållningen”. Det politiska samtalet var dock avsevärt mer lärt och belevat än i dessa yttersta av dagar. Man kallade varandra ”herr” och menade det i positiv bemärkelse, inte som i dag då ordet har en sarkastisk klang.

Ett parti som Sverigedemokraterna hade varit otänkbart på 1950-talet, eftersom det helt enkelt inte fanns något behov av ett parti som exempelvis varnade för massinvandringens avigsidor eller pläderade för hårdare straff. Den invandring som kom igång efter kriget från Sydeuropa och våra nordiska grannländer med Finland i spetsen var behovsinriktad arbetskraftsinvandring till de svenska industrierna. Många av dessa immigranter återvände till sina hemländer sedan de jobbat här några år.

Kriminaliteten under 1950-talet var låg, och polisen upprätthöll på ett auktoritativt sätt lag och ordning på gator och torg bland annat genom att patrullera iförd uniform och sabel. Grova brott såsom mord, våldtäkter, grova misshandelsfall och bankrån var ytterst sällsynta och mördarna blev snabbt riksbekanta. Den mest kände av dessa var förmodligen Olle Möller (1906-83), som dömdes för dråp respektive mord med 20 års mellanrum 1939 och 1959.

250px-Olle_MollerDömde mördaren och dråparen Olle Möller, terränglöpare och potatishandlare.

Möller föddes i Michigan i USA och var i Sverige först bosatt i Örebro-trakten innan han 1930 flyttade till Stockholm, där han var verksam som potatishandlare. Han var dessutom flerfaldig svensk mästare i terränglöpning. Möller fälldes på grund av indicier för dråp på tioåriga Gerd Johansson och mord på hemmafrun Rut Lind men hävdade livet igenom att han var oskyldig. De försök som senare gjorts för att söka rentvå honom har alla misslyckats. Enligt en historia jag hörde berättas i familjens vänkrets var Möller till sin läggning sadist och skall vid ett tillfälle ha fått fatt i en fågelunge som han med stor förnöjsamhet plockat fjädrarna av.

För att runda av denna personliga betraktelse över 1950-talet. Jag vågar påstå att det allra mesta var bättre då. Tempot var sävligare och värmen mellan människor större. Det politiska livet var mer belevat, och även om det Kalla kriget var ett orosmoln där hotet om kärnvapenkrig oroade några känsliga människor innebar det samtidigt en viss trygghet att frontlinjen var så otvetydigt klar. Dessutom hade Sverige vid denna tid ett av världens starkaste militära försvar i förhållande till storlek och folkmängd.

Medicinska upptäckter, förbättrad hygien, sociala förmåner som folkpension och barnbidrag, fri sjukvård och längre semestrar hade vidare gjort människor friskare, nöjdare och gladare. Den fruktade barnförlamningen (polio) hade dock drabbat landet i början på årtiondet men sedan kunnat utrotas tack vare poliovaccinet, som utvecklades av Jonas Salk i USA.

1101540329_400Doktor Jonas Salk utvecklade det första poliovaccinet.

Man kan nog säga att 1950-talsatmosfären levde kvar några år in på 1960-talet tills de långhåriga The Beatles blev populära med sin avancerade popmusik och revolutionsvänstern inledde sina härjningar. Samtidigt blev drogmissbruk ett allt vanligare samhällsproblem. Det är dock en annan historia.

Skall polisen bekämpa brott eller vara politiskt korrekt?

26 september, 2013

Beatrice%20AskJustitieminister Ask ute i det så kallade vimlet vid Stureplan.

Avslöjandet om Skåne-polisens så kallade romregister väcker flera frågeställningar. Den viktigaste är enligt min mening denna: Skall polisen bekämpa brott eller vara politiskt korrekt?

För justitieminister Beatrice Ask (M) och rikspolischef Bengt Svensson tycks svaret vara kristallklart: det är det senare som gäller. Ask har med darr på stämman, och förmodligen med en tår i ögonvrån, bett ”romerna” om ursäkt ”å hela Sveriges vägnar”. Det har hon givetvis ingen som helst befogenhet att göra. Svensson å sin sida var snabb med att hävda att omfattningen av registreringen var såväl oacceptabel som olaglig.

Intern kritik mot Svensson har kommit från bland andra Peter Springare, chef för grova brottsroteln i Örebro. Denne citeras på följande sätt enligt en text från TT som publiceras i dag den 26/9:

Bengt Svensson om någon borde veta och förstå att det här som man kallar registrering av romer kan röra sig om underrättelseregistrering som man gör för att bekämpa brott. Men Bengt Svensson kastar sig ut, redan dag ett, i ett (sic!) sorts panikartat politiskt korrekt fördömande och säger att det är ett lagbrott, det reagerar jag starkt på.

Enligt Springare är det en hörnsten i polisens underrättelsearbete att kartlägga och registrera kriminella och deras nätverk. Samtidigt understryker han att det vore förkastligt att om registret bygger på etnicitet.

Det är enligt min mening svårt att icke instämma med Peter Springares analys av det uppkomna läget. Det kan ju mycket väl vara så att brottsbekämpning och etnicitet i det här särskilda fallet råkar sammanfalla. Det kan knappast vara någon hemlighet någonstans att en stor del av den romska kulturen bygger på att medvetet stå utanför samhället, och då blir brottslighet ett av alternativen vad gäller försörjningsmöjligheter. Därmed alls inte sagt att alla romer är brottslingar, mycket långt därifrån.

untitledSkånepolisen har inte någon lätt uppgift när det gäller att hålla efter ”buset” i Malmö och på andra platser.

Bengt Svensson har enligt nämnda TT-text i efterhand till synes något modifierat sina första brådstörtade uttalanden i frågan:

När man pratar om olaglighet ska det slutligen bedömas av domstol. Här gäller det inte bara vara fyrkantig jurist. Man måste också titta på ändamålet, vad vi har för behov av dem /registren/ och hur de står i proportion till det vi ska använda dem till.

Skånepolisen har förnekat att det skulle röra sig om etnisk registrering emedan det inte existerar någon märkning om etnicitet och det inte går att veta utifrån namnen om någon är rom eller inte.

100408_romer_nationaldagRomernas ”nationaldag” firas den 8 april efter den första internationella romska kongressen i London 1971 som hölls detta datum.

Det enligt min mening bästa som skrivits i frågan till dags dato svarar Chang Frick, som har en pappa från det så kallade resandefolket samt en mamma från Polen av judiskt ursprung, för. Frick för sin del försvarar polisens register utifrån sina egna kontakter med och erfarenheter av romer och resande. Han berättar också om den mobbning han utsattes för på grund av sin etniska bakgrund.

Chang Fricks bloggtext kan läsas via denna länk:

http://changfrick.blogspot.de/2013/09/polisen-gor-inget-fel.html

Det är slutligen minst sagt anmärkningsvärt att landets justitieminister kan gå ut på ovan beskrivet sätt och fördöma samt be om ursäkt för något som hon  i nuläget endast måste ha mycket rudimentär kännedom om. Hur vore det att tänka först och snacka sedan?

Ny bok: Religionsfrihetens martyrer

10 april, 2012

Så här kan det ha sett ut när Zacharias Anthelius och hans katolska vänner avrättades. Bilden från bokomslaget. Teckning: Benny H. V. Andersson

I min nya bok Religionsfrihetens martyrer. Borgmästaren i Söder Tällije och hans katolska trosfränder (Contra förlag 2011, 217 sidor) söker jag teckna en så sannfärdig bild som möjligt av ett Sverige som på många sätt var mörkt och ogästvänligt.

Jag syftar här på den tidsperiod som inleds med Gustaf Vasas maktövertagande och sträcker sig till slutet av 1600-talet. I bokens avslutande kapitel dras även paralleller med vår egen tid.

Handlingen i boken koncentreras till den svenska militärstatens uppgörelse med ett antal olyckliga katoliker och de rättsprocesser som ledde fram till flertalets obönhörliga dödsdomar och påföljande avrättningar.

Huvudperson i detta ohyggliga och högst verkliga skådespel är Zacharias Anthelius, borgmästare i Södertälje (eller Söder Tällije enligt dåtidens sätt att skriva) 1623 – 24. Vid samma tillfälle halshöggs även kunglige sekreteraren Georg Bähr Ursinus. Någon vecka senare rönte skolrektorn Nicolaus Campanius från Enköping samma öde.

Gustaf II Adolf utnämnde Anthelius till borgmästare i Södertälje. Och dömde honom senare till döden.

Anthelius hade 1623 utnämnts till borgmästare av konung Gustaf II Adolf som ett år senare skulle döma den 41-årige borgmästaren och riksdagsmannen till döden och presidera över hans avrättning genom halshuggning på Stockholms torg (nuvarande Stortorget i Gamla stan) den 11 september 1624.

Anthelius hade i sina ungdomsår, i likhet med många andra svenska studiosi, tillbringat åtskilliga år utomlands på vandring mellan olika utbildningsinstitutioner. Och precis som många av studentkollegerna hade han under en del av tiden legat vid katolska, mestadels jesuitiska, skolor. Sådana fanns exempelvis i Braunsberg (Braniewo) i nuvarande Polen och i Olmütz (Olomouc) i dagens Tjeckien. Bara en handfull av de kringvandrande svenska studenterna återvände emellertid till hemlandet som romerska katoliker.

Att vara katolik i den här tidens märgfullt protestantisk-lutherska Sverige var förenat med livsfara. Enligt en religionsstadga som antagits av riksdagen i Örebro 1617 var det belagt med dödsstraff för katoliker att ta sig in i Sverige. Den som var katolik ansågs med naturnödvändighet gå ärkefienden Polens, ett land som Sverige låg i krig med under många år, ärenden. Kung i Polen var Gustaf II Adolfs kusin Sigismund III Vasa vilken en tid i slutet av föregående århundrade även varit kung i Sverige. Första offret för Örebro stadga var en student vid namn Henric Hammerus som avrättades i Stockholm 1617.

Självklart var det otänkbart för mäster Zacharias Anthelius (1583 – 1624) att vid sin hemkomst 1615 gå ut öppet med den tro han tillägnat sig under peregrinationerna på kontinenten. Intoleransen gentemot alla som inte bekände sig till ”den rena evangeliska tron” (det vill säga den lutherska protestantismen) var monumental och hade trappats upp ända sedan den katolicerande Johan IIIs död 1592 för att kulminera med Örebro stadga 1617.

Efter sin hemkomst blev Anthelius, bördig från en norrländsk prästsläkt, först konrektor i Gefle skola och därpå kanslist hos hertig Carl Filip i Nyköping – en yngre bror till Gustaf II Adolf – för att efter hertigens hastiga frånfälle anställas hos änkedrottning Kristina i Gripsholm. 1623 fick så Anthelius kunglig fullmakt såsom litterat – för sitt ämbete utbildad – borgmästare i Söder Tällije. Han visade sig snabbt vara en mycket duglig ämbetsman, ”den som allt skulle bestyra” enligt en samtida utsaga.

 Konung Sigismund i Polen ville se en återkatolicering av Sverige.

Orsaken till att Anthelius avslöjades vara katolik var en något solkig kärleksaffär mellan kamraten och trosfränden Georg Bähr Ursinus och hustrun till en italiensk musiker (lutspelare i kungens tjänst) som hette Giovanni Battista Veraldi. Både denne och hans hustru, tyskan Anna Elisabet Rasche, var till skillnad från vad de svenska katolikerna troende lutheraner. Veraldi blev av naturliga skäl svartsjuk när han uppdagade romansen och angav de båda svenska katolikerna. Dessa greps i samband med riksdagen i Stockholm påsken 1624 och kastades i ett synnerligen ogästvänligt fängelse där åtminstone den yngre Ursinus genomgick tortyr.

Det visade sig att Ursinus och Anthelius gemensamt importerat en tysk jesuit vid namn Henricus Schachtius (Schacht) till Sverige, enligt vad de själva uppgav för att de behövde en katolsk själasörjare. Schachtius poserade under sin vistelse i Sverige omväxlande som råttfälleförsäljare, vinimportör samt barnflicka (!). Även Schacht dömdes till döden under rättsprocessen i den nybildade Svea hovrätt men undslapp i slutändan med utvisning på grund av sitt tyska medborgarskap.

Följande ögonblicksbild från avrättningen på Stockholms torg är ett avsnitt ur ”Prolog” ur Religionsfrihetens martyrer:

Bähr avrättades först. När det var dags drog han av sig sin tröja och överrock och överräckte plaggen till en intillstående; därefter föll han ner på knä, läste en bön och blev halshuggen. Under tiden sökte en luthersk präst – några andra prästmän fanns ju inte tillstädes – förmå mäster Zacharias att ånyo svika sin tro, men i denna allvarliga stund skall Anthelius enligt hävderna ha svarat:
   – Du är ingen verklig präst. Hur skulle du då kunna ge mig absolution för mina synder och räcka mig Herrens lekamen?
   Därpå fick Anthelius syn på Bährs döda kropp med huvudet liggande för sig och ropade extatiskt till bödeln:
   – Eja, låt mig nu också falla för din lie för den katolska tron!
   Enligt Stolpe hade mäster Zacharias nu morskat upp sig så pass att han demonstrativt höjde sina händer och krävde att också dessa skulle avhuggas. De omkringstående fick lugna Anthelius som slutligen även han föll bedjande på knä innan bödelns svärd föll över hans nacke.

Zacharias Anthelius efterlämnade hustrun Engel Kröger och minderåriga barn. Vad som hände med dessa efter familjefaderns död finns inga uppgifter om. De avrättade Anthelius och Bähr begravdes nära den nuvarande statyn av Birger jarl nära Riddarholmskyrkan.

Boken Religionsfrihetens martyrer. Borgmästaren i Söder Tällije och hans katolska trosfränder (Contra förlag 2011, ISBN 978-91-86092-46-7, 217 sidor) kan beställas direkt från Contra, Box 8052, 104 20 Stockholm. Sätt in 249:- på Contras plusgirokonto 85 95 89 – 4 så kommer boken hem i brevlådan!

Medias talande tystnad

10 februari, 2011

Nyligen har vi i riksmedia kunnat läsa om hur en ”34-årig man” från en ”Stockholms-förort”  ställs inför rätta för mycket svåra sexualbrott riktade mot 13 flickor i åldrarna åtta till elva år. Övergreppen har enligt uppgift skett mellan 2006 och 201o i Hökarängen, Spånga, Rågsved, Farsta samt i ett fall i Uppsala. Att det påvisade antalet offer är 13 innebär med stor sannolikhet att den verkliga siffran är avsevärt högre.

Expressen skriver följande om ”Söderortspedofilen”:

http://www.expressen.se/nyheter/1.2320554/34-aring-atalas-for-grova-sexbrott-mot-13-smaflickor

Brottsligheten i fråga rör sig om flera fall av fullbordade våldtäkter samt även oralsex, där offren tvingats bära ögonbindel. I den misstänkte förövarens bostad uppges polisen ha hittat graverande material i form av videoband på vilka många av övergreppen spelats in. Den ”34-årige mannen” skall av naturliga skäl genomgå en rättspsykiatrisk undersökning.

Ett målsägarbiträde till två av flickorna, Elisabeth Massi-Fritz, har i media citerats på följande sätt:

– Det är mycket grova brott som sätter djupa sår hos barn som vi vet tar lång tid att bearbeta. Flera av de målsägande har varit utsatta vid upprepade tillfällen och under lång tid.

Svenske barnamördaren Anders Eklund.

Vad etablerade media föredragit att hålla inne med är att den misstänkte ”34-årige mannen” är en irakisk flykting. Jag är tämligen säker på att om den misstänkte varit av svensk börd så hade detta framhållits särskilt i media, sannolikt även med foto och namns nämnande såsom skett vid ett flertal tillfällen när det gällt notoriska våktäktsmän.

 Jag kommer här att tänka på våldtäktsmännen som förgrep sig på kvinnor i Umeå och Örebro och även Englas mördare Anders Eklund. Dessa galningars svenska härkomst trumpetades ut med närmast övertydlig ihärdighet. Vilket för övrigt också gällde den misstänkte krypskytten i Malmö.

Men när det kommer till invandrares brottslighet är det i regel, om än inte alltid, locket på. Ett undantag är av någon anledning de förbrytargallerier i form av maffialedare som pressen regelbundet brukar förse oss med och där det bara i undantagsfall går att hitta en person med svenskklingande namn.

När det dock gäller sexualbrottslighet bör den misstänktes invandrarbakgrund inte påtalas. Jag kan egentligen bara se två möjliga skäl till detta: 1. Invandrare får inte misstänkliggöras eftersom detta kan riskera äventyra mångkulturalismens evangelium. 2. Ett offentliggörande av den misstänktes härkomst skulle kunna gynna Sverigedemokraterna.

Media har emellertid genom sin talande tystnad satt sig själva i en rävsax. Ty även om de inte sätter ut den misstänkte brottslingens namn och/eller ursprungsland så kommer detta ändå alltid fram förr eller senare och publiceras på någon av de otaliga nätsajter som finns. Politiskt Inkorrekt (PI) hade exempelvis följande att säga om den misstänkte Söderorts – eller Farsta-pedofilen redan i samband med hans gripande sistlidna sommar:

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:N4ZmTTWdgKMJ:politisktinkorrekt.info/2010/07/19/pedofilen-i-farsta-gripen/+Salar+Mahmoud+Hassan&cd=5&hl=sv&ct=clnk&gl=se&source=www.google.se

När det sedan uppdagas att en brottsmisstänkt härstammar från ett främmande land blir många förbannade och anklagar, onekligen med viss rätt, gammelmedia för att mörka sanningen. Vilket kan tänkas gynna ett invandrarskeptiskt parti som Sverigedemokraterna. Medias rutinmässiga döljande av sanningen om grova brottslingars proveniens har även lett till att så fort en brottslings härkomst inte redovisas, så drar många slutsatsen att vederbörande måste vara utlänning. Vilket knappast alltid behöver vara fallet.

Mångkulturell pedofili.

När det gäller straffpåföljden för nämnd 34-åring är det svårt att sia. Det kan bli ett långt och välförtjänt fängelsestraff, men det kan också mycket väl bli rättspsykiatrisk vård för sjukdomen pedofili. Om ansvarig läkare i sistnämnda fall anser att vederbörande är frisk kan han vara ute igen om något år.

En straffpåföljd som inte diskuteras med någon större iver i vårt land är kemisk kastrering, som visserligen inte är hundraprocentigt effektiv men som jag menar borde övervägas av svenska lagstiftare. Något jag faktiskt tog upp i en replik i en fullmäktigedebatt i Södertälje i slutet av förra året. Läs mer här:

http://www.facebook.com/group.php?gid=130144723680531

I Polen infördes en lag om obligatorisk kemisk kastrering för pedofiler samt i fall av incest hösten 2009. Den så kallade kastreringen, som leder till att mängden av det manliga könshormonet testosteron minskar varvid könsdriften avtar, sker genom intagande av en viss sorts läkemedel.

Metoden används inom den rättspsykatriska vården i Sverige men, till skillnad från i Polen, inte vid straffutmätande i domstol.