Kristdemokraternas utdragna självmord

Ebba Busch Thor njuter av festivalstämningen. Kanske bäst att passa på, vid nästa valvaka blir det sannolikt inga muntra miner.

Prideparaden i Stockholm brukar vara ett av de evenemang som framträdande politiker använder sig av i syfte att verka engagerade, med sin tid och fördomsfria. Stockholm Pride 2016 var intet undantag från den regeln.

I år var det dags för Kristdemokraternas relativt nyvalda partiledare Ebba Busch Thor att göra debut i sammanhanget. Det skedde i svallvågorna efter dödsskjutningen i Orlando i Florida, då 49 personer dog sedan en islamistisk aktivist öppnat eld på gayklubben Pulse.http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23008129.ab

Så nu kunde vi se unga Ebba gå på Stockholms gator och trängas, tandrikt leende, tillsammans med andra publicitetstörstande politiker, exhibitionister, personer som kryper omkring på gatan utklädda till hundar och för all del en del eljest fullt normala människor som tror att detta är en manifestation för kärlek och människovärde. Bland deltagarna märktes Israels ambassadör Isaac Bachman jämte en grupp från Tel Aviv.

Framförallt är Pride ett led i Riksförbundet för sexuellt likaberättigandes (RFSL) mångåriga strävan att undergräva den svenska sexualmoralen och kärnfamiljen. Jippot är utpräglat sexualfixerat och ett tillfälle för allehanda blottningsbenägna individer att offentligen svänga med snoppen eller brösten. Mänsklig värdighet – kom igen!

Efter Busch Thors Pride-debut har den interna KD-kritiken inte låtit vänta på sig. Riksdagsman Tuve Skånberg uppger att cirka 300 KDare hört av sig till honom och protesterat mot det egna partiets Pride-inblandning. Många av dessa överväger även att lämna partiet. Skånberg säger sig vara orolig, och det finns det förvisso allt skäl till – Kristdemokraterna noterades för 2,8 procent i en av de senaste mätningarna.http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bottensiffror-for-kristdemokraterna

Tuve Skånberg är kritisk till sin partiledares deltagande i Prideparaden.

Tuve Skånberg, en av de numera rätt få KD-parlamentariker som har en uttalat kristen profil, menar i en intervju: ”Jag tror det här skadar partiet.” Det tror jag också. Sedan hjälper det nog inte att Ebba Busch Thor upplevde en ”fantastisk feststämning” under sitt prajdande. http://omni.se/intern-kritik-mot-busch-thor-medlemmar-flyr/a/jKxJA

För vilket annat parti som helst hade inte partiledarens deltagande i Pride spelat någon roll alls, SD möjligen undantaget. KD är emellertid ett speciellt parti. Det grundades med namnet Kristen demokratisk samling (KDS) av den legendariske pingstpastorn Lewi Pethrus 1964 med programpunkter som nej till abort, mer bön och kristendomsundervisning i skolan samt uppslutande bakom kärnfamiljen.Partiledare var den alltför tidigt bortgångne före detta högermannen och prästen Birger Ekstedt.http://www.alfsvensson.eu/blogItem.asp?mId=318

När partiet kom in i riksdagen efter 20 år hade det breddat sitt politiska spektrum men stod under Alf Svenssons ledning fortfarande på en kristen grund. Under Svenssons ordförandeskap kunde KD notera sina genom tiderna största framgångar med en plats i regeringen under ministären Bildt 1991-94 som kulmen. Regeringsdeltagande i Reinfeldts allianskonstellation blev det även under Göran Hägglunds ledarskap 2006-14.

Under Hägglund skedde en fortgående sekularisering av KD, som nu ville framstå som något slags socialliberalt parti utan kristen kappsäck. Jag är för min del övertygad om att det var en grav felsatsning. Följden har blivit ett ständigt urholkat väljarstöd. I dag kan man närmast tala om Kristdemokraternas långsamt utdragna självmord.

Uppsluppna Pride-poliser sätter sig i respekt?

I en bloggtext för ett par år sedan framhöll jag under rubriceringen ”KD – partiet som inte behövs” bland annat följande:

Allt som andas kristendom och konservatism rensas nu ut från partiet. Därmed har detta parti enligt min mening förlorat sitt existensberättigande. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/11/18/kd-partiet-som-inte-behovs/

Socialliberala och politiskt korrekta partier finns det redan i parti och minut. Och beträffande konservatism på kristen grund tillvaratas denna ideologiska inriktning av Sverigedemokraterna på ett betydligt mer offensivt sätt än KD.

Jag borde väl som sverigedemokrat välkomna denna utveckling, men jag tillåter mig ändå att fälla en eller annan imaginär tår över KDs urartning. Jag har när allt kommer omkring själv röstat på detta parti i flera val.

Påven: Jesu missionsbefallning samma sak som islams erövringskrig

Påven Franciskus välkomnar muslimska immigranter till Europa.

Påven Franciskus har gjort en intervju med den katolska franska tidningen La Croix, och som vanligt när den nu snart 80-årige kyrkoledaren uttalar sig offentligt leder det till braskande rubriker. I det senaste utspelet jämför Franciskus islam och kristendom och menar att båda delar ”idén om erövring”. http://www.newsmax.com/Newsfront/pope-islam-christianity-share/2016/05/17/id/729254/

Bland annat uppmanade påven kyrkan att interagera med islam och prisade valet av den muslimske politikern Sadiq Khan till borgmästare i London i maj i år. Han ansåg också att folk är mer rädda för den islamistiska terroristgruppen ISIS än för islam i allmänhet.

I dag tror jag inte att det finns rädsla för islam som sådan men för ISIS och dess erövringskrig, vilket delvis hämtas från islam.

Franciskus förnekar inte att erövringsidén är inneboende i islam men menar att denna finns även inom kristendomen. När Jesus enligt Matteusevangeliet sänder ut sina lärjungar i hela världen – den så kallade missionsbefallningen – anser påven att detta är ett uttryck för samma idé: att lägga jordens alla länder under sig.

På Muhammeds order halshöggs uppemot 1000 judar i byn Qurayza. De kastades i massgravar de först själv tvingats gräva.

Den nuvarande påven verkar alltså inte ha insett att det finns en, minst sagt, väsentlig skillnad: under det att fridsfursten Jesus förlitade sig på ett fredligt förkunnande av det glada budskapet, gav krigsherren Muhammed – som vid ett tillfälle beordrade sina soldater att halshugga uppemot 1000 judar i byn Qurayza – order om att de muslimska härarna skulle lägga världen under sig med svärdets hjälp. Halshuggningar en masse skulle sätta skräck i de otrogna.http://www.answering-islam.org/svenska/islam/hatrasism/islam-och-halshuggningar.html

Påven, som i en uppmärksammad gest nyligen i Vatikanen tvättat fötterna på tolv muslimska immigranter,  säger vidare i intervjun att kristna västerlänningar fullt ut bör anamma den växande muslimska närvaron i västerlandet som enligt påven behövs med tanke på den vikande nativiteten i väst. Att västerlänningar således uppblandas med araber ser han som en god sak. http://www.jewsnews.co.il/2016/05/19/pope-francis-likens-jesus-to-isis-says-muslims-must-breed-with-europeans/

Idén att muslimska migranter, vars kvinnor föder många gånger fler barn än de västerländska kvinnorna, skall erövra det kristna västerlandet genom barnafödande och genom att blanda upp sig med västerlänningarna är en central idé för många muslimska ledare. Den framfördes av Libyens framlidne diktator Muammar Khadaffi för åtskilliga år sedan och den luftades av imamen Sheikh Muhammad Ayed förra hösten.

”Vi skall erövra deras länder”, fastslog Ayed och fyllde på med: ”Vi skall trampa på dem under våra fötter, om Allah vill.” http://www.dailymail.co.uk/news/article-3240295/Imam-tells-Muslim-migrants-breed-children-Europeans-conquer-countries-vows-trample-underfoot-Allah-willing.html

Att den västerländska kyrkans överhuvud nu uttrycker i princip samma sak som en radikal imam måste betecknas som uppseendeväckande. ”Inför den islamiska terrorismen”, menade den höge katolske prelaten vidare, bör vi kritiskt granska den västerländska ”koloniala” demokratimodellen som exporterats till länder såsom Irak och Libyen, ”där det nu finns 50 Muammar Khadaffi i stället för en”.

Den muslimska massinvandringen har tvingat de intet ont anande ledarna i västerlandet på defensiven. Talföra muslimer har i samarbete med den notoriskt politiskt korrekta intelligentian skapat ett läge, där all form av kritik mot islam i allt väsentligt betraktas som ”islamofobi”. Därmed har den muslimska kommuniteten tilldelats ett privilegium – att alltid framstå som ”offer” – de inte varit sena att utnyttja med det långsiktiga syftet att få det kristna västerlandet på fall.

Det var detta privilegium som gjorde det möjligt för terroristen Omar Mateen att skjuta ihjäl 49 människor på en gayklubb i Orlando i Florida nyligen. Det hävdar den israelisk-amerikanske skribenten Daniel Greenfield i Frontline Magazine den 16 juni. https://www.frontpagemag.com/fpm/263201/muslim-privilege-killed-49-people-orlando-daniel-greenfield

Mateen hade i själva verket kunnat stoppas på ett tidigt stadium. När han arbetade åt det internationella säkerhetsföretaget G45 påkoms han ofta med homofobiska och rasistiska uttalanden, samtidigt som han talade om att döda människor. Detta gjorde att han togs in för förhör av den federala amerikanska polisen FBI, men de vågade inte röra honom eftersom han hävdade att han diskriminerades därför att han var muslim. FBIs medarbetare ville inte framstå som islamofober utan släppte Mateen utan åtgärder.

Rädslan för islamofobi kostade 49 personer livet i Orlando.

David Greenfield varnar för islams framväxt i västerlandet:

Det muslimska folkmordet på icke-muslimer sker redan i Syrien och Irak. Islam har en lång historia av folkmord. Om vi fortsätter att förväxla förtryckare och förtryckta med varandra så kan nästa folkmord vi misslyckas med att stoppa bli vårt eget.

Att ledaren för världens kristna kyrka, påven Franciskus som alltmer framstår som en den politiska korrekthetens reklampelare, inte drar sig för att jämställa Jesu missionsbefallning med islams blodiga erövringskrig och nu också ansluter sig till det islamistiska receptet att erövra västvärlden genom befolkningspolitik är i sammanhanget inget annat än en katastrof. Det är onekligen ironiskt att Vatikanen, där påven bor, omgärdas av en tjock och hög mur som en gång byggdes till skydd mot – islam.

 

 

 

 

 

 

Fortsatt uppåt för SD – L och KD under spärren

Nyheter idag/Sentio ger Jimmie Åkessons SD 24,5 procent och epitetet ”Sveriges största parti”.

24,5 procent och fortsatt Sveriges största parti.

Det är facit för Sverigedemokraterna i Nyheter idag/Sentios senaste mätning, företagen 2 – 6 juni. Resultatet innebär en fortsatt uppgång för det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik och en ökning med 0,8 procentenheter jämfört med samma instituts majmätning.http://nyheteridag.se/sentios-junimatning-visar-att-c-tokrusar-i-opinionen-en-riktig-vitamininjektion/

Därmed har den nedåtgående trend, ehuru tämligen marginell, som präglat mätresultaten för SD sedan årsskiftet brutits. Några handfasta förklaringar till SDs frammarsch föreligger knappast – partiet har inte uppmärksammats över hövan i media – men en delförklaring kan vara att partiledare Jimmie Åkesson gjorde bra ifrån sig i SVT Agendas partiledardebatt för en tid sedan.

Eljest är den stora sensationen i den här mätningen att Centerpartiet går framåt med hela 3 procentenheter – från 5,0 procent i majmätningen till 8,0 i juni. Jag har rådbråkat min hjärna i syfte att finna en plausibel förklaring till denna anmärkningsvärda frammarsch utan att ha lyckats. C-siffrorna är dessutom mätningens enda statistiskt säkerställda resultat.

När det gäller SD-framgången är det möjligen också så att de SD-väljare som gått till Moderaterna, sedan sistnämnda parti börjat excellera i en retorik som ibland faktiskt varit mer långtgående än SD-retoriken i centrala frågor, börjat återvända till fadershuset sedan de upptäckt att det är mycket snack men väldigt litet verkstad hos M och dess partiledare Anna Kinberg Batra.

Nej, sparkandet av frispråkige Hanif Bali var nog inget snilledrag av M.

Således har M-partiet, trots stundtals hård kritik mot S-MP-regeringen, inte visat något som helst praktiskt intresse av att göra slag i saken och äntligen göra ett försök att skjuta den gistna rödgröna skutan i sank. Därtill kommer besvikelse hos M-väljare över att partiet entledigat den bland gräsrötterna för sin frispråkighet uppskattade och närmast SD-mässige riksdagsmannen Hanif Bali från arbetsmarknadsutskottet.

Att M därför backar med 1,1 procentenheter, från 22,1 till 21,0 procent, är ingen större sensation i denna bloggares ögon. Så icke heller att Socialdemokraterna går kräftgång från 24,7 procent i maj till 22,9 i juni, en minskning med 1,8 procentenheter. Att däremot det obskyra och skandaltyngda Miljöpartiet går fram, från 4,5 till 5,3 procent, ter sig för mig helt obegripligt. Vänsterpartiet å sin sida backar till 6,9 procent, en minskning med jämnt 1 procentenhet.

Allianspartierna får i Nyheter idag/Sentios junimätning ett knappt övertag: 35,8 procent jämfört med det rödgröna partiernas 35,2 procent. Ledningen är emellertid en chimär, då både Liberalerna (3,9 procent) och Kristdemokraterna (2,8 procent) skulle åka ur riksdagen med förefintliga opinionssiffror som valresultat.

KD, som ibland gör anspråk på att konkurrera med SD om de konservativt benägna väljarna, är alltså mycket illa ute för närvarande. Någon Ebba Busch Thor-effekt har hittills inte kunnat förmärkas, och KD-ledarens senaste utspel – att hon (liksom statsminister Stefan Löfven) kommer att deltaga i den alltid exhibitionistiska och vulgära Pride-paraden om någon månad – ser jag som uttryck för en ren kamikaze-politik.

Det krävs inget mer avancerat tankearbete för att inse, att unga Ebbas utspel är tänkt som en solidaritetsyttring till förmån för HBTQ-rörelsen i ljuset av den islamistiska massakern på 49 besökare av en gayklubb i Orlando, USA. Att en fanatisk muslim mejar ner ett halvt hundratal gayklubbsbesökare innebär dock inte med automatik att allt HBTQ är okay.

Från hängiven selfie-fotograf till massmördare: Omar Saddiqui Mateen.

I denna fråga har SDs Jimmie Åkesson varit betydligt smartare än KD-ledaren. Han har utlåtit sig ungefär som så att SD kan tänka sig delta i Pride, förutsatt att jippot i fråga skalar bort sina mest obscena och stötande inslag. Det Åkesson sagt stämmer väl överens med hur en äkta och samtidigt eftertänksam konservativ resonerar.

Priderörelsens synnerligen betänkliga inblandning av barn i sin propagandaverksamhet ger dessutom obehagliga (och kriminella) pedofiliassociationer som man bör vara både blind och döv för att inte notera. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/29/pedofilvarning-for-stockholm-pride-nar-sodertalje-kommun-hissar-regnbagsflagg/

Slutligen kan i föreliggande undersökning noteras, att det certifierade knäppskallepartiet Feministiskt initiativ ökar med hela 1,1 procentenheter fram till 2,9 procent jämfört med majundersökningen. Piratpartiet lyckas inte ens ta sig över enprocentmarkeringen.