Posted tagged ‘”Ormet kruper”’

När Sverige hade riktiga komiker

25 januari, 2014

http://www.youtube.com/watch?v=-3KAXWjZ-q8

Efter att ha avhandlat ämnet Jonas Gardell i mitt förra blogginlägg övergår jag nu till att skriva några rader om den tid, då Sverige hade riktiga komiker. Jag tänker här i första hand på 1960-talet och namn som Carl-Gustaf Lindstedt, Arne Källerud, Lars Ekborg, Sten Ardenstam, Roffe Bengtsson och Birgitta Andersson.

untitledLars Ekborg.

Länken överst går till en monolog av den alltför tidigt bortgångne Lars Ekborg (1926-69) med titeln ”Bunta ihop och slå ihjäl dom”. För 50 år sedan skrattade svenskarna åt skämt som ingen så kallad komiker som inte vill bli anmäld för hets mot folkgrupp skulle våga sig på i dag. Folk var inte så lättkränkta på den tiden jämfört med dessa yttersta av tider, då man knappt kan säga ”negerboll” utan att bli kallad nazist.

En annan på sin tid populär komiker – Ekborg var i grund och botten en seriös skådespelare – var Roffe Bengtsson (1931-76), kanske mest känd som den svenska rösten bakom björnen Baloo i den tecknade versionen av Kiplings Djungelboken. Följande monolog kallas ”Ytlänningen”:

http://www.youtube.com/watch?v=8DNUw6IetWI

Liksom i fallet med de grupperingar – stockholmare, zigenare, finnar, lappar, kvinnor över fyrtio med flera – Ekborg ville ”bunta ihop och slå ihjäl” är det inte ”ytlänningarna” Roffe Bengtsson vill åt. Medan Ekborg drev med den norrländska macho-mentaliteten, driver Bengtsson med den något grötmyndige och inte alltför smarte svenske mannen.

untitled Roffe Bengtsson (till vänster) och Sten Ardenstan under ”Ormet kruper”.

Här ett annat nummer involverande Roffe Bengtsson och Sten Ardenstam (1921-93): ”Ormet kruper”, som man nog får tolka hur man vill – roligt är det i alla fall!

http://www.youtube.com/watch?v=-uZ4_OdD55o

En uppskattad kvinnlig komiker/artist var Birgitta Andersson (född 1933), som i något sammanhang ansågs ha ”Sveriges vackraste röst”. Hon blev känd som Teskedsgumman i en av TVs tidiga julkalendrar och gjorde stor lycka med sången ”Fötter”. Mest känd för svenska folket är hon nog som ”Doris” i filmerna om Jönssonligan.

http://www.youtube.com/watch?v=K1HX2_uYZxg

untitled Birgitta Andersson.

Mitt sista exempel på obetalbara svenska komiker rör Carl-Gustaf  Lindstedt (1921-92), som ofta uppträdde med mångårige kumpanen Arne Källerud. Han fick mycket beröm då han spelade kommissarie Beck i filmen Mannen på taket i regi av Bo Widerberg 1976. Carl-Gustaf – med betoningen på första delen av namnet – har fått en gata uppkallad efter sig på Kungsholmen i Stockholm.

När jag var pojke hände det att jag skrattade så jag grät och/eller kiknade åt Carl-Gustaf när denne framträdde i TV. Följande monolog – ”Bilskolläraren” – sändes ofta i radion. Den är troligen varit otänkbar i det politiskt korrekta Sverige av i dag på grund av sin drift med kvinnliga bilförare.

http://www.youtube.com/watch?v=-uZ4_OdD55o

Dagens ”ståuppare” kommer enligt min ringa mening knappast i närheten av dessa exempel på klassisk humor. 1960-talets rolighetsmakare kunde säkert ha sina sidor och de spottade inte i glaset, men roliga var de. Inte heller behövde de ta till groteska grimaser och andra pajaserier för att bli skrattade åt.

imagesSUZ5WZRV Carl-Gustaf Lindstedt.

Till skillnad från Gardell, Özz Nujjen, Magnus Betnér med flera hade de heller  inga  Messias-ambitioner som gjorde att de blev djupt kränkta då någon ifrågasatte dem eller drog ett skämt på deras bekostnad, ej heller förföll de till politisk agitation eller tog till knepet att svära och säga ”knulla” maximalt antal gånger per nummer.

Svenska artister (VIII): Lars Ekborg

28 november, 2012

 Lars Ekborg var en begåvad skådespelare och komiker.

Länken ovan går till Lars Ekborgs något burleska och samtidigt i folkdjupet älskade monolog ”Bunta ihop dom”. Monologen, som skrevs 1968 av Yngve Gamlin och Beppe Wolgers, driver friskt med diverse svenska fördomar och icke minst med den norrländska macho-stilen. Den framförs på ett oefterhärmligt sätt av den alltför tidigt bortgångne Ekborg.

Frågan är om en sådan monolog vore tänkbar i dag med den skenande politiska korrekthet som nog kan anses utgöra ett allvarligt hot mot vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Jag vågar inte ens här i skrift återge Ekborgs ord om vad man bör göra med ”kärringar över 40” eller den folkgrupp som numera kallas samer…Redan då monologen spelades i radion varnades det för den innan den sändes.

Men lyssna så får ni höra själva!

En annan klassiker som också den är svår att föreställa sig i dagens läge är ”Ormet kruper” med Roffe Bengtsson (1931-76) och Sten Ardenstam (1921-93):

Så här får man knappast skämta om och med invandrare och deras tungomål i dag om man inte vill bli polisanmäld för ”hets mot folkgrupp” och/eller kallad ”rasist” eller liknande. På den tiden var folk i gemen inte lika lättkränkta som man blivit under dessa yttersta av dagar.

I ”Sommaren med Monika” spelade Ekborg mot sköna Harriet Andersson.

Men det är om Lars Ekborg detta avsnitt i min bloggserie ”Svenska artister” skall handla. Ekborg föddes i Uppsala på dåvarande Svenska flaggans dag (numera uppgraderad till nationaldag) den 6 juni 1926 och avled i levercancer på Ängelholms lasarett  den 7 oktober 1969.

Lars Ekborg torde ha varit en av våra mest begåvade skådespelare och komiker någonsin. Han föddes således i Uppsala men växte upp i Västerås; Ekborg var för övrigt en tid ordförande i den gamla fina idrottsföreningen IK Franke i gurkstaden. Han kom sedan in på Dramatens elevskola i Stockholm, där några av hans kurskamrater var sedermera kända namn såsom Max von Sydow, Margaretha Krook, Yvonne Lombard, Ingrid Thulin och Jan-Olof Strandberg.

Filmdebuten skedde i Nils Poppe-filmen ”Tappa inte sugen” 1947, där Ekborg spelade en telegrampojke. En betydligt mer minnesvärd insats gjorde Lars Ekborg 1953 i ”Sommaren med Monika” i regi av Ingmar Bergman efter en bok av Per Anders Fogelström med en lättklädd och sensuell  Harriet Andersson som motspelerska. Ännu en känd Ekborg-film är den absurda komedin ”Att angöra en brygga” i regi av Tage Danielsson 1965.

Monica Zetterlund framför här filmens välkända ledmotiv:

Lars Ekborg spelade vidare med i en rad ”Lilla Fridolf”-filmer och avslutade sin filmiska bana dödsåret 1969 med den av amerikanskan Susan Sontag regisserade ”Duett för kannibaler”, där även skådisar som Gösta Ekman och Agneta Ekmanner medverkade. Men det är nog som komiker vi främst minns Lars Ekborg, som var en föregångsman inom stå-upp-komiken tillsammans med exempelvis Roffe Bengtsson.

”Skattkammarö”-gänget. Från vänster Lars Ekborg, Margaretha Krook, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg.

Lars Ekborg spelade med i revyer och musikaler på Oscarsteatern och Intiman i Stockholm och samarbetade med storheter såsom Povel Ramel, Beppe Wolgers  samt tandemet Hasse (Alfredson) och Tage (Danielsson). Han framträdde även i Kar de Mumma-revyn på Folkan. Ekborg blev rikskänd genom att medverka i humorprogram av typ Partaj och Estrad i dåtidens enkanaliga och svart-vita riks-TV.

En verklig hit är här sketchen ”Skattkammarön” från Estrad 1967 där Ekborg spelar mot Margaretha Krook, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg: sketchen har givit upphov till bevingade uttryck såsom ”Vem fan är Nisse Hult?” samt ”Ta dig i brasan”.

Se, lyssna och njut:

Lars Ekborg höll ett högt tempo och arbetade kopiöst mycket. För att orka med både krökade och rökte han i stora mängder. Slutet kom i levercancer vid endast 43 års ålder. Han efterlämnade hustrun Lola samt barnen Maud, Dan och Anders Ekborg. Samtliga är verksamma inom teaterbranschen – Maud (född 1954) som maskör samt Dan ( 1955) och Anders (1960) som skådespelare och sångare.