Posted tagged ‘Oscar’

Tolv skäl till att Sverige är på väg bli en bananrepublik

28 februari, 2017

bananrepublik-300x210

För svenska etablissemangspolitiker är det viktigt att ”rätt bild” av Sverige förmedlas till utlandet. Problem skall man hålla käften om, och om man ändå måste kommentera dem skall man kalla dem ”utmaningar”.

När barnboksförfattarinnan och samlevnadsexperten Katerina Janouch i tjeckisk TV  påpekade att den vidlyftiga immigrationspolitiken i vårt land lett till svåra, kanske  olösliga, problem gjorde hon därför det allra mest förbjudna – hon gav fel ”bild” av Sverige: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/18/lofven-och-bildt-oroliga-over-bekymmersam-bild-av-sverige-inte-over-sjalva-bekymren/

Om Janouchs väl motiverade uttalanden ledde till en betydande uppmärksamhet i media blev det rena panikstormen när USAs nyvalde president Donald J. Trump i ett tal i förbigående nämnde Sverige som ett avskräckande exempel på hur det kan gå med en överdimensionerad och naiv immigrationspolitik. Etablissemangsföreträdarna, från Stefan Löfven till Carl Bildt, gick man ur huse för att tala om att Trump var en idiot som troligen rökt något olämpligt. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/19/trump-kritisk-mot-sverige-media-och-carl-bildt-far-spel/amp/

680
Bildt och Löfven – trovärdigare än Janouch och Trump?

Det är naturligtvis upp till var och en att bedöma vilka som har rätt – Katerina Janouch och Donald Trump eller Carl Bildt, Stefan Löfven och mainstream-media (MSM). Läs dock gärna nedanstående exempel på hur det står till i gamla Sverige innan du tar slutgiltig ställning!

Den galopperande invandringen, som fortsätter i stort ohejdat trots en officiellt skärpt asylpolitik, har lett till att resurser som hade behövts på annat håll i stället går till de sakrosankta ”ensamkommande” och andra asylanter. Sedan således BB i Sollefteå tvingats stänga till följd av resursbrist startade man en kurs i hur man föder barn i bil. Strax därpå kom det första fallet av nedkomst i en bild. ”Fan ta er politiker” skrev den födande kvinnan i en kommentar på nätet. http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/877276-blev-forsta-att-foda-i-bilen-fan-er-politiker

Den tilltagande kriminaliteten, som helt domineras av personer med utländsk bakgrund, har medfört ett allt råare våld där vaktmästare skjuts i huvudet och gäng tar lagen i egna händer. En våldsform som ökat i oroväckande grad är handgranatsattacker. Mellan 2015 och 2016 ökade dessa från tio till 27. https://www.svd.se/polisen-tagna-pa-sangen-av-okande-granatattacker/om/skjutningarna-i-sverige

vilande_kameler_2b
Nu skall det väl ändå bli fart på integrationen?

När all annan form av integration misslyckats kan man alltid satsa på rena dårpippi-projekt – och få miljonbidrag för detta. Initiativtagaren Géza Nagy vid Angereds kamelcenter utanför Göteborg försäkrar att kameler är ett ”spännande integrationsprojekt” och har tydligen lyckats bli trodd av ansvariga(?) politiker. De ännu inte existerande kamelerna i Angered har blivit ännu världsnyhet som bekräftar bilden av Sverige som knäppgökarnas paradis.  http://www.svt.se/nyheter/inrikes/skattemiljon-gar-till-gigantiskt-kamel-projekt-i-goteborg

Vi får väl vara positivt öppna och se om kamelerna, om och när de anländer, kommer att leda till en nedtrappning av gängvåldet. Tills vidare tvingas vi dessvärre konstatera, att dödsskjutningarna i kriminella uppgörelser har ökat kraftigt under de senaste åren och att Sverige är värst i Norden på området. Detta trots att både kriminologen Jerzy Sarnecki och komikern Magnus Betnér försäkrat oss att vi kan känna oss trygga… http://www.expressen.se/nyheter/dodsskjutningarna-har-okat-sedan-2014/

Regeringen Löfven har i olika sammanhang klargjort att den inte särskilt uppskattar den nye residenten i Vita huset. Ändå har statsministern själv och statrådet Alice Bah Kuhnke tagit efter Donald Trump i det de offentligt kritiserat misshagliga media. I intervjuer i landsortsdraken Eskilstuna-Kuriren tar Löfven och Bah Kuhnke till storsläggan och påstår, att den lilla anspråkslösa podcasten Granskning Sverige är ”en attack mot Sverige” och ”ett hot mot hela vårt samhälle”. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/21/lofven-och-bah-kuhnke-gor-en-trump-och-branmarker-media-man-inte-gillar/amp/

alexandra_pascalidou_webbartikel
”Ett hot mot yttrandefriheten” – Alexandra Pascalidou är djupt kränkt.

Bland de politiskt korrekta aktörerna finns en grundmurad övertygelse om rättfärdigheten i de egna synsätten. Oliktänkande är ”rasister”, ”nazister”, ”högerpopulister” eller simpla mobbare. En av de känsligare inom PK-eliten är rumänskfödda Alexandra Pascalidou, som känner sig djupt kränkt och ”mobbad” av frispråkige riksdagsledamoten Hanif Bali (M), som jämfört hennes framträdande i TV som Greklands-expert med Fox News anlitande av den numera världsbekante säkerhetsanalytikern Nils Bildt: ”Detta är ett hot mot yttrandefriheten”, menar således Pascalidou vilken tidigare påkommits med att plagiera andras texter. http://nyheteridag.se/detta-ar-ett-hot-mot-yttrandefriheten-pascalidous-attack-mot-bali-efter-tweet-om-greklandsexpert/

Att Donald Trump kan användes som förklaring till det mesta bevisade skådespelaren Rolf Lassgård, då han i besvikelsen över att den film han spelar titelrollen i – En man som heter Ove – inte erhöll någon Oscar för bästa utländska film, ger Trump skulden. Förklaringen är något snårig: eftersom Oscars-juryn ville protestera mot Trumps immigrationsdirektiv belönade den i stället en film från Iran med den eftertraktade statyetten. Lassgård tycks inte ha reflekterat över, att juryn likaväl kunde ha protesterat mot Trump genom att ge just en svensk film priset. http://www.friatider.se/rolf-lassg-rd-skyller-f-rlusten-p-donald-trump

Den svenska feminismen är inte vad den har varit. Det visade de kvinnliga medlemmarna av den svenska regeringsdelegation som reste till Iran tillsammans med Löfven för att förhandla fram handelsavtal med mullorna. I stället för att göra som Tysklands försvarsminister Ursula von der Leye när denna besökte Saudiarabien – det vill säga vägra bära kroppstäckande muslimsk klädsel – spökade handelsminister Ann Linde med feminint entourage ut sig som fågelskrämmor. För det fick man hård kritik av människorättsorganisationen UN Watch. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/14/slojgate-avslojande-for-fortrycket-i-iran-och-svenska-feministers-feghet/

handgranat-dimvadersgatan-biskopsgarden
Handgranatsattackerna har ökat lavinartat i det lugna och fredliga Sverige.

Ibland blir det uppenbart att media famlar efter halmstrån i syfte att bevisa, att allt egentligen står ganska väl till i vår så kallade humanitära stormakt. Några av våra största MSM citerar triumferande Chiacago-journalisten Tim Pool, som vallats runt i Rosengård i Malmö, vår mest beryktade ”no-go-zon” (se nedan), av kommunalrådet Nils Karlsson (MP). Pools slutsats: ”Nej, Rosengård är ingen krigszon.” Halleluja – se, så fel Trump hade…det pågår inget krig i Rosengård. http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bl8rq/nej-rosengard-ar-ingen-krigszon

PK-folket brukar bli mer upprört över att vissa områden i vårt land kallas no-go-zoner än vad som faktiskt försiggår i dessa områden – droghandel, trakasserier av kvinnor, brutala shariagäng, misshandel av representanter för media, stenkastning och andra attacker mot polis och räddningstjänst. Därför ges stort utrymme åt lugnande röster som polischefen Erik Åkerlund i Botkyrka, som med viss semantisk finess hävdar att det inte finns några no-g0-zoner utan endast ”go-go-zoner”. Han motsägs dock av Gordon Grattidge, ordförande i Alarm-Ambulansförbundet, som menar att uttrycket no-go-zoner visst har fog för sig:  https://petterssonsblogg.se/2017/02/27/video-ambulansforbundet-no-go-zoner-ar-verklighet/

Vare sig vår PK-elit inklusive dess feministiska beståndsdelar eller rättsväsendet ser särskilt allvarligt på våldtäkter eller andra former av antastande av kvinnor. Särskilt inte om dessa förövas av män med främmande kulturell-religiös bakgrund. I stället är det (de vita) männen i allmänhet som skall hatas, vilket eftertryckligt i flera sammanhang framförts av tonåriga sångerskan Zara Larsson. Om en kvinna av rätten inte anses ha gjort tillräckligt motstånd kan den/de tilltalade räkna med frikännande, som de fem män som förgrep sig på en rullstolsburen kvinna på Gotland. http://nyheteridag.se/misstankta-valdtaktsmannen-slapps-pa-grund-av-kvinnans-handikapp/

danpark2014
”Rättsstatens” utkommenderade polis bär bort misstänkta verk av Dan Park.

Ett av kriterierna för att ett land är på väg utför är att dess rättsutövning mer liknar ett lotteri än ansvarsfull myndighetsutövning. Sverige har i det här sammanhanget blivit ett land där innehavare av obrukbara prydnadsvapen kan straffas, medan förhärdade våldsbrottslingar och våldtäktsmän tillåts gå fria. I ett sådant land är det mer eller mindre självklart att uppstudsiga konstnärer löper en överhängande risk att hamna i fängelse. Såsom fallet har varit med den geniale gatuartisten Dan Park, som flera gånger på mycket lösa boliner dömts till fängelse enligt den tvivelaktiga lagen hets mot folkgrupp: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/dom-mot-hetsatalad-gatukonstnar

Icke minst det svenska rättsväsendets behandling av Dan Park har fått mig att undra över om Sverige är en ”moralisk stormakt”, som den rödgröna regeringen vill få oss att tro, eller en sorglig bananrepublik. Ovanstående exempel, som bara är en skrapning på ytan när det gäller tillståndet i nationen, får mig att tro mest på det sistnämnda alternativet. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/05/sverige-moralisk-stormakt-eller-ansvarlos-bananrepublik/

 

Ulla Billquist, Tutta Rolf och ”En stilla flirt”

30 september, 2016

img_1462
Legendsomsusade och skönsjungande Ulla Billquist hjälpte oss att rida ut de besvärliga beredskapsåren med ”Min soldat”. Foto: Tommy Hansson

Ulla Billquist (1907-46) är en av våra mest mytomspunna sångerskor. Icke minst beroende på att hon valde att dö för egen hand vid endast 39 års ålder. Hennes stora hit var givetvis ”Min soldat” från Andra världskrigets beredskapstid.

Billquist var en av min salig hustrus favoritartister, och även jag finner hennes röst njutbar. I mitten på 1960-talet spelade jag på min Grundig rullbandspelare in hennes version av filmmelodin ”En stilla flirt” från radion.

Inspelningen har jag inte kvar, men den måste ha gjort intryck på mig, ty jag har då och då genom åren tänkt på Billquists tolkning av denna sång som först framfördes 1934 av jämnåriga Tutta Rolf i filmen med samma namn. Sången skrevs av Jules Sylvain (Stig Hansson) och Gösta Stevens. Ullas version kan avnjutas via denna länk: http://tidido.com/a35184373645589/al55d63d0013b521ef224f0822/t55d63d0113b521ef224f0851

Mer om Ulla Billquist och hennes sorgliga sorti här: http://www.newsner.com/ulla-billquist-hittades-doed-1946-70-aar-senare-kan-gaatan-kring-mystiska-sjaelvmordet-faatt-ett-svar/om/historia

index

Ulla Billquists tolkning av sången är, det vågar jag nog påstå utan varje överdrift, röstmässigt överlägsen Tutta Rolfs. Här hör och ser vi Rolf i filmen: https://www.youtube.com/watch?v=984HNZpZxJQ

Även om Tutta inte når upp till Ulla vad beträffar röstkvalitet är den förstnämndas variant bedårande på sitt sätt. Liksom hon själv. Sången  ingick alltså i den ganska bagatellartade filmen ”En stilla flirt” i regi av Gustaf Molander. Ett omdöme om filmen lyder: ”Ganska mossig gubbkomedi.” https://sv.wikipedia.org/wiki/En_stilla_flirt

Tutta Rolf föddes i dåvarande Kristiania (Oslo) i Norge två år efter unionsupplösningen och gifte sig 1930 med den 16 år äldre svenske revykungen Ernst Rolf (1891-1932), som avled efter två års äktenskap i lunginflammation han ådragit sig efter ett misslyckat självmordsförsök. Hon gifte omsider om sig med i tur och ordning Jack Donohue och Hasse Ekman. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tutta_Rolf

sylvain_artikel

Stig Hansson med pseudonymen Jules Sylvain komponerade musiken till sången ”En stilla flirt”.

Rolf flyttade på äldre dagar till Los Angeles i USA för att komma närmare sina barn, Oscars-vinnande filmklipparen Tom Rolf (1931-2014) och aktrisen Jill Donohue (född 1940). Hon blev 87 år gammal.

Slutligen en Youtube-inspelning med Måd Demår som Ulla Billquist i ”En stilla flirt”: https://www.youtube.com/watch?v=yF8xHwie6xE

 

Nat ”King” Cole: Monalisa

10 mars, 2015

untitled Nat ”King” Cole (1919-65).

https://www.youtube.com/watch?v=NIDX18Xl16s

Nathaniel Adams Coles föddes i Montgomery, Alabama 1919 och avled i Santa Monica, Kalifornien 1965. Det var som Nat ”King” Cole han skulle bli berömd som en legendarisk jazzpianist och -sångare men framförallt som en crooner, en framförare av mjuka och lyriska sånger och visor med diskret röst.

I mitt föräldrahem fanns inte särskilt många grammofonskivor, men en av dem var en LP med Nat King Cole som min mor beundrade mycket. Framförallt älskade hon sången ”Monalisa”, som kan avnjutas via länken överst i en video inspelad 1950 då sången tilldelades en Academy Award (Oscar) som bästa originalsång från filmen Captain Carey. Låten signerades Ray Evans och Jay Livingston och för arrangemanget svarade Nelson Riddle, en orkesterledare Cole samarbetade mycket med.

Ett bärande textavsnitt lyder:

Do you smile to tempt a lover, Monalisa?
Or is this your way to hide a broken heart?
Many dreams have been brought to your doorstep
They just lie there and they die there
Are you warm, are you cold, Monalisa?
Or just a cold and lonely, lovely work of art?

untitled Poträttet ”Mona Lisa”, även kallat La Gioconda, av Leonardo da Vinci hänger i konstmuseet Louvren i Paris.

Cole (och många andra artister, till exempel Elvis Presley) sjunger i första hand om Leonardo da Vincis mästerverk ”Mona Lisa”, men sången kan naturligtvis hos lyssnaren även föra tankarna till valfri dam av en natur jämförbar med den gåtfulla Mona Lisas vars porträtt hänger i Louvren i Paris. En teori jag sett går ut på att Leonardos modell ler så ”gåtfullt” på grund av sina mindre presentabla tänder. /Se fotnot/

Sången blev hur som haver en megahit för Cole, som hade slagit igenom för en större publik i början på 1940-talet. Sångaren var storrökare genom hela sin karriär och skall ha avverkat tre paket om dagen av mentolcigarretten Kool, som var populär bland USAs negerbefolkning; Cole ansåg att hans röst fick en fylligare och djupare karaktär genom rökningen. Priset fick han betala genom sin död i lungcancer vid 46 års ålder 1965.

Nat ”King” Cole lär även ha avverkat kvinnor i nästan lika hastig takt som cigarretter och hade en stor mängd kvinnohistorier under sina två äktenskap. 1950 föddes dottern Natalie Cole, som också gjort sig ett namn som framstående sångartist.

I nedanstående länk sjunger hon en ”virtuell” duett med fadern i sången ”Unforgetable”:

https://www.youtube.com/watch?v=MKCyUe4syc4

images Natalie Cole, född 1950.

Här följer ännu mer Nat ”King” Cole för den som är intresserad – hans greatest hits!

https://www.youtube.com/watch?v=qBFB8kyE8XI

Fotnot: Leonardos modell för ovanstående porträtt hette egentligen Lisa del Giocondo (1479-1542) med flicknamnet Gherardini. Hon var gift med köpmannen Francesco del Giocondo i Florens som beställde porträttet av Leonardo. Lisa blev omsider moder till fem barn. Så särskilt gåtfull var hon nog egentligen inte. Konstnären fick porträttet färdigt 1506 efter många ”om” och ”men”: enligt beställaren var han både omöjlig att ha att göra med och lat; bra betalt tog han dock….

Därför var det bättre förr

29 oktober, 2011

 Stilfulla och kultiverade Ingrid Bergman med sin Oscar för rollen som Greta Ohlsson i ”Mordet på Orientexpressen”.

Härom kvällen såg jag ett avsnitt ur SVT-serien ”Minnenas television”. Det var ett soffprogram från 1972 med den oförglömlige TV-profilen Lasse Holmqvist som samtalsledare med gäster som skådespelerskan Ingrid Bergman, reseförfattaren Hans Ostelius, operasångaren Carl-Axel Hallgren (senare hovsångare) och skådespelaren Jarl Kulle.

Framförallt var det La Bergman, vår världsberömda Hollywood-aktris, som imponerade på mig. Stockholmstjejen Ingrid Bergman (1915-82) blev under en följd av år ett begrepp inom filmvärlden med roller i filmer som ”Gasljus”, ”Dr. Jekyll och Mr. Hyde” och icke minst ”Casablanca”. Bergman var en av demonregissören Alfred Hitchcocks absoluta favoriter.

Själv minns jag henne nog bäst i rollen som en tafatt svensk biståndarbetare vid namn Greta Ohlsson  i  ”Mordet på Orientexpressen” från 1974 i regi av Sidney Lumet. Rollen renderade henne en synnerligen välförtjänt Oscar i kategorin ”bästa kvinnliga biroll”.

Hon spelade mot storheter som Charles Boyer, Spencer Tracy, Humphrey Bogart, Leslie Howard och Cary Grant utan att darra det minsta på manschetten. Hennes framträdande i Holmqvists program gav en aning om varför hon kunnat nå denna världsberömmelse.

 Grant och Bergman i Hitchcock-thrillern ”Notorious”.

För att börja med det mest uppenbara var Bergman en strålande skönhet ännu vid 57 års ålder. Det var dock när hon öppnade munnen för att tala som det gick upp ett ljus, åtminstone för denna bloggare. Vilken diktion, det vill säga förmågan att uttrycka sig på ett tydligt, kultiverat och samtidigt estetiskt fullgånget sätt, excellererade hon inte i!

Så perfekt talar ingen längre. Delvis har detta säkerligen med den minskade betydelse talpedagogiken har undergått i modern tid att göra. Finns det fortfarande några logopeder (talpedagoger) kvar? Jag tillåter mig tvivla, i alla fall när jag noterar hur erbarmligt illa alltför många offentliga talare och inte minst TV-medarbetare framför det de vill säga.

Dagens skådespelargeneration skall vi inte ens tala om, den är under all kritik när det gäller att uttala orden korrekt och tydligt. Nedgången måste ha skett relativt sent, ty ännu min hustru Marika Bardel Hansson (1956-2010), som var utbildad skådespelerska (Skara skolscen), hade en utmärkt talröst med nära nog perfekt diktion.

Denna förmåga synes emellertid knappast ha uppskattas efter förtjänst, eftersom hon aldrig lyckades komma in på Dramatens elevskola trots ihärdiga försök. Skådespelarna av i dag förefaller närmast sätta en ära i att tala så sluddrigt och ovårdat som möjligt i enlighet med den ”diskbänksrealism”, som alltför länge har tillåtits behärska svensk så kallad skådespelarkonst.

Mark Levengood och kronprinsessan Victoria.

Ett litet exempel är det totala genomslag som sche-ljud med tungrotsuttal fått i vår tid: numera blir det alltid ch- och aldrig sj-uttal. Det senare uttalet har kommit att uppfattas som ”tillgjort” och ”onaturligt”, trams naturligtvis. Man behöver bara lyssna till finlandssvensk dialekt – exekverad av exempelvis Mark Levengood – för att upptäcka vilka estetiska kvaliteter tungspetsuttalet har!

Jag fastnade emellertid inte bara för skön Ingrids perfekta diktion utan för hennes stil, hennes närvaro, hela hennes sympatiska och kultiverade väsen i stort. Och hon var inte den enda närvarande som visade prov på kultur och kultivering, dessa egenskaper uppvisade samtliga i programmet medverkande på olika sätt.

Holmqvist ledde samtalen på ett varsamt och respektfullt sätt, fjärran från de skräckexempel på vulgaritet och högljudd flamsighet man dagligdags erfar i samtliga TV-kanaler där väl de decibelstinna så kallade Filip och Fredrik tar förstapriset.

Det är även att notera, att Holmqvists TV-program visades i en tid när anti-rök-hysterin ännu inte nått full stormstyrka. Således tilläts både La Bergman och Ostelius blossa på sina rökverk – cigarrett respektive cigarr – som den naturligaste sak i världen.

Allt var kanske inte bättre förr. När jag såg Holmqvist, Bergman med flera i TV blev jag emellertid varse att något faktiskt var det.