Posted tagged ‘Palestina’

Wiesenthal-centret: ”Om Labour vinner valet blir Storbritannien en internationell paria”

11 december, 2019

Enligt Jeremy Corbyn är dömda Hamas-terrorister och mördare ”bröder”.

Jeremy Corbyn, sedan 2015 ledare för brittiska Labour, väckte nyligen uppmärksamhet då han i en intervju med BBCs Andrew McNeil trots upprepade påstötningar vägrade be om ursäkt för den antisemitism som lever och frodas inom hans parti. Corbyn har, föga övertygande, i efterhand sökt rädda ansiktet genom att påstå att Labour redan har tagit avstånd från judehatet. https://www.timesofisrael.com/after-refusing-to-apologize-for-anti-semitism-corbyn-says-he-already-said-sorry/

Några som inte låtit sig övertygas av Corbyns försäkringar om att han och hans parti inte är antisemiter är Simon Wiesenthal Center i Los Angeles. Jeremy Corbyn och hans Labour-parti toppar nämligen den lista över årets mest framträdande antisemitiska aktörer som centret publicerar varje år. https://www.thesun.co.uk/news/politics/10506222/jeremy-corbyns-labour-biggest-threat-to-jews/

Rabbinen Marvin Hier, som leder Simon Wiesenthal Center, menar att om Corbyn och Labour skulle gå segrande ur det brittiska valet den 12 december skulle Storbritannien i världens ögon framstå som en internationell paria vilket enligt Hier vore en katastrof för demokratin.

Efter att ha påmint om premiärminister Winston Churchills framgångsrika bekämpande av den tyska nationalsocialismen under Andra världskriget citeras rabbi Hier på följande sätt: ”Britain was at the forefront of defeating Hitler and now, on the 75th anniversary of the liberation of Auschwitz, the person who wants to sit in Winston Churchill´s chair at No 10 (Downing Street i London, bloggarens anmärkning) is fostering antisemitism.”

Wiesenthal-centret etablerades för drygt 40 år sedan och är uppkallat efter den legendariske nazistjägaren och förintelseöverlevaren Simon Wiesenthal (1908-2005), som föddes i det dåvarande österrikiska imperiet i vad som i dag är Ukraina. Han tillbringade flera år i Auschwitz och andra nazistiska koncentrationsläger.https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon_Wiesenthal

Efter sin befrielse såg Simon Wiesenthal det som sin uppgift att spåra upp och ställa nazistiska krigsförbrytare inför rätta. Han anses genom sin i Wien baserade verksamhet ha bidragit till att mer än 1000 av de senare kunde hittas och få möta en rättvisa de inte unnade sina miljontals offer.

Nazistjägaren och förintelseöverlevaren Simon Wiesenthal blev 96 år.

Antisemitismen och Israel-hatet inom det socialdemokratiska Labour är väl dokumenterade och har resulterat i att ett antal judiska medlemmar lämnat partiet. Bland Labours främsta uppbackare märks den islamistiska palestinaarabiska terrororganisationen Hamas. Från Gaza och London har Hamas emfatiskt tagit parti för Labour inför valet den 12 december. https://www.jpost.com/Diaspora/Antisemitism/Influential-Corbyn-supporting-Facebook-page-run-by-Hamas-from-Gaza-610306

Jeremy Corbyn har genom åren vid ett flertal tillfällen ertappats med att inte bara uttrycka sympati för det så kallade Palestina respektive kritisera staten Israel utan fastmer uttrycka sin sympati gentemot dömda palestinaarabiska terrorister.

I programmet ”Remember Palestine” i iransk TV 2012 kallade Corbyn exempelvis 1000 terrorister, varav många från Hamas, som frisläppts ur israeliska fängelser för ”bröder”. Terroristerna ifråga beräknas mellan sig ha mördat omkring 600 personer. https://www.breitbart.com/middle-east/2018/08/02/jeremy-corbyn-praised-hamas-terrorists-as-brothers-on-iran-state-tv/

Den Hamas-sponsrade Facebook-sidan ”We support Jeremy Corbyn” har fler än 72 000 medlemmar och tillhör Corbyns och Labours mest framträdande sympatisörer.

Den israelisk-arabiska konflikten: FNs delningsplan 1947

29 november, 2019

En översikt i kartform över FNs delningsplan 1947.

I dag, den 29 november 2019, är det jämnt 72 år sedan Förenta nationerna (FN) genom en omröstning i generalförsamlingen antog resolution 181 om en delning av det brittiska Palestina-mandatet i en judisk och en arabisk del. En sådan lösning hade tidigare föreslagits av United Nations Special Committee on Palestine (UNSCOP).https://fanack.com/israel/history-past-to-present/the-way-to-partition/unga-resolution-181/

Delningsplanen har tre viktiga kännetecken: 1. Den internationella samfälligheten erkände formellt det judiska folkets rätt till ett nationalhem i dess historiska hemland. 2. Planen föranstaltar om två separata stater för två folk, vilket fortfarande är Israels officiella politik. 3. Arabernas hanterande av planen demonstrerar att de inte är intresserade av en ”palestinsk” stat om det samtidigt innebär existensen av en judisk stat.

Enligt FNs delningsplan skulle den judiska staten omfatta 56,47 procent av det palestinska territoriet (utom Jerusalem) under det att den arabiska staten skulle omfatta 42,53 procent av det aktuella territoriet (med undantag för Jerusalem). I den judiska delen av området bodde omkring 650 000 judar och 325 000 araber och i den arabiska delen cirka 807 000 araber och 10 000 judar. Såväl judar som araber var i denna mening att betrakta som ”palestinier”.

Den omstridda staden Jerusalem, som i historisk tid varit huvudstad i flera judiska riken, skulle förvaltas på internationell basis som ett så kallat corpus separatum (separat kropp).

New York Times kommenterade den 30 november 1947 den antagna delningsplanen på följande sätt: ”The decision was primarily a result of the fact that the delagates of the United States and the Soviet Union, which are at loggerheads on every other imporant issue before the Assembly, stood together on partition.”

Många jublade i Tel Aviv den 30 november 1947 sedan de fått veta att resolution 181 röstats igenom i FNs generalförsamling.

Både den amerikanske FN-ambassadören Herschel Johnson och hans sovjetiske motsvarighet Andrej Gromyko – som senare skulle bli sovjetisk utrikesminister – uppmanade generalförsamlingen ”not to agree to further delay but to vote for partition at once”. Och så blev det alltså.

Resolution 181 stöddes av 33 nationer, däribland USA, Sovjetunionen, Vitryssland, Ukraina, Polen, Sydafrika, Norge och Sverige (Vitryssland och Ukraina var båda sovjetrepubliker). Motståndare var, förutom alla arab- och andra muslimska länder, Kuba, Grekland och Indien. Avstod från att rösta gjorde tio länder, bland dessa Storbritannien och Jugoslavien. Siam (Thailand) var frånvarande under voteringen.

Den sovjetiske diktatorn Josef Stalin såg bildandet av den judiska staten Israel som det bästa sättet att sätta käppar i hjulet för Storbritannien, som han fortfarande såg som Sovjetunionens huvudmotståndare internationellt. Det var först från mitten av 1950-talet, då det var uppenbart att USA övertagit Storbritanniens ledarroll i västvärlden, och framåt som ryssarna ändrade politik och började stödja arabiska intressen.

Enligt resolution 181 skulle en för ändamålet utsedd United Nations Palestine Commission (UNPC) se till att det fanns provisoriska regeringar i båda stater senast den 1 april 1948 och övervaka att dessa skötte sig. Det brittiska mandatet var ämnat att upphöra senast den 1 augusti 1948. London meddelade att mandatet över Palestina skulle avslutas den 15 maj 1948.

Den 14 maj 1948 utropade socialdemokraten David Ben-Gurion (född i Plonsk i Polen som David Grün) staten Israel i Tel Avivs stadsmuseum. Resultatet blev att samtliga arabiska grannstater angrep Israel. Emedan de räknat med en snabb seger hade de, innan angreppet drogs igång, uppmanat alla araber som var bosatta på israeliskt territorium att fly för efter kriget kunna återvända i triumf.

Så skedde som alla vet icke, utan palestinaaraberna blev kvar i arabländerna som i bästa fall ett slags andra eller tredje klassens medborgare, ofta i eländiga flyktingläger. För de Israel-fientliga arabstaterna är de intressanta endast som ett vapen i den politiska kampen.

När stridigheterna avblåstes genom ett stilleståndsavtal 1949 hade Israel utökat sitt territorium med 40 procent jämfört med FNs delningsplan. Den judiska staten kontrollerade nu samtliga områden i det gamla brittiska mandatet med undantag för Gaza-remsan och floden Jordans västbank (de gamla judiska områdena Judéen och Samarien) som Transjordanien (Jordanien) lade beslag på. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2041226

En transjordansk och en israelisk militär möts över taggtråden vid Mandelbaum Gate i Jerusalem 1949.

Storbritanniens Palestina-mandat var en följd av det Ottomanska rikets uppdelning i samband med Första världskrigets slut inklusive Palestina. Enligt Balfourdeklarationen 1917 skulle den judiska befolkningen i området tillerkännas ett eget nationalhem. Araberna protesterade mot att de hatade judarna skulle få en egen nation och protesterade på allehanda sätt. Bland annat mördades 67 eller 69 judar i en massaker i Hebron 1929. https://en.wikipedia.org/wiki/1929_Hebron_massacre

Det finns inga historiska bevis för att araber någonstans agerat för att etablera en egen arabisk stat i Palestina före de första decennierna in på 1900-talet. Begreppen ”Palestina” och ”palestinier” som uttryck för en arabisk nationell strävan i området är en politisk innovation från tiden efter Sexdagarskriget 1967, då Israel bland annat avslutade Jordaniens annektering av den så kallade Västbanken och dess överhöghet över östra Jerusalem.

Det dåvarande Transjordanien fick kontroll över den östra (gamla) delen av Jerusalem som en följd av stilleståndsavtalet 1949 men misskötte gravt sina åligganden. Bland annat förvägrade jordanierna judar och kristna tillgång till de heliga platserna, hindrade judar från att besöka Tempelberget, förstörde synagogorna och de judiska hemmen i den gamla staden och skändade de judiska gravarna på Oljeberget.

Folke Bernadotte föll offer för spänningarna i det omstridda Jerusalem.

Det var slutligen under ett besök i det hett omtvistade Jerusalem som den svenske FN-medlaren, greve Folke Bernadotte af Wisborg, bragtes om livet av en judisk paramilitär grupp den 17 september 1948. Man menade att Bernadotte med sin verksamhet ensidigt gynnade arabiska intressen. Bernadotte, som helt saknade förkunskaper om det område han satts att medla i, ersattes som FN-medlare av amerikanen Ralph Bunche. https://sv.wikipedia.org/wiki/Folke_Bernadotte

1 maj: Löfven och sossarna sluggar vilt- går mot fiasko i EP-valet

2 maj, 2019

Stefan Löfven kräver förbud mot nazismen – blundar för det egna partiets bruna historia.

Stefan Löfven skämmer ut sig. Det menade Moderaternas ledare Ulf Kristersson sedan statsministern i sitt 1 maj-tal i Umeå kallat Kristdemokraterna och Moderaterna för ”högerextrema” partier. Det är inte svårt att hålla med Kristersson. Bara några minuter innan Löfven äntrade talarstolen hade Lina Farhat från S-Kvinnor varnat för en ny judeförintelse i anledning av ”högerns” tillväxt i Europa och frammanat det beryktade Hitler-spöket.

Varnar att ny judeförintelse väntar med KD och högern – minuter innan Löfven går upp på samma scen

Det är alldeles tydligt att socialdemokratin börjar bli desperat inför utsikterna till ett fiasko i det förestående valet till Europaparlamentet. Det är ett faktum att valresultaten för det S-märkta partiet minskat för varje EP-val sedan premiäråret 1995, då det blev 28,06 procent. Därför har det blivit 26,00 (1999), 24,56 (2004), 24,41 (2009) och 24,19 procent 2014. I SIFOs aprilmätning inför EP-valet var S nere på 21,0 procent.

Sosseriets huvudfråga inför EP-valet den 26 maj är just den så kallade kampen mot vad som kallas ”högerpopulism” alternativt ”högerextremism”. Anklagelserna om nazism och judeförföljelser haglar genom luften utan tillstymmelse till historisk precision. S-partiets egna bruna historia nämns naturligtvis inte med ett ord. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/03/11/sossar-anklagar-sd-for-nazistiska-rotter-har-sjalva-en-hel-kyrkogard-i-garderoben/

Som att Rasbiologiska institutet i Uppsala tillkom efter en socialdemokratisk motion inlämnad av riksdagsman Alfred Petrén (S). Som att det under socialdemokratiska regeringar utfördes omkring 63 000 tvångssteriliseringar ända fram till 1976. Som att en socialdemokratisk regering 1938 krävde, att Nazityskland skulle stämpla judiska pass med ett stort ”J”. Som att S-dominerade svenska regeringar bedrev en eftergiftspolitik så länge kriget gick bra för Tredje riket.

Två såta politiska vänner: Stefan Löfven och Mahmout Abbas.

Det stannar inte där. Från och med Olof Palmes tid som statsminister och S-ledare har socialdemokratiska regeringar bedrivit en konsekvent antiisraelisk politik samtidigt som man i ord såväl som handling hållit notoriska palestinska rörelser som PLO och al-Fatah under armarna vilket utmynnade i erkännandet av ”Palestina” som stat 2014.

Det går en röd tråd från den palestinska rörelsens skapare, Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini, till dagens Fatah-ledare Mahmout Abbas, som inget hellre vill än att utplåna den judiska staten Israel. Al-Husseini utmärkte sig tidigt som fanatisk judehatare och anstiftare av blodiga pogromer. Han blev en av Hitlers allra ivrigaste anhängare och tog 1941 sin tillflykt till Berlin, där han uppmanade Adolf Hitler att utplåna alla judar och därtill blev officer i SS. Han efteräddes som palestinsk ledare av Yassir Arafat en av Olof Palmes närmaste utländska allierade. https://sv.wikipedia.org/wiki/Haj_Amin_al-Husseini

På den vägen är det. Dagens socialdemokrati har sett till att al-Fatah varje år kommer i åtnjutande av svenskt miljardbistånd, pengar som bland annat möjliggör för Abbas att kanalisera livstidspensioner till fängslade palestinaarabiska terrorister och deras familjer. Sveriges enögda Mellanöstern-politik har resulterat i att Margot Wallström är den enda av EUs 28 utrikesministrar som inte är välkommen att besöka Israel som officiell representant för sitt land. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/israel-sverige-ar-inte-valkommen

”Krossa sionismen” skanderar SSU:arna med Ilmar Reepalu i spetsen

Samtidigt som Stefan Löfven och Lina Farhat i Umeå sluggade vilt mot vad som kallades nazism, högerextremism och antisemitism höll det ökända SSU i Malmö en 1 maj-demonstration där det sjöngs ”Leve Palestina, krossa sionismen”. I täten för tåget gick förra kommunalrådet Ilmar Reepalu (S), den stackars fege antisemit som på sin tid skyllde den utbredda antisemitismen i Malmö på ”Israel-lobbyn”. ”Antisionismen” är i sammanhanget bara en omskrivning för antisemtism.

Stefan Löfven krävde i Umeå ett förbud mot nationalsocialistiska organisationer, ett förslag som tidigare framförts av bland andra SD-ledaren Jimmie Åkesson. Jag skulle emellertid vilja uppmana statsministern att först läsa på om sitt parties föga ärorika historia och nutid avseende kollaboration med nazistiska krafter och samtidigt inse, att den absolut mest utbredda och våldsamma antisemitismen i dag kommer från anhängare till islam i Malmö och på andra platser.

Antisemiten Ilmar Reepalu (S) trivdes med sällskapet i Malmö.

Löfven behöver inte gå längre än till det egna partiorganet Aftonbladet för att få detta klart för sig: aktuell forskning visar att antisemitism är betydligt mer utbredd hos den muslimska befolkningsgruppen än bland övriga samhällsgrupperingar. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/0EnPL0/forskning-antisemitism-mer-utbredd-bland-svenska-muslimer

Problemet ur Löfvens perspektiv är givetvis att just muslimer är en av Socialdemokraternas viktigaste väljargrupper – man biter inte den hand som föder en.

Kvinnor i Bibeln: Rahab – den gudomliga horan

20 februari, 2019

Rahab gömmer de israelitiska spejarna enligt en konstnärlig tolkning.

Bibelns berättelser handlar till stor del om männens bedrifter. Det betyder inte att det saknas uppgifter om kvinnor som utfört viktiga insatser inom ramen för Guds dispensation. En av dessa var skökan Rahab (alternativa stavningar Rahav eller Rachav).

I Hebréerbrevet i Nya testamentet 11:31 läser vi (1917 års bibelöversättning): ”Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner.” https://sv.bibelsite.com/hebrews/11-31.htm

Rahab var hemmahörig i staden Jeriko, som är belägen på den så kallade Västbanken och räknas som palestinaarabiskt område sedan 1993 då den av Israel överlämnades till den Palestinska myndigheten som ett resultat av Oslo-avtalet. Jag besökte staden, som idag har cirka 20 000 invånare, under mitt besök i det Heliga landet 2005. När den israelitiske härföraren Josua, son till Nun, sände ut två spejare i syfte att skaffa kunskaper om det strategiskt viktiga Jeriko togs dessa välvilligt emot av Rahab i hennes hem. https://sv.wikipedia.org/wiki/Rahab

Detta gjorde att hon skonades när israeliterna sedan till grunden brände ner och utplånade Jeriko och alla levande varelser som där vistades. Inte bara det – hela Rahabs släkt undkom den massiva förödelsen och upptogs i Israel. I Matteusevangeliet anges Rahab ha varit mor till Boas, en rik man som äktade den bibliska Rut.

Herren gav Josua i uppdrag att ödelägga Jeriko och dess konung. I Josuas bok vers 6 står det således: ”Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsmän, i din hand.” https://www.biblegateway.com/passage/?search=Josua+6&version=SV1917

Enligt den bibliska berättelsen om Jerikos fall instruerade Gud Josua att han skulle beordra alla israelitiska krigare att marschera runt Jeriko i sex dagar. Sju präster skulle därvid bära sju vädurshorn framför förbundsarken. På den sjunde dagen skulle man tåga runt Jeriko sju gånger och de sju prästerna stöta i hornen. När så skett skulle folket upphäva ”ett väldigt härskri” varvid stadsmurarna skulle störta samman.

Jeriko är en av världens äldsta städer.

I Josua 6 läser vi vidare att Josua avlade följande ed: ”Förbannad inför Herren vare den man som företar sig att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt.” Det står var och en fritt att tolka innebörden i dessa ord mot bakgrund av att Jeriko – en av världens äldsta städer som anses ha anlagts omkring 9600 före Kristi födelse –  verkligen byggdes upp på nytt och i dag räknas som ett av ”Palestinas” världsarv.

Huruvida Jerikos verkliga öde stämmer överens med den bibliska berättelsen i den judiska Bibeln (Gamla testamentet) är en annan sak. Enligt den vanligaste arkeologiska interpretationen var Jeriko redan lagt i grus och aska vid den tid Josua levde, det vill säga runt 1400 före Kristus. Denna tolkning bygger bland annat på fynd av en viss typ av keramik. De forskare som hävdar att Bibeln kan ha rätt ifrågasätter om dessa fynd tolkats på rätt sätt. http://www.olofamkoff.se/bibelstudier_html/apologetik.html

Det må vara hur det vill med den bibliska berättelsens autenticitet. Rahab-gestalten är under alla omständigheter fascinerande och visar, att även osannolika personer som prostituerade kan användas för viktiga uppgifter när det gäller Guds planer.

 

Hur kan tre inkompetenta lögnare och klåpare vara populärast i regeringen?

17 februari, 2019

Regeringens mest uppskattade medlemmar om vi får tro Novus.

Hur är det ens möjligt att tre gediget inkompetenta och okunniga lögnare och klåpare kan röstas fram som den svenska regeringens mest populära medlemmar?

Frågan inställer sig naturligt sedan en opinionsmätning utförd av Novus 24-31 januari visat, att utrikesminister Margot Wallström (42 procent), statsminister Stefan Löfven (34 procent) samt energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (31 procent) åtnjuter störst förtroende i den rödgröna Jök-regeringen. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/valjarna-har-mest-fortroende-for-margot-wallstrom-bland-regeringens-ministrar

Nu skall man nog akta sig för att utnämna nämnda tre sosseministrar till något slags folkliga favoriter, eftersom förtroendesiffrorna är påfallande låga. Därav kan man sannolikt dra slutsatsen att den förhandenvarande regeringen inte åtnjuter något överväldigande förtroende i folkdjupet utan tvärtom är skäligen impopulär. Skälet till att just de tre nämnda statsråden ligger i popularitetstoppen är med all sannolikhet att övriga är antingen inte särskilt kända eller också uppfattas som ännu mer värdelösa.

Personligen tycker jag det är obegripligt att en regeringsminister som Margot Wallström, vilken gång efter annan visat prov på en uppseendeväckande inkompetens och är den enda av EUs 28 utrikesministrar som är persona non grata i Israel, kan uppbåda något som helst förtroende. Nu senast ljög hon svenska folket rakt i ansiktet när hon hävdade, att UD saknade all kännedom om den svenska Kina-ambassadören Anna Lindstedts möte i Stockholm med dottern till den i Kina fängslade svensk-kinesiske bokförläggaren Gui Minhai och några kinesiska skumraskfigurer. https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/ud-k%C3%A4nde-till-att-kina-ambassad%C3%B6ren-var-i-sverige-11965194

Sedan TV4 luskat fram att mötet ifråga faktiskt fanns antecknat i UDs kalender, och att utrikesrådet Johannes Oljelund jobbat aktivt med detta, sprack Wallströms lögner. Nu har UD ändrat sin tidigare version och ”förtydligat” med att det endast skulle ha varit de UD-tjänstemän som arbetade med fallet Gui Minhai som inte hade vetskap om det aktuella mötet. Men utrikesminister Wallström var tydligen lyckligt ovetande i vilket fall som helst. Förklara det den som det förmår – jag kan det inte! https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=7156926

Det är givetvis svårt för en utomstående att reda ut alla egendomliga turer i det här pinsamma ärendet, men vad som förefaller stå klart är att excellensen Margot Wallström haft absolut noll koll på vad som förevarit. I mitt tycke är detta skäl nog att kicka ut Wallström från Arvfurstens palats med huvudet före och göra henne till generaldirektör i något undanskymt statligt verk i typ Haparanda.

Den i Kina fängslade bokförläggaren Gui Minhai och dennes dotter Angela Gui.

Näst populärast i Novus-mätning uppges statsministern själv vara. Också det en svårutredd gåta. Nyligen rörde Löfven till det mer än tillåtligt när han försvarade Januariöverenskommelsen syftande till att hålla de förkättrade Sverigedemokraterna borta från varje form av inflytande. ”Ett parti som attackerar media kan inte få det avgörande politiska inflytandet”, hävdade Löfven. Som även i vanlig ordning surrade något om ”nazistiska rötter” för den som till äventyrs orkade lyssna. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofven-forsvarar-uppgorelsens-syfte-att-stanga-sd-ute

Detta kommer alltså från det parti som i Sverige har haft överlägset mest att göra med nationalsocialismen genom en rad uppseendeväckande eftergifter till NSDAP-regimen i Nazityskland under krigsåren och som efter krigsslutet fortsatte med tvångssteriliseringar i drygt 30 års tid, långt efter det att Olof Palme blev svensk statsminister.

Därefter har sosseriet ställt sig obrottsligt lojalt gentemot den palestinaarabiska rörelsen, som initierades av den helt öppne nazisten och Hitler-beundraren, Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini. Löfven kallade vid S-kongressen 2013 det palestinaarabiska Fatah-partiet ”vårt kära systerparti”. Därefter erkände den rödgröna regeringen ”Palestina” som stat och har fortsatt pumpa in miljarder skattekronor i Palestinska myndighetens kassakista. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/13/mona-sahlin-och-andra-ledande-sossar-deltog-i-demonstrationer-med-hakkors/

Exakt vad Löfven menar med att SD skulle ”attackera medier” är det väl tveksamt om ens han själv vet. Yttrandefriheten är inskriven i Sveriges grundlag, och att det skulle vara förbjudet eller ens olämpligt att rikta kritik mot systemmedia eller andra medier som missköter sig finns mig veterligt inte angivet i några officiella dokument.

Stefan Löfven är enligt mitt förmenande Sveriges i särklass mest oduglige regeringschef genom alla tider, en sluddrande fåne och en pinsamhet som starkt bidrar till at ge vårt land ett uselt rykte i utlandet.

Det tredje i raden av statsråd som enligt Novus-undersökningen röner viss uppskattning i folkdjupet är den tidigare inrikesministern Anders Ygeman. Denne tvingades sommaren 2017 avgå från sin post sedan det avslöjats att han under ett års tid underlåtit att informera regeringen om IT-skandalen på Transportstyrelsen, då drivor av sekretessbelagda handlingar var öppna för icke säkerhetsklassade, utländska operatörer vilket hotade rikets säkerhet. https://nyheteridag.se/hade-ingen-lokal-darfor-kunde-inte-ygeman-informera-lofven-om-it-skandalen/

Ygemans försök till bortförklaring har blivit episk: ”Det här är information som man inte kan prata om på fikarasten eller i fikarummet, utan att det krävs att man är i speciella lokaler för att kunna delge den här typen av information.” Ygeman fick avgå men kvarstod som riksdagsledamot, samtidigt som han drömde om att göra comeback som statsråd.

Flitiga flygresenären Isabella Lövin vill stänga svenska flygplatser.

”Jag hade väldigt roligt när jag satt i regeringen och skulle absolut kunna tänka mig det någon gång i framtiden igen”, citerade Ygeman i dagspressen sju månader efter det katastrofala avslöjandet och gjorde absolut ingen förvånad. Så blev det också – Anders Ygeman utnämndes till energi- och digitaliseringsminister i Jök-regeringen. https://www.expressen.se/nyheter/efter-petningen-nu-vill-ygeman-bli-minister-igen-/

Medlemmarna i den säregna trojkan Wallström-Löfven-Ygeman är naturligtvis inte de enda medlemmarna i den nuvarande så kallade regeringen som utmärkt sig på ett föga smickrande sätt. Klimatministern tillika vice statsministern Isabella Lövin (MP), den regeringsmedlem som mest frekvent lär förflytta sig medelst flyg, har gått i bräschen för att fortsätta höja bensinpriserna och stänga ner ett antal flygplatser. https://www.etc.se/klimat/isabella-lovin-mp-vill-stanga-fler-flygplatser

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) är ytterligare ett av Jök-regeringens många stolpskott och gör sig skyldig till grodor enligt löpande band-principen. Hon förargade nyligen den ungerska regeringen genom att på Twitter jämföra situationen i dagens Ungern med hur det var på ”30-talet”, Detta i anledning av premiärminister Viktor Orbáns planer på att premiera ungerska kvinnor som föder många barn, vilket inte föll Strandberg på läppen. Följden blev att regeringen i Budapest protesterade hos Sveriges ambassadör i Ungern. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ungern-markerar-mot-strandhalls-tweet

Så där håller de på, de svenska regeringsmedlemmarna. Jag vet inte hur det är med er, kära läsare, men jag kan oförbehållsamt säga att jag skäms över det rövarband som skall företräda Sverige hemma och i utlandet. Låt oss göra vad vi kan för att med gemensamma ansträngningar se till, att dess sejour vid maktens köttgrytor blir så kortvarig som möjligt!

 

Skarp kritik mot anti-israeliska Amnesty: mobbning, svågervälde och hyckleri

8 februari, 2019

Den fortgående palestinaarabiska terrorismen riktad mot Israel är ingenting som Amnesty International bekymrar sig om.

Människorättsorganisationen Amnesty International grundades av den engelske advokaten Peter Benenson (1921-2005) 1961. Den har genom åren svarat för många förtjänstfulla insatser i kampen för mänskliga rättigheter runt om i världen. Det innebär inte att det saknas grund för kritik av Amnestys fokus och arbetssätt.

I likhet med Förenta nationerna (FN) är Amnesty starkt Israel-fientligt. I princip allt Israels regering gör utsätts för en stundom hård kritik, medan det så kallade Palestina oftast klarar sig undan sådan. Amnesty har med andra ord ungefär samma inställning i Israel/Palestina-frågan som Sveriges regering.

Således bedriver Amnesty sedan lång tid tillbaka en bojkottkampanj mot varor tillverkade i så kallade ockuperade territorier i Judéen och Samarien, den så kallade Västbanken. Amnestys Israel-fientliga hållning har givit organisationen öknamnet ”AntiIsrael International”.

Nyligen ställde AI in en planerad debatt i organisationens London-sekretariatet om den besatthet beträffande Israel som utmärker FNs råd för mänskliga rättigheter. AI motiverade sitt beslut sålunda: ”Det skulle vara olämpligt (för oss) att vara värd för ett event med dem som aktivt stödjer” judiska bosättningar på ”Västbanken”.

Den tilltänkta debattmotståndaren var Hillel Neuer från gruppen UN Watch, som håller konstant koll på alla dumheter som sker i FN-regi och brott mot mänskliga rättigheter i en rad länder såsom Kina, Ryssland, Kuba, Venezuela, Demokratiska republiken Kongo med flera. UN Watch har som motto ”Monitoring the UN, Promoting Human Rights”. https://en.wikipedia.org/wiki/UN_Watch

Detta var tydligen för mycket för Amnesty. The New York Post framhåller i en redaktionell kommentar den 27 januari 2019: ”Amnesty, liksom resten av vänstern, har ett överdrivet och obalanserat intresse för Israel.” Amnestys hållning i konflikten Israel-Palestina kan lämpligen sammanfattas så: allt vad Israel gör men inget vad ”Palestina” gör är fel. AI har tidigare krävt att Israel skall utredas för krigsförbrytelser. https://nypost.com/2018/01/27/amnesty-international-shows-its-anti-israel-bias-yet-again/

En annan typ av kritik som nyligen riktats mot Amnesty International gäller dess interna förhållanden. Sedan de båda tjänstemännen Gaëtan Mootoo och Rosalind McGregor begått självmord under 2018 har organisationen KonTerra genomfört en undersökning av förhållandena som råder vid Amnesty, enkannerligen dess London-kontor. https://www.amnesty.org/en/documents/org60/9763/2019/en/

Amnesty bedriver sedan länge en ensidig kampanj mot Israel byggd på lögner och överdrifter.

The Guardian sammanfattar KonTerras rön med att dess studie ”fann en farlig ‘oss mot dem’-dynamik och en allvarlig brist på förtroende för den högsta ledningen, vilket hotade Amnestys trovärdighet som en champion för mänskliga rättigheter”. Utmärkande för organisationens arbetsplatskultur var vidare såväl mobbning, svågervälde som hyckleri, vilket har skadat AIs syfte och mission. https://www.theguardian.com/world/2019/feb/06/amnesty-international-has-toxic-working-culture-report-finds

Rapporten, som inbegriper 475 anställda vilket utgör 70 procent av hela arbetsstyrkan, omfattar flera exempel på diskriminering baserat på kön eller etnicitet. I organisationen uppges också råda en ”martyrskapskultur” som äventyrar det egna välmåendet genom att personal, som förutsätts ha en idealistisk inställning, uppmuntras ta på sig för mycket arbete.

Palestinska myndigheten spenderar sex gånger mer på terrorister än på välfärd

19 januari, 2019

Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas med svensk supporter.

Den så kallade Palestinska myndigheter spenderar enligt Palestinian Media Watch sex gånger mer pengar på stöd till terrorister och deras familjer än på pengar som bistånd till fattiga och behövande. https://unitedwithisrael.org/palestinian-authority-spends-six-times-more-on-terrorists-than-on-its-needy/

I 2017 års budget allokerade den Palestinska myndigheten 550 miljoner shekel eller drygt 1,3 miljarder kronor till löner för fängslade eller frigivna terrorister varav många dömda mördare. Utbetalningarna omfattar 1400 till 12 000 shekel per månad (1 shekel motsvarar 2,44 kronor). Sammanlagt tilldelas omkring 35 000 palestinaarabiska familjer bistånd av detta slag.

Samtidigt spenderade Palestinska myndigheten, som tillskapades efter Oslo-avtalet 1994 för att administrera palestinaarabiska områden, 605 miljoner shekel eller närmare 1,5 miljarder kronor på välfärd till behövande familjer i områden under dess kontroll. Utbetalningarna rörde sig om 750 till 1800 shekel per kvartal, alltså betydligt blygsammare belopp än dem som tillfallit terroristanknutna familjer. https://sv.wikipedia.org/wiki/Palestinska_myndigheten

Av de 605 miljonerna shekel härrörde 515 miljoner från den internationella menigheten – 165 miljoner från EU och 350 miljoner från Världsbanken. Palestinska myndigheten bidrog med endast 90 miljoner shekel, motsvarande 16 procent, ur egen fatabur.

Hakkorsflaggan vajar över en moské i Beit Omar nära Hebron.

Palestinska myndighetens mångåriga policy att belöna i israeliska fängelser dömda fångar, frisläppta fångar och familjer till ”martyrer” (exempelvis självmordsbombare) har utsatts för hård internationell kritik. På senare tid har USA, Nederländerna och Israel genom lagstiftning begränsat biståndet till den Palestinska myndigheten.

Israel kräver numera att Palestinska myndigheten lämnar in en årlig rapport över biståndsfördelningen föregående år. När rapporten godkänts drar israelerna av den summa som spenderats på terrorister från biståndet för kommande år. Sedan kan man tycka att det är anmärkningsvärt att Israel över huvud taget bidrar med pengar till en entitet som vill utplåna den judiska staten.

Sedan sin tillkomst har Palestinska myndigheten avsatt miljardtals shekel för stöd till terrorrelaterade individer och familjer, levande som döda. Denna praktik kommer att fortsätta så länge som det internationella samfundet inklusive Sverige fortsätter pynta in pengar på Palestinska myndighetens bankkonto.

Palestinska myndighetens ”president”, antisemiten och förintelseförnekaren Mahmoud Abbas, född 1935, har försäkrat omvärlden att han och myndigheten kommer fortsätta belöna ”våra martyrer och fångar och sårade människor”, något som Abbas parti al-Fatah ägnat sig åt sedan 1965. https://www.timesofisrael.com/defiant-abbas-says-he-wont-halt-stipends-to-terrorists/

Margot Wallström är den enda utrikesministern inom EU som är persona non grata i Israel.

De svenska socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven kallade vid Socialdemokraternas partikongress 2013 Fatah för ”vårt kära systerparti” och befäste därmed den Mellanöstern-linje som dragits upp av Olof Palme. En av Löfvens första åtgärder som statsminister för den rödgröna regeringen hösten 2014 var att   erkänna ”Palestina” som stat och utlova miljardstöd till den Palestinska myndigheten. https://www.varldenidag.se/israelkommentar/stefan-lovfen-omhuldar-parti-som-hyllar-terrorism/Bbbqcf!c7bRa6xWnSNpP37QtOYYYg/