Har arabvärlden tröttnat på den Palestinska myndigheten?

President Donald Trump och premiärminister Benjamin Netanyahu tillkännager sin fredsplan i Washington, D. C. den 28 januari 2020.

Palestinska myndigheten (PA) hade väntat sig ett större stöd från arabvärlden sedan den valde att gå emot Trump-administrationens fredsplan och ensidigt avsluta alla kontakter med Israel.

Länderna i Arabförbundet har visserligen formellt ställt sig på PAs sida sedan Israel tillkännagivit sin avsikt att utsträcka sin överhöghet till Jordandalen och judiska delar av av den så kallade Västbanken, det vill säga de gamla bibliska områdena Judéen och Samarien. PA och dess ledare Mahmoud Abbas, också känd som Abu Mazen, hade emellertid förväntat sig mer och är nu upprörda över arabvärldens bristande intresse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arabf%C3%B6rbundet

Enligt det Israel-baserade Palestinian Media Watch vill den Palestinska myndigheten se att ett jihad – heligt krig – dras igång mot den judiska staten och kräver att arabstaterna ”act before it´s too late”. https://www.jns.org/report-palestinians-angry-at-arab-world-indifference-to-israeli-sovereignty-bid/

Den 28 januari offentliggjorde USAs president Donald Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gemensamt en modell enligt vilken Israel och den Palestinska myndigheten skulle kunna nå fram till en fredlig samexistens. Den 85-årige Mahmoud Abbas, som nu är inne på sin fjärde mandatperiod som PAs ledare, sade dock blankt nej och klippte av alla band och alla former av samverkan med Israel.

Abbas rönte dock inte det gensvar från arabvärlden han hade förväntat sig och hoppats på. Vivian Bercovici, tidigare Kanadas ambassadör i Israel, för i en debattartikel i den konservativa kanadensiska tidningen National Post den 29 januari 2020 fram tesen att det beror på att många arabiska länder har fått nog av palestinaarabernas extremism och obstruktionism.

Arabvärlden som en struts som begraver huvudet i ”Israels plan för annektering av Västbanken” enligt en karikatyrteckning i palestinaarabiska media.

Enligt Bercovici är arabländerna i gemen inte överförtjusta i Israel men ser Iran som ett betydligt större regionalt hit än Israel: ”They see the Israelis, however, as being clever, strong, tenacious, powerful and close to fearless as it gets.” Israelerna är även framstående inom områden som teknologi och säkerhet. Bercovici framhåller:

To top it off, many Arab countries are fed up with Palestinian extremism, which has yielded nothing positive for more than 70 years. https://nationalpost.com/opinion/vivian-bercovici-the-arabs-are-losing-interest-in-the-palestinians-this-is-a-game-changer

Den åldrige och till synes alltmer koleriske Mahmoud Abbas har under de 15 år som förflutit sedan han efterträdde Yassir Arafat (1929-2004) som ledare för PLO och Fatah visat sig betydligt mer intresserad av att bedriva terror mot Israel och fylla sina fickor med sina arma undersåtars pengar än att försöka få till stånd fred.

Ambassadör Bercovici menar att det vore på tiden att palestinaaraberna slutade upp med självmordsbombningar mot israelers hem och restauranger, skicka raketer på israeliska civila, knivhugga israeliska soldater och civila och köra ihjäl folk med bil. I detta är bara att instämma.

Om Abbas och PA fortsätter på den inslagna vägen kommer man sannolikt att bli mer och mer isolerade och, med undantag för ett flertal FN-organ, helt hänvisade till dubiösa allierade såsom Hamas, Hizbollah och Iran. Och Stefan Löfvens Sverige, förstås. De största förlorarna på en sådan utveckling är det palestinaarabiska folket.

Palestinska myndigheten spenderar sex gånger mer på terrorister än på välfärd

Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas med svensk supporter.

Den så kallade Palestinska myndigheter spenderar enligt Palestinian Media Watch sex gånger mer pengar på stöd till terrorister och deras familjer än på pengar som bistånd till fattiga och behövande. https://unitedwithisrael.org/palestinian-authority-spends-six-times-more-on-terrorists-than-on-its-needy/

I 2017 års budget allokerade den Palestinska myndigheten 550 miljoner shekel eller drygt 1,3 miljarder kronor till löner för fängslade eller frigivna terrorister varav många dömda mördare. Utbetalningarna omfattar 1400 till 12 000 shekel per månad (1 shekel motsvarar 2,44 kronor). Sammanlagt tilldelas omkring 35 000 palestinaarabiska familjer bistånd av detta slag.

Samtidigt spenderade Palestinska myndigheten, som tillskapades efter Oslo-avtalet 1994 för att administrera palestinaarabiska områden, 605 miljoner shekel eller närmare 1,5 miljarder kronor på välfärd till behövande familjer i områden under dess kontroll. Utbetalningarna rörde sig om 750 till 1800 shekel per kvartal, alltså betydligt blygsammare belopp än dem som tillfallit terroristanknutna familjer. https://sv.wikipedia.org/wiki/Palestinska_myndigheten

Av de 605 miljonerna shekel härrörde 515 miljoner från den internationella menigheten – 165 miljoner från EU och 350 miljoner från Världsbanken. Palestinska myndigheten bidrog med endast 90 miljoner shekel, motsvarande 16 procent, ur egen fatabur.

Hakkorsflaggan vajar över en moské i Beit Omar nära Hebron.

Palestinska myndighetens mångåriga policy att belöna i israeliska fängelser dömda fångar, frisläppta fångar och familjer till ”martyrer” (exempelvis självmordsbombare) har utsatts för hård internationell kritik. På senare tid har USA, Nederländerna och Israel genom lagstiftning begränsat biståndet till den Palestinska myndigheten.

Israel kräver numera att Palestinska myndigheten lämnar in en årlig rapport över biståndsfördelningen föregående år. När rapporten godkänts drar israelerna av den summa som spenderats på terrorister från biståndet för kommande år. Sedan kan man tycka att det är anmärkningsvärt att Israel över huvud taget bidrar med pengar till en entitet som vill utplåna den judiska staten.

Sedan sin tillkomst har Palestinska myndigheten avsatt miljardtals shekel för stöd till terrorrelaterade individer och familjer, levande som döda. Denna praktik kommer att fortsätta så länge som det internationella samfundet inklusive Sverige fortsätter pynta in pengar på Palestinska myndighetens bankkonto.

Palestinska myndighetens ”president”, antisemiten och förintelseförnekaren Mahmoud Abbas, född 1935, har försäkrat omvärlden att han och myndigheten kommer fortsätta belöna ”våra martyrer och fångar och sårade människor”, något som Abbas parti al-Fatah ägnat sig åt sedan 1965. https://www.timesofisrael.com/defiant-abbas-says-he-wont-halt-stipends-to-terrorists/

Margot Wallström är den enda utrikesministern inom EU som är persona non grata i Israel.

De svenska socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven kallade vid Socialdemokraternas partikongress 2013 Fatah för ”vårt kära systerparti” och befäste därmed den Mellanöstern-linje som dragits upp av Olof Palme. En av Löfvens första åtgärder som statsminister för den rödgröna regeringen hösten 2014 var att   erkänna ”Palestina” som stat och utlova miljardstöd till den Palestinska myndigheten. https://www.varldenidag.se/israelkommentar/stefan-lovfen-omhuldar-parti-som-hyllar-terrorism/Bbbqcf!c7bRa6xWnSNpP37QtOYYYg/

Hög Fatah-man: ”Vi skulle använda kärnvapen mot Israel”

https://webmail2.sdnet.se/?_task=mail&_action=show&_uid=2751&_mbox=INBOX&_caps=pdf%3D1%2Cflash%3D1%2Ctif%3D1

Fatah brukar framställas som den mer måttfulla av de båda konkurrerande palestinska organisationerna. Det är troligt att så verkligen är fallet: islamistiska Hamas måste betecknas som den mest hårdföra med dess återkommande krigshandlingar mot Israel och nära förbindelser med värstingstaten Iran.

Fatahs Jibril Rajoub, Iran-vän och kärnvapenförespråkare.

Denna nyansering innebär inte att Fatah, som kontrollerar Västbanken, är freden inkarnerad. Nyligen framträdde Jibril Rajoub, vice sekreterare i Fatahs centralkommitté och ordförande i den Palestinska myndighetens olympiska kommitté, i palestinsk television och gjorde då följande uttalande:

Jag svär att om vi hade haft en atombomb så hade vi använt den denna morgon.

Delar av intervjun med Rajoub återges via länken överst.

Se där den inställning som ådagalagts av en hög representant för den myndighet med vilken Israels regering hoppas kunna förhandla om en framtida tvåstatslösning. Han är långt ifrån ensam om en sådan omedgörligt militant hållning inom den Palestinska myndigheten.

Uttalandet var ämnat som en förklaring till varför palestinierna kunde tänkas förhandla med Israel förutsatt att de får gehör för sina mer eller mindre orealistiska  krav på Jerusalem (som kallas Al-Quds, ”Den heliga”, på arabiska), den israeliska säkerhetsbarriären, bosättningar och fångar.

Jibril Rajoub har, informerar Palestinian Media Watch om, ett långt förflutet som terroristiskt verksam. Bland annat greps han på 1980-talet för att ha kastat handgranater mot israeliska försvarsstyrkor. Han släpptes 1985 i utbyte mot tre israeliska fångar. Därefter greps han ytterligare två gånger innan han den tredje gången utvisades till Libanon. 1993 tilläts han återvända till Israel efter Osloavtalet samma år.

Fatah är ”vårt kära systerparti” enligt Löfven.

Efter hand har Rajoub alltså stigit i graderna inom den Palestinska myndighetens hierarki. Han uppges vara en av få Fatah-ledare som förespråkar närmare förbindelser mellan Fatah och Iran. Rajoub skall nyligen ha träffat Irans ambassadör i Libanon. Kanske skall det krigiska uttalandet om kärnvapenbruk mot Israel tolkas som ett uttryck för närmandet till Iran.

Det är således samma Fatah som S-ledaren Stefan Löfven i samband med senaste sossekongressen utnämnde till ”vårt kära systerparti”. Han borde se denna korta video om 90 år av palestinskarabisk terror:

https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=NHl7mF8IrHA