Statens Medieråd har kommit ut med en rapport enligt vilken den våldsbejakande autonoma vänstern i själva verket står för demokrati. Detta illustreras av ovanstående figur från rapporten, där den autonoma vänstern placerats tillsammans med ”parlamentarisk demokrati”.
Rapporten har fått titeln Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på Internet och lagts ut på regeringens hemsida. Den våldsbenägna extremvänstern anses stå för demokrati och parlamentarism under det att fascism, nazism och jihadism, naturligtvis med all rätt, betecknas som antidemokratiska ideologier.
Hur kommer det sig då att rapporten kommit fram till en så pass uppseendeväckande slutsats? Jo, för trots att de autonoma vänsterextremisterna använder metoder såsom misshandel, hot och trakasserier mot meningsmotståndare anses dessa vara blott ”medel” i den behjärtansvärda politiska kampen för demokrati. De stackars ligisterna, som nästan alltid emanerar ur den övre medelklassen, menar ju ändå så väl…
Alltså: ändamålet helgar medlen enligt det gamla jesuitiska talesättet.
Rapporten ser vidare med visst överseende på den åskådning som omfattas av vad som kallas ”puritansk salafism”. Denna anges visserligen vara antidemokratisk men däremot ej våldsbejakande. Salafismen är statsbärande ideologi i Saudiarabien.
Jag har själv råkat ut för den autonoma vänsterns metoder och kan försäkra läsarna om att det inte var någon angenäm upplevelse. Ändå är det tydligen så att staten anser att jag bör stå ut med hot och trakasserier därför att extremisterna ju ändå menar så väl. Kanske borde man bli förvånad, men Statens Medieråd faller faktiskt bara tillbaka på ett synsätt som, speciellt i akademiska, intellektuella, politiska, biståndsrelaterade och mediala kretsar, varit rådande i vårt land sedan länge.
Robert Mugabe hjälptes till makten av svensk biståndsindustri.
Politiskt våld är nämligen inte alltid något ont sett med nämnda kretsars ögon. Inte om våldet exekveras av ”goda” härskare såsom V. I. Lenin, Mao Tse-tung, Fidél Castro, Kim Il-sung, Enwer Hoxha, Pol Pot, Robert Mugabe eller någon annan vänsterinriktad favoritdiktator på betryggande avstånd från den svenska fosterjorden. Vad betyder väl några miljoner dödsfall hit eller dit när det gäller att bygga ett klasslöst, socialistiskt samhälle?
När det gäller Zimbabwes mångårige diktator och massmördare Mugabe så lyckades han utmanövrera sina konkurrenter och komma till makten 1980 till betydande del genom den frikostiga svenska biståndsbyråkratins och palmeismens försorg.
Hur var det nu den franske revolutionären Maximilien Robespierre, och andra efter honom, uttryckte sig: Man kan inte göra en omelett utan att knäcka några ägg…
Statens Medieråds rapport, och de värderingar den ger uttryck för, visar att den svenska 68-vänsterns synsätt har fallit i god jord. Den totalt hållnings- och uppenbart historielösa regeringen Reinfeldt har, föga oväntat, ingenting alls att erinra mot detta. Kanske ser man på det hållet den autonoma vänstern som en spjutspets mot det förhatliga SD.
Här slutligen en länk till extremistexperten Magnus Sandelins blogg där han skriver om ovannämnda rapport:
http://www.magnussandelin.se/antidemokratisk-vansterblev-demokratisk-i-statlig-rapport