Svenska artister (XX): Sonya Hedenbratt

Hedenbratt och Cederhök i Jubel i busken.

Sonya Elisabet Hedenbratt Bolin föddes i Göteborg 1931 och avled i samma stad 2001. Under sina långa artistbana hann hon med att bli en av Sveriges mest älskade sångerskor och underhållare. Hennes karriär innehöll även seriösa filmroller.

Jazzintresset kom tidigt genom brodern Östen Hedenbratt, som var musiker. Denne tog med systern till dansstället Kungshall, där Sonya gjorde scendebut vid 17 års ålder. 1951 vann hon en sångtävling och utnämndes till ”Göteborgs Doris Day”. Det fortsatte med att hon enrollerades i Malte Johnsons orkester i hemstaden, innan Arne ”Dompan” Domnerus lockade henne till Stockholm och Nalen.

Här en inspelning med Hedenbratt i gospeln ”He´s Got the Whole World in His hand”:

http://www.youtube.com/watch?v=ZKYz6QMxdnM

Sonya Hedenbratt skulle återvända till Göteborg men gjorde ett flertal återbesök i Stockholm. 1962 medverkade hon i Hasse och Tages första revy Gröna hund som ersättare för Monica Zetterlund med en sång om stockholmsförorten Rågsved. När Svend Asmussen och Hoagy Carmichael besökte Sverige fick hon vara med och göra en TV-show med dessa jazzlegendarer.

Här syns och hörs Sonya och Svend i samvaro i ord och ton i anslutning till ”Old Rocking Chair:

http://www.youtube.com/watch?v=s_PLCgO2B_4

Och här Sonya i ”Cry Me a River”:

http://www.youtube.com/watch?v=WWJCH4O7zk8

Snart nog skulle Sonya Hedenbratt bli vad man kallar ”folkkär” tack vare dåtidens enkanaliga TV. Det kunde ske genom populära produktioner av typ Partaj, Jubel i busken och Låt hjärtat va me. I de båda senare serierna var göteborgskomikern Sten-Åke Cederhök bärande gestalt. Sonya och Sten-Åke åkte även runt och showade exempelvis på Valand och Lisebergshallen i Göteborg samt Berns i Stockholm.

Här den karaktäristiska ”Knö daj in” med Hedenbratt och Cederhök med inklippta filmbilder från TV-serien Albert och Herbert:

http://www.youtube.com/watch?v=h9aZeG1LpWY

När jag ställs inför fenomenet Sonya Hedenbratt minns jag henne i första hand som jazzsångerska med hennes varma, mjukt avrundade röst som passar perfekt till hennes personliga rondör. Det har talats betydligt mer om Monica Zetterlund, men personligen föredrar jag alla gånger Sonya Hedenbratt. Sonyas första riktiga jazzskiva kom först 1978.

Den här länken går till en lugn och fin jazzlåt med titeln ”Så nära som nu” med innerligt kärleksmotiv:

http://www.youtube.com/watch?v=1iFypCiVgHM

Att Hedenbratt hade gott om skådspelartalang visade hon i flera filmer och TV-serier, främst kanske i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander 1982, där hon spelade moster Emma.

Sonya Hedenbratt drog sig tillbaka från artistlivet 1999 och avtackades vederbörligen  genom en hyllningsshow på Lorensbergsteatern i Göteborg. Två år senare dog hon vid 70 års ålder efter att under flera år ha lidit av diabetes. Hon är begravd på Östra Kyrkogården i Göteborg. Hon var sedan 1957 gift med Ingemar Bolin och efterlämnade vid sitt frånfälle en dotter och två barnbarn.

En bild från avskeds- och hyllningsföreställningen 1999.

Aftonbladet publicerade följande artikel i anledning av Sonya Hedenbratts död:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10204876.ab

Svenska artister (VIII): Lars Ekborg

 Lars Ekborg var en begåvad skådespelare och komiker.

Länken ovan går till Lars Ekborgs något burleska och samtidigt i folkdjupet älskade monolog ”Bunta ihop dom”. Monologen, som skrevs 1968 av Yngve Gamlin och Beppe Wolgers, driver friskt med diverse svenska fördomar och icke minst med den norrländska macho-stilen. Den framförs på ett oefterhärmligt sätt av den alltför tidigt bortgångne Ekborg.

Frågan är om en sådan monolog vore tänkbar i dag med den skenande politiska korrekthet som nog kan anses utgöra ett allvarligt hot mot vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Jag vågar inte ens här i skrift återge Ekborgs ord om vad man bör göra med ”kärringar över 40” eller den folkgrupp som numera kallas samer…Redan då monologen spelades i radion varnades det för den innan den sändes.

Men lyssna så får ni höra själva!

En annan klassiker som också den är svår att föreställa sig i dagens läge är ”Ormet kruper” med Roffe Bengtsson (1931-76) och Sten Ardenstam (1921-93):

Så här får man knappast skämta om och med invandrare och deras tungomål i dag om man inte vill bli polisanmäld för ”hets mot folkgrupp” och/eller kallad ”rasist” eller liknande. På den tiden var folk i gemen inte lika lättkränkta som man blivit under dessa yttersta av dagar.

I ”Sommaren med Monika” spelade Ekborg mot sköna Harriet Andersson.

Men det är om Lars Ekborg detta avsnitt i min bloggserie ”Svenska artister” skall handla. Ekborg föddes i Uppsala på dåvarande Svenska flaggans dag (numera uppgraderad till nationaldag) den 6 juni 1926 och avled i levercancer på Ängelholms lasarett  den 7 oktober 1969.

Lars Ekborg torde ha varit en av våra mest begåvade skådespelare och komiker någonsin. Han föddes således i Uppsala men växte upp i Västerås; Ekborg var för övrigt en tid ordförande i den gamla fina idrottsföreningen IK Franke i gurkstaden. Han kom sedan in på Dramatens elevskola i Stockholm, där några av hans kurskamrater var sedermera kända namn såsom Max von Sydow, Margaretha Krook, Yvonne Lombard, Ingrid Thulin och Jan-Olof Strandberg.

Filmdebuten skedde i Nils Poppe-filmen ”Tappa inte sugen” 1947, där Ekborg spelade en telegrampojke. En betydligt mer minnesvärd insats gjorde Lars Ekborg 1953 i ”Sommaren med Monika” i regi av Ingmar Bergman efter en bok av Per Anders Fogelström med en lättklädd och sensuell  Harriet Andersson som motspelerska. Ännu en känd Ekborg-film är den absurda komedin ”Att angöra en brygga” i regi av Tage Danielsson 1965.

Monica Zetterlund framför här filmens välkända ledmotiv:

Lars Ekborg spelade vidare med i en rad ”Lilla Fridolf”-filmer och avslutade sin filmiska bana dödsåret 1969 med den av amerikanskan Susan Sontag regisserade ”Duett för kannibaler”, där även skådisar som Gösta Ekman och Agneta Ekmanner medverkade. Men det är nog som komiker vi främst minns Lars Ekborg, som var en föregångsman inom stå-upp-komiken tillsammans med exempelvis Roffe Bengtsson.

”Skattkammarö”-gänget. Från vänster Lars Ekborg, Margaretha Krook, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg.

Lars Ekborg spelade med i revyer och musikaler på Oscarsteatern och Intiman i Stockholm och samarbetade med storheter såsom Povel Ramel, Beppe Wolgers  samt tandemet Hasse (Alfredson) och Tage (Danielsson). Han framträdde även i Kar de Mumma-revyn på Folkan. Ekborg blev rikskänd genom att medverka i humorprogram av typ Partaj och Estrad i dåtidens enkanaliga och svart-vita riks-TV.

En verklig hit är här sketchen ”Skattkammarön” från Estrad 1967 där Ekborg spelar mot Margaretha Krook, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg: sketchen har givit upphov till bevingade uttryck såsom ”Vem fan är Nisse Hult?” samt ”Ta dig i brasan”.

Se, lyssna och njut:

Lars Ekborg höll ett högt tempo och arbetade kopiöst mycket. För att orka med både krökade och rökte han i stora mängder. Slutet kom i levercancer vid endast 43 års ålder. Han efterlämnade hustrun Lola samt barnen Maud, Dan och Anders Ekborg. Samtliga är verksamma inom teaterbranschen – Maud (född 1954) som maskör samt Dan ( 1955) och Anders (1960) som skådespelare och sångare.