Posted tagged ‘Pelle Billing’

Klasskamp har ersatts av könskamp

19 augusti, 2011

1993 gav jag ut boken Åter till det kalla kriget. Politiskt inkorrekta artiklar 1974-93 (128 sidor) på Contra förlag. Det är en sammanställning av ett antal artiklar jag skrivit under en 20-årsperiod från det att jag först framträdde som politiskt skribent och debattör.

Boken avslutas  med ett avsnitt kallat ”Vänsterns nya kläder” där jag söker beskriva vad vänsteranhängarna engagerar sig i efter det Kalla krigets slut. Jag gjorde följande analys (sidan 92):

Att vara politisk vänsteranhängare är således att, i varierande grad, vara på kollissionskurs med det fria, civiliserade samhället och dess företrädare. Problemet är bara, att vänsteranhängarna inte själva begripit detta. I takt med att kommunistdiktaturerna avvecklas minskar visserligen vänsterns entusiasm för olika totalitära ”drömsamhällen” (även om ett fåtal entusiaster alltjämt höjer Kuba eller Nordkorea till skyarna eller stöder något antal kommunistiska gerillarörelser kvar i diverse djungler). Men det är tyvärr inte sak samma som att det vänsterutopiska engagemanget skulle ha dött ut.

Jag övergår därefter till att redogöra för vad jag kallar ”sociala och politiska typer av rättfärdighetsivrande”: den homosexuella befrielserörelsen, feministrörelsen, miljörörelsen, antirasiströrelsen samt ”den vänsterrörelse som flyttat in i kyrkan”.

Jag kom osökt att tänka på vad jag skrev om det förstnämnda ämnet för 18 år sedan när jag fick ett tips om att två skribenter nyligen på ett kritiskt sätt tagit upp samma ämne. Således skrev Pelle Billing, som enligt uppgift skriver och föreläser om jämställdhet och mansfrågor, på Newsmill 17/8 om hur genusvetare i Göteborg samarbetar med våldspositiva revolutionärer. Axess magasins chefredaktör Johan Lundberg hade valt att behandla samma ämne den 18/8.

Billing erinrar först om att lejonparten av verksamheten vid universitet och högskolor finansieras av skattemedel och fortsätter: ”Döm om min förvåning när jag i dag ser…att Institutionen för Genusvetenskap i Göteborg har ett formellt samarbete med arrangörerna av Heterohatets Dag.” Grupperingen bakom sistnämnda evenemang förklaras av Billing vara ”öppet antidemokratisk och förespråkar politiska mord som verktyg i sitt arbete” bland annat under paroller såsom ”Länge leve transmilitansen/Allt åt alla – död åt alliansen”.

Reklam för bögrevolutionism i Uppsala.

Heterohatarna citeras av Billing på följande sätt: ”Vare sig det handlar om kreativa konstattacker eller brutal, antisocial konfrontationsmetodik så har alla något att bidra med.” Det rör sig som synes om ungefär samma typ av klämkäckt rabulistiska slogans som AFA- eller Reclaim the streets-aktivister brukar svänga sig med. Alltså: Hata och slå ihjäl med samma varma själ, för att travestera J. L. Runebergs dikt om den tsarryske officeren Kulneff.

Queerextremisternas agenda blir än klarare, då Lundberg i sitt inlägg återger följande del av en proklamation inför Heterohatets Dag:

…vår rättmätiga vrede mot heterosamhället. Vi hoppas att dagen så småningom skall finnas över hela världen med samhällsomstörtande kroppsakter, subversiva talhandlingar, politiskt medvetna backanaler, sång, dans, eufori, sex, tumult, kravall, queerell, uppror och hångel. Kort sagt en glädjefylld dag, fylld av hat.

Den som tvivlar på att de förment seriösa forskarna vid Göteborgs institut för genusvetenskap samarbetar med rosenrasande galenpannor av detta snitt behöver bara gå in på Queersmotkapitalisms hemsida. Här informeras bland annat om att genusvetenskapen vid universitetet och Göteborgs Queerinstitut, som står bakom Heterohatets Dag,  inledde sitt samarbete 2010:

Det var ett gemensamt intresse för den heteronormkritiska antikapitalismen som samlade personer aktiva på båda håll. Under vår och höst arrangerades ett seminarium som växlade upplägg mellan att bjuda in talare och läsa texter och prata utifrån dessa.

Bakom samarbetet står docenten i genusvetenskap, Lena Martinsson, och Queerinstitutets OlovKriström. Den sistnämnde citeras så här när han skall svara på frågan: ”Vad innebär egentligen en antikapitalistisk analys där queer görs till något centralt och vilka konsekvenser får det för analysen och den förda politiken om queer inte görs central för antikapitalismen?”:

Det är en analys som tar insikten om människors sociala tillblivelse på allvar, som utgår från att de identiteter vi lever våra liv genom har med makt att göra, och att makten också är föränderlig. En queer antikapitalism kämpar inte för homosexuella arbetares rättigheter utan för en rättvisa som gör den homosexualitet och det arbete vi känner idag överflödiga. Att göra queer centralt kan betyda respekt för alla kroppar som exploateras och alieneras, något som också förutsätter att göra t. ex. antirasism centralt.

Heterohatarna slår till.

Lena Martinsson å sin sida talar hellre ”om en kritisk analys av kapitalism än om en queer antikapitalism” och vill ogärna göra homosexfilosofin till ”något centralt”: ”Queerforskning kan, menar jag om jag talar utifrån min egen forskning, visa hur ekonomin naturaliseras eller utmanas genom konstruktioner av sexualitet och genus…Det heterosexuella komplementära paret artikuleras och framstår som givet genom att ges komplementära relationer och vice versa…Denna artikulation mellan sexuella diskurser och ekonomiska kan stärka bägge dessa diskruser.”

Våldsam homosexuell revolution och pseudovetenskapligt vänsterradikalt snömos. Se där vad några av våra genom förvärvsarbete surt förvärvade slantar går till.

Den revolutionära queer- eller gayrörelsen började i USA för ett par decennier sedan och har alltså nu även nått våra egna breddgrader. Och precis som i USA drar sig det politiska och akademiska etablissemanget för att, i den blott alltför välkända viljan att vara radikala krafter till lags och att framstå som så politiskt korrekt som möjligt, utmana denna samhällsomstörtande företeelse där det gamla marxistiska klassbegreppet har ersatts av det nyrevolutionära könsbegreppet som hävstång mot kapitalismen.

Låt mig slutligen erinra om hur jag beskrev det revolutionära queerpojektet i min bok Åter till det kalla kriget för 18 år sedan (sidan 97):

Att vara för ökade rättigheter för bögar och lesbianer är en sak, och det skulle aldrig falla mig in att behandla en person på ett nedlåtande eller ohövligt sätt därför att vederbörande är homosexuell. Men det finns också en revolutionär strömning i den homosexuella befrielserörelsen som inte nöjer sig med att vara för ökade rättigheter och mot diskriminering, utan som är just – revolutionär. Denna strömning vill ingenting mindre än att omvandla själva den mänskliga naturen och ställer sig därmed på samma plan som kommunismen. Båda dessa inriktningar går därmed emot naturen: kommunismen därigenom att den via statlig centralism och ideologisk intolerans syftar till att snöpa den mänskliga kreativiteten och företagarandan; bögrevolutionismen på så sätt att den vill skapa en ny människotyp oberoende av könsidentitet.

Fotnot: Åter till det kalla kriget beställs enklast genom insättning av 140:- på Contras plusgiro 85 95 89 – 4 eller bankgiro 5682-0392 – glöm inte ange beställning, namn och adress på talongen.