Posted tagged ‘”Pensionat Paradiset”’

Svenska artister (VI): Thor Modéen

20 september, 2012

 Thor Modéen (1898-1950) – pilsnerfilmernas okrönte kung.

Man gör sig nog inte skyldig till någon större orättvisa om man frankt konstaterar, att det inte var något sofistikerat med Thor Modéens humor. Den var handfast och bullrig och passade utmärkt väl för de så kallade pilsnerfilmer vars okrönte kung Modéen var.

Hans mest bejublade film torde ha varit den på sin tid av kritikerna avskydda men av allmänheten så älskade ”Pensionat Paradiset”, pilsnerfilmernas pilsnerfilm i regi av Weyler Hildebrand. Thor spelar här skräddaren Julle Bergström vilken söker göra gällande att han är identisk med den exotiske operasångaren Don Carlos. Som sådan framför Modéen med bravur sången ”En äkta mexikanare”:

Thor Odert Folke Modéen föddes i västmanländska Kungsör den 22 januari 1898. Fadern Alfred var stins vid tågstationen i Kungsör under det att modern Anna var postföreståndarinna. Det gick si och så med studierna för unge ”Tosse”, som han ofta kallades, ty hans håg stod tidigt till teaterns och filmens värld. Så småningom lyckades han efter diverse turer ändå ta sin examen och arbetade en tid vid svenska konsulatet i Stettin (polska Szczecin) samt i Stockholm innan det blev teater och film för hela slanten med början i Göteborg.

Den unge Thor Modéen gjorde sina första lärospån hos regissören Muck Linder vid Lorensbergsteatern i Göteborg. Han fick sedermera engagemang vid Novilla, Folkets hus, Folkteatern, Södra Teatern, Oscarsteatern, Vasateatern samt Kungliga Teatern (Operan) i Stockholm. Mest hemma kände sig Modéen vid Södra Teatern i huvudstaden. För ett antal år sedan invigdes Thor Modéens trappor som går från Katarinavägen upp till Södra Teatern.

Modéen blev med tiden stor och kraftig men var som ung dansör, sångare och revycharmör synnerligen mager. Det kan nämnas att han i yngre dagar gjorde viss lycka som backkämpe i fotbollslaget IF Rune i Kungsör. Med tilltagande ålder och kroppshydda var ”Tosse” som gjuten för roller som cigarrbolmande grosshandlare, bastant polisman eller bekymmerslös lebeman alternativt rekryt. Han försökte sig ett tag på rollen som teaterdirektör, men det stupade på oförmågan att hantera pengar.

Det mått av glädje Thor Modéen spridit bland svenska folket via främst filmer och grammofonskivor är enormt. Han är ansvarig för ett 90-tal filmroller och gjorde 228 inspelningar för 78-varvig ”stenkaka”. En pålitlig parhäst i filmsammanhang var den diminutive Åke Söderblom och på skiva gjorde han ofta gemensam sak med Arthur Rolén, senare känd som Klabbarparn i ett antal Åsa-Nisse-filmer.

 Parhästarna Thor Modéen och Åke Söderblom.

En dråplig incident härrör från den 7 mars 1935, då Modéen jämte kollegan John Wilhelm Hagberg ådömdes 75 kronor i böter för ”opassande munterhet” enligt en paragraf i aktuell ordningsstadga i samband med en matinéföreställning – de ansågs enligt anmälaren ha varit för roliga! Bland annat skall Modéen ha burit en alltför burlesk hatt.

Bland filmtitlarna märks ”Andersson, Pettersson och Lundström” (1923), ”Skepp ohoj!” (1931), ”Kungliga Johansson” (1934), ”65, 66 och jag” (1936) ”Klart till drabbning” (1937), ”Pensionat Paradiset” (1937), ”Kustens glada kavaljerer” (1938), ”Landstormens lilla Lotta” (1939), ”Stackars Ferdinand” (1941), ”Lille Napoleon” (1943), ”I Roslagens famn” (1945), ”Kronblom” (1947) och ”Livat på luckan” (1951). Sistnämnda film gick upp på biograferna efter Modéens död.

”Kungliga Johansson” var en av våra första så kallade militärfarser och blev inte populär inom den dåvarande krigsmakten på grund av sitt respektlösa skämtlynne. Så småningom insåg de militära myndigheterna att den här sortens filmer faktiskt kunde fungera utmärkt som good-will, och många fler i denna genre skulle följa.

 Thor Modéen och Erik ”Bullen” Berglund i filmen ”Kungliga Johansson”.

Thor Modéen avled på pingstdagen den 28 maj 1950 i en ålder av 52 år. Han arbetade ofta kopiöst mycket med teater, film och skivinspelningar och spottade inte direkt i glaset – pilsner och så kallad lättgrogg hörde till favoritdryckerna. Han var därtill en ofta sedd och tillika glad gäst vid middagar, supéer och fester. Krogen var ett likaså ett älskat tillhåll.  Till slut orkade inte hjärtat mer.

Ta en sup och var som en människa – det kan anses vara en lämplig sammanfattning av Thor Modéens livsfilosofi:

http://www.youtube.com/watch?v=KsaBYgB3OXQ

Min morfar, som var målare, var en gång under sin yrkesutövning med om att måla om i Thor Modéens bostad i Stockholm. Enligt honom var Modéen precis lika glad och fryntlig som han framstod i sina filmer. Han var gift två gånger med Margareta Schönström men paret fick inga biologiska barn. De adopterade i stället sonen Lars Modéen (Lars Nils Erik Thorson) och dottern Margareta Perby (Karin Anita Margareta Thorsdotter).

Den goda staden Kungsör har hedrat sin store son med att uppkalla en teater och biograf efter honom. Mitt emot teatern står en staty som skulpterats av Birgitta Stenberg och hennes son Erik Stenberg. Bland de sentida komiker som haft Modéen som förebild kan nämnas den nu framlidne Ulf Larsson, vilken en tid bodde i Kungsör.

Här följer en resumé i ord, ton och bild av Thor Modéens karriär:

http://www.youtube.com/watch?v=kRQapW43Nl8

Modéen är begravd på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.

Svenska artister (III): Julia Caesar

20 juli, 2012

 Julia Caesar (1885-1971). En av våra mest älskade komedienner.

Jag fortsätter min något nostalgiska bloggserie om svenska artister med Julia Caesar. För oss som är lite äldre är hon ännu i friskt minne från sina TV- och radioframträdanden i bland annat ”Hylands hörna” med flera program. För mig är hon en självklar del i det svenska, lite lättsammare kulturarvet.

Julia Maria Vilhelmina Caesar (1885-1971) föddes den 28 januari 1885 på Östermalm i Stockholm. Det var innan denna stadsdel hade hunnit bli det högborgerliga fäste det är i dag. Caesar var dotter till ett militärt stambefäl anställd vid dåvarande Svea livgarde och växte upp under enkla förhållanden på Östermalms bakgårdar. Hon framträdde som statist vid den gamla Stockholms-teatern Folkan redan i tonåren.

Här följer en sammanfattning av Julia Caesars karriär inklusive några av hennes mest minnesvärda framträdanden:

http://www.youtube.com/watch?v=YryKReWpEwM

1905 spelade Caesar på Kristallsalongen i huvudstaden och hade en roll som en hundraårig, döv gumma. Därmed hade hon funnit sitt rollfack som sedan skulle följa henne genom alla år: den argisinta men ändå godhjärtade tanten. Hon spelade otaliga portvaktsfruar, svärmödrar, skräcktanter och hushållerskor genom åren både i film och på scen. Förutom i Stockholm – där hon 1939-52 var verksam vid Odeonteatern – arbetade hon vid Apolloteatern i Helsingfors 1913-19.

 Från vänster John Botvid, Julia Caesar och Lilli Zeidner i pilsnerklassikern ”Pensionat Paradiset” från 1937.

En väsentlig del i Julia Caesars konstnärsskap var att spela friluftsteater. Hennes framträdanden i Tantolunden på Södermalm i Stockholm renderade henne hedersepitetet ”Tantolundens drottning”. Skådespelarna tvingades ta särskild hänsyn till de tåg vilka med jämna mellanrum passerade förbi på den intilliggande järnvägen. En särskilt viktig replik måste uttalas när den kunde höras av publikum, det vill säga när tågen inte slamrade förbi!

Här hörs hon jämte Fridolf Rhudin och Thor Modéen i ljudsketchen ”På Telefonbyrån” från 1929:

http://www.youtube.com/watch?v=vMtseTJiA78

Caesar framträdde i ett stort antal filmer med början i stumfilmen ”Vem dömer” 1922. Den sista filmen hon gjorde var ”Freddy klarar biffen” 1969. Däremellan medverkade hon i klassiker såsom  ”Mälarpirater” (1923), ”Ebberöds bank” (1935), ”Munkbrogreven” (1935) samt ”Pensionat Paradiset” (1937). Den sistnämnda, i regi av Weyler Hildebrand, där Caesar spelade mot bland andra pilserfilmernas okrönte kung Thor Modéen, är en av svensk filmhistoriks mest utskällda alster.

Kulturknuttarna gick till massivt angrepp mot ”Pensionat Paradiset” och såg den som ett hot mot vår kultur. Det hölls till och med ett offentligt möte i Konserthuset i Stockholm där man krävde att filmen skulle förbjudas. Många år senare tog några förbudsivrare avstånd från sin tidigare åsikt och erkände att filmen inte alls var så dålig som sitt rykte. Julias Caesar spelade här en dam vid namn Elvira Pettersson.

Caesar medverkade i beredskapsfarsen ”Halta Lottas krog” med bland andra Åke Grönberg, Lasse Dalquist och Emmy Hagman.

Trots kritikerstormen blev ”Pensionat Paradiset” en formidabel publiksuccé.

Caesars karriär fortsatte oförtrutet. Med filmer såsom ”Vi hemslavinnor” (1942), ”Halta Lottas krog” (1942), ”Gröna hissen” (1944), ”Fram för lilla Märta” (1945) och ”Det regnar på vår kärlek” (1946)” cementerade hon sin ställning som en av våra mest älskade aktriser. På 1950- och 1960-talen medverkade hon i en rad filmer gjorda efter populära seriefigurer av typ Kronblom, 91:an Karlsson och Åsa-Nisse. 1956 hade hon en mindre roll i ”Flickan i frack” efter Hjalmar Bergmans kortroman med samma titel.

På nedanstående länk kan Caesar synas och höras tillsammans med John Elfström och Artur Rolén i en Åsa-Nisse-film:

http://www.youtube.com/watch?v=EujWes4fjiM

Något av en andra karriär fick Julia Caesar genom televisionens genombrott. Tack vare framträdanden i exempelvis ”Hylands hörna” i den enda TV-kanalen fick hon maximalt genomslag. Med sången ”Annie från Amörka” hamnade hon hastigt och lustigt på Svensktoppen vid 82 års ålder! Hon avled 86 år gammal i Stockholm den 18 juli 1971.