Posted tagged ‘Per Jönsson’

Om terror i Paris och Mumbai och behovet av en europeisk Patriot Act

14 november, 2015

920x920 Offer utanför ett av de näringsställen som utsattes för IS-terrorn i Paris.

Det finns en mycket specifik anledning till att vi inte har fått se SDs partiledare Jimmie Åkesson paradera i TV och ge sin syn på de senaste jihadistiska terrordåden i Paris (förutom då att han är sverigedemokrat). Det är att han dessvärre visat sig ha fått rätt om sina farhågor angående den pågående islamiseringen av Europa.

I en av de mest uppmärksammade svenska debattartiklarna över huvud taget under senare år pekade Åkesson i Aftonbladet den 19 oktober 2009 på islamiseringen som ”…vårt största utländska hot sedan andra världskriget…”. Den missvisande rubriceringen om ”muslimerna” som det största hotet sattes av Aftonbladets debattredaktion:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12049791.ab

I sin artikel hänvisar Åkesson förvisso till Sverige och svenska förhållanden, men det krävs ingen större fantasi för att översätta detta till Europa i stort. I Frankrike beräknas 8 procent av hela befolkningen om cirka 67 miljoner vara muslimer, vilket innebär omkring 6 miljoner eller något fler än hela Danmarks befolkning.

Ännu större är andelen muslimer i Ryssland: för närvarande 15 procent av 144 miljoner invånare, vilket gör omkring 21 miljoner. I sammanhanget kan nämnas att den så kallade Islamiska staten (IS/ISIS/ISIL/DAESH) bara för ett par dagar sedan hotade med blodbad i Ryssland:

http://www.di.se/artiklar/2015/11/12/is-hotar-ryssland/

putin_suchoj650 Vladimir Putin med ett Suchoj-plan som fond.

Detta som vedergällning för den ryska krigföringen i Syrien, där ryska stridsplan bombar islamiska grupperingar – således inte enbart IS-ställningar – fientligt inställda till den med Ryssland allierade Assad-regimen. Den 31 oktober sköt IS därtill ner ett ryskt passagerarplan över Sinai med 224 döda som följd.

Vi vet alla vid det här laget vad som hände fredagen den 13 november i Paris. Omkring klockan 21.30 inleddes en terrorvåg som skulle visa sig bli den värsta i Frankrike sedan Andra världskriget, då Nazityskland ockuperade landet. Antalet dödsoffer förefaller i skrivande stund uppgå till minst 129 under det att antalet sårade måste räknas i hundratals. Detta kan jämföras med 16 terroristoffer för attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo den 7 januari och det efterföljande gisslandramat i en judisk affär.

Här en video som visar hur IS-terrorister skjuter ungdomar som besökte en konsert med ett amerikanskt rockband i konserhallen Bataclan, där omkring 100 människor mördades, till döds innan de fyra terroristerna tvingades bita i gräset – tre utlöste bombvästar, en sköts ihjäl av polis:

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/11/har-mordas-franska-ungdomar-av-kalifatet.html

Terrorangreppen i Paris är ett skrämmande exempel på hur mycket skada en handfull hänsynslöst beslutsamma och dödsföraktande personer kan ställa till. Det började med självmordsmördarbombningar utanför arenan Stade de France, där en landskamp i fotboll mellan Frankrike och Tyskland spelades. Därefter avancerade kamrater till självmordsmördarna genom ett begränsat avsnitt i Paris, inte långt från Charlie Hebdo-redaktionen, och sköt på måfå in bland gästerna vid restauranger och kaféer innan de nådde fram till Bataclan-hallen, som lär ha utvalts på grund av att den har judiska ägare.

Screen-Shot-2015-11-13-at-11_50_01-PM-800x442En karta över terrorhandlingarna i Paris den 13 november 2015.

Såvitt jag kan bedöma har Pamela Geller så här långt skrivit det bästa om Paris-terrorn på sajten Breitbart News:

http://pamelageller.com/2015/11/pamela-geller-breitbart-news-muslims-declare-war-on-france-it-was-a-bloodbath.html/

Geller är icke minst starkt kritisk till inflödet av muslimer från främst Mellanöstern och Nordafrika:

Despite all this horror, the European Union elites are bringing into Europe millions of these savages.

Islamiska staten, även stundom benämnd Kalifatet, har råkat ut för vissa motgångar på sistone. Samma dag som Paris-attentaten genomfördes dödades den så kallade Jihad John, alias den i London uppvuxne Mohammed Emwazi, en beryktad bödel som setts i filmer från flera spektakulära IS-slakter av tillfångatagna kristna, i en amerikansk drönarattack mot Raqqa i Syrien. Eliminerandet av Emwazi får väl mest ses som en symbolisk framgång i kampen mot Kalifatet.

150120162255-lead-dnt-johns-jihadi-john-returns-00000314-large-169 ”Jihad John” – nu oskadliggjord – med två av sina offer.

Betydligt viktigare var då att den kurdiska specialstyrkan Peshmerga i förening med yazidiska krigare dagen innan lyckades driva tillbaka IS-styrkor från Sinjar i norra Irak:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/islamiska-staten-besegrat-i-sinjar/

Denna seger, hur glädjande den än var, kan dock knappast betecknas som avgörande. Som Per Jönsson vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm uppger för TT den 14 november: ”Sinjar är viktigt i den mening att området ligger mellan Mosul och Raqqa – men ingen enskild förlust för IS betyder särskilt mycket eftersom de opererar på så många ställen samtidigt.”

Inte heller har de som hoppades på att den ryske ledaren Vladimir Putin, av många kallad ”en ny tsar”, skulle göra processen kort med Kalifatet särskilt mycket att glädjas över. Putin har en egen agenda där stöttandet av den proryska Assad-regimen i Damaskus står i centrum. Säkerligen har de ryska stridplanen bombat även IS-mål, men deras insatser har inte på något sätt i grunden skakat den barbariska terrorgrupperingen.

IS/ISIS/ISIL/DAESH står således ännu starkt i Irak och Syrien och har nu också visat vad man med anmärkningsvärt små resurser förmår i Europa. Dagen innan terrorn i Paris genomförde man även ett terrordåd i Beirut i Libanon med 43 dödsoffer som resultat.

För drygt ett år sedan skrev jag följande sammanfattning om Islamiska staten och dess historik:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/23/liten-historik-om-is-islam-och-valdet/

10-mumbai-terror-attack-339 Mumbaiterrorn 2008 skördade minst 175 människoliv.

Händelserna i Paris liknar till upplägget mycket den terrorvåg som sköljde över den indiska storstaden Mumbai (Bombay) 26-29 november 2008. Under fyra dagar mördade då ett tiotal terrorister från pakistanska jihadistgruppen Lashkar-e-Taib i väpnade aktioner med automatkarbiner och handgranater 175 personer. Minst åtta platser drabbades, och i jakten på utlänningar att ta till fånga ockuperades två lyxhotell.

Nio av tio terrorister oskadliggjordes medan den som överlevde, Ajmal Kasab, dömdes till döden den 6 maj 2010 och avrättades genom hängning den 21 november 2012. Det var för övrigt Indiens första avrättning på åtta år.

En sammanfattning av Mumbai-terrorn via denna länk:

http://www.pbs.org/wnet/secrets/mumbai-massacre-background-information/502/

Världen kommer att fortsätta följa vad som händer i Paris under den närmaste framtiden. Exemplet Mumbai visar att det i värsta fall kan komma fler terrordåd. Om inte i Paris kan Kalifatets barbarer mycket väl slå till i Moskva, Berlin – eller Stockholm.

Stefan Löfven har i mitt tycke betett sig förhållandevis statsmannamässigt efter händelserna i Paris och bland annat talat om ”ett vidrigt hat och förakt mot människor”. Vilket naturligtvis är alldeles sant. Samtidigt får vi inte glömma att den europeiska godtrogenheten i allmänhet och den svenska varianten i synnerhet är en av de största anledningarna till att IS kunnat bygga upp tusentals terrorceller i hela Europa.

Ett antal IS-terrorister har avslöjats bland de så kallade flyktingar, som i en mäktig flodvåg nu trots försök att skärpa upp kontrollen av inkommande väller in över vår världsdel. Några av dessa har genuina flyktingskäl, andra är socialturister medan ett okänt antal är terrorister. Sverige med dess släpphänta attityd uppfattas med allt skäl som ett himmelrike, även om detta på sistone naggats något i kanten tack vare att bostäderna nu är slut.

2015-01-09-CharlieHebdo-thumbJihadistangreppet mot Charlie Hebdo skedde under stridsropet ”Allahu Akbar”, Gud är större.

Vad som motiverar jihadister av typ Jihad John är inte någon galenskap i mental betydelse men däremot en ideologisk galenskap som hämtas direkt är islams heliga bok, Koranen, där det talas om att fienderna skall halshuggas och bada i blod med mera. Ett antal av världens ledare har uttryckt meningen att ”IS har ingenting med islam att göra” och samtidigt – såsom president Obama i USA och premiärminister Cameron i Storbritannien – deklarerat att ”islam är fredens religion”.

Det är ett mycket märkligt påstående när det görs om en religion/ideologi som har expanderat enbart genom sina militära erövringståg från profeten Muhammeds tid på 600-talet och framåt. Muhammed själv föregick med ”gott” exempel då han på sin tid vid ett tillfälle lät halshugga omkring 600 judar, som hade väckt profetens misshag genom att vägra underkasta sig hans bud.

Islam är inte bara en religion utan fastmer en heltäckande ideologi som till stora delar bygger på våld och blodsutgjutelse, vilket framgår av följande insiktsfulla artikel av C. G. Holm i tidskriften Contra 5/2005:

http://www.contra.nu/c055prov.html

När nu Islamiska staten/Kalifatet på allvar expanderat till Europa är det en tvingande nödvändighet att dels införa helt andra typer av gränskontroller än tidigare, dels skärpa upp terrorlagstiftning och säkerhetsövervakning betydligt. Det skulle behövas någon typ av en övergripande europeisk Patriot Act enligt amerikansk modell, även om vi då skulle tvingas göra avkall på några av våra tidigare som självklara ansedda fri- och rättigheter.

”En norm för Israel, en norm för alla andra”

24 juli, 2014

abbas_1282750f Ban Ki-moon (till höger) träffade palestinaarabernas ”president” Mahmoud Abbas i slutet av förra året.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ban-ki-moon-vager-latt_3763814.svd

Parallellt med att FNs råd för mänskliga rättigheter (UNHCR) för femtielfte gången fördömt Israel har samma organisations sydkoreanske generalsekreterare Ban Ki-moon, född 1944, kallat Israels handlingar i den pågående Gaza-konflikten för ”avskyvärda”. Frågan är hur många som bryr sig över hövan.

Per Jönsson vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm anser att Ban Ki-moons fördömande ”väger lätt” (länken överst). Jönsson citeras vidare i Svenska Dagbladet den 21 juli:

Det intressanta är att USA och Ryssland står på samma sida. Det kan på sitt sätt tala för en återockupation och att PLO åter tar över Gaza.

Enligt Per Jönsson är det troligt att de israeliska försvarsstyrkorna kommer att fortsätta mala på i långsam takt i syfte att förlora så få soldater som möjligt. Jönsson jämför dagens situation med konflikten 2008/2009, då 1400 palestinaaraber dödades på två veckor. Motsvarande siffra i nuläget är omkring 500, jämfört med ett 30-tal döda israeliska soldater.

F120625FFMS06-e1368725473353 Rysslands president Vladimir Putin (till vänster) och Israels premiärminister Binyamin Netanyahu möttes i Israels huvudstad Jerusalem 2012.

När det gäller Ryssland så är Vladimir Putin den förste ryske presidenten som kan sägas ha goda relationer med Israel. Putin har flera gånger framhållit att Israel har rätt att försvara sig om landet blir angripet.

Om det finns grundad anledning att vifta bort den notoriskt Israel-hatande Ban Ki-moon, så finns det ännu mindre skäl att ta FNs råd för mänskliga rättigheter på allvar. Rådet, som bildades 2006, har som medlemmar sådana otadliga förkämpar för mänskliga rättigheter såsom Kina, Kuba, Libyen och Saudiarabien. Det enda land rådet någonsin fördömt är Israel; bara under 2008 skedde 15 sådana fördömanden.

Här mer information via Wikipedia om FNs råd för mänskliga rättigheter, som nog mest av allt måste betraktas som ett dåligt skämt:

http://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_r%C3%A5d_f%C3%B6r_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheter

Anne Bayefsky kallar i en artikel i Jerusalem Post den 22 juli Ban Ki-moons budskap till ett utsatt Israel för ”skamligt” och pekar på FNs inkonsekventa hållning i den israelisk-palestinska konflikten:

En norm för Israel och en annan för alla andra är något som uppenbarligen tilltalar både FN och Obama-administrationen. Ett skamligt upplägg när Israel är som mest utsatt.

Bayefskys text här:

http://www.jpost.com/Opinion/Columnists/Ban-Ki-moons-shameful-message-in-Israels-hour-of-need-368415

idf-field-hospital-gaza-2 Israels försvarsstyrkor har etablerat ett fältsjukhus för att vårda sårade Gaza-bor.

Israels försvarsstyrkor har av FN minst av allt fått beröm för sin vana, att både i form av flygblad och via telefon uppmana Gazas civilbefolkning att sätta sig i säkerhet inför planerade operationer i området. Eller för den delen deras upprättande av ett fältsjukhus med uppgift att vårda sårade Gaza-bor.

Hamas, som rutinartat använder sin civilbefolkning som mänskliga sköldar genom att exempelvis anlägga avfyringsramper för raketer i bostadsområden och inhysa militärstaber i sjukhus, har tvärtom uppmanat befolkningen att stanna kvar och ta emot attackerna.

BtV41eJCQAArxQB Viss skillnad mellan Israels och Hamas inställning…

Den cement man tar emot används inte till bombskydd utan för att konstruera infiltrationstunnlar avsedda för terrorattacker in i Israel. Varken Ban ki-moon eller någon annan hög FN-representant har sagt ett knyst om detta kriminella sätt att behandla sin egen befolkning.

Israel har i teorin, framhåller Bayefsky, rätt att försvara sig mot de raketer, granater och terrorangrepp som landet utsätts för av Hamas-terroristerna, men i praktiken har de enligt FN och Ban Ki-moon inte denna rätt. Bayefsky lyfter vidare fram den israeliska civilbefolkningens olidliga situation.

121120_EXP_IsraelPipeShelter_jpg_CROP_rectangle3-large Israeliskt bombskydd mot inkommande Hamas-raketer i form av ett cementrör.

De har bara sekunder på sig att hinna ta sin tillflykt till skyddsrum och annan form av bombskydd när varningssirenerna sätter igång. Det har hänt att äldre personer har dött av hjärtslag på grund av det trauma de tvingats uppleva, när varningssirenerna börjat ljuda

 

 

Fallet Ingmar Karlsson: antisemitism med akademisk fasad

10 augusti, 2012

 Med starka Israel-antipatier: Ingmar Karlsson.

Det finns antisemiter och antisemiter. Inte alla vrålar ”heil Hitler”, gör romersk hälsning, citerar falsifikatet Sions vises protokoll eller tar  en tur med Ship to Gaza. Somliga nöjer sig med att kräva erkännande av det så kallade Palestina, som inte ens är en statsbildning. Andra gör som ambassadör Ingmar Karlsson: döljer sin antisemitism bakom en akademisk fasad.

Civilekonomen, diplomaten och författaren Axel Ingmar Karlsson föddes i småländska Burseryd 1942. Karlsson har skrivit ett stort antal böcker om främst utrikespolitik, olika minoritetsfolk samt religionsfrågor. Hans ställningstaganden är ibland uppseendeväckande ensidiga, enkannerligen när ämnesvalet har med Mellanöstern att göra.

Ingmar Karlsson anställdes vid utrikesdepartementet (UD) 1967. Hans stationeringsorter har omfattat exempelvis Bogotá, Wien, Damaskus, Peking och det forna Västtysklands huvudstad Bonn. Diplomatkarriären avrundades med poster som ambassadör i Prag med sidoackreditering i Bratislava 1996-2001 samt som generalkonsul i Istanbul 2001-2008. 2002 utsågs Karlsson till teologie hedersdoktor i Lund.

Ingmar Karlsson har gjort sig känd som en stridbar anhängare av den turkiska halvdiktaturen och har på ett oförblommerat sätt tagit ställning för Turkiets strävanden att vinna medlemskap i EU. Han väckte visst uppseende då han 2008 gav ut boken Kurdistan: landet som icke är och ådrog sig skarp kritik från svensktalande kurder såsom debattören Dilsa Demirbag-Sten.

Denna kritik gick Karlssons ära för när. Den diplomatiska och akademiska fernissan flagnade betänkligt när han for ut i obalanserade personangrepp mot Demirbag-Sten och bland annat i ett radioinslag utlät sig: ”Denna människa sitter i Röda Korsets styrelse, Svenska Institutets styrelse – för att hon är invandrare och tjej.” Karlsson bad senare om ursäkt för detta uttalande. Det skall inskjutas att vänsterkurder av typ Kurdo Baksi och Nalin Pegkul backade upp Karlsson. Sedan 2009 är ambassadör Karlsson forskare vid Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet och uppbär även en forskartjänst vid Global Political Trends Center i anslutning till Istanbul Kültür University.

 Karlsson har bland annat skrivit en bok om Tyskland.

Bland Karlssons böcker genom åren kan nämnas De obotfärdigas förhinder: myter i kampen om Palestina (1987), Kina i våra hjärtan: betraktelser kring Mittens rike inför nittiotalet (1987), Landet i mitten: Tyskland och det nya Europa (1990), Korset och halvmånen (1991), Islam och Europa: samlevnad eller konfrontation? (1994), Europas styvbarn: minoritetsfolk utan egen stat (2003) samt Vårt arabiska arv (2007).

Karlssons senaste bokbedrift har fått titeln Bruden är vacker men har redan en man. Sionismen: en ideologi vid vägs ände (2012). Redan titeln är avslöjande emedan den demonstrerar att ambassadör Karlsson antingen inte har förstått eller medvetet far med osanning om sionismens natur. Sionismen är nämligen inte en ideologi. Det är en strävan som kan ta sig olika uttryck men bottnar i övertygelsen, att det judiska folket har rätt till ett eget hemland. Den som tar avstånd från sionismen förnekar således defintionsmässigt att judarna har en sådan rätt.

Karlssons bok har diskuterats flitigt sedan den gavs ut av Walhlström & Widstrands förlag i våras. Den har fått en del uppskattande recensioner men även skarp kritik. Bland de mest positiva bedömarna märks Per Jönsson, vilken i Dagens Nyheter den 26 april 2012 menar att boken är ”ett gediget och välbalanserat bidrag”. Svante Lundgren anser i Svenska Dagbladet samma datum att Karlssons kritik av sionismen är ”kunnig men ensidig”.

 Lisa Abramowicz anklagar Ingmar Karlsson för lögner och halvsanningar.

Den judiska debattören Lisa Abramowicz uttrycker på debattsajten Newsmill den 30 april 2012 helt andra synpunkter. Hon konstaterar inledningsvis, att ambassadör Karlsson inte erkänner det väldokumenterade turkiska folkmordet på armenier och andra folkslag i samband med Första världskriget. Abramowicz deklarerar att alla hennes farhågor beträffande Karlssons senaste bok besannats – efter att ha lyssnat på författaren i ett radoprogram och på ett seminarium drar hon följande slutsats:

Inte en enda lögn, halvsanning eller myt om sionismen utelämnades under dessa två presentationer, de refererades i stället av Karlsson som om de vore dagsens sanning…Karlsson verkar inte ens förstå att sionismen var och är en nationell rörelse för judiskt självbestämmande, en överlevnadsstrategi, och att den finns i många olika varianter. Den är ingen ideologi.

Enligt Ingmar Karlsson, menar Abramowicz, är den arabiska sidan i Mellanöstern-konflikten kompromissvillig och fridsam under det att Israel är ett aggressivt land som inte vill ha fred utan endast behålla erövrade områden:

Han tycks ha glömt Sinai, södra Libanon, Gaza – alla områden som har evakuerats av Israel.

Lisa Abramowicz påpekar att Karlsson icke ens förmår erkänna att det var PLO-ledaren Yassir Arafats fel att fredsförhandlingarna i Camp David bröt samman 2000-2001, trots att detta väl dokumenterats av dem som satt med Arafat vid förhandlingsbordet. Arafats orimliga krav och omedgörlighet omintetgjorde freden den gången och ledde fram till ett nytt palestinskt uppror – den andra så kallade andra intifadan – som kastade regionen in i en fullskalig kris.

Slutligen framhåller Abramowicz att Karlssons ensidiga debattinlägg till förmån för arabsidan och mot Israel/judarna är bemängt med en mängd sakfel, obestyrkta påståenden, halvsanningar samt rena lögner. Den brister därtill när det gäller källhänvisningar. Abramowicz drar slutsatsen att Centrum för Mellanösternstudier i Lund troligen delar Ingmar Karlssons partiskhet och obalans.

 Torbjörn Jerlerup demonstrerar Karlssons falska citeringsteknik.

Ett annat kritiskt inlägg har författats av bloggaren Torbjörn Jerlerup på Newsmill den 5 augusti 2012. Jerlerup visar på ett såväl väldokumenterat som effektivt sätt hur Ingmar Karlsson, vilken i egenskap av akademiker naturligtvis borde veta bättre, inte drar sig för att använda sig av falska citat i syfte att backa upp sina teser. Jerlerup framhåller bland annat:

Men värst av allt är att boken radar upp en lång rad citat av kända sionister varav flera av citaten uppenbart är falska…hade han varit student hade det han skrivit refuserats och han hade avstängts från universitetet. Hur Wahlström och Widstrand kunnat publicera hans bok är för mig ett mysterium.

Icke minst demonstrerar Jerlerup med all önskvärd tydlighet hur Karlsson förfalskat citat av sionismens grundare, den österrikisk-judiske journalisten Theodor Herzl. Jerlrerup menar:

Att publicera förfalskade antisemitiska citat är värre än att publicera förfalskade Dylancitat, anser jag. Citaten i Karlssons bok kommer nu att valsa omkring och spridas som äkta i åratal, eftersom Karlsson är en ”auktoritet”.

Jerlreups inlägg är så pass intressant att jag här bifogar en länk där den som så önskar kan läsa det i sin helhet:

http://www.newsmill.se/artikel/2012/08/04/grova-antisemitiska-citat-i-ingmar-karlssons-bok

Nåja, det är faktiskt känt sedan länge att Ingmar Karlsson är en auktoritet med betydande skavanker. Själv har jag med viss behållning läst några av Karlssons böcker – bland annat hans insiktsfulla Kina-skildring från slutet av 1980-talet – och även hört honom analysera utvecklingen i samband med Tysklands enande 1990. Vid dessa tillfällen gjorde han på mig ett tämligen balanserat och samtidigt engagerat intryck. När det emellertid kommer till Mellanöstern verkar all diplomatisk och akademisk saklighet fara all världens väg.

 Är fred mellan israeler och palestinier tänkbar?

Då förvandlas den balanserade Karlsson till en partisk propagandist vilken – liksom så många andra gjort både förr och senare- nödtorftigt men inte särskilt framgångsrikt söker dölja sin antisemitism/antijudiskhet bakom den litet finare ”antisionismen”. Att inte fler fått upp ögonen för hans partiskhet/ensidighet i Sverige har med all sannolikhet att göra med den halvsekellånga och vitt spridda tradition av att racka ner på Israel och backa upp palestinaaraberna som alltfort florerar i vårt land.

Den som slutligen vill få en kort och rättvisande sammanfattning av konflikten i Mellanöstern gör väl i att ta del av denna föreläsning av Dennis Prager:

http://www.youtube.com/watch?v=iTKh5szd0y8&feature=player_embedded