Posted tagged ‘Peter Crombie’

Döden klär honom!

20 oktober, 2011

”Crazy” Muammar al-Khadaffi (1942-2011).

När ”Crazy” Joe Davola, gestaltad av Peter Crombie, i ett avsnitt av ”Seinfeld” hoppar ner från läktaren och in på scenen under inspelningen av Jerrys och Georges pilotavsnitt skriker han:

– Sic semper tyrannis!

Den latinska sentensen, som betyder ”Så går det alltid för tyrannerna!”, påstås kunna gå att härleda till den romerske senatorn Marcus Junius Brutus, en av de sammansvurna som mördade Gajus Julius Caesar år 44 före Kriti födelse. Denna sägens sanningshalt är nog osäker.

Däremot vet man med säkerhet att samma ord yttrades av skådespelaren John Wilkes Booth, sedan denne skjutit USAs president Abraham Lincoln på Ford´s Theatre i Washington, D. C. strax efter det Amerikanska inbördeskrigets slut 1865.

”Crazy” Joe Davola, spelad av Peter Crombie (1952 – ).

Mina läsare anar nog orsaken till denna inledning: jag har nyss fått reda på att Libyens diktator sedan 42 år tillbaka, Muammar Khadaffi, rapporterats gripen och troligen dödats:

http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/621494-khaddafi-har-gripits

Man kan naturligtvis invända, att framtiden för Libyen fortfarande är oviss och att demokrati och frihet ännu måste betraktas som relativt avlägsna mål för det till ytan jättelika men till folkmängden glesa ökenlandet.

Det kan dessutom hävdas att Khadaffi, trots alla sina brister, ändå enade Libyens stammar och i alla fall under senare år kunde vara en värdefull, låt vara nyckfull, allierad för Väst. Till följd av inbördesstriderna och maktskiftet kan man dessutom förvänta en strid flyktingström från det plågade landet.

Jag vet allt det där. Ändå kan jag inte undgå att höja ett jubelrop till skyn över att psykopaten och påfågeln Khadaffi skattat åt förgängelsen. Man skulle rentav kunna utbrista: Döden klär honom!

Khadaffi utgjorde under en lång följd av år ett horn i sidan – eller plågsam smärta i en helt annan kroppsdel – för den demokratiska delen av världen genom en rad terrordåd med Lockerbie-kraschen som piéce de resistance. Khadaffi pumpade därtill in åtskilliga oljemiljarder i kassorna till allsköns terroriströrelser såsom IRA och Rote Armee Fraktion. Detta alldeles bortsett från att han under fyra decennier låg i krig med stora delar av sin egen befolkning.

Den som har lust att sörja Khadaffi får väl göra det. Jag tänker inte göra det när han nu bänkar sig i helvetets gemak tillsammans med Saddam Hussein och Usama bin Ladin. Han har det bra där han är.

Good riddance!