Posted tagged ‘piedestal’

Älskarens dilemma

18 augusti, 2014

images3W6862A1

Älskaren upplever
förr eller senare
sanningens ögonblick:

Att den Tillbedda
högt där uppe på piedestalen
inte var den fullkomliga varelse
han så gärna velat tro.

Att den Tillbeddas fötter
han ville lägga sin rock under
för Henne att gå på
över vattenpölen
kräver 43 i skostorlek.

Att de charmiga små fräknarna
på kinderna var ärr efter akne
och att Hon faktiskt ser ut
precis så gammal som Hon är.

Att den Tillbeddas outgrundlighet
mer är uttryck för skam
över förflutna misstag
än gudomlig mystik.

Att den Älskligas ljuva röst
kanske mer påminner om
ljudet av en knarrig ladugårdsdörr
än näktergalens drill.

Att den Ljuva släpper sig i sömnen
rapar efter maten och
kan bete sig odrägligt
när Hon fyllnar till.

Men, under över alla under,
han slutar inte älska Henne för det
ty om kärleken kräver fullkomlighet
är den inte mycket till kärlek.

Fullkomligheten är en chimär
odlad av romantikens blå dunster
och kan aldrig mäta sig
med kärleken här och nu.

Fotnot: Eventuella likheter mellan personer åsyftade i dikten och nu levande eller döda personer är högst tillfälliga och alls icke avsedda.

 

 

 

 

Dyrkan och piedestal

6 september, 2013

bastDen av de gamla egyptierna dyrkade kattgudomligheten Bast.

Jo, jag erkänner gärna –
jag sätter de jag älskar på piedestal

Betraktar dem som högre stående väsen
som jag vill dyrka och tillbedja

Även fast jag är medveten om
att denna känsla nog bör tillhöra religionen

Jag vill kyssa marken de går på
breda ut min rock över vattenpölen

Så att den väna foten
må gå torrskodd därpå

Och ja, jag tvingas också erkänna –
det är inte något lätt sätt att älska

Tids nog kommer kanske den stund
då det älskade föremålet ramlar ner

Det kan bli ganska så chockartat
för en tillbedjande älskare

När han med förfärande klarhet inser
att fallet blev väldigt högt

Ty det händer att så sker
men det är ett övergående trauma

Också den mest hänförda dyrkan
kan övergå i en lugnare känsla

Tiden kapar topp och botten
eufori och gråt övergår i lugn besinning

Över sitt hjärta råder ingen
har det sagts, rätt eller fel

Jag kan nog inte älska på annat sätt
även om jag så skulle vilja