Posted tagged ‘Piratpartiet’

En studie i rasism: Andreas Bjurström (C) har valt rätt parti

19 juli, 2017

Centerpartisten Andreas Bjurström har bedrivit orgier i antisemitism på Twitter.

Andreas Bjurström heter en centerpartist som kallar sig ”grön liberal” och ”antitrasist”. Han skulle vara betydligt mer övertygande i den rollen om han inte lidit av en uppenbarligen svårartad variant av impulskontroll, enkannerligen när han uttrycker sig på Twitter .http://www.andreasbjurstrom.se/blog/2016/06/14/centerpartiet/

Bjurström, som enligt egen uppgift är verksam som ”samhällsvetenskaplig miljöforskare och lärare på Göteborgs universitet”, ägnar sig nämligen stundom åt orgier i antisemitisk retorik. Tydligen anser han inte att hat mot judar är något rasistiskt, eller också har han inte tänkt på att hans tweets skulle vinna en mer allmän spridning. Lika motbjudande som korkat i vilket fall som helst. http://www.andreasbjurstrom.se/om/

Det finns också en tredje möjlighet: att Andreas Bjurström tagit intryck av det faktum att antisemitismen/judehatet hela tiden tycks flytta fram sina positioner – i Sverige som i utlandet – och tror att han skall kunna gå i land med rashets av detta slag.

Tino Sanandaji tog i ett inlägg på Facebook nyligen upp några av Bjurströms senaste förlöpningar, i vilka den senare ger sig på en rad människor på grund av deras judiskhet. Dit hör ej endast de uppmärksammade kvinnliga debattörerna Katerina Janouch och Paulina Neuding utan även personer som DN-redaktören Peter Wolodarski och ekonomen Bo Rothstein.


Peter Wolodarski: ”hysterisk jude” enligt Andreas Bjurström.

Sanandajis inlägg har delats på FB-gruppen Stå Upp För Katerina Janouch enligt följande: https://www.facebook.com/groups/263839004071979/permalink/336966033425942/

Bjurström har följande att förtälja om Janouch och Neuding (de språkliga ofullkomligheterna i citaten är Bjurströms egna): ”är det rimligt att tro att det faktum att Neuding och Janouch är judar inte påverkar deras ställningstagande? givetvis påverkar det.”

Om Wolodarski, förvisso inte någon av mina favoriter, skriver Bjurström exempelvis: ”Han är jude. De är alltid hysteriska. Det är inte deras fel.” Om Bo Rothstein: ”han är en typisk jude, tål ingenting, andra världskrigets trauma nu är de eviga offer, kräver specialbehandling.”

Om ”judarna” tror sig Andreas Bjurström veta följande: ”tvärtom, judarna är en mest proto-fascistiska grupperingarna p. g. a. deras historiska erfarenheter. kollektiv psykos, insikt om våldsbehov.”

Nu är det inte första gången centerpartisten Andreas Bjurström uttrycker sig antisemitiskt på ”nätet”. För drygt ett år sedan, då han nyligen öppnat sitt twitterkonto, skrev han bland annat följande (Bjurström hatar tydligen inte bara judar utan även det svenska kungahuset):

I det blogginlägg (se ovan) där Bjurström kungör sin anslutning till Centerpartiet, meddelar han även att han samtidigt går med i Piratpartiet. Han uppger att han tidigare varit medlem i såväl Grön ungdom som Liberala ungdomsförbundet. Att han väljer Centerpartiet är på intet sätt överraskande i ett historiskt perspektiv.

Jag vill inte anklaga C för att i dag vara mer antisemitiskt än något annat parti, men annat var det förr. På 1920- och 1930-talen var Centern i sin dåvarande skepnad Bondeförbundet (BF)  sannolikt det parti som hade de tydligaste kopplingar till nationalsocialistiskt och rashygienistiskt idégods, vilket klart framgår av denna ledarartikel i Sydöstran den 15 januari 2013: http://www.sydostran.se/ledare-sydostran/nar-centern-var-varre-an-sd/

I det partiprogram som gällde under perioden 1933-46 hette det bland annat att Bondeförbundet skulle ”kämpa mot ”inblandning av mindervärdiga raselement” samt att ”folkmaterialet” skulle skyddas mot ”degenererade inflytelser”.

En nyckelfigur i detta bedrövliga sammanhang var den ledande BF-politikern Karl Gustaf Westman (1876-1944), som varit både ecklesiastikminister och utrikesminister innan han 1936-43 betroddes med ansvaret att vara Sveriges justitieminister. I detta ämbete hade Westman ett stort ansvar beträffande den svenska politiken före och under Andra världskriget att hålla judiska flyktingar så långt borta från Sveriges gränser som möjligt. Westman var öppen antisemit.

Justitieminister Karl Gustaf Westman (BF) var öppet antisemitisk.

I hans arbetsbeskrivning ingick även att besluta om censur av antinazistiska publikationer av typ Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning, Eskilstuna-Kuriren och Ture Nermans Trots Allt!, för att ta några välkända exempel. Nerman åtalades, på Westmans initiativ, i november 1939 för brottet ”smädelse av främmande makt” och dömdes till tre månaders fängelse att avtjänas på riksfängelset Långholmen i Stockholm (han friades i tre andra liknande mål). https://sv.wikipedia.org/wiki/Trots_Allt_(tidning)

En annan på sin tid framstående C-politiker med nazikopplingar var den uppburne författaren och innehavaren av Svenska akademiens stol nummer 6, Per Olof Sundman (1922-92). Det väckte rätt stort uppseende då det uppdagades att Sundman under Andra världskriget varit registrerad nationalsocialist i organisationen Nordisk ungdom. Sundman representerade Centerpartiet i riksdagen 1969-80. http://wwwc.aftonbladet.se/kultur/9805/29/gh.html

Även om vi kanske inte bör göra en alltför stor affär av Centerpartiets/Bondeförbundets nazistiska och judefientliga förflutna förtjänar det ändå påtalas, då ledande C-representanter som Maud Olofsson och Annie Lööf påstår att deras parti alltid stått på ”socialliberal” grund. Det är helt enkelt inte sant.


Riksdagsmannen och författaren Per Olof Sundman (C) var aktiv nazist under kriget.

Den här uppmärksammade Andreas Bjurström är naturligtvis ingen framträdande centerpartist, men om C är i besittning av någon som helst anständighet utesluts han med omedelbar verkan ur partiet. Återstår dock att se om Centern är lika konsekvent antinazistiskt som Sverigedemokraterna – om någon SDare gjort sig skyldig till Twitter- eller FB-bravader jämförbara med Bjurströms hade han eller hon per omgående åkt ur partiet med huvudet före!

 

 

 

Annonser

Nyheter idag/Sentio: SD fortsatt största parti, ”minusbonus” för M

18 mars, 2017

Nyheter idag/Sentio mars 2017. SD största parti, C går marginellt framåt och M kraftigt bakåt.

Resultatet av Nyheter idag/Sentios marsmätning bekräftar det vi sett i flera opinionsundersökningar under senare tid: att Moderaterna går bakåt, att Sverigedemokraterna går fortsatt starkt och att Centerpartiet avancerar. http://nyheteridag.se/botten-ur-for-krisande-m-lagsta-uppmatta-stod-nagonsin-i-sentio/

Det norska mätinstitutet Sentio brukar negligeras av svenska MSM, dels därför att dess webb-baserade mätmetodik rynkas på näsan åt, dels därför att SD brukar hamna i topp och dels beroende på att institutets resultat presenteras av alternativsajten Nyheter idag. Ändå är det ett faktum att Sentio var det institut som i den sista mätningen före valet 2014 lyckades bäst med att pricka in SDs resultat om 12,9 procent.

Det är därför inte osannolikt att de 26,0 procent SD nu får i det stora hela faktiskt motsvarar partiets reella väljarstöd. Resultatet är en tillbakagång med nästan en procentenhet jämfört med föregående månad men innebär ändå, att det Sverige-vänliga alternativet i svensk politik är största parti.

Att Moderaterna med rekordlåga 15,2 procent befinner sig i en allvarlig kris framgår tydligt. Partiet upplever en identitetskris med svagt ledarskap under Anna Kinberg Batra och vinglig politik. Den socialdemokratiske statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som intervjuas av Nyheter idags Chang Frick, menar att nedgången handlar om en ”minusbonus” – i och med att M-krisen avhandlas titt som tätt i media drar sig alltfler väljare för att tillstå att de sympatiserar med partiet.


Moderaterna upplever enligt Stig-Björn Ljunggren en ”minusbonus”.

”Var gränsen går för Moderaterna vet vi inte riktigt”, citeras Ljunggren. Vad vi vet är emellertid att Högerpartiet under Yngve Holmbergs tid som partiledare noterade 13,8 procent av rösterna vid riksdagsvalet 1968 och att det under Bo Lundgrens ledarskap i början på 2000-talet inte var särskilt mycket bättre. Om den moderata kräftgången fortsätter är sådana siffror fullt realistiska i september 2018.

Mer om Yngve Holmberg och hans tid här: https://tommyhansson.wordpress.com/2011/11/03/sa-minns-jag-yngve-holmberg/

Om detta blir verklighet kommer Centerpartiet att överta ledartröjan inom alliansblocket. C får hos Sentio 11,0 procent, en uppgång på 0,3 procentenheter jämfört med förra mätningen. Det är rätt uppenbart att de liberala M-väljare som ogillar det moderata närmandet till SD nu satsar på det borgerliga alternativ de upplever som minst dåligt, ty jag har svårt att tänka mig att Annie Lööfs politik i sig ger upphov till särskilt många jubelrop.

De båda övriga allianspartierna noteras för varken mer eller mindre än katastrofsiffror hos Sentio. Liberalerna halkar med 3,9 procent ner under riksdagsspärren, där Kristdemokraterna parkerar sedan länge. Med diminutiva 2,4 procent passeras sistnämnda parti till och med av knäppgöksmässiga Feministiskt initiativ som får 3,0 procent. Såväl F! som Piratpartiet ökar sedan februarimätningen, PP upp till 1,7 procent. F!-noteringen uppges vara undersökningens enda statistiskt säkerställda resultat.


Yngve Holmberg – föga framgångsrik ledare för Högerpartiet/Moderaterna 1965-70.

Inom regeringsblocket noteras mätningens tvåa Socialdemokraterna för 24,1 procent, en uppgång med 0,9 procentenheter men likväl uppseendeväckande svaga siffror för att gälla förra seklets helt dominerande parti i svensk politik och svenskt samhällsliv. En utveckling som i det senaste nederländska valet, där S sjönk som en sten, ter sig inte helt osannolik. Partiets regeringsföreträdare har ju inte direkt rosat marknaden, om man säger så.

Miljöpartiet fortsätter neråt och får nu hos Sentio 3,1 procent, något som på intet sätt överraskar med tanke på den nära nog totala inkompetens och bristande verklighetsförankring som utmärker detta parti och dess företrädare. Enda partiet på uppgång inom regeringsblocket är Vänsterpartiet med 8,9 procent, uppåt med en halv procent. Vilket snarare har mer att göra med att de forna kommunisterna slipper ta ansvar för regeringspolitiken än ett tilltalande partiprogram: ekonomisk realism är något detta parti inte kan stava till.

Undersökningen genomfördes under tiden 9-13 mars. Av 1000 medverkande uppgav 737 partipreferenser.

 

En vinnare och två förlorare: Jimmie Åkesson (SD), Anna Kinberg Batra (M) och Stefan Löfven (S)

SD avancerar på bred front ”i halvtid”

22 september, 2016

yougov-kd
SD störst med 25,2 procent hos Yougov/
Metro. Inte lika roligt för Ebba Busch Thors KD som hamnar under riksdagsspärren för tredje mätningen i följd med ynka 2,9 procent.

Sverigedemokraterna (SD) avancerar på bred front i väljaropinionen när nu halva mandatperioden förlupit. På annat sätt kan inte utfallet i de tre senaste mätningarna när detta nedtecknas tolkas. Partiet förefaller ha stabiliserat sig runt 20-25 procent och får i två av de tre mätningarna ungefär dubbelt så många sympatisörer som valet för jämnt två år sedan resulterade i. Samtidigt är SD i dessa båda mätningar störst av samtliga partier.

Allra bäst går  det sverigevänliga partiet i Yougov/Metros mätning, som presenterades den 21 september: 25,2 procent jämfört med 24,8 månaden innan. Det gör SD klart störst med Socialdemokraterna på andra plats på 23,2 procent (22,9) och Moderaterna på tredje med 23,0 (23,6) procent. Allianspartierna blir störst med 37,o procent jämfört med 34,2 procent för de rödgröna.  http://www.metro.se/nyheter/yougov-kd-ligger-under-sparren-for-tredje-matningen-i-rad/EVHpiu!YZ9p2qAt2NCUo/

Vardera blocket har ett parti som faller under riksdagsspärren: Kristdemokraterna på 2,9 och Miljöpartiet på 3,9 procent. För KD är det tredje mätningen i rad i aktuellt institut som partiet misslyckas med att nå de magiska 4 procenten, och läget börjar te sig riktigt prekärt för Ebba Busch Thors parti. KD har svårt att hitta en egen stabil linje utan varvar exempelvis Pride-vänlighet med konservativt betonade utspel.

Ännu värre ter sig läget för MP, som nu för femte Yougov-mätningen i rad får finna sig i att missa riksdagsspärren. Väljarna tycks ha insett att partiets totalt orealistiska miljöflum och immigrationsextremism inte förmår bidra med något som helst vettigt till den svenska politiken. Då hjälper det föga att partiet lämpat tidigare språkröret Åsa Romson med alla sina pinsamheter över bord till förmån för något mer sansade Isabella Lövin.

fi-lund-3
Foliehattsfeminism imponerar inte på väljarna.

Feministiskt initiativ backar från 3,3 procent i augustimätningen till 2,6 i september. Foliehattsfeminismen har glädjande nog uppenbara svårigheter att göra sig gällande i väljaropinionen!

Yougovs mätning bygger på intervjuer med 1523 personer ur en webbpanel.

Störst blir Sverigedemokraterna även i Sentio/Nyheter idags septemberundersökning offentliggjord den 19 september. 24,5 procent är en uppgång med 1 procentenhet sedan augusti och ett brott mot den svagt nedåtgående tendensen hos det norska institutet, som var det institut som bäst av alla lyckades pricka SD-framgången i 2014 års val. Ner till näst bästa parti, Socialdemokraterna, är det tämligen bastanta 3 procentenheter.http://nyheteridag.se/nu-okar-sd-igen-storsta-parti-med-marginal-i-sentio/

Även hos Sentio/Nyheter idag blir allianspartierna störst om än inte med samma marginal som hos Yougov/Metro: 35,5 mot 34,9 procent. Dessa siffror ljuger dock något, eftersom Kristdemokraterna noterar ett bottennapp med 2,8 procent och därmed skulle missa riksdagen. Därmed är KD dryga tio gånger mindre än de trenne i topp. Aktuell undersökning bekräftar även Liberalernas svårigheter, som inte direkt ter sig mindre med splittringen i partitoppen från vilken Birgitta Ohlsson nu tvingats göra sorti – 4,9 procent framkallar inga glädjerus hos hårt prövade (social)liberaler.

12546166_10203967990880714_1290636667_o
MP klarar riksdagsspärren hos Sentio/Nyheter idag. Partiets vånda kvarstår dock.

På SVMP-sidan lyckas Miljöpartiet faktiskt kravla sig över riksdagsspärren med 4,8 procent, att jämföra med 3,5 i augustimätningen. Vänsterpartiet gör habilt ifrån sig hos Sentio med 8,6 procent av sympatierna, vilket ändå är en nedgång jämfört med augustis exceptionella 10,9.

Feministiskt initiativ antecknas för 2,8 procent, ett marginellt avancemang, medan ”övriga” (läs: Piratpartiet) får jämnt en procent.

Sentio-mätningen baseras på  intervjuer med 1020 personer ur en webbpanel.

I den tredje här refererade väljarundersökningen, IPSOS/Dagens Nyheters septembermätning av den 21 september, kan SD glädja sig åt tangerat bästaresultat någonsin med 19 procent av väljaropinionen. Det meddelas att institutet i fråga har använt sig av en ny mätmetod som gör att decimalerna försvinner, vad det nu skall vara bra för. Sajten status.st, som redovisar SDs alla resultat, anger dock 18,6 procent.http://www.dn.se/nyheter/sverige/dnipsos-moderaterna-har-svart-att-ta-valjare-fran-sd/

Enligt IPSOS-undersökningen är Sverigedemokraterna landets tredje största parti. Allra störst är sossarna med 26 procent följda av Moderaterna på 24. De båda  dödsföraktande lindansarpartierna MP respektive KD landar båda på 4 procent. I den här mätningen är det borgerliga blocket störst med sammanlagt 41 procent mot 37 för ”svamparna”.

torleylg
Lämplig dryck för ”liberaler” efter IPSOS-mätningen?

Det forna Folkpartiet, det vill säga Liberalerna, har väl knappast anledning att korka upp några champagnekorkar som en följd av IPSOS-siffrorna, men 6 procent är ju i alla fall aningen bättre än 2 gånger 4,9. L kanske för att fira litet lagom kan köra ett hyggligt ”vanligt” mousserande vin i stället, testa gärna billiga men prisvärda Törley från Ungern (partiets nykterhetsfalang får väl beställa in sockerdricka).

Det är hos IPSOS som Centerpartiet noteras för bästa septembersiffrorna med 7 procent. Mätningen bekräftar också att Moderaterna, trots aktningsvärda försök, har klara svårigheter med att få över SD-väljare till sitt parti. Av naturliga skäl, skulle jag vilja påstå. Ingen SD-sympatisör kommer någonsin att glömma Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-extremism eller det märkliga, politiskt närmast suicidala, utspelet att Sverige tillhör invandrarna.https://www.youtube.com/watch?v=d5pPmcYUHVU

Gudrun Schymans frejdade feminister i F! får nöja sig med 2 procent i den här undersökningen.

IPSOS har intervjuat 1727 personer både telefonledes och digitalt.

3464614_2048_1152
Pavel Gamov (SD) gläds åt senaste tidens framgångar för det sverigevänliga alternativet i svensk partipolitik.

Man bör naturligtvis fråga sig vad SD-framgångarna beror på. Partiets unge riksdagsrepresentant Pavel Gamov från Uppsala gör dessa relevanta reflektioner i Nyheter idag:

Trots att andra partier försökt närma sig vår politik på senare tid ser väljarna att vi är originalet. /…/ SD ökar som mest i valrörelserna, så att  vi nu går in i andra halvlek av mandatperioden med detta utgångsläge bådar gott för våra chanser att bli största parti med råge 2018.

Jag skulle vilja tillägga att många väljare som är hjärtinnerligen utleda på Löfven-regeringen – förmodligen Sveriges mest inkompetenta någonsin – helt säkert känner en betydande frustration över allianspartiernas totala ovilja att fälla den rödgröna ministären. M-kaptenen Anna Kinberg Batra och övriga borgerliga ledare kan vara nog så giftiga mot Löfven och kompani, men när det kommer till kritan låter de sossarna och miljönissarna fortsätta ”regera”.

untitled
Ingen SD-sympatisör kommer att glömma Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-politik.

Sverigedemokraterna går således på i de så kallade ullstrumporna. Osvuret är väl som alltid bäst men det är onekligen svårt att, särskilt i ljuset av den pågående politiska och sociala utvecklingen, se att den sverigevänliga framgångstrenden helt plötsligt skulle komma av sig och förbytas i sin motsats. På vänsterkanten gör vissa obotliga optimister dock allt för att besvärja verkligheten.

Ta således gärna del av den notoriske Göran Greiders spekulationer i föreliggande krönika i Metro, där chefredaktören och poeten tittar i sin kristallkula och förutspår att SD sannolikt kommer att få under tio procent i det kommande valet: http://www.metro.se/kolumner/goran-greider-dags-att-slappa-ut-luften-ur-sverigedemokraterna/EVHpis!SUJIsZwCsTNHY/

Minns detta och jämför om två år Greiders förutsägelser med det då aktuella valresultatet. Får han rätt, ja då lovar jag lägga ner mina försök inom den partipolitiska analysens domäner!

Fortsatt uppåt för SD – L och KD under spärren

16 juni, 2016

nyheter-idag-sentio-juni

Nyheter idag/Sentio ger Jimmie Åkessons SD 24,5 procent och epitetet ”Sveriges största parti”.

24,5 procent och fortsatt Sveriges största parti.

Det är facit för Sverigedemokraterna i Nyheter idag/Sentios senaste mätning, företagen 2 – 6 juni. Resultatet innebär en fortsatt uppgång för det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik och en ökning med 0,8 procentenheter jämfört med samma instituts majmätning.http://nyheteridag.se/sentios-junimatning-visar-att-c-tokrusar-i-opinionen-en-riktig-vitamininjektion/

Därmed har den nedåtgående trend, ehuru tämligen marginell, som präglat mätresultaten för SD sedan årsskiftet brutits. Några handfasta förklaringar till SDs frammarsch föreligger knappast – partiet har inte uppmärksammats över hövan i media – men en delförklaring kan vara att partiledare Jimmie Åkesson gjorde bra ifrån sig i SVT Agendas partiledardebatt för en tid sedan.

Eljest är den stora sensationen i den här mätningen att Centerpartiet går framåt med hela 3 procentenheter – från 5,0 procent i majmätningen till 8,0 i juni. Jag har rådbråkat min hjärna i syfte att finna en plausibel förklaring till denna anmärkningsvärda frammarsch utan att ha lyckats. C-siffrorna är dessutom mätningens enda statistiskt säkerställda resultat.

När det gäller SD-framgången är det möjligen också så att de SD-väljare som gått till Moderaterna, sedan sistnämnda parti börjat excellera i en retorik som ibland faktiskt varit mer långtgående än SD-retoriken i centrala frågor, börjat återvända till fadershuset sedan de upptäckt att det är mycket snack men väldigt litet verkstad hos M och dess partiledare Anna Kinberg Batra.

hanif_bali_2

Nej, sparkandet av frispråkige Hanif Bali var nog inget snilledrag av M.

Således har M-partiet, trots stundtals hård kritik mot S-MP-regeringen, inte visat något som helst praktiskt intresse av att göra slag i saken och äntligen göra ett försök att skjuta den gistna rödgröna skutan i sank. Därtill kommer besvikelse hos M-väljare över att partiet entledigat den bland gräsrötterna för sin frispråkighet uppskattade och närmast SD-mässige riksdagsmannen Hanif Bali från arbetsmarknadsutskottet.

Att M därför backar med 1,1 procentenheter, från 22,1 till 21,0 procent, är ingen större sensation i denna bloggares ögon. Så icke heller att Socialdemokraterna går kräftgång från 24,7 procent i maj till 22,9 i juni, en minskning med 1,8 procentenheter. Att däremot det obskyra och skandaltyngda Miljöpartiet går fram, från 4,5 till 5,3 procent, ter sig för mig helt obegripligt. Vänsterpartiet å sin sida backar till 6,9 procent, en minskning med jämnt 1 procentenhet.

Allianspartierna får i Nyheter idag/Sentios junimätning ett knappt övertag: 35,8 procent jämfört med det rödgröna partiernas 35,2 procent. Ledningen är emellertid en chimär, då både Liberalerna (3,9 procent) och Kristdemokraterna (2,8 procent) skulle åka ur riksdagen med förefintliga opinionssiffror som valresultat.

KD, som ibland gör anspråk på att konkurrera med SD om de konservativt benägna väljarna, är alltså mycket illa ute för närvarande. Någon Ebba Busch Thor-effekt har hittills inte kunnat förmärkas, och KD-ledarens senaste utspel – att hon (liksom statsminister Stefan Löfven) kommer att deltaga i den alltid exhibitionistiska och vulgära Pride-paraden om någon månad – ser jag som uttryck för en ren kamikaze-politik.

Det krävs inget mer avancerat tankearbete för att inse, att unga Ebbas utspel är tänkt som en solidaritetsyttring till förmån för HBTQ-rörelsen i ljuset av den islamistiska massakern på 49 besökare av en gayklubb i Orlando, USA. Att en fanatisk muslim mejar ner ett halvt hundratal gayklubbsbesökare innebär dock inte med automatik att allt HBTQ är okay.

untitled-article-1465764219.pngFrån hängiven selfie-fotograf till massmördare: Omar Saddiqui Mateen.

I denna fråga har SDs Jimmie Åkesson varit betydligt smartare än KD-ledaren. Han har utlåtit sig ungefär som så att SD kan tänka sig delta i Pride, förutsatt att jippot i fråga skalar bort sina mest obscena och stötande inslag. Det Åkesson sagt stämmer väl överens med hur en äkta och samtidigt eftertänksam konservativ resonerar.

Priderörelsens synnerligen betänkliga inblandning av barn i sin propagandaverksamhet ger dessutom obehagliga (och kriminella) pedofiliassociationer som man bör vara både blind och döv för att inte notera. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/29/pedofilvarning-for-stockholm-pride-nar-sodertalje-kommun-hissar-regnbagsflagg/

Slutligen kan i föreliggande undersökning noteras, att det certifierade knäppskallepartiet Feministiskt initiativ ökar med hela 1,1 procentenheter fram till 2,9 procent jämfört med majundersökningen. Piratpartiet lyckas inte ens ta sig över enprocentmarkeringen.

Sentio: SD störst igen – desperation hos S

11 februari, 2016

lofven_sentio_21-1_650 Löfven går från den ena katastrofen till den andra. Nu är S-partiet nere på 21,1 procent.

http://nyheteridag.se/sentiomatningen-som-skakar-s-krislaget-for-lofven-fordjupas-ytterligare/

25,5 procent och största parti. Det är kontentan för Sverigedemokraterna i Nyheter idag/Sentios februarimätning. SD har därmed oförändrade siffror jämfört med januarimätningen. Länken överst.

För Socialdemokraterna innebär den nya mätningen en veritabel katastrof, osäkert vilken i ordningen. Med 21,1 procent är sossarna bara tredje största parti och går därmed ner med nästan 2 procentenheter visavi resultatet i januari. Moderaterna noteras för 21,8 procent och ökar med 1,7 procentenheter.

Tillsammans når S, MP och V 32,7 procent mot 36,1 för de borgerliga partierna. Värt att notera är att båda ”övriga partier”, Piratpartiet och Feministiskt initiativ, båda går framåt och når 1,8 respektive 3,2 procent av väljarsymparierna hos norska Sentio. Endast PPs blygsamma men dock framgång uppges vara statistiskt säkerställd.

Sentios webbmätning i samarbete med nyhetssajten Nyheter idag – som anses vara SD närstående men ägs av en piratpartist – utfördes 3-9 februari. Av de 1037 respondenterna uppgav 738 vilka partisympatier de hyser. Sentios mätningar är vad beträffar SD extra intressanta, då Sentio var det opinionsinstitut som bäst av alla lyckades pricka det faktiska valresultatet.

untitled Regeringen senaste utspel om immigrationen innehåller punkter som SD helt kan instämma i.

Såväl regering som opposition har alltmer närmat sig Sverigedemokraterna vad avser åtgärder för att minska immigrationen. Det förefaller dock som om endast Moderaterna fått utdelning i form av högre opinionssiffror. Sosseriet fortsätter sin remarkabla kräftgång och kommer snart att ha dykt under 20-strecket om inget drastiskt sker. Till betydande del torde detta bero på att regeringsalliansen med tokpartiet Miljöpartiet är ett formidabelt sänke för S.

Parallellt härmed dalar statsminister Stefan Löfvens personliga popularitet drastiskt och befinner sig nu under SD-ledaren Jimmie Åkessons. Det råder ingen tvekan om att det råder desperation inom sosserörelsen, och på sina håll finns en rädsla för så kallad pasokifiering – det vill säga att partiet kommer att gå samma öde till mötes som det grekiska sossepartiet Pasok.

Just om pasokifierings-spöket handlar en ledarartikel av Katrine Marcal i Aftonbladet den 3 januari 2016: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinemarcal/article22031593.ab

Pasok var under flera årtionden det dominerande partiet i Grekland men är nu i det närmaste utraderat. När man studerar den socialdemokratiska utvecklingen i Sverige står det klart att det finns fog för pasoikifieringsrädslan. Jämfört med Löfven framstår de tre närmast föregående S-ledarna Göran Persson, Mona Sahlin och till och med Håkan Juholt som mer eller mindre framgångsrika.

tada6f71 Jimmie Åkesson (SD) tänker sig ett samarbete med M.

Moderaternas immigrationspolitik är sedan i höstas i stort sett en blåkopia på SDs, och partiet tackar säkert sin lyckliga stjärna för att Fredrik Reinfeldt tackade för sig efter valfiaskot 2014. Senast har Reinfeldt varit i Finland och mästrat vårt stackars östra broderfolk om massinvandringens välsignelser. Uppenbarligen saknar han varje tillstymmelse till förståelse för det elände hans fanatiska svängdörrspolitik lett till: http://avpixlat.info/2016/02/11/reinfeldt-predikar-om-massinvandringens-fortrafflighet-for-finska-politiker/

SD-ledaren Jimmie Åkesson har föreslagit ett samarbete mellan SD och M i syfte att störta S-MP-styret, men hittills har M-bossen Anna Kinberg Batra slagit dövörat till. Det är synd, ty mellan SD-politiken och gammelmoderat politik finns stora likheter avseende sådana centrala frågor som immigrationen, försvaret samt lag och ordning.

Media som granskare, domare och bödlar: Aschberg, Researchgruppen och LT

26 februari, 2015

 

untitled Ordinari Post-Tijdender, föregångaren till Post- och inrikes tidningar, är världens äldsta regelbundet utkommande tidning.

Ordet ”tidningar” härrör etymologiskt från det ålderdomliga ”tidender”, som betyder underrättelser eller nyheter. Det var dock mycket länge sedan svenska tidningar och media i stort sysslade enbart med sådant. På senare tid i dessa yttersta av dagar har media fått för sig att de inte bara skall fungera som nyhetsförmedlare och granskare, utan även påtaga sig rollerna som domare och bödlar.

Numera anlitar såväl Expressen som Aftonbladet den så kallade Researchgruppen i syfte att klämma åt personer med obekväma åsikter i allmänhet och sverigedemokratiska sådana i synnerhet. Gruppen kallades tidigare AFA Dokumentation och fungerade som namnet anvisar som extremvänsterns hemliga underrättelsetjänst, ett svenskt Stasi i miniatyr.

Drivande kraft i Researchgruppen är Martin Fredriksson, som är dömd för minst två fall av misshandel och som vidare suttit häktad som misstänkt för mordbrand mot en McDonald´s-restaurang. Fredriksson har även enrollerats i mediabusen Robert Aschbergs projekt Piscatus AB. En annan beryktad ”researchare” är Mathias Wåg, en av den vänsterextrema våldsgrupperingen AFAs grundare.

Det är detta mediala rövargäng som tillsammans med Expressen 2014 belönades med Föreningen grävande journalisters stora pris Guldspaden för ”grävet” ”Avpixlat avpixlade”, vilket åstadkoms genom avancerade dataintrång av kommentarer på de politiskt inkorrekta sajterna Avpixlat, Nya Tider och Exponerat. Därigenom kunde den verkliga identiteten bakom ett stort antal anonyma kommentatorer avslöjas. Många av dessa uppsöktes därefter bryskt i hemmen och konfronterades av gapiga reportrar med vad de skrivit.

untitled Mediabusen Aschberg och hans torpeder Fredriksson och Wåg.

Inte alla ställde upp i hyllningskören till Expressen. Anna Troberg, ledare för Piratpartiet 2011-2014, skrev till exempel följande i en debattartikel på SVT Opinion den 11 september 2014: ”Researchgruppen är nämligen ett glorifierat medborgargarde som konsekvent låter ändamålen helga medlen.”

http://www.svt.se/opinion/article2311191.svt

Researchgruppens och Aschberg-gängets delvis kriminella metoder har lett till ett okänt antal personliga tragedier för utpekade ”rasister”, som i många fall egentligen inte alls varit verkliga rasister utan snarare i affekt – när de trott sig skyddade av anonymiteten på nätet – uttryckt sitt eftertryckliga missnöje med accelererande massinvandring och islamisering.

I åtminstone ett fall har en utpekad person begått självmord. När Mathias Philipson, en tidigare ordförande för Sverigedemokraterna i Båstad, hängdes ut av Expressen 2013 ledde det till att han drabbades av psykisk ohälsa. När han sedan råkade ut för personliga problem i samband med sin affärsmässiga verksamhet – han drev en så kallad aktivitetsgård vars existens hotades genom ett planerat asylboende i regi av Bert Karlsson nära Philipsons tomtmark – orkade han inte längre utan sköt sig.

Den invandringskritiske skribenten och författaren Gunnar Sandelin skriver följande om fallet på sin blogg efter att ha talat med en vän till Philipson:

https://morklaggning.wordpress.com/2015/02/07/om-en-lokal-sd-ordforandes-sjalvmord/

Det krävs dock inte spektakulära exempel av typ Researchgruppen och Aschbergs ljusskygga verksamhet för att påvisa svenska mediers oroande utveckling från den ursprungliga funktionen som nyhetsförmedlare. Ett sådant exempel är centertidningen Länstidningen i Södertälje, som under senare år tycks ha fått en ökad faiblesse för att agera såväl granskare som domstol och bödel.

images5F6WL1K6 LT samarbetade med statsunderstödda stiftelsen Expo, som tagit på entreprenad att motarbeta SD – dock med mycket ringa framgång om vi ser till aktuella opinionssiffror.

Föga överraskande är det Sverigedemokraterna som härvidlag hamnat i LTs sökarlljus. Den 9 juli valåret 2014 inledde tidningen, i samarbete med stiftelsen Expo (där tidigare nämnde Robert Aschberg ingår i styrelsen), en artikelserie om den så kallade rasismen med en text rubricerad ”Här börjar rasisternas resa till riksdagen”. Redan här stängs alltså dörren till alla journalistiska krav på saklighet och opartiskhet genom att det fastslås att SD är ”rasistiskt”.

Längst ner på uppslaget i papperstidningen återfanns en tidsaxel som buntar ihop ”lasermannen” John Ausonius och polismördaren Jackie Arklöv med artikelförfattaren, som då var gruppledare för SD i Södertälje kommunfullmäktige. Jag påpekade i ett publicerat svar till LT att detta inte var seriös journalistik utan ”ren och oförfalskad demagogi” .

Tidningens nyhetschef och ställföreträdande ansvarige utgivare Monika Nilsson Lysell visar inte tillstymmelse till att be om ursäkt för detta lika häpnadsväckande som osmakliga övertramp men erkänner däremot att jag har rätt när jag skriver att LT ägnar sig åt ”kampanjjournalistik”: ”Uppenbart är det så: LT har tydligt tagit ställning för ett samhälle utan rasism och fördomar”.   

Därefter följde ytterligare tre artiklar om vad Länstidningen menade vara ”rasism”, en satsning som man tvivelsutan hoppades skulle leda till valfiasko för SD i Södertälje i det kommande valet. Det blev inte riktigt så. SD noterades tvärtom för 13,3 procent, nästan dubblade sina mandat i fullmäktige och noterade den största valframgången för någon SD-avdelning i Stockholms län. Och i riksdagsvalet erhöll SD 12,9 procent och blev landets tredje största parti.

Jimmie 4 sep 019 SDs partiledare Jimmie Åkesson besökte Södertälje i valspurten 2014. Foto: Tommy Hansson

Första artikeln i LTs rasismserie här:

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2555063-del-1-rasismens-resa-till-riksdagen.

Mitt svar här:

http://lt.se/asikter/debatt/1.2570205-jag-kraver-ursakt-fran-lt-s-sida#Scen_1

Det skulle inte dröja särskilt länge innan lokaltidningen i Södertälje drog igång en uppseendeväckande kampanj, denna gång med syftet att knäcka min efterträdare som partiets gruppledare, Tommy Blomqvist och dennes sambo Ingrid Hult, ledamot i såväl Södertälje kommunfullmäktige som landstingsfullmäktige i Stockholms län.

Startskottet för denna rasande serie personagrepp avlossades den 26 november med en förstasida med rubrikerna ”Stadens SD-toppar bosatta i Nykvarn” respektive ”LT:s granskning visar att Blomqvist och Hult bryter mot lagen”. Bakgrunden till dessa påståenden var att paret Blomqvist-Hult var skrivet i Södertälje men tillbringade en del av sin tid i ett av Hult ägt hus i den angränsande kommunen Nykvarn.

I sin bevisföring, omfattande sammanlagt sex helsidor inklusive två salvelesefulla ledartexter, uppbådade tidningen diverse utsagor från grannar och andra som menade sig veta var paret egentligen bodde. Som påbröd redovisade LT Blomqvists reseräkningar till kommunen, som påstods tala för ett fast boende i Nykvarn.

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2736272-lt-avslojar-sd-topparna-bor-inte-i-sodertalje

Valstuga lördag 005 Tommy Blomqvist under valkampanjen 2014. Foto: Tommy Hansson

Länstidningens politiske redaktör Tomas Karlsson slog i en ledarartikel den 26 november 2014 med bombastisk tvärsäkerhet fast att ”Blomqvist måste avgå omedelbart”. Man skulle kunna tycka att Karlsson borde ha reflekterat över det faktum, att en persons skrivningsort ytterst bestäms av Skatteverket och inte av ortens lokalavisa.

Eller som jag påpekade i en replik till Karlsson den 1 december:

Självfallet har LT rätt att granska Sverigedemokraternas, liksom alla andra partiers, representanter, och om det med hundraprocentig säkerhet skulle visa sig att Hult och Blomqvist inte skulle bo där de är skrivna instämmer undertecknad i att de inte har något annat val än att avgå. Vi är emellertid inte där ännu och det är definitivt inte LT som har domsrätt i ärendet. Tidningen ägnar sig enligt min mening åt en upprörande personhets på eller över gränsen till det anständiga.

Karlssons ledare här:

http://lt.se/asikter/ledare/1.2736952-blomqvist-maste-avga-omedelbart#Scen_1

Mitt svar:

http://lt.se/asikter/1.2743862-lt-som-granskare-domstol-och-exekutor

Härefter gick ett par månader. Under tiden fann det hårt ansatta paret för gott att flytta till en annan adress i Södertälje. Så kom till slut besked från såväl Skatteverket som Södertälje kommun. Ingendera av dessa instanser hade funnit anledning att närmare granska Tommy Blomqvists och Ingrid Hults skrivningsort. Länstidningens uppgifter hade således inte bevisat någonting!

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2848767-skatteverket-utreder-inte-sd-topparna   

Ett praktfullare västgötaklimax för den tidning som med skälvande moralpatos menade sig ha rätt döma Blomqvist-Hult till avsättning från alla kommunala förtroendeposter – och dessa var åtskilliga – kunde knappast tänkas.

untitled Praktfullt västgötaklimax för redaktör Karlsson.

Redaktören Karlsson hävdade visserligen istadigt men utan tvekan något ansträngt i en ledare den 21 februari 2015 alltfort att ”SD-topparna måste granskas”, men få av läsarna torde ha brytt sig. Att LT kunde ha haft fel var givetvis uteslutet enligt Karlssons världsbild.

Ett massmedium som fått blodsmak i munnen släpper inte taget om offret. Det mals på i all evinnerlighet tills bytet är nedlagt. Det vill sägas avgår från aktuell post eller befattning eller tvingas bort av andra. En extra piff på det hela blir det givetvis om offret tar sitt eget liv som i det tragiska exemplet med SD Båstads förre ordförande Mathias Philipson.

Nu blev inget av detta fallet med Tommy Blomqvist och Ingrid Hult i SD Södertälje. De stod på sig, vägrade avgå, hävdade helt enkelt att de hade rätt – och fick rätt till slut. Medan den blodtörstiga lokaltidningen hade fel. Det är dock i undantagsfall mediahetsen får ett så lyckosamt slut.

I sanningens namn skall också framhållas att Länstidningen i sina drev mot Sverigedemokraterna – ingen kan ju på allvar tro att representanter för andra partier skulle utsättas för motsvarande klappjakt – inte i likhet med Expressen anlitade dömda AFA-brottslingar i sin oförblommerade kampanjjournalistik. Även om den politiskt korrekta underrättelsetjänsten Expo inte är så väldigt långt därifrån.

Svenska massmediers ohöljda politiska partiskhet kan dateras tillbaka till det slutande 1960-talet och den då allt påstridigare 68-vänsterns spridning i landets tidningar och etermedier med Vietnamkriget som murbräcka. Egentligen har mycket litet ändrats sedan dess. Det är alltjämt extremvänsterns attityder och beslutsamhet att hjärntvätta folket med vad man i sin inskränkthet inbillar sig är rätt och riktigt som dominerar etablissemangsmedia, oavsett om dessa sedan kallar sig liberala, socialistiska, centerpartistiska eller något annat.

imagesOV55CIRW Några av 68-vänsterns ikoner: Stalin, Engels, Pol Pot, Marx och Mao.

En skillnad finns det dock. Det är att det i dag på grund av Internets utveckling existerar, till skillnad mot vad som var fallet på Vietnam-vänsterns tid, ett antal alternativa medier som utan fruktan belyser just de områden och frågeställningar som de etablerade medierna inte vill att medborgarna skall rota i.

Och det är naturligtvis just därför som etablissemanget lägger ner så mycket krut på att oskadliggöra dessa alternativmedia. Detta parallellt med att de egna upplagorna fortsätter att minska och de ekonomiska problemen blir allt större, Sverigedemokraterna fortfar att avancera opinionsmässigt och alternativmedierna blir allt populärare.

 

 

 

SD fjärde största i juni-SIFO

19 juni, 2011

Det råder en tämligen bastant övervikt för det rödgröna blocket i den SIFO-mätning som presenterades av Svenska Dagbladet i dag den 19 juni. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet får tillhopa 48,8 procent medan alliansunderlaget noteras för endast 43,3 procent. Men skillnaden är egentligen större än så, emedan KD (för vilken gång i ordningen?) hamnar under riksdagsspärren med bara 3,6 procent.

Sossarnas 35,2 procent kan kanske med en välvillig tolkning av den nye S-ledarens prestationer betecknas som ett slags ”Juholt-effekt”. Realistiskt sett är det väl närmast så, att folk som är benägna att rösta på sossarna gläds åt att det nu finns en tydlig ledare som i varje fall inte gjort bort sig helt. Samtidigt har statsminister Fredrik Reinfeldt under den gångna månaden gjort en  slät figur och därtill tappat i personligt förtroende.

Statsministern har viss anledning att se bekymrad ut…Foto: Photo2be

Oppositionen ser rätt stabil ut med sossarna på uppgång, miljöpartisterna med fortsatt höga siffror och vänstern ännu så länge knappt men klart över fyraprocentsstrecket. Alliansen kan nog sluta drömma om att V någonsin skulle hamna under riksdagsspärren, med tanke på att den omskrivna ”kamrat fyra procent” i ett skarpt läge skulle träda i kraft och rädda de forna kommunisterna kvar i parlamentet. Något motsvarande fenomen existerar knappast som livlina för KD i det borgerliga lägret.

För mig framstår det som uppenbart att KDs raison d´etre inte längre är för handen: dels har den alltmer bleknande partiledaren Göran Hägglund definitivt övergivit partiets tidigare patenterat familjevänliga politik, dels bryr sig partiets riksdagsgrupp inte längre ett dyft om abortfrågan – i stället har Sverigedemokraterna införlivat KDs gamla hjärtefrågor med sitt eget program. Detta blev närmast överydligt med SDs Julia Kronlids uppmärksammade debattinsats i riksdagen nyligen, där hon – till skillnad från KDs representant -talade för att sjukvårdspersonal måste ha rätt att, utifrån sitt samvete, säga nej till att medverka vid det utsläckande av liv som alla aborter innebär.

För Sverigedemokraterna ser det fortsatt stablit ut med 6,8 procent andra SIFO-mätningen i rad och vågmästarläge, det senare om man räknar med KDs siffror. Det är visserligen tänkbart att mätningsdeltagarna imponerats över Jimmie Åkessons som vanligt gedigna insats i partiledardebatten och Julia Kronlids ovan nämnda framträdande, men troligaste förklaringen till SDs fortsatta framgångar torde nog ändå vara att partiet breddat sin politik, gjort inbrytningar runt om i landet samt fått något ökat stöd i de större städerna. Värt att notera är att SD nu är Sveriges fjärde största parti knappt före Folkpartiet, klart distanserande krisande Centerpartiet med lama ankan Maud Olofsson i spetsen.

…och här är huvudskälet till Reinfeldts bekymmer: lama ankorna Hägglund och Olofsson. Foto: Photo2be

Personligen undrar jag om inte den största orsaken till SDs långsamt uppgående opinionssiffror står att finna i att det är på väg att gå upp för allt fler människor, att partiet inte är det ”främlingsfientliga” och/eller ”rasistiska” extremistparti som greuel-propagandan vill göra gällande. Utan ett fullt normalt och konventionellt parti som tar upp frågor, som allt fler människor finner angelägna.

I 2014 års val vore det väl själva bövelen om man inte skulle lyckas ta sig in i Stockholms stadshus med Linus Bylund, pressekreterare hos Åkesson, som trolig ”stark man” och dessutom komma in i Stockholms läns landsting!

SIFO-resultatet är ingalunda högsta juni-noteringen för Sverigedemokraterna. Bäst har det gått hos United Minds med 7,8 procent under det att YouGov bjöd på 7,1 procent. Hos Skop blev det 6,5, Novus 5,4 och Demoskop 5,4. Sämst resultat under senare tid för SD blev det i Synovate-undersökningen i maj, då partiet nätt och jämnt lyckades kravla sig över riksdagsstrecket med 4,2 procent av de tillfrågades sympatier.

Sistnämnda bottennapp föranledde ej alls oväntat olyckskorpen, den tidigare SDaren och  till Piratpartiet avhoppade labile Jan Rume, att förutspå att SD i valet om drygt tre år skulle ”göra en Ny Demokrati” och ramla ur riksdagen. Orsaken skulle vara ett ute i bygderna utbrett missnöje med partiledningens göranden och låtanden och att SD därför skulle ramla ihop som ett korthus lagom till valet.

Jag kan upplysa den gamle skojaren Rume om att detta aldrig kommer att inträffa. Sagda missnöje, som bland annat tidningen Expo och andra SD-fientliga krafter sökt blåsa upp bortom all rim och reson, är egentligen högst marginellt och knappast större än det missnöjde som frodas inom varje parti. Det beror till ungefär lika delar på missnöje och bitterhet med den personliga ställningen inom partiet, ren och oförfalskad avundsjuka, missförstånd, oförmåga att förstå hur ett politiskt parti fungerar samt allmän grälsjuka.

Åkesson i finrummet mellan Linus Bylund (till vänster) och nya MP-språkröret Gustav Fridolin. Foto: Photo2be

Sanningen är att Sverigedemokraterna har tagit sig in i politikens finrum för att stanna, vilket alla inblandade har att förhålla sig till vare sig det svider i skinnet eller inte.