Posted tagged ‘Polen’

100 år sedan stilleståndsavtalet i Första världskriget: Macron flipp-floppar om Pétain, kallar nationalism ”förräderi”

11 november, 2018

Frankrikes president Emmanuel Macron försöker lägga ena handen på en måttligt road Donald Trumps knä då den senare besökte Paris inför högtidlighållandet av stilleståndsavtalet efter Första världskriget.

I samband med högtidlighållandet av 100-årsminnet av vapenstilleståndet i Första världskriget i Paris denna dag den 11 november hade Frankrikes president Emmanuel Macron ursprungligen planerat hedra marskalk Philippe Pétain (1856-1951). Denne spelade som segrande befälhavare i slaget vid Verdun 1916, då omkring 300 000 soldater stupade, en stor roll för att Frankrike slutligen stod på den segrande sidan i konflikten. https://edition.cnn.com/2018/11/08/europe/france-macron-petain-intl/index.html

Problemet för Macron var naturligtvis att Pétains hjälteroll 1916 kom att överskuggas av hans senare bravader som Frankrikes mest namnkunnige quisling. Pétain fungerade, efter att närmast dessförinnan ha varit fransk ambassadör i Spanien, i en ålder av över 80 år 1940-44 som president i den så kallade Vichy-regeringen vilken samarbetade med den nazityska ockupationsmakten.

Efter kriget dömdes han till döden som landsförrädare men fick straffet omvandlat till livstids fängelse på grund av hög ålder – han var mogen för pension redan vid utbrottet av Första världskriget – och hjälteinsatserna i det första kriget. Pétain dog slutligen 95 år gammal i fängelset. Vichy-regeringens verklige ledare var dess premiärminister Pierre Laval (1883-1945) som också han dödsdömdes och avrättades genom arkebusering den 15 oktober 1945.  https://sv.wikipedia.org/wiki/Philippe_P%C3%A9tain

Philippe Pétain och Adolf Hitler under Andra världskriget.

Det hade inte varit sakligt fel av Macron att hedra Philippe Pétain, eftersom denne faktiskt spelat en betydande roll som framgångsrik fransk befälhavare under den första stora världskonflikten alldeles oavsett det senare förräderiet. Efter beskedet om att också Pétain, jämte andra framstående franska militärer, skulle hyllas vid en ceremoni i Paris på 100-årsdagen av stilleståndsjubiléet fick emellertid Macron kalla fötter till följd av all kritik och flipp-floppade.

Hur var det nu någon sade – att vara liberal är att vara kluven…

Det var den 11 november 1918 som stilleståndsavtalet i Compiègneskogen i regionen Picardie i norra Frankrike slöts vilket ändade kriget på västfronten. Den järnvägsvagn som hade använts som lokal för undertecknandet av avtalet användes den 22 juni 1940 av Adolf Hitler som plats för undertecknandet av kapitulationsavtalet mellan Frankrike och Tyskland i Andra världskriget. Vagnen hade dessförinnan hämtats från ett museum. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vapenstillest%C3%A5ndet_i_Compi%C3%A8gneskogen_(1940)

Den slutgiltiga freden ingicks omsider genom Versaillesavtalet den 28 juni 1919, vilket genom att ålägga det förlorande Tyskland orimligt hårda krav lade grunden för Andra världskriget 1939-45. Tyskland förständigades utbetala astronomiska krigsskadestånd samt så gott som helt avveckla sin krigsmakt. Tyskland tvingades vidare överlämna alla sina kolonier i Afrika – Togoland, Kamerun, Tyska Sydvästafrika, Tyska Östafrika (Tanganyika, Burundi, Rwanda) och Tyska Nya Guinea – till segrarmakterna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Versaillesfreden

Georges Clemenceaus omedgörlighet vid fredsförhandlingarna i Versailles födde revanschlust i Tyskland.

Vidare tvingades tyskarna till segrarmakterna eller Nationernas förbund (NF) avstå från en rad områden i Europa såsom Elsass-Lothringen (Alsace-Lorraine), Nordslesvig, Västpreussen, Saarland, Posen (Poznan) och Danzig (Gdansk). Tyskland tvingades dessutom ta på sig hela skulden för kriget, vilket anses ha skördat omkring 10 miljoner offer.

En stor del av ansvaret för att freden i Versailles blev så hård och i Tyskland uppväckte en aggressiv revanschlusta tillfaller den tyskhatande franske politikern Georges Clemenceau (1841-1929), kallad ”den franske tigern”, vilken tillträdde som fransk konseljpresident den 17 november 1917 och innehade denna post till krigets slut och spelade en avgörande roll vid fredsförhandlingarna i Versailles som Tyskland inte var inbjudet till. https://sv.wikipedia.org/wiki/Georges_Clemenceau

Det är förståeligt att president Emmanuel Macron avstår från att hylla marskalk Philippe Pétain en dag som denna. Han skulle givetvis ha sluppit all uppståndelse om han inte initialt fört fram Pétains namn bland de krigshjältar som skulle hyllas – de negativa reaktionerna var minst av allt svåra att förutse. Macron har använt krigsjubiléet som en förevändning att angripa den ”nationalistiska spetälska”, som han menar riskerar bryta upp dagens Europa och har dessutom – hör och häpna – kallat nationalism ”förräderi”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1RvJl/macron-varnar-for-nationalistisk-spetalska

Jämförelsen mellan den vapenskramlande nationalismen för 100 år sedan och dagens systemkritiska nationalism har emellertid, och med all rätt, fått kritik. Nationalistiskt betonade regeringar i länder som Ungern, Polen och Italien hotar inte några andra länder. Det är heller knappast ”Europa” utan snarare den antinationella  Europeiska unionen (EU) som hotas – i själva verket är det ju faktiskt EU och dess överstatliga anspråk som är den direkta orsaken till dagens nationalistiska trend.

Fredskorset i Bladensburg i Maryland.

Uppståndelse av ett helt annat slag har väckts i USA kring det så kallade fredskorset i Bladensburg i Maryland, ett tolv meter högt kors i cement som 1919-25 utformades av John Joseph Earley i syfte att hedra 49 av de fallna hjältarna från Första världskriget. Militanta ateister har sedan några år tillbaka bedrivit en hätsk kampanj för att få korset avlägsnat, och i oktober 2017 kom en amerikansk appellationsdomstol fram till att korset skulle vara ”okonstitutionellt”. Det har dock skapats en opinion som syftar till att bevara korset i dess nuvarande utformning. https://en.wikipedia.org/wiki/Peace_Cross

Första världskriget beskrivs ibland som ett helt meningslöst krig. Det är en inställning som jag inte delar. Under den tid det rasade kallades det stundom på grund av sin grymhet ”kriget som skulle avsluta alla krig”, men så blev det som bekant inte. Däremot innebar konflikten slutet för den militaristiska ideologi som jag kallat wilhelmismen och som vägledde främst kejsarrikena Tyskland och Österrike-Ungern vid denna tid.

Fotnot: Mer om Första, Andra och Tredje världskriget (det kalla kriget) och deras respektive betydelse kan läsas i Tommy Hansson: Ondskans imperier (Contra förlag 2002, 404 sidor).

Annonser

Franske ”kejsaren” Macrons popularitet störtdyker – nu vill han ha en EU-armé mot Kina, Ryssland och USA

6 november, 2018

Länken här ovan går till ett brittiskt nyhetsinslag som diskuterar den franske presidenten Emmanuel Macrons vikande popularitet. Mannen som en gång, låt vara skämtsamt, kallades ”kejsaren av Europa”, kan i dag ”stoltsera” med en missnöjesnotering på katastrofala 71 procent enligt senaste mätningen.

Emmanuel Macron blev president genom att i andra valomgången av fjolårets presidentval besegra den nationalistiska kandidaten Marine Le Pen och tillskansa sig 66 procent av rösterna. Som president tituleras han även ”furste av Andorra”.

Macrons störtdykande popularitet har på sistone lett till att hans parti La République En Marche!, som han startade den 16 april 2016, har halkat efter Le Pens Rassemblement National (RN) – tidigare Front National – i mätningarna inför valet till Europaparlamentet i maj 2018. Försprånget är dock knappt – 21 mot 20 procent. https://sv.wikipedia.org/wiki/Rassemblement_National_(Frankrike)

RN har dock ökat med 4 procentenheter sedan mätningen i augusti. Intressant att notera är att den samlade högeroppositionen i Frankrike noteras för 30 procent av väljarsympatierna. Opinionsläget ligger väl i linje med utvecklingen i stora delar av det övriga Europa, där immigrations- och EU-kritiska partier noterar stora framgångar och är regeringsbärande i länder såsom Ungern Polen, Italien och Österrike.

EP-valet kan mot ovanstående bakgrund bli en veritabel kalldusch för globalistiskt inriktade EU-vänner som Macron och hans socialliberala centristparti. https://www.independent.co.uk/news/world/europe/france-polls-far-right-marine-le-pen-ahead-macron-rise-europe-en-marche-eu-elections-a8616776.html

Macron med  svart vän på Saint Martin.

Fransosernas kärleksaffär med Emmanuel Macron tycks alltså vara över. Emmanuel Jean-Michel Frédéric Macron föddes i  Amiens i Somme den 21 december 1977 och är därmed den yngste franske ledaren sedan kejsar Napoleon I Bonaparte. Han har en bakgrund som finansman och var tidigare rådgivare och delägare i investmentbanken Rothschild-Cie i Paris. https://www.expressen.se/nyheter/frankrikes-karleksaffar-med-macron-ar-over/

2014-16 var han finansminister men avgick från den posten för att kunna bedriva presidentvalskampanj 2017. Macron är en övertygad anhängare av frihandel, globalism och Europeiska unionen (EU), som han vill ge större makt. Han vill också stärka Frankrikes försvar samt öka toleransen gentemot landets stora muslimska minoritet om cirka 6,5 miljoner (2015), vilken utgör omkring 10 procent av befolkningen. https://sv.gatestoneinstitute.org/7280/frankrike-islamiseringen

Ett antal spektakulära jihadistiska terrordåd har knappast bidragit till att öka Macrons popularitet och det har inte heller den ökande beskattningen av utsatta pensionärsgrupper gjort. Macron har blivit beryktad som ”de rikas president”. Relativt nyligen gjorde han också skandal genom att vid ett besök på den karibiska ön Saint Martin låta sig fotograferas med halvnakna svarta ungdomar i närmast homoerotiska poser. Åtminstone en av ungdomarna hade ett kriminellt förflutet och ett par av dem gjorde obscena gester. https://edition.cnn.com/2018/10/01/europe/macron-photograph-intl/index.html

Trump och Macron kom väl överens vid den senares USA-visit i juli 2017.

Emmanuel Macron har, kanske litet överraskande, varit den västerländska ledare som kommit bäst överens med USAs president Donald Trump. Efter den franske presidentens senaste utspel – han vill ha en EU-armé med uppgift att försvara EU mot Kina, Ryssland och USA – verkar även kärleksaffären med Trump vara ett minne blott. https://www.breitbart.com/europe/2018/11/06/macron-calls-real-european-army-protect-eu-us/

Det är en öppen fråga huruvida Macrons popularitet kan ta upp sig fram till EP-valet om ett halvår. Tills vidare får han söka tröst hos sin 24 år äldre hustru Brigitte. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-40613719

 

Polen skämmer ut sig igen: sportfält anläggs på judisk begravningsplats

26 september, 2018

Skolbarn inviger ett sportfält i polska Klimontów som anlagts på en judisk begravningsplats.

Den 6 september invigdes i den lilla polska staden Klimontów, belägen cirka 30 kilometer nordväst om Kraków, ett sportkomplex. Det anmärkningsvärda är att anläggningen uppfördes på vad som tidigare var en judisk begravningsplats med placering i direkt anslutning till den år 1860 byggda synagogan.. https://www.jta.org/2018/09/21/default/polish-town-accused-turning-jewish-cemetery-soccer-field

”Detta är djupt kränkande mot det judiska folket”, kommenterade Avraham Kriger vid Shem Olam Holocaust Museum nära Hadera i Israel. Kriger påpekar att de anläggningsarbeten som utfördes innan byggandet av sportkomplexet inleddes måste ha uppdagat att platsen varit en begravningsplats.

Yaakov Haguel, som är vice ordförande i World Zionist Organization, håller den polska staten – som sponsrat idrottsplatsbygget – ansvarig för att ha utdelat ”en spark mot den polska judenheten”.

En judisk begravningsplats.

Haguel påpekade att i januari Polen gjorde det straffbart att antyda att den polska nationen hade någon som helst skuld avseende den nazistyrda Förintelsen av judarna under Andra världskriget. Han citerades: ”Den polska regeringen måste respektera judar på samma sätt som den respekterar varje annan medborgare. Sådana här händelser får inte tillåtas återkomma i Polen och andra länder.”

Jag har tidigare skrivit om den ovan nämnda polska lagen och konstaterat att Polen genom denna eftertryckligt skämt ut sig: https://tommyhansson.wordpress.com/2018/02/06/ny-lag-om-polsk-delaktighet-i-forintelsen-polen-skammer-ut-sig/

Liksom i så många andra polska städer och byar utsattes den judiska befolkningen i Klimontów för obarmhärtig behandling av den tyska armén Wehrmacht och SS, ofta med benägen assistans av den polska befolkningen. Följande video producerad av Alan Heath ger en uppfattning om vad som hände de drygt 3000 judarna i staden, som utgjorde gott och väl hälften av det totala befolkningsunderlaget:

 

1942 samlade de ockuperade tyskarna ihop alla kvarvarande judar på orten – några av dessa hade tidigare skickats iväg för olika typer av slavarbete – och satte dem på ett tåg med utrotningslägret Treblinka som slutdestination. De få som kom tillbaka till hemorten efter kriget mördades av polska antisemiter.

Polen räknas historiskt som ett av Europas mest antisemitiska länder. De flesta av landets judar har tvingats fly undan förföljelse i flera omgångar. Omkring 3 miljoner judar mördades under kriget och idag återstår kanske 10 000, vilket är väsentligt färre än antalet judar i Sverige. https://www.etc.se/ledare/ludwik-ar-jude-han-orkar-inte-mer-men-han-maste

Sportfältet på den judiska begravningsplatsen i Klimóntow visar hur litet den polska nationen lärt av historien.

Václav Klaus sågar Europas migrationspolitik jäms med fotknölarna

25 september, 2018

Václav Klaus (till höger) och Jiri Weigl.

Den tidigare tjeckiske presidenten Václav Klaus har, tillsammans med sin nära medarbetare Jiri Weigl, författat en skrift som borde läsas av varje politiker i Europa i allmänhet och EU i synnerhet. Författarna sågar här den katastrofala migrationspolitik som har förvandlat betydande delar av EU-området till en bakgård till Tredje världen jäms med fotknölarna.

Václav Klaus föddes i Prag 1941 och var finansminister i det postkommunistiska Tjeckoslovakien 1989-91, varefter han blev landets premiärminister 1992. När Tjeckoslovakien delades i Tjeckien och Slovakien 1993 fortsatte Klaus som premiärminister i Tjeckien till 1997. När den förre dramatikern och oliktänkanden Václav Havel (1936-2011) avgick efter tio år som Tjeckiens president 2003 efterträddes han av sin forne rival Václav Klaus. Havel hade bland annat varit kritisk till Klaus negativa hållning gentemot Europeiska Unionen (EU).

Václav Klaus väckte uppseende när han 2009 i det längsta vägrade skriva under Lissabonfördraget, vilket bland annat gav EU en starkare gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Sedan han slutligen skrivit under överenskommelsen, även kallad ”reformfördraget”, kunde denna ratificeras i december 2009.   https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/eu/6494675/Czech-President-Vaclav-Klaus-signs-EU-Lisbon-Treaty-into-law.html

Ett annat område där Klaus avvikit från den internationella politikens huvudfåra är tesen om den människoframkallade, globala uppvärmningen. Klaus har hävdat att denna är en myt och även ifrågasatt den mentala hälsan hos denna teoris ledande megafon, den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore. https://www.dw.com/en/czech-president-eus-outspoken-global-warming-doubter/a-3836446

Merkels och Junckers ansvar. Med skriften Folkvandring – en kort vägledning till vår tids migrationskris (utgiven på svenska 2016 av Rosa Alba förlag, 111 sidor) visar Václav Klaus att han äger djupa insikter också avseende den massinvandringspolitik som sedan ett antal år plågar den europeiska kontinenten och då icke minst Sverige.

En mycket viktig bok i ett mycket viktigt ämne. Foto: Tommy Hansson

Denna politik, med Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Tysklands förbundskansler Angela Merkel – båda kristdemokrater – som ledande tillskyndare, har bland annat lett till islamisering, flertalet terrordåd, ökad brottslighet, skenande så kallat hedersvåld, en stegrad våldtäktskurva, ökat kvinnoförakt, ett stadigt stigande antal no-go-zoner och allmänt sett ett tilltagande kaos på de flesta plan.

Klaus och Weigl ger tyska politiker en stor del av skulden till den pågående migrationskrisen (sidan 34): ”Tysklands förbundskansler Merkel och förbundspresident Joachim Gauck tog steget att direkt uppmana migranterna att marschera mot Europa. Till dem anslöt sig de europeiska politiker som identifierar sig med Bryssel och som tydligt visade att de menar allvar med sin mångkulturalism och med sin avsky mot nationalstaten.”

Lierade med dessa migrationsförespråkare, framhåller författarna, är påven Franciskus och hans anhängare med sin ”obegränsade barmhärtighet” samt ”Europas kosmopolitiska intellektuella och deras traditionella böjelse för abstrakta politiska ideal, men samtidigt totala, närmast rousseauska, likgiltighet för de konkreta mänskliga ödena.”

Enligt Klaus och Weigl bärs huvudansvaret dock av Merkel med hennes klämkäcka, av Barack Obama inspirerade stridsrop ”Wir schaffen das!” (Vi klarar det) som myntades under flyktingkrisen 2015. Det är en fras Merkel tvingats äta upp många gånger. https://en.wikipedia.org/wiki/Wir_schaffen_das

Angela Merkel: ”Wir schaffen das!”

”Massiv manipulation”. Václav Klaus och Jiri Weigl förklarar i förordet till bokens tyska upplaga att de haft som målsättning att skriva ”en kort vägledning” för den situation som uppstått. Avseende denna situation skriver de följande (sidan 18):

Allt tyder på att våra dagars migrationsvåg i ett historiskt perspektiv, knappast kan jämföras med något annat än den folkvandring som för 1500 år sedan kom att leda till det antika Roms undergång. Vi vill inte på något vis uteslutande utmåla katastrofscenarier eller bedriva populistisk uppvigling av opinionen genom att säga att dagens Europa kommer att gå en liknande förödelse till mötes. Men vi ser ett sådant scenario som en verklig fara. Det finns dessutom tydliga tecken som pekar i den riktningen.

Om vi får tro de båda författarna har hela den europeiska befolkningen, förutom migranterna själva, blivit utsatt för ”en massiv politisk och medial manipulation” och har därmed förvandlats till ”spelpjäser i ett gigantiskt socialt experiment.” Skeendet har enligt Klaus/Weigl med stöd av mainstream-media orkestrerats av europeiska toppolitiker med en multikulturalistisk agenda vilka i allt högre utsträckning ”fjärmat sig från sina respektive majoritetsbefolkningars synsätt och åsikter.”

Dock finns det, framhålles det, länder i Central – och Östeuropa vilka står för ett diametralt annat synsätt än de av mångkulturförespråkare och migrationsromantiker styrda nationerna i Västeuropa, länder som vill värna sina gränser och försvara den traditionella på kristendomen baserade inhemska kulturen. Tankarna går i sammanhanget till nationer såsom Ungern, Polen, Slovakien och Österrike men på senare tid även Italien.

Matteo Salvini: ”Italien är inte längre Europas dörrmatta.”

Det senare landets inrikesminister och vice premiärminister, Matteo Salvini, har exempelvis rutit till ordentligt mot EU-etablissemanget och frankt förklarat att ”Italien är inte längre Europas dörrmatta.” https://omni.se/salvini-italien-ar-inte-langre-europas-dorrmatta/a/kaO306

Skapa ett nytt Europa. Václav Klaus och hans vapendragare Jiri Weigl är djupt kritiska till EUs länge omhuldade strävan att fördela migranterna över hela EU-området men inte söka hejda invandringen som sådan. Resultatet blir förödande (sidan 44): ”Tusentals, tiotusentals och hundratusentals migranter blir för varje land till en enorm börda och till en faktor som riskerar att destabilisera de inhemska förhållandena i dessa länder.”
  
En naturlig fråga är vad som är syftet med EU-eliternas medvetna import av människor från länder vars religioner, traditioner och kulturer är väsensfrämmande för den västerländska kristna civilisationen. Det politiska etablissemanget följer, menar Klaus och Weigl, genomgående ”vänsterns progressism, en omfattande etatism och statspaternalism (statsförmyndigande), den gröna dirigismen (styrpolitiken) liksom en extensiv social konstruktivism.”

Detta förklaras resultera i en vilja att urholka nationalstaterna och tvinga fram ett nytt Europa: ”Därför arbetar de europeiska eliterna mot målet att bryta ner de nationella strukturerna, tunna ut det nationella kapitalet och att konfrontera nationerna med den främmande värld som migranterna – som utan någon specifik lojalitet till det europeiska land de får bosätta sig i – för med sig.”

Systemkritiska partier demoniseras. Inte alla länder ställer, som nämnts ovan, upp på EU-eliternas nationalstatsfientliga och mångkulturalistiska projekt. I länder som Tyskland, Sverige, Storbritannien, Italien, Frankrike, Danmark, Norge, Finland med flera har dessutom bildats mer eller mindre framgångsrika, systemkritiska partier med värdekonservativa, nationalistiska och invandringskritiska agendor vilka regelmässigt demoniseras av etablissemanget såsom varande svårartat främlingsfientliga, rasistiska, högerpopulistiska och högernationalistiska.

Marine Le Pen har av en fransk domstol beordrats genomgå en psykiatrisk utvärdering.

I det av den liberale presidenten Emmanuel Macron styrda Frankrike har en domstol gått så långt att den beordrat Marine Le Pen, ledare för det nationalistiska partiet Front National, att genomgå en psykiatrisk utvärdering därför att hon på Facebook lagt ut bilder på massakrer genomförda av den islamistiska terrorrörelsen Islamiska staten (även kallad DAESH). Le Pen har upprört vägrat efterkomma domstolskraven. https://www.independent.co.uk/news/world/europe/marine-le-pen-isis-beheading-pictures-twitter-psychiatric-test-tweets-national-rally-france-a8547946.html

Macron ingrep för övrigt i den svenska valrörelsen genom att hävda att Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson inte var besjälad av vad han kallade ”svenska värderingar.” Det skedde sedan Åkesson i ett radioprogram avstått från att välja mellan Macron och den ryske presidenten Vladimir Putin.https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e1L1Ma/akesson-ville-inte-valja–nu-svarar-macron

”Ett livskraftigt och fungerande alternativ”. Den svenska versionen av Václav Klaus och Jiri Weigls skrift har publicerats av det lilla förlaget Rosa Alba och kommer förmodligen inte att få någon överväldigande stor läsekrets. Det hindrar inte att den är ett mycket viktigt debattinlägg i ett mycket viktigt ämne. Att författarna inte givit upp hoppet framgår av skriftens slutkläm i form av ett citat från det tal Klaus höll efter att ha mottagit The European Freedom Award av Institutet för direkt demokrati i Europa (IDDE) på Grand Hotel i Stockholm den 4 november 2016 (sidorna 109-110):

Vi bör försöka etablera ett livskraftigt och fungerande alternativ till de aktörer och de institutioner som stöder det politiska etablissemanget i Europa. Detta alternativ behöver föra samman alla dem som tror på ett Europa bestående av oberoende och självständiga länder, som tror på frihet och klassisk europeisk liberal demokrati och som tror på möjligheten att återföra politiskt ansvar så nära medborgarna som möjligt.

Sovjetlakejen Schori stödde sovjetisk intervention i Polen

7 september, 2018

Pierre Schori ville se ett sovjetiskt ingripande i Polen.

Den högt uppsatte sovjetiske avhopparen Oleg Gordievsky berättade i en intervju med en medarbetare i den konservativa svenska tidskriften Contra 1999 att den uppburne svenske politikern och diplomaten Pierre Schori var spionorganet KGBs främsta uppgiftslämnare i Sverige. Det kommer därför inte som någon överraskning för denna bloggare att det nu avslöjats att Schori 1980 ställde sig positiv till en militär sovjetisk intervention i Polen. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/01/27/kulturskydda-pierre-schori/

Det nya avslöjandet, som görs av Ledarsidorna, visar att Pierre Schori, liksom Gordievsky född 1938, vid ett möte med Socialistinternationalens exekutivkommitté  den 13 december 1980 ställde sig bakom Sovjetunionens diktator Leonid Brezjnevs planer på att intervenera militärt i Polen med stöd av den så kallade Brezjnevdoktrinen. https://ledarsidorna.se/2018/09/socialdemokraterna-stallde-sig-bakom-sovjetunionens-planer-pa-militar-intervention-i-polen-1980/

Enligt Brezjnevdoktrinen hade Sovjetunionen rätt att ingripa militärt i kommunistiskt styrda länder som ansågs hotade av undergrävande – det vill säga demokratiska och frihetliga – krafter. Så hade tidigare under Brezjnevs styre skett i Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan 1979. Innan dess hade Sovjet ingripit militärt i Östtyskland 1953 och Ungern 1956 i liknande syfte. https://sv.wikipedia.org/wiki/Brezjnevdoktrinen

I december 1980 hade den polska fackföreningsrörelsen Solidaritet (på polska Solidarnocs) på allvar utmanat det kommunistiska styret i Polen med Lech Walesa, som var elektriker på Leninvarvet i Gdánsk, som karismatisk ledargestalt. Solidaritet var en antikommunistisk rörelse baserad på den i Polen  inflytelserika romersk-katolska kyrkan och uppfattades därför i såväl Warszawa som i Moskva som ett allvarligt ideologiskt hot mot den hegemonistiska kommunismen.

Oleg Gordievsky avslöjade i en intervju 1999 att Pierre Schori varit KGBs främste uppgiftslämnare i Sverige.

I slutet av 1980 övervägde Moskva på allvar att sätta Brezjnevdoktrinen i verket i syfte att krossa det folkliga upproret. De av Ledarsidorna redovisade handlingarna härrörande från de så kallade Bukovskyarkiven och dokument från CIA vilka avhemligats 2007 uppges visa att Pierre Schori, som vid denna tidpunkt var internationell sekreterare i Socialdemokraterna, positionerade sig själv och sitt parti i riktning mot att ställa sig bakom en sovjetisk intervention omfattande bland annat undantagslagar i Polen.

Schori uttryckte sig även nedsättande om Solidaritets-ledaren Lech Walesa. Problemet för Schori var att han inte representerade Sverige som nation i någon kapacitet. Landet styrdes vid denna tid av en borgerlig regering – Fälldin II – med centerledaren Thorbjörn Fälldin som statsminister. Att denna regering bestående av centerpartister, moderater och folkpartister skulle ställa sig bakom en sovjetisk invasion i Polen måste betraktas som ytterst osannolikt.

2015 hade utrikesminister Margot Wallström (S) det minst sagt dåliga omdömet att, tillsammans med Göran Persson och Carl Bildt, utse den bedagade före detta KGB-medarbetaren Pierre Schori till så kallad hedersambassadör med uppgift att resa kors och tvärs i världen för att stödja Sveriges kandidatur som tillfällig medlem i FNs säkerhetsråd. Sverige blev mycket riktigt medlem, men jag gissar att det snarare var väl tilltagna mutor än de tre ”hedersdiplomaternas” insatser som ordnade den saken. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0EgjOg/tung-trio-ska-hjalpa-lofven-att-sakra-plats-i-fns-sakerhetsrad

Pierre Schori ingick i den sovjetvänliga socialdemokratiska grupp som den gamle underrättelsemannen Olof Frånstedt skriver om i boken Spionjägarna, som utkom för några år sedan. Författaren skildrar insiktsfullt hur tre personer i Socialdemokraternas ledande skikt – Anders Thunborg, Sten Andersson och Pierre Schori – hade regelbundna kontakter med KGBs representation på den sovjetiska ambassaden.

Tyrannen Fidél Castro hade enligt Pierre Schori ”närmast en renässansfurstes drag”.

Det uppenbara syftet med dessa kontakter, som gränsade till det landsförrädiska, var att stämma av den socialdemokratiska och svenska utrikespolitiken så att den rimmade med – eller åtminstone inte avvek alltför mycket från – Sovjetunionens önskemål. Konfronterad med Frånstedts uppgifter försökte Schori få det till att han och de två andra sossehöjdarna syftade till att ”underminera” kommunismen. Bara en fullskalig idiot kan tro på detta. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/08/28/sossarnas-sovjetgang-sa-underminerades-kommunismen/

Schori formligen krälade i stoftet inför den store Fidél Castro. Beryktad är hans utsaga om Castro i en intervju i Skånska Dagbladet den 20 juli 1986, elva år efter hans besök på Kuba tillsammans med Olof Palme 1975: ”Han är en av de största i samtidshistorien. Någon har sagt att han är för stor för sin ö. Castro ser allt i ett mycket långt perspektiv. Han är en encyklopedist och har närmast en renässansfurstes drag.” https://www.svd.se/svenskarna-som-blandades-av-castro

Mycket mera skulle kunna sägas om Pierre Schori, men jag stoppar där för ögonblicket. Tilläggas bör dock kanske att han var både en personlig vän till och ideologisk meningsfrände med den norske storspionen Arne Treholt. Det som skiljer dessa båda vänsteraktivister åt är att Schori var smart nog att inte åka dit för sin landsförrädiska verksamhet. Treholt hade inte samma tur.

Wojciech Jaruzelski införde undantagslagar i Polen 1981.

1985 greps den socialdemokratiske journalisten, politikern och ämbetsmannen Arne Treholt på Fornebu flygplats i Oslo och dömdes till 20 års fängelse för att till Sovjetunionen ha överlämnat hemlig information. Han blev dock benådad och frigavs redan efter sju år. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arne_Treholt

Pierre Schori är född den 14 oktober 1938 och fyller alltså 80 år om en dryg månad. Han håller igång bland annat genom att träna kampsporter. Han var 1982-91 kabinettssekreterare vid Utrikesdepartementet (UD), 1991-99 riksdagsledamot, 1994-99 biträdande utrikesminister med titeln biståndsminister, 1999-2000 ledamot i EU-parlamentet samt 2000-04 svensk FN-ambassadör. 2005 hade han FN-uppdrag på Elfenbenskusten.

Schori hävdade i september 1989, bara något år före den baltiska frigörelsen från det sovjetiska oket, att Baltikum ”ofrånkomligen är en del av Sovjetunionen”. Utrikesminister Sten Andersson, vännen från den socialdemokratiska sovjetgruppen, förnekade ett par månader senare att de tre baltiska staterna var ockuperade. Uttalanden som deras gemensamme läromästare Olof Palme nästan säkert skulle ha applåderat. http://www.kristianstadsbladet.se/david-andersson/sanningen-om-baltikum/

För att återgå till Schoris stöd för en sovjetisk invasion i Polen så inträffade den aldrig. Däremot införde premiärminister Wojciech Jaruzelski (1923-2014), en polsk general med adlig bakgrund, i december 1981 undantagstillstånd i landet i det påstådda syftet att förhindra en sådan invasion. https://sv.wikipedia.org/wiki/Wojciech_Jaruzelski

Solidaritets-ledaren Lech Walesa var Polens president 1990-95.

Det folkliga motståndet mot det kommunistiska styret var dock omöjligt att hålla tillbaka i längden, och 1989 kunde Solidaritets-mannen Tadeusz Mazowiecki (1927-2013) utses till det forna sovjetblockets förste demokratiskt valde premiärminister. 1990 efterträdde Lech Walesa, som fått Nobels fredspris 1983, Jaruzelski som polsk president och fungerade som sådan till 1995. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lech_Wa%C5%82%C4%99sa

Jag känner mig rätt säker på att det inte smällde några champagnekorkar i sovjetlakejen Pierre Schoris hem på Lidingö när Walesa svors in som president.

 

 

SD framåt hos Sentio, Åkesson angripen av Macron – LT publicerar anonym smutskastning mot SDs gruppledare

2 september, 2018

Facit för Nyheter idag/Sentios tredje mätning i augusti.

Jag tänkte att det här inlägget jämnt en vecka före valet skulle handla om något av det som skrivits och sagts om Sverigedemokraterna under senare tid. En lämplig inledning kan vara att hänvisa till Nyheter idag/Sentios tredje augustimätning, som kom för ett par dagar sedan. https://mickek69.com/2018/08/31/sd-rusar-i-sentios-tredje-augustimatning-storsta-parti-infor-valet-med-marginal/

Enligt Nyheter idags rubricering ”tokrusar” SD i opinionen, vilket möjligen skulle kunna betecknas som falsk marknadsföring. Det är sant att SD ökar med bastanta 2,2 procentenheter – från 21,8 till 24,0 procent jämfört med andra augustimätningen. Dock bör man ha klart för sig att det senaste resultatet innebär att SD är tillbaka på normala Sentio-nivåer efter ett för mig rätt oförklarligt dipp.

De 24 procenten gör SD till största parti hos det norska mätinstitutet, vilket som bekant var det institut som bäst lyckades förutse SDs resultat i valet 2014. Såväl Socialdemokraterna med 22,1 som Moderaterna på 18,2 procent backar något jämfört med den närmast föregående undersökningen. De nämnda siffrorna skulle mycket väl kunna bli det verkliga valresultatet den 9 september.

Av intresse i övrigt är att Centerpartiet tappar ner till 6 procent och kanske framförallt att Kristdemokraterna ökar med 1,2 procentenheter upp till 5,0 procent. Ebba Busch Thor tycks ha fått ett visst genomslag i opinionen. Även Liberalerna ökar till 5,2 procent medan Vänsterpartiet i stort sett ligger still kring 9 procent och Miljöpartiet minskar ner till 4,4 procent. MP-tappet kanske kan förklaras med att den värsta hysterin kring den heta sommaren har lagt sig.

Sentio-undersökningen ger inga som helst belägg för att extremnationella Alternativ för Sverige skulle komma in i riksdagen, eftersom stapeln för ”övriga partier” exklusive F!, PP och MED bara lyckas komma upp i 2 procent.

Braskande rubriker blev det när Jimmie Åkesson, efter att ha blivit grovt påhoppad i form av så kallad satir, avfärdade radiokanalen P3 som en ”skitkanal” som helst borde läggas ner. ”Vänsterliberal smörja rakt igenom” löd Åkessons kärva men helt adekvata omdöme .https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7031333

Åkessons beska sanningar fick personer som kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP), vänsterledaren Jonas Sjöstedt och riksdagens kulturutskotts vice ordförande Gunilla Carlsson (S) att gå fullständigt apeshit, som en målande engelskspråkig term lyder. ”Ett av de grövsta påhoppen jag hört under min tid som kulturminister”, påstod Bah Kuhnke medan Carlsson såg SD-ledarens uttalanden som ”ett totalt angrepp mot public service”. https://omni.se/kulturministern-ett-av-de-grovsta-pahoppen-jag-hort/a/a2Egxd

SDs valstuga vid Politikertorget i Södertälje centrum. Foto: Tommy Hansson

Det måste vidare betraktas som anmärkningsvärt att Frankrikes president Emmanuel Macron hittar tid att anklaga Åkesson för att vara ”inkompatibel med svenska värderingar” sedan Åkesson under sitt framträdande i P3s ”Morgonpasset” vägrade välja mellan Vladimir Putin och Macron. Alltså med Åkessons ord dels en ”aggressiv imperialist” (Putin), dels en ”vänsterliberal EU-federalist” (Macron).https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/macron-sagar-akessons-svar/

Det är onekligen litet rörande att Frankrikes president noterar vad ledaren för ett socialkonservativt/nationalistiskt parti i Sverige anser, men det är nog rätt uppenbart att han känner sig kränkt i sammanhanget. Vad sedan en snigel- och grodätande sydeuropé har för kunskaper om ”svenska värderingar” är en annan femma. Själv tycker jag Åkesson gjorde alldeles rätt som passade på frågan.

Att Bonnier-ägda och SD-hatande Expressen i flera artiklar kört med nazistkortet mot SD förvånar ingen. Det är naturligtvis betänkligt om personer med pronazistiska åsikter söker sig till SD, men däremot skall ingen person behöva jagas med blåslampa för åsikter vederbörande lämnat bakom sig. Flera av de av tidningen utpekade individerna har nu lämnat SD, andra är under utredning. https://www.expressen.se/nyheter/fjorton-sd-politiker-lamnar-efter-nazistavslojanden/

Jimmie Åkesson har enligt min mening sagt det som behöver sägas i sammanhanget: ”Bara för att man gjort något dumt i sin ungdom, för att man var till exempel nazist, islamist eller kommunist i sin ungdom eller i sina tonår, måste inte det innebära att man diskvalificerar sig från all typ av samhällsdeltagande resten av livet.”

Jag skulle vilja gå ett steg längre: lämnar man nationalsocialismen (eller islamismen alternativt kommunismen) till förmån för ett demokratiskt engagemang bör man få beröm i stället för att tvingas schavottera i slaskpressen!

Jag avslutar med att redogöra för ett smutsigt och mycket obehagligt angrepp som gruppledaren i min SD-förening, SD Södertälje, råkade ut för nyligen. Beata Milewczyk kom till Sverige från Polen 2007 och engagerade sig några år senare i SD. I dag är hon gruppledare i fullmäktige och riksdagskandidat. Inte så konstigt, då Beata är en kompetent och attraktiv person.

Detta upprör dock signaturen ”Bekymrad väljare” (LT 1/9) som helt lögnaktigt anklagar Beata för att sakna utbildning – hon har i själva verket universitetsutbildning från Gdansk – och dessutom klämmer i med att hon skulle vara ”en ekonomisk båtflykting på Östersjön” samt ”marionett åt Tommy Hansson”. Det sistnämnda kan jag kanske tycka är litet kul, men alla som känner Beata Milewczyk vet att hon inte är ”marionett” åt någon.https://www.lt.se/artikel/opinion/insandare/forstar-beata-milewczyk-vilket-parti-hon-har-engagerat-sig-i

Beata Milewczyk i fullmäkttiges talarstol. Foto: Tommy Hansson

Resten av detta olustiga och lögnaktiga personangrepp på Beata och även på polska katolska kyrkan  av en debattör som inte vågar framträda med eget namn kan ni tillgodogöra er genom länken ovan. Mycket upprörande är det att LTs debattredaktion släppt igenom det – men när det gäller att upplåta plats åt smutskastning av det Sverige-vänliga partiet och dess företrädare finns inga tabun.

Jag tänker inte komma med dåligt underbyggda anklagelser av något slag, men med tanke på den vårdade svenskan och med vetskap om S-partiets fullständigt hämningslösa lögnmaskineri skulle det inte förvåna mig det bittersta om lögnerna producerats av Boel Godners medarbetarstab i Södertälje stadshus eller kanske rentav i S-högkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm.

Det må vara hur det vill med den saken – valen till riksdag, kommuner och landsting kommer med all sannolikhet att förändra det partipolitiska landskapet i Sverige på ett genomgripande sätt. Sosseriet står inför sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes och kan vara i praktiken utraderat i valet 2022.

SD tappar i ny mätning – sossarna vinner på brandkrisen?

8 augusti, 2018

Löfven lajvar landsfader framför en brandbil av svenskt fabrikat.

Efter upprepade mätningar med toppresultat tappar Sverigedemokraterna något i Aftonbladet/Inizios mätning utförd under tiden 25 juli till 3 augusti. 19,0 procent är halvannan procentenhet sämre än i närmast föregående undersökning. Det gör SD till tredje största parti. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/kajmoB/sd-tappar-i-ny-matning–rysare-mellan-blocken

Störst blir Socialdemokraterna vars 24.9 procent ändå är dryga 6 procentenheter sämre än 2014 års valresultat på 31,0 procent. Det innebär att förutsägelserna om ett stundande katastrofval för S står sig. Moderaterna som andra största parti antecknas för 20,4 procent, vilket är närmare 3 procentenheter sämre än i senaste valet.

Inizio-mätningen ger allianspartierna en knapp ledning – 39,1 mot 38,4 procent – över den rödgröna regeringskonstellationen. Kristdemokraterna lyckas i den aktuella mätningen svinga sig över riksdagsspärren och får 4,8 procent vilket är bättre än Liberalernas 4,4 procent. Detta förklaras med att SD-väljare har stödröstat på KD. Centern får 9,5 procent.

Stapeln ”övriga” når upp till 3,4 procent vilket tyder på att det inte blir några nya partier i riksdagen som ett resultat av valet i september.

Resonemanget bakom det förmodade stödröstandet torde i så fall vara att SD går så pass bra ändå så att det kan vara värt att stödja ett mindre parti med konservativa inslag som eljest riskerar hamna utanför riksdagen. KDs uppslutning bakom det samhällsundergrävande vänsterprojektet Pride gör det dock i mina ögon högst tveksamt om KD fortfarande i någon mer väsentlig mening kan anses vara ”konservativt”.

Premiärminister Mateusz Morawiecki tackar polska brandsoldater för deras insatser i Sverige och passar samtidigt på att ge Sverige en känga för prioritering av immigration och genus framför brandbekämpning.

Övriga två partier ingående i regeringsunderlaget – V och MP – når 8,7 respektive 4,8 procent. Inizios ”analyschef” Karen Nelson menar att en bärande orsak till de rödgrönas hyggliga resultat kan bero på de omfattande skogsbränderna: ”En sån här kris som det har varit i sommar torde gynna den sittande regeringen.”

Det är väl ingen orimlig gissning, även om jag personligen har klara problem med att inse att regeringens hantering av brandkrisen skulle kunna uppfattas som kompetent och handlingskraftig. En annan faktor när det gäller de rödgröna har att göra med att MP eventuellt lyckats tuta i några att den nuvarande ovanligt varma sommaren har att göra med ”klimathotet”. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/08/03/den-varma-sommaren-ar-den-nya-saldoden/

Svenskt brandförsvar har ju länge legat för fäfot varför regeringen tvingats rekvirera utifrån kommande hjälp i form av såväl luftburen som manuell brandbekämpning. 139 polska brandmän gjorde en storartad insats, men Polens premiärminister Mateusz Morawiecki har kritiskt påpekat att  Sverige ”har satsat på invandring och genus i stället för brandförsvar”. https://samnytt.se/polsk-regeringskritik-mot-sverige-har-satsat-pa-invandring-och-genus-i-stallet-for-brandforsvar/

Det må vara hur det vill med brändernas betydelse för de rödgrönas mätresultat: det är svårt att förutse valresultatet den 9 september. Beträffande SD tror jag det kan vara nyttigt att inte ligga i topp i mätning efter mätning och ta för givet att vårt parti kommer att nå 25-30 procent. Detta är inte alls någon självklarhet.