Meta-Défense.fr framhåller: ”Inte nog med att det mesta av utrustningen ärvdes från sovjettiden och hade moderniserats endast något, utan de ryska enheterna led själva av stora misslyckanden och försämrad operativ förmåga. Och om dessa hade noterat vissa framgångar, som 2014 på Krim, eller 2015 i Donbass, visade de fortfarande vissa gränser när de var tvungna att konfrontera modern kapabilitet, vilket var fallet i början av operationen i Syrien.”
Ändå, menar skribenten, har flera ambitiösa reformer skett, exempelvis 2008 och 2012 vad beträffar förbättringar avseende prestationsförmågan hos stridsvagnar, stridsbombplan, stridsfartyg och ubåtar.
PM Nilsson, ledarskribent i Dagens industri, pekar i en artikel den 13 mars 2022 på svagheterna hos de ryska stridskrafterna men även det ryska samhället i stort: ”De ryska stridskrafterna kan lägga ukrainska städer i ruiner men Rysslands ekonomiska bas och politiska ställning förstörs nu med en hastighet som överraskar de flesta bedömare.”https://www.di.se/ledare/ryssland-forlorar-kriget/
Enligt PM Nilsson är Vladimir Putins ryska rike ”en ekonomisk dvärg som utmanar väst på alla sätt som tänkas kan”. Nilsson pekar på att EUs ekonomiska styrka är elva gånger större och NATO-ländernas 30 gånger större än Rysslands. De nordiska ländernas samlade ekonomi är närmare tio procent större än den ryska.
Det konstateras vidare i Dagens industris ledarartikel att det inte finns en enda rysk innovation eller ett enda varumärke som kan ta upp kampen med väst. Till och med de mest kända vodkasorterna kommer någon annanstans ifrån än från Ryssland: Smirnoff från USA, Khortytsa från Ukraina, Zubrowka från Polen, Finlandia från Finland och Absolut från Sverige.
Nilsson konstaterar vidare att de utländska sanktionerna, trots Putins försäkringar om motsatsen, slår hårt mot den ryska ekonomin och krymper den till ”afrikansk nivå”. Rubeln har fallit med 50 procent, räntan har stigot till 20 procent och Moskva-börsen tvingas hålla stängt. Stora ryska företag som Gazprom, Sherbank, Rosneft och VTB har kollapsat och de västerländska storföretagen har lämnat Ryssland i rask takt.
PM Nilsson drar följande slutsatser: ”Ett regimskifte i Moskva är just nu lika sannolikt som ett i Kiev, På längre sikt har Ryssland ingen chans i kraftmätningen…Ryssland går mot ett historiskt nederlag.”
Samma åsikt framförs i en video i Expressens nätupplaga den 10 maj av Nigel Gould Davis som tidigare varit Storbritanniens ambassadör i Belarus. Han säger bland annat: ”Ryssarna har inte vunnit det här kriget – de håller på att förlora det.” Krigsutvecklingen talar för ett Ukraina som ständigt tillförs nya stridskrafter utifrån. https://www.expressen.se/tv/nyheter/ryssland-haller-pa-att-forlora-kriget/
Vladimir Putin var när de ryska stridsvagnarna rullade in över gränsen till grannlandet Ukraina den 24 februari tveklöst övertygad om att ”den särskilda operationen” skulle vara över på några dagar, kanske högst någon vecka. Många i väst var inne på samma linje.
Det visar sig nu emellertid med full skärpa att de ryska stridskrafterna varit våldsamt överskattade, precis som Sovjetunionens stridskrafter länge var det. Detta framgick med all önskvärd tydlighet av det ryska nederlaget mot Mujaheddin i Afghanistan-kriget 1979-89. Två år senare hade Sovjetunionen imploderat.
General (senare president) Dwight D. Eisenhower (till vänster) och president Harry S Truman var två av USAs främsta profiler under det Kalla kriget.
Man kan ofta höra varnande röster i samband med det förhandenvarande ryska angreppskriget mot Ukraina att konflikten skulle kunna leda till vad som kallas ”det tredje världskriget”. Detta är enligt min mening en felaktig terminologi.
Jag instämmer i att Vladimir Putins/Rysslands krig i Ukraina i värsta fall riskerar leda till en världsomspännande konflikt. En sådan borde emellertid som jag ser det kallas Femte världskriget. Jag skall här förklara varför.
Första världskriget (1914-18) inleddes med den serbiske terroristen Gavrilo Princips mord på Österrike-Ungerns storhertig Franz Ferdinand och dennes hustru Sophie von Chotek i Sarajevo den 28 juni 1914. Det slutade med att Tyskland kapitulerade den 11 november 1918.
Med krigets utgång krossades den gamla auktoritära och till stor del militaristiska världsordningen och lades grunden till den moderna världen med dess demokratiska och frihetliga värden. Den största världskonflikten sedan Trettioåriga kriget (1618-48) beräknas ha skördat mellan 8,5 och 16 miljoner människoliv. Gavrilo Princip är för övrigt än i dag nationalhjälte i Serbien.
Andra världskriget (1939-45) inleddes med det nationalsocialistiska Tysklands anfall på Polen den 1 september 1939, vilket möjliggjorts av non-aggressionspakten mellan Sovjetunionen och Tyskland en dryg vecka tidigare. 14 dagar efter Tysklands invasion lade Sovjet beslag på den andra delen av Polen.
Efter betydande inledande framgångar för Nazityskland vände krigslyckan vid Stalingrad 1943. Tyskarna kapitulerade den 7 maj 1945 under det att japanerna skrev under kapitulationsavtalet avseende striderna i Stilla havet den 2 september 1945. Tysklands nederlag möjliggjorde Sovjets överhöghet över Östeuropa minus Finland. Krigets förluster uppgick till omkring 50 miljoner människor.
Kalla kriget (1945-91). Det jag vill kalla Tredje världskriget är synonymt med det Kalla kriget, som utbröt när det Andra världskriget slutade med Josef Stalins Sovjet som ledande makt. 1949 fick det onda sidan förstärkning genom kommunistledaren Mao Tse-tungs seger över nationalisterna i det kinesiska inbördeskriget. Det var också den blodigaste av här beskrivna världskonflikter.
I västvärlden fanns en tendens att överskatta den sovjetiska styrkan, men när det kom till kritan säckade sovjetväldet ihop som en punkterad luftmadrass den 31 december 1991. Om vi räknar ihop dödsoffren för den globala kommunismen i länder som Sovjet, Kina, Kuba, Angola, Nordkorea, Kambodja, Vietnam, Albanien och Östblocket inklusive Rumänien kommer vi upp i kanske 100 miljoner.
Kriget mot islamistisk terrorism (2001-21), Fjärde världskriget enligt mitt sätt att se inleddes med att två passagerarplan, framförda av medlemmar i terrorrörelsen al-Qaida, rammade tvillingtornen i World Trade Center i New York och att ett plöjde in i det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon den 11 september 2001. Ett fjärde plan, troligen ämnat för Vita huset, störtade sedan hjältemodiga passagerare övermannat kaparna.
USAs president George W. Bush svarade med att först invadera Afghanistan och därefter Irak i syfte att slå ut de terroristiska krafterna och oskadliggöra al-Qaida-ledaren Usama bin-Laden. Detta lyckades inte, men bin-Laden kunde spåras upp och elimineras av en amerikansk elitstyrka nära Abbottabad i Pakistan den 2 maj 2011.
Dessförinnan hade Iraks blodige diktator Saddam Hussein infångats och avrättats i Irak den 31 december 2006. Kriget kan sägas ha avslutats med att de sista amerikanska trupperna lämnade Afghanistan den 31 augusti 2021. Dödssiffrorna är osäkra, men de kan sannolikt uppskattas till cirka en miljon. Förutom al-Qaida har Islamiska staten (IS) spelat en betydande roll i denna konflikt – dess ledare al-Qurayshi dödades av amerikanska elitsoldater i Syrien den 3 februari 2022.
Samtliga ovan beskrivna världskonflikter slutade med vad som, något förenklat, kan beskrivas som det godas seger över det onda. Dock med förbehållet att såväl kommunism som islamistisk terrorism alltjämt existerar, även om dessa fenomen vingklippts så pass att de inte längre ställer till lika stora problem som tidigare. Det allra viktigaste är att minnas att demokratin aldrig kan tas för given – kampen fortsätter.
Låt oss dock innerligt hoppas att det inte måste till ett femte världskrig för att säkra dess fortbestånd!
Hittills har Polen tagit emot omkring 2,1 miljoner flyktingar från Ukraina, där Volodomyr Zelenskyj är president.
Polen och Ungern har länge kritiserats, bland annat för att dessa länder varit ovilliga att acceptera flyktingar. Det är hög tid för kritikerna att inse att den kritiken inte håller längre, särskilt när det gäller Polen. Sedan den ryska invasionen av Ukraina startade beräknas det att Polen tagit emot omkring 2,1 miljoner av alla de cirka 25 miljoner ukrainare – varav de flesta kvinnor och barn – som flytt landet. En enorm insats med andra ord. https://www.europaportalen.se/2022/03/fn-25-miljoner-har-flytt-ukraina Förutom till Polen har flyktingströmmarna gått till grannländerna Ungern, Moldavien, Slovakien och Rumänien samt i lägre grad till övriga Europa inklusive Sverige. Polen ligger inklämt mellan Ryssland och Tyskland och har varit med om mycket elände genom historien. Icke minst gäller detta landets fram till andra världskriget avsevärda judiska befolkning. Om Putins hänsynslösa krig i Ukraina – som hittills inte varit särdeles framgångsrikt med ryska ögon sett – fortsätter dra ut på tiden lär flyktingströmmen från Ukraina fortsätta. Bland annat har de ryska bomberna fallit över militärbasen Javoviv inte så långt från Lviv nära den polska gränsen. Frågan är vad som händer om Nato-landet Polen hamnar i skottlinjen på allvar – NATO har en skyldighet att ingripa om ett medlemsland utsätts för angrepp. Polen och Ungern har som nämnts ovan tidigare intagit en restriktiv hållning i flyktingfrågan – särskilt när det gällt flyende från andra kulturer och andra religioner än den kristna. De har insett att alltför många sådana inom landets gränser per automatik leder till svårigheter avseende assimilering och integrering i samhället. Det är enligt min mening en förståelig för att inte säga efterföljansvärd prioritering!
Fotnot: Ovanstående text är en redigerad variant av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen i Södertälje den 22 mars 2022.
Carl XIV Johan hämtades till Sverige. från Frankrike. Han antog som valspråk ”Folkets kärlek min belöning.”
Det är intressant att botanisera bland de svenska regenternas valspråk från Gustaf Vasa och framåt.
Notabelt är att till och med Gustaf IV Adolf innehöll alla utom fyra kungliga deviser hänsyftningar på Gud eller Herren. Därefter är det huvudsakligen fosterlandet och Sverige som gäller.
De flesta av valspråken är både välfunna och märgfyllda. Den klart mesigaste varianten är i mitt tycke vår nuvarande konungs För Sverige – i tiden. Det säger ju egentligen ingenting mer än det faktum att Sverige omnämns.
Annat var det förr.
Gustaf I Vasas valspråk löd Allt makt är av Gud. Det utgår från konceptet att den konungsliga makten är av Gud given, vilket först tillämpades av de frankiska kungarna från och med Pippin den lille. Därav följde att monarken var suverän och kunde bortse från folkviljan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kungad%C3%B6met_av_Guds_n%C3%A5de
Gustaf Vasas äldste son, Erik XIV, myntade valspråket Gud giver åt vem Han vill. Den yngre brodern Johan III valde Gud vår beskyddare under det att hans son och efterträdare på tronen, katoliken Sigismund, frångick kutymen att nämna Gud och istället körde med För rätten och folket. Sigismund var kung både i Polen och Sverige, i Polen ända till 1632, Hans mamma var polska prinsessan Katarina Jagellonica.
Den yngste vasasonen, Carl IX, valde Gud min tröst som sitt valspråk medan sonen Gustaf II Adolf – även kallad ”den store” – fastnade för MedGud och segrande vapen. Då krigarkungen Gustaf Adolf, som enligt en svensk historiker med tiden lär ha blivit ”tämligen fet”, inte hade någon legitim son följdes han på tronen av dottern Kristina som menade att Visheten är rikets stöd.
Kristinas kusin Carl X Gustaf regerade och krigade under parollen I Gud mitt öde– Han skall göra det. Efterträdaren Carl XI, ”Gråkappan”, valde som kunglig devis Herren är vorden min beskyddare. Sonen Carl XII, som låg ute i fält under den absoluta merparten av sin regeringstid i början av 1700-talet, myntade Med Guds hjälp.
Carl XIIs syster Ulrika Eleonora satt på tronen endast ett år men hann i alla fall kläcka ur sig valspråket I Gud mitt hopp. Då hon överlämnade kronan till sin tyske make Fredrik I – troligen en av våra mest odugliga monarker – lät hon valspråket följa med.
Efterföljaren Adolf Fredrik hämtades från Tyskland och han klämde i med Statens välfärd min välfärd. Sonen Gustaf III nöjde sig med tidernas kortaste valspråk bestående av ett enda ord: Fäderneslandet. Sonen Gustaf IV Adolf, som enligt min mening var en betydligt bättre monark än propagandan ville göra gällande, var den siste konungen som valde att nämna Gud med Gud och folket.
Att Gud var på väg ut hade av allt att döma med att den Franska revolutionens sekulära tankar om frihet, jämlikhet och broderskap från 1789 vann allmän burskap. Sedan Gustaf Adolf nesligen avsatts i en statskupp som syndabock för nederlaget i kriget mot Ryssland 1808-09 utsågs Gustaf IIIs yngre broder hertig Carl (XIII) till monark med valspråket Folkets väl min högsta lag.
Efter Carl XIIIs frånfälle 1818 blev det åter aktuellt att hämta en konung utifrån. Valet föll på en av Napoleons generaler, marskalk Jean Baptiste Bernadotte, som var född i Pau i Frankrike. Han blev därför anfader till vår nuvarande kungafamilj under namnet Carl XIV Johan. Valspråket löd: Folkets kärlek min belöning.
Sonen Oscar I, eller om det var någon i hans stab som gjorde det, myntade parollen Rätt och sanning. Efter Oscars relativt korta regenttid tillträdde hans son Carl XV som svensk monark. Hans valspråk Land skall med lag byggas är måhända det mest kända av alla kungliga svenska valspråk.
Oscars yngre son Oscar II var först kung också över Norge och valde därför Brödrafolkens väl som paroll. När den svensk-norska unionen, till Oscars stora förtvivlan, upplöstes 1905 fick det bli Sveriges väl. Oscar var den siste svenske konung som lät kröna sig. Sonen Gustaf V, även kallas ”V-Gurra” eller tenniskungen, tog Med folket för fosterlandet som valspråk.
Efter Gustafs död 1950 blev sonen Gustaf VI Adolf konung med valspråket Plikten framför allt. Gustaf Adolf, som redan hunnit bli 67 år när han trädde till, kom att bli en verkligt folkkär monark. Han var även en framstående arkeolog som grävde en hel del i Italien.
Sedan Gustaf VI Adolf avlidit i hög ålder 1973 blev dennes sonson Carl XVI Gustaf svensk konung. Egentligen skulle dennes far, prins Gustaf Adolf, ha blivit kung men han omkom i en flygolycka 1947. Jag har redan inledningsvis konstaterat att Carl Gustafs valspråk För Sverige – i tiden i mitt tycke är mer än lovligt mesigt och intetsägande, men smaken är ju olika.
Vad som däremot är ett odiskutabelt faktum är att Carl XVI Gustaf regerat längre än någon annan svensk monark – imponerande 49 år när detta sätts på pränt!
En bild av diktaturernas intressegemenskap: Xi Jinping möter Vladimir Putin.
Under uppmarschen mot invasionen i Ukraina har Moskva och Peking bakom kulisserna hållit varandra underrättade om sina planer avseende Ukraina respektive Taiwan. Det deklarerar enligt tidningen The Epoch Times den 28 februari två amerikanska kongressledamöter.
Ledamoten i representanthuset Ken Buck, en republikan från Colorado, har uttalat sig på följande sätt: ”I think they have coordinated and I think that China is in a better position letting Russia go first, to evaluate.”
Buck menar att genom att passivt bedöma den ryska krigsinsatsen i Ukraina kan det röda Kina stå bättre rustat att ta itu med Republiken Kina på Taiwan, även kallat det fria Kina, som kineserna menar skall införlivas med fastlandet.
Bucks republikanske representanthuskollega Steve Chabot från Ohio påpekade att Vladimir Putin och Xi Jinping nyligen möttes vid de vinterolympiska spelen i Peking, något som ledde till ett ”no limits” partnerskap. ”They´ve been plotting behind the scenes”, konstaterade Chabot.
Ukraina-krisen kan tvivelsutan sägas gynna kineserna, då den tar bort USAs uppmärksamhet från Kina. Buck målar upp ett olustigt scenario: ”If the United States starts pouring troops into Europe and do our part as a NATO partner, we are not going to do what we want to do or need to do in the Pacific.”
Det ligger mot denna bakgrund i Folkrepubliken Kinas intresse att kriget i Ukraina förlängs så länge som möjligt samt att Putins ryska imperium fortsätter att utgöra ett potent hot mot Baltikum, Polen, Ungern och andra forna sovjetiska satellitstater. Inte ens Finland och Sverige kan känna sig säkra.
Makthavarna i Peking har så här långt avstått från att kalla Putins angreppskrig för ”invasion” men, för att vara garderad, hävdat att man respekterar ”all countries´sovereignty and territorial integrity”. Detta är minst av allt någon garanti för att kineserna kommer att avhålla sig från angrepp på Taiwan, då de inte betraktar Taiwan som ett självständigt land utan en integrerad del av Kina.
Steve Chabot menar att det är ”absolute critical” att Kina inser att ett anfall mot Taiwan medför direkt konfrontation med USA. ”The Taiwan Relations Act” är det avtal som reglerar förbindelserna mellan Förenta staterna och Republiken Kina. Det ålägger USA att stödja Taiwan med olika typer av krigsmateriel men stipulerar inte direkt att USA måste lägga sig i en militär konflikt mellan det kommunistiska Kina och det fria Taiwan. https://en.wikipedia.org/wiki/Taiwan_Relations_Act
Det är ingen överdrift att säga att intressegemenskapen mellan diktaturerna Kina och Ryssland hotar världsfreden. Den avgörande frågan i sammanhanget är om den skakiga Biden-administrationen i Washington, D. C. verkligen skulle komma att försvara Taiwan med vapenmakt om Peking sätter sina hot i verket.
Vladimir Putins anhängare framställer ofta sin idol som en mycket smartare ledare än sina västerländska kolleger. Det är ett omdöme som i hög grad kan ifrågasättas, enkannerligen efter vapenskramlet i Ukraina. Det kan mycket väl vara så att Ukraina-krisen är början till slutet för Putins tid vid maktens köttgrytor.Det kan han i så fall bara tacka sin egen dumhet för.
Självtillräckliga despoter, omgivna av underdåniga jasägare som de är, tenderar alltid att underskatta motståndarna. Vladimir Putin är på intet sätt något undantag från den regeln. Han hade sannolikt väntat sig att aggressionen i Ukraina skulle passera tämligen friktionsfritt. Så blev inte fallet.
Istället har så gott som hela världen vänt sig mot Ryssland, och såväl EU som USA verkar för kraftfulla sanktioner riktade mot Ryssland. NATO stärker jämväl de östeuropeiska medlemsländernas försvar genom att förse dem med örlogsfartyg, jaktplan och tusentals soldater. Stödet för anslutning till NATO har därtill under senare tid ökat i Ukraina och uppgår för närvarande till 62 procent.
”Putins krigshetsande har haft ungefär samma klargörande effekt som en hink iskallt vatten över huvudet”, skriver Anna Dahlberg.
Inte ens Rysslands allierade, det kommunistiska Kina, har givit sitt oreserverade stöd för den pågående ryska invasionen. Det kinesiska utrikesdepartementets taleskvinna, Hua Chunying, sade i ett uttalande att Kina hade ”called on all parties to respect and attach importance to each other´s legitimate security concerns, strive to restore issues through negotiation and consultation and jointly maintain regional peace and stability.” https://www.cbsnews.com/news/china-russia-ukraine-united-states-creating-panic/
Sveriges före detta stats- och utrikesminister Carl Bildt har inte varit nådig i sin karaktäristik av diktatorn i Kreml. Efter det timslånga tal Putin höll i rysk TV om situationen i Ukraina sade Bildt: ”Han har sjunkit ner i en historietolkning som är bisarr och farlig.”
I en kommentar till SVT Nyheter den 22 februari yttrade Bildt vidare följande: ”Det var ett synnerligen märkligt tal. Osammanhängande, obalanserat, farligt. Alla möjliga konstiga saker.” Bildt tvekade inte att kalla den ryske diktatorns tal för ”rappakalja”.
Bildt vände sig särskilt mot Putins påstående att Ukraina skapades av Sovjetunionen: ”Man häpnade. Han verkar leva i en värld av nationalistiska myter och unken imperienostalgi.” I grunden, menade Bildt, handlar det inte om det ryskdominerade Donbass-området i östra Ukraina utan om huvudstaden Kiev. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/carl-bildt-hapnade-av-putins-tal
Carl Bildt tror att äventyrligheterna i Ukraina mycket väl kan innebära slutet för Putins regim. ”Skulle han gå till ett storkrig med ett stort anfall och försöka ta Kiev, med många tusen döda som följd, tror jag att förr eller senare, möjligen snarare än förr, att det också blir slutet på Putinregimen.”https://www.expressen.se/nyheter/bildt-stort-krig-kan-bli-slutet-pa-putinregimen/
Putin har för tillfället stöd av såväl den ryska statsduman som troligen en majoritet av befolkningen, men skulle ett fullskaligt krig i Ukraina leda till att tusentals ryska soldater återvänder till fosterjorden i likkistor samtidigt som den redan hårt ansträngda ryska ekonomin handikappas ytterligare av kännbara sanktioner, kan situationen till slut leda till Putins fall.
Han har i så fall bara sig själv och sin ointelligenta politik att skylla på.
Den som slutligen intresserar sig för historiska paralleller kan knappast undgå att jämföra den ryska aggressionen i Ukraina med Nazitysklands expansion under åren närmast för Andra världskrigets utbrott. Vid Münchenöverenskommelsen den 30 september 1938 tillerkändes Tyskland det så kallade Sudetenland i den höglänta norra delen av Tjeckoslovakien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sudetenland
I mötet i München deltog Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Tjeckoslovakien fick inte vara med utan tvingades acceptera det fattade beslutet att blidka det expansiva Tyskland genom att ge Hitler Sudetenland på en silverbricka. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain, osalig i åminnelse, trodde att detta skulle tillfredsställa Hitlers törst efter nya områden att lägga under sig.
Hitler hänvisade då till att den tyska folkdelen måste skyddas mot övergrepp från de fridsamma tjeckerna och slovakerna. I exemplet Ukraina är det ryssarna därstädes som skall skyddas mot de snälla ukrainarna. Hitler var dock inte nöjd utan invaderade Polen den 1 september 1939, vilket innebar startskottet för Andra världskriget.
Om Putins ryska styrkor skulle lyckas med att erövra hela Ukraina kan han i värsta fall få för sig att göra en Hitler och gå in i de forna ryska territorierna Finland, Estland, Lettland och Italien. Problemet med detta är naturligtvis att de tre sistnämnda länderna är medlemmar i NATO med dess 40 medlemsstater i ryggen, som i ett sådant läge är förpliktigade att skrida till medlemsstaternas undsättning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nato
Nowak yttrade i en intervju med den brittiska tidskriften Jewish News UK att den lagstiftning som infördes 2018 med syftet att reglera uttalanden om Polen och Förintelsen ”är en av de dummaste ändringar av någon lag som någonsin företagits”.
Lagen, som med röstsiffrorna 57-23 antogs av det polska överhuset (senaten) i januari 2018, gör det olagligt att ge Polen skulden för händelser under den nationalsocialistiska massmordet på judar under Andra världskriget. Att använda uttrycket ”Polens dödsläger” kan enligt lagstiftningen ge tre års fängelse. Antagandet av lagen ledde till en kris med Israels regering. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kontroversiell-forintelselag-godkand-av-parlamentet
Jaroslaw Novak menade också att det i Polen borde stiftas en lag som möjliggör återställande av eller kompensation för judisk egendom som stulits av kommunisterna eller nazisterna. De som berörs är bland andra förintelseöverlevare eller deras efterkommande släktingar.
Enligt nuvarande lagstiftning, antagen 2021, finns ingen möjlighet för ovannämnda kategorier att kompenseras för egendom som stulits för mer än 30 år sedan, något som också upprört den israeliska regeringen. https://sverigesradio.se/artikel/israel-fordomer-ny-polsk-lag
När Polens utrikesminister Zbigniew Rau meddelade att Jaroslaw Nowak, som under sin yrkesutövning ägnat sig åt polsk-judiska relationer sedan 1980-talet, avskedats så skedde det bara några dagar efter det att Polen hemkallat sin nye ambassadör i Prag. Också denne hade uttryckt kritik mot sitt hemland.
Ambassadör Miroslaw Jasinkski avlägsnas från sin post som polsk ambassadör i Tjeckien.
Ambassadören Miroslsaw Jasinski hävdade i en intervju med Deutsche Welle att Polen visat ”brist på empati, brist på förståelse och brist på vilja att öppna en dialog”. Frågan rörde en dispyt mellan Polen och Tjeckien om den statligt ägda polska brunkolgruvan i Turów nära den polsk-tjeckiska gränsen. https://www.dw.com/en/warsaw-to-recall-ambassador-to-prague-after-poland-criticism/a-60354316
Frågan är ett gammalt stridsäpple mellan de båda länderna. EU-domstolen ådömde i september förra året Polen att betala böter motsvarande fem miljoner kronor om dagen så länge man inte stänger gruvan. Tjeckerna menar att verksamheten vid gruvan påverkar grundvattnet och luftkvaliteten på ett menligt sätt. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/polen-vagrar-stanga-kolgruva-doms-till-miljonboter-av-eu
Polackerna har dock envist vägrat stänga gruvan, som bland annat förklaras ge arbetstillfällen för polska arbetare.
Kaczynski sade till den polska högertidningen GPC att några länder ”är inte entusiastiska över prospektet av ett tyskt Fjärde rike byggt på EUs grund”: ”Om vi polacker skulle gå med på detta slags nutida underkastelse skulle vi bli degraderade på olika sätt.”
Han tillade att Europeiska unionens domstol används som ett ”instrument” för federalistiska idéer. Det hör till bakgrundshistoriken att Polen har varit invecklat i en fejd med EU, enkannerligen rörande de juridiska reformer det styrande partiet genomfört sedan 2015. PiS har bland annat anklagat EU-byråkratin för attacker mot landets självständighet.
Uttrycket ”Fjärde riket” alluderar på termen Tredje riket som beteckning för Nazityskland. Denna term kan ha olika betydelser, men om vi begränsar oss till Tyskland åsyftar den det så kallade Heliga tysk-romerska riket från 1806, det kejsarrike som uppstod efter Fransk-tyska kriget 1871 med den preussiske konungen Wilhelm I som tysk kejsare och så Hitlers skapelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tredje_riket
Polens författningsdomstol fastslog i oktober att polska lagar övertrumfar EU-lagarna i områden där de befinner sig i konflikt.
Tysklands förbundskansler Olaf Scholz (till vänster) och Polens premiärminister Mateusz Morawiecki.
När Tysklands nyvalde socialdemokratiske förbundskansler Olaf Scholz besökte Warszawa tidigare i december sade den polske premiärministern Mateusz Morawiecki till honom att den nuvarande tyska regeringens stöd till EU-´federalismen var ”utopisk och därmed farlig”. Det är svårt att som EU-kritiker inte hålla med Morawieszki.
Lagen antogs av det polska överhuset, senaten, redan i augusti för att den 18 december oväntat snabbt röstas igenom i underhuset, sejmen. Lagen syftar till att skärpa reglerna för utländskt ägande av polska medier, icke minst med tanke på möjligheterna för Ryssland och Kina att påverka informationsflödet i landet.
Oppositionen menar dock att lagen tillkommit i första hand för att tysta den populära nyhetskanalen TVN24, vilken ägs av USA-baserade Discovery.
President Duda har förklarat att han i princip instämmer med det styrande partiets vilja att begränsa det utländska inflytandet i det polska medielandskapet men att det befintliga lagförslaget riskerar att vingklippa ett företag som redan verkar lagligt i landet. Det skulle dessutom kunna medföra försämrade relationer mellan Polen och USA – det är ingen hemlighet att amerikanerna utövat påtryckningar för att få lagen ändrad.
President Andrzej Duda lägger in sitt veto mot nya medeilagen efter amerikanska påtryckningar.
Presidentvetot innebär att lagförslaget skickas tillbaka till parlamentet för att omformuleras. Fortsättning lär följa.
1985 ville moderatledaren Ulf Adelsohn bada i kylvattenbassängen i Forsmarks kärnkraftverk för att demonstrera hur ofarligt det var med kärnkraft.
Året var 1985. Moderaternas partiledare Ulf Adelsohn bestämde sig för att slå ett slag för kärnkraften och gjorde så genom att uttrycka en vilja att bada i kylvattenbassängen inne i Forsmarks kärnkraftverk. När han fick frågan varför han ville hoppa i bassängen svarade han: ”Därför att det är så ofarligt.” https://chef.se/74-partiledaren-som-ville-bada/
Vi fick dock inte veta hur ofarligt eller farligt det var då doppet aldrig blev av. Inte heller Adelsohns företrädare som M-ledare, Gösta Bohman, var imponerad av kärnkraftens påstådda farlighet. ”Inte farligare än att cykla”, trodde han sig veta.
Det ter sig därför paradoxalt att makthavarna i Sverige tycks vara drabbade av en irrationell skräck för kärnkraften som skulle kunna kallas för nukleofobi. Denna kan sägas att utbrutit efter tillbudet vid kärnkraftsanläggningen på Three Mile Island i Harrisburg i USA 1979 och gav upphov till folkomröstningen om kärnkraft den 23 mars 1980. https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_k%C3%A4rnkraften_i_Sverige_1980
Vid omröstningen kunde man rösta på endera av de tre ”linjerna” 1, 2 eller 3. Samtliga linjer talade om avveckling inom en viss tid. Linje 1, som stöddes av Moderaterna, hade det längsta perspektivet under det att linje 3, uppbackad av Centerpartiet och Vänsterpartiet kommunisterna, hade mest bråttom att avveckla. Linje 2, med stöd av Socialdemokraterna och Folkpartiet, intog ett mellanläge. Några andra partier fanns inte i riksdagen vid denna tid, men det kan ändå nämnas att Kristen demokratisk samling (nuvarande KD) stödde linje 3.
De tre linjerna i kärnkraftsomröstningen hade dessa tre rockslagsmärken.
Omröstningen utföll så att linje 2 vann med 39,1 procent. Linje 3 var inte långt efter med 38,7 medan den minst långtgående linje 1 fick 18,9 procent.
Conca konstaterar inledningsvis att vattenkraft och kärnkraft tills helt nyligen stod för sammanlagt 80 procent (40 var) av Sveriges elproduktion. Fossila bränslen stod för försumbara 1 procent. Med den fortgående avvecklingen av kärnkraften ser bilden av naturliga skäl annorlunda ut.
Sverige ansågs länge vara ett föredöme för den övriga världen när det gällde att producera miljövänlig energi. Dessutom har vårt land hunnit längre än de flesta andra avseende slutförvaring av nukleärt avfall. Conca skriver:
”So, with their nuclear reactors only about half-way through their life-spans, and the whole program running really well, who in Sweden would want to completely shut them down?” Artikelförfattaren svarar själv:
”Um…members of the Swedish coalition government, led by Sweden´s green party people who get a Pavlovian gag reflex just thinking of nuclear. They want to prematurely close their entire nuclear fleet and replace the 2 trillion kWhs with renewables and natural gas.”
De lyckligtvis före detta statsråden Märta Stenevi och Per Bolund (MP).
Nu ledde ju inte lilla MP den rödgröna regeringen, även om jag kan förstå att skribenten fått den uppfattningen. Sedan artikeln skrevs har partiet därtill hunnit lämna styret. Skribenten tror sig veta att Sverige, precis som Tyskland, inte har något emot att bli beroende av Ryssland vad gäller leveranser av naturgas.
James Conca framhåller desslikes att 10 000-tals fler människor kommer att dö under de kommande decennierna till följd av trefaldigade kolutsläpp samt att kärnkraften besparat Sverige drygt 2 miljarder ton koldioxidutsläpp sedan omröstningsåret 1980.
James Conca i tidskriften Forbes menar att den irrationella rädslan för kärnkraft hos Sveriges politiska ledarskikt gör att vårt land löper en överhängande risk att kapitulera för dumheten. Detta är desto mer bisarrt som det folkliga stödet för den nukleära kraften enligt en färsk undersökning från Novus är högre än någonsin.
Totalt 77 procent av de tillfrågade stöder kärnkraft som energikälla, varav 46 procent gärna ser att det vid behov byggs nya reaktorer. Bara 14 procent är för avveckling av kärnkraften via politiska beslut. https://www.analys.se/opinion/
Istället för att ta detta ad notam har dock makthavarna i all sin outgrundliga vishet beslutat stänga ned den effektivaste och mest miljövänliga kraftkälla vi har till förmån för vindkraft, solkraft och naturgas. De båda förstnämnda, högst volatila, källorna kräver därtill ökad backup-kapacitet.
Vindkraftsindustrin har inte haft några svårigheter att sälja in sitt budskap vilket, något förenklat, tycks gå ut på att hela Sverige ska bli en enda stor vindkraftspark. Denna målsättning har emellertid stött på alltfler folkliga protester. Företaget Stena Renewals från Göteborg har exempelvis uppdragits att uppföra ett 70-tal 270 meter höga vindkraftverk i Finspång i Östergötland. Det har fått folk som bor i närheten av de planerade vindsnurrorna att säga ifrån – och det är inga vackra ord.
Finspång är långt ifrån något isolerat exempel. I Malung-Sälen i Dalarna har hållits en folkomröstning om den kommunala vindkraften, och föga oväntat röstade folket nej. Detta struntade det socialdemokratiska styret i och påbörjade satsningen ändå. Strider om vindkraftens vara eller icke vara pågår även på andra platser.
Den rödgröna regeringen vill fördubbla antalet vindkraftverk under en tidrymd av 18 år, något som mänskligt att döma kommer att skärpa motsättningarna mellan landsbygden och städerna, där beslutsfattarna mestadels bor. Vanligt folk låter sig inte imponeras av argumenten att den ”rena” vindkraften är framtidens melodi när de själva i sin närhet tvingas stå ut med de bullrande plåtschabraken som slaktar både fåglar och insekter. Förutom att de förfular landskapet på ett närmast groteskt sätt.
”Den enorma satsningen på vindkraft framställs som nödvändig för klimatarbetet”, konstaterar Håkan Boström i Göteborgs-Posten. ”Men det är en sanning med stor modifikation. Vindkraften är en opålitlig energikälla som kräver reservkraft, inte sällan i form av mycket smutsig el från kol och olja.”
Regeringens politik handlar i mångt och mycket om plakat- och symbolpolitik: den vill framstå som så miljö- och klimatvänlig som möjligt men är försedd med skygglappar stora som elefantöron som gör den blind för vindkraftens betydande negativa sidor. Man kan också fråga sig hur det kommer att gå med satsningen på elbilar om man bara har vindsnurror och solpaneler att tillgå som energikällor?
Vindkraftverken är ett ständigt hot mot våra havsörnar och andra fåglar.
I Södertälje har vi hitintills varit tämligen förskonade från vindkraftens härjningar, men det är onekligen oroande att företaget Eolus har planer på att uppföra en vindkraftpark i Järna om fem enheter. Det kommunala bolaget Telge Energis policy är att sälja ”ren, förnybar el från sol-, vind- och vattenkraft”. Tyvärr låtsas man inte om den renaste och utan varje tvivel mest effektiva energikällan som finns att tillgå: kärnkraften. https://el.se/elbolag/telge-energi
Utan kärnkraften äventyras Sveriges framtid som ett industrialiserat välfärdssamhälle samtidigt som vi blir beroende av kolkraftsimport från länder som Tyskland och Polen. Den svenska regeringen, där det diminutiva Miljöpartiet med omkring 3-4 procents väljarstöd lyckats tillskansa sig ett oproportionerligt stort inflytande, må applådera den utvecklingen men vi sverigedemokrater säger stopp och belägg.
Det är kärnkraften som är melodin för framtidens energiproduktion!
Fotnot: Ovanstående text var,i något annan form, publicerad i Länstidningen i Södertälje den 29 oktober 2021. Den var då undertecknad av Tommy Hansson, Beata Milewczyk och Joachim Hagström.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 