Hur länge skall polisen låta sig hunsas? Kraftfulla metoder krävs!

 Polisen står i dag mer eller mindre maktlös mot våldet i våra förorter. På bilden Husby utanför Stockholm.

Vi kan nästan dagligen läsa om upplopp i förorter till våra större städer. Bilar sätts i brand, lägenheter angrips, polis och räddningstjänst attackeras. Just när detta skrivs är det ungdomar med invandrarbakgrund som lever rövare i Göteborg.

Det går i nuläget inte att se något ljus vare sig i tunneln eller vid horisonten. De samhällsvådliga våldshandlingarna, påhejade av anarkister och annan extremvänster, fortsätter utan att några ledande politiker agerar eller åtminstone säger ifrån på skarpen. Skulle de göra det vore det liktydigt med art underkänna den egna invandrings- och integrationspolitiken, vilket givetvis är otänkbart.

I stället är det skygglappar på samt floskler om generös flyktingpolitik och tolerans gentemot den pågående islamiseringen som gäller. Vid behov skickar makten fram figurer som historieprofessorn Dick Harrison för att söka göra gällande att alla samhällen vinner på de öppna gränsernas politik. Endast Sverigedemokraterna har vågat sig på att framföra ett annat och kärvare budskap.

En som inte är sverigedemokrat men som ändå effektivt kunnat tillbakavisa Harrisons svepande omdömen att ”invandring berikar” och att ”invandrare byggde Sverige” är den i Iran födde nationalekonomen Tino Sanandaji med kurdisk bakgrund. På sin blogg hävdar han att det inte alls var immigranterna som byggde Sverige och att till exempel de mångomtalade  men rätt fåtaliga vallonernas insatser i sammanhanget våldsamt övervärderats:

http://www.tino.us/2015/01/invandrare-byggde-inte-sverige/

 Tino Sanandaji: ”Invandrare byggde inte Sverige.”

Bortsett från den nog så viktiga diskussionen om invandringens kostnader och vilka det var som egentligen byggde upp Sverige, måste också frågan vilka praktiska åtgärder som bör sättas in mot det så kallade buset komma upp på tapeten. Det är sannerligen på tiden att polisen slutar upp med att låta sig hunsas av kriminella gäng utan respekt för andras liv och egendom. Det är också på tiden att vanliga medborgare garanteras lugn och säkerhet på riktigt.

Sverigedemokraterna har genom åren haft idéer om hur problemen med utökat våld i utanförskapsområden skall kunna hanteras. Riksdagsman Mikael Jansson motionerade 2011 om behovet av en ”utökad militärpolisorganisation” med uppgifter utöver dem som den vanliga polisen har befogenheter till.

”Jag tror att det krävs fasthet och att det sätts tydliga gränser när det hettar till”, citerades Jansson i tidskriften Expo:

http://expo.se/2011/sverigedemokraterna-vill-infora-militarpolis_4472.html

Bland den utrustning Jansson menar att den typ av militärpolis han skisserar i sin motion skall kunna förfoga över nämns bland annat vattenkanoner, som används av exempelvis tysk polis i samband med allvarliga kollektiva våldsyttringar.

 Vattenkanon kommer till användning i Chile.

Den svenska polisen inköpte i samband med de beramade upploppen i Berzelii Park i Stockholm 1954 en vattenkanon som skulle manövreras av tre man. Den anlände emellertid för sent för att kunna tas i bruk och kom aldrig att användas. Den utgick 1972 ur polisens utrustning och återfinns sedan dess på Polishögskolan i Sörentorp.

2013 förordade SD-parlamentarikerna Richard Jomshof och Kent Ekeroth användning av vattenkanoner och gummikulor kombinerat med åtgärder såsom undantagstillstånd och utegångsförbud i syfte att komma till rätta med ungdomsupploppen och skadegörelsen i problemområden av typ Husby utanför Stockholm:

http://www.dn.se/sthlm/sd-vill-ha-undantagstillstand-i-husby/

Enligt min mening är det, icke minst i ljuset av händelserna i Göteborg, dags att återuppta diskussionerna om tänkbara åtgärder för att få buset under kontroll. Den nuvarande situationen, stundom påminnande om inbördeskrigslika förhållanden där det förmodligen är en tidsfråga innan dödsoffer krävs, kan inte tillåtas fortgå utan att någonting görs.

Om det därför krävs vattenkanoner, gummikulor, tårgas och undantagstillstånd som sista utvägar för att få bukt med en kaotisk och våldsam situation är det också min uppfattning att sådana åtgärder måste till.

 SDs Richard Jomshof har föreslagit att bland annat undantagstillstånd och vattenkanoner skall kunna användas i nödlägen av polismakten. Foto: Tommy Hansson

Standardkritiken är, att detta inte löser de bakomliggande problemen och det är naturligtvis i och för sig sant. Detta skall dock självfallet inte få hindra oss att lösa de akuta problemen i form av ett besinningslöst  våld från sjövilda invandrargäng som redan har undergrävt rättsstaten Sverige och icke minst minskat respekten för och tilltron till ordningsmakten.

För att göra en liknelse. Om du har brutit benet i slalombacken avstår du inte från att låta dig behandlas för detta med motiveringen, att det inte löser problemen med din egen dåliga skidåkning som är orsaken till skavanken i fråga. Du låter alltså sjukvårdspersonalen ta hand om benet medan du funderar över hur du skall bli bättre i skidbacken.

 

 

Rapport om politisk extremism: förhöjt terrorhot under ”supervalåret”

Birgitta Ohlsson och Doris Högne Rydheim pekade på olika säkerhetsrisker: islamisterna och vänsterextremisterna farligast för demokratin.

Innevarande år 2014 är som bekant valår. Till och med ”supervalår”, som blivit den gängse beteckningen: val till europaparlamentet den 25 maj samt riksdags-, landstings- och kommunval den 14 september. Det innebär tyvärr också att de politiska extremisterna slipar sina knivar eller vilka vapen de nu föredrar att använda.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/okat-hot-fran-extrema-islamister_8947692.svd

Den 30 januari hölls en presskonferens, där regeringens utredare Doris Högne Rydheim, rektor vid Polishögskolan och tidigare avdelningschef på SÄPO, tillsammans med demokratiminister Birgitta Ohlsson presenterade en färsk regeringsrapport som redogör för aktuella hot mot vårt demokratiska styrelseskick. Se länk ovan.

De farligaste grupperingarna angavs, icke helt oväntat, vara autonoma vänsterextremister, företrädare för den så kallade vit makt-miljön samt militanta islamister. Enligt SÄPOs bedömning utgör islamisterna samt de autonoma vänstergrupperna det största konkreta hotet mot vår demokrati, under det att nationalsocialister i Svenska Motståndsrörelsen och därmed jämställda visserligen kan göra livet obehagligt för enskilda individer, men knappast hota samhället i dess grundvalar:

De autonoma har en tydlig avsikt att agera mot det demokratiska samhällets funktioner, genom angrepp mot partier och myndigheter och enskilda människors demokratiska fri- och rättigheter.

 Våldsvänstern i aktion.

De sammanslutningar eller nätverk det här är fråga om är i klartext Revolutionära Fronten (RF) och Antifascistisk Aktion (AFA), den senare även kallad Antifa-rörelsen enligt tyskt språkbruk. Denna uppstod som en kommunistisk reaktion mot den nationalsocialistiska våldsutvecklingen på 1930-talet men återuppstod i Tyskland och Östeuropa efter Berlinmurens fall 1989.

Även det trotskistiska Socialistiska Rättvisepartiet (SR), som hyllar den ”permanenta revolutionen” och till stor del använder sig av folkfrontstaktiken, bör nämnas i sammanhanget. Det var detta lilla parti som stod bakom de så kallade antinazistiska manifestationerna i Kärrtorp strax före jul, då man lyckades mobilisera så gott som hela det politiska etablissemanget att ställa upp på de autonomas sida – en icke föraktfull prestation. Som front använde SR den förment opolitiska gruppen Linje 17.

När det gäller de våldsbenägna islamisterna/jihadisterna gör SÄPO bedömningen, att minst 75 av dessa tagit sig till Syrien för att deltaga i striderna mot Assad-regimen. När de som överlevt inbördeskriget återvänder till Sverige finns en förhöjd risk att dessa islamkrigare genomför våldshandlingar och attentat även i Sverige, låt vara att Högne Rydheim menade att det i första hand är sådana som uppfattas ha förolämpat islam som kan råka illa ut.

Den misslyckade självsprängningen i centrala Stockholm i december 2010 tyder dock på att jihadisterna är fullt beredda att ställa till förödelse även bland allmänheten. Det är troligen endast en tidsfråga innan Sverige drabbas av ett allvarligt islamistiskt terrordåd.

 ”Svenska” jihadkrigare på plats i förödelsens Syrien.

Doris Högne Rydheim passade därtill på tillfället att göra ett personligt tillägg till uppräkningen av säkerhetshot. Bland dessa, menade hon, bör man även inrangera den så kallade counter-jihadismen; Högne Rydheim ansåg således att man ”bör vara litet uppmärksam” gentemot fötreträdare för denna inriktning, som visserligen inte använder sig av våldmetoder i dag men eventuellt skulle kunna göra det i framtiden!

Demokratiministern höll med: ”Absolut, vi vet inte hur morgondagens extremister ser ut”. Så varför peka ut just counter-jihadisterna?  Varför inte lika gärna fästa uppmärksamheten på de fullkomligt rosenrasande feminazisterna inom Femen och andra störda systerskap, vilka inte drar sig för att skända kyrkor och  andra helgedomar i syfte att föra fram sitt perverterade budskap?

Eller de om möjligt ännu galnare djurrätts- och anti-päls-aktivister som inte väjer för någonting, utan använder sig av våldsmetoder mot pälshandlare och minkuppfödare redan i dag?

Feminazisterna i Femen firar påven Benedictus XVIs avgång.

Nej, i stället lyfter Högne Rydheim fram en gruppering som med all rätt varnar för inflödet av muslimska trosbekännare till västvärlden, varav de mest extrema har målsättningen att röja väg för det världsomfattande kalifatet. Jag stöder inte nödvändigtvis allt som counterjihad-rörelsen gör eller tycker, men de som pekar på detta hot mot den västerländska civilisationen som vi känner den bör enligt mitt förmenande snarare hedras i stället för att hängas ut som säkerhetsrisker!

Dispatch Internationals oförvägna Ingrid Carlqvist gör slutligen denna analys av bästa märke:

http://www.d-intl.com/2014/01/31/ledare-doris-och-extremisterna/nggallery/image/selfies-slar-over-hela-varlden/