Hanssons lilla brännvinsguide (XIII)

PIRATENS BESK

Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.

Så lyder texten på den slagfärdige författaren och advokaten Fritiof Nilsson Piratens (1895-1972) gravsten på Ravlunda kyrkogård i Skåne.

Piraten har kallats ”den svenska skrönans mästare” och slog igenom med dunder och brak med romanen Bombi Bitt och jag 1932. Andra välbekanta Piraten-verk är Bock i Örtagård (1933), Bokhandlaren som slutade bada (1937) och Flickan med bibelspråken (1959).

Jag kände inte Piraten, men däremot en person som hade gjort det – reklammannen Tore Möller, medarbetare i tidskriften Svenskt Skytte som jag var redaktör för 1987-92.

Spritproducenten Saturnus i Malmö har givit upphov till ett brännvin som görs i Piratens anda – han lär själv ha uppskattat den här typen av dryck – som kallas Piratens Besk. Det är ett malörtskryddat brännvin som håller 32 procents alkoholstyrka och som kan inhandlas på Systembolaget. Det ingår också i samlingen ”Skärgårdssnapsar” om tio femcentiliters-flaskor.

Fritiof Nilsson Piraten (1895-1972): den svenska skrönans mästare.

Malörten bör plockas i den ljumma Barolomeinatten, det vill säga mellan den 24 och 25 augusti. Växtens kvistar samlas i små buketter och torkas på en vädrande plats, vilket tar några veckor i anspråk. En bukett stoppas ner i en flaska brännvin och får stå precis ett dygn. Därefter vidtar silning innan drycken kan avnjutas på bästa Österlen-vis.

Piratens Besk har en fin och ren arom med lång eftersmak och möjligen inslag av pomerans.

Den egenhändigt producerade snapsvisan har denna gång politiskt motiv:

Islamisten
(Melodi: Gubben Noak)

Islamisten, terroristen
är en nykterist.
Med de andra skäggen
i den gröna dräggen,
liknar han väl, liknar han väl
mest en kommunist!

Islamisten, terroristen
tycks dock få ett slut.
Ty Bush och Rumsfeld, Cheney
säger: ”Hörni, nej ni”,
nu så bombar, nu så bombar
vi er utan prut!

Drick ansvarsfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (X)

LYSHOLMS LINIE-AQUAVIT

Denna akvavit, gjord på potatis,sägs vara Nordens äldsta akvavit. Den är milt kryddig med ”örtig” smak av fatkaraktär. Inslag av kummin, dill, pomerans och fänkål finns. Alkoholhalten uppgår till 41,5 procent. Producent är norska Arcus. Hur akvaviten fick sitt namn är en särskild historia som berättas nedan.

Upphovsmannen till Linie-Aquavit är norrmannen Jörgen Bernhoft Lysholm (1796-1843) vilken i unga år studerade i Berlin, där han kom i kontakt med spritdestillatören Pistorius vilken 1817 hade uppfunnit en så kallad bäckenapparat. Med denna var det möjligt att destillera 80 procent alkohol i en enda process.

Hemma i Norge tog Lysholm i Trondheim över ett företag för tvåltillverkning som startats av fadern Nicolai och en bror och gjorde om det till brännvinsbränneri baserat på Pistorii nydanande teknik. Här förfärdigade norrmannen flera olika typer av akvaviter, det vill säga kryddade brännviner, av vilka en del lagrades på ekfat ända upp till 30 år.

I slutet av 1830-talet startade Lysholm några år före sin bortgång produktionen av  Linie-Aqvavit, som tillkom genom ett säreget förfarande. Drycken lagrades på ekfat som rymde 500 liter och sändes ombord på fartyg som exporterade rökt fisk till Sydamerika. Under den långa resan genomgick akvaviten en lagringsprocess som ansågs förbättra smaken.

Jörgen B. Lysholms Line-Aqvavit håller ställningarna.

Den första dokumenterade akvavitresan skedde 1842, året före Lysholms död, ombord fartyget ”Nordstiernan” där en kapten Marstrander förde befäl. Resan gick till Rio de Janeiro tur och retur och under färden passerades ekvatorn – ”linjen”. Lysholm var dock inte pionjär på området. Redan 1805 hade akvavit  skickats för försäljning till Australien, men då det importerande företaget gått i konkurs när leveransen anlände  fick fartyget ta med lasten tillbaka till Norge.

Innan sin förtidiga bortgång hade Jörgen B. Lysholm etablerat sig som en världsledande exportör av akvaviter, vilka kom att säljas i alla världsdelar. Den gode Lysholm har behållit sin lyskraft i hemlandet, och än i dag är ”att ta sig en Jörgen B.” synonymt med att ta sig en ”dram” (sup). Man bör dock inte bli alltför ”på lyset” därav…

Och förfarandet med att lagra Linie Aquavit ombord på skepp har hållit i sig, låt vara att de gamla segelfartygen sedan länge är ersatta med motorfartyg. I dag lastas de lysholmska ekfaten ombord fartyg tillhöriga Wilhelm Wilhelmsens rederi för transport jorden runt, således ej endast tur och retur Australien som var det vanliga förr. Det aktuella fartyget stannar ute fyra-fem månader och passerar under sin färd ekvatorn två gånger.

Liksom tidigare anses klimatets och temperaturens skiftningar i kombination med rörelsen ombord påverka smaken i förmånlig riktning.

Så till den snapsvisa jag brukar avsluta mina brännvinsbetraktelser med. Som vanligt har jag skrivit den själv.

Vem kan supa?
(Melodi: ”Vem kan segla?”)

Vem kan supa förutan sprit?
Vem kan tro att det fest är?
Vem kan undvara akvavit
vid ett fat av kräfter?

Jag kan supa förutan sprit,
jag kan tro att det fest är.
Men inte undvara akvavit
vid ett fat av kräfter!

Drick ansvarsfullt! 

Hanssons lilla brännvinsguide (IX)

GAMMEL DANSK

Och kan ni tänka er, när han tog sig en dram inne hos mig för bröstets skull, så tyckte han, att han gjorde så ondt och orätt, att han alldeles tyckte, som om han stal. (August Strindberg: Svenska öden och äfventyr)

Jag fortsätter botanisera bland brännvinsdryckerna och söker mig denna gång utanför Sverige och närmare bestämt till den lilla orten Dalby på Själland. Här har nämligen De Danske Spritfabrikker A/S en anläggning som är nästan lika stor som orten, och här tillverkas bland annat Gammel Dansk.

Drycken kan dock betecknas som åtminstone delvis svensk, eftersom Vin & Sprit AB köpte De Danske Spritfabrikker 1999. Vin & Sprit köptes i sin tur av franska Pernod Ricard 2008 för 55 miljarder kronor.

Gammel Dansk brukar anges vara en ”bitter dram”. Dram, det betyder helt enkelt ”sup” med ett språkbruk som var mer hemtamt för Strindberg – se citatet ovan – än det är för oss i dag. I de danska hävderna omtalas, att kong Frederik II redan på 1500-talet lärde känna en alkoholhaltig spritdryck med bitter smak i ett möte med kurfurstinnan Anna av Sachsen.

Fullt så gammal är nu inte Gammel Dansk.  Det var nämligen 1961 som dåvarande produktionschefen för De Danske Spritfabrikker i Roskilde, J. K. Asmund, beordrades framställa en bitter. Det fanns tre krav: det skulle vara en dram och den skulle vara mjuk men likväl med bitter smak. Efter tre års rannsakande av gamla skrifter och utprovning av olika örtkombinationer hade man fått fram den rätta blandningen – Gammel Dansk var född. 1964 fanns den ute i butikerna.

Den största byggnaden på Danske Spritfabrikkers område i sydsjälländska Dalby. Förutom Gammel Dansk tillverkas här bland annat fruktlikörer.

När jag och min hustru gjorde en studieresa till De Danske Spritfabrikker i Dalby för en hel del år sedan var det mycket hysch-hysch kring receptet på Gammel Dansk. Det bestod av si och så många sorters örter och var givetvis strängt hemligt.

Enligt uppgift skall det endast finnas tre nu levande personer som är underkunniga om det exakta receptet. Vad tillverkaren avslöjat är att receptet räknar 29 olika kryddor, örter och blomster och att grundplåten är rönnbär. Även den bittersöta – och nyttiga – ensianroten lär finnas med i bilden. I Systembolagets beskrivning heter det om Gammel Dansk: ”Påtagligt kryddig smak med inslag av malört, lakrits, kanel, ingefära och pomerans.”

Gammel Dansk räknas i dag som Danmarks populäraste bitter dram och även i Sverige har den 38-procentiga drycken gjort succé. Den kan drickas rumstempererad som aperitif eller digestif men givetvis även som kyld snaps. Nyligen har sortimentet utökats med Gammeldansk Citrus och Gammeldansk Asmund Special.

Följande av mig nyskrivna – jag totade ihop den för en timme sedan – snapsvisa handlar om Gammel Dansk, en dryck  jag personligen tycker är en höjdare:

Gammel Dansk
(Melodi: ”Älskliga blommor små”)

Älskliga Gammel Dansk
sin arom nu har frigjort vid vårt bord,
den är alls inte fransk,
nej, den kommer från Höga Nord!

Vi har nu hela dan
längtat efter dig som släcker ut vår törst,
kram på dig, bittra dram
dig vill vi dricka sist som först! 

Drick ansvarsfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (VIII)

RÅNÄS BRÄNNVIN

En av de trevligare brännvinssorterna i Systembolagets sortiment är i mitt tycke Rånäs Brännvin med en alkoholhalt på 38 procent. Det emanerar från Rånäs bruk i Roslagen i Uppland. Det var familjen Reuterskiöld vid Rånäs slott som inledde brännvinstillverkningen på 1800-talet.

Huvudkrydda var redan från början pomerans som odlats i slottets fantastiska orangerier och som ger detta kryddade brännvin en frisk citrussmak. Där finns även smak av kanel samt inslag av cognac och lakrits. Rånäs Brännvin blev populärt inte bara i Uppland utan även i andra delar av landet.

Den så kallade brännvinskungen Lars Olsson Smith blev så förtjust i brännvinet, att han köpte receptet och flyttade över tillverkningen till Reimersholme i Stockholm. Produktionen fortsatte till Andra världskrigets utbrott 1939 då sockerransonering infördes. 1994 återlanserades Rånäs Brännvin som julsnaps, jämt 100 år efter nedläggningen av det ursprungliga bränneriet vid Rånäs slott. Tillverkningen sker numera med så kallade ekologiska råvaror utan bekämpningsmedel och konstgödning. Brännvinet görs på vete.

Det har visat sig att kryddningen med pomerans fungerar även vid osttillverkning, och i Rånäs slotts sortiment ingår därför även Rånäs brännvinsost som finns att tillgå på slottet, icke minst i samband med det traditionella julbordet. Osten ingår även i Väddö gårdsbutiks sortiment.

Pomerans är en citrusfrukt snarlik apelsin men med kryddigare och bittrare smak som gör den närmast oätlig i sig. Däremot är den som sagt utmärkt som krydda, och vid brännvinskryddning är det fruktens torra, rivna skal som används.

Rånäs slott är numera en modern konferensanläggning – bland de fasta gästerna märks tre spöken.

Rånäs slott har anor sedan 1300-talet men uppfördes i sin nuvarande skepnad 1833-44. Initiativtagare till slottsbygget var friherren och hovmarskalken Axel Didrik Reuterskiöld (1779-1834) som var gift två gånger – först med Maria Gustava Le Febure (1785-1813) och sedan med Juliana Vilhelmina Kjerrmansköld (1786-1822). Slottet förblev under släkten Reuterskiölds inflytande till 1928, då den stora ekonomiska depressionen ledde till att man förlorade såväl pengar som slott. Slottet övergick i Stockholms stads ägo och kom från 1931 att användas som behandlingshem för psykiskt sjuka.

Slottet restaurerades 1999 och förvandlades till en modern hotell- och konferensanläggning med egna spöken och allt. Det lär finnas tre spöken: en man vid namn Carl, slottsfrun Gustava Le Febure samt en flicka på 10-12 år. Hur dessa ställer sig till det klimat- och miljö-mumbo-jumbo som präglar verksamheten i dag må vara osagt.

Ett fint brännvin är det under alla omständigheter och ingår, liksom de flesta av de i denna artikelserie skildrade sorterna, i Systemets sortiment med miniflaskor om fem centiliter, ”Svenska nubbar”.

Den av mig författade snapsvisan har denna gång ett allmänt innehåll:

Jag har lite kvar
(Melodi: Min soldat)

Min taffel är tarvlig
och min lön är får låg,
så jag kan nog inte
ta semester i år.

Men det gör detsamma
för jag har litet kvar,
någonstans i skåpet!

Drick ansvarsfullt! 

Hanssons lilla brännvinsguide (VI)

NYKÖPINGS BRÄNNVIN

Upphovsmannen till detta ganska speciella brännvin lystrar till namnet Carl Ulrik Kuylenstierna (uttalas ”Tjylenstjärna”) som var generalmajor och bosatt på herrgården Arnö utanför residensstaden Nyköping i Södermanlands län. Han levde mellan 1791 och 1856. På bilden ovan syns det anrika slottet Nyköpingshus i bakgrunden.

Kuylenstierna kom från en ursprungligen holländsk ätt som adlades 1693 och tog säte i Riddarhuset. Han tjänstgjorde under sitt yrkesverksamma liv vid Södermanlands infanteriregemente, som långt senare skulle bli pansarregementet P3 i Strängnäs.

Regementets mest minnesvärda insats gjordes kanske i samband med att en liten svensk styrka, ledd av överste Rutger Fuchs, vid Baggensstäket slog tillbaka ett ryskt invasionsförsök riktat mot Stockholm 1719. Kuylenstierna var gift med den högadliga damen Sofia Lovisa Sparre (1791-1880).

Trupp från Södermanlands regemente 1830.

Generalens brännvin gjorde sin debut i större sammanhang på Stockholmsutställningen 1866, då det såldes under namnet Expositionsbrännvin. Det kom senare att framställas av Nyköpings spritbolag under namnet General Kuylenstiernas blandning. 1924 fick våtvaran sitt nuvarande namn med det gamla namnet som undertitel.

Nyköpingsbrännvinet brukar jämföras med kontinentala drycker såsom pastis och ouzo på grund av kryddningen med anis, fänkål och pomerans som ger en lakritsliknande slag. Nyköpings Brännvin håller 38 procent alkohol och har en sötaktig smak.

Går bra som snaps till kräftor och annat men kan mycket väl avnjutas separat med någon isbit i.

Jag har skrivit följande snapsvisa om den adlige generalen och hans brännvin:

Kuylenstiernas visa
(Meldodi: Gubben Noak) 

Kuylenstierna, Kuylenstierna
var en hedersman.
Honom må vi hylla
när vi tar en fylla 
på Nyköpings, på Nyköpings
goda brännevin!

Kuylenstierna, Kuylenstierna
gilla´att va´full.
När han börja´dricka
fick han sådan hicka
så han klara´, så han klara´
inte att stå lull.

Drick ansvarfullt!