Bayerskt (I): Neuschwanstein – Månkungens sagoslott i Alperna

Ludwig IIs ”sagoslott” Neuschwanstein började uppföras 1869. Foto: Tommy Hansson

I juni besökte jag Bayern i södra Tyskland. Eller ”fristaten Bayern” som bayrarna gärna vill ha det till. Faktum är att Bayern från det Tysk-romerska rikets upplösning 1806 till Första världskrigets slut 1918 var ett eget konungadöme och från 1871 en delstat med visst självbestämmande inom ramen för det tyska kejsardömet centrerat på Preussen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kungariket_Bayern

Jag avser att framöver redogöra för mina intryck från Bayern i några artiklar på min blogg. Jag börjar med att berätta litet om hela Tysklands kanske största sevärdhet, slottet Neuschwanstein beläget utanför Füssen överst på en klippa i den bayerska delen av bergskedjan Alperna. Slottet byggdes på uppdrag av konung Ludwig II med byggstart 1869. Det ritades av Christian Jank och utfördes av Eduard von Riedel och senare Georg von Dollmann. https://sv.wikipedia.org/wiki/Neuschwanstein

Neuschwanstein härleder sitt namn från det tidigare förefintliga slottet Schwanstein, som Ludwigs föräldrahem Hohenschwangau längre ner i bergen kallades till i början på 1800-talet. Det är nog ingen överdrift att kalla ”sagoslottet” (Märchenschloss) Neuschwanstein ett av världens mest kända slott. Till berömmelsen bidrog det faktum att slottet tjänade som förebild för den tecknade Disney-filmen Törnrosa 1959.

Slottet tog längre tid än beräknat att bygga, och det var först 1884 som Ludwig kunde flytta in. Endast 14 av de planerade 200 rummen stod färdiga när Ludwig avled 1886; de har aldrig färdigställts. Alla inredda rum är rikt dekorerade med framställningar av gamla legender och scener hämtade ur kungaidolen Richard Wagners (1813-83) operor.

Utsikt från klippan som Neuschwanstein är byggd på. Foto: Tommy Hansson

För att ta sig upp till slottet från byn ner i dalen gäller det att forcera en brant stigning. Det görs enklast genom att man kliver på en av de bussar som går i skytteltrafik från byn till en hållplats nära slottet eller genom transport via häst och vagn. För att gå hela vägen till fots bör man lämpligast vara både ung och rask, egenskaper som denna bloggare dessvärre icke besitter.

Ludwig II var son till konung Maximilian II av Bayern och Wittelsbach-dynastin och Maria av Preussen. Han är begravd i Sankt Michaelskyrkan i München. Ludwig efterträddes på tronen av den yngre brodern Otto I (1848-1913). Bayerns siste konung blev sedan Ludwig III (1845-1921). Eftersom Otto hade förklarats sinnessjuk redan 1872 övertogs regentskapet av farbrodern, prins Luitpold (1821-1912). https://sv.wikipedia.org/wiki/Ludvig_II_av_Bayern

Ludwig och Otto uppfostrades strängt i en familj där föräldrarna ofta var frånvarande. Den förstnämnde kom tidigt i kontakt med Wagners verk och övertalade redan som 16-åring fadern att låta den kungliga operan i München uppföra Wagners Lohengrin. När Maximilian II (1811-64) dog knall och fall blev den 18-årige sonen och kronprinsen Ludwig monark. Han är uppkallad efter farfadern Ludwig I (1786-1868), som abdikerade 1848. En av Ludwig IIs första åtgärder som regent var att se till så att Richard Wagner kom till München.

Vid det Österrikisk-preussiska krigets utbrott 1866 ställde sig Bayern, som ogillade den aggressiva preussiska militarismen, på den förlorande österrikiska sidan. Bayern klarade sig bra i freden men tvingades ändå alliera sig med Preussen; Ludwig övervägde i detta skede att abdikera. Efter det Fransk-tyska kriget 1870-71 utropades den preussiske konungen Wilhelm I (1797-1888) på Ludwigs initiativ till kejsare över det förenade tyska riket. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fransk-tyska_kriget

Sedan kejsarriket utropats drog sig Ludwig II alltmer undan och koncentrerade sig istället på sitt slottsbyggande och sitt svärmeri för svunna tider. Förutom ”sagoslottet” Neuschwanstein lät han även bygga de bayerska slotten Linderhof och Herrenchiemsee. Neuschwanstein försågs med moderna faciliteter som ett koleldat centralvärmesystem och en telefonlinje till Ludwigs föräldrahem Hohenschwangau; det sägs att han pratade med sin mor flera timmer varje dag.

Konung Ludwig II var okonventionell men förmodligen inte fullt så tokig som det ryktats om.

Kung Ludwig, som sannolikt led av social fobi under senare delen av sin levnad, hade för vana att vara uppe på nätterna och kom därför att kallas ”Månkungen”. Han var aldrig gift eller höll sig med älskarinnor, och det framgår av hans dagböcker att han hade homosexuella böjelser och upprätthöll förbindelser med flera män.

Till slut hade den politiska ledningen i Bayern fått nog av vad den uppfattade som konungens alltmer accentuerade underligheter och arresterade honom den 11 juni 1886 i hans sängkammare med målsättningen att avsätta honom. Han överantvardades till psykiatrikern Bernhard von Godden, vilken förde honom till slottet Berg vid Starnbergsjön. Två dagar senare hittades båda drunknade i sjön. Det är till dags dato inte klarlagt under vilka omständigheter de hade drunknat.

Det var länge underförstått att konung Ludwig II av Bayern var spritt språngande galen och att det därför var nödvändigt att detronisera honom. Modern forskning har dock dragit detta i tvivelsmål. Ludwig tycks ha arbetat betydligt hårdare än vad som påståtts – den verkliga orsaken till hans arrestering och avsättande kan ha varit att han genom sitt okonventionella beteende generade sin släkt som till slut tröttnade på skandalerna. https://www.spiegel.de/international/zeitgeist/study-finds-king-ludwig-ii-may-not-have-been-crazy-a-946240.html

Neuschwanstein besöks av 1,3 miljoner turister varje år. Foto: Tommy Hansson

Neuschwanstein är en av Tysklands absolut största turistattraktioner och beräknas besökas av 1,3 miljoner människor varje år. Under mitt besök syntes påfallande många, frenetiskt fotograferande asiatiska turister. I juli 2016 försvann ett kinesiskt par spårlöst i samband  med ett besök på slottet. https://www.expressen.se/nyheter/par-forsvunnet-efter-besok-i-sagoslottet/

Det skall slutligen nämnas att hissar inte ingår i slottets bekvämligheter. Den som besöker det invändigt kan därför bespetsa sig på att tvingas gå i ett antal höga och branta trappor för att kunna ta del av visningsprogrammet. Det är det dock värt!

Mina prylar (6): Preussiskt befäl i form av trägubbe/nötknäppare

 Preussiskt befäl med krigsskada. Foto: Tommy Hansson

Den här prylen fick jag och min fru av mina svärföräldrar för många år sedan. Det är en komisk trägubbe föreställande ett barskt preussiskt militärbefäl av den gamla stammen, vrålande ut kommandon till sina soldater.

En mekanism på ryggen ansluter till gubbens käkar, vilket gör att figuren kan användas som nötknäppare. Som sådan har vi dock aldrig använt honom, han har förblivit en hyllprydnad. Eftersom ena foten ramlat av brukar jag säga att han har en gammal krigsskada. Min svärmor var bördig från Berlin, som var huvudstad i det preussiska väldet och senare Tyskland.

Preussen var ursprungligen en ganska blygsam del av det Tysk-romerska riket (Heliga romerska riket av tysk nation), vilket grundats med Karl den stores kröning i Peterskyrkan i Rom juldagen år 800 och upphört existera 1806. Så småningom blev Preussen en framgångsrik maktspelare i Europa tack vare att de preussiska kungarna skapade en modern administration och byggde upp en stark militärmakt: Preussen fick rykte om sig att vara, inte en stat med en armé, utan ”en armé med en stat”.

På 1700-talet rådde en ständigt pågående konflikt mellan England och Frankrike, och Preussen med härskare såsom Friedrich Wilhelm I och Friedrich II (Fredrik den store) kunde utnyttja detta förhållande för att främja Preussens intressen. Betydande influenser hämtades från Sverige, och det kan nämnas att konung Wilhelm I, som 1871 blev kejsar Wilhelm I av Tyskland, är farfars mormors far till kung Carl XVI Gustaf av Sverige.

 Preussiska armén rycker fram mot fienden under 1700-talet.

Det olyckliga var att det blev denna del av Tyskland, det genommilitariserade Preussen, som lade grunden för det moderna Tyskland. Sedan Wilhelm I avlidit 1888 efterträddes han av sin son Friedrich III, som emellertid avled i strupcancer efter bara tre månader på tronen. Han efterträddes av sonen Wilhelm II, en lättpåverkad och svag natur med en förtvinad vänsterarm och som paradoxalt nog led av storhetsvansinne. Hans ständiga utrikespolitiska provokationer ledde fram till Första världskriget. Tysklands nederlag födde i sin tur revanschstämningar som krattade manegen för galningen Hitler, och resten av historien har vi blott alltför smärtsam vetskap om.

Vår preussiska träfigur med sitt långa, vita hår (peruk?), gröna vapenrock och röda byxor ser ut att vara utformad efter 1700-talsmodell och skall inte lastas för senare tiders elände.

              

De båda kejsarna Wilhelm I (överst) och sonsonen Wilhelm II.

Slutligen en länk till en folklig tysk visa med titeln Wir wollen unseren alten Kaiser Wilhelm wiederhaben, aber den mit dem Bart med känd marschmelodi. Alltså ”Vi vill ha tillbaka vår gamle kejsare Wilhelm, men han med skägget” (således inte den mustaschprydde Wilhelm II utan dennes farfar Wilhem I).

https://www.youtube.com/watch?v=ESdEaeqTIoQ

Ett besök i Waterloo: Napoleon var sin tids Hitler

Kejsar Napoleon I i det för honom segerrika slaget vid Wagram 1809.

I det sista avsnittet av den brittiska komediserien om prins Blackadder med Rowan Atkinson i titelrollen skapar Blackadder en tidsmaskin. Med hjälp av denna förflyttar han sig tillbaka i tiden till slagfältet i Waterloo 1815 just innan stridigheterna mellan Napoleon Ies franska armé och koalitionsarméerna under ledning av hertigen av Wellington skulle ta sin början. Tidsmaskinen råkar landa på Wellington då denne står i begrepp att lägga fram sin lysande plan för att besegra den franske kejsaren.

Se sketchen här:

http://www.youtube.com/watch?v=2vAvoaOaJNM

Resultatet blir att Napoleon vinner slaget, erövrar England och inför franska seder och bruk. Onekligen ett tankeväckande stycke contrafaktisk historieskrivning. Nu blev det ju förstås inte så. Med nederlaget i Waterloo några mil utanför Bryssel i dagens Belgien var Napoleon Bonaparte en slagen man. Han tvingades fly från slagfältet, abdikera från kejsartronen och gå i exil på ön S:t Helena i Atlanten där han avled i magcancer 1821.

Man kan på goda grunder se Napoleon som sin tids Hitler, undantagandes den fruktansvärda judeutrotningen. Dessutom var Napoleon i någon mening den förste fascisten med sin faiblesse för auktoritär ledning, militärparader, stiliga uniformer och en aggressiv utrikespolitik. Napoleonkrigen varade emellertid dubbelt så lång tid som Andra världskriget. De utkämpades 1803 – 1815 och blev därmed den blodigaste konflikt som drabbat Europa sedan Trettioåriga kriget 1618 – 1648. Napoleonkrigen ledde bland annat till att Sverige förlorade Finland till Ryssland (en klen tröst var att man som kompensation erhöll Norge).

Napoleon deppar efter förlusten vid Waterloo.

Napoleon var hatad såväl som älskad i sin samtid och har så förblivit efter sin död. En som hatade honom med särskild frenesi var för övrigt den svenske konungen Gustaf IV Adolf, som betraktade honom som Uppenbarelsebokens vilddjur. Liksom Adolf Hitler kom Napoleon Bonaparte (1769 – 1821) ur enkla förhållanden. Medan Hitler av det militära etablissemanget föraktfullt kallades ”korpralen”, gick Napoleon under den nedsättande benämningen ”korsikanen” efter sin födelseort Korsika.

Napoleon var en produkt av den Franska revolutionen 1789, vilken gjorde det möjligt för ”uppkomlingar” att avancera i graderna. Efter att ha tagit makten efter sin återkomst från ett fälttåg i Egypten i den så kallade Brumaire-kuppen 1799, lät Napoleon utropa sig till kejsare den 2 december 1804 efter att själv ha placerat kronan på sitt huvud. Så hade för övrigt även vår egen konung Carl XII gjort vid sin kröning 1697.

Efter Napoleons kröning översköljdes den europeiska kontinenten av olika krig mellan Napoleons franska trupper å ena sidan och ett antal koalitioner å den andra. Länge syntes de franska arméerna och dess hyllade fältherre oövervinneliga.

Adolf Hitler kallades föraktfullt ”korpralen” av det militära etablissemanget.

En vändpunkt inträdde med Napoleons katastrofala fälttåg i Ryssland 1812, och året därpå besegrades de franska styrkorna i slaget vid Leipzig som varade i tre dagar.  Dåvarande svenske kronprinsen Carl Johan, vilken som fältmarskalk Jean Baptiste Bernadotte tidigare slagits vid Napoleons sida, deltog nu på den antifranska alliansens sida. Slaget vid Leipzig blev det största fältslag som utkämpats i Europa före Första världskriget och involverade en halv miljon man. Den svenske författaren Claes Livijn, vilken tjänstgjorde som auditör vid ett svenskt regemente, skrev följande den 19 oktober 1813 till sin barndomsvän Lorenzo Hammarskjöld:
  

Du kan ej föreställa dig något så ohyggligt som Leipzig. Föreställ dig det man räknar der 25. 000 lik. Och redan stinker det kring hela staden, att alla luktorganer äro i högsta retelser.

Napoleon tvingades abdikera den 3 maj 1814 och som en reträttpost bli guvernör på ön Elba utanför Toscanas kust. Den 26 februari 1815 tog sig emellertid den avsatte kejsaren tillsammans med 1000 soldater på tre fartyg tillbaka till Frankrike, där han hälsades med entusiasm och återinsattes på tronen. Sedan Napoleon utan svårighet samlat ihop en krigsmakt omfattande över 100 000 man återupptogs krigandet, och den 18 juni 1815 stod slaget vid Waterloo mellan 73 000 man ur den franska armén och 67 000 från en koalition bestående av Storbritannien, Preussen, Hannover, Braunschweig och Nederländerna, vilken leddes av sir Arthur Wellesley, hertigen av Wellington (1769 – 1852).

Det nio timmar långa fältslaget såg till en början ut att gå Napoleons väg, men sedan fältmarskalk Gebhard Leberecht von Blücher anlänt till slagfältet och med sina preussiska trupper krossat Napoleons högra flank var det hela avgjort. Napoleon tvingades på flykt medan hans ledande marskalk, Michel Ney, arkebuserades av de franska rojalisterna efter Napoleons andra abdikation.

För hertigen av Wellington gick det betydligt bättre. Han hälsades på många håll som Europas frälsare. Han gick vidare i karriären genom att i tidernas fullbordan bli både premiärminister och utrikesminister.

Monumentet i Waterloo uppfördes 1826 för att hedra de stupade.

Att besöka det gamla slagfältet vid Waterloo 198 år efter de historieavgörande händelserna är en sällsam upplevelse. Landskapet domineras av ett pyramidformat och 41 meter högt, gräsbevuxet jordmonument som uppfördes ett årtionde efter slaget för att hedra minnet av de stupade. Intill monumentet finns även ett museum samt ett vaxkabinett som avbildar slagets viktigaste personligheter.

Kontentan av Napoleonkrigen blev att det Tysk-romerska kejsarriket upplöstes, att en gryende nationalism inträdde i Tyskland och Italien, att det spanska imperiet började nystas upp samt att Storbritannien blev ledande världsmakt under det närmast följande seklet.

1814 – 1815 hölls den så kallade Wienkongressen som ett försök att skapa ordning i den oreda som Franska revolutionen och de följande Napoleonkrigen skapat. Centralgestalt i Wien var den ärkekonservative österrikiske statsmannen furst Klemens von Metternich. Den nya indelning av Europa som blev följden av Wienkongressen ledde dock till nya och, skulle det visa sig, oöverstigliga problem.

Napoleonkrigen ingrep på ett tragiskt sätt i otaliga människors liv. Här sången ”Bonny Light Horseman” med den irländska gruppen Planxty med motiv från dessa förödande krig:

http://www.youtube.com/watch?v=2OGfeu1JYbg

När Europas karta ritades om togs ingen hänsyn till etniska förhållanden, och som resultat därav uppstod exempelvis den serbiska nationalism som i förlängningen ledde fram till skotten i Sarajevo 1914 som triggade i gång Första världskriget. Detta krig medförde det andra tyska kejsarrikets fall och det ryska tsardömets undergång med påföljd att Hitler och nationalsocialismen fick makt över Tyskland samt att Lenin och kommunisterna tog över ledningen i Ryssland och bildade Sovjetunionen. 1939 startade Hitler Andra världskriget genom invadera Polen, och efter krigsslutet 1945 inträdde det Kalla krigets skede som fick ett slut först med Berlinmurens fall 1989.

Det österrikisk-ungerska ärkehertigparet inför den bilfärd i Sarajevo 1914 som skulle bli deras sista.

Därmed var cirkeln sluten för den jämnt 200-åriga utveckling som inletts med den brutala Franska revolutionen 1789.

Fotnot: Filmen Waterloo (1970), en internationell samproduktion, i regi av den sovjetiske regissören Sergej Bondartjuk kan rekommenderas för den som vill få en levande bild av vad som tilldrog sig på slagfältet 1815. I rollen som Napoleon Rod Steiger och som Wellington Christopher Plummer.