Posted tagged ‘Pride’

Om Fantomens ledsamma utveckling

4 maj, 2018

Den vandrande vålnaden går loss med bögflagga mot ondskefull polsk homofob i uniform på omslaget till nya numret av serietidningen Fantomen.

Sajten Nyheter 24 tycks lida av svårartad nyhetstorka: det presenteras som en viktigare nyhet att Sverigedemokraternas gruppledare i Tierp, den eminente Joakim Larsson, på Twitter tar avstånd från Fantomen, den så kallade vandrande vålnaden (eller Dragos, som han också kallas på sina håll). https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/sd-politiker-tar-avstand-fran-homofobfajtande-fantomen

”Jag läste mycket Fantomen när jag var grabb”, twittrade Joakim Larsson. ”Men här skiljs vår vandrande vålnad. Dit du har gått kan jag inte följa dig.”

Orsaken till Larssons avståndstagande är att den trikåklädde hjälten i Polens huvudstad Warszawa ger sig på polacker som ogillar Pride med bögflaggan, förlåt HBTQ-flaggan, i högsta hugg. Nu kommer väl inte Fantomens ställningstagande alldeles oväntat. I likhet med Joakim Larsson läste jag ofta och gärna serietidningen Fantomen i unga år, men när trikåmannen tenderade att bli alltmer politiskt korrekt drog jag öronen åt mig i relativt mogen ålder.

Larsson påpekar för Nyheter 24 att i senaste numret av serietidningen med den maskerade hämnaren, bilden av Fantomen som rättrådig homofobbekämpare sprider ett ”narrativ” om att alla som kritiserar Pride är ”våldsamma uniformerade nazister” i likhet med de polska extremnationalister som ger sig på Pride i Warszawa. Jag instämmer livligt i Larssons karaktäristik (hur mycket jag än må ogilla trendordet ”narrativ”).

Fantomens och Mandrakes skapare Lee Falk.

Nu är Fantomens krampaktiga politiska korrekthet kanske inte världens viktigaste fråga, men uppenbarligen anses den tillräckligt viktig för att Nyheter 24 skall placera en sverigedemokratisk kommunpolitiker vid skampålen.

Och visst. När till och med barn- och ungdomstidningar används som instrument för argumentet, att det är berömvärt att bokstavligt talat slå ner all opposition mot det man får tycka för att anses rumsren i samtidsdebatten –  då är det ändå, som jag ser det, så pass allvarligt att det är värt att påpeka!

Fantomen skapades av den amerikanske serietecknaren Lee Falk på 1930-talet; Falk hade redan som 19-åring rönt stora framgångar med serien om den magikunnige brottsbekämparen Mandrake. Den vandrande vålnaden, eller Christopher ”Kit” Walker som han egentligen heter, förutsätts ha varit en tradition som hade sitt ursprung på 1500-talet då den förste Fantomen såg dagens ljus. Fantomen-rollen gick sedan i arv från far till son. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lee_Falk

Fantomen är enligt seriens förutsättningar en exemplarisk förebild som gjort sig känd för att beställa in ett glas mjölk och en ostmacka på barer där omgivningen företrädesvis ägnar sig åt utsvävningar i alkoholintag. När någon skummis ifrågasätter Fantomens/Walkers val av beställning får han ofta på käften av vår hjälte – som stundom döljer sin trikåklädsel och något teatraliska mask under en voluminös överrock och hatt – och ett märke av Fantomens dödskallering som påtagligt minne av händelsen.

Fantomens hemvist är Dödskallegrottan någonstans i djungeln i det fiktiva landet Bengali på Afrikas östkust. Han omger sig med den något korpulente och undersätsige infödingen Guran, den vargliknande hunden Devil och den vita hästen Hero. Maka ända sedan 1939 är den sjuksköterskeutbildade simhopperskan och FN-tjänstemannen Diana Palmer. Paret har tvillingar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fantomen

”Kit” Walker och Guran i ett animerat samtal utanför Dödskallegrottan.

Den gamle pålitlige brottsbekämparen Fantomens metamorfos till en HBTQ-flaggsvingande PK-man i kvadrat med självpåtagen rätt att ge sig på Pride-kritiker med våld är i mitt tycke mycket ledsam. Man kan undra vad nästa steg kommer att bli – att Fantomen överger Diana och tvillingarna och flyttar ihop med en man?

Jag känner mig rätt övertygad om att Lee Falk gråter i sin himmel alternativt vänder sig i sin grav.

 

 

 

Rasifierade SSU-bögen Botström sitter nog säkert – men bör ta time-out

12 januari, 2017

28620799806_bbb29df5ce_b
Philip Botström, längst till höger på bilden, i Pride-parad med bland andra Stefan Löfven.

Inför det val som gjorde Philip Botström till SSU-bas i augusti 2015 gjorde Nya Wermlandstidningen en intervju med den dåvarande kandidaten och Filipstads-bon, som gavs tillfälle att berätta litet om sin bakgrund. Den före detta taekwondo-utövaren (han slutade med denna koreanska kampsport på grund av skada) hade bland annat följande att anföra:

Under min uppväxt upplevde jag en hel del rasism och homofobi i min omgivning. För mig som adopterad, mörkhyad och öppet homosexuell var det tufft. I SSU hittade jag ett sätt att aktivera och organisera mig – det blev en plats där jag mötte personer som kände samma sak och som ville göra något åt det. http://nwt.se/filipstad/2015/07/07/varmlanning-nara-bli-ssu

k_g_bejemark_nils_ferlin_stora_torget_filipstad_03
K. G. Bejemarks staty av Nils Ferlin på Stora torget i Filipstad.

Philip Claes Oscar Botström föddes i Colombia 1990 men adopterades som spädbarn och växte upp i vår nationaskald Nils Ferlins (1898-1961) födelsestad Filipstad. Nu har han blivit rikskändis under mindre smickrande omständigheter: han lät SSU punga ut med 7900 kronor för en taxiresa från Sälen i Dalarna till Stockholm. Skälet till taxifärden förklarade Botström med att han skulle närvara vid ett möte med den socialdemokratiska partistyrelsen morgonen därpå.

Nu bar det sig inte bättre än att Botström uteblev från nämnda möte. Förklaringen denna gång blev att han lider av svårartad stress i form av utmattningssyndrom och därför inte orkade upp till mötet. Något han kanske borde ha förutsett innan han satte sig i den där taxin från Folk & Försvars konferens i Sälen.

15941523_10208274048076463_7153576934169210042_n
När Philip Botström besökte kommunistdiktaturen Kubas huvudstad Havanna härförleden lade han upp denna post på sitt Instagram-konto.

Här följer Botströms egna förklaringar om omständigheterna kring taxiresan och en försäkran om, att han ämnar göra bot och därmed leva upp till sitt efternamn genom att betala ur egen plånbok i syfte att ”återupprätta förtroendet” för sin person. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/jeBz0/ssus-ordforande-jag-kampar-mot-stress-och-utmattning

En storm av kritik – givetvis fullt berättigad sådan – har nu riktats mot Philip Botström, också från de egna SSU-leden och från självaste statsminister Stefan Löfven. Det har talats om pampfasoner av klassiskt sossesnitt. SSU Värmland fortsätter dock känna förtroende för hemmasonen, vilket kanske inte är så överraskande: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6605706

Personligen tror jag inte ordförande Botström har särskilt mycket att frukta. Det skall nog mycket till för att ett extremt politiskt korrekt ungdomsförbund som Socialdemokratiska ungdomsförbundet skall lämpa en högsta företrädare som är både öppet homosexuell och ”rasifierad” och dessutom gillar Kuba över bord. Här följer ett exempel på Botströms engagemang för HBTQ-kommuniteten i ett debattinlägg tillsammans med andra Värmlands-sossar: http://www.vf.se/uncategorized/vi-alskar-bogar/

rashid-musa-muslimska-brodraskapet-250x191
Rashid Musa gör Muslimska brödraskapets tecken.

SSU Stockholm blev för några månader sedan vidare herostratiskt ryktbart då man förbjöd vita personer närvara vid en sammankomst med den så kallade terrorexperten Rashid Musa, den svårt islamistiskt anfrätte ordföranden i Sveriges unga muslimer. https://petterssonsblogg.se/2016/09/08/ssu-nekar-vita/

En sak är klar, och det är att SSU hade haft råd att betala sin ordförandes taxiresa. Trots att SSU inte är landets största ungdomsförbund – MUF är större – är de unga sossarna fyra gånger så rika som MUF med tillgångar värda sammanlagt runt 140 miljoner kronor. http://www.uvell.se/2017/01/11/kapitalisterna-ssu-34831270

Denna bloggare vill slutligen önska stresskänslige Philip Botström lycka till med rehabiliteringen. Stressrelaterat utmattningssyndrom är inte att leka med – jag har själv haft liknande symptom och vet vad det är fråga om. Jag skulle rekommendera att han följer Jimmie Åkessons exempel och tar en längre time-out från politiken.

Jag vet inte varför, men när jag läser om Philip Botström och hans politiska utsyn och eskapader kommer jag att tänka på följande bekanta rader av Nils Ferlin:

Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet.

 

 

 

SD avancerar på bred front ”i halvtid”

22 september, 2016

yougov-kd
SD störst med 25,2 procent hos Yougov/
Metro. Inte lika roligt för Ebba Busch Thors KD som hamnar under riksdagsspärren för tredje mätningen i följd med ynka 2,9 procent.

Sverigedemokraterna (SD) avancerar på bred front i väljaropinionen när nu halva mandatperioden förlupit. På annat sätt kan inte utfallet i de tre senaste mätningarna när detta nedtecknas tolkas. Partiet förefaller ha stabiliserat sig runt 20-25 procent och får i två av de tre mätningarna ungefär dubbelt så många sympatisörer som valet för jämnt två år sedan resulterade i. Samtidigt är SD i dessa båda mätningar störst av samtliga partier.

Allra bäst går  det sverigevänliga partiet i Yougov/Metros mätning, som presenterades den 21 september: 25,2 procent jämfört med 24,8 månaden innan. Det gör SD klart störst med Socialdemokraterna på andra plats på 23,2 procent (22,9) och Moderaterna på tredje med 23,0 (23,6) procent. Allianspartierna blir störst med 37,o procent jämfört med 34,2 procent för de rödgröna.  http://www.metro.se/nyheter/yougov-kd-ligger-under-sparren-for-tredje-matningen-i-rad/EVHpiu!YZ9p2qAt2NCUo/

Vardera blocket har ett parti som faller under riksdagsspärren: Kristdemokraterna på 2,9 och Miljöpartiet på 3,9 procent. För KD är det tredje mätningen i rad i aktuellt institut som partiet misslyckas med att nå de magiska 4 procenten, och läget börjar te sig riktigt prekärt för Ebba Busch Thors parti. KD har svårt att hitta en egen stabil linje utan varvar exempelvis Pride-vänlighet med konservativt betonade utspel.

Ännu värre ter sig läget för MP, som nu för femte Yougov-mätningen i rad får finna sig i att missa riksdagsspärren. Väljarna tycks ha insett att partiets totalt orealistiska miljöflum och immigrationsextremism inte förmår bidra med något som helst vettigt till den svenska politiken. Då hjälper det föga att partiet lämpat tidigare språkröret Åsa Romson med alla sina pinsamheter över bord till förmån för något mer sansade Isabella Lövin.

fi-lund-3
Foliehattsfeminism imponerar inte på väljarna.

Feministiskt initiativ backar från 3,3 procent i augustimätningen till 2,6 i september. Foliehattsfeminismen har glädjande nog uppenbara svårigheter att göra sig gällande i väljaropinionen!

Yougovs mätning bygger på intervjuer med 1523 personer ur en webbpanel.

Störst blir Sverigedemokraterna även i Sentio/Nyheter idags septemberundersökning offentliggjord den 19 september. 24,5 procent är en uppgång med 1 procentenhet sedan augusti och ett brott mot den svagt nedåtgående tendensen hos det norska institutet, som var det institut som bäst av alla lyckades pricka SD-framgången i 2014 års val. Ner till näst bästa parti, Socialdemokraterna, är det tämligen bastanta 3 procentenheter.http://nyheteridag.se/nu-okar-sd-igen-storsta-parti-med-marginal-i-sentio/

Även hos Sentio/Nyheter idag blir allianspartierna störst om än inte med samma marginal som hos Yougov/Metro: 35,5 mot 34,9 procent. Dessa siffror ljuger dock något, eftersom Kristdemokraterna noterar ett bottennapp med 2,8 procent och därmed skulle missa riksdagen. Därmed är KD dryga tio gånger mindre än de trenne i topp. Aktuell undersökning bekräftar även Liberalernas svårigheter, som inte direkt ter sig mindre med splittringen i partitoppen från vilken Birgitta Ohlsson nu tvingats göra sorti – 4,9 procent framkallar inga glädjerus hos hårt prövade (social)liberaler.

12546166_10203967990880714_1290636667_o
MP klarar riksdagsspärren hos Sentio/Nyheter idag. Partiets vånda kvarstår dock.

På SVMP-sidan lyckas Miljöpartiet faktiskt kravla sig över riksdagsspärren med 4,8 procent, att jämföra med 3,5 i augustimätningen. Vänsterpartiet gör habilt ifrån sig hos Sentio med 8,6 procent av sympatierna, vilket ändå är en nedgång jämfört med augustis exceptionella 10,9.

Feministiskt initiativ antecknas för 2,8 procent, ett marginellt avancemang, medan ”övriga” (läs: Piratpartiet) får jämnt en procent.

Sentio-mätningen baseras på  intervjuer med 1020 personer ur en webbpanel.

I den tredje här refererade väljarundersökningen, IPSOS/Dagens Nyheters septembermätning av den 21 september, kan SD glädja sig åt tangerat bästaresultat någonsin med 19 procent av väljaropinionen. Det meddelas att institutet i fråga har använt sig av en ny mätmetod som gör att decimalerna försvinner, vad det nu skall vara bra för. Sajten status.st, som redovisar SDs alla resultat, anger dock 18,6 procent.http://www.dn.se/nyheter/sverige/dnipsos-moderaterna-har-svart-att-ta-valjare-fran-sd/

Enligt IPSOS-undersökningen är Sverigedemokraterna landets tredje största parti. Allra störst är sossarna med 26 procent följda av Moderaterna på 24. De båda  dödsföraktande lindansarpartierna MP respektive KD landar båda på 4 procent. I den här mätningen är det borgerliga blocket störst med sammanlagt 41 procent mot 37 för ”svamparna”.

torleylg
Lämplig dryck för ”liberaler” efter IPSOS-mätningen?

Det forna Folkpartiet, det vill säga Liberalerna, har väl knappast anledning att korka upp några champagnekorkar som en följd av IPSOS-siffrorna, men 6 procent är ju i alla fall aningen bättre än 2 gånger 4,9. L kanske för att fira litet lagom kan köra ett hyggligt ”vanligt” mousserande vin i stället, testa gärna billiga men prisvärda Törley från Ungern (partiets nykterhetsfalang får väl beställa in sockerdricka).

Det är hos IPSOS som Centerpartiet noteras för bästa septembersiffrorna med 7 procent. Mätningen bekräftar också att Moderaterna, trots aktningsvärda försök, har klara svårigheter med att få över SD-väljare till sitt parti. Av naturliga skäl, skulle jag vilja påstå. Ingen SD-sympatisör kommer någonsin att glömma Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-extremism eller det märkliga, politiskt närmast suicidala, utspelet att Sverige tillhör invandrarna.https://www.youtube.com/watch?v=d5pPmcYUHVU

Gudrun Schymans frejdade feminister i F! får nöja sig med 2 procent i den här undersökningen.

IPSOS har intervjuat 1727 personer både telefonledes och digitalt.

3464614_2048_1152
Pavel Gamov (SD) gläds åt senaste tidens framgångar för det sverigevänliga alternativet i svensk partipolitik.

Man bör naturligtvis fråga sig vad SD-framgångarna beror på. Partiets unge riksdagsrepresentant Pavel Gamov från Uppsala gör dessa relevanta reflektioner i Nyheter idag:

Trots att andra partier försökt närma sig vår politik på senare tid ser väljarna att vi är originalet. /…/ SD ökar som mest i valrörelserna, så att  vi nu går in i andra halvlek av mandatperioden med detta utgångsläge bådar gott för våra chanser att bli största parti med råge 2018.

Jag skulle vilja tillägga att många väljare som är hjärtinnerligen utleda på Löfven-regeringen – förmodligen Sveriges mest inkompetenta någonsin – helt säkert känner en betydande frustration över allianspartiernas totala ovilja att fälla den rödgröna ministären. M-kaptenen Anna Kinberg Batra och övriga borgerliga ledare kan vara nog så giftiga mot Löfven och kompani, men när det kommer till kritan låter de sossarna och miljönissarna fortsätta ”regera”.

untitled
Ingen SD-sympatisör kommer att glömma Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-politik.

Sverigedemokraterna går således på i de så kallade ullstrumporna. Osvuret är väl som alltid bäst men det är onekligen svårt att, särskilt i ljuset av den pågående politiska och sociala utvecklingen, se att den sverigevänliga framgångstrenden helt plötsligt skulle komma av sig och förbytas i sin motsats. På vänsterkanten gör vissa obotliga optimister dock allt för att besvärja verkligheten.

Ta således gärna del av den notoriske Göran Greiders spekulationer i föreliggande krönika i Metro, där chefredaktören och poeten tittar i sin kristallkula och förutspår att SD sannolikt kommer att få under tio procent i det kommande valet: http://www.metro.se/kolumner/goran-greider-dags-att-slappa-ut-luften-ur-sverigedemokraterna/EVHpis!SUJIsZwCsTNHY/

Minns detta och jämför om två år Greiders förutsägelser med det då aktuella valresultatet. Får han rätt, ja då lovar jag lägga ner mina försök inom den partipolitiska analysens domäner!

Flykten från Svenska kyrkan – vad den verkligen beror på

13 september, 2016

img_1436
Kan Svenska kyrkan återvinna folkets förtroende? Foto: Tommy Hansson

Nej, något överdrivet flyt kan man knappast säga att Svenska kyrkan har för tillfället.

Efter en rad skandaler och tvivelaktigheter av varierande slag tilltar medlemsflykten. I augusti 2016 begärde tre gånger så många utträde ur samfundet jämfört med föregående år. Kyrkans Tidning rapporterar att 9211 valde att tacka för sig. Totalt i år uppges 47 453 ha begärt utträde, vilket är fler än under hela 2015 och även 2014. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/fortsatt-medlemsflykt-fran-kyrkan

Bara i juni uppges  så många som 13 300 personer ha gått ur den tidigare så kallade folkkyrkan, vilket är ungefär tre gånger så många som en normal junimånad. I semestermånaden juli, då de flesta normalt ägnar kyrkliga ting ett tämligen förstrött intresse, valde 5100 att utträda. Visserligen händer det också att folk aktivt söker inträde i Svenska kyrkan, men den statistiken är blygsam vid en jämförelse: senaste året skall dryga 7000 ha tagit detta steg.

ecce_homo-1Bögjesus: K. G. Hammars bild av Mästaren.

Eftersom den kraftigt vikande medlemstrenden inte är något Svenska kyrkan generellt har gemensamt med andra samfund kan man inte påstå att medlemstappet gäller hela den svenska kristenheten. Romersk-katolska kyrkan har till exempel noterats för en ökning upp till 103 509. Bland frikyrkorna har bland annat Svenska alliansmissionen ökat på medlemstalet.

Medlemsraset kan inte undgå att få betydande konsekvenser för kyrkan. Efter sommarens tapp kunde den årliga förlusten fastställas till 38 miljoner kronor. Det innebär svårigheter att underhålla alla kyrkobyggnader och kyrkolokaler över hela landet och minskade möjligheter att bedriva mission, diakoni och annan utåtriktad verksamhet. Erika Brundin, ställföreträdande generalsekreterare i Svenska kyrkan, citeras så: ”Det blir jätteviktigt för oss att återvinna förtroendet. Det är den viktigaste aspekten för oss.” http://www.di.se/artiklar/2016/8/12/kyrkans-medlemsras-ar-en-miljonsmall/

När man studerar kommentarerna till Svenska kyrkans medlemskris tycks alla vara rörande överens om, att huvudorsaken står att finna i avslöjanden om att enskilda kyrkorepresentanter låtit kyrkan betala för resor och lyxhotell på olika platser i världen. Det är att göra det alldeles för enkelt för sig. Om kyrkans ledning verkligen tror att detta är enda skälet till nedgången kommer man inte att vara i närheten av att vända utvecklingen.

Vi har alltså en kyrka som sedan många år tillbaka är dels genompolitiserad, dels lägger sig platt för islam. Anledningen till att denna bloggare 1999 gick ur den kyrka han döptes in i var exempelvis den dåvarande ärkebiskopen K. G. Hammars beslut att i Uppsala domkyrka bereda utrymme för en fotoutställning – Ecce Homo – som framställde Jesus och lärjungarna som homosexuella och transpersoner. Då var måttet enligt mitt förmenande rågat, och jag misstänker att andra gjorde samma reflektion och tog samma konsekvenser.

b934a85e-d474-4e51-9b8f-4f0af994350f

Nytt inslag i dopritualet: ”Amen och high five”.

Vi har vidare att göra med en kyrka som tycks vara besatt av hat gentemot den judiska staten Israel; som upplåter domkyrkan åt schamanistiska mässor; som regelbundet deltar i Pride-festivaler och andra HBTQ-aktiviteter; som har upphöjt klimatalarmismen till ett religiöst koncept; som fjäskar för islam och inte på allvar vågar fördöma den dagliga terrorn mot kristna ute i världen; som desperat försöker ”hänga med” så till den grad, att biskop Bo Dahlman vid prins Alexanders dop nyligen gav den nydöpte prinsen ”Amen och high five”. Med mera, med mera.http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=6513649

Beträffande förhållandet till islam så har ärkebiskop Antje Jackelén sagt sig inte kunna urskilja någon principiell skillnad mellan fridsfursten Jesus Kristus och krigsherren Muhammed. Stockholms-biskopen Eva Brunne, såvitt jag vet världens enda praktiserande homosexuella biskop, har föreslagit att korset skall avlägsnas från Sjömanskyrkan i Stockholm på det att inte besökande muslimer skall förargas.

goldplatedinricrucifixjesuscrosspendantnecklacemenwomen-skuspanitemprop233690-3-800x800
Uppviglande och okristligt bära detta?

Höga chefer inom kyrkan kan inte ens hålla fast vid en så central kristen symbol som korset, utan menar att det kan vara ”uppviglande” och ”okristligt” att bära detsamma i en kedja runt halsen. Läs mer om detta och om andra kyrkliga klavertramp här: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/04/hog-chef-inom-svenska-kyrkan-bara-kors-uppviglande-och-okristligt/

Jag tycker uppriktigt synd om Svenska kyrkan och dess ledning om den tror, att enda anledning till det accelererande medlemsraset är enstaka representanters skörlevnad på utlandsresor och hotell. I så fall saknar man förmåga att göra en korrekt analys av sakernas tillstånd och frånhänder sig därför möjligheten att i någon liten mån vända på kuttingen.

Inte för att jag sörjer särskilt mycket, även om jag måste bekänna att jag oroas en smula över hur det skall gå med det viktiga kulturarv våra kyrkor och vårt kristna arv i stort representerar. Förutom de rent materiella och kulturella värdena minner det kristna arvet trots allt om en tid då Gud fortfarande i någon mån brydde sig om den svenska kyrkan.

I dag är Han sannolikt inte särskilt intresserad.

Fortsatt uppåt för SD – L och KD under spärren

16 juni, 2016

nyheter-idag-sentio-juni

Nyheter idag/Sentio ger Jimmie Åkessons SD 24,5 procent och epitetet ”Sveriges största parti”.

24,5 procent och fortsatt Sveriges största parti.

Det är facit för Sverigedemokraterna i Nyheter idag/Sentios senaste mätning, företagen 2 – 6 juni. Resultatet innebär en fortsatt uppgång för det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik och en ökning med 0,8 procentenheter jämfört med samma instituts majmätning.http://nyheteridag.se/sentios-junimatning-visar-att-c-tokrusar-i-opinionen-en-riktig-vitamininjektion/

Därmed har den nedåtgående trend, ehuru tämligen marginell, som präglat mätresultaten för SD sedan årsskiftet brutits. Några handfasta förklaringar till SDs frammarsch föreligger knappast – partiet har inte uppmärksammats över hövan i media – men en delförklaring kan vara att partiledare Jimmie Åkesson gjorde bra ifrån sig i SVT Agendas partiledardebatt för en tid sedan.

Eljest är den stora sensationen i den här mätningen att Centerpartiet går framåt med hela 3 procentenheter – från 5,0 procent i majmätningen till 8,0 i juni. Jag har rådbråkat min hjärna i syfte att finna en plausibel förklaring till denna anmärkningsvärda frammarsch utan att ha lyckats. C-siffrorna är dessutom mätningens enda statistiskt säkerställda resultat.

När det gäller SD-framgången är det möjligen också så att de SD-väljare som gått till Moderaterna, sedan sistnämnda parti börjat excellera i en retorik som ibland faktiskt varit mer långtgående än SD-retoriken i centrala frågor, börjat återvända till fadershuset sedan de upptäckt att det är mycket snack men väldigt litet verkstad hos M och dess partiledare Anna Kinberg Batra.

hanif_bali_2

Nej, sparkandet av frispråkige Hanif Bali var nog inget snilledrag av M.

Således har M-partiet, trots stundtals hård kritik mot S-MP-regeringen, inte visat något som helst praktiskt intresse av att göra slag i saken och äntligen göra ett försök att skjuta den gistna rödgröna skutan i sank. Därtill kommer besvikelse hos M-väljare över att partiet entledigat den bland gräsrötterna för sin frispråkighet uppskattade och närmast SD-mässige riksdagsmannen Hanif Bali från arbetsmarknadsutskottet.

Att M därför backar med 1,1 procentenheter, från 22,1 till 21,0 procent, är ingen större sensation i denna bloggares ögon. Så icke heller att Socialdemokraterna går kräftgång från 24,7 procent i maj till 22,9 i juni, en minskning med 1,8 procentenheter. Att däremot det obskyra och skandaltyngda Miljöpartiet går fram, från 4,5 till 5,3 procent, ter sig för mig helt obegripligt. Vänsterpartiet å sin sida backar till 6,9 procent, en minskning med jämnt 1 procentenhet.

Allianspartierna får i Nyheter idag/Sentios junimätning ett knappt övertag: 35,8 procent jämfört med det rödgröna partiernas 35,2 procent. Ledningen är emellertid en chimär, då både Liberalerna (3,9 procent) och Kristdemokraterna (2,8 procent) skulle åka ur riksdagen med förefintliga opinionssiffror som valresultat.

KD, som ibland gör anspråk på att konkurrera med SD om de konservativt benägna väljarna, är alltså mycket illa ute för närvarande. Någon Ebba Busch Thor-effekt har hittills inte kunnat förmärkas, och KD-ledarens senaste utspel – att hon (liksom statsminister Stefan Löfven) kommer att deltaga i den alltid exhibitionistiska och vulgära Pride-paraden om någon månad – ser jag som uttryck för en ren kamikaze-politik.

Det krävs inget mer avancerat tankearbete för att inse, att unga Ebbas utspel är tänkt som en solidaritetsyttring till förmån för HBTQ-rörelsen i ljuset av den islamistiska massakern på 49 besökare av en gayklubb i Orlando, USA. Att en fanatisk muslim mejar ner ett halvt hundratal gayklubbsbesökare innebär dock inte med automatik att allt HBTQ är okay.

untitled-article-1465764219.pngFrån hängiven selfie-fotograf till massmördare: Omar Saddiqui Mateen.

I denna fråga har SDs Jimmie Åkesson varit betydligt smartare än KD-ledaren. Han har utlåtit sig ungefär som så att SD kan tänka sig delta i Pride, förutsatt att jippot i fråga skalar bort sina mest obscena och stötande inslag. Det Åkesson sagt stämmer väl överens med hur en äkta och samtidigt eftertänksam konservativ resonerar.

Priderörelsens synnerligen betänkliga inblandning av barn i sin propagandaverksamhet ger dessutom obehagliga (och kriminella) pedofiliassociationer som man bör vara både blind och döv för att inte notera. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/29/pedofilvarning-for-stockholm-pride-nar-sodertalje-kommun-hissar-regnbagsflagg/

Slutligen kan i föreliggande undersökning noteras, att det certifierade knäppskallepartiet Feministiskt initiativ ökar med hela 1,1 procentenheter fram till 2,9 procent jämfört med majundersökningen. Piratpartiet lyckas inte ens ta sig över enprocentmarkeringen.

Kyrkopolitiker (C) ogillar Pride: nu går drevet från värdegrundsmobben

21 maj, 2016

Jag är definitivt motståndare till Pride. Jag tycker att det ska vara man och kvinna och jag kan inte förlika mig med hbtq.

Så citeras Bruno Edgarsson (C), ordförande i stiftsfullmäktige i Växjö, i en intervju i tidningen Smålänningen den 19 maj 2016. ”Jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå med i Pride”, menade Edgarsson bland annat vidare. ”Homosexualitet är bara en trend.”http://www.smalanningen.se/article/homosexualitet-ar-bara-en-trend/

pridebild-jpgBruno Edgarsson föredrar Paulus framför Gardell. Det uppskattas varken av Centerpartiet eller regnbågsflaggande Svenska kyrkan.

Det krävs ingen större fantasi för att inse, att Edgarssons intervjusvar inte hälsas med applådåskor av vare sig hans parti eller Svenska kyrkan. Från Centern i Ljungby, som Edgarsson tillhör, fastslås att uttalandena ”inte är förenliga med partiets värdegrund”.

Växjöbiskopen Fredrik Modeus säger för sin del ”att det som regnbågsflaggan står för, mångfald och olikhet, stämmer väl överens med min kristna tro”.

Man kan till äventyrs då undra, hur följande utsaga av aposteln Paulus, kristendomens faktiske grundare, stämmer överens med biskopens kristna tro:

Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar /…/ Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar, deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. (Romarbrevet 1:24-27)

Frågan om det så kallade Pride är aktuell i Småland. Nyligen hölls jippot i Växjö med 9000 deltagare, liksom det hållits i Ljungby. Den 2 juni kommer det till Älmhult. I slutet av november framställdes dock ett förslag i Växjö stiftsfullmäktige, stiftets högsta beslutande organ, om att kyrkan skulle ”avstå deltagande i det spektakulära Pride-spektaklet”.

Förslagsställaren konstaterade – givetvis alldeles riktigt för den som kan sin Bibel – att evenemanget i fråga inte har något stöd i Bibeln.

Som opinionsläget är i Sverige i dessa yttersta av tider kan bibeltrohet emellertid leda till uteslutning ur politiska partier, kicken från jobbet eller bannor från kyrkan. Ja, så illa kan det gå om för den som utnyttjar sin yttrandefrihet och offentligt torgför sina åsikter om dessa skulle råka ge emot hallstämplad politisk korrekthet.

305509_fsl_apostel_paulus__590234gPaulus hade nog inte heller gått i Pride-paraden.

Vad är det partierna och kyrkorna och i förekommande fall arbetsplatserna är så förtvivlat rädda för? Varför skulle personer som tror mer på Paulus än Jonas Gardell behöva riskera att i bildlig mening lynchas av värdegrundsmobben och regnbågsdyrkarna? Vad är det för fel med åsiktsfrihet, med att åsikter bryts mot varandra i en fri och öppen debatt?

Frågorna hopar sig. Nu uppges det att Bruno Edgarsson ”gjort sig otillgänglig”, vilket knappast överraskar. Jag hoppas bara den modige herr Edgarsson står på sig och inte pudlar till det alltför mycket. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/kritiserad-kyrkopolitiker-har-gjort-sig-otillganglig

Om fler än Edgarsson vågade yttra det ur kristet perspektiv självklara – att sexualitet och äktenskap är angelägenhet för personer av motsatta kön – skulle den åsiktsnormativa HBTQ-kamarillan stå sig ganska slätt. I varje fall skulle den tvingas acceptera, att det finns flera åsikter i frågan och att samtliga omfattas av den grundlagsfästa yttrandefriheten.

Riksrevisionens rapport: erbarmligt tillstånd för försvaret

18 december, 2013

PRIDE2013_DSC4383_johsjo24 Försvarsanställda i Pride-paraden 2013.

Den svenska Försvarsmakten är i vissa avseenden världsledande eller vill nog i varje fall framstå som det. Det gäller exempelvis hanterandet av HBT-frågor. Försvarsmakten har deltagit i Pridefestivalen sedan 2005, och 2008 utsågs Petra Jäppinen till Försvarsmaktens HBT-handläggare. Hon var den första att inneha en sådan befattning någonstans i världen. Jäppinens huvuduppgift var att ta fram en HBT-plan för det svenska försvaret.

Inom försvaret finns numera också HoF, Homo-, bi- och transpersoner i Försvaret, som på sin hemsida skriver bland annat följande: ”Vi vänder oss till alla anställningskategorier i Försvarsmakten och försvarsmaktsnära myndigheter och frivilligorganisationer.” Syftet är att tillvarata HBT-personernas intressen inom all försvarsverksamhet.

Se information här:

http://hbtiforsvaret.se/

Från Försvarsmaktens sida är man vidare mycket angelägen om att vårt nationella försvar skall spegla den mångkulturella verklighet som till stor del präglar det svenska samhället. Ett uttryck för denna strävan var ett projekt som, i samarbete med Arbetsförmedlingen, sjösattes i höstas.

Eftersom Försvarsmakten kalkylerar med betydande pensionsavgångar inom ett fåtal år kommer det att behövas många nyrekryteringar. Därför gick Försvarsmakten och Arbetsförmedlingen ut i en kampanj i syfte att få ungdomar med etnisk icke-svensk bakgrund intresserade av försvaret. På I 19 i Boden hölls till den ändan en förberedande militär utbildning, FMU, som siktade på att få så många som möjligt av deltagarna att vilja gå vidare till en grundläggande militärutbildning, GMU.

Mer om projektet här:

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/provar-pa-livet-som-soldat

När det gäller kvinnor i försvaret så ryckte några av de första värnpliktiga tjejerna in på T 3 i Sollefteå 1983. Från och med 1989 blev det möjligt för kvinnor att söka samtliga tjänster inom Försvarsmakten. Sedan värnplikten avskaffades har andelen kvinnor som ansökt om att få tjänstgöra inom Försvarsmakten ökat från fem till 20 procent, låt vara att antalet kvinnliga officerare alltjämt är få.

2587346_520_292 Kvinnor har kunnat göra värnplikt i Sverige i 30 år.

Det kan alltså råda liten tvekan om att Sverige har hög svansföring när det gäller sociala experiment inom det militära försvaret: det satsas mycket resurser på HBT-personer, ungdomar med invandrarbakgrund och kvinnor. I andra avseenden, noga taget de som har att göra med Försvarsmaktens egentliga uppgift , att försvara vårt land mot främmande aggression, ser det avsevärt sämre ut.

En nyligen utkommen rapport från Riksrevisionsverket riktar svidande kritik mot det svenska försvaret. Svenska Dagbladets Mikael Holmström skriver den 17 december:

Sveriges försvar saknar planer, materiel och personal för att klara av de insatser riksdagen beslutat om, slår Riksrevisionen fast. Dessutom kritiseras regeringen för otydlig styrning och bristande information till riksdagen.

Enligt Holmström blottar Riksrevisionens granskning ”en avgrundsdjup klyfta” mellan vad riksdagen beslutat att försvaret skall ägna sig åt och vad försvaret i verkligheten klarar av att uträtta: ”Detta gäller idag och åtminstone fram till 2019. Hälften, 48 procent av nyckelpersonalen i insatsförbanden saknas idag. Minst 37 procent av den materiel som förbanden måste ha för att kunna lösa sina uppgifter eller gå i strid saknas.”

Dessa problem med underdimensionerad personaltillgång gäller samtliga vapengrenar: armén, flygvapnet och marinen. Problemen har hittills varit möjliga att dölja för den svenska allmänheten och medierna, men eftersom Riksrevisionen har mandat att kräva klara besked är det inte längre möjligt att hushålla med eller dölja sanningen. Sveriges försvar är helt enkelt i ett erbarmligt tillstånd.

Holmström drar följande slutsats:

Antingen måste nu försvarsanslaget höjas rejält, eller också får riksdagen i nästa försvarsbeslut 2015 sänka ambitionerna. Samtliga partier i riksdagen har stått bakom dagens försvarspolitik sedan 2009. Undantaget är SD som inte var med då, och S och V som var emot slopandet av värnplikten…Mot alla odds kan till ståndet i rikets försvar börja påverka både väljare och politiker inför riksdagsvalet 2014.

För första gången i mannaminne skulle alltså försvarsfrågan kunna bli en viktig valfråga. I det sammanhanget förtjänar det nämnas, att Sverigedemokraterna är det enda parti som förordar en rejäl upprustning av försvaret.

Hela artikeln i Svenska Dagbladet här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/avgrundsdjup-klyfta-mellan-riksdagen-och-forsvaret_8832138.

untitled En stridsvagn i gotländsk terräng.

I en debattartikel i Dagens Nyheter den 16 december menar strategikonsulterna Per-Egon Johansson – som varit partisekreterare och statssekreterare för KDS – och Dag Sundström mer specifikt att Sverige måste stärka det militära skyddet av Gotland. Johansson och Sundström gör bedömningen, att Sverige visserligen knappast hotas av en regelrätt invasion men att det likväl ”kan bli aktuellt för en motståndare att kontrollera mindre delar av svenskt territorium” under en begränsad tid i samband med en eventuell framtida konflikt involverande de baltiska staterna.

De svenska politikerna måste därför, enligt debattörernas resonemang, ”lägga fast” vilka nationella intressen Sverige har i Östersjön: ”I fred bör ambitionerna vara att hjälpa till att avhålla Ryssland från aggressiva handlingar gentemot de baltiska staterna.” Det militärpolitiska målet anges vara att Sverige tillsammans med NATO-länderna avskräcker Putins Ryssland från våldshandlingar, något som kan ske först om Sverige skapar en militär förmåga att skydda sina stridskrafter från utslagning och genom förmåga att försvara huvudstaden och den politiska ledningens oberoende och handlingskraft.

Därför, förordar Johansson och Sundström, måste Sverige etablera ett nytt kvalitativt luftvärnssystem att utplaceras på svenska baser runt Stockholm efter finsk modell. Det viktigaste målet är att avskräcka ryssarna från att ”låna” svenskt territorium. Vidare menar artikelförfattarna att Sverige bör skapa ”ett mindre antal bra utrustade regionala markstridsgrupper” med förmåga till snabb mobilisering och placering i utsatta områden såsom Gotland, Skåne, Blekinge och Stockholms-regionen.

Avseende fallet Gotland kan det, anser Per-Egon Johansson och Dag Sundström, bli farligt om Sverige inte har, eller av ryssarna misstänks sakna, förmåga att hävda sin suveränitet över ön. Detta särskilt om det blir en kapplöpning mellan Ryssland och NATO om att komma först till Visby flygplats: ”Detta därför att kontrollen över Gotland är helt avgörande för utgången av en konflikt i Baltikum.”

untitled Den ärevördiga Nationalbeväringen på Gotland.

För att detta skall kunna bli möjligt krävs enligt debattörerna följande:

” Förmåga att leva sig in i framtida politiska och militära händelsekedjor i norra Europa. Vilja och ambition att definiera de svenska nationella intressena i närområdet. Mod att ta ansvar och tillföra de militära resurser som behövs för att stötta den svenska politiska viljan i Östersjöområdet och visa solidaritet med de baltiska staterna och Europa.”

Johansson och Sundström menar att vad man kallar ”det militära förmågelyftet” kräver omfördelning av resurser inom försvarsanslaget samt ett ekonomiskt tillskott på 4-8 miljarder kronor per år.

DN-artikeln här:

http://www.dn.se/debatt/darfor-maste-sverige-starka-militara-skyddet-av-gotland/

Anders Lindberg är mer frispråkig då han i Aftonbladet den 17 december hävdar att ”Reinfeldt har kört sönder försvaret”. Lindberg erinrar om att tyska Bild Zeitung den 13 december avslöjade, att Ryssland stationerat taktiska Iskander-robotar med kärnvapenkapacitet i Kaliningrad-området med förmåga att nå inte bara Baltikum och Finland, utan också Stockholm. Lindberg framställer alliansregeringens försvarspolitik sedan den tillträdde som ett svek:

”Fredrik Reinfeldts regering har inte åtgärdat de problem som fanns utan snarare förvärrat dem. Idag är uppgivenheten stor bland Försvarsmaktens personal och resursbristen är påtaglig…En gång var Moderaterna det försvarsvänliga partiet i svensk politik. När man läser Riksrevisionens rapport idag känns det som väldigt, väldigt länge sedan.”

imagesOKDIUA66Reinfeldts försvarsgrodor har varit legio.

I detta kan man bara instämma. Reinfeldts hållning till det svenska försvaret, som han vid ett tillfälle avfärdat som ett ”särintresse”, är något av en gåta. Själv elitsoldat med en bakgrund som fjälljägare har Reinfeldt med hjälp av den moderatdominerade regeringen föredragit att använda försvaret som en budgetregulator.

Den nyvalda alliansregeringens förste försvarsminister, moderaten och reservofficeren Mikael Odenberg, försökte göra ett försvarsvänligt intryck men avfärdade i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 9 november 2006 dem som var kritiska till den svenska avrustningen med orden ”militärromantik leder vilse” och att ”färdriktningen för försvarsmakten ligger fast”. Artikeln här:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/militarromantik-leder-vilse_368808.svd

Med andra ord: svenska försvarsvänner gjorde bäst i att låta hoppet om en upprustning av det militära försvaret under alliansregeringen fara. När sedan regeringen med finansminister Anders Borg i spetsen ville banta försvaret med ytterligare några miljarder kronor fick till och med Odenberg nog och avgick i protest.

imagesMikael Odenberg (M) – avgick i protest.

Ny försvarsminister blev förre vapenvägraren Sten Tolgfors, ”Tomhylsan” kallad, vilken åtog sig att effektuera den av Borg anvisade försvarsbantningen. Det tog dock endast tre månader för Tolgfors att inse, att det under dåvarande mandatperiod var omöjligt att genomföra en så stor nedskärning på försvaret. Tolgfors gjorde även klart att han, trots att han företrädde ett åtminstone i teorin NATO-vänligt parti, inte ens ville se en svensk NATO-utredning.

Sveriges hantering av såväl NATO- som försvarsfrågan i stort står i bjärt kontrast till hur det mer realistiska Finland hanterar samma frågor. I Finland har avgivits en utredning som i princip är mycket positiv till en ökad samverkan mellan Finland och NATO. Numerärt är vidare det finska försvaret, som alltjämt bygger på allmän värnplikt, cirka tio gånger så stort som det svenska fast det har mindre ekonomiska resurser till sitt förfogande.

Och under det att en finsk försvarsminister för några år sedan anförde ”Ryssland, Ryssland, Ryssland” som de tre största säkerhetspolitiska hoten, tycks ledande svenska försvarspolitiker ha anmärkningsvärt svårt att erkänna att den nya nationalistiska utvecklingen i Ryssland under Vladimir Putins ledarskap kan komma att innebära ett allvarligt hot mot Sverige i allmänhet och Gotland i synnerhet.

untitledFinland bevisades ha tappra soldater under Finska vinterkriget, då ryssen slogs tillbaka.

.