Salman Rushdie och ”Satansverserna”: ett kraftfullt slag för yttrandefriheten

Salman Rushdie och hans kontroversiella bok.

Den oumbärliga TV-kanalen Axess-TV har nyligen visat ett program om den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie. Det har inspirerat mig till följande artikel.

Sällan har väl en åtgärd varit så missriktad som när Irans andlige ledare ayatollah Ruhollah Khomeini den 14 februari 1989 uttalade en fatwa (i detta fall en dödsdom) över Salman Rushdie på grund av dennes bok The Satanic Verses (Satansverserna). Fram till fatwan hade försäljningen gått trögt, men därefter gick boken åt som smör i solsken över hela världen – vilket nog inte var riktigt vad Khomeini hade tänkt sig.

Ahmed Salman Rushdie föddes i en muslimsk familj Bombay i Indien den 19 juni 1947. Därefter var han bosatt i Pakistan innan han som ung man anlände till England med sin familj. Efter studier fick Rushdie anställning som copywriter vid reklamfirman Ogilvy & Mather. Debutromanen kom med Grimus 1975, men författarens genombrott skedde med Midnight´s Children (Midnattsbarnen) 1981, som alltjämt anses vara en av hans bästa böcker. Den renderade Rushdie det prestigefyllda Bookerpriset. Rushdie adlades av drottning Elizabeth II 2007 och bör alltså tituleras ”Sir”. https://en.wikipedia.org/wiki/Salman_Rushdie

Den minst sagt kontroversiella Satansverserna utgavs 1988 och ledde till ett ramaskri i den muslimska delen av världen. Boken resulterade i mer eller mindre våldsamma manifestationer vilka sammanlagt beräknas ha skördat ett 60-tal människoliv. Det med islamiska ögon upprörande var att profeten Muhammed – som Rushdie benämner Mahound – framställs på ett respektlöst sätt.

Om jag fattat saken rätt består det kontroversiella i att Rushdie skriver om de verser Muhammed skall ha strukit ur Koranen därför att han insåg att de var inspirerade av Satan, som försökte lura honom, snarare än Allah. Det låter rätt beskedligt för en västerlänning, men så kallade rättrogna muslimer ser det uppenbarligen inte så. https://en.wikipedia.org/wiki/The_Satanic_Verses_controversy

Den absoluta merparten av västvärldens intellektuella och andra notabiliteter slöt upp bakom Salman Rushdie och hans rätt till yttrandefrihet. De som inte gjorde det stack ut desto mer. En av Rushdies mest uppmärksammade kritiker var den före detta presidenten Jimmy Carter, vars debattinlägg i New York Times den 5 mars 1989 i svensk översättning hade rubriken: ”Rushdies bok är en förolämpning”. https://www.cartercenter.org/news/documents/doc1381.html

Här ett utdrag ur Carters inlägg: ”We have tended to promote him and his book with little acknowledgement that it is a direct insult to the millions Moslems whose sacred beliefs have been violated…” Det bör framhållas, att det var just Carter som under sin föga lyckade tid som USAs president möjliggjorde Khomeinis maktövertagande genom att dra tillbaka det amerikanska stödet till den allierade shahen, Reza Pahlawi, av Iran.

Olof Palme-pristagaren John le Carré kritiserade Salman Rushdie.

Den uppburne – och kliniskt politiskt korrekte – brittiske författaren John le Carré (pseudonym för David Cornwell), mest bekant för sina spionromaner, kallade 1997 Salman Rushdie för ”ett uppblåst arsel”. Han menade att Rushdie var okunnig, obildad och mest av allt var ute efter att förhärliga sig själv.

1989 hade le Carré (New York Times) uttryckt sig så här: ”I don´t think it is given to any of us to be impertinent to great religions with impunity.” Man kan nog misstänka att le Carré tyckte att Rushdie stal för mycket av strålkastarljuset från honom själv. De båda författarna slöt fred 2012. Le Carré/Cornwell fick Olof Palmepriset för 2019. https://www.allehanda.se/artikel/rushdie-och-le-carre-sluter-fred

Ytterligare en figur som oroade sig över att världens muslimer kunde taga anstöt av Rushdies skildring av Muhammed var den brittiske tronföljaren prinsen av Wales, prins Charles, som förklarade att ”if someone insults someone else´s deepest convictions” skulle han inte komma att åtnjuta prinsens stöd. https://www.independent.co.uk/news/people/news/prince-charles-turned-his-back-on-sir-salman-rushdie-over-the-satanic-verses-because-he-thought-book-9260570.html

Roald Dahl, författare till såväl barnböcker som spänningslitteratur, förespråkar (New York Times maj 1989) ett slags självcensur i syfte att värna yttrandefriheten. Det låter märkligt och är det också: ”In a civilized world we all have a moral obligation to apply a modicum of censorship to our own work in order to reinforce this principle of free speech.” Dahl ångrade senare sin dispyt med Rushdie. https://www.nytimes.com/2007/07/04/arts/04iht-15donadio.6482640.html

Även dåvarande ärkebiskopen av Canterbury, Robert Runcie, fördömde Rushdies bok och krävde att den brittiska hädelselagen, the Blasphemy Act, skulle utökas till att gälla också andra religioner än kristendomen inklusive islam. https://nidskrivare.wordpress.com/2013/01/31/dn-fortsatter-att-dalta-med-gudspartisterna/

Efter Khomeinis fatwa och uppmaning till världens muslimer att avliva Satansversernas författare tvingades Salman Rushdie att, som det heter, gå under jorden med polisbeskydd 24 timmar om dygnet. Notabelt är att regeringen Thatcher, som vänsterliberalen och ateisten Rushdie åtskilliga gånger kritiserat, aldrig tvekade att förse Rushdie med detta livsnödvändiga skydd. 2012 utkom Joseph Anton: A Memoir med Rushdies täcknamn under åren i det fördolda som författarnamn.

Salman Rushdie blev vidare gripen och fängslad under ett privat besök i Israel kort efter det att han adlats av drottning Elizabeth. Gripandet skedde som ett led i den israeliska regeringens strävan att lagföra sådana personer som uttryckt sig ringaktande om islam. Det talades till och med från regeringshåll om att Rushdie skulle utlämnas till Iran som en gest av good-will.

Lars Vilks framställde Muhammed som rondellhund.

Jag måste bekänna att jag varken läst Satansverserna eller något annat av Salman Rushdies verk, låt vara att jag nu faktiskt överväger att läsa den kontroversiella boken; om inte annat så i allmänbildande syfte. Det som främst intresserar mig är yttrandefriheten. Det måste få vara tillåtet att uttrycka sig fullständigt fritt och frimodigt om allting inklusive religionen, liksom det måste vara tillåtet att kritisera den som kritiserar.

Vad som inte skall eller får tillåtas är hot om våld och död eller rop på inskränkningar i de mänskliga fri- och rättigheterna därför att några troende känner sig förolämpade och kränkta över något som sagts eller skrivits om en viss religion. Salman Rushdie har gjort en storartad insats genom att fästa världens uppmärksamhet på dessa frågor och därmed slå ett kraftfullt slag för yttrandefriheten.

Rushdie och hans banbrytande bok blev föregångare till efterföljande viktiga insatser till yttrandefrihetens fromma. Ett antal år efter Satansverserna publicerade den danska tidningen Jyllandsposten ett antal teckningar föreställande profeten Muhammed och gav upphov till ett muhammedanskt ramaskri liknande det som Rushdie och Satansverserna vederfors. Strax därefter avbildade den svenske konstnären Lars Vilks Muhammed som rondellhund, vilket ledde till jämförbara reaktioner.

Salman Rushdie är sedan 2000 bosatt i USA. Han har bland annat varit professor vid Emory University och är invald i American Academy of Arts and Letters.

Fotnot: Det arabiska ordet fatwa innebär att en muslimsk rättslärd avger ett utlåtande i en viss fråga. Det kan gälla enkla som mer komplicerade spörsmål. En fatwa är inte en dom i egentlig mening utan är mer att se som ett råd. När det gäller fatwan mot Salman Rushdie och Satansverserna förklarade Irans president Mohammad Khatami 1998 att landets ledning inte längre förordade att Rushdie skulle dödas, men att fatwan likväl stod kvar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fatwa

Prins Charles ett strå vassare än Greta: vi har 18 månader på oss att rädda planeten

Prins Charles 2019: Vi har 18 månader på oss.

Den brittiske tronföljaren prins Charles (prinsen of Wales) har sällat sig till skaran av domedagsprofeter genom att hävda, att vi har 18 månader på oss att rädda världen undan Harmageddon i form av skräckinjagande klimatförändringar. https://www.telegraph.co.uk/royal-family/2019/07/11/18-months-save-world-prince-charles-urges-commonwealth-leaders/

Därmed är Charles ett strå vassare än de flesta andra kolleger i domedagsbranschen, som ofta brukar hänvisa till att mänskligheten har tio år på sig att ställa allt till rätta. Nyligen meddelade klimatalarmisternas särskilda buktalardocka, Greta Thunberg, vid konferensen Brilliant minds, att jordens bäst före-datum kommer att infalla runt 2030:

Runt 2030 kommer vi befinna oss i en sits där vi utlöst en oåterkallelig kedjereaktion, bortom vår kontroll, som förmodligen innebär slutet på vår civilisation, såvida vi inte vidtar åtgärder. https://www.femina.se/greta-thunbergs-starka-tal-pa-konferensen-svik-oss-inte/

Yeah, right. Ingen människa vid någorlunda sunda vätskor kan rimligen tro på detta prat i och om vädret. Minns att det redan var 1972 som FNs dåvarande biträdande generalsekreterare Maurice Strong, alarmisternas grand old man, hävdade att slutet skulle komma tio år senare om inget gjordes åt saken. Något måste emellertid ha gjorts, ty 47 år senare finns såväl jorden som dess invånare kvar… https://tommyhansson.wordpress.com/tag/maurice-strong/

Jag känner mig för min del hyfsat övertygad om att jorden och dess civilisation kommer att finnas kvar också om 18 månader. Också om fem år, vilket är Miljöpartiets bäst före-datum, samt om sju år som är alarmisten Johan Rockströms insats i budgivningen om jordens undergång. Troligen finns vi kvar även 2030.

Prins Charles gjorde sin förutsägelse under en sammankomst med det Brittiska samväldets utrikesministrar i det kungliga residenset Clarence House i London Han citeras sålunda in The Telegraph den 11 juli: ”Ladies and gentlemen, I am firmly of the view that the next 18 months will decide our ability to keep climate change to survivable levels and to restore nature to the equilibrium we need for our survival.”

Maurice Strong 1972: vi har tio år på oss.

Prinsen of Wales uppmanade de närvarande dignitärerna att vid nästa års samväldestoppmöte i Rwandas huvudstad Kigali ha en handlingsplan klar i syfte att rädda planeten (förutsatt att den finns kvar då).

Prins Charles av huset Windsor är äldsta barn till drottning Elizabeth II och hennes gemål, prins Philip. Det har emellanåt ifrågasatts om den inte överdrivet begåvade Charles är särskilt lämplig att efterträda sin mor på Storbritanniens och samväldets tron. Förra året bekräftades dock att han är officiell tronföljare till drottningen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Prins_Charles,_prins_av_Wales

När det kan bli aktuellt för den nu 70-årige  Charles att efterträda sin mor på tronen är öppet för spekulationer. Drottning Elizabeth är med sina 93 år Storbritanniens genom alla tider äldsta regent och även den som suttit längst på tronen: det är 67 år sedan hon 1952 efterträdde sin far, kung George VI, som regent. https://sv.wikipedia.org/wiki/Elizabeth_II

Fotnot: Brittiska samväldet består av följande medlemmar: Antigua & Barbuda, Australien, Bahamas, Barbados, Belize, Grenada, Jamaica, Kanada, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea, Saint Christopher & Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent samt Grenadinerna, Salomonöarna och Tuvalu.

Kungligheter gaggar till det om miljön – men monarkin består

 Konung Carl XVI Gustaf.

Det torde vara välkänt för envar som har den goda smaken att läsa min blogg, att jag är en övertygad rojalist. Jag menar att den konstitutionella monarkin är det visaste, vackraste och mest välövertänkta statsskick som finns att uppbåda på denna jord.

Här en sammanfattning av varför monarkin är en sådan tillgång för Sverige:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/12/monarkin-ar-en-tillgang-for-sverige/

Fast jag måste erkänna att också en kämpande rojalist som jag understundom kan anfäktas av tvivel. Som nyligen, då vår egen konung Carl XVI Gustaf menade att man borde förbjuda badkar. Detta därför att en sådan åtgärd skulle gynna miljön:

‘http://www.unt.se/omvarld/kungen-forbjud-alla-badkar-3988044.aspx

Visserligen skulle monarkens yttrande vara något ”skämtsamt”, men i alla fall. Kungen har gjort sig känd som en tillskyndare av alla politiskt korrekta miljökrav som tänkas kan, särskilt då dem som hör samman med den så kallade klimatalarmismen, och gav nu en intervju inför det så kallade miljötoppmötet i Paris med början den 30 november.

Jag upphör aldrig att förvånas över att det finns tänkande människor som faktiskt tror på, att det är möjligt att med datorns hjälp förutse hur klimatet på vår jord kommer att te sig om typ 50 år. När det är nog så svårt att förutse morgondagens väder. Sådana förutsägelser måste för alla med något enda uns av förnuft i behåll te sig i alla fall tveksamma, även om det skulle vara Gud själv som framställde dem.

Och naturligtvis i ännu högre grad om de utkolporteras av FNs redan svårt belastade och genomkorrupta klimatpanel IPCC, som bland annat gjort sig känd för att förfalska data och ljuga om glaciärers nedsmältning:

http://www.svensktidskrift.se/climategate-molnen-tornar-upp-sig-for-ipcc/

 Prinsen av Wales, kronprins Charles.

Konung Carl XVI Gustaf är dessvärre inte den ende av världens kungligheter som lägger ut texten för vem som gitter höra på om klimat och miljö. För en tid sedan menade sig Storbritanniens kronprins Charles, titulerad Prince of Wales, med tvärsäkerhet kunna fastslå att det är klimatförändringar som är den egentliga boven bakom den Islamiska statens (IS) terrorverksamhet och åtföljande flyktingström.

Följande länk refererar till vad Charles sade och varför det var fel:

http://www.breitbart.com/london/2015/11/23/no-prince-charles-climate-change-not-responsible-syria-isis/

Både kung Carl Gustaf (född 1946) och kronprins Charles (född 1948) närmar sig de 70, och några har tagit det som intäkt för att vad de yttrat om miljön är bevis för att de blivit gamla och gaggiga.  Jag tror dock inte det är där skon klämmer. Jag känner människor som är långt äldre än så och ger uttryck för långt vettigare åsikter. I stället är det sannolikt så att de har upptäckt att det finns en fråga där det är fritt fram att yttra vilka dumheter som helst utan att bli allmänt ifrågasatt, och det är miljöfrågan.

För mig spelar det dock ingen roll att de kungliga personerna klantar till det med jämna mellanrum. Eller vilka skandaler de än må råka in i. Jag är och förblir rojalist. Människor är människor på gott och ont, även om de skulle råka vara kungliga. Monarkin är större än så.