Obamas julklapp till Israel: en kniv i ryggen

Benjamin Netanyahu och hans falske ”vän” Barack Obama.

President Barack Obamas julklapp till den judiska staten Israel blev vad många förutsett: en kniv i ryggen. På annat sätt kan man inte gärna beteckna USAs uteblivna veto i FNs säkerhetsråd dagen före julafton avseende en fördömande resolution om Israels bosättningspolitik i Judéen och Samarien (”Västbanken”). http://dailycaller.com/2016/12/23/un-vote-obama-abandons-israel-in-waning-days-of-his-administration/

USAs FN-ambassadör Samantha Power hade i stället av Obama-administrationen beordrats avstå från att rösta, något som medförde att resolutionen antogs med röstsiffrorna 14-0. USAs handlingssätt innebar ett brott mot cirka 50 års oförändrat stöd för Israel i FN-sammanhang. Enligt den aktuella resolutionen har de judiska samhällena på den så kallade Västbanken, enligt resolutionstexten ”ockuperad sedan 1967, inklusive östra Jerusalem”, ingen ”laglig validitet”.

Israels traditionella huvudstad Jerusalem, Judéen, Samarien, Golanhöjderna samt Sinai annekterades av säkerhetsskäl av Israel i samband med Sexdagarskriget 1967, då Israel angreps av omkringliggande arabstater men eftertryckligt slog tillbaka anfallet som syftade till att utplåna den judiska staten. Sedan kom Yom Kippur-kriget 1973, då Israel ånyo angreps men efter vissa besvär lyckades gå segrande ur striderna även denna gång. Israel lämnade tillbaka Sinai till Egypten i samband med Camp David-avtalet 1978.

I följande bloggtext förklarar jag varför den påtagligt ”Palestina”- och muslimvänliga Obama-administrationen regelmässigt gynnat den Palestinska myndigheten och dess omvittnat antisemitiske ”president” Mahmoud Abbas och felaktigt fortsätter hänvisa till östra Jerusalem, Judéen och Samarien som ”ockuperade” områden. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/29/massivt-obama-stod-till-jihadister-och-palestinier/

Västra tempelmuren i Jerusalem blev åter judisk egendom efter befrielsen 1967. På bilden judiska glädjeyttringar.

Det var ursprungligen det dåvarande Transjordanien som egenmäktigt lade beslag på området väster om floden Jordan efter det första Arabisk-israeliska kriget 1949. 18 år senare övergick det alltså, av alldeles uppenbara säkerhetsskäl, i israelisk ägo – den judiska staten kunde framdeles inte riskera att än en gång angripas av Syrien från norr och Jordanien från väster. Korrekt är att kalla ”Västbanken” för omstritt område. Ockuperat är det definitivt inte, då ingen annan makt med rätta kan göra anspråk på det.

Den presidentvalde Donald J. Trump klargjorde inför omröstningen i säkerhetsrådet att resolutionen borde utsättas för sedvanligt amerikanskt veto. När så icke skedde återkom Trump på Twitter med följande meddelande: ”Beträffande FN kommer saker och ting att bli annorlunda efter den 20 januari 2017.” Även representanthusets republikanske talman, Paul Ryan, fördömde – i likhet med talrika amerikanska politiker och befattningshavare, bland dessa senator John McCain från Arizona – USAs nedlagda röst, vilken utsätter Israel för betydande säkerhetsrisker.

Ambassadör John Bolton förutser att den så kallade tvåstatslösningen inte kommer att överleva USA-sveket i FN.

En av de mest uttalade kritikerna av Obamas Israel-politik är den förre amerikanske FN-ambassadören John Bolton. ”Detta var helt och hållet förutsägbart, det är vad man får när man stödjer Obama”, konstaterade Bolton i det amerikanska TV-inslaget ”Hannity” i Fox News. Det uteblivna amerikanska vetot kan dock, menade Bolton, leda till konsekvenser som Obama inte avsett.

USAs judiska befolkning kan efter Obama-sveket i FN komma att överflytta sina sympatier från det Demokratiska till det Republikanska partiet. Det amerikanska agerandet kan också, tvärtemot dess intentioner, komma att definitivt sänka den så kallade tvåstatslösningen. FNs fortsatta hat mot den judiska staten kan även göra det motiverat och försvarligt för USA att dra in sitt mycket omfattande bestånd till FN. https://www.youtube.com/watch?v=NDzlxt1vHZk

Israels inställning är fullständigt klar. I ett meddelande från premiärminister Benjamin Netanyahus kontor inskärptes:

Israel avvisar kategoriskt den föraktliga anti-israeliska resolutionen i FN och kommer inte att rätta sig efter den.

Vidare framhölls det från samma källa: ”Medan säkerhetsrådet inte gör ett dyft för att förhindra massakern på en halv miljon i Syrien, pekar man skamligt ut Israel – den enda demokratin i Mellanöstern.”

Den internationella händelseutvecklingen har tvingat Israel att förbättra sina relationer med länder som normalt inte tillhört landets närmaste vänner. Dit kan räknas Ryssland, Turkiet, Azerbaijjan och Kazakhstan.

Donald Trump och Benjamin Netanyahu träffades i Trumps hem i New York någon månad före det amerikanska presidentvalet den 8 november 2016.

Ryssland är visserligen en av den Palestinska myndighetens mest pålitliga allierade, men inte alls i samma utsträckning som den tidigare ideologiskt betingade vänskapen mellan ”Palestina” och Sovjetunionen. Putins Ryssland ser osentimentalt på sina omvärldsrelationer och är beredd att ingå överenskommelser med alla om det anses gynna de egna nationella intressena. Detsamma kan sägas om Israel, vars allt överskuggande intresse är den nationella säkerheten. https://www.algemeiner.com/2016/12/22/scorned-by-obama-israel-forged-ties-with-russia-expert-says/

Som framgått ovan kom Obamas uteblivna veto långt ifrån som någon överraskning. Allra minst för denna bloggare, som hållit ögonen på Barack Obama ända sedan denne – den förste ideologiskt medvetne socialist att inneha USAs högsta ämbete – först kandiderade att bli nominerad för Demokraterna 2008. Obamas val av andlig rådgivare, pastor Jeremiah Wright, föreföll mig minst sagt märkligt.

Eller kanske inte fullt så märkligt om man utgår från Obamas egen radikala agenda. Wright påkoms nämligen med antisemitism respektive rasism gentemot vita människor och var dessutom abortanhängare och för den homosexuella agendan. Obama tvingades slutligen ta avstånd från Wright, som senare också fick sparken från sin kyrka. https://www.youtube.com/watch?v=WZw57YHXaxE

Vidare ingick i Obamas stab av nära rådgivare inför valet 2008 Rashid Khalidi, professor i arabiska studier vid Columbia-universitetet, som tidigare varit verksam vid PLOs informationsavdelning. Khalidi hade 2005 förklarat, att palestinaaraberna hade rätt att ta till våld mot israelerna. General Merril ”Tony” McPeak, Obamas militäre chefsrådgivare och vice kampanjledare, hävdade i ett beryktat utspel att judiska och evangelikala väljare satte Israel före USAs nationella säkerhet. Att döma av vissa uppgifter tycks McPeak ha varit en av Obamas mindre lyckade tillsättningar: http://www.militarycorruption.com/mcpeak.htm

Förre terroristen Bill ”Mad Bomber” Ayers – en av Obamas politiska mentorer.

Obamas mångåriga samröre med den garvade vänstergurun William ”Bill” Ayers, med ett förflutet i vänsterextrema bombkastarrörelsen Weather Underground, är så pass välkänt att jag inte går närmare in på det här. Kontentan av denna Obama-historik är, att sveket mot Israel under de sista skälvande veckorna av hans presidenttid bara är fullt logiskt. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/01/08/obamas-katastrofala-val-av-forsvarsminister/

Mycket tyder dessutom på att ”julklappen” den 23 december inte var den sista obehagliga överraskningen Obama planerat för Israel. Den utgående presidenten har nu kastat masken och kan komma att viga de sista dagarna av sin ämbetsperiod åt att sabotera så mycket han kan för den judiska staten, som Obama avskyr så mycket: http://www.breitbart.com/jerusalem/2016/12/25/on-christmas-netanyahu-summons-envoys-behind-anti-israel-un-resolution-flays-obama/

 

Obamas katastrofala val av försvarsminister

En brett leende Barack Obama träffar den palestinske ”presidenten” Mahmut Abbas. I bakgrunden Yassir Arafats porträtt.

USAs president Barack Hussein Obama har nyligen utsett en ny försvarsminister efter avgående Leon Panetta. Valet föll på Chuck Hagel, född 1946, senator för delstaten Nebraska 1997-2009. Hagel är också en dekorerad Vietnam-veteran samt har gjort karriär i det republikanska partiet.

Det finns flera orsaker till att valet av Hagel som ny försvarsminister måste anses vara mycket kontroversiellt. Dels har Chuck Hagel gjort sig känd för att förorda kraftiga nedskärningar i Förenta staternas försvarsbudget, dels har han inte, för att uttrycka sig milt, framstått som någon varm anhängare av staten Israel som sannolikt är USAs trognaste allierade.

En republikansk kollega till Hagel förklarade efter Hagels utnämning att detta var ”Det värsta tänkbara budskap vi kunde skicka till vår vän Israel”.

Chuck Hagel: kommer hans nominering att godkännas av kongressen?

Man behöver knappast vara rabiat Israel-anhängare för att hålla med om detta omdöme. Chuck Hagel, som är av tysk-polsk härkomst, har förespråkat direkta samtal med den islamistiska terrorrörelsen Hamas som kontrollerar Gaza. Han har vägrat kalla den terroristiska Hizbollah-rörelsen i Libanon för terrorister. Det ville inte heller Obama göra inför en omröstning i senaten 2007. Dock missade han omröstningen ifråga. Hagel  har inte ens velat förse Irans Revolutionära garde med terrorstämpeln.

Innan Barack Obama valdes till USAs president hade han gjort sig känd för att omge sig med Israel-fientliga rådgivare och medarbetare. En av dessa var Rashid Khalidi, professor i arabiska studier vid Columbia-universitetet, som tidigare arbetat för den palestinska rörelsen PLOs informationsavdelning.  Khalidi väckte uppseende då han 2005 förklarade att palestinierna hade rätt att bekämpa staten Israel med våld.

En annan av Obamas medarbetare inför valet 2008 som var en uttalad fiende till Israel var hans militäre chefsrådgivare och vice kampanjledare, general Merril McPeak. Denne anklagade judiska och evangelikala väljare för att sätta staten Israel före USAs nationella säkerhet. Obama försökte distansera sig från McPeaks uttalanden men behöll honom i sin stab genom hela valrörelsen. McPeak skapade även rubriker när han kallade president George W. Bush för ”kriminell” och att hans misstag orsakat USA skada för hundratals år framåt.

Obamas förre rådgivare, gamle PLO-medarbetaren Rashid Khalidi, professor vid Columbia-universitetet i New York.

På plats i Vita huset har väl Obama inte gjort några uppseendeväckande anti-israeliska utspel. Nu när han är inne på sin andra ämbetsperiod och   inte behöver tänka på att bli återvald ser han dock kanske en möjlighet att visa sitt sanna jag. Något som för övrigt kan komma att ske på flera områden. Obama är den förste USA-president som öppet kallat sig ”socialist” och var åtminstone tidigare associerad medlem av Chicago-avdelningen av organisationen Democratic Socialists of America.

Det var dåliga nyheter för det för sin existens ständigt kämpande Israel att Obama vann presidentvalet i november 2012 över Mitt Romney vilken alltid stått vid Israels sida. Att den förre nu utsett en Israels fiende och ursäktare av anti-judisk terror till försvarsminister måste anses vara katastrofala nyheter för den judiska staten. Många israeler kommer att sova dåligt om nätterna den närmaste tiden.

Ännu är dock inte sista ordet sagt. Hagel måste först godkännas av den amerikanska kongressen som kommer att utsättas för starka påtryckningar att inte godkänna presidentens omdiskuterade val av försvarsminister.