Talmansvalet och beröringsskräcken gentemot SD

Andreas Norlén (M): ”Islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati.”

Den 24 september skall den nyvalda riksdagen välja talmän. Alla tecken tyder på att det kan bli en rätt spännande men framförallt infekterad tillställning. Efter Sverigedemokraternas besked att partiet avser stödja alliansens kandidat Andreas Norlén skall det mycket till om denne inte kommer att utses till talman.

Andreas Norlén är född 1973, hemmahörande i Motala i Östergötland och har suttit i riksdagen sedan 2006. Sedan 2014 är han ordförande i konstitutionsutskottet. Norlën är osedvanligt välutbildad för att vara svensk politiker och har en doktorsexamen i affärsjuridik, vilket inte hindrar att han givit uttryck för märkligt oinformerade åsikter.

Jag har i ett tidigare blogginlägg påtalat det faktum att Norlén i en intervju med tidningen Dagens Samhälle, organ för Sveriges kommuner och landsting, 2016 visserligen menade att militant islamism utgjorde ett hot mot vårt samhälle men att: ”Islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati”. Den oförblommerade verkligheten är naturligtvis att detta inte gått någonstans. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/03/19/ku-ordforanden-andreas-norlen-m-islam-gar-utmarkt-att-forena-med-vasterlandsk-demokrati/

Norlén lyfter vidare i intervjun fram att även vad han kallar ”rasismen” utgör ett samhällshot av våldsam karaktär och nämner Nordiska motståndsrörelsen som exempel. Inte ett ord dock om våldsbenägenheten på den yttersta vänsterkanten med mängder av misshandelsfall och våldsamma motdemonstrationer som exempel.

Åsa Lindestam (S) ville bara lägga sig ner på golvet och gråta.

Socialdemokraterna valde att lansera Åsa Lindestam från Söderhamn i Hälsingland, född 1956, som sin talmanskandidat. Hon invaldes i riksdagen 2002 och innehar ett flertal tunga uppdrag, bland annat såsom vice ordförande i försvarsutskottet och ledamot i krigsdelegationen.

Att försvarspolitiken inte var ett förstahandsval för Lindestam framgick av följande kommentar: ”Jag ville komma till riksdagen för att driva utbildningspolitik. När jag skulle hamna i försvar ville jag bara lägga mig ner på golvet och gråta.”

För bara någon månad sedan avslöjade Aftonbladet att Lindestam åkt till Almedalsveckan i Visby med sin make och låtit riksdagen stå hotellkostnaderna på sammanlagt 18 000 kronor. När Aftonbladet inledde sin granskning bestämde hon sig hastigt för att hon ville betala tillbaka 4500 kronor till riksdagen. Hon skyller allt på riksdagsförvaltningen och uppger för Aftonbladet att hon inte avser ändra sitt beteende. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/8wA4xQ/efter-abs-granskning-s-topp-betalar-tillbaka-4-500-kronor

För att ha suttit i försvarsutskottet i 16 år har Åsa Lindestam vidare givit prov på en rätt uppseendeväckande okunnighet. När hon vid en presskonferens i Blekinge 2014 fick frågor från medias representanter om försvarsinnehållet i budgetpropositionen kunde hon inte ge några godtagbara svar på en enda fråga, vilket föranledde Blekinge Läns Tidning att fråga sig vad det egentligen krävdes för att bli försvarspolitiker. http://www.blt.se/ledare-blt/vad-kravs-for-att-bli-forsvarspolitiker/

Björn Söder (SD) har gjort ett fullgott jobb som riksdagens andre vice talman.

Björn Söder, född i Höganäs 1976 och ledamot i riksdagen sedan 2010, är Sverigedemokraternas kandidat till posten som andre vice talman. Den har Söder som bekant innehaft sedan 2014 och såvitt jag kan bedöma gjort ett fullgott jobb, något jag inte heller hört någon ifrågasätta. Vad som ligger Söder i fatet är dels han partitillhörighet, dels några kanske mindre välbetänkta yttranden.

I våras gjorde Björn ett inlägg på centerledaren Annie Lööfs Facebook-sida i det knepiga ämnet svenskhet. Han skrev om Sveriges fem nationella minoriteter, bland dem samer och judar, och landade ordagrant i detta: ”Dessa grupper har minoritetsställning i Sverige just för att de inte är svenskar.”

Söder och hans vapendragare i SD-toppen har i efterhand sökt förklara vad den andre vice talmannen egentligen hade menat utan att lyckas särdeles väl med detta. Denna bloggare tillika SDare har uttryckt kritik mot Björns anmärkningar enligt följande: https://www.lt.se/artikel/stockholm/sodertalje/sodertaljes-sd-profil-kritisk-mot-soders-inlagg-om-judar-och-samer-tycker-jag-inte-att-man-kan-saga

Annat som räknats Björn Söder till last har varit ett uttalande för 20-talet år sedan om att homosexualitet är en ”avart”, vilket givetvis kan anses vara kontroversiellt men likväl alldeles sant jämfört med den heterosexuella normen.

Lotta Johnsson Fornarve: ”Så länge jag har varit med har vi tagit avstånd från östblocket och Sovjetunionen.”

Slutligen har även Vänsterpartiet dristat sig nominera en egen kandidat i form av sörmlandspolitikern Lotta Johnsson Fornarve från Oxelösund, född 1956 och riksdagsledamot sedan 2014. Detta har skett med partiledaren Jonas Sjöstedts minst sagt märkliga motivering hänsyftande på Björn Söders kandidatur: ”Han kan omöjligt företräda alla svenskar.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1L814/v-tar-strid-mot-sds-talmanskandidat

Däremot, tycks Sjöstedt mena, skulle en kandidat från ett parti som inte ens fick hälften av det antal röster Sverigedemokraterna kunde inhösta i årets riksdagsval och som har ett mörkt förflutet som uppbackare av en av världens mest hänsynslösa och vidriga diktaturer gå i land med att representera alla svenskar. Ridå, som det brukar heta.

SDs gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, blev inte Sjöstedt svaret skyldig utan pekade omedelbart på vänsterledarens lögner och inkonsekvenser: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/jonas-sjostedt-ljuger-och-smutskastar-var-kandidat

Inte heller Lotta Johnsson Fornarves uttalanden har precis rosat marknaden. Hon blev medlem i dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna 1979, då partiet fortfarande hade Sovjetunionen, Östtyskland och Kuba som ideologiska föredömen. Ändå har Johnsson Fornarve haft fräckheten att påstå att ”så länge jag har varit med har vi tagit avstånd från östblocket och Sovjetunionen”.

Antonia Ax:son Johnson: ”Alliansen måste bryta beröringsskräcken mot SD.”

Vi får se hur det går på måndag. Grundtipset är att Andreas Norlén blir talman, Åsa Lindestam förste vice och Björn Söder andre vice talman. Även en  tredje vice talman skall utses, en post som i dag innehas av Esabelle Dingizian (MP)Hur sedan regeringsbildningen kommer att förlöpa står skrivet i stjärnorna. All turbulens bottnar i den patologiska beröringsskräck som sjuklöverpartierna hyser gentemot Sverigedemokraterna.

Är det för mycket begärt av allianspolitikerna att de skall lyssna på den garvade affärskvinnan och liberalen Antonia Ax:son Johnsons uppmaning att ta makten med hjälp av SD och att visa den dryga miljon väljare som stödde partiet i valet rudimentär respekt? https://www.expressen.se/dinapengar/axson-johnson-alliansen-maste-bryta-beroringsskracken-mot-sd/

Sossar anklagar SD för ”nazistiska rötter”…har själva en hel kyrkogård i garderoben!

Ingela Nylund Watz (S) ställer i LT den 2 mars frågan, om Södertäljes moderater vill samarbeta med SD. Den frågan överlåter vi med varm hand åt Moderaterna att besvara. Socialdemokraterna upprepar gärna att man inte kan tänka sig någon form av samarbete med SD, men att samverka med Vänsterpartiet med dess vidriga förflutna omfattande mångårigt stöd till Sovjetunionen och den kommunistiska massmordsideologin går utmärkt.

Lars Werner (till höger på bilden) från Vänsterpartiet kommunisterna, som i alla år ingått i socialdemokraternas regeringsunderlag, skakar hand med Rumäniens beryktade diktator Nicolae Ceausescu.

SD Södertäljes linje beträffande samarbete med andra partier är klar: vi är beredda att samarbeta med alla partier i fullmäktige under rätt förutsättningar. Nylund Watz osannfärdiga påhopp på vårt parti kräver emellertid ett bemötande.

Skrönan att SD skulle hämta sitt ursprung i ”nazismen och vit makt-rörelsen” blir inte sannare för att Nylund Watz blåkopierar Stefan Löfvens lögner från riksdagens talarstol. SD grundades i verkligheten 1988 huvudsakligen av tidigare medlemmar i de borgerligt sinnade missnöjespartierna Sverigepartiet och Framstegspartiet samt den tvärpolitiska, invandringskritiska organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt).

Riksdagsledamoten Ingela Nylund Watz påstående att SD röstade nej till ett socialdemokratiskt budgetförslag  med sänkt pensionärsskatt är en bedräglig verklighetsbeskrivning. Sanningen är att SD i första rundan yrkade bifall till eget budgetförslag med avsevärt större skatteminskning för pensionärerna än vad sosseförslaget förordade. När SD-förslaget föll såg vi ingen anledning att stödja den S-märkta helhetsbudgeten som var usel i de flesta andra avseenden.

Att Nylund Watz och S ogillar delar av SD-politiken kan vi stå ut med men kan inte undgå att notera, att hennes eget parti under de senaste åren tagit uppenbara intryck av SDs politik.

Sosseriet har plötsligt drabbats av insikten, att tiggeriet bör bekämpas.

Några exempel är den rödgröna regeringens införande av gränskontroller och en mer restriktiv immigrationspolitik, den plötsliga insikten att tiggeriet måste bekämpas samt nu senast ett planerat återinförande av allmän värnplikt. Det går säkert att leta upp andra exempel.

Inrikesminister Anders Ygeman (S)  yttrade enligt SVT Nyheter den 21 februari: ”Tillsammans måste vi bekämpa tiggeriet och dess orsaker.” Ett yttrande som sannolikt hade resulterat i anklagelser om ”rasism” och ”främlingsfientlighet” från S-håll för bara en månad sedan om det kommit från SD.

Att Socialdemokraterna är bra på att lägga beslag på andra partiers politik och göra den till sin egen vet vi redan, icke minst från kommunalpolitiken i Södertälje.

S-partiet är sällsynt illa skickat att anklaga andra för att vara rasistiskt eller nazistiskt anstuckna. S-riksdagsmannen tillika rasbiologen Alfred Petrén tillhörde dem som 1920 undertecknade den motion som lade grunden till världens första rasbiologiska institut. Detta kunde etableras efter regeringsbeslut 1922, då Hjalmar Branting (S) var statsminister. https://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_institut_f%C3%B6r_rasbiologi

Skallmätning var en vanlig metod för att fastställa personers ”rasliga” identitet som användes på det av socialdemokraten Alfred Petrén initierade Rasbiologiska institutet.

1934-76 genomfördes, i enlighet med institutets riktlinjer, cirka 63 000 steriliseringar under åtta socialdemokratiska regeringar. Något som SD bevisligen inte har det bittersta ansvar för. http://politikfakta.se/2013/04/atta-socialdemokratiska-regeringar-godkande-63-000-steriliseringar-pa-rasbiologiska-institutet/

På tal om nazism deltog vidare så sent som 2009 ledande socialdemokrater som Mona Sahlin, Luciano Astudillo, Jan Eliasson och Lars Stjernkvist i pro-palestinska demonstrationer där flaggor som representerade inte bara terrorrörelserna Hamas och Hezbollah utan också hakkors förekom. I dag skänker den rödgröna regeringen miljarder i bistånd till ”det kära systerpartiet” Fatah och Palestinska myndigheten. https://www.svd.se/mona-sahlin-borde-valja-sitt-sallskap

Det går en rak linje till dessa från stormuftin av Jerusalem, Haj Mohammed Effendi Amin al-Husseini, som var en av Adolf Hitlers främsta uppbackare och som tillbringade krigsåren 1941-45 i Berlin som Hitlers uppskattade gäst. https://sv.wikipedia.org/wiki/Haj_Amin_al-Husseini

Stormuftin blev den palestinaarabiska sakens förste officielle talesman och efterträddes på sin post av den yngre släktingen Yassir Arafat som var en nära politisk och personlig vän med statsminister Olof Palme och utrikesminister Sten Andersson, båda S.

Det var för övrigt en av Hitlers absoluta favoritnazister, SS-mannen Otto Skorszeny, som på 1950-talet gav Fatah/PLO dess första lärospån i gerillakrigföring under sin tid som nära rådgivare till Egyptens regering. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/04/28/otto-skorszeny-hitlers-hjalte-som-blev-terrororganisator-och-mossad-torped/

Olof Palme (S) i hjärtligt umgänge med PLO-ledaren och terroristen Yassir Arafat.

När vi nu är inne på skeletten i den socialdemokratiska garderoben måste vi också beröra stödet genom åren till allehanda kommunistiska och/eller socialistiska länder och rörelser i Tredje världen: Castros Kuba, Nordvietnam under Vietnamkriget, Pol Pots Kambodja (Kampuchea), klanen Kims Nordkorea, MPLAs Angola, FRELIMOs Mocambique och PAIGCs Guinea-Bissau. Faktum är att Sverige alltjämt är en av de större givarna av så kallat humanitärt bistånd till Nordkorea under den bisarre diktatorn Kim Jong-un, världens sannolikt hårdaste diktatur; 40 miljoner av svenska skattepengar kanaliseras årligen via FN. http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Korea/Sverige-och-Korea/

Det skulle vara intressant att veta hur Ingela Nylund Watz vill kommentera ovanstående tydligt S-märkta skelett i den partipolitiska garderoben. I själva verket har sossarna en hel kyrkogård undanstoppad!

Fotnot: Texten ovan är en något utökad version av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 11 mars 2017. Länkar har lagts in av mig. Förutom av denna bloggare är inlägget undertecknat av Beata Kuniewicz och Marius Kawecki, SD Södertälje: http://www.lt.se/opinion/debatt/den-som-har-skelett-i-garderoben-borde-inte-anklaga-andra

 

 

”Hollande, Merkel, Cameron och Löfven (och påven) har blod på sina händer”

All these people – and their predecessors in office – have blood of the dead French citizens and the other victims of radical Islam on their hands. They willingly and knowingly have imported millions of Muslims from barbaric Middle Eastern cultures. They knew that many were military-age young men. They knew that a substantial minority were supporters of radical Islam.

          Med blod på händerna? Francois Hollande och Stefan Löfven.

Så skriver Ed Straker i en kort och kärnfull text på sajten American Thinker den 14 november. Med ”all these people” avser Straker president Francois Hollande i Frankrike, förbundskansler Angela Merkel i Tyskland, premiärminister David Cameron i Storbritannien och statsminister Stefan Löfven i Sverige. Genom en vettlös immigrationspolitik har de möjliggjort för blodtörstiga jihadister att begå terrorhandlingar i Europa.

Strakers text kan läsas i sin helhet via denna länk:

http://www.americanthinker.com/blog/2015/11/the_names_of_the_people_responsible_for_the_massacres_in_france.html

Debattören namnger endast ovanstående fyra ledare som särskilt ansvariga för den jihadistiska/islamistiska terrorn, men som framgår av citatet överst anklagar han även deras företrädare samt ”most of the other prime ministers  and European heads of state” för att ha ställt dörrarna mer eller mindre på vid gavel för migrantströmmen från Mellanöstern (och Nordafrika, bör tilläggas).

”Oh, and we must include the pope, too, who insistently called on Europe to take in more Muslim refugees”, framhåller Ed Straker vidare i sitt hårtslående inlägg. Inte utan skäl, ty påven Franciskus – som hittills under sin ämbetsutövning varvat kloka uttalanden med politisk korrekthet av lättköpt slag – riktade drygt två månader innan jihadistangreppet i Paris företogs en uppmaning till det katolska Europa att ta så många flyktingar som möjligt under sitt beskydd.

 Blodiga händer? Påven har uppmanat det katolska Europa att inhysa flyktingfamiljer.

Således, menade påven, borde ”varje” katolsk församling, religiös samfällighet, kloster och fristad inhysa en flyktingfamilj. Därigenom skulle tiotusentals flyktingar få tak över huvudet. Mer om detta i Washington Post den 6 september här:

https://www.washingtonpost.com/world/refugees-keep-streaming-into-europe-as-crisis-continues-unabated/2015/09/06/8a330572-5345-11e5-b225-90edbd49f362_story.html

Det framgår av ovanstående artikel att en av de få europeiska ledare som inte kan anklagas för att ha Paris-offrens blod på sina händer är Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som påpekat att de flyktingar och andra som anländer hit kommer från områden med helt andra kulturer och värderingar än dem som råder i Europa.

”Vi vill inte ha ett stort antal muslimer i vårt land”, citeras således Orbán i en artikel i Expressen den 4 september. Den ungerske regeringschefen uppges här också anklaga Merkels Tyskland för att ligga bakom en betydande del av den akuta krisen i Europa genom att ha villkorslöst välkomnat alla som vill att komma hit:

http://www.expressen.se/nyheter/orban-vi-vill-inte-ha-muslimer-i-vart-land/

 Viktor Orbán: ”Vi vill inte ha ett stort antal muslimer i vårt land.”

Vi är många som varnat för att i de till synes ändlösa asylantströmmarna döljer sig ett okänt antal IS-anhängare och andra terrorförespråkare/terrorister, vilka nu ser möjligheten att utvidga kampen för Kalifatet till den europeiska skådeplatsen. Varningarna har dock i stort tillåtits förklinga ohörda i de fall de inte påståtts vara uttryck för ”rasism” eller ”fascism”, vilket ofta skett.

”And then”, skriver Ed Straker, ”when the unthinkable occurs, they act surprised and outraged and vow to secure their borders. It´s a bit too late for that now, isn´t it?”

Straker jämför det ansvar som släpphänta och naiva ledare av typ Hollande, Merkel, Cameron, Löfven och påven har för terrorhandlingarna och dödsoffren i Paris – 19 nationaliteter fanns bland de 130 dödsoffren – med en zoo-ägare som släpper ut ett lejon ur dess bur och lejonet som en följd härav river ihjäl några aktivister för mänskliga rättigheter. Visserligen är lejonet ansvarigt för att ha dödat de senare, men:

But it´s the zookeeper who really bears the most blame, because the zookeeper should have known better.

Med andra ord följer  lejonet och de blodtörstiga jihadisterna bara sina instinkter: de dödar när de ges möjligheter därtill. Det är zooägarens respektive statsmännens ansvar att se till att de inte får dessa möjligheter. Något som givetvis kan vara lättare sagt än gjort. Inte ens en hård och sluten diktatur – och sådana finns som bekant inte i dagens Europa – kan garantera att inga terrorister kan slå till inom dess gränser.

 Uiguriska demonstranter slåss med kinesisk polis i Xianjangs huvudstad Ürümci.

Ett exempel på detta är det kommunistiska Röda Kina, som alltfort har stora bekymmer med etniskt betingad terrorism från den övervägande muslimska uiguriska folkgruppen i Xianjang-provinsen, som kämpar för ett fritt så kallat Uiguristan eller Östra Turkestan:

http://apcss.org/college/publications/uyghur-muslim-ethnic-separatism-in-xinjiang-china/

Det finns med andra ord inget osvikligt sätt för oss européer att undgå islamistisk terror. Vi må stänga respektive kontrollera våra gränser bäst det går, vi må införa stränga säkerhetslaghar och -restriktioner, till och med diktatur, men så länge det finns en vilja hos våldsbenägna individer och grupperingar att spränga oss i luften så kommer dessa att förr eller senare gå i land med detta åtminstone sporadiskt.

Det innebär givetvis inte att vi inte skall göra allt som står i vår makt för att skydda oss. Vi kan inte fortsätta lägga fingrarna emellan. Jag står fast vid att det behövs ett slags europeisk Patriot Act av amerikanskt snitt för att skydda våra liv, vår egendom och vår demokratiska livsstil:

https://tommyhansson.wordpress.com/2015/11/14/om-terror-i-paris-och-mumbai-och-behovet-av-en-europeisk-patriot-act/

 Stockholm december 2010.

Tyvärr måste vi emellertid räkna med att även om våra säkerhetstjänster/polisstyrkor lyckas abortera nio terrordåd av tio, så kommer det tionde likväl att orsaka stor förödelse. Inte heller kommer islamistterrorn att upphöra ens om Islamiska staten besegras i grunden. Andra kommer att dyka upp i stället. Det är den sköna, nya värld vi alla har det tvivelaktiga nöjet att leva och existera i.

En nordisk jämförelse: inställningen till systemkritiska partier och en skrämmande framtid

Sverigedemokraterna (SD) blir största parti i Nyheter Idag/Sentios oktobermätning med 25,0 procent. Det är visserligen en tillbakagång med 1,5 procentenheter jämfört med Sentios septembermätning men befäster likväl SDs topposition i svensk politik. Resultatet innebär nära nog en fördubbling jämfört med valresultatet på 12,9 procent. Samtidigt noteras med 23,1 procent Socialdemokraterna för sitt sämsta resultat någonsin hos Sentio, medan Kristdemokraterna lyckas skrapa ihop blygsamma 1,9 procent. Feministiskt initiativ får 3,4 procent.

Mer om Sentio-mätningen i Nyheter Idag här:

http://nyheteridag.se/sentio-oktober-sd-fortsatt-storsta-parti-nytt-bottenrekord-for-s/

Kristdemokraternas beslut att lämna Decemberöverenskommelsen (DÖ) mellan allianspartierna och regeringsvänstern ställer svensk partipolitik på sin spets. Om DÖ helt skulle gå i stöpet kan ett extraval stå för dörren och SD mycket väl tillskansa sig positionen som landets största parti. DÖ var helt och hållet ett resultat av de så kallade sjuklöverpartiernas låsning vid synen på SD som mörksens hantlangare par preference.

En naturlig frågeställning är då, varför de etablerade partierna så till den grad målat in sig i ett hörn när det gäller SD. Att ha något som helst att göra med landets i vissa mätningar största parti uppfattas närmast som högmålsbrott värre än något annat. För att besvara frågeställningen kan det vara lärorikt att studera förhållandet i våra tre nordiska grannländer, där det i varje land finns partier – låt oss kalla dessa systemkritiska partier – som är jämförbara med SD.

Danmark. I Danmark finns det nordiska parti som kanske mest liknar Sverigedemokraterna: restriktiv immigrationspolitik, EU-motstånd, islamkritik och en stram kriminalpolitik. Dansk folkeparti (DF) har dock en helt annan bakgrund än SD med sina rötter i det populistiskt liberala Fremskridtspartiet, som grundades av den minst sagt kontroversielle juristen Mogens Glistrup (1926-2008) 1972. Partiet gjorde succé i valet till folketinget 1973.

Glistrup, född i Rönne på Bornholm, torde vara mest bekant för sitt yttrande om sin syn på Danmarks försvar. Det borde i Glistrups vision bestå av en telefonsvarare med budskapet ”Vi ger oss” på ryska. Han menade också att skattesmitare kunde jämföras med frihetskämpar. Själv satt Glistrup i fängelse för skattebrott 1983-85. Under senare år drev Glistrup en aktiv kampanj mot islam och skrev en voluminös bok i ämnet.

 Pia Kjaersgaard och Mogens Glistrup.

Glistrup var i flera omgångar utesluten ur sitt eget parti och efterträddes som partiledare av Pia Kjaersgaard, född 1947. Hon ledde 1995 en utbrytning som ledde till bildandet av av Dansk folkeparti. Sitt bästa val hittills gjorde DF i valet till Europaparlamentet 2014 med 26,6 procent. I valet till folketinget 2015 blev det 21,1 procent och 37 av parlamentets 179 mandat. Då hade Kristian Thulesen Dahl efterträtt Kjaersgaard som partiledare. Regeringsbildande (minoritets)parti blev borgerligt liberala Venstre och ny statsminister Lars Lökke Rasmussen.

Här går det att läsa mer om Mogens Glistrup och hans relation till sin efterträdare:

http://www.dr.dk/nyheder/indland/kjaersgaard-om-magtkamp-med-glistrup-han-havde-ingen-respekt-mig

Det faktum att Pia Kjaaegaard valdes till talman i folketinget är illustrativt för den respekt och det inflytande partiet numera åtnjuter i dansk politik. Någon beröringsskräck, som med SD i Sverige, råder inte när det gäller de andra danska partiernas syn på DF.

Norge. Ungefär samtidigt som Mogens Glistrup fick sitt genomslag i dansk politik framträdde i Norge Anders Lange (1904-74), en småbrukare med examen som skogstekniker vilken i många år varit verksam som plantskoleledare i Argentina. Efter kriget blev han redaktör för Hundeavisen och därefter för Anders Langes Avis.

1973 bildade han Anders Langes parti (ALP), som i likhet med danska Fremskridtspartiet stod för klassiskt liberala värderingar och motsatte sig höga skatter, statliga interventioner, byråkrati och förmynderi. I likhet med Glistrups parti hade Anders Langes parti en utpräglat populistisk framtoning. Partiet nådde 5 procent av rösterna i valet till stortinget 1973, vilket gav fyra av 169 mandat.

Lange avled i oktober 1974 och efterträddes av professorn i neurologi Arve Johannes Lönnum (1911-88), som i sin tur 1978 lämnade över partiledningen till englandsutbildade Carl I. Hagen, född 1944. Året innan hade partiet bytt namn till Fremskrittspartiet. Hagen, som bland annat kallats ”Norges förste postmoderne politiker”, var partiledare i närmare 30 år innan han 2006 efterträddes av Siv Jensen, född 1969. Hagen var vice stortingspresident (förste vice talman) 2005-09. Han har tilldelats den svenska tidskriften Contras frihetspris.

 Carl I. Hagen: belönad med Contras frihetspris.

Carl I. Hagen har sagt sig vara i princip för fri invandring, men att detta inte går att realisera med bibehållen socialstat. Nyligen uttalade han i norsk press att medelhavsflyktingarna borde skickas tillbaka till sina hemländer:

http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/politikk/Carl-I-Hagen-vil-sende-alle-batflyktninger-i-retur-8131466.html

Fremskrittspartiet var liksom Sverigedemokraterna länge, med stämpeln ”främlingsfientligt”, ute i den politiska kylan i Norge trots en rad stora valframgångar men blev efter stortingsvalet 2013 och valresultatet 16,3 procent regeringsbärande jämte det större Höyre, vilket i likhet med svenska Moderaterna genomgått en kraftig vänstervridning under senare år. Fremskrittspartiet liknar med sin ekonomiska liberalism och invandringskritik mer avsomnade Ny demokrati än SD. Höyres Erna Solberg blev statsminister och fremskrittsledaren Siv Jensen finansminister.

Finland. Det är i Sveriges före detta ”östra rikshalva” Finland vi återfinner Nordens första så kallade populistiska parti, nämligen Finlands landsbygdsparti med Veikko Vennamo (1913-97) som karismatisk ledargestalt. Partiet hette först Småbondepartiet och bildades som en utbrytning ur president Urho Kekkonens statsbärande parti Agrarförbundet 1959. Nuvarande Sannfinländarna är i sin tur en avknoppning ur landsbygdspartiet.

Karelenfödde Vennamo, som fram till 1938 bar efternamnet Fennander, var 1954-56 andre finansminister i Kekkonens regering men kom därefter på kollisionskurs med den maktfullkomlige Kekkonen och bildade då Småbondepartiet vilket 1966 namnändrade till Finlands landsbygdsparti. Samma år fick partiet i form av tullrådet Veikko Vennamo sin första riksdagsrepresentant. Vid valet 1970 erhöll partiet 1o,5 procent av rösterna och 18 mandat i parlamentet. Därefter kom en svårartad partisplittring, något som ledde till att det föga framgångsrika utbrytarpartiet Enhetspartiet för Finlands folk bildades.

I början på 1980-talet gjorde dock landsbygdspartiet come-back i stor stil och intogs, efter 9,7 procent av rösterna, i Finlands regering. Partiet leddes då sedan 1979 av Veikkos son Pekka Vennamo, född 1944, som var regeringsminister i två omgångar: andre finansminister 1983-87 samt trafikminister 1987-89. Därefter gick det utför för partiet, som gick i konkurs 1995 och upplöstes formellt 2003.

     

Veikko Vennamo (överst) och Timo Soini.

Det var alltså ur Finlands landsbygdsparti som Sannfinländarna bildades 1995 med den 1945 födde Raimo Vistbacka, som varit transportminister representerande landsbygdspartiet 1989-90, som förste partiledare 1995-97. Efter honom kom Timo Soini, vilken i valet 2011 förde partiet till sensationella 19,05 procent och 39 mandat i riksdagen.

En svensk vänsterpublikation har skrivit så här om förhållandet mellan Finlands landsbygdsparti och Sannfinländarna:

http://www.dagensarena.se/opinion/hogerpopulismen-drar-in-over-finland/

Det var dock inte förrän 2015 Sannfinländarna nådde landets regering, där Soini tog plats som utrikesminister. Sannfinländarna, ibland benämnda Purfinnarna, liknar på många sätt Sverigedemokraterna med en socialkonservativ ideologi, centristisk ekonomi, försvarsvänlighet, immigrationskritik och EU-skepsis.

Det 1988 bildade Sverigedemokraterna var sist av de nordiska ”systerpartierna” att inväljas i landets parlament, vilket skedde 2010 med 5,7 procent av rösterna. Två av de närstående partierna i dag befinner sig i regeringsställning – Fremskrittspartiet i Norge och Sannfinländarna i Finland – under det att Dansk folkeparti är en förutsättning för Venstres regeringsbildning.

Den naturliga frågan blir då när SD kommer att nå lika stort inflytande i Sverige som ovan beskrivna, systemkritiska nordiska partier förfogar över i våra tre nordiska grannländer. Frågan är öppen, men hittills har de så kallade sjuklöverpartierna haft en benhårt avvisande attityd och betraktar SD som ett pestsmittat parti. Det huvudsakliga skälet härtill är, att i inget annat land i Europa är den ängsligt emotionella kopplingen till nära nog gränslös invandring lika stor som i Sverige. Envar som på minsta sätt kritiserar den förda immigrationspolitiken  blir marginaliserad och utsätts i värsta fall för anklagelser om ”rasism”, ”fascism” eller ”nazism”.

Inte ens den pågående massinvasionen av migranter från Syrien och andra länder – det är en illa dold hemlighet att sannolikt bara en minoritet av de invällande (mestadels män i vapenför ålder) kommer från Syrien – har hittills fått minoritetsregeringen Löfven att byta fot till en mer realistisk inställning. Massinvandringen betraktas som en moralisk skyldighet som världsförbättrarlandet Sverige enligt gängse inställning MÅSTE upprätthålla, även om det skulle innebära att tälten i närområdets flyktingläger får bytas ut mot tält i Sverige.

Så är i alla fall inställningen nu bland samtliga sju etablerade partier. Några direkta tecken på att den attityden kommer att förändras i en snar framtid kan hittills inte förmärkas, men jag vill inte utesluta att den kommer att göra det om smärtgränsen en gång nås. Alternativet är välfärdssamhällets kollaps och Sveriges upplösning som land som vi känner det.

Sverige kan sålunda i värsta fall bli det första land i världen där två sammanhängande omskrivna dystopier faktiskt kan komma att förverkligas: ett reellt folkombyte där etniska svenskar kommer att vara i minoritet, samt föreställningen om ett Eurabia där islam helt tagit över till följd av ohejdad immigration och hög nativitet. Medan våra nordiska grannländer kämpar för att undgå en sådan framtid genom att på olika sätt söka motverka massinvandringen, bjuder Sverige inget som helst motstånd.

Om Eurabia handlar videon som kan nås via denna länk:

Om den förhandenvarande utvecklingen rullar på kan Eurabia dessutom vara ett faktum i Sverige långt före det ofta nämnda årtalet 2050.

ISIS tjänar stora pengar på människosmugglingen – och smyger in jihadister bland flyktingarna

 Migranter på väg i land på en grekisk ö.

Medan  Stefan Löfven flosklar ur sig att ”i mitt Europa” byggs inga murar och FP-ledaren Jan Björklund vill fördubbla den svenska flyktingkvoten, tjänar den hänsynslösa så kallade Islamiska staten (ISIS) och andra grupperingar grova pengar på människosmuggling över Medelhavet. Och bland de föregivna och verkliga flyktingarna döljer sig, fruktar underrättelseanalytiker, tusentals ISIS-terrorister.

Sedan västmedia publicerat bilder på en drunknad treårig pojke, tillhörande en familj som redan fått asyl i Turkiet men där familjefadern – den enda överlevande familjemedlemmen – ville ta sig vidare för att sätta in nya tänder, har uppmärksamheten kring de allt stridare människoströmmarna från Mellanöstern och Afrika antagit rent hysteriska proportioner.

I Sverige har tiotusentals välmenande människor gått i demonstrationer och drivor av kändisar deltagit i upprop för ökad flyktinghjälp och mot vad som kallas ”rasism”. Miljontals kronor har satts in på diverse ”humanitära konton” av skiftande dignitet.  Det enorma känslobruset tenderar att dölja människoströmmarnas – hur många som är verkliga flyktingar och vilka som de facto kommer från krigets Syrien eller Irak är omöjligt att kontrollera – mindre tilltalande baksida.

Dit hör det hänsynslösa geschäft som bedrivs av maffialiknande smugglarligor och de lögner dessa sprider för att få folk att betala dyrt för att ta sig ändå upp till Sverige i det höga nord, liksom det faktum att bland människomassorna som nu väller in över våra och andra länders gränser finns ett okänt antal IS-terrorister med   uppgift att infiltrera västvärlden och begå terrordåd när tiden anses mogen.

 Brännpunkt Syrien.

Så här skrev den amerikanska tidskriften Times medarbetare Vivienne Walt i en sammanfattning av läget som det tedde sig i maj i år: ”En nyhetsrapport har avslöjat att rörelsen av migranter över Mellanöstern och Afrika har genererat upp till 323 miljoner US dollar för den Islamiska staten i Irak och Storsyrien (ISIS) och andra jihadistgrupper.”

Hela artikeln här:

http://time.com/3857121/isis-smuggling/

Många av de förhoppningsfulla som vill ta sig till Europa embarkerar föga sjövärdiga farkoster i exempelvis Libyen, där det kostar omkring 1000 euro att köpa sig en plats på en överfull gummibåt vilket är det billigaste alternativet. Tusentals har så här långt dött på Medelhavet under det att tusentals räddats av fartyg tillhöriga europeiska flottor. Det beräknas att omkring 170 000 klarade sig över till Europa med livet i behåll 2014, och i år tror EUs gränsbevakningsorganisation Frontex att antalet kommer att öka.

Tjänstemän från såväl EU som afrikanska länder har försökt hitta vägar att dämpa migrantströmmarna men uppenbarligen utan större framgång. Den brittiska vänstertidningen Guardian har offentliggjort ett 19-sidigt strategiskt dokument från EU där det talas om möjligheterna att slå till mot människosmugglarna genom luftangrepp mot fartyg på havet eller via militära attacker i Libyen:

http://www.theguardian.com/world/2015/may/10/eu-considers-military-attacks-on-targets-in-libya-to-stop-migrant-boats

Times medarbetare framhåller: ”Men medan EU-tjänstemän fasar för vad som kan hända människorna som tar sig över Medelhavet för att komma till Europa, har migrationen visat sig vara en ovärderlig affärsmöjlighet för grupper av typ ISIS. Så värdefull att internationella brottsexperter tror att ISIS har genomfört några attacker specifikt för att få människor att fly, och att sedan profitera på deras flykt.”

Enligt den av Time citerade Christian Netterman, director för det norska Norwegian Center for Global Analysis, söker ISIS desperat efter nya sätt att finansiera sin verksamhet. ISIS uppges av Netterman ha helt andra behov än det lösligt sammansatta terrornätverket al-Qaida, exempelvis för att avlöna sin armé och för att kunna betala ut sociala bidrag till befolkningen i områden man kontrollerar.

I fjol tjänade ISIS mycket pengar, enligt FN-uppskattningar ända upp till 3 miljoner US dollar per dag, på oljesmuggling från anläggningar man erövrat. Sedan USA och dess allierade börjat bomba dessa faciliteter har inkomsterna dock minskat betydligt. Time uppger att ISIS behöver i storleksordningen 523,5 till 815,3 miljoner US dollar per år för att kunna fortsätta sina operationer. Betydande summor går också till att införskaffa vapen och ammunition.

 Barnoffer för ISIS-massaker i Syrien. Ingen reaktion från värdssamfundet den gången.

Vidare skall ISIS nyligen ha tjänat 22-55 miljoner US dollar på att beskatta antikvitetssmugglare samt 168-228 miljoner dollar på att beskatta småföretagare och människor som bor i områden vilka ISIS styr över. Alla dessa inkomster gör att organisationen förfogar över ”en robust budget”. Den senaste formidabla inkomstkällan består således i att pungslå människor som känner ett desperat behov av att fly – och även icke-flyktingar som hänger med av bara farten – inte bara till ett land i närområdet utan helst till norra Europa där de hört att ett närmast paradisiskt tillstånd skall råda.

Time anger att det typiska är att smugglare tar 800-1000 US dollar för att ta migranten till Libyens kust från Afrika via Sahara eller från Mellanöstern. Sedan tillkommer 1500-1900 dollar för vidare transport över Medelhavet i många gånger undermåliga farkoster. I en Time-intervju tidigare beskrev en migrant hur han tvingats betala olika väpnade grupper för varje etapp på resan från hemlandet Senegal, tills han lyckades packa in sig tillsammans med ett stort antal andra migranter i en flyktbåt vid Libyens kust i mitten av april. Det kostade vederbörande 2150 dollar, cirka 18 000 svenska kronor enligt dagens dollarkurs.

All denna smuggling har enligt de uppgifter Time stödjer sig på kraftigt stärkt såväl ISIS som andra terrorgrupperingar i området. Den senaste humanitära hysterin, eller hur man nu skall uttrycka det, i kölvattnet av treårige Alans tragiska död där människor i väst uppmanas öppna hjärtan, hem och plånböcker för de hitkommande, kommer av allt att döma att fungera som incitament för ännu stridare människoströmmar. Och naturligtvis gyllene tider för människosmugglarna, oavsett om dessa är terrorister eller vanliga kriminella.

 Hur många av denna kontingent flyktingar är ISIS-jihadister?

Tidningen Östersunds-Posten (ÖP) har den 1 september i en för svenska förhållanden ovanligt öppenhjärtig artikel om migrationssituationen skrivit om de myter och rena lögner som får människor i konflikthärdar, eller som kanske bara vill förbättra sina ekonomiska villkor, att föredra just Sverige när de bestämt sig för att lämna hus och hem: ”I Sverige får man ett eget hus, en väl tilltagen ersättning och en flickvän (!). Det här är uppgifter som människosmugglare sprider på nätet för att locka flyktingar att betala dyra transporter till det hägrande landet långt uppe i norr.”

ÖP-artikeln här:

http://www.op.se/blaljus/brott/har-ar-de-rena-lognerna-som-lurar-flyktingar-till-sverige

Det bör här tilläggas att det finns ytterligare ett skäl för syrierna att komma till Sverige som varken är en ren lögn eller en myt – eller ens en överdrift. Det är det faktum att alla som med något mått av trovärdighet gör gällande att de kommer från Syrien per automatik begåvas med permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige, ett beslut fattat av Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson för två år sedan:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5634316

Smugglarligorna brer naturligtvis på rejält även om förhållandena i länder såsom Tyskland och Österrike. Det var i förra veckan som 71 människor hittades kvävda till döds i en övergiven lastbil på en österrikisk motorväg.

 Migrationsverkets Anders Danielsson beslutade ensam om PUT för alla syrier.

Det på sikt kanske allra mest allvarliga med den upptrappade flyktingströmmen är emellertid att den möjliggör för ISIS-terrorister att i skydd av andra migranter ta sig till Europa. Daily Mail Online uppger: ”Terrorister från Islamiska staten som bestämt sig för att begå grymheter i Storbritannien smugglas in i Europa genom att utge sig för att vara flyktingar som försöker ta sig över Medelhavet.”   

Underrättelseanalytiker fruktar att dessa förhoppningsfulla jihadister exploaterar den växande migrantkatastrofen och väl på plats i vår del av världen kommer att göra sitt bästa för att ställa till med ett helvete i enlighet med ISIS planer på att i tidernas fullbordan skapa ett kalifat i hela världen:

http://www.dailymail.co.uk/news/article-3084800/Med-boats-secret-cargo-jihadis-bound-Britain-ISIS-terrorists-smuggled-Europe-posing-refugees-intelligence-analysts-fear.html

Nu skall således den på de flesta sätt katastrofala S-MP-regeringen med den svage Stefan Löfven som ledare försöka att, i samverkan med en lika svag borgerlig ”opposition”, försöka reda ut flyktingproblematiken. Sverigedemokraterna lämnas givetvis utanför alla typer av överläggningar. I bagaget finns bara gråtmild sentimentalitet och tomma floskler om att i ”mitt Europa” bygger man inga murar och så vidare i den stilen.

 I Norge vill radikala muslimer ha en egen shariastat. Snart i Sverige?

Nej, gott folk, det här bådar inte gott. Inte gott alls. Att våra mer realistiska danskarna sliter sitt hår i förtvivlan över vår immigrationspolitik är på intet sätt förvånande. Här en utmärkt sammanfattning i ämnet i Samtiden strax före valet i september 2014:

http://samtiden.nu/3344/dansk-oro-svensk-flyktingpolitik/

Slutligen vidarebefordrar jag via nedanstående länk den som vanligt välunderrättade sajten Jihad i Malmös genomlysning av den pågående massinvasionen i Europa, där många tack vare dels myter och lögner spridda av förhärdade människosmugglare, dels på grund av den traditionella svenska svängdörrspolitiken har siktet inställt på Sverige redan när de embarkerar båten i Libyen eller någon annan plats.

Här återges också några kärnfulla ord av Europas sannolikt modigaste politiker, det nederländska Frihetspartiets Geert Wilders:

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/09/ett-allvarsord-om-asyllavinen.html

Demokratiskt haveri på bred front efter SDs framgångar

 Glada miner efter Björn Söders utnämning till riksdagens andre vice talman.

http://nyheteridag.se/sonderrivna-valsedlar-och-han-sa-beter-sig-ledamoterna-i-riksdagen/

I dag, måndagen den 29 september 2014, utsågs Sverigedemokraternas Björn Söder, född 1976, till riksdagens andre vice talman. Ett synnerligen väntat val emedan denna förtroendepost enligt demokratisk praxis tillfaller riksdagens tredje största parti. Detta tilltalade inte Vänsterpartiet, vars ledare Jonas Sjöstedt krävde sluten omröstning i kammaren trots att Söder var ensam kandidat till posten.

Att det var just Vänsterpartiet, som för knappt en generation sedan kallade sig kommunistiskt, som inte accepterade de demokratiska spelreglerna var minst av allt någon sensation.

På den tiden partiet kallade sig Sveriges kommunistiska parti (SKP) betraktade man sovjetdiktatorn Josef Stalin som världens frälsare och stödde emfatiskt Molotov-Ribbentroppakten från den 22 augusti 1939, som tillät Sovjetunionen och Nazityskland att dela Polen sinsemellan och de tyska nazisterna att våldföra sig på Danmark, Norge, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Jugoslavien med flera länder.

 Hitlers och hans anhangs inmarsch i Paris 1940 gillades högt och rent av Vänsterpartiets kommunistiska föregångare.

En av samma partis nuvarande riksdagsledamöter uppträdde i dag i riksdagskammaren iförd en T-tröja med texten ”SD=rasister” och bröt sålunda mot såväl klädkod som demokratisk anständighet.

I samband med den något turbulenta omröstningen om Söders talmansskap utmärkte sig emellertid även representanter för andra partier. Moderaten Sofia Arkelsten betedde sig  enligt partikamraten  Malin Lundgren (Twitter) som ”16-åriga F!-väljare”. Detta mot bakgrund av att hon rivit sönder en tryckt valsedel med Björn Söders namn på och på densamma skrivit: ”Blankröst redo.” Sedan är folk förvånade över att det finns ett politikerförakt.

Vänsterfascistiske fejkhistorikern och påhittade pansarofficeren Henrik Arnstad krävde å sin sida  i ett tweet,  att de sex icke-sverigedemokrater som röstade på Söder skulle registreras.

Sajten Nyheter i dag redogör via länken överst för pajaserierna i riksdagen under dagen.

http://www.dn.se/debatt/folj-fn-lag-mot-rasism-och-tvinga-sd-att-bekanna-farg/

I dag menar vidare två professorer på DN Debatt – länken här ovan – att ”rasistiska” partier bör förbjudas. Det är Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid Linköpings universitet  samt Elena Namli, professor i etik vid Uppsala universitet, som bland annat uppmanar en ny regering att ”förbjuda organisationer som främjar rasdiskriminering”.

Att det egentligen är SD som avses framgår av denna passus i debattartikeln:

Alldeles oavsett om vi betecknar Sverigedemokraternas ideologi som ”rasistisk”, ”främlingsfientlig”,”invandringskritisk”, ”nationalistisk” eller något annat, så vet vi alltså detta: partiet underblåser rasismen genom att peka ut en viss samhällsgrupp som roten till alla problem.

Jaså, det vet vi? Vad debattörerna icke uppmärksammat är att SD i allt väsentligt riktar sitt kritiska sökarljus mot den av svenska regeringar under en följd av år alldeles hämningslösa immigrationspolitik och inte mot de laglydiga individer som kommit hit.

 Professor Stefan Jonsson ropar på förbud.

Att partiet vill utvisa grovt kriminella immigranter utan medborgarskap eller personer som inte har laglig rätt att vistas här är en helt annan sak. Sådana distinktioner tycks dock de bålda akademikerna på DN Debatt inte mäkta med, det blir för komplicerat. Och ”underblåsa rasismen”? Den saken sköter den havererade massinvandringspolitiken med åtföljande integrationsproblem så bra på egen hand.

Andreas Johansson Heinö på den borgerliga tankesmedjan Timbro har i ett tweet instämt i de båda professorernas synpunkter, så tillvida att han anser att kravet på förbud mot ”rasistiska” organisationer/partier är ”Inte orimligt”. Dock pekar han på gränsdragningsproblem och på att Jonsson tidigare utnämnt Folkpartiet till ett rasistparti.

Krav på förbud mot vad som med ett svepande språkbruk kallas ”rasistiska” grupperingar måste tyvärr sägas ligga helt i linje med den allmänna utvecklingen inom EU-sektorn. Enligt  direktiv från Europaparlamentet skall det således, genom antagandet av en ny ”gummiparagraf”, bli möjligt att stoppa ekonomiska bidrag till partier som anses bryta mot EUs så kallade grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter.

 Tidigare EU-parlamentarikern Göran Färm (S) vill dra in EU-anslagen till olämpliga partier.

Socialdemokraten Göran Färm är en av de EU-politiker som drivit på hårdast om att dra in bidragen till partier som ogillas i maktens Bryssel. Det var sedan Färm upptäckt att det lilla, numera avsomnade, svenska partiet Nationaldemokraterna i något sammanhang kommit i åtnjutande av EU-bidrag som han krävde en förändring av bidragsreglerna. De partier som fortsättningsvis ansöker om EU-bidrag skall kunna visa upp dokumentation som, enligt Expo, klargör att man är ”ett parti som ställer upp på demokrati och står upp för medborgerliga rättigheter”.

http://www.expressen.se/kultur/vilket-sverige-ar-det-ni-inte-kanner-igen/

Det kommer definitivt inte som någon sensation för denna bloggare, att även det självutnämnda politiska oraklet, riks-HBTQ-personligheten Jonas Gardell, känt sig manad att i kölvattnet av SD-Söders utnämning till andre vice talman knacka ner sina visdomsord om utvecklingen i Sverige. Han gör det dock ur ett något annorlunda perspektiv: han angriper dem som anser att Sverigedemokraternas frammarsch skulle vara något ”osvenskt”.

Gardells inlägg kan läsas via länken närmast här ovan.

 Gardell har en poäng: ingenting biter på SD!

Gardell drar till den ändan upp företeelser såsom det i början av 1920-talet etablerade Rasbiologiska institutet i Uppsala, tvångssteriliseringar, diskrimineringen av romer samt – givetvis – det forna förbudet mot homosexualitet. Inget av dessa fenomen har givetvis det bittersta med SD att göra. Tvärtom: samtliga dessa företeelser initierades och understöddes av föregångarna till de flesta av de äldre partier som i dag sitter i riksdagen. Ej heller har de ett dugg med SDs nuvarande politik att göra.

Vad som inte lämnar Jonas Gardell någon ro är att ingenting tycks bita på det förhatliga SD:

Särskilt som det inte verkar bita hur man än försöker angripa denna svulst av fascism och främlingsfientlighet som nu växer alltmer accelererat i det svenska samhället. Att ta debatten hjälper inte, att inte ta debatten hjälper inte, svulsten verkar dessutom immun mot politiska skandaler som skulle få vilket annat parti som helst att rasa ihop.

Här har han faktiskt en poäng, Gardell. Det han borde inse är givetvis att angreppen mot Sverigedemokraterna inte lönar sig, eftersom partiets väljare och sympatisörer sedan länge blivit klara över att den hiskeliga djävulsmålning Gardell och en hoper andra demokratihaverister på bred front sömngångaraktigt utsätter partiet för har föga eller inget med verkligheten att göra.

 

Några reflektioner tre dagar efter EP-valet

 En vy över Gågatan i Södertälje under SDs EP-valskampanj. Foto: Tommy Hansson

Va? Vill ni inte veta hur min dag har varit så här långt och mitt djuplodande filosoferande kring detta? Det skiter jag i, så håll till godo!

I dag åkte jag glad i hågen ner till stan med ”pensionärsexpressen” här uppifrån bostadsområdet i akt och mening att uträtta ett par bankärenden. Sagt och gjort. Bara för att få reda på att bankerna stängde redan klockan 13.00 inför Kristi himmelfärdsdag i morgon. Snopet. Får göra dessa ärenden på fredag i stället.

Passade ändå på att inhandla litet ”sponken” till helgen och blommor att ställa i vasen vid min salig hustrus porträtt samt besöket i minneslunden i morgon. Det är nu dryga fyra år sedan lilla Mika övergick till änglavärlden. Jag är inte den som går omkring och sörjer för jämnan, men ibland är det mer än lovligt ensamt här i min trerummare – särskilt nu sedan sonen flyttat in i eget boende.

Å andra sidan kan även ensamheten ha sina fördelar. Ingen gnäller om jag tar ett par öl och snapsar till maten någon enstaka gång eller sitter uppe till halv tre på natten och tittar på deckare och/eller sitcoms på TV. Eller om det stundtals här är litet ostädat och dammigt.

Nere på stan hade jag tre angenäma samtal i EU-valets kölvatten. Två med personer jag brukar stöta ihop med ibland och som känner till mitt politiska engagemang, ett med en ung expedit på Systemet som lyckönskade mig till valframgången och tyckte att SVTs valvaka var åt helvete i sin ohöljda partiskhet. Kunde förstås inte annat än tacka och hålla med.

Ja, det verkar som om etablissemangsmedia nu kastar alla försök att iakttaga saklighet och opartiskhet överbord i takt med SDs framgångar. SVT vägrade sända glimtar från SDs valvaka sedan det stått klart att vi blivit nästan dubbelt så stort som feminazisterna i Fi, de som på sin valvaka skanderade AFA-slagord, och måndagens Expressen var en orgie i ohöljd SD-fientlighet. Även på nyhetsplats ägnade sig Bonnier-blaskan åt oförblommerad åsiktsjournalistik, vilket tills för inte så länge sedan ansågs vara en dödssynd i seriösa journalistkretsar.

 Expressen hyllar AFA-entusiasterna i Fi och svär åt SD.

Sedan Expressen började anlita brottsdömda extremister från våldsvänstern i sitt researcharbete står det dock fullständigt klart, att vi kan glömma alla anspråk på någon som helst politisk seriositet från det hållet. Tidningen har blivit en megafon för den så kallade antirasismen, en artificiell skapelse som bygger på den falska föreställningen om en enorm, växande ”rasism” i Sverige. I själva verket är Sverige förmodligen världens minst rasistiska land, något som jag påpekat ett antal gånger här och gärna upprepar:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/11/03/sverige-varldens-minst-rasistiska-land/

För våra professionella antirasister, toleransmånglare och godhetsapostlar kommer troligen SDs och andra EU-skeptiska/immigrationskritiska partiers framgångar i EP-valet som något av en skänk från ovan. Man behöver detta för att bättra på sin djävulsmålning av SD med flera och därmed motivera sitt eget existensberättigande och bidragsmottagande.

Å andra sidan kan man kanske också säga att  vi SDare behöver detta klientel, dels för att peppa oss själva att fortsätta den goda kampen, dels som röstkreatörer. Jag är nämligen övertygad om att utan vänsterpöbeln och Expo-typerna hade vi fått någon procents sämre valresultat eftersom en hel del väljare blir förbannade över hur vi behandlas och sympatiröstar av den anledningen.

 Vänstergrobianerna i RF gillar att hota folk…

Vidare hände en rätt märkligt sak när jag satt och inmundigade kaffe och en köttbullsmacka på Kringlans kafé. En ung, mörkhyad man iförd keps stannade fem meter från bordet, tittade på mig och log brett samtidigt som han sa ”Tjena, Tommy Hansson”.

Vet inte riktigt hur jag skall tolka detta. Hade aldrig sett mannen förut vad jag kommer ihåg. Han kan förstås ha varit en vänlig välgångsönskare, men möjligen också en ironisk SD-kritiker som på detta sätt ville klargöra att man håller koll på mig. Fast det visste jag ju redan.

Nu är jag alltså hemma igen och knackar ner dessa rader. Tänkte äta ugnsbakad falukorv litet senare med stark belgisk öl och norsk snaps (mångkulturellt så det förslår!) därtill. Jag räknar ändå inte med att få några personkryss från de missionerande nykterhetsivrarna…

I morgon är således Kristi himmelfärdsdag, som firas till minne av hur Jesus enligt kristen tradition efter 40 dagars vistelse på jorden efter sin uppståndelse begav sig till himlen för att ta plats vid Guds högra sida. En underskattad helgdag som med fördel kan ägnas åt stilla kontemplation.

 Andrea Mantegna (omkring 1461). Kristi himmelsfärd.

För övrigt uppskattar jag rådande väderläge med mulet och 12-15 grader Celsius så länge det varar – det lär väl snart bli varmt och djävligt igen.