Tecknaren Kalle Strokirks syn på det organiserade tiggeriet.
Jag har ibland fått frågan om jag brukar ge till tiggare. Jag brukar svara att det har hänt.
Låt mig dock först klargöra att jag aldrig har gett, aldrig ger och aldrig kommer att ge ekonomiska bidrag till de tiggare med rötter i Östeuropa som sitter på gator och/eller utanför affärer på i princip alla orter i hela Sverige. Detta därför att det här, såvitt jag förstår, utan undantag är fråga om organiserat tiggeri som styrs av kriminella ligor. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/05/22/det-organiserade-tiggeriet-ett-forsok-till-lagesbeskrivning/
Att det är på det viset avfärdades för ett par år sedan av AB-krönikören Anders Lindberg och andra megafoner för det politiskt korrekta som en storstadsmyt i stil med ”råttan i pizzan”. Jag tror inte att någon skulle använda en sådan terminologi i dag, när till och med sosseriet öppnat för ett möjligt tiggeriförbud. https://www.expressen.se/nyheter/stefan-lofven-oppnar-for-ett-tiggeriforbud/
Löfven har svängt om tiggeriet och öppnar för förbud.
De argument som Löfven, Beatrice Ask (M) och andra använt för att motivera ett tänkbart förbud mot tiggeri är i princip desamma som sedan flera års tid använts av Sverigedemokraterna: tiggeriet organiseras av kriminella ligor och människor som utnyttjas far illa. Den som använde sådana argument för bara något år sedan stämplades som pestsmittad. Tro dock inte att vare sig Anders Lindberg eller Stefan Löfven bett SD om ursäkt – det kommer heller aldrig att inträffa.
Innan tiggarinvasionen av östeuropeiska romer satte in för vid pass fem-sex år sedan förekom andra typer av tiggeri. Vanligt var att utländska tiggare gick runt på pendel- och tunnelbanetåg och lade ut inplastade kort där en snyfthistoria om att vederbörandes barn hade leukemi dukades upp. Dessa narrativ var i princip likalydande. Vad jag minns gav jag aldrig något bidrag till denna typ av tiggare.
Ett annat slags tiggare – eller bettlare som det ofta hette förr – var musikanter som plötsligt plockade fram dragspel, gitarrer, flöjter och till och med i något fall basfioler och ”förgyllde” resenärernas vardag. Ibland lät det ganska bra, i bland rent fördjävligt. Det hände dock att jag gav några kronor till sådana musikanter – jag tyckte nämligen att de, till skillnad från de passiva bettlarna, gjorde en aktiv insats för sina pengar.
Som sagt, jag skulle aldrig komma på tanken att skänka ens en krona till någon som sitter passivt utanför COOP eller ICA och hojtar ”Hej kompis” eller något annat och förväntar sig bidrag. Jag vet ju att merparten av pengarna går till deras bossar i den kriminella liga som styr dem och som högst troligt även ägnar sig åt människohandel, inbrott och droghantering. För mig är det en gåta att någon kan stödja sådan verksamhet. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/organiserat-tiggeri-avslojades-i-goteborg
För några år sedan skulle alla PK-medier – här Metro – med självaktning ”avslöja” myten om det av kriminella ligor organiserade tiggeriet.
Tiggare kan dessutom stundom vara kreativa och ägna sig åt sitt ”yrke” på olika näringsställen. När jag häromveckan beställda hämtmat på ett asiatiskt ställe i Södertälje fanns där en medelålders dam med en mycket aggressiv teknik. Hon antastade kunder med tillrop som ”Kompis, ge mig pengar” och uppfordrande blickar. Hon försökte givetvis också med mig, men när jag sa att ”Jag är inte din kompis” tröttnade hon och såg förnärmad ut.
Det var dock bara runt en vecka sedan jag förbarmade mig över en tiggare. Det var en äldre gentleman med finskt påbrå som närmade sig mig och frankt bad om ”några kronor” så att han kunde få ihop till en starköl. Mannen i fråga var vad jag kunde se nykter, hel och ren och dessutom avväpnande ärlig varför jag föll till föga.
Jag törs dessutom garantera att han inte ingick i något organiserat, kriminellt nätverk.