Posted tagged ‘regeringskansliet’

Diktaturfasoner och värdegrundsflummande urholkar Sveriges demokrati

3 oktober, 2018

Demokratin i Sverige fasas ut i alla raskare takt till förmån för luddigt värdegrundstänkande.

Att utestänga Sverigedemokraterna, landets tredje största parti, från varje form av inflytande har blivit viktigare än allt annat bland övriga partier. Detta indikeras icke minst av att statsminister Stefan Löfven (S) har ringt runt till sina partikamrater i landets kommuner och uppmanat dem ingå blocköverskridande samverkan i syfte att sätta stopp för det Sverige-vänliga partiet. https://nyheteridag.se/lofven-ringer-runt-till-kommuner-for-att-stoppa-sd/

Ett av de efterföljansvärda exempel Löfven hänvisar till är den nya majoriteten i Södertälje, där Socialdemokraterna och Miljöpartiet gått samman med Centerpartiet och Kristdemokraterna i en ohelig allians. Att Centern med veteranen Tage Gripenstam i spetsen skulle lägga sig platt för Boel Godners sosseri var väl inte helt oväntat – C i form av Bondeförbundet ingick som bekant i den regeringssamverkan som kallades ”kohandeln” med S på 1950-talet och har traditionellt inte ställt sig främmande för denna typ av samarbete. https://www.sodertalje.se/nyheter/de-ska-samarbeta-for-att-styra-sodertalje/

Att KD anfört av den fryntlige David Winerdal skulle sälja sin själ för att kunna positionera sig vid den kommunala maktens köttgrytor och bli  knähund åt Godner är desto mer anmärkningsvärt. Det här var knappast vad KD-väljarna i kommunen hade röstat för. Om inte alla tecken slår fel lär det straffa sig i nästa val, vare sig detta inträffar i extraval 2019 eller i det ordinarie valet 2022.

Södertäljes nya makthavare – från vänster Emilia Pettersson (MP), Boel Godner (S), Tage Gripenstam (C) och David Winerdal (KD).

Besattheten av och vanföreställningarna gentemot SD från sjuklöverpartiernas och mediaetablissemangets sida har tveklöst gjort Sverige mindre demokratiskt. Den alltid läsvärde Dick Erixon, chefredaktör för SD-publikationen Samtiden, går så långt att han skriver att Sverige inte längre är en demokrati:

Riksdagen bryter nu mot portalparagrafen i grundlagen. Små partier får ordförandeposter i utskotten men inte landets tredje största. Det är ett klart avsteg från demokrati och proportionalitet i riksdagens arbete. https://samtiden.nu/2018/09/sverige-ar-inte-langre-en-demokrati/

Således existerar inte längre normal parlamentarism i vårt land: sju riksdagspartier blockerar det åttonde. Det innebär att tesen ”all makt utgår från folket” har förvanskats till ”all makt utgår från delar av folket”. Erixon konstaterar att detta är ett brott mot Regeringsformens §1 när det kommer till fördelningen av ordförandeposterna i riksdagens utskott.

Jens Ganman raljerar över alliansens viktigaste valfrågor.

Riksdagen har 17 utskott av olika slag och MP med 4,4 procent av väljarstödet har tilldelats en ordförande- och en viceordförandepost. Samma gäller det gamla kommunistpartiet Vänsterpartiet med 8 procent, som därtill besätter posten som riksdagens andre vice talman. SD med 17,6 procent blir helt utan. Eller med Dick Erixons ord: ”Diktaturfasoner styr numera riksdagen.”

Dick Erixon och SD är inte ensamma om att konstatera att demokratin är satt på undantag i Sverige. Enligt en studie presenterad av den engelska tidskriften The Economist har demokratin i Europa som helhet minskat under perioden 2006-16. För Sverige noteras en av de största nedgångarna under nämnda tioårsperiod, låt vara att vårt land fortfarande rankas bland de jämförelsevis mest demokratiska. Sämst ställt med demokratin är det i Ryssland. https://www.europaportalen.se/2017/01/minskad-demokrati-i-europa

Ytterligare en indikator på att vår demokrati är i gungning är att antalet överklaganden som kommit in till Valprövningsnämnden är fler än någonsin – runt 900, vilket skall jämföras med ett 100-tal i valet 2014. Ett stort antal anmälningar har även tillställts OSSEs valobservatörer. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rekordmanga-anmalningar-om-valfusk-dramatisk-okning

Urholkandet av demokratin i Sverige är på intet sätt något som inträffat helt plötsligt i samband med det nyligen avverkade valet och dess efterdyningar. Det är, vilket demonstreras av The Economists studie, en process som pågått under en följd av år. Några ganska slumpmässigt utvalda exempel följer här:

Förre stats- och utrikesministern Carl Bildt sågar tjänstemannauppropet som en ”S-märkt kampanj”.

-261 formellt opolitiska tjänstemän vid regeringskansliet, varav några högre befattningshavare vid UD, undertecknar ett ”värdegrundsupprop” som på goda grunder kan uppfattas som ett ställningstagande mot en kommande regering ledd av alliansen eller M med eventuellt stöd av SD. Uppropet har av Carl Bildt avfärdats som ”S-märkt kampanjande”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/On97e3/bildt-kritisk-mot-tjanstemannens-upprop

-Andreas Önnerfors, tyskfödd forskare vid Göteborgs universitet och medlem i Centerpartiet, försöker få igång ett upprop för att förmå Göteborgsposten att sparka sin ledarskribent Alice Teodorescu. Detta sedan Teodorescu varnat för riskerna med att överdriva hotet från nationalsocialismen. Bland annat kritiserade hon Dagens Nyheter för att ha utnyttjat Förintelse-överlevaren Héidi Fried som politiskt slagträ. Den reaktion Önnerfors hade velat ha uteblev dock varefter han såg sig föranlåten att göra en så kallad pudel och be om ursäkt. https://nyheteridag.se/forskare-forsokte-dreva-bort-teodorescu-nu-pudlar-han-offentligt/

-Flera exempel på klanröstning, en företeelse som möjliggjorts genom massinvandringen över Sveriges gränser, kan noteras. Det mest kända exemplet rör den helt okända Göteborgs-politikern Leila Ali Elmi, vilken kryssades in i riksdagen av sina somaliska landsmän. När hon skulle rösta om talman i riksdagen fick hon inte upp locket till sin riksdagsbänk. Ett annat exempel är Jamal El Haj, socialdemokrat i Malmö, som kryssades in efter att ha lovat fler moskébyggen och försvarat niqab. Ytterligare ett exempel är KDs riksdagspolitiker Robert Halef, som kunde inhösta flest personkryss i Södertälje efter att ha turnerat i kyrkor och andra samlingspunkter för kommunens assyrier/syrianer. https://samnytt.se/med-massinvandring-kommer-klanrostning

MPs Ali Khalil försökte ordna bygglov för moské i Botkyrka genom att lova M runt 3000 röster.

-Rikstäckande uppmärksamhet väckte det när SVTs ”Uppdrag granskning” avslöjade att Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka, Ali Khalil, erbjudit Moderaterna i kommunen uppskattningsvis runt 3000 röster mot att partiet såg till att den muslimska församlingen beviljades bygglov för ny moské. Khalil tvingades avgå från sina tunga kommunala poster på kuppen och uteslöts även från sitt parti.. https://nyheter24.se/maktkamp24/913936-ali-khalil-mp-utesluten-fran-partiet-lovade-m-3-000-roster

-I ett land där de demokratiska institutionerna är på väg att krackelera faller det sig förstås naturligt att statsstyrda SVT ber om ursäkt till en brutal kommunistdiktatur som det röda Kina. som inte uppskattade ett satirinslag om kinesiska turister. Det torde därför inte ha överraskat någon att programledaren Jesper Rönndahl i sändning bad kineserna om ursäkt. Han skulle naturligtvis ha bett dem flyga och fara med hänvisning till att i Sverige har vi, till skillnad från vad som är fallet i Kina, lagstadgad yttrandefrihet. https://www.svt.se/kultur/svenska-nyheter-ber-om-ursakt-efter-kina-satir

-Mitt sista exempel på hur det kan gå till i det nya, på många sätt odemokratiska Sverige, är rättsväsendets behandling av gatukonstnären Dan Park. Denne har åtalats, dömts och fängslats upprepade gånger medelst gummiparagrafen om ”hets mot folkgrupp” till följd av sin högeligen politiskt inkorrekta konst. När han skulle ställa ut några av sina alster på ett galleri i Malmö för ett par år sedan ingrep polisen och bar iväg med ett flertal av tavlorna. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/06/30/nar-polisen-blir-ett-hot-mot-rattssamhallet/

Polisen beslagtog Dan Parks konst.

Värdegrundsflummande. Politiska upprop av opolitiska tjänstemän. Forskares försök att få ledarskribenter avskedade. Klanrelaterad röstning. Försök till röstköp. Statsmedias ursäkt till diktaturer. Fängslande av konstnärer och konfiskering av deras konst. Dessa företeelser är visserligen inte formellt olagliga men visar ändå på ett växande förakt för vår hävdvunna demokrati och yttrandefrihet som förfärar.

Att Sverige är på väg att bli en vad man kan kalla bananrepublik har jag redan tidigare konstaterat: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/28/tolv-skal-till-att-sverige-ar-pa-vag-bli-en-bananrepublik/

Statstelevisionen hyllar socialisten Palme

27 december, 2012

palmePalme, Schori och Palme kramas på Kuba sommaren 1975.

Innan den kommersiella mångfaldsrevolutionen försåg oss med ett rikhaltigt utbud av televisionskanaler fanns det endast två TV-kanaler i Sverige: TV1 och TV2. Tvåan kom dessutom först 1969.

Den ena av dessa var möjligen något mindre röd än den andra. På den tiden var det fritt fram att trumpeta ut vänstervriden politisk propaganda, och vi som var med på den tiden vet att så också skedde. Pamparna i Radio-TV-huset vid Ladugårdsgärde och på regeringskansliet brydde sig inte det minsta om vanligt folks protester.

När man tar del av SVTs nya hyllningsserie till Olof Palmes minne i tre delar tycker man sig vara förflyttad minst 25 år tillbaka i tiden. Det är som om kommunismen aldrig fallit som globalt frihetshot och som om kommunistdiktaturer som Kuba alltjämt hålles i allmän helgd och vördnad. Palme blir här föremål för ett hagiografiskt rövslickeri som man trodde var ett svunnet kapitel i svensk TV-historia. Den man som gjort mer än kanske någon annan för att förstöra Sverige avporträtteras här som en helgongestalt.

Intet under då att palmeiten Pierre Schori, före detta kabinettssekreterare, FN-ambassadör med mera, mysande förklarar att han trodde det var omöjligt att en person som Palme skulle kunna väljas till ledare för ett politiskt parti i Sverige. Schori, som stöttat flertalet av världens värsta diktatorer inklusive Fidél Castro, beledsagade Palme under dennes beryktade pusskalas med Castro på Kuba sommaren 1975.

Agostinho Neto-Agostinho Neto, Angolas forne marxistledare: en av Olof Palmes och Pierre Schoris favoriter.

Det allra värsta var dock inte att den landfaderlige Tage Erlander lotsade fram Palme till posten som partiledare för Socialdemokratiska Arbetarepartiet (SAP). Det värsta var att väljarna valde det parti som hade Palme som partiledare i flera val med undantag för perioden 1976-82, då olika borgerliga konstellationer hade makten men föga avvek från den socialdemokratiska linjen..

Jag anklagar Olof Palme för bland annat följande:

1. OP suddade med sin utrikespolitik ut skillnaderna mellan västlig demokrati och frihetsfientlig kommunism. Han hyllade brutala despoter såsom Castro, Angolas Agostinho Neto, Nordvietnams Le Duc Tho och PLOs Yassir Arafat – andra ej att förglömma – och såg samtidigt till att svenska skattepengar gick till bistånd till deras länder och/eller organisationer. Pengar som till största delen gick till vapen. Han införde en helt ny, Israel-fientlig linje i svensk utrikespolitik.

Palme och hans anhang i regeringskansliet och på utrikesdepartementet backade vidare upp alla Sovjetunionens så kallade fredsinitiativ – som i verkligheten syftade till att försvaga västvärldens motståndsvilja – med betydande entusiasm. Palme ville också se ett nära samarbete mellan SÄPO och den sovjetiska underrättelseorganisationen KGB.

2. OP företrädde utåt en aggressivt antiamerikansk utrikespolitik med kulmen i den exempellösa jämförelsen mellan USAs Vietnam-politik och tyska nationalsocialistiska krigsförbrytelser under Andra världskriget. Det tog efterföljande svenska administrationer många år att fullt återupprätta de en gång vänskapliga förbindelserna med USA.

Samtidigt bedrev den svenska regeringen i hemlighet ett nära samarbete med USA på flera områden, vilket ytterligare underströk det svekfulla i den palmeska utrikespolitiken. På UD satt kommunister och halvkommunister som Pierre Schori – vilken den avhoppade sovjetiske spionöversten Oleg Gordiejevskij kallat KGBs främste medarbetare i Sverige – och den homosexuelle sovjetbeundraren Sverker Åström (också han bevisad KGB-medarbetare) och såg till att Palmes politik genomfördes till punkt och pricka.

imagehandlerSverker Åström – med KGB-kodnamnet Getingen – var en av dem som såg till att genomföra den palmeistiska utrikespolitiken.

3. Med Olof Palmes uppdykande som en fixstjärna på den svenska politiska himlen förråades den politiska debatten i Sverige. Palme gjorde det till en princip att förnedra sina motståndare och avvek därmed från det tidigare respektfulla umgänget partiledare emellan, där man visserligen kunde vara bittra meningsmotståndare men ändå iakttog en gentlemannamässig ton i debatterna.

Tidigare var det lilla ordet ”herr” framför en politikers efternamn en artighet. Palme gjorde samma ”herr” till en spydighet. Palme brutaliserade och polariserade.

4. Det var under OPs egid som massinvandringen blev norm i Sverige. Den invandring som ägt rum tidigare var till allra största delen arbetsmarknadsrelaterad, och de flesta européer och nordbor som på den tiden anlände till vårt land för att jobba i den svenska industrin återvände till sina ursprungsländer efter avslutat värv i Sverige.

Palme upptäckte dock att han kunde ge sina socialistiska meningsfränder runtom i världen en fristad i Sverige och öppnade slussarna för greker, spanjorer, chilenare, jugoslaver med flera. Det är sant att en hel del av dem som kom hit varit förföljda i sina hemländer, men efter hand som åren gick fick vi ett allt större antal människor som mera var socialturister än politiska flyktingar.

5. Med hjälp av meningsfränder inom politiken och fackföreningsrörelsen syftade Palme-regimen till att steg för steg omvandla Sverige till ett rent socialistiskt samhälle utan den så kallade blandekonomi – kapitalism och socialdemokrati arm i arm – som gjort att ekonomin fungerade hyggligt. Det var det av Rudolf Meidner utarbetade förslaget om löntagarfonder som skulle åstadkomma den avsedda förändringen.

successMed hjälp av Meidners löntagarfonder skulle sosseriet och facket göra Sverige renodlat socialistiskt.

Om den palmeska samhällsomvälvningen hade lyckats skulle vi ha fått en socialistisk halvdiktatur i Sverige med ett troligt ekonomiskt kaos liknande det som rådde i Allendes Chile strax före militärkuppen 1973. Nu blev det gudskelov inte så. Företagsledare och andra hårt arbetande människor – som Palme inte tvekat att kalla ”babianhannar” respektive ”hatets och illviljans kolportörer” – protesterade kraftfullt mot den förestående socialiseringen och hindrade därmed de värsta excesserna.

Nu får svenska folket genom den svenska statstelevisionens försorg veta vilken stor hjälte, ja vilken helgonlik figur, Olof Palme egentligen var. Det är till sådan osmaklig propaganda de svenska licenspengarna från dig och mig går. ”Fri television” – jo, tjena…