Hanssons lilla brännvinsguide (XII)

HERRGÅRDS AQUAVIT

I like my whiskey old and my women young.
– Errol Flynn (1909-59)

Vän av ordning undrar kanske i sitt stilla sinne över ovanstående citat och varför det tagits med i en text om svenskt brännvin.  Förklaringen är mindre komplicerad än man kanske föreställer sig.

När Herrgårds Aquavit lanserades 1949 så betraktades whisky/whiskey i hög grad som ”segrarnas dryck”. Det var det man drack i Andra världskrigets segrarmakter USA och England när man ville ha sig en styrketår, och det var framförallt det man drack i Hollywood-filmerna.

Främst förknippar man kanske whiskey (som stavningen är i Nordamerika och Irland) med den coole Humphrey Bogart, men den största svampen i drömfabriken var nog ovannämnde Errol Flynn.

Whisky hade också hunnit bli populärt i Sverige, och när det statliga spritmonopolet skulle lansera ett nytt kryddat brännvin föll det sig naturligt att smaksätta det med whisky.

Hollywoodcharmören Errol Flynn i sällskap med sköna Brigitte Bardot.

Herrgårds Aquavit har, som namnet antyder, en ganska förnäm smak. Inte nog med att det är smaksatt med whisky, det är även lagrat på sherryfat. Andra ingredienser är kummin, fänkål och koriander. Herrgårds Aquavit Extra har därtill piffats upp med rönnbär och anis. Eftersmaken sägs vara både fyllig och eldig samt bemängd med fatkaraktär. Drycken kan med fördel drickas i whiskyglas med en liten skvätt vatten i. Och varför inte en isbit?

Reimersholms Aquavit tillverkas av finska Altia och håller 43 procent alkohol. Ingår i den kollektion miniflaskor som kallas Svenska nubbar.

Så till den egenhändigt författade snapsvisan:

Stilla snaps
(Melodi: ”Stilla natt”)

Stilla snaps, dejliga snaps,
allt är frid, kräftans tid
skänker oss glädje vid dukat bord,
sensommarfröjder i högan Nord.
Fatta nu glaset i näven,
töm det se´n uti ett drag!

Stora sup, dejliga sup,
kräftors här från sjöars djup
dignar på faten runt hela vårt land,
vi tror vi har kommit till Samarkand!
Fatta nu glaset i näven,
töm det se´n uti ett drag! 

Stilla snaps, dejliga snaps, 
dillens doft fägnar oss!
Bäddningstimman den glömmer vi snart,
kryddat brännvin det tar vi så rart.
Fatta nu glaset i näven,
töm det se´n uti ett drag!

Drick ansvarsfullt! 

Hanssons lilla brännvinsguide (XI)

PORSBRÄNNVIN

Pors är en anrik krydda när det gäller alkoholhaltiga drycker. Redan de gamla vikingarna lär ha kryddat sitt mjöd med denna ört. Ett annat namn för pors är skogshumle.

Pors växer över hela landet, i första hand i kärr, vid stränder och eljest där det är fuktigt. Det är bladen, som doftar harts, som ger brännvinet en fyllig och blommig smak. Denna innehåller, paradoxalt nog, såväl bitterhet som sötma.

På Systembolaget kan man inhandla en halvliters flaska Reimersholms porsbrännvin för strax under 200 kronor. Varumärket finns även med i förpackningen Svenska nubbar, vilken omfattar tio 5-centilitersflaskor kryddade brännvinssorter. Den pors som kommer till användning vid kryddningen handplockas i Dalarna om somrarna.

Man kan dock på ett synnerligen enkelt sätt göra sitt eget porsbrännvin. Man tar då en flaska okryddat brännvin/vodka och stoppar i en kvist pors. Därefter vänder man flaskan upp och ner några gånger. Efter ett dygn är det sålunda förfärdigade porsbrännvinet drickklart – observera att porsen först skall silas bort! Vill man ha en litet sötare smak kan man tillsätta en aning honung.

Mors, pors!

Den som ger sig ut för att plocka pors bör vara noga med att inte ta fel och i stället ta skvattram, som är en giftig växt. TV-profilen Ernst Kirchsteiger råkade i ett TV-inslag ha med just skvattram i stället för pors vilket fick en professor att tända till:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11964580.ab

Dock har skvattram historiskt använts i stället för pors både vid öl- och brännvinsframställning. Då denna ört har en narkotisk effekt är svår huvudvärk en otrevlig efterverkning. Och visst ja, man kan också dö i värsta fall.

Ni vet väl förresten att alkohol dödar långsamt. Men å andra sidan – vem fan har bråttom?

Så till snapsvisan, som vanligt egenproducerad:

Jag är en liten taliban från Skåne
(Melodi: ”Jag är en liten gåsapåg från Skåne”)

Jag är en liten taliban från Skåne,
jag tar det väldigt lugnt med alkohol.
Ty när man efter kalifatet tråne,
då duger det ej alls att säga skål!

Bin Ladin tar ej ens en snaps till mört-sill,
Profeten han var lika nykter med.
Så var även Hitlers sed,
men ni måste hålla med:
Det är bättre ta en whisky såsom Churchill!

Drick ansvarfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (VII)

GAMMAL NORRLANDS AKVAVIT

Akvavit är definitionsmässigt ett kryddat brännvin som smaksätts med minst en av kryddorna kummin och dill. Drycken, som skall hålla minst 37,5 procent alkohol, tillverkas i Sverige, Norge och Danmark.

Gammal Norrlands Akvavit lanserades 1929 och var ursprungligen gjord på cellulosasocker. Den innehåller kummin, anis och fänkål samt även inslag av Oloroso-sherry till följd av lagringen på sherryfat av ek.  Därmed får denna akvavit en ”norsk” karaktär; de flesta andra svenska akvaviter har ”danskt” stuk.

Liksom många andra sorters kryddat brännvin har Gammal Norrland begåvats med prefixet ”Reimersholm” efter den spritfrabrik som anlades i Stockholm 1869. Dagens variant produceras på grund av ägarförhållandena av franska Pernod Ricard och levereras av finska Altia. Gammal Norrlands Akvavit har en 40-procentig alkoholhalt.

Norrlands Akvavit (Norstedts 2007) heter en roman av akademiledamoten Torgny Lindgren. Bokens huvudperson är Olof Helmersson, som på 1950-talet var en framgångsrik väckelsepredikant i Västerbottens inland. Han tappar dock småningom tron. Senare återvänder han till de bygder där han fått folk att komma till tro i syfte att avdöpa dem.

Författaren Torgny Lindgren, född 1938.

Detta visar sig emellertid inte behövas, eftersom de människor som inte blivit avkristnade har avlidit. Sekulariseringen har gripit vida omkring sig, och det forna Bönhuset benämns numera Bygdens hus. Enligt avtal med bidragsgivaren, Glesbygdsverket, får Guds namn inte uttalas i huset.

En kristen uppgift återstår dock att utföra för den avsuttne predikanten: att ge nattvarden till en gammal man som ligger för döden. Då han inte har något vin tillgängligt använder han sig i stället av Norrlands Akvavit. Enligt en recension av Enn Kokk har Lindgren, som själv är katolik, skrivit ”en mycket läsvärd roman” som gör honom ”varm om hjärtat”.

Gammal Norrlands Akvavit tillhör för övrigt mina egna favoriter bland de kryddade brännvinssorterna. Ordet akvavit härstämmar slutligen från latinets aqua vitae, livets vatten.

Nedanstående snapsvisa har jag för omväxlings skull inte skrivit själv. Jag väljer i stället att återge en från pansarbataljonen vid regementet I19 i Boden, vilken jag betraktar som den definitiva norrländska snapsvisan:

Att vi är lappar
(Melodi: Petter Jönsson)

Att vi är lappar det kan man se uppå gången,
att vi är fulla det kan man höra på sången.
Vi dricker brännvin just för att vi tycker om ´en,
det är så skönt när det rinner ner uti våmmen.

Lappmössa med tofs på.
Fy fan vad det snöar!
(i samband med sista textraderna bör man göra åtbörder med händerna som om man dels pekade på mösstofsen, dels borstade bort snö från axlarna)

För denna visa var inte lång,
därför tar vi den blott en gång! 

Drick ansvarsfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (V)

HALLANDS FLÄDER

Första gången jag smakade Hallands Fläder var kring decennieskiftet 1990. Det skedde, om jag minns rätt, på en officersmäss i Halmstad i samband med en sammankomst i anslutning till en skyttetävling.

Jag var vid denna tid redaktör för Frivilliga Skytterörelsens (FSR) tidskrift Svenskt Skytte, och jungfrusupen intogs på inrådan av FSR:s dåvarande generalsekreterare, den legendariske förstagradsöversten Lennart Löfgrén. Sedan dess har den halländska specialiteten varit en av mina snapsfavoriter.

Den Hallands Fläder som kan inhandlas på Systembolaget tillverkas enligt uppgift i enlighet med ett äldre, halländsk recept. Fläder (sambucus) som snapskrydda är en sydsvensk tradition som ger en frisk, fruktbemängd smak. Varning: vanlig fläder får ej förväxlas med de giftiga arterna sommarfläder och druvfläder.

Smaken harmonierar  utmärkt väl med midsommarbordets variationer men går naturligtvis väl ihop med såväl kräftor, sill och andra fiskanrättningar som med kyckling.

Systemets Hallands Fläder har, i likhet med andra kryddade snapsdrycker, epitetet ”Reimersholm” framför namnet. Förutom av fläder finns inslag av kummin och enbär. Det tillverkas hos finskägda Altia, som sorterar under Pernod Ricard. Den som botaniserar på ”nätet” kommer dessutom att hitta diverse mer eller mindre hemgjorda kryddrecept. Förutom som snaps kan man exempelvis dricka Hallands Fläder som apéritif med en skiva lime och ett par isbitar i.

Flädern blommar i juni-juli.

Etiketten pryds av brigantinen ”Frida” som under kapten N. J. Mobergs befäl gick i skeppsfart längs den svenska västkusten i slutet av 1800-talet. Jag har läst mig till att en brigantin var ett mindre segelfartyg med två master med ett råsegel på förliga och ett gaffelsegel på aktre masten (som den landkrabba jag är har jag svårt att av egen kraft skilja reling från bog).

Däremot är jag bra på att skriva. Snapsvisan ur egen fatabur lyder denna gång så:

Hallands Fläder slå i glaset!
(Melodi: ´Tis the Season to be Jolly)

Hallands Fläder slå i glaset!
Fa la la la la la la la la
Räddar hela kräftkalaset
Fa la la la la la la la la
Gott du mår,
bror, gutår
när du Hallands Fläder får!
Hallands Fläder slå i glaset!
Fa la la la la la la la la

Drick ansvarsfullt! 

Hanssons lilla brännvinsguide (II)

BÄSKA DROPPAR

Jag fortsätter min lilla brännvinsguide med klassikern Bäska Droppar, liksom Östgöta Sädes mest känt i Reimersholms tappning.

Bäska Droppar, eller bara Bäsk, får sin omisskännliga karaktär av malört och kallas därför även malörtsbrännvin. Malört (Artemisia absinthium) är en korgblommig växt som går i blomning på sensommaren och hösten. Den återfinns huvudsakligen i södra Sverige, Norge och Finland. Traditionellt bör malört skördas huvudsakligen  Barolomeinatten, vilken infaller den 24 augusti.

Alkoholdrycker med malört som ingrediens är mycket långt ifrån ovanliga. Här kan nämnas tysk vermut, fransk absint och så då svensk bäsk. Absint hade ett dåligt rykte under slutet av 1800-talet då franska – och även andra – kulturpersonligheter såsom Charles Baudelaire, Henri de Toulouse-Lautrec och August Strindberg sökte lätta upp sin många gånger besvärliga tillvaro med en skvätt malört i form av den grönskimrande drycken absint.

Absinten sades kunna framkalla exempelvis blindhet, demens, hallucinationer, hjärnskador etcetera och förbjöds i en rad länder, dock ej Sverige. I efterhand har man kommit på att det knappast var den alkoholstarka absinten i sig som var farlig, utan de försvarliga mängder den plägade inmundigas i. Detta kunde leda till den alkoholframkallade sjukdomen delirium tremens.

Henri de Toulouse-Lautrec (1864-1901).

Det skall dessutom sägas att i de kretsar absinten brukades som mest var könssjukdomen syfilis, som verkar nedbrytande på hjärnan, vanligt förekommande. Det var efter att ha druckit absint i stor mängd som den nederländske konstnären Vincent van Gogh skar av sig ena örat och skickade till en prostituerad han var förälskad i.

Sådana vådor behöver den som brukar Bäska Droppar med förnuft ingalunda råka in i. Drycken kan, liksom för övrigt absint, inhandlas på Systembolaget såsom alternativ i kräftans vänkrets. Bäsk sägs vidare befordra en god matsmältning. Verksamt ämne i malört är tujon.

Malörtsdrycker vann spridning genom klosterväsendet redan i medeltidens Europa; i tidiga recept användes 46-procentig alkohol i syfte att lösa tujonet. Den traditionella svenska bäsken håller dock 40 procent, vilket fungerar fullt tillfredsställande.

En alternativ bäsk erhålles genom att man sticker ner några kvistar malört i en flaska Renat Brännvin och låter dem dväljas där i ett par veckor.

Slutligen en  snapsvisa ur egen fatabur med malörtsmotiv:

En skvätt malört
(Melodi: ”Jag ger en röd blomma”) 

Jag tar en skvätt malört
till ett glas brännvin,
gärna litet koriander till.

Och tar jag litet dill
och kanske kamomill.
så blir det inte dumt
att ta till sill! 

Drick ansvarsfullt!