Hanssons lilla brännvinsguide (VIII)

RÅNÄS BRÄNNVIN

En av de trevligare brännvinssorterna i Systembolagets sortiment är i mitt tycke Rånäs Brännvin med en alkoholhalt på 38 procent. Det emanerar från Rånäs bruk i Roslagen i Uppland. Det var familjen Reuterskiöld vid Rånäs slott som inledde brännvinstillverkningen på 1800-talet.

Huvudkrydda var redan från början pomerans som odlats i slottets fantastiska orangerier och som ger detta kryddade brännvin en frisk citrussmak. Där finns även smak av kanel samt inslag av cognac och lakrits. Rånäs Brännvin blev populärt inte bara i Uppland utan även i andra delar av landet.

Den så kallade brännvinskungen Lars Olsson Smith blev så förtjust i brännvinet, att han köpte receptet och flyttade över tillverkningen till Reimersholme i Stockholm. Produktionen fortsatte till Andra världskrigets utbrott 1939 då sockerransonering infördes. 1994 återlanserades Rånäs Brännvin som julsnaps, jämt 100 år efter nedläggningen av det ursprungliga bränneriet vid Rånäs slott. Tillverkningen sker numera med så kallade ekologiska råvaror utan bekämpningsmedel och konstgödning. Brännvinet görs på vete.

Det har visat sig att kryddningen med pomerans fungerar även vid osttillverkning, och i Rånäs slotts sortiment ingår därför även Rånäs brännvinsost som finns att tillgå på slottet, icke minst i samband med det traditionella julbordet. Osten ingår även i Väddö gårdsbutiks sortiment.

Pomerans är en citrusfrukt snarlik apelsin men med kryddigare och bittrare smak som gör den närmast oätlig i sig. Däremot är den som sagt utmärkt som krydda, och vid brännvinskryddning är det fruktens torra, rivna skal som används.

Rånäs slott är numera en modern konferensanläggning – bland de fasta gästerna märks tre spöken.

Rånäs slott har anor sedan 1300-talet men uppfördes i sin nuvarande skepnad 1833-44. Initiativtagare till slottsbygget var friherren och hovmarskalken Axel Didrik Reuterskiöld (1779-1834) som var gift två gånger – först med Maria Gustava Le Febure (1785-1813) och sedan med Juliana Vilhelmina Kjerrmansköld (1786-1822). Slottet förblev under släkten Reuterskiölds inflytande till 1928, då den stora ekonomiska depressionen ledde till att man förlorade såväl pengar som slott. Slottet övergick i Stockholms stads ägo och kom från 1931 att användas som behandlingshem för psykiskt sjuka.

Slottet restaurerades 1999 och förvandlades till en modern hotell- och konferensanläggning med egna spöken och allt. Det lär finnas tre spöken: en man vid namn Carl, slottsfrun Gustava Le Febure samt en flicka på 10-12 år. Hur dessa ställer sig till det klimat- och miljö-mumbo-jumbo som präglar verksamheten i dag må vara osagt.

Ett fint brännvin är det under alla omständigheter och ingår, liksom de flesta av de i denna artikelserie skildrade sorterna, i Systemets sortiment med miniflaskor om fem centiliter, ”Svenska nubbar”.

Den av mig författade snapsvisan har denna gång ett allmänt innehåll:

Jag har lite kvar
(Melodi: Min soldat)

Min taffel är tarvlig
och min lön är får låg,
så jag kan nog inte
ta semester i år.

Men det gör detsamma
för jag har litet kvar,
någonstans i skåpet!

Drick ansvarsfullt! 

Hanssons lilla brännvinsguide (III)

RENAT BRÄNNVIN

Forna dagars brännvin både smakade och luktade oftast vedervärdigt på grund av den finkelolja – en biprodukt av mäskjäsning – som uppstod vid framställning av drickbar sprit. När det så gott som finkelfria Renat Brännvin lanserades i slutet av 1800-talet blev det därför en omedelbar succé genom sin rena smak och avsaknad av finkelstank.

Hemligheten bakom den nya typen av rent brännvin var destillationsprocessen. Dagens Renat, innehållande 37,5 procents alkohol, renas hundratals gånger i en process som kallas kontinuerlig destillation vilken ger en vodka eller ett brännvin – brännvin är i princip samma sak som vodka – en neutral smak.

I dag tillverkas Renat Brännvin av samma företag som gör den världsberömda Absolut Vodka (The Absolut Company). Renat framställs av höstvete från Västergötland med en metod som påminner mycket om den som introducerades av ”brännvinskungen” Lars Olsson Smith i slutet av 1800-talet.

Lars Olsson (L. O.) Smith (1836-1913) föddes i Kristianstads län och upprättade 1858 en agentur för brännvin i Skåne och Blekinge. Brännvinskung blev han dock i Stockholm, där han anlade en spritfabrik på Reimersholme.

Platsen valdes därför att Smith ville komma undan Stockholms stads jurisdiktion – Reimersholme låg i Brännkyrka landskommun – eftersom Stockholms stad inte såg med blida ögon på att Smiths högklassiga brännvin konkurrerade ut de lokala medtävlarnas finkelstinna varianter. Smiths brännvin såldes sedan på Fjäderholmarna, som tillhörde Lidingö kommun.

Lars Olsson (L. O.) Smith (1836-1913).

L. O. Smith var en socialt medveten herre som ville att de samtida spritkonsumenterna skulle slippa behöva riskera hälsan mer än nödvändigt genom att tvingas inmundiga dåliga varor. Han försökte också förbättra kroppsarbetarnas situation genom kooperativ och ångkök. Smith satt 1885-91 i riksdagens första kammare på ett mandat från Blekinge läns landsting.

Renat har förvisso behållit sin  ställning som ett ledande svenskt brännvin. Såväl 2005 som 2006 kammade Renat således hem förstaplatsen i International Wine and Spirit Competition i England i kategorin vodka. Enligt tävlingsjuryns motivering besitter Renat en ”mjuk, mogen smak, rund och ren” samt har en ”lätt kornig avrundning.”

Renats position i svenskt alkoholliv markeras av att märket har nr. 1 i Systembolagets sortiment. Eftersom priset är knappt 200 kronor kan det sägas vara osedvanligt prisvärt. En given vinnare på kräftbordet!

Slutligen en av bloggaren författad snapsvisa:

Renat förgyller
(Melodi: Blåsippan ute i backarna står)

Brännvinet står uti spetsiga glas,
niger och säger att nu ska den tas:
snapsen till kräftan så dillig och röd,
Renat ger kinderna starkare glöd

 När som så sällskapet tagit en klar
sprider sig trevnad hos alla och var:
dags att förtära de kräftorna små
Renat förgyller det nykterhetsgrå!

Drick ansvarsfullt!