Hanssons lilla brännvinsguide (I)

ÖSTGÖTA SÄDESBRÄNNVIN

Det drar ihop sig till sensommar och därmed kräfttider. Jag tänkte därför göra ett avbrott från politiken genom att skriva litet om de drycker dessa läckra varelser enligt författaren Albert Engström kräver – det vill säga brännvinsdrycker. Det här markerar alltså inledningen på vad jag valt att kalla ”Hanssons lilla brännvinsguide.”

Det alkoholhaltiga brännvinet användes i vårt land länge enbart till kruttillverkning. Det lär ha varit Stockholms ”pulvermakare” (kruttillverkare) Tydeke Pulvermakare som i slutet på 1400-talet upptäckte, att brännvinet med fördel även kunde intagas oralt. Under 1500-talet lärde sig vidare svenska soldater under de många fälttågen i Ryssland att framställa sprit av säd.

Och 1746 kom Eva De la Gardie Ekeblad (1724-86) på att man också kunde förfärdiga brännvin av nymodigheten potatis. Ekeblad blev som första kvinna invald i Kungliga Vetenskapsakademien.

Eva De la Gardie Ekeblad (1724-86).

Jag inleder guidningen med det brännvin jag påstår skulle kunna benämnas ”brännvinets Rolls Royce”, nämligen Östgöta Sädesbrännvin. Det lanserades 1864 av värdshusvärden och spritfabrikören Erik Rehnberg och gick först under namnet Rehnbergs Sädes Brännvin. Detta var ett destillat bestående av kornmalt, russin och honung lagrat på ekfat. Brännvinet tillverkades i Söderköping på platsen för stadens enda Systembolag och salufördes över hela riket.

När Rehnberg, som var född i Reimyre 1841, avled kunde man inte längre nytillverka brännvinet, eftersom receptet inte fanns nedskrivet. Man fortsatte dock försäljningen så länge det befintliga lagret räckte, vilket var åtskilliga år. Fem år efter det att den sista buteljen sålts hade man  lyckats återskapa alla ingredienser och började saluföra brännvinet under namnet Östgöta Sädesbrännvin, i folkmun Östgöta Sädes.

Östgöta Sädes har en mild, elegant smak som för tankarna till lagrad whisky och kan därför avnjutas inte bara i ett spetsigt snapsglas utan också med fördel i ett större glas, kanske med ett par isbitar i. Drycken destilleras mycket riktigt på en whiskypanna av koppar för att sedan lagras i flera år på ekfat.

Jag avslutar med en snapsvisa som jag skrivit själv:

På Östgötaslätten
(Melodi: ”Alpens ros”)

Ute på åkern på Östgötaslätten
där växer säden uti godan ro;
när den har mognat och man har berett den
blir den till nektar invid kräftans klo!

Östgöta Sädes heter gudanektar´n
den sitter fint vid höstamånens glans;
men den kan tas för var och en som mäktar´n
i whiskyglaset utan varje trams!

Drick ansvarsfullt!