AB/Inizio maj 2019: Neråt för KD, MP och L – SD fortfarande näst störst efter S

KD är nu ett mer ”lagom” parti med 9,0 procent i senaste Inizio-mätningen..

Så var valet till Europaparlamentet avklarat – dags att återgå till den grådaskiga vardagspolitiken. Det innebär, att döma av den första opinionsmätningen sedan EP-valet, glädjande besked för somliga men kallduschar för andra.

Kalldusch för KD i opinionen – abortfrågan bakom enligt Aftonbladet/Inizio

Till kallduschskategorin får man väl räkna det faktum, att Kristdemokraterna får finna sig i en nedgång med 2,4 procentenheter jämfört med senaste Aftonbladet/Inizio-mätningen. 9,0 procent är marginellt bättre än i EU-valet  men ett klart trendbrott i förhållande till partiets tidigare framgångar i opinionen.

Enligt Aftonbladet beror KDs kräftgång uteslutande på uppståndelsen kring Lars Adaktussons abortröstande, men bilden blir knappast fulltständig om man inte också i beräkningen tar med KDs uppslutande bakom regeringsförslaget om en mer generös anhöriginvandring. Ebba Busch och KD hade här chansen att visa, att partiets konservativa omorientering i ord också motsvaras i praktisk politik.

Kristdemokraterna tog inte den chansen utan valde, när det verkligen gällde, att falla tillbaka i de gamla immigrationspositiva hjulspår som var rådande under Alf Svenssons och Göran Hägglunds ledarskap. Inte så konstigt då att ett betydande antal KD-väljare då har valt att gå över till ett moderatparti som på ett tämligen trovärdigt sätt lagt Reinfeldt-åren bakom sig.

Moderaterna ökar således hos Inizio med 2,5 procentenheter och når nu 18,2 procent. Sverigedemokraterna med 18,4 procent (minus 0,2) är alltjämt det näst största av riksdagspartierna. Störst är efter vanligheten Socialdemokraterna, som ökar en halv procentenhet till 26,1 procent. Såväl S och SD som M noteras för bättre resultat än i EP-valet. Så är fallet även med Vänsterpartiet på 8,3 procent, som dock minskar med 1,2 procentenheter jämfört med föregående mätning. För Centerpartiet gäller ungefär samma siffror som i EU-valet med dryga 10 procent.

SD är näst största parti med 18,4 procent.

De två partier som har allt skäl att beklaga Inizio-mätningen är Miljöpartiet och Liberalerna. Klimatfundamentalistiska MP ökar visserligen sedan föregående mätning men är långt ifrån EU-valets dryga 10 procent, som gav den gröne diktaturanhängaren Per Holmgren en plats i Europaparlamentet. L är nu, efter drygt 4 procent och ett EP-mandat, nere på välbekanta siffror: 3,0 procent, minus 1,2 procentenheter.

För KD gäller nu att återupprätta sitt renommé som ett pålitligt, konservativt parti. Jag hoppas att så sker och att partiet inte väljer den kanske enklaste utvägen, nämligen att avpollettera den rakryggade kristne politikern Lars Adaktusson. I så fall har KD gjort sig omöjligt i alla fall i denna bloggares ögon.

Resultat Aftonbladet/Inizio maj 2019:

Socialdemokraterna 26,1 (+ 0,5)
Sverigedemokraterna 18,4 (- 0,2)
Moderaterna 18,2 (+ 2,5)
Centerpartiet 10,1 (+ 0,8)
Kristdemokraterna 9,0 (- 2,4)
Vänsterpartiet 8,3 (- 1,4)
Miljöpartiet 4,4 (+ 0,5)
Liberalerna 3,0 (- 1,2)
Övriga 2,4 (+ 0,6)

Kristersson målar in sig i ett hörn: vill han verkligen regera?

Moderatledaren Ulf Kristersson för ett mycket märkligt resonemang.

Den relativt nye moderatledaren Ulf Kristersson gör ingen hemlighet av att han vill ta över Stefan Löfvens jobb som statsminister efter valet den 9 september. Det är en målsättning som varje oppositionsledare givetvis bör ha. Med sitt senaste utspel om att M under inga omständigheter kan tänka sig att samarbeta med SD målar han dock in sig i ett hörn som det kan bli mycket svårt att ta sig ur.

”Mina värderingar är inte SD:s”, säger Kristersson i en intervju i Aftonbladet den 8 januari och fortsätter: ”Jag kommer inte att samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD.” Däremot, menar Kristersson, ska M-väljarna veta att han kommer att göra allt för att det han går till val på ska få så stort genomslag som möjligt. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/rLWPbA/kristerssons-nya-markering-mot-sd

Moderatledaren för med förlov sagt ett mycket märkligt resonemang. Dels utesluter han allt samarbete med ett parti vars värderingar han inte säger sig dela, dels hävdar han att han vill ta över Löfvens jobb.

M har kopierat SDs politik på område efter område.

Låt oss börja med påståendet att Ulf Kristersson inte delar SDs värderingar. Det kan man väl köpa. Vän av ordning frågar sig dock varför hans parti i så fall på område efter område närmast blåkopierat SD-politiken. Lag och ordning, försvar och immigrationspolitik är ett par sådana områden.

För övrigt kan man med fog fråga sig, hur seriös den av M-partiet uttryckta föresatsen att minska invandringsvolymerna egentligen är. Partiets immigrationspolitiske talesman, Johan Forssell, har så på Twitter uttryckt som sin åsikt att ”Reinfeldt-nivå på invandring är normalt”: https://samnytt.se/moderaterna-reinfeldt-niva-pa-invandring-ar-normalt/

Om det dessutom ska vara ett krav att andra partier ska ha exakt samma värderingar som en själv och det egna partiet för att någon form av samverkan ska kunna komma till stånd, så tvingas Kristersson i konsekvensens namn avsäga sig all form av samverkan med alla andra partier, då inga partier helt och hållet delar de andras värderingar. Men självklart måste ett parti åtminstone kunna samtala med ett annat parti oavsett värderingar – detta måste ju anses vara en grundpelare i vår demokrati.

Att på detta sätt avsvära sig all form av umgänge med ett annat parti tangerar enligt min mening rena dumheten. Inget vet ju i dagsläget hur valet kommer att gå så det gäller att vara förberedd på alla tänkbara scenarier. För att kunna störta Löfven och den rödgröna regeringen, och därmed få största möjliga genomslag för den egna politiken, kan det mot den bakgrunden krävas samarbete med SD i någon form. Kristerssons teser befinner sig därmed på kollissionskurs med varandra.

Johan Forsell: ”Reinfeldts invandringsnivåer normala.”

Kristerssons utspel om Sverigedemokraterna är desto märkligare som han i höstas deklarerade, att det var fritt fram för lokala moderater att idka samvaro med SD. https://www.metro.se/artikel/kristerssons-besked-moderaterna-f%C3%A5r-samarbeta-med-sd-p%C3%A5-lokal-niv%C3%A5

För att översätta till Södertälje-förhållanden innebär detta att våra hemmamoderater har grönt ljus från partiledningen att, om andan skulle falla på, samverka med oss lokala sverigedemokrater.  Som dessutom mycket väl kan vara större på kommunal nivå än Moderaterna efter kommunalvalet.

Däremot är en sådan samvaro otänkbar för Kristersson och hans riksmoderater. Tala om motsägelsefullt. Men kanske är det så enkelt som att Kristersson innerst inne, medvetet eller omedvetet, inte vill ta över regeringsmakten med allt ansvar detta skulle medföra.

Fotnot: Ovanstående text är en något utökad och reviderad version av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 15 januari 2018.

 

Avdelningen faktoider: strutsar med huvudet i sanden som skydd mot fara

Påstått strutsbeteende av en politiker – i detta fall Carl Bildt.

”Faktoid” definieras som en föreställning om någonting som är sant men som i själva verket är osant.

Dit hör den mytomspunna bilden av strutsen som vid fara dyker ner med huvudet i sanden därför att den då i sin enfald har för sig att den är säker. https://sanningellermyt.wordpress.com/2010/08/09/strutsen-kor-huvudet-i-sanden-vid-fara/

Det förekommer att strutsar, världens största fåglar som även lägger världens största ägg, sticker huvudet i sanden. Detta har dock andra orsaker än att de vill skydda sig mot en annalkande farlighet.

Ett skäl är att strutsen gräver ner sina ägg i en grop och då ibland kan vilja flytta om dessa. Ett annat att den icke flygkunniga fågeln i ökenområden gräver efter ätbara rötter eller vatten. Alltså fullkomligt rationella typer av beteenden.

Strutsar kan sticka huvudet i sanden, men då av andra skäl än att vilja skydda sig mot faror.

Det är osäkert hur myten om strutsen som vill skydda sig mot faror genom att sticka huvudet i sanden uppkom, men enligt uppgift kan den gå tillbaka till romartiden eller ännu längre. I dag används föreställningen som bekant för att kritisera politiker och/eller andra makthavare som vägrar se sanningen i vitögat utan föredrar att islolera sig från verkligheten. Och av sådana går det ju, som det brukar heta, 13 på dussinet.

Strutsen (latin struthius camelus) lever vilt i Afrika, men det finns en besläktad variant i Australien som kallas emu, tillhörande släktet kasuarer, tillika landets nationalfågel. Emun förekommer ofta i korsord. https://sv.wikipedia.org/wiki/Emu

När en struts känner sig hotad kan den principiellt göra tre saker: lägga sig platt på marken med halsen utsträckt, fly med hög hastighet (strutsar kan komma upp i hastigheter runt 70 kilometer i timmen) eller utdela mycket kraftiga sparkar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Struts

Emun är Australiens nationalfågel.

Strutsen har en mycket liten hjärna – den väger endast cirka 40 gram – men att den skulle vara så dum att den tror att den kan undkomma faror genom att sticka huvudet i sanden är alltså osant.

Då finns det desto fler politiker som tror att de kan undkomma obehagliga sanningar genom att blunda för dem. Kanske skulle vi fortsättningsvis sluta att förtala strutsen och i stället säga exempelvis ”göra som Reinfeldt” alternativt ”göra som Löfven” när vi syftar på en sådan politiker.

En kritisk titt på HBTQ-lobbyn

Den som vill ta del av garanterat icke politiskt korrekta kommentarer i ofta kontroversiella ämnen gör väl i att följa podcasten ”Ingrid & Conrad”.

I det senaste avsnittet av sagda pratprogram belyses under vinjetten ”Nyfiken på” den så kallade HBTQ-rörelsen, vars härjningar i svenskt samhällsliv alltför ofta tillåts stå oemotsagda. Presentationen lyder så här:

Ingrid och Maria tar sig i dag an hbtq-rörelsen och hur den påverkar samhället. Det råder ingen tvekan om att homosexuella har betydligt sämre psykisk och fysisk hälsa än heterosexuella – ändå föraktas kärnfamiljen och hbtq-varianterna lyfts fram som förebilder. Varför är hbtq-agendan så tydligt vänster? Har verkligen alla bögar och flator samma politiska åsikt? En del av svaren får du av vår expertkommentator Carl. https://soundcloud.com/ingridochconrad/nyfiken-pa-8-hbtq

Alla homosexuella med flera medlemmar i HBTQ-kommuniteten är inte politiska och/eller deltar i Pride-festivaler och andra liknande jippon. De önskar leva i fred och gör ingen större sak av sin sexuella läggning och är värda all respekt för sitt val. För andra i samma grupp är HBTQ-engagemanget del i en politisk kamp mot den rådande så kallade heteronormativa samhällsordningen.

Alla homosexuella går inte i Pride-tåg med Reinfeldt, Babsan och Beatrice Ask.

Den politiska HBTQ-verksamheten har bytt ut den socialistiska/kommunistiska klasskampen mot sexualiteten. Med denna som hävstång skall det gamla ”störtas i gruset”, som det heter i den käcka socialistiska kampsången Internationalen från slutet på 1800-talet. https://www.youtube.com/watch?v=FlCimph7WDE

Liksom så många andra upprorsrörelser emanerar HBTQ-rörelsen från det akademiska USA, där den så kallade queer-teorin såg dagens ljus. Författaren och nobelpristagaren Saul Bellow (1915-2005) har påpekat, att denna rörelse i dess radikala form tycks gå ut på att klubba ner allting som grundar sig på etablerad tradition och etik.

Den konservative debattören David Horowitz menade i en artikel i tidskriften The American Spectator (januari 1993, min översättning från engelskan):

För de nya radikala teoretikerna är fienden inte längre en styrande klass, en hegemonistisk ras eller ens ett dominerande kön. I stället är den själva naturens sexualordning. Förtrycket ligger just i idén om det ‘normala’, den ordning som indelar mänskligheten i två kön. I stället för ett klasslöst samhälle som den frälsande framtiden, anvisar bögteoretikerna en könsfri värld. (Citerat ur Tommy Hansson: Åter till det Kalla kriget, Contra 1993, avsnittet ”Bögrevolten” sidan 98)

Med andra ord är den radikala queer-teorin betydligt radikalare än kommunismen, som nöjer sig med att omdana de mänskliga produktionsförhållandena för att på så sätt skapa ett utopiskt samhälle enligt marxistiska principer. Bögrevolten, för att nu använda det uttrycket, är den slutgiltigt revolutionära programförklaringen: den förkunnar icke blott Guds och det etablerade samhällets död och undergång utan själva naturens död.

Friedrich Nietzsche: queer-teorins föregångsman?

Det finns klara paralleller mellan queer-teorin och den tyske filosofen Friedrich Nietzsches (1844-1900) övermänniskoideal om den dynamiska människan som sin egen gud. http://www.filosofer.se/nietzsche.html

Att ge sig på själva naturen kan dock få konsekvenser som inte förutsetts. Sålunda har det visat sig – vilket också påpekas i ovan citerade påannons till aktuellt avsnitt av ”Ingrid & Conrad” – att såväl homosexuella med flera kategorier ingående i HBTQ-gruppen som deras barn ofta uppvisar sämre hälsa än heterosexuella. Om detta finns vetenskapliga studier, bland andra denna: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0049089X12000610

I början av ”Nyfiken på HBTQ-rörelsen” konstaterar Ingrid Carlqvist att den homosexuella livsstilen i media nästan undantagslöst framställs som typ ”fräck” och ”inne”. Att vilja omvända heterosexuella till att bli bögar och lesbiska presenteras som någonting bra, men då det blir tal om motsatsen skrias det i himlens höjd: då talas det om att en persons sexuella läggning är given från födseln och att det finns absolut inga möjligheter att ändra på den. Här en länk till en text av denna bloggare om en TV-sänd plädering för att heterosexuella kvinnor borde bli lesbiska: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/05/23/rabiata-feminister-pladdrar-om-lesbianism-samtidigt-som-barnen-far-illa/

Detta är sannolikt ett direkt felaktigt påstående. Enligt en noggrann 1960-talsstudie, som tog tio år att genomföra, påvisade psykoanalytikern Irving Bieber (1909-91) och hans medarbetare att homosexualitet kan vara ett inlärt och ej medfött beteende som har med barndomen och relationerna till föräldrarna att göra. Studien bygger på 166 homosexuella mäns utvecklingshistorier vilka jämförs med 100 heterosexuella mäns motsvarande livserfareheter.http://www.emaso.com/links/REF-Books/REF.4-B.htm

Psykiatrikern Charles W. Socarides (1922-2005) drar liknande slutsatser med sin så kallade preoidipala teori från 1978, enligt vilken homosexualitet har sitt ursprung i en beteendestörning i två-treårsåldern. Han menar även i en uppsats, som länkas till här nedan, att tendensen att utan vidare acceptera påståenden om en oundviklig homosexualitet leder till negativa konsekvenser för såväl individ som samhälle. Ty om homosexualitet är ett inlärt beteende så finns också möjligheten att det kan läras bort. http://www.orthodoxytoday.org/articles/SocaridesErosion.php

Därmed inte sagt att homosexuella och andra medlemmar i HBTQ-gruppen inte förtjänar att åtnjuta den aktning och respekt som tillkommer alla andra samhällsmedborgare. En sådan respekt är enligt min mening en självklarhet. I ett civiliserat samhälle kastar vi inte ned homosexuella från hustak, vilket radikala islamistgrupper brukar ägna sig åt. Det måste dock vara tillåtet att öppet och utan skyddsnät skärskåda och debattera den mäktiga HBTQ-lobbyns argument och påståenden, precis som sker i ”Ingrid & Conrad”-avsnittet ovan.

Slutligen kan noteras ett intressant initiativ som tagits av en ortodox rabbin i Israel, som går ut på att homosexuella män och lesbiska kvinnor ingår äktenskap med varandra. Jag har tidigare behandlat detta här: https://tommyhansson.wordpress.com/2011/03/23/bogar-gifter-sig-med-lesbiska-i-israel/

 

 

 

 

 

Kristdemokraternas utdragna självmord

Ebba Busch Thor njuter av festivalstämningen. Kanske bäst att passa på, vid nästa valvaka blir det sannolikt inga muntra miner.

Prideparaden i Stockholm brukar vara ett av de evenemang som framträdande politiker använder sig av i syfte att verka engagerade, med sin tid och fördomsfria. Stockholm Pride 2016 var intet undantag från den regeln.

I år var det dags för Kristdemokraternas relativt nyvalda partiledare Ebba Busch Thor att göra debut i sammanhanget. Det skedde i svallvågorna efter dödsskjutningen i Orlando i Florida, då 49 personer dog sedan en islamistisk aktivist öppnat eld på gayklubben Pulse.http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23008129.ab

Så nu kunde vi se unga Ebba gå på Stockholms gator och trängas, tandrikt leende, tillsammans med andra publicitetstörstande politiker, exhibitionister, personer som kryper omkring på gatan utklädda till hundar och för all del en del eljest fullt normala människor som tror att detta är en manifestation för kärlek och människovärde. Bland deltagarna märktes Israels ambassadör Isaac Bachman jämte en grupp från Tel Aviv.

Framförallt är Pride ett led i Riksförbundet för sexuellt likaberättigandes (RFSL) mångåriga strävan att undergräva den svenska sexualmoralen och kärnfamiljen. Jippot är utpräglat sexualfixerat och ett tillfälle för allehanda blottningsbenägna individer att offentligen svänga med snoppen eller brösten. Mänsklig värdighet – kom igen!

Efter Busch Thors Pride-debut har den interna KD-kritiken inte låtit vänta på sig. Riksdagsman Tuve Skånberg uppger att cirka 300 KDare hört av sig till honom och protesterat mot det egna partiets Pride-inblandning. Många av dessa överväger även att lämna partiet. Skånberg säger sig vara orolig, och det finns det förvisso allt skäl till – Kristdemokraterna noterades för 2,8 procent i en av de senaste mätningarna.http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bottensiffror-for-kristdemokraterna

Tuve Skånberg är kritisk till sin partiledares deltagande i Prideparaden.

Tuve Skånberg, en av de numera rätt få KD-parlamentariker som har en uttalat kristen profil, menar i en intervju: ”Jag tror det här skadar partiet.” Det tror jag också. Sedan hjälper det nog inte att Ebba Busch Thor upplevde en ”fantastisk feststämning” under sitt prajdande. http://omni.se/intern-kritik-mot-busch-thor-medlemmar-flyr/a/jKxJA

För vilket annat parti som helst hade inte partiledarens deltagande i Pride spelat någon roll alls, SD möjligen undantaget. KD är emellertid ett speciellt parti. Det grundades med namnet Kristen demokratisk samling (KDS) av den legendariske pingstpastorn Lewi Pethrus 1964 med programpunkter som nej till abort, mer bön och kristendomsundervisning i skolan samt uppslutande bakom kärnfamiljen.Partiledare var den alltför tidigt bortgångne före detta högermannen och prästen Birger Ekstedt.http://www.alfsvensson.eu/blogItem.asp?mId=318

När partiet kom in i riksdagen efter 20 år hade det breddat sitt politiska spektrum men stod under Alf Svenssons ledning fortfarande på en kristen grund. Under Svenssons ordförandeskap kunde KD notera sina genom tiderna största framgångar med en plats i regeringen under ministären Bildt 1991-94 som kulmen. Regeringsdeltagande i Reinfeldts allianskonstellation blev det även under Göran Hägglunds ledarskap 2006-14.

Under Hägglund skedde en fortgående sekularisering av KD, som nu ville framstå som något slags socialliberalt parti utan kristen kappsäck. Jag är för min del övertygad om att det var en grav felsatsning. Följden har blivit ett ständigt urholkat väljarstöd. I dag kan man närmast tala om Kristdemokraternas långsamt utdragna självmord.

Uppsluppna Pride-poliser sätter sig i respekt?

I en bloggtext för ett par år sedan framhöll jag under rubriceringen ”KD – partiet som inte behövs” bland annat följande:

Allt som andas kristendom och konservatism rensas nu ut från partiet. Därmed har detta parti enligt min mening förlorat sitt existensberättigande. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/11/18/kd-partiet-som-inte-behovs/

Socialliberala och politiskt korrekta partier finns det redan i parti och minut. Och beträffande konservatism på kristen grund tillvaratas denna ideologiska inriktning av Sverigedemokraterna på ett betydligt mer offensivt sätt än KD.

Jag borde väl som sverigedemokrat välkomna denna utveckling, men jag tillåter mig ändå att fälla en eller annan imaginär tår över KDs urartning. Jag har när allt kommer omkring själv röstat på detta parti i flera val.

Moderaternas fullmäktigegrupp i Södertälje går över till SD!

 SD Södertäljes KF-grupp kommer med det moderata tillskottet att bli rejält mycket större. Foto: Tommy Hansson

Så var det klart.

Efter dagens möte med kommunstyrelsen i Södertälje mötte jag och SD Södertäljes gruppledare, Beata Kuniewicz, i Stadshuset ledande moderater i kommunen och träffade ett avtal om att den moderata gruppen i kommunfullmäktige i samlad tropp går över till oss. Kontakter har förekommit en längre tid, men nu blev det alltså definitivt klart.

Två M-representanter av den gamla stammen har dock valt att inte hänga med i partibytet. Det är gruppledaren Marita Lärnestad och hennes vice Ann-Mari Larsson. Av dessa båda väljer nu Lärnestad att gå över till Socialdemokraterna, under det att Larsson troligen ensam får föra Moderaternas talan i Södertälje fullmäktige.

Såvida det inte stämmer, som hittills obekräftade uppgifter vill göra gällande, att Larsson är på väg över till det lilla lokala Realistpartiet, som förfogar över ett mandat i KF. Partiets gruppledare, Joakim Granberg, var förtegen när jag ringde upp honom tidigare i dag för att om möjligt få veta om uppgifterna är sanna:

– Hörru, det kan jag varken bekräfta eller förneka, sa Granberg innan han slängde på luren.

– Jag har ändå känt mig mer eller mindre som sosse under alla år i Moderaterna, muttrade Marita för sin del när vi skildes åt efter dagens avgörande samtal.

Vi sverigedemokrater är givetvis oerhört glada över tillskottet, som innebär att SD nu blir en kraft att räkna med på allvar i kommunalpolitiken med sammanlagt 25 ordinarie mandat i fullmäktige.

Förvisso har vi vetat om att det har funnits moderater som gillat vår politik och tyckt, att deras ”nya” partibildning med Reinfeldt och Kinberg Batra som ledare svikit Gösta Bohmans, Gunnar Heckschers, Jarl Hjalmarsons och Arvid Lindmans gamla fina, konservativa parti. Att nu hela KF-gruppen går över till oss är dock mer än vi vågat drömma om.

Även om övergången nu är klar återstår ännu en hel del formaliteter. SD Södertälje/Nykvarn kommer nu närmast att utlysa ett extra årsmöte så fort vi hittat ett lämpligt datum, detta för att välja en ny styrelse som bättre stämmer överens med den nya personsammansättningen.

– Det här är nästan för bra för att vara sant, sa vår föreningsordförande Robert Stenkvist när jag ringde upp honom för att meddela den glada nyheten. Nu kör vi järnet – om det går som vi hoppas tar vi över majoriteten i kommunen vid valet 2018!

SD rusar i nya Demoskop (surprise), katastrof för M

Demoskop/Expressen juli 2015./Fotnot/

Det här börjar nästan bli tjatigt – Sverigedemokraterna (SD) gör succé i en ny mätning.

Den här gången går partiet fram med 3 procentenheter i Demoskop/Expressens julimätning jämfört med samma instituts förra mätning. Det är bästa resultatet någonsin i Demoskops mätningar. Framgången relativt valet i september 2014 är 5,8 procentenheter. Det är svårt att i sammanhanget finna något bättre ord än just ”succé”. Ändå rycker åtminstone denna bloggare nästan på axlarna, eftersom SDs uppåtgående trend tycks cementerad sedan ansenlig tid tillbaka.

En stor del av förklaringen till den sverigedemokratiska frammarschen är med en till visshet gränsande sannolikhet Jimmie Åkessons kraftfulla återkomst som aktiv partiledare. Mattias Karlsson gjorde ett för många överraskande gott hantverk som ersättare under det halvår Åkesson återhämtade sig efter sin omskrivna utmattningsdepression, men att det är den senare som är den verklige ledaren är inte att ta miste på.

Jimmie Åkesson gjorde därtill ytterst väl ifrån sig i sitt tal i Almedalen, då han jämväl fick de bästa tittarsiffrorna av samtliga partiledare – 352 000 såg och hörde Jimmies nära en timme långa tal. Att döma av Demoskop-siffrorna verkar dessa också ha gillat vad de såg och hörde. SD-ledaren stack fram sina numera tämligen skäggiga haka ordentligt: han fastslog att Sverigedemokraterna inom överskådlig tid skulle bli Sveriges största politiska parti.

Denna förutsägelse fick Aftonbladets krönikör Lena Mellin att rubrikvis hävda: ”Jimmie Åkessons högmod kan bli hans fall.” http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article21059027.ab Vi som på nära håll haft förmånen att under en följd av år ta del av vår partiledares spådomar vet naturligtvis bättre, ty hittills har allt Jimmie siat om blivit verklighet.

Inför valet 2010 fastslog han att SD skulle ta sig in i riksdagen. Vilket också skedde efter 5,7 procent i riksdagsvalet, samma resultat som KD nådde. Därefter var det dags att sikta mot nästa naturliga mål, nämligen att bli landets tredje största parti. Efter några års kubbande med MP om denna rang slog också den förutsägelsen in. I den nu föreliggande Demoskop-mätningen är SD klart mer än dubbelt så stort som MP: 18, mot 7,1 procent.

 Jimmie Åkesson i Almedalen 2015: högmodig eller bara realistisk?

Lena Mellin har i likhet med mig följt SD-ledarens retorik genom åren och vet lika bra som jag, att det han hittills förutsagt har realiserats. Hennes pratande om ett ”högmod” som leder till ”fall” kan därför tyckas något egendomligt: det är ju uppenbart att hon talar mot bättre vetande. Hon gör i sin krönika från Almedalen stor sak av att Socialdemokraterna varit största partiet sedan 1917, men få om ens några partier har rönt framgångar enbart i kraft av tidsmässiga faktorer.

Dessutom måste S ha uppfattats ungefär som SD när partiet tog klivet från revolutionsromantiken, bröt med extremsocialisterna och blev ett ansvarstagande samhällsbyggarparti. Det kan inte vara särdeles svårt att se att det är nästan exakt samma utveckling som den SD befinner sig i sedan Jimmie Åkesson ryckte åt sig partiledarskapet 2005. Jag är därför helt övertygad om att också denna förutsägelse av Åkesson kommer att besannas, frågan är bara när.

Allianspartierna noteras i senaste Demoskop för en rätt uppseendeväckande tillbakagång. De rödgröna får 39,4 mot alliansens 38,6 procent. Moderaterna kliver tillbaka med 3,0 procentenheter jämfört med Demoskops junimätning och 0,2 procentenheter om vi ser till Reinfeldts katastrofsiffror i senaste valet. Nya partiledaren Anna Kinberg Batra gjorde en slät figur i Almedalen och fick ännu fler tidigare M-väljare att söka sig till SD-fållan.

Den borgerliga partiledare som imponerade mest på Gotland var som jag ser det Kristdemokraternas Ebba Busch Thor med sitt klarspråk mot den islamistiska terrorismen, något som dock inte ger något djupare avtryck hos Demoskop: marginell uppgång sedan förra mätningen, tillbakagång jämfört med valet.

Av de rödgröna partierna går de båda mindre fram marginellt sedan valet under det att V får oförändrade 6,8 procent jämfört med Demoskops junimätning. S når nu 25,5 procent och är alltjämt största parti – tillbakagången är dock hela 5,5 procentenheter sedan valet i september i fjol. Det är också minst sagt problematiskt att i Stefan Löfven se en naturlig ledare och i ännu högre grad statsman.

Ofta har hans framträdanden varit svaga eller rent pinsamma, som då han med den drucknes envishet i debatt efter debatt stämplat SD som ett ”fascistiskt” parti. Trots att detta epitet historiskt sett stämmer betydligt bättre in på Socialdemokraterna med deras traditionella korporativism, tendenser till personkult (Palme) och omhuldande av socialdarwinism och rashygien i den sosseriet närstående rättsfilosofen Axel Hägerströms och makarna Myrdals efterföljd.

 Åsa Romson och Gustav Fridolin i Pride-paraden.

Att Sveriges i särklass galnaste parti, Miljöpartiet, ändå noterar ett förhållandvis hyggligt mätresultat hos Demoskop menar jag nog vara det mest illavarslande i den här mätningen. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/04/detta-ar-miljopartiet-jihadistkramare-och-tokiga-fruntimmer/ MP har i Åsa Romson ett språkrör, tillika miljö- och biträdande statsminister, som genom sin till synes obefintliga impulskontroll kan förväntas kläcka ur sig nära nog vad som helst och dessutom påkommits med brallorna nere som miljöbov. Nyligen valde hon att på en fråga placera det nazityska förintelselägret Auschwitz i Polen i södra Tyskland.

Samma parti har på statsrådsposten som bostadsminister en radikal muslim i Mehmet Kaplan, som sympatiserar med Muslimska brödraskapet och vill utplåna Israel. Ute i landet, ja till och med i riksdagen, finns det MP-folk som anser att CIA och den amerikanska militären genom så kallade chemtrails förgiftar vår natur med farliga miljögifter.

Vänsterpartiet har genom sin tillbakadragna ställning bland de rödgröna inte fått chansen att göra bort sig lika mycket som S och MP, men det kan påpekas att det forna kommunistpartiet under Jonas Sjöstedt driver en ekonomisk överbudspolitik av i princip samma slag som den vilken fått Grekland att sjunka ner i finansträsket.

Det borde normalt inte vara några större svårigheter för en kraftfull borgerlighet att ta itu med dagens rödgröna regeringskonstellation. Någon borgerlighet av sagda typ existerar dock inte i dag. Alliansledaren Anna Kinberg Batra framstod i Almedalen som en innantilläsande söndagsskolefröken, något som till viss del möjligen uppvägdes av utmärkta framträdanden av Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD).

Til syvende og sidst faller dock alliansen på den frånstötande Decemberöverenskommelsen (DÖ), tillkommen med det enda syftet att hålla SD utanför den politiska makten. Väljarna vet vid det här laget att oavsett hur mycket alliansen än må kritisera den rödgröna regeringen, så hindras de ändå av DÖ att få denna på fall med ett möjligt extraval som följd; genom DÖ har allianspartierna förbundit sig att inte rösta på sina egna budgetförslag.

 Minskad välfärd med bibehållen invandring.

Slutligen måste också anföras, att ingen vid sina sinnens fulla bruk och i verkligheten levande människa längre tror på programmatiska förkunnelser om att invandringspolitiken är ”lönsam” och ”berikande”. Vid en undersökning signerad Novus den 3 juli angav således 66 procent av de tillfrågade, att de trodde att det skulle bli mindre välfärd med bibehållen invandring: http://novus.se/nyhet/novus-bara-66-tror-inte-att-vi-har-rad-med-gratis-valfard-med-dagens-flyktingnivaer/

Fotnot: Förändringarna i förhållande till förra mätningen är inte statistiskt säkerställda.

Löfvens regering premierar terrorn genom att erkänna ”Palestina”

 Stefan Löfvens nya S/MP-regering.

http://rt.com/news/192904-sweden-to-recognize-palestine/#.VC6rwNlhpvA.twitter

Det mest uppseendeväckande med nye statsministern Stefan Löfvens regeringsförklaring var att han deklarerade, att Sverige under den nya S/MP-regeringens styre avser att erkänna ”Palestina” som en självständig statsbildning. Se länken ovan. Så långt gick dessbättre aldrig den föga Israel-vänliga regeringen Reinfeldt med Israel-skeptikern Carl Bildt som utrikesminister.

Löfven motiverade detta beslut på följande sätt:

Konflikten mellan Israel och Palestina kan bara lösas med en tvåstatslösning, framförhandlad i enlighet med folkrättens principer. Den måste garantera såväl palestiniernas som israelernas legitima krav på nationellt självbestämmande och säkerhet. En tvåstatslösning förutsätter ömsesidigt erkännande och vilja till fredlig samexistens. Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina.

Detta är emellertid som att spänna kärran framför hästen. Problemet med Löfvens resonemang är ju, att det från den palestinaarabiska sidan inte finns  någon vilja till vare sig erkännande av och fredlig samexistens med den andra parten. Ändå skall Sverige ta steget och erkänna det så kallade Palestina. Ologiskt är bara förnamnet. Vad Sverige borde göra är naturligtvis att utöva påtryckningar på ”sitt kära systerparti” Fatah – som Löfven kallade Fatah vid senaste partikongressen (S) – att inta en försonlig attityd mot Israel. Inte att komma med oövertänkt retorik.

Det korrekta är att nämnda konflikt endast kan komma närmare en lösning om de ”palestinska” territorierna börjar med att klart och tydligt erkänna den judiska staten  Israel och dess rätt att existera inom säkra och erkända gränser och som en konsekvens därav upphör med sin naziinspirerade terrorverksamhet.

 Nazihälsningen är vanligt förekommande bland palestinaarabiska/islamistiska terrorgrupperingar såsom Hamas. Dock uppenbarligen inget som stör Löfven.

För övrigt kan ett erkännande av ”Palestina” som självständig stat strida mot folkrätten. Det hävdar Tomas Sandell i tidningen Världen idag den 3 oktober:

http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/10/03/Tomas-Sandell-Erkannande-av-palestinsk-stat-strider-mot-folkratten/

Framförallt den blödtörstiga, islamistiska terrorrörelsen Hamas i Gaza-remsan men också dess allierade, Fatah på ”Västbanken” (Judéen och Samarien), har som yttersta målsättning att utplåna den judiska staten. Hamas vill dessutom utplåna Israel och döda alla judar. Att belöna sådana rörelser med statsstatus kan aldrig leda till något gott.

Läs gärna också vad Lennart Eriksson i bloggen Sapereaude under rubriceringen ”Löfvens regeringsförklaring har starka antisemitiska och rasistiska undertoner” har att säga i frågan:

http://www.sapereaude.se/blog/?p=11302

Eriksson lyfter i sammanhanget fram Stefan Löfvens påståenden om rasismen i regeringsförklaringen: ”Rasismen…är oacceptabel…i ett demokratiskt samhälle…Antisemitism, antiziganism, islamofobi och afrofobi ska inte ha någon plats i Sverige.”

Inte i Sverige, nej, men i de palestinska territorierna går det tydligen alldeles förträffligt att vara militant antisemit och därmed bekänna sig till den grövsta formen av rasism. Där barnen från spädaste ålder får lära sig att judar är att jämställa med skadedjur och uppmuntras bli självmordsmördare. ”Då belönas man ekonomiskt av Löfven”, konstaterar Lennart Eriksson, ”och för övrigt av alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna rikligen och sedan länge.”

Löfven lovordade även den internationella insatsen mot den jihadistiska/islamistiska terrorgrupperingen IS/ISIS/ISIL, men när det blir fråga om de helt likvärdiga terroristerna inom Hamas är det stora famnen som gäller – förklara logiken i detta, den som kan.

För drygt tre månader sedan, just innan Hamas sparkade igång den senaste väpnade konflikten med Israel genom att skjuta raketer mot civila områden i Israel, föreslog vidare den nu nyvalde talmannen Urban Ahlin (S) att såväl Sverige som Israel skulle börja bedriva samtal med Hamas och därmed göra detta rasistiska mördarkommando rumsrent:

http://www.expressen.se/debatt/urban-ahlin-vill-gora-hamas-rumsrent/

Att erkänna ”Palestina” som stat i dagens läge vore katastrofalt. Det vore att premiera våld, terror och antisemitism av högsta potens. Om den skakiga  löfvenska minoritetsregeringen gör allvar av denna föresats blir Sverige det första EU-land som ger ”Palestina” ett fullt statserkännande. Visserligen har Polen, Rumänien och Slovakien erkänt ”Palestina”, men det skedde innan dessa länder gick med i EU. Irland och Cypern å sin sida har uppgraderat de ”palestinska” representationerna till fullskaliga ambassader.

Den Palestinska myndigheten vill skapa en egen stat i det Hamas-kontrollerade Gaza och på Fatah-styrda ”Västbanken” och etablera en huvudstad i östra Jerusalem. Dessa områden återtogs av Israel i samband med Sexdagarskriget (även kallat Yom Kippur-kriget) 1967. Gränsdragningen är emellertid oklar och omdiskuterad på ”Västbanken”.

 Västra tempelmuren i Jerusalem – judarnas heligaste plats. Foto: Tommy Hansson

Kontentan av ovanstående är att en palestinaarabisk statsbildning i nuläget ter sig som helt verklighetsfrämmande, varför det givetvis inte heller finns någon som helst anledning för Sverige – eller för den delen något annat land – att erkänna en ”palestinsk” stat.

Mer om detta i ett tidigare inlägg på min blogg här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2011/09/02/en-palestinsk-stat-helt-verklighetsframmande/

Att Stefan Löfvens nybildade så kallade regering – frågan är ju hur långlivad denna bisarra hybrid kommer att bli – skulle ta steget att erkänna ”Palestina” som en stat kommer förstås minst av allt som en överraskning. Socialdemokratin har intagit en fientlig hållning till Mellanösterns enda demokrati, och det enda landet i regionen som tillämpar religionsfrihet och rättigheter för HBTQ-kommuniteten, ända sedan Olof Palmes och Sten Anderssons dagar.

En smärre tillnyktring kom med Göran Perssons statsministertid – Persson besökte Israel som förste svenske statsminister sedan Tage Erlander – men den omfattade endast Persson personligen. Hans egen utrikesminister, Anna Lindh, körde på i de gamla hjulspåren, liksom andra framträdande socialdemokrater såsom Mona Sahlin, Carin Jämtin och Veronica Palm.

 Olof Palme och PLO-ledaren, ärketerroristen Yassir Arafat.

Den antiisraeliska hållningen hos S-partiet har tillåtit islamistiska krafter i allmänhet och sådana knutna till Muslimska brödraskapet, ursprunget till dagens islamism och jihadism, i synnerhet att infiltrera partiet. Den forna kristna, socialdemokratiska Broderskapsrörelsen har exempelvis helt tagits över av islamisterna och kallas numera Tro och solidaritet.

Förra socialdemokratiska riksdagskvinnan Carina Hägg har haft modet att föra dessa förhållanden upp på dagordningen, vilket ledde till att hon blev av med sin nominering till årets riksdagslista. Hägg har bland annat yttrat: ”Islamismen har smält samman med socialdemokratiska partiet” och att Islamiska förbundet är den kraft som står bakom politisk islam inom ramen för S-partiet. Dess målsättning är att det är islam och sharia som skall forma samhället.

Mer om den islamistiska infiltrationen inom Socialdemokraterna här:

http://petterssonsblogg.se/2014/07/29/islamismen-har-smalt-samman-med-socialdemokratiska-partiet/

I Löfvens färska regeringsbildning är det emellertid en miljöpartist som främst företräder de islamistiska intressena, nämligen bostadsministern Mehmet Kaplan. Denne har av insatta bedömare förmodats vara aktiv medlem i Muslimska brödraskapet. I somras talade Kaplan om att ”befria Jerusalem” vid en antiisraelisk demonstration på Medborgarplatsen i Stockholm. Jerusalem som aldrig varit huvudstad i något arabiskt eller muslimskt land och vars judiska rötter sträcker sig tillbaka till kung Davids tid för drygt 3000 år sedan. Och trots att muslimer brukar tala om hur heligt Jerusalem är, nämns denna stad inte i Koranen.

Herostratiskt ryktbar blev Mehmet Kaplan vid Almedalsveckan på Gotland i juli i år, då han liknade ungdomar från Sverige som åker och deltar i väpnade konflikter i Mellanöstern eller Somalia vid svenska Finlands-frivilliga som deltog på Finlands sida i dess konflikter med Sovjetunionen under Andra världskriget. Kaplan har varit ordförande i Sveriges unga muslimer och talesman för Sveriges muslimska råd. Han har också deltagit i Hamas-kramarnas jippo Ship to Gaza.

Det är i högsta grad bekymmersamt att såväl det socialdemokratiska partiet som den nya regeringen innehåller islamistiska och antisemitiska inslag.

 

Jimmie Åkessons vårtal: ”SD enda partiet för svenskt medbestämmande i EU”

–

 Jimmie Åkesson hade varit vänlig nog att inköpa en kycklingdräkt åt Stefan Löfven (S). Foto: Tommy Hansson

Jag vill inte kalla dig feg, Stefan…men jag har i alla fall köpt en liten present åt dig…   

SD-ledaren Jimmie Åkesson gick hårt åt vad han kallade ”det falska arbetarpartiet” (S) under sitt vårtal på Långholmen i Stockholm den soliga vårlördagen 26 april 2014. Han passade även på att raljera litet med sossebasen Stefan Löfven genom att på scenen hala fram en knallgul kycklingdräkt som det var fritt fram för Löfven att hämta när han ville.

Löfvens feghet bestod, enligt Jimmie Åkesson, i ett totalt ointresse att svara på SD-ledarens inviter till överläggningar om hur man skulle kunna förbättra situationen för Sveriges arbetslösa. I stället är det beröringsskräck som gäller

– Socialdemokraterna är inte ett parti för Sveriges arbetslösa, fastslog Åkesson och fick rungande applåder från den talrika publiken på bänkraderna framför Långholms-scenen. Inte heller, menade Åkesson, är S ett parti för de svaga i samhället eller för utsatta kvinnor som hotas av hedersvåld eller tvingas klä sig i heltäckande slöja.

Försvaret av vårt land Jimmie Åkesson inledde sitt bejublade framträdande med att erinra om de halvt skämtsamma anmärkningar han gjorde i fjolårstalet – då traditionen med vårtal inleddes – om ett tidigare JAS Gripen-haveri i anslutning till Långholmen och det svenska stridsflygets oförmåga att bemöta ryska kränkningar av vårt luftrum.

 Medieuppbådet var stort under vårtalet. Foto: Tommy Hansson

– I år är det inte lika skojigt att skämta om ryska flygaktiviteter när vi genom händelserna i Ukraina påminns om vårt utsatta geopolitiska läge, även om det vore fel att tala om något omedelbart hot.   

Åkesson påminde i sammanhanget om att det emellertid inte är en nulägesanalys som skall ligga till grund för försvarspolitiken. Alltför länge har det faktum att försvaret setts som en budgetregulator medfört en slakt på vårt militära försvar som lämnat oss mer eller mindre oförsvarade.

– Det krävs mer än utspel där försvarspolitiken används som ett populistiskt slagträ för att vi skall få en försvarsförmåga värd namnet, inskärpte Jimmie Åkesson och underströk därmed det faktum att Sverigedemokraterna är landets i särklass mest försvarsvänliga parti genom att skjuta till stora resurser till försvaret.

Dagen till ära presenterade SD ett nyproducerat försvarspolitiskt flygblad med rubriceringen ”En av statens viktigaste uppgifter är försvaret av vårt land”. Här konstateras bland annat att SD vill kraftigt öka anslagen till försvarsmakten, återinföra värnplikten, utveckla försvarsindustrin, fokusera på försvaret av Sverige, skapa ett större och modernare flygvapen genom att beställa 100 nya Gripen-plan, få till stånd en slagkraftig marin och ställa en armé som kan försvara hela vårt land på benen.

 En liten del av den ansenliga publiken. Foto: Tommy Hansson

Sämsta regeringen någonsin Inte bara Socialdemokraterna gisslades av SD-ledaren denna vårlördag.

– Den borgerliga alliansregeringen har misslyckats på område efter område. Det är den sämsta regering Sverige någonsin haft!   

Ord och inga visor från Jimmie Åkesson men fullt berättigade. Det är därför inte konstigt, menade han, att människor söker sig till politiska alternativ. Således har SD med något undantag under 19 månader i rad varit Sveriges tredje största parti. Många drar sig till minnes den trygghet och nationella sammanhållning som rådde under folkhemstiden, och då är det mer än logiskt att man söker sig till andra partier än S, anförde Åkesson:

– Dagens socialdemokrati är inte förvaltare av Per Albin Hanssons gamla folkhem. Det finns stora likheter mellan sossarna och alliansregeringen. Till exempel den totalt innehållslösa kampanjen om att ”alla behövs”. Både Reinfeldt och Löfven bar vid tillfället lila slips. Det rör sig om ankdammskäbbel inom samma röd-blå-lila etablissemang!   

Vidare har både socialdemokratin och alliansen, underströk Jimmie Åkesson vidare, ägnat sig åt samma försvarsfientliga politik. Båda stödjer också EUs monsterstat med Lissabonfördraget som grund. Båda är för en massinvandring som tränger undan svenska arbetargrupper med bland annat lönedumpning som följd.

 SDs säkerhetsansvariga Bengt Malmberg och Per Vegelow diskuterar säkerhetsläget under vårtalet. Foto: Tommy Hansson

-Socialdemokraternas anti-kärnkraftspolitik skadar den svenska industrin, påpekade Åkesson vidare.

”Den förbaskade soffan” 2014 är ett så kallat supervalår där det redan den 25 maj vankas val till Europaparlamentet. Ett viktigt val, menade SD-ledaren:

– Sverigedemokraterna är det enda parti som tar strid för svenskt medbestämmande. De närmaste veckorna kommer vi dock att få se prov på skrupelfritt bondfångeri, där sjuklöverpartierna kommer att påstå sig vara EU-kritiker…de borde skämmas allihop!   

För SDs del, klargjorde Åkesson, handlar inte EP-valet om enstaka frågor. Det handlar om vilken riktning det europeiska samarbetet skall ta.

– Sex partier är mer eller mindre överens om sitt stöd för överstatlighet och federalism. Det sjunde partiet, V, är mer pragmatiskt. Vi vill som det åttonde partiet ha samarbete, goda handelsförbindelser och frihandel. Det är alltid bra att kunna lösa gemensamma problem genom samarbete.   

För ett mellanfolkligt samarbete krävs dock ingalunda, ansåg Åkesson, en gemensam utrikespolitik, ett samfällt EU-försvar, en gemensam valuta, skatteharmonisering, en gemensam flagga, en gemensam nationalhymn etcetera. För Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna framstår EU-valet som en utmaning.

 Bloggaren på plats vid Långholmens scen. Foto: Ron Söderlund

– Lågt valdeltagande gynnar inte SD. Tvärtom, för det är våra väljare som brukar ligga hemma på sofflocket i stället för att gå och rösta. Den förbaskade soffan gör större skada än alla federalister tillsammans!

– Det är allvar nu, underströk Jimmie Åkesson. När vårt land alltmer faller isär kommer vi inte att acceptera att politiker i andra länder har större inflytande över Sverige än vad jag och mina 348 riksdagskolleger har!   

Under hela Jimmies tal höll en handfull fanatiska vänsterextremister igång med att väsnas genom att blåsa i olika slags tutor och skräna slagord på en höjd ovanför scenen i en olaglig manifestation. De hade blivit förvarnade om att de skulle bli gripna om de störde mötet, och så skedde också efter en polisinsats med hundar som gjorde dessa antidemokrater märkbart spaka.

Frågan är dock varför polisen väntade så länge med att ingripa. Trots allt hade mötesstörningen börjat flera timmar innan Jimmie Åkesson äntrade scenen klockan 14.00. När polisen väl agerade så skedde det emellertid på ett berömvärt och  resolut sätt.   

Innan Jimmie Åkesson började tala hade EP-kandidaterna Kristina Winberg och Peter Lundgren presenterat SDs EU-valssatsning samt Monica Tedestam-Berglöw talat å SD-Kvinnors vägnar.

 Den vackra Långholmskanalen. Foto: Tommy Hansson

Alltfler sneglar åt SD-hållet

Nya positiva besked om SDs stöd i väljarkåren. Åkesson har all anledning höja sitt glas!

http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2389026&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

Enligt en opinionsmätning företagen av Novus/TV4 vill 24 procent av väljarna se Sverigedemokraterna som samarbetsparti i en kommande svensk regering. Var femte alliansröstare jämfört med var tionde rödgrön sympatisör förordar enligt undersökningen samverkan med SD. Länken ovan går till ett nyhetsinslag i TV4 om detta.

Undersökningen visar att det, utöver SDs kärnväljare, finns ett betydande antal svenskar som sneglar åt det sverigedemokratiska hållet. Dessa köper inte greuelpropagandan om SD som ett främlingsfientligt så kallat enfrågeparti. Tidigare undersökningar har visat att en majoritet anser att SD är det parti som har bäst invandringspolitik.

Givetvis innebär alltfler problem som kan relateras till Sveriges så kallade  generösa immigrationspolitik att SD får ett ökat gehör för sin hållning i invandrarfrågan. Allt färre imponeras av Reinfeldts, Ullenhags och Billströms stående mantra om att ”invandring berikar” och att bilbränder och upplopp i Husby och andra förorter utgör ”integrationsutmaningar”. När SD dessutom visar att partiets politik omspänner fler frågor än så får partiet stadigt ökade sympatier.

Jimmie Åkesson meddelade exempelvis i en debattartikel i Aftonbladet den 1 juli att SD som valfråga kommer att driva rätten till heltidsanställning för alla kvinnor, då detta anges kunna attrahera kvinnliga väljare. Åkesson menar att deltidsanställningar missbrukas inom den offentliga sektorn och att det är bra för samhället om fler får jobba heltid.

Är det Palme-politik snarare än folkhemsstuk SD nu förordar med förslaget om ”rätt till heltid”?

Kritiker har pekat på att förslaget påminner mer om Palme-politik än den av SD eljest omhuldade ”folkhemsmodellen”, och något ligger säkerligen i detta. Det förefaller dock osannolikt att personer som i övrigt är disponerade att rösta på/sympatisera med SD skulle låta sig avskräckas av detta, förutsatt att partiet håller fast vid sin restriktiva invandringspolitik och omhuldande av lag och ordning.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17049676.ab#xtor=AD-500-%5Baftonbladet%5D-%5Bopinion_brannpunkt_section-content%5D-%5BTextlank%5D-%5Bsvd%5D-%5B%5D-%5BSvD%5D

Åkesson förutskickar att förslaget kommer att inlemmas redan i SDs riksdagsgrupps förslag till höstbudget. Finansieringen är tänkt att ske genom statliga anslag i storleksordningen 5-6 miljarder till kommuner och landsting.