Osorterade tankar i Södertälje före påsk

 Pengar att få tillbaka på skatten – hurra!

Den här dagen, då Ester har namnsdag, började sannerligen i dur för mig.

Sedan jag, med viss oro måste jag tillstå, öppnat den lila plastförsändelsen från Skatteverket som anlände med dagens post kunde jag inte låta bli ett upphäva ett glädjetjut: för första gången på år och dag får jag tillbaka på skatten! I fjol blev det en smäll på över 8000 att punga ut med, men nu visar det sig att jag skall få tillbaka 2607 kronor.

Nu vet jag ju inte alls om det är henne jag bör tacka, men hon är kanske inte så dum ändå, den där Magdalena Andersson…

Så jag beslöt mig för att fira litet. Riktigt helsvenskt desslikes: sill och potatis med öl och brännvin till. Inlagd sill, senapssill och skärgårdssill. Litet rödlök och röd jalapeno därtill plus ett par Arboga 10,2 procent och ett par snapsar Renat. Det är därför jag kanske inte är helt stadig på handen när jag skriver detta, men i hjärnräjongerna känns det någorlunda klart ändå (det är vad jag vill tro, i alla fall).

 Tisdagsmåltiden som överblickas av hustrun och ”småttingarna” Gladis, Sebulon och Negertjejen. Foto: Tommy Hansson

I går kväll hade vi fullmäktige här i Kringelstan. Det blev historiskt såtillvida som SD Södertäljes nye gruppledare, Tommy Blomqvist (nyss fyllda 50), begick sitt jungfrutal i fullmäktigesalens (den heter Demokratin) talarstol. Ärendet var en markförsäljning som vi motsätter oss och en fråga där ”Blomman” lagt ner en hel del jobb. Tommy skötte sig förträffligt, och eftersom han och allianspartierna yrkade på återremiss avgjordes ärendet inte denna dag i alla fall.

Själv blev jag rejält förbannad på kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som hade mage att påstå att SD inte hör hemma bland de demokratiska partierna. Jag yttrade därför följande i en replik:

Vi har nyligen kunnat notera ett nytt lågvattensmärke här i fullmäktige. Boel Godner påstår att Sverigedemokraterna inte är ett demokratiskt parti. Det är ett angrepp inte bara på partiet Sverigedemokraterna utan ett angrepp på de närmare en miljon väljare som röstade på SD i senaste valet. Det är så lågt att man häpnar, nästan i klass med när Stefan Löfvens rådgivare, fejkhistorikern och mytomanen Henrik Arnstad, kallar alla han inte gillar för ”fascister”. Jag ber att få travestera förre kommunistledaren Carl-Henrik Hermansson: ”Vet hut, Boel Godner, vet sjufalt hut!”

Godner yttrade ändå detta i en fråga där SD var i linje med sossarnas förslag om att upprätta en så kallad Science Park i Södertälje. Godner, som jag härmed gärna utnämner till 2015 års påskhäxa i vår stad (fast ingen man vill ge godis till), borde kanske gå en intensivkurs i social kompetens så att hon lär sig att man inte skall vara oförskämd mot dem som stöder en (som i just den här frågan i alla fall).

 Den imponerande skulptur i västkustsgranit som pryder Stora torget i Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Efter det glädjande beskedet från Skatteverket var det dags att praktisera mig ner på stan för att ”göra rätt för mig”, det vill säga betala några räkningar. Således klev jag in i Wessmans vitvarubutik på Jovisgatan för att betala den kyl/frys, som två stadiga tvåmetersmän varit vänliga att leverera på torsdagen sedan mitt gamla skåp dragit sin sista suck efter åtskilliga års tjänstgöring.

Hämtade sedan i en guldsmedsbutik ut den beställda halskedja i gulddoublé som jag skall ha till en smycke-menorah, inköpt vid Förintelsemomumentet i Warszawa för fem år sedan, och min framlidna hustrus vigselring.

Glömde säga att när jag först anlände till ”stadens frestelser” (ett bibliskt uttryck min mamma ofta använde) blev jag bjuden på kaffe och bulle av två trevliga damer som delade ut tidningen Världen idags (som jag tidigare prenumererade på) påskbilaga. Där jag bland annat kan läsa om att författaren C. S. Lewis ”klädde av ateismen”.

 Graven är tom – Kristus är sannerligen uppstånden!

Påsken är en lugn och trevlig högtid, inte lika upphaussad som julen men som kristen högtid betraktad viktigare än denna. Påsken firar vi rätteligen till minne av vår frälsare Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Det är oundvikligt att mina tankar vid just denna tid går till min hustru Marika, som tog adjö av oss några dagar för påsken 2010. De vita små påskfjädrar hon hann köpa intar en hedersplats i mitt kök.

Södertälje ter sig kanske som en ganska förfärlig plats för en del utomstående, men för mig som är född och uppvuxen här är det förstås ”hemma bäst”. För en tid sedan publicerades en undersökning enligt vilken Södertälje låg i botten bland kommuner som kommuninvånarna rekommenderade andra att bosätta sig i, men jag tillhör definitivt dem som gärna uppmanar folk att flytta hit.

 En kanske inte helt aktuell reklamskylt jag såg nere på stan. Foto: Tommy Hansson

Södertälje ÄR en trevlig – och vacker –  stad om vi bortser från yrkeskriminella, ungdomsligister som eldar bilar och dryga sossepampar!

Dags sluta snyfta över kalkylerande sossetjuven Rudin

 Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S): finsmakande snattare.

Ni känner till historien. Tomas Rudin, välavlönad socialdemokratisk kommunalpolitiker i Stockholms stad, ertappades med en flaska dyr whisky innanför rocken, nyss stulen från en av Systembolagets hyllor. Genast utbröt stort snyftkalas bland politiker och skribenter. Det var SÅÅÅ synd om miljoninkomsttagande sosse-Rudin, 0ppositionsborgarråd i Stockholms stadshus.

Rudin är nämligen inte tappad bakom en vagn. Han insåg att hans lilla snedsteg skulle offentliggöras och gjorde en omsorgsfull riskkalkyl. Kom fram till att snatteri inte är en förseelse som står högt i kurs hos svenska folket. Knappast heller superi efter mer än hundra års nykterhetspropaganda och en överrepresentation av nykterister i Sveriges riksdag.

Så enda utvägen var att göra benägenheten att stjäla till en icke-fråga och i stället hävda, att whiskytillgreppet var ett uttryck för sjukdomen alkoholism. Är man sjuk kan man nämligen påräkna sympati från såväl folket och partikamraterna som massmedias professionella gråterskor och på så sätt rädda sin politiska karriär, kanske efter en viss tids paus möjligen sträckande sig över valet. Det gäller ju att ”ta hand om sig själv”, bevars.

Därav den myckenhet av snyftningar och hulkanden som kunnat konstateras på Twitter, i krönikor och från S-partiet liksom från andra partister: karlstackarn är ju SJUUUK, helledudane, givetvis måste vi förlåta honom, ta honom till vårt hjärta och önska honom ett gott tillfrisknande!

Det är bara det att Tomas Rudins alkoholism inte känns speciellt övertygande. En typisk alkoholist i behov av klinisk vård stjäl knappast en flaska fin Highland Park-whisky för 502 spänn och stoppar innanför rocken, snarare en Aurora eller halvpanna Renat. Motiveringen till stölden eller snatteriet – att Modin i egenskap av alkis kände sådan skam att han kände ett behov att dölja inköpet – håller inte.

Ingen behöver känna skam för att inhandla en flaska högklassig whisky av ett slag som knappast förknippas med simpel alkoholism, tvärtom: då framstår man som sofistikerad, single malt-älskande whiskykännare. Att inhandla en sådan vara på Systemet skulle faktiskt kunna vara ett sätt att dölja att man är en alkoholist i egentlig mening.

Aftonbladets krönikör Staffan Heimerson har bland annat följande att anföra om affären Rudin:

Denne högt ansedde medborgare, med mer än en miljon i årslön, gör en slug, genomtänkt räd mot en av en Systembolagets hyllor för att i ett huj tjäna 502 kronor och göra sig till tjuv…Rudin är en politiker, en övertänkt tjuv och en planerande snåljåp.

Läs Heimersons hela text här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article18321179.ab

Någon ömkansvärd alkoholist känner jag mig däremot nästan hundraprocentigt övertygad om att han inte är. Rudin behöver nog snarare behandlas för kleptomani än alkoholism. Fast det är ju förstås inte riktigt lika sexigt.

Hanssons lilla brännvinsguide (IV)

Skåne Akvavit med den klassiska pilallén på etiketten.

SKÅNE AKVAVIT

När det bjöds middag i en herrklubb jag var med i för en del år sedan och det var dags att välja snaps till maten frågade kyparen alltid: ”Skåne eller Renat?” Valet stod alltså mellan ett okryddat och ett kryddat brännvin. Okryddade Renat har jag redan skrivit om nedan, nu är turen kommen till Skåne.

Skåne Akvavit lanserades 1931 som en mildare variant till den mer kraftfullt kryddade O. P. Andersson och blev snabbt en storsäljare. Kryddorna i fråga var kummin, anis och fänkål; till Skåne användes bara hälften så stor kryddmängd som till O. P. Alkoholhalten var till en början 43 procent men har sjunkit till 40.

Dagens Skåne Akvavit tillverkas vid Vin & Sprit Distillerys fabrik i föga skånska Sundsvall. Bolaget inköptes som bekant för något år sedan av franska Pernod, som i sin tur sålde varumärket Skåne vidare till det av finska staten ägda Altia (som därutöver förfogar över storsäljare hos Systembolaget såsom svenska Explorer vodka och Blossa glögg samt kanadensiska Lord Calvert whiskey).

Skåne tillhör tvivelsutan de drycker som Albert Engström på denna reklamaffisch mot rusdrycksförbud ansåg att kräftorna krävde.

Genom sin kryddade men ändå milda karaktär passar Skåne till det mesta: givetvis de dagsaktuella kräftorna, sill av alla de sorter samt de flesta av det svenska smörgåsbordets många anrättningar. Drycken skall även passa utmärkt till asiatisk mat, särskilt sushi.

Hög tid för en Skåne-relaterad snapsvisa med text av mig:

Skåne, Skåne Akvavit
(Melodi: Maj på Malö) 

Skåne, Skåne Akvavit,
du vill våra strupar smeka 
när du nu med oss vill leka,
är till kräftor dynamit!

Du är vår lott,
smakar så gott,
vi festar loss
till stjärnors bloss.

Med stort behag
häller vi dig på tanden,
pärla från Skånelanden! 

Drick ansvarfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (III)

RENAT BRÄNNVIN

Forna dagars brännvin både smakade och luktade oftast vedervärdigt på grund av den finkelolja – en biprodukt av mäskjäsning – som uppstod vid framställning av drickbar sprit. När det så gott som finkelfria Renat Brännvin lanserades i slutet av 1800-talet blev det därför en omedelbar succé genom sin rena smak och avsaknad av finkelstank.

Hemligheten bakom den nya typen av rent brännvin var destillationsprocessen. Dagens Renat, innehållande 37,5 procents alkohol, renas hundratals gånger i en process som kallas kontinuerlig destillation vilken ger en vodka eller ett brännvin – brännvin är i princip samma sak som vodka – en neutral smak.

I dag tillverkas Renat Brännvin av samma företag som gör den världsberömda Absolut Vodka (The Absolut Company). Renat framställs av höstvete från Västergötland med en metod som påminner mycket om den som introducerades av ”brännvinskungen” Lars Olsson Smith i slutet av 1800-talet.

Lars Olsson (L. O.) Smith (1836-1913) föddes i Kristianstads län och upprättade 1858 en agentur för brännvin i Skåne och Blekinge. Brännvinskung blev han dock i Stockholm, där han anlade en spritfabrik på Reimersholme.

Platsen valdes därför att Smith ville komma undan Stockholms stads jurisdiktion – Reimersholme låg i Brännkyrka landskommun – eftersom Stockholms stad inte såg med blida ögon på att Smiths högklassiga brännvin konkurrerade ut de lokala medtävlarnas finkelstinna varianter. Smiths brännvin såldes sedan på Fjäderholmarna, som tillhörde Lidingö kommun.

Lars Olsson (L. O.) Smith (1836-1913).

L. O. Smith var en socialt medveten herre som ville att de samtida spritkonsumenterna skulle slippa behöva riskera hälsan mer än nödvändigt genom att tvingas inmundiga dåliga varor. Han försökte också förbättra kroppsarbetarnas situation genom kooperativ och ångkök. Smith satt 1885-91 i riksdagens första kammare på ett mandat från Blekinge läns landsting.

Renat har förvisso behållit sin  ställning som ett ledande svenskt brännvin. Såväl 2005 som 2006 kammade Renat således hem förstaplatsen i International Wine and Spirit Competition i England i kategorin vodka. Enligt tävlingsjuryns motivering besitter Renat en ”mjuk, mogen smak, rund och ren” samt har en ”lätt kornig avrundning.”

Renats position i svenskt alkoholliv markeras av att märket har nr. 1 i Systembolagets sortiment. Eftersom priset är knappt 200 kronor kan det sägas vara osedvanligt prisvärt. En given vinnare på kräftbordet!

Slutligen en av bloggaren författad snapsvisa:

Renat förgyller
(Melodi: Blåsippan ute i backarna står)

Brännvinet står uti spetsiga glas,
niger och säger att nu ska den tas:
snapsen till kräftan så dillig och röd,
Renat ger kinderna starkare glöd

 När som så sällskapet tagit en klar
sprider sig trevnad hos alla och var:
dags att förtära de kräftorna små
Renat förgyller det nykterhetsgrå!

Drick ansvarsfullt!