Åsiktsfascism vid fikabordet – en gammal usel idé

 Maria Lindahl vill stoppas olämpliga åsikter i fikarummen och kasta ut SD ur riksdagen. Foto: SVT Debatt

http://debatt.svt.se/2013/12/27/sag-stopp-till-rasismen-redan-vid-fikabordet/

En yngre kvinna vid namn Maria Lindahl uppges på SVT Debatt den 27 december ha startat en Facebook-sida kallad Fikabordsuppropet. Se länken ovan. Gruppens målsättning framgår av följande citat: ”På arbetsplatser och familjefester runt om i landet dras det dagligen skämt om invandrare, homosexuella och andra utsatta grupper. Därför har jag startat ett fikabordsupprop.”

Enligt Maria Lindahl skall man ”säga ifrån” varje gång man hör ett dylikt skämt, även om detta skulle leda till dålig stämning och att den som behagade skämta känner sig förolämpad och kanske svarar argt tillbaka. Lindahls ambitioner sträcker sig dock långt utanför fikarummens hank och stör:

Min långsiktiga förhoppning är dock aningen snävare, nämligen att få bort ett parti – SD – ur riksdagen…2014 ska bli året då rasismen kastas ut ur riksdagen och ut ur fikarummen.

Således vill Lindahl ha bort vad hon subjektivt kallar ”rasismen” men ersätta denna förvisso obehagliga företeelse – i alla fall när den är verklig och inte fiktiv vilket ofta är fallet – med en åsiktsfascism som inte tillåter meningar som avviker från den ”anständiga” politiska korrektheten.

Lindahl får givetvis använda vilka metoder, så länge dessa håller sig inom det lagligas gräns, hon vill i syfte att puffa för de politiska idéer hon sympatiserar med och/eller motarbeta de partier hon inte uppskattar. Uppenbarligen anser hon sig ha rätt, vett och etikett på sin sida. Och visst får hon och hennes desperata vänner bland PK-folket ”säga ifrån” vid vilka fikabord de vill.

Det tycks mig dock som om den väna Maria här drabbats av något som tangerar storhetsvansinnets domäner. Man förändrar till en början knappast det politiska landskapet genom att säga sin mening vid fikabordet.

Till yttermera visso. Tvärtom kan effekten av hennes så kallade uppror teoretiskt bli den rakt motsatta: att den som visar prov på kemisk humorbefrielse genom att racka ner på ”olämpliga” skämt får fler emot än med sig. Med tänkbar påföljd att hon hjälper det förkättrade SD till riksdagsmandat partiet eljest icke skulle ha fått.

Så kan det gå om inte haspen är på.

 Det gäller att hålla tand för tunga…eller?

Idén med klinisk frånvaro av olämpliga åsikter vid det så kallade fikabordet är för övrigt gammal. Den är ett hugskott som troligen kommer från det kollektiv av mångfalds-, demokrati- och toleransstrateger som i beklaglig mängd befolkar stads- och kommunhus i hela vårt avlånga land från Ystad till Haparanda.

En av dem som tillhör sistnämnda klientel är Paki Holvander vid Södertälje kommun, som jag skrivit om tidigare på min blogg och därvid fått bassning från såväl kommun som lokalpress. I Holvanders sammanställning av tillåtna respektive bannlysta ord och uttryck som kommunen låtit sprida finns bland annat följande passus:

Man ska agera i stället för att bara prata. Det gäller att stoppa dumheter som när någon sitter och uttrycker sig fördomsfullt eller rasistiskt vid fikarasten. Då får man inte bara låta sådant passera. I stället kan man fråga den personen om sitt sätt att uttrycka sig så att han eller hon kommer till insikt om vad han eller hon egentligen säger.

Således exakt samma tongånger som de vilka Maria Lindahl torgför men utan att SD nämns vid namn.

Läs gärna min bloggtext i ämnet här:

https://tommyhansson.wordpress.com/category/politisk-korrekthet/

Åsikstsfascism vid fikabordet är enligt mitt förmenande en riktigt usel idé. Dels företräder den en form av muntlig censur som riskerar skapa dålig stämning på arbetsplatsen och därmed otrivsel bland de anställda, något som givetvis gör dem till sämre medarbetare. Dels motverkar åsiktsfascismen sitt eget syfte eftersom den nästan säkert väsentligt minskar populariteten för PK-åsikterna.

 Det finns många åsikter att reagera mot, Maria Lindahl…

För övrigt undrar jag litet över Lindahls reaktion om hon skulle stöta på vildsinta uppmaningar från AFA- och Revolutionära Fronten-typer om att ”slå Jimmie Åklesson gul och blå”, ”skicka grisen till slakt” och så vidare. Det är nog ingen vild gissning att hon de gångerna avstår från att ”säga ifrån”.

De fromma förhoppningarna om att ”kasta ut” SD ur riksdagen gör Maria Lindahl väl i att glömma. Om jag vore partipolitiskt obunden och drabbats av en skopa ovett för något jag sagt vid fikabordet som inte fallit Lindahl eller hennes meningsfränder på läppen, skulle jag inte bara rösta på Sverigedemokraterna själv.

Jag skulle därtill uppmana mina vänner och bekanta att gå och göra sammalunda.