Posted tagged ‘Richard Herrey’

Den friande domen mot ”Soffan”: Sverige är trots allt inte totalt sinnessjukt!

11 februari, 2020

Ann-Sofie Hermansson blev som väntat frikänd i Göteborgs tingsrätt.

Mitt Facebook– och Twitter-flöde har så här långt vimlat av kommentarer kring den friande domen för Ann-Sofie Hermansson i Göteborgs tingsrätt. Två muslimska kvinnor hade väckt enskilt åtal för grovt förtal mot Hermansson, som i debattinlägg hävdat att de var extremister. https://www.expressen.se/gt/hermansson-anklagas-for-fortal-nu-faller-domen/

Möjligtvis har det mesta i fallet Hermansson redan blivit sagt, men jag kan ändå inte avhålla mig från några personliga reflektioner kring det ur yttrandefrihetsperspektiv  principiellt viktiga fallet.

Bakgrunden är att Göteborgs stad i mars 2018 planerade hålla ett evenemang i Blå Stället i Angered där filmen Burka Songs 2.0, vilken propagerade för att kvinnor skulle beslöjas, skulle visas. Efter filmvisningen var det tänkt att en paneldebatt, där endast islamister skulle medverka, skulle hållas.

Ann-Sofie Hermansson frias – yttrandefrihet gäller i Sverige

Ann-Sofie Hermansson (S), som då var kommunstyrelsens ordförande, motiverade på sin blogg beslutet att ställa in det pro-islamistiska evenemanget med argumentet: ”Att dalta med extremister är bland det farligaste man kan göra.” I ett debattinlägg i GT/Expressen fyllde hon på med: ”Den här typen av arrangemang är helt oacceptabla…Noll tolerans mot extremism är den enda rimliga hållningen.”

Hänvisningarna till extremism förtörnade de utpekade kvinnorna,  Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil från den aktivistiska Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK), så till den grad att de väckte enskilt åtal för grovt förtal mot Hermansson och krävde 9000 kronor var i skadestånd. Åtalet underkändes emellertid av en enig tingsrätt varav följer, att Abdullahi och Doubakil döms att betala 190 000 för Hermanssons rättegångskostnader.

Extremistvinnorna från Muslimska mänskliga rättighetskommittén lyckades inte tysta kritiken mot islamismen.

I domskälen motiverar tingsrätten sitt beslut bland annat på följande sätt: ”Inom ramen för den vidsträckta yttrandefriheten som utgör grundvalen för ett demokratiskt samhällsskick har det varit försvarligt för Ann-Sofie Hermansson att lämna uppgifterna, Hon har haft skälig grund för uppgifterna.”

Med andra ord: det var fullt korrekt att kalla de islamistiska kvinnorna för extremister. Frikännandet var naturligtvis den enda ur demokratisk synvinkel möjliga utgången av rättegången mot Hermansson. Hade hon fällts hade det visat att Sverige de jure och de facto upphört att vara en fullskalig demokrati. 

Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson är född i Stala socken på Orust 1964. Hon utsågs den 1 april 2016 till kommunstyrelsens ordförande i Göteborg efter partisystern Anneli Hulthén, som istället utnämndes till landshövding i Skåne län. Som ett resultat av kommunalvalet 2018 tvingades Socialdemokraterna lämna över makten till den borgerliga Alliansen; ny KF-ordförande blev moderaten Axel Josefson.

”Soffan” förvisades nu till posten som gruppledare för S-partiet tillika oppositionsråd, en tjänst hon bara fick behålla några månader innan hon sparkades. Ny gruppledare och kommunalråd i kommunstyrelsen blev Jonas Attenius. Officiellt fick Hermansson gå till följd av ”dåligt ledarskap” och ”samarbetsproblem”, men det verkliga orsaken torde ha varit ställningstagandet mot islamistisk extremism ett år tidigare. Att protestera mot något som har med islam att göra i det av radikala muslimer infiltrerade S-partiet är i längden en hopplös uppgift.

Som plåster på såren begåvades Ann-Sofie Hermansson av justitieminister Morgan Johansson med ett jobb som utredare om hur kommunernas brottsförebyggande arbete kan regleras i lagen. Uppdraget löper ut i juni 2021. ”Soffan” har dessutom uppgivit att hon försörjer sig som lastbilschaufför. https://www.vk.se/2019-12-12/sparkade-ann-sofie-hermansson-far-nytt-jobb

Den notoriske Martin Aagård riktar kritik mot Ann-Sofie Hermansson.

Jag vågar påstå att alla vänner av demokrati och yttrandefrihet välkomnar den friande domen mot Ann-Sofie Hermansson. Föga oväntat har personer som tycker att identitetspolitik är det viktigaste av allt och att det inte är så viktigt med kvinnors rättigheter anmält avvikande meningar. Till dessa hör den notoriske kulturknutten Martin Aagård på Aftonbladet.

Aagård känner sig visserligen manad att erkänna att åtalet inte hade några utsikter att vinna gehör men menar ändå att de extremistiska kvinnorna har rätt, då Hermanssons beslut att stoppa det islamistiska propagandajippot i Angered ”var ett betydligt större övergrepp på yttrandefriheten än deras desperata försök att lite uppmärksamhet via juridiken”. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/RRw9rJ/den-friande-domen-betyder-inte-att-soffan-har-ratt

Martin Aagård bör veta vad han talar om när det gäller möjligheterna att få någon fälld för förtal på grund av politiska tillvitelser. Han och Aftonbladet blev nämligen friade då artisten Richard Herrey 2015 anmälde dem för att Aagård på Twitter kallat Herrey ”din gamle rasist”. https://www.dagensmedia.se/medier/dagspress/martin-aagard-om-domen-glad-men-inte-jatteforvanad-6874568

Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil har via sina juridiska ombud låtit meddela att de avser att överklaga tingsrättens utslag till hovrätten.

Jag blev inte förvånad över att tingsrätten i Göteborg friade Ann-Sofie Hermansson för grovt förtal. Det var ett väntat utslag. Helt säker kunde man dock inte vara. Det har hänt förut att politiskt motiverade domare gjort horribla bedömningar. Tingsrättens friande dom den här gången visade att Sverige ännu inte är totalt sinnessjukt.

Svårt för personkryssare och småpartier i valet – Kalla Anka-partiet fick inte ställa upp…

7 november, 2018

Alarmerande: 2106 väljare röstade på nazisterna i riksdagsvalet.

Den mig närstående tidskriften Contra har i  #5 2018 gjort en djupdykning i valresultaten. Den samlade bedömningen blir att det var svårt för såväl kandidater med personliga kampanjer som småpartier att göra sig gällande.

Personkryssen som en möjlighet för väljarna att favorisera vissa kandidater infördes i Sverige 1998. Initialt fordrades 8 procent av rösterna för ett parti i en valkrets för att kandidaten i fråga skulle väljas in. Sedan 2014 är det 5 procent som gäller. Vid första valet med personkryss valdes tolv kandidater in i riksdagen – i valet 2018 blev det blott fem.

Tre miljöpartister lyckades komma in via kryss. Mest uppmärksamhet väckte den beslöjade somaliska kvinnan Leila Ali Elmi, vilken avancerade från 21a till 1a plats i Göteborgs kommun via 1467 personkryss. Hon gav därmed begreppet ”klanröstning” ett ansikte. När hon sedan skulle delta i en omröstning i riksdagen lyckades hon inte få ordning på bordet vid sin riksdagsbänk och missade omröstningen. https://www.expressen.se/gt/kampanjen-som-gav-riksdagsplats-riktad-mot-somalier-/

Leila Ali Elmi drev en framgångsrik personvalskampanj bland Göteborgs förortssomalier.

De båda andra MParna som kom in i den svenska politikens finrum tack vare systemet med personkryss var Rebecka Le Moine, Östergötlands län (1063 kryss) samt Maria Gardfjell, Uppsala län (924 röster).

Även förre jordbruksministern Eskil Erlandsson (C) från Kronobergs län (1900 röster) och Cecilia Widegren (M) från Västra Götaland (2054 röster) klarade av att kryssa in sig i riksdagen.

Sedan var det ett antal mer eller mindre kändisartade kandidater som satsade på inkryssning från lägre platser på respektive listor. Ingen av dessa klarade en ordinarie plats i riksdagen. Här kan nämnas förre Eurovisionsschlager-vinnaren Richard Herrey (M), debattören och författarinnan Ann Heberlein (M) och artisten Peter Jezewski (SD). https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/kandisarna-som-ser-ut-att-bli-utan-plats-i-riksdagen-/

När det gäller småpartierna finns det väl egentligen bara ett ord som nöjaktigt kan beskriva hur det gick i valet: fiasko. ”Bäst” lyckades här Feministiskt initiativ, som hade 3,12 procent i riksdagsvalet 2014 men nu fick nöja sig med 0,46 procent. F! kom dock in i ett antal kommuner, däribland landets två största, Stockholm och Göteborg.

Diggiloo, diggiley, för Richard Herrey gick det ej…

Alternativ för Sverige, en extremnationalistisk samling bittra före detta sverigedemokrater, mäktade trots betydande medial uppmärksamhet endast med 0,31 procent. Partiet ställde inte upp i kommunalvalet. Det borgerliga alternativet Medborgerlig samling noterades för försumbara 0.20 procent men blev invalt i fullmäktige i Höör, Torsås och Laholm. https://www.medborgerligsamling.se/medborgerlig-samling-har-tagit-mandat-i-tre-kommuner/

Resultaten för övriga småpartier: Piratpartiet 0,11; Direktdemokraterna 0,08; Landsbygdspartiet 0,08; Enhet 0,07; Djurens parti 0,06; Kristna värdepartiet 0,05; Nordiska motståndsrörelsen 0,03; Klassiska liberala partiet 0,02; Sveriges kommunistiska parti 0,01; Basinkomstpartiet 0,01; samt Initiativet 0,01 procent. Övriga partier fick totalt 3749 röster under det att blankrösterna uppgick till 53 084.

Om någon undrar hur det gick för Kalle Anka-partiet, som fått röster i tidigare val, kan jag meddela att partiet ej tilläts ställa upp 2018 på grund av nya regler som förbjuder fiktiva partier att delta i val. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/nya-regler-satter-stopp-for-hittepapartier

Fiktiva Kalle Anka-partiet (KAP) fick inte ställa upp i valet.

Här har vi alltså svart på vitt att 0,03 procent av Sveriges väljare har röstat på ett uttalat nationalsocialistiskt parti. Det låter kanske inte så alarmerande, men om jag i stället säger att 2106 personer valt att lägga sin röst på det nazistiska alternativet så tycker i alla fall denna bloggare att det är tämligen alarmerande.