SD Södertälje vill ha ett migrationspolitiskt bokslut – kommunen väljer att mörka

SDs partiledare Jimmie Åkesson säger det självklara.

Den 2 mars behandlades SD Södertäljes motion om att på årlig basis upprätta ett migrationspolitiskt bokslut i fullmäktige. Förslaget föll i den votering som begärdes av SDs gruppledare Beata Milewczyk med röstsiffrorna 56-9, vilket följde strikta partilinjer.

I debatten kring motionen kom motståndarna med diverse argument av vilka några besvarades. Främst av tidsskäl valde vi SDare att inte i detalj bemöta alla dessa argument. Här följer några av de skäl våra motståndare luftade för att inte upprätta ett migrationspolitiskt bokslut samt i mitt tycke lämpliga svar, av vilka några framfördes vid KF-mötet ifråga.

”Man skall inte ställa grupp mot grupp”.

Detta är ett argument som används ymnigt av SDs motståndare om i praktiken all SD-politik. Faktum är dock att all politik i mångt och mycket går ut på att ”ställa grupp mot grupp” – hur skulle man annars kunna jämföra de skilda typer kostnader en viss politik för med sig? För att citera SDs ledare Jimmie Åkesson: ”Vi väljer pensionärerna och välfärden före en ansvarslös invandringspolitik.”

För övrigt går all socialistisk politik ut på att ställa grupper i form av samhällsklasser, såsom borgare och medlemmar ur arbetarklassen, fackanslutna och icke fackanslutna, jordägare och lantarbetare etcetera, mot varandra.

”Det är populistiskt och går ut på att skapa hat och splittring”.

”Argument” av denna typ är i sig så svepande, osakliga och populistiska att de knappast är värda att bemötas i en seriös debatt. De framfördes i KF-debatten framförallt av Robert Halef (KD), som därmed avvek från sin egen partiledares uttryckta mening.

Bloggaren i KFs talartol den 2 mars 2010. Foto: Rickard Graff

Ebba Busch Thor yttrade vid en pressträff den 25 februari: ”Kostnader för integration har nu gått över till kommunerna. Det är kommunerna som får stå för notan för boende, skolgång och bidrag.” KD vill att försörjningsstödet för arbetslösa skall ersättas med en statlig dagpenning. Halef borde kanske upplysa sin partiledare om att hon är populistisk och hatfull?

”Man kan inte mäta människor i ekonomiska termer”.

Ytterligare ett av dessa svepande, intetsägande och uteslutande emotionellt motiverade argument, som bland andra kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) brukar svänga sig med. Den fråga som omedelbart inställer sig är då: varför kan man göra det inom exempelvis områden som skola, äldreomsorg och sjukvård men inte inom migrationsområdet? All politik handlar till syvende og sidst om människor.

”Det är omöjligt att räkna ut vad invandringen kostar”.

Vem som helst med normal fattningsförmåga begriper att det är fullt möjligt att beräkna invandringens kostnader på såväl statlig som kommunal nivå. I mitt debattinlägg från talarstolen under KF-debatten anförde jag en SD-interpellation till kommunstyrelsens ordförande i Uppsala som exempel.

Boel Godners motsvarighet i Uppsala, Erik Pelling (S), lyckades för sin del i interpellationssvaret ange nettokostnader, när kostnader och intäkter beaktats, enligt följande och då ej endast för ett utan för fyra år: 2014: – 76 760 000; 2015: 63 718 000; 2016: – 53 846 000; 2017: 89 257 000.

Jag vill gärna tro att både Södertäljes KS-ordförande och samma kommuns ekonomiavdelning är lika kompetenta som motsvarigheterna i Uppsala, men osvuret är kanske bäst.

I Uppsala har man, till skillnad från i Södertälje, koll på invandringens kostnader.

”Vad vill ni göra med en sådan statistik”?

I de argument mot SD-motionen som framfördes från talarstolen antyddes – eller sades rent ut – att SD Södertälje vill upprätta ett register över invandrare. Ytterligare ett av dessa ovidkommande argument som uteslutande syftar till att misstänkliggöra och stigmatisera.

SD Södertälje anser helt enkelt att det är viktigt att ha tillgång till klara fakta, icke minst ekonomiska sådana, när viktiga politiska beslut som involverar många människor skall fattas. Södertälje kommuns så tydligt uttryckta vilja att mörka och dölja fakta på immigrationens område håller inte i längden!

”Vi måste ta emot människor som flyr från krig och elände”.

Att ge människor som flyr undan krig och olika typer av konflikter är naturligtvis, åtminstone i teorin, behjärtansvärt. Men pro primo kan vi inte ta emot hur många som helst utan att det blir negativa konsekvenser för hela samhället; pro secundo kan det vara svårt och ibland omöjligt att avgöra vilka som är verkliga flyktingar och vilka som är vad som brukar kallas bankomatflyktingar.

Som Jimmie Åkesson framhöll i sitt tal till Sverigedemokraternas landsdagar i Örebro 2019: ”Vi räddar gärna världen, men låt oss först rädda vår del av den.” I vilket fall som helst: Sverige är fullt!

”Migration är en statlig angelägenhet”.

Sveriges migrationspolitik bestäms förvisso på statlig nivå, Det innebär givetvis inte, att det skulle vara en nackdel för kommuner och regioner att ha koll på de egna siffrorna. Tvärtom skulle detta underlätta för Södertälje och andra kommuner i händelse av exempelvis förhandlingar med staten om invandringsvolymer och eventuella statsbidrag i anledning av dessa.

 

Några intryck från en miljödebatt

Bloggaren i fullmäktiges talarstol. Foto: Rickard Graff

Vid budgetdebatten i Södertälje kommunfullmäktige den 25 november 2019 talade jag bland annat i ämnet ”miljö”. Det bestämde jag mig för på sittande möte eftersom vi i SD inte hade någon föranmäld talare.

Eftersom det jag hade att säga fullmäktige, åhörare samt webblyssnare/tittare väckte viss uppmärksamhet – bland annat hamnade jag på Länstidningens förstasida – följer här en utskrift av det korta talet:

Det har framgått här i dag att flera partier konkurrerar om att vara miljövänligast och mest klimatinriktat. Det är en uppgörelse vi inte lägger oss i.

Vi i SD har en mer jordnära och mindre fundamentalistisk approach. Vi utgår från att varje individ har ett ansvar för sin närmiljö. Bland annat vill vi: ta itu med nedskräpning i stadsmiljö och natur; få till stånd ett acceptabelt vägunderhåll; verka för att livsmedel så långt möjligt produceras i vår närmiljö; förbjuda fyrverkeriterror; betona vikten av rent vatten.

Självklart skall vi minska miljöfarliga utsläpp och skadliga ämnen där så är möjligt. De missförhållanden som hotar miljön i ett globalt perspektiv finns dock varken här i Södertälje eller ens i Sverige utan i exempelvis Kina, Ryssland och Tredje världen.

Det behövs därför inga drakoniska skatter på drivmedel eller flygresor, för att ta några exempel. Därför har vi inte som målsättning att genomföra så ”kraftfulla” klimatinsatser som möjligt utan föredrar att arbeta i det något mindre formatet här i Södertälje.

Det föll sig så att mitt anförande kom omedelbart efter ett tal av den mot Sverigedemokraterna ofta aggressive socialdemokraten, kommunalrådet Elof Hansjons, som återgav ett enligt honom förgripligt citat ur ett av mina ganska många blogginlägg om miljö och klimat. Målsättningen var att få det till att det föreligger en konflikt i vårt parti i klimatfrågan. Han frågade också om jag står fast vid vad jag skrivit.

Elof lyckades väl inte särskilt väl med detta. Jag framhöll dels att det som står på min privata blogg inte nödvändigtvis är i enlighet med officiell SD-politik, dels att jag aldrig någonsin ber om ursäkt för något jag skrivit på min blogg (eller någon annanstans). Och vår gruppledare Beata Milewczyk konstaterade att det jag skriver på min blogg är mina egna åsikter – inget konstigt i det.

Min insats i miljöavsnittet av budgetdebatten resulterade i en artikel i Ländtidningen. Foto: Tommy Hansson

Vänsterpartiets gruppledare Linda Sjögren – som vill införa ”klimatnödläge” i kommunen – uppmanade mig lyssna på vetenskapen. Jag svarade då att det finns många andra forskare som kommit till helt andra slutsatser än klimatalarmisterna med anknytning till FNs klimatpanel IPCC och menar att aktiviteter i solen eller havsströmmar kan ha väl så stor inverkan på klimatet som mänskliga utsläpp.

”Hittar du dina forskare på Flashback?” undrade då Linda sarkastiskt. Jag tyckte inte det ”argumentet” förtjänade något särskilt svar, men om V-Linda läser detta kan hon alltid klicka på den här länken och förvissa sig om att det nog finns högst seriösa forskare även på andra ställen såsom exempelvis Chalmers, Uppsala samt Lunds universitet: https://www.vaken.se/20-toppforskare-i-unikt-upprop-koldioxiden-paverkar-inte-klimatet/?fbclid=IwAR1oPEwa11v0mVFVLqBXQjgUzRpiUMECXTGyHSAWSTUb_ibDC7wOGkoo_dU

Även Centerpartiets mot SD ofta mycket otrevliga KF-ledamot Nina Wahlin (känd från dokusåpan ”Farmen”) gick i taket och förfasade sig över att jag uppmanade fullmäktiges ledamöter att läsa min blogg, då jag tror att de faktiskt skulle vara betjänta av detta, Ett vid närmare eftertanke mycket märkligt inlägg – menade hon att jag skulle uppmana folk att absolut inte ta del av min blogg?

Det borde väl eljest för varje tänkande individ vara helt självklart att klimatet skiftat i alla tider alldeles oavsett mänskliga aktiviteter. Som under det mildare klimat vi hade på våra breddgrader under vikinga- och medeltiden, som under den efterföljande så kallade lilla istiden vilken tillät Carl X Gustaf att tåga över de danska Bälten och inta Köpenhamn.

Den klimatförändringen bör vi svenskar vara tacksamma för – utan den hade delar av vårt land fortfarande varit danska.

De som köper klimatfundamentalismens domedagsbudskap förefaller helt oemottagliga för till synes självklara fakta av detta slag och fortsätter kalla meningsmotståndarna ”klimatförnekare”, detta trots att ingen förnekar att vi har ett klimat. Själv föredrar jag beteckningen ”klimathotsskeptiker”.

Det finns i nuläget inget annat ämne som ger upphov till samma känslosvall och brist på vanligt logiskt tänkande som just klimatet. Varför så är fallet kan man spekulera i. Själv tror jag det beror på att klimatengagemanget fyller ett slags religiöst vakuum i vårt sekulariserade samhälle – då blir det per automatik mycket hallelujande och tungomålstalande.. 

 

Spridda anteckningar från valet: Sverige är inte ett normalt land

Riksdagsvalet i ett nötskal i en tecknares perspektiv.

Nej, det blev väl inte de valresultat vi SDare i Södertälje hade hoppats på när vi bänkade oss för att hålla valvaka på valdagskvällen. 17,6 i riksdags- och 14,4 i kommunvalet är ändå 4,7 respektive 1,2 procentenheters ökning jämfört med förra valet. Ingen optimal utdelning – jag hade trott på 20-25 procent – men likväl ingen katastrof. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/valet-2018-har-ar-riksdagspartierna-storst-och-har-gick-det-samst/

Det är ingen överdrift att utnämna Socialdemokraterna till det här valets stora förlorare. 28,4 procent är partiets sämsta resultat sedan den allmänna rösträtten infördes, precis som jag hade förutspått. I riksdagsvalet 1911 erhöll S-partiet under Hjalmar Brantings ledning 28,5 procent av rösterna. Jämfört med partiets bästa val någonsin – krigsåret 1940 då Per Albin Hanssons parti fick 53,8 procent – har sosseriet så gott som halverats.

Inte heller för Moderaterna blev det något succéval. 19,8 procent är 3,5 procentenheter sämre än i 2014 års riksdagsval, även om M inte kommer i närheten av partiets genom tiderna sämsta valresultat om 11,53 procent 1970.

I övrigt kan noteras att Miljöpartiets framgångar i opinionen, efter att ha dragit maximal nytta av den varma sommaren och helt oseriöst tagit denna som intäkt för långtgående klimatförändringar, har brutits – med 4,4 procent hankar man sig nätt och jämnt över riksdagsspärren och tappar tio mandat. Även den rödgröna regeringens stödparti Vänsterpartiet halkade ner några procentenheter jämfört med de flesta opinionsmätningar och får nu nöja sig med 7,9 procent.

Bloggaren flankeras av SD Södertälje/Nykvarns ordförande Joachim Hagström och gruppledaren Beata Milewczyk på föreningens valvaka. Foto: Rickard Graff

Centern på 8,6 och Liberalerna på 5,5 procent innebär väl rätt ”normala” noteringar, under det att Kristdemokraterna jämte SD kan utnämnas till valets segrare: 6,4 procent för KD innebär partiets fjärde bästa resultat någonsin även om det var långt ifrån alla tiders högsta som inföll 1998 med 11,77 procent.

SDs kommunala valresultat på 14,4 procent medför ett mandat mer i fullmäktige, detta med reservation för att vårt parti kan komma att tappa ett mandat till Realistpartiet när detta lokalpartis resultat föreligger först i slutet på veckan. Detta hänger samman med att Länsstyrelsen klantat till det och inrangerat RP bland ”övriga” trots att partiet har 1 mandat i fullmäktige. Stapeln med övriga partier når i Södertälje upp till 4,0 procent och RP behöver 2,0 procent för att komma in. Realistpartiet är för övrigt det enda parti som sagt sig kunna samverka med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-ska-sodertalje-styras-fyra-ar-framat

Vårt valresultat i Södertälje är desto märkligare, som vi med vår duktiga gruppledare Beata Milewczyk i spetsen bedrivit en mycket aktiv valrörelse med rekordmycket annonsering i lokalpressen, talrika debattinlägg och ett träget arbete i valstugan. Kanske har några väljare svalt den skräckpropaganda som producerats av den socialdemokratiska lögnfabriken, jag vet faktiskt inte.

Patrick Claesson, gruppledare i framgångsrika SD Nykvarn, omges av Beata Milewczyk, Rickard Graff och Oscar Ståhlbrand på valvakan. Foto: Tommy Hansson

Nåväl, sosseriet tappade åtskillig mark även i Södertälje och gick ner 3,3 procentenheter sedan förra valet till 31,3 procent. Det ser dock ut som om Boel Godner kan fortsätta vanstyra kommunen i ytterligare fyra år genom blocköverskridande samverkan. Jag gläder mig dock åt att Sveriges verkliga extremistparti, Miljöpartiet, backar med hela 2,9 procentenheter ner till 5,4 procent. Stor segrare i Södertälje är relativt sett KD med 8,7 procent.

Eftersom SD Södertälje /Nykvarn är en gemensam kommunförening glädjer jag mig åt att Sverigedemokraterna når ett kanonresultat i lilla Nykvarns kommun med 15,3 procent, vilket resulterar i två nya mandat upp till fem. Inte undra på att gruppledaren Patrick Claesson var glad som en speleman på valvakan! Det i kommunen dominerande Nykvarnspartiet har via sin ledare Bob Wållberg meddelat, att man som det pragmatiska parti man är ej utesluter samverkan med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/nykvarnspartiet-stanger-inte-dorren-for-att-samarbeta-med-sd

Medan Sverigedemokraternas motsvarigheter i de övriga nordiska länderna i två fall ingår i regeringar och i det tredje ses som ett normalt parti som alla andra råder i Sverige en egendomlig beröringsskräck gentemot SD. Det förefaller som om övriga partier hellre ser att Sverige går under än att ens samtala med SD-representanter. Om skillnaderna i synen på systemkritiska partier i Norden har jag tidigare skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/10/11/en-nordisk-jamforelse-installningen-till-systemkritiska-partier-och-en-skrammande-framtid/

Redan ett dygn efter det att valresultatet offentliggjordes uttalade således Liberalernas ledare Jan Björklund, som slåss för sitt politiska liv, att den borgerliga alliansen spricker om något av dess fyra partier på något sätt samverkar med SD. Hellre skulle L söka stöd hos S eller MP, alltså två partier som innehåller gott om islamistiska element och har skänkt miljardbelopp i bistånd till den terrorbelastade Palestinska myndigheten .http://www.gp.se/nyheter/sverige/l-alliansen-spricker-vid-sd-samarbete-1.8174081

Förloraren Löfven försöker desperat klamra sig fast vid makten – vi får se hur det går.

Regeringsfrågan får i detta skede anses vara ytterligt osäker. Valets store förlorare, statsminister Stefan Löfven, tänker uppenbarligen klamra sig fast vid makten in i det längsta, kanske med hjälp av svikare i det gamla DÖ-underlaget. Det bästa från min konservativa horisont vore givetvis om M, SD och KD bildade regering, vilket hade inträffat i motsvarande situation i varje normalt land. Sverige är emellertid inget normalt land – här ligger en förlamande politisk korrekthet som en död hand över riket.

Slutligen noterar jag med tillfredsställelse att varken den öppet nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen  eller kryptonazistiska Alternativ för Sverige kom in någonstans. För sistnämnda parti blev det en bitter läxa att vare sig gillanden på Facebook eller ”hög energi” i valrörelsen räckte till. Inte heller Medborgerlig samling (som jag nog hade kunnat tänka mig rösta på om inte SD hade funnits), Piratpartiet eller Feministiskt initiativ gjorde någon succé, även om F! faktiskt kom in i några kommuner. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-gick-det-for-smapartierna-i-valet-2018