Posted tagged ‘riksdagen’

SD näst störst efter S hos DN/Ipsos – Löfven får bassning av sina egna

25 augusti, 2020

DN/Ipsos augusti 2020.

S fortfarande störst med 27 procent. SD andra störst med 21 och M tredje störst med 20 procent. Så ser det ut i den översta delen av listan för DN/Ipsos mätning 11-23 augusti 2020. https://www.expressen.se/nyheter/dnipsos-stodet-for-s-sjunker/

DN/Ipsos-mätningen följer därmed trenden att  Socialdemokraternas fördelaktiga corona-siffror är på väg att klinga av. 27 procent – mätningen anger endast procenttal i hela siffror – är enligt denna bloggare dock på tok för högt för ett parti, som är på väg att fullständigt tappa greppet över samhällsutvecklingen.

Statsministern och S-ledaren Stefan Löfven får därtill rejäl bassning från sina egna. Lena Mellin, välkänd kolumnist i Aftonbladet, skriver den 25 augusti att Löfvens sommartal, som sändes från SSUs kursgård Bommersvik i Nykvarns kommun, var dåligt. Under rubriceringen ”Löfven sade ingenting om någonting” skräder Mellin inte precis inte orden:

Det är en ynkedom att landets statsminister och ledaren för det största partiet inte kan berätta eller ens antyda för väljarna vad han anser är det viktigaste som står för dörren. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/70XR7w/lofven-sade-ingenting-om-nagonting

Karikatyrtecknaren Jeander ser på relationen mellan S och MP.

Nu blev det, menar Mellin, mest en massa till intet förpliktigande fraser utan substans: det mest dramatiska som hände under talet, som Melin ser det, var att två kanotister i varsin kajak gled förbi på sjön Yngern i bakgrunden.

Sverigedemokraternas notering på 21 procent innebär en uppgång med en procentenhet jämfört med den föregående mätningen under det att Moderaternas 20 procent är ett avancemang om tre procentenheter.

Fjärde störst blir Vänsterpartiet, som ökar med en procentenhet till 10 procent. Var tionde väljare är alltså beredd att rösta på ett parti med rötterna fast förankrade i kommunismen, som har miljontals liv på sitt samvete. Det måste sägas vara minst sagt anmärkningsvärt. Därefter följer Centerpartiet med 7 procent (7), Kristdemokraterna med 6 (7), Miljöpartiet på 4 (3) samt Liberalerna med 3 procent (4).

De båda sistnämnda partierna brukar turas om att hamna under riksdagsspärren på 4 procent i mätningarna – den här gången var det således Liberalernas tur. I SIFOs mätning nyligen var rollerna ombytta.

Nicklas Källeberg, opinionsanalytiker hos Ipsos, citeras på följande sätt i Expressen: ”Nu hörs allt fler kritiska röster om coronastrategin och Stefan Löfven anklagas för bristande ledarskap.”

 

SIFO augusti: Sossarna störst trots nedgång – MP utanför riksdagen

23 augusti, 2020

Mandatfördelningen i riksdagen om de nya SIFO-siffrorna varit valresultat.

Även om Socialdemokraterna med god marginal alltjämt är landets största parti tappar S 2,2 procentenheter i den senaste opinionsmätningen från Kantar/SIFO. 27,8 procent är inte så långt från det senaste valresultat på 28,2 procent. Moderaterna ökar däremot med 0,8 procentenheter och når nu 20,3 procent, vilket är marginellt bättre än i valet 2018. https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/valjarbarometer-augusti-2020

Tredje störst hos SIFO är Sverigedemokraterna – upp 0,8 procentenheter till 19,7 procent vilket är 2 procentenheter bättre än i senaste valet, men rätt långt från partiets toppnoteringar i opinionen. Vänsterpartiet ökar med 0,4 procentenheter till 9,2, vilket är dryga 1 procentenhet bättre än i valet. Centerpartiet, vars föräldralediga ledare Annie Lööf snart åter skall vara i tjänst, befinner sig med 7,8 procent i stort i paritet med valresultatet.

Samma sak kan sägas om Kristdemokraterna som nu noteras för 6,4 procent, en liten minskning jämfört med närmast föregående SIFO-mätning. Liberalerna gör en stark upphämtning – 4,2 procent är en ökning med 0,8 procentenheter och över riksdagsspärren, vilket kan förklaras med att partiet framstått som relativt aktivt med skilda slag av förslag och utspel. Enda parti som missar riksdagen är Miljöpartiet, som får nöja sig med 3,6 procent.

Det finns flera skäl till MPs debacle. Det tyngst vägande torde vara att svenska folket vid det här laget har fått nog av partiets mer eller mindre svagsinta politik omfattande höjda skatter på bland annat drivmedel, plastpåsar och take-away-förpackningar. Inte heller partiets blatanta klimatextremism lär falla i särskilt god jord. Så hamnar också MPs språkrör Isabella Lövin respektive Per Bolund ständigt i botten i förtroendemätningarna.

Enligt en undersökning i regi av Oxford University är svenskarna näst mest skeptiska till miljönissarnas klimatalarmism: 9 procent tar inte de ständigt återkommande larmen – typ nu har vi bara tio eller fem år eller bara några månader på oss – seriöst. Det är ett faktum att jorden ännu inte gått under trots att FNs biträdande generalsekreterare Maurice Strong redan 1972 fastslog, att vi endast har tio år på oss att rädda planeten. https://samtiden.nu/2018/10/vi-har-tio-ar-pa-oss-idag-liksom-1972/

Isabella Lövins och Per Bolunds glada miner återspeglas inte i undersökningsresultaten.

De enda som enligt undersökningen har större skepsis gentemot propagandan om klimatförändringar var amerikanerna med 12 procent. För australiensarna gällde 8 och för norrmännen 7 procent. Undersökningen omfattade 80 000 deltagare från 40 länder. https://www.expressen.se/nyheter/klimat/svenskarna-skeptiska-till-klimatforandringar/

Enligt SIFOs Toivo Sjörén, som en gång i tiden var förbundsordförande för Moderata ungdomsförbundet (MUF), har coronaeffekten i svensk politik avtagit. Sossarna kan därför inte räkna med några extra pluspoäng på grund av sin smittostrategi. Istället hamnar ”normala” politiska frågor som ekonomi, migration och kriminalitet mer i fokus. Noteras bör dock att S-partiet har stärkt sin position sedan SIFOs marsmätning, då partiet endast nådde 23,5 procent.

Trots sosseriets kräftgång behåller regeringsblocket sin maktposition och skulle få 179 mandat i riksdagen om SIFO-siffrorna hade varit valresultat. De tre oppositionspartierna lyckas bara komma upp i 170 mandat.

Resultat SIFO augusti 2020 (förändringarna jämfört med den föregående mätningen inom parentes):

Socialdemokraterna 27,8 (-2,2) – 102 mandat.
Moderaterna 20,3 (+0,8) – 75 mandat.
Sverigedemokraterna 19,7 (+0,8) – 72 mandat.
Vänsterpartiet 9,2 (-0,4) – 33 mandat.
Centerpartiet 7,8 (+0,8) – 29 mandat.
Kristdemokraterna 6,4 (-0,4) – 23 mandat.
Liberalerna 4,2 (+0,8) – 15 mandat.
Miljöpartiet 3,6 (+0,1) – 0 mandat.

 

 

Kraftigt förtroenderas för Löfven – Sabuni den enda som ökar bland partiledarna

11 augusti, 2020

 

Av partiledarna är det bara Nyamko Sabuni (L) som ökar i förtroende hos Expressen/SIFO i augusti 2020 (även om endast 8 procent säger sig ha förtroende för henne).

Ordningen återställd. Eller näst intill i alla fall. Så skulle man lämpligen kunna sammanfatta Expressen/SIFOs mätning av väljarkårens förtroende för våra partiledare i augusti 2020. S-ledaren och statsministern Stefan Löfven noteras således för ett rätt anmärkningsvärt tapp om 8 procentenheter – från 47 procent i juni till 39 som tycker att han inger ganska stort eller stort förtroende i augusti. https://www.expressen.se/nyheter/fortroendet-rasar-for-lofven-och-regeringen/

39 procent tycker dock denna bloggare är på tok för högt för att gälla Sveriges troligen mest inkompetente regeringschef någonsin. Även om socialdemokraten Rickard Sandler (1925-26) samt liberalerna C. G. Ekman (1926-26, 1930-32) och Ola Ullsten (1979-82) inte heller precis var några höjdare. Löfvens tapp är det enda resultatet i den aktuella mätningen som är statistiskt säkerställt.

Toivo Sjörén, opinionschef på SIFO, förklarar Löfvens minskande förtroende på följande sätt: ”Den positiva coronaeffekten är avtagande.” Det är säkert så att regeringen, i mångas ögon, ridit ut coronastormen på ett någorlunda positivt sätt utan att tillgripa drakoniska nedstängningar eller tvång av skilda slag. Jag måste erkänna att även jag uppskattar detta, även om jag naturligtvis är medveten om att den kinesiska smittan långt ifrån är utrotad.

Ännu märkligare än att närmare 40 procent gillar Löfven är i mitt tycke att Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt sägs åtnjuta 38 procents förtroende. Detta för en partiledare vars parti – som hämtar sina rötter i den gamla sovjetkommunismen – i senaste opinionsmätningen (Aftonbladet/Demoskop) endast lyckades skrapa ihop 6,8 procent. Man kan sannerligen undra på vad sätt Sjöstedts avisera avflyttning till Vietnam i slutet på oktober kommer att påverka Vs väljarstöd.

Förutom Löfvens störtdykning i förtroendeligan är det inte särskilt mycket som har hänt sedan den närmast föregående mätningen i juni. Värt att notera i marginalen är emellertid, att den enda partiledare som de facto noteras för en förtroendeökning är Liberalernas Nyamko Sabuni, låt vara att hon fortsätter att dväljas i förtroendeligans absoluta bottenskikt; 8 procent är en ökning med 1 procentenhet.

Stefan Löfven tappar stort i förtroendeligan. Bilden illustrerar en av de troliga anledningarna härtill. Teckning: Micke Carlsson

Moderaternas Ulf Kristersson tappar 1 procentenhet och får nu 34 procent, Kristdemokraternas Ebba Busch tappar 2 procentenheter ner till 31 procent under det att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson – som i år kan fira 15 år som partiledare – tappar 1 procentenhet till 26 procent. Centerpartiets Annie Lööf skuggar med 25 procent. Inte så illa av en partiledare som varit borta sedan december 2019 på grund av en komplicerad förlossning, då hennes och makens andra barn föddes. Anders W. Jonsson har vikarierat för Lööf. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dOQ1xq/annie-loof-har-fatt-sitt-andra-barn-blir-kvar-pa-sjukhus-en-tid

I undersökningens bottenskikt återfinns, förutom Sabuni, Miljöpartiets båda så kallade språkrör tillika statsråd Isabella Lövin och Per Bolund. Något som rimmar utmärkt väl med att MP numera oftare återfinns nedanför än ovanför riksdagens fyraprocentsspärr. Att detta obalanserade extremistparti tillåts diktera Jök-regeringens politik i vissa avseenden och därmed hålla det arma svenska folket som gisslan är givetvis en skandal utan dess like!

Expressen/SIFOs förtroendemätning för augusti 2020:

Stefan Löfven (S) 39 procent (- 8)
Jonas Sjöstedt (V) 38 procent (+- 0)
Ulf Kristersson (M) 34 procent (- 1)
Ebba Busch (KD) 31 procent (- 1)
Jimmie Åkesson (SD) 26 procent (- 1)
Annie Lööf (C)  25 procent (- 2)
Isabella Lövin (MP) 9 procent (- 2)
Nyamko Sabuni (L) 8 procent (+ 1)
Per Bolund (MP) 8 procent (- 2)

Demoskop: SD och M ökar mest – katastrof för MP och V

8 augusti, 2020

Aftonbladet/Demoskop augusti 2020.

Enligt Peter Santesson, opinionschef vid mätinstitutet Demoskop, tyder den senaste mätningen på en normalisering av det partipolitiska opinionsläget i Sverige. Han citeras i Aftonbladet: ”Vi börjar röra oss tillbaka till läget före corona, men det går lite långsammare än vi hade trott.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Qod4wJ/coronaeffekten-borta-for-lofven?fbclid=IwAR3EU8If-6XwFGkXVnI9t9pfAFX2OEnXaQm61aHQEOJ8H9b_F-eljMEiDr8

Socialdemokraterna är alltjämt rikets största parti trots en nedgång med 1,2 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Jag kan inte säga att jag är förvånad över att tappet inte är ännu större – folk har en omvittnad benägenhet att hålla sig till det trygga och invanda i omtumlande tider och Kina-smittan är på långa vägar ännu inte ett avslutat kapitel.

Hoppingivande för oss som håller tummarna för oppositionen är att även Vänsterpartiet och Miljöpartiet går tillbaka. V med så mycket som 1 procentenhet ned till 6,8 procent och MP med 0,6 procentenheter ner till 3,4 procent, det vill säga klart under riksdagsspärren. Miljöpartiets partisekreterare Märta Stenevi säger till Aftonbladet: ”Vi ser allvarligt på siffrorna och opinionsläget och är inte nöjda med att inte få ut vår egen politik.”

Möjligen kan man spekulera i att den ovanligt kalla och regniga månaden juli kan ha fått folk att ifrågasätta MP:s ständiga tjat om den globala uppvärmningen, ett ämne jag tog upp i ett debattinlägg i Länstidningen, Södertälje den 5 augusti: https://www.lt.se/artikel/debatt-ar-vi-pa-vag-mot-ny-liten-istid-kallaste-juli-pa-nara-60-ar?fbclid=IwAR3LsjPX6K6zQ-o6J477I3lDnA0hPasKK1XmY9jfcMrlntP2VEFjS5J9V7g

Såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna går framåt med 0,8 procentenheter till 21,6 respektive 20,5 procent. Vilket tyder på att M förstärkt sin ställning som ledare för den icke-socialistiska oppositionen – partiet har såvitt jag kan bedöma lyckats något bättre än SD med att synas i debatten.

Ebba Busch Thor med sin dåvarande pressekreterare Fredrik Hardt i ett Pride-tåg i Stockholm för några år sedan.

Fjärde största parti hos Demoskop är Centerpartiet med 8,8 procent. Det är en framryckning med 0,4 procentenheter jämfört med föregående mätning. Sjätte störst är Kristdemokraterna med 5,6 procent (-0,1). Det är en tämligen normal notering för KD men långt ifrån de glädjesiffror partiet en gång var uppe på. Det kan tas för givet att flertalet av KDs konservativt disponerade sympatisörer inte är överförtjusta över partiledare Ebba Buschs entusiasm för Pride-spektaklet.

Återstår att redovisa resultatet för Liberalerna, som verkligen inte är mycket att hurra för – 3,3 procent (+ 0,1) placerar L med god marginal under riksdagsspärren på 4 procent. Jag tror Nyamko Sabuni och hennes stab redan nu får inrikta sig på en tillvaro utanför riksdagen och eventuellt också på att hitta en ny partiledare. Sabuni har på intet sätt rosat marknaden.

Stapeln för ”övriga partier” når denna gång upp till 2,7 procent.

Skulle vi ha val i dag så skulle vi av allt att döma få ett ytterst välbehövligt regeringsskifte. De regeringsbärande partierna S, MP, C och V lyckas nämligen bara skrapa ihop 42,8 procent; räknar vi bort de två partier som hamnar under riksdagsspärren blir det endast 36,1 procent. Oppositionspartierna M, SD och KD å sin sida noteras för 47,7 procent.

 

 

Jimmie Åkessons sommartal: Hård kritik mot Löfven, Johansson och ”extremistpartiet” MP

8 augusti, 2020

”Tomma floskler betalar inga räkningar”, konstaterade Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson bland annat i sitt sommartal i Sölvesborg den 26 augusti 2020 och syftade i första hand på statsminister Stefan Löfven som fick sig en ordentlig känga i Åkessons tal. Hela talet kan avnjutas via nedanstående länk.

Partiledarnas sommartal har detta den kinesiska smittans år ett något annorlunda format än tidigare: de talar direkt till TV-tittarna och till den lilla publik som eventuellt finns på plats. I Jimmies fall bestod den av ett tiotal lokala SD-medlemmar från Sölvesborg. Det nya formatet gjorde sannolikt att talet blev mer koncist och avspänt än det eljest skulle ha blivit, då SD-ledaren inte behövde pausera för att ge utrymme för publikens reaktioner.

Om Löfvens framträdanden sade Jimmie: ”Orden finns där. Men substansen är på gränsen till obefintlig.” Den uppfattningen torde SD-ledaren dela med många andra, däribland Aftonbladets kolumnist Lena Mellin som i sin krönika den 25 augusti menade att Löfven i sitt sommartal på Bommersvik sade ”ingenting om någonting”. Ändå var det nog justitieminister Morgan Johansson som fick den värsta slängen av Åkessons slev.

Jimmie Åkesson påminde om att Morgan Johansson vid ett flertal tillfällen försäkrat att gängkriminaliteten skall knäckas eller är på god väg att knäckas. Som alla vet tycks dock denna typ av brottslighet vara mer livskraftig än någonsin. I Angered norr om Göteborg har konflikten mellan två rivaliserande gäng lett till att ena sidan satt upp vägspärrar i syfte att kontrollera vilka som åker ut och in i området. https://samtiden.nu/2020/08/inte-polisen-utan-kriminella-upprattar-vagsparrar-i-goteborg/

”Det blir helt enkelt aldrig som Morgan säger”, sammanfattade Åkesson justitieministerns uttalanden.

Varken Morgan Johansson eller Stefan Löfven fann nåd inför Jimmie Åkessons ögon.

SD-ledaren var därtill ofin nog att påminna publikum i Sölvesborg och framför TV-apparaterna om ett uttalande som Morgan Johansson i egenskap av nybliven folkhälsominister i Göran Perssons regering gjorde 2002. Då hette det att Sverige skulle vara narkotikafritt inom tio år, en vision som först framställts av socialminister Lars Engqvist (S). Det blev inte riktigt så. https://www.sydsvenskan.se/2002-11-25/minister-har-nollvision-om-knarket

Vidare ägnade Åkesson en försvarlig del av sitt tal åt den skenande kriminaliteten i riket med allt grövre våldsbrott såsom mord, överfallsrån och våldtäkter. ”Sverigedemokraterna kommer aldrig någonsin”, inskärpte SD-ledaren, ”att acceptera Sverige som ett paradis för kriminella utlänningar från världens alla hörn.” Grova brottslingar utan svenskt medborgarskap skall obönhörligen utvisas efter fullgjort straff, menade Åkesson, en praxis som alltför ofta hamnar på undantag i dag då det ofta förklaras från rättsväsendets sida att en utvisning inte ”kan” verkställas av någon anledning.

Som exempel på att det daltas med brottslingar inom ramen för regeringens ”saft- och bullepolitik” tog Jimmie Åkesson upp fallet med de två unga våldsbrottslingar som fritogs från Råbyhemmet i Lund den 19 augusti av beväpnade män. En av de fritagna var en 19-åring som dömts för ett beställningsmord på en byggföretagare på Lidingö 2018.

Den dömde var vid tillfället 17 år och dömdes därför till fyra års sluten ungdomsvård för ett brott som kunde ha lett till livstid om gärningsmannen varit över 21 år. Så värst ”sluten” var emellertid inte den så kallade vård mördaren undergick. Hans väpnade befriare kunde således lätt hoppa över ett stängsel och bereda sig tillträde till området. ”Mördare skall sitta i fängelse, inte på ungdomshem”, konstaterade Åkesson. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y3Lz9a/rikslarm-efter-fritagna-mordare

Den av Socialdemokraterna ledda röd-gröna regeringen fann sammanfattningsvis ingen som helst nåd inför Jimmie Åkessons ögon. ”Socialdemokraterna har blivit ett parti som tömt sig själva på alla former av hederlighet”, ansåg Åkesson och lyfte också fram det faktum att S-partiet väldigt gärna dansar efter det gröna ”extremistpartiet” (Åkessons ord) Miljöpartiets pipa. SD-ledaren gav också den havererade migrationspolitiken, som medfört att alldeles för många människor med ursprung i länder med kulturer och värderingar vitt skilda från våra egna tagit sig in i vår land,  skulden för den skenande brottsligheten.

Regeringen fick också ordentligt på pälsen för att den vikit ner sig i EU-förhandlingarna och gått med på att ge 10 miljarder kronor i bidrag till andra EU-länder – pengar som Åkesson menade kunde ha gjort betydligt bättre nytta på hemmaplan.

Enligt SD-ledaren hade de 10 miljarder Sverige skänkte till andra EU-länder gjort större nytta på hemmaplan.

Han pekade vidare på att det i riksdagen finns tre partier som med litet god vilja kan kallas konservativa – SD, M och KD – och som borde finna vägar till samverkan för landets bästa, dock utan att nödvändigtvis utgöra ett formellt block.

Jag har sparat kritiken till sist. Åkesson inledde sitt sommartal genom att angripa regeringens pandemihantering och dessutom slå ett slag för munskydden. Eftersom jag i olika sammanhang framhållit som min åsikt att det är olämpligt att söka plocka partipolitiska poäng på coronapandemin är det något jag personligen inte kan stödja. I den här frågan behövs snarare nationell samling och inte splittring!

Slutligen tycker jag Jimmie Åkesson kunde ha tagit upp en av SDs viktigaste frågor i sitt tal – det militära försvaret. Det hade varit särskilt angeläget just i dessa dagar, så Ryssland använder landstigningsbåtar i övningar i Sveriges närområde och regeringen beslutat om en militär insats som dessutom kallas ”en skarp insats” och inte en övning som ett sätt att inför ryssarna markera svensk närvaro. Inte heller hade jag protesterat om Åkesson uttalat sitt stöd för den demokratiska oppositionens manifestationer i Belarus, i praktiken Europas enda kvarvarande kommunistdiktatur. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/P9WE4J/forsvarsmakten-det-har-ar-ingen-ovning–utan-en-skarp-insats

Sverige-bildens utveckling: från internationellt föredöme till pariastat

28 juni, 2020

 

Företrädare för ”världens första feministiska regering” besöker Iran.

Sveriges rykte utomlands är inte längre vad det har varit. Från att tidigare ha ansetts vara ett internationellt föredöme som det perfekta exemplet på ”demokratisk socialism” med såväl välfärd som bibehållen demokrati, betraktas vårt land numera på sina håll som en pariastat. https://www.msn.com/en-us/news/world/sweden-tries-out-a-new-status-pariah-state/ar-BB15Qn1L

Det liberala flaggskeppet The New York Times – i och för sig långt ifrån alltid något sanningsvittne – hade således den 25 juni en artikel med rubriken ”Sweden Tries Out a New Status: Pariah State”. Bakgrunden är, föga oväntat, den svenska hanteringen av Kina-smittan. I artikeln citeras förra norska statsministern Gro Harlem Brundtland: ”When you see 5000 deaths in Sweden and 230 in Norway, it is quite incredible.”

I tidningstexten omtalas också det faktum, att svenskar inte är välkomna i något av de andra nordiska länderna på grund av rädsla för smittorisken. Personligen anser jag denna rädsla vara våldsamt överdriven, men jag kan inte förneka att den existerar och att den ger Sverige och oss svenskar ett dåligt rykte.

Svenska kvinnor i slöja blir världsnyhet

Jag undrar om inte den minskade uppskattning av Sverige i världen vi nu ser tog sin början, då ett antal kvinnliga medlemmar i ”världens första feministiska regering” jämte statsminister Stefan Löfven besökte Iran i februari 2017 för att underteckna ett antal handelsavtal med mullorna i Teheran. Det blev en världsnyhet då de svenska ministrarna uppträdde i slöja och i övrigt såg ut som om de hade ekiperat sig i närmaste lumpbod.

Det konstaterades i världspressen, att vare sig Tysklands förbundskansler Angela Merkel eller Storbritanniens premiärminister Theresa May hade beslöjat sig i möten med iranska ledare. De svenska ministrarna fick kritik från feminister såsom den iranska journalisten Masih Alinejad, som menade att svenskorna borde ha kritiserat diskrimineringen av kvinnor i Iran i stället för att dansa efter mullornas pipa.

Dåvarande EU- och handelsministern Ann Linde tillhörde de svenska delegaterna i Iran. Som utrikesminister sedan september 2019 har hon knappast inneburit någon förbättring jämfört med sin föregångerska på posten, Margot Wallström vilken lyckades med konstycket att göra sig ovän med både arabstaterna och den judiska staten Israel – i sistnämnda land förklarades hon persona non grata.

Dansande polis i Stockholms Pride-tåg.

Orsaken till israelernas ställningstagande bottnade dels i att en av den nya svenska regeringens första åtgärder 2014 var att erkänna det så kallade Palestina som statsbildning, dels att Wallström i riksdagen anklagat Israel för att ägna sig åt ”utomrättsliga avrättningar” då man oskadliggjorde palestinaarabiska terrorister. https://svenska.yle.fi/artikel/2015/01/15/sr-wallstrom-persona-non-grata-i-israel

Ett direkt beklämmande intryck gjorde Linde vid en TV-intervju med tyska Deutsche Welle, då hon i en intervju skulle försvara Sveriges pandemistrategi på grötig engelsk-skånska. Bland annat påstod hon att i Sverige kunde alla som ville bli testade för den kinesiska smittan, vilket var sakligt fel. I efterhand sökte hon, med begränsad framgång, rådda sitt anseende med att hon hade menat Stockholm och inte Sverige som helhet. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7500581

Kritiken lät inte vänta på sig. Bland annat anmälde Sverigedemokraterna Ann Linde till riksdagens konstitutionsutskott (KU) för att hon ljugit om pandemitestningen.

Listan över exempel som visar att bilden av Sverige som internationellt föredöme flagnat betänkligt skulle kunna göras mycket lång. Jag skall ge ytterligare ett par exempel. Ett är att personer med funktionsnedsättning halkat efter betydligt i det svenska så kallade välfärdssamhället, vilket konstateras av Elisabeth Wallenius, ordförande i Funktionsrätt Sverige i en debattartikel i Expressen den 3 december 2019. https://www.expressen.se/debatt/sverige-fran-foredome-till-riktigt-daligt-exempel/

Sanningen är att inte ens ett av världens största skatteuttag räcker till för vård av sjuka, handikappade och andra behövande i dagens Sverige. Inte när oproportionerliga resurser går till att vidmakthålla världens mest extrema immigrationspolitik.

Kommer därtill polismaktens sorgliga utveckling under senare år. Från att ha satt brottslighetens bekämpande i första rummet tycks svensk polis numera prioritera socialt experimenterande och genustrams – vi har sålunda sett manliga gay-poliser i uniform dansa i Pride-tåg och en kvinnlig polis som böjt knä inför våldsamma demonstranter samtidigt som hon gjorde black power-hälsning.

Sådant borde enligt mitt förmenande resultera i avsked på grått papper. Så kommer dock icke att ske – istället uppmuntras svåitt jag förstår dylikt beteende från den högsta polisledningen. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/06/06/efter-knafallet-infor-valdet-vad-ar-det-som-hander-med-den-svenska-polisen/

Coronakrisen: det måste bli ett slut på kriget mot de äldre!

8 juni, 2020

Annika Strandhäll: De äldre sätter press på svensk sjukvård.

Det är inte flyktingmottagningen som sätter press på den svenska sjukvården utan de äldre. Det menade den dåvarande socialministern Annika Strandhäll (S) i en intervju med Aftonbladet den 26 april 2018. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/zLPBoK/strandhall-vardens-problem-beror-inte-pa-flyktingarna

Strandhäll citerades: ”Vi har en snabbt åldrande befolkning i Sverige. Medellivslängden ökar med 3,5 timmar per dag och vi har ett större antal kroniker med livslånga relationer till sjukvården i dag än för 30 år sedan.”

Allt färre vårdplatser, personalbrist och långa operationsköer kan vi således, enligt Strandhäll, skylla på samhällets äldre. Absolut inte på att Socialdemokraterna och andra etablerade partier under en följd av år har missat att allokera tillräckliga resurser till vården samt prioriterat en nära nog hämningslös invandring, något som givetvis har gått ut över alla andra samhällsfunktioner. Istället skall alla vi som är litet äldre stigmatiseras och ställas mot andra grupper som det tydligtvis är mer angeläget att hjälpa.

Nedprioriteringen av landets äldre medborgare har blivit obarmhärtigt tydlig under coronakrisen. Det är precis som Judith Skörsemo framhåller i ett debattinlägg i Blekinge Läns Tidning den 27 maj 2020: ”Coronakrisen har tydligt avslöjat de äldres status i dagens svenska samhälle. Nedvärderingen har skett successivt utan att de partier som borde slagit larm observerat hur illa det är förrän vi ser vad som händer nu.” https://nxt.blt.se/debatt/coronakrisen-avslojar-synen-pa-aldre/

Yngve Gustafson, professor i geriatrik vid Umeå universitet, menar i en intervju i Läkartidningen den 18 maj 2020: ”Många äldre dör i onödan utan korrekt bedömning.” Enligt statistik från Socialstyrelsen har nio av tio som avlidit i Sverige till följd av covid-19-viruset varit äldre än 70 år: de äldre har helt enkelt hamnat i strykklass. https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/05/geriatrikprofessor-manga-aldre-dor-i-onodan-utan-korrekt-bedomning/

Enligt Gustafson ordineras palliativ vård (vård i livets slutskede) utan att en noggrann medicinsk bedömning gjorts och ibland utan att ansvarig läkare ens träffat patienten. Enligt Socialstyrelsen kan en ”klinisk bedömning” göras via telefonkontakt med vårdpersonal efter en kortare vårdtid. Ju kortare vårdtider, desto fler människor som dör i onödan.

Det har sparats in på syrgasen ute i kommunerna.

Covid-19 innebär enligt professor Gustafsons synsätt heller inget nytt för sjukvården: ”Varje år dör äldre i vinterkräksjuka för att de nekas sjukvård, nekas dropp och dör av uttorkning. Det här är inget nytt. Det har gällt i många år.”

Läkartidningen sammanfattar professor Yngve Gustafsons kritik av dagens vårdsituation på följande sätt:

För att bättre skydda de äldre i pandemin borde de äldres immunförsvar ha stärkts näringsmässigt, bemanningen borde ha förbättrats, skyddsutrustning använts och de gamla borde inte ha prioriterats bort från adekvat medicinsk vård, enligt Yngve Gustafson.

Bland många vårdrelaterade tillkortakommanden märks att syrgasen sedan åtskilliga år tillbaka lyst med sin frånvaro på många äldreboenden i det av den kinesiska smittan hårt drabbade stockholmsområdet. Detta har många gånger skett på initiativ av de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna ute i kommunerna. Det har skett främst av två orsaker – landstinget står inte för kostnaderna samt explosionsrisken. https://www.vardfokus.se/tidningen/2006/nr-6-2006-6/brist-pa-syrgas-for-aldre-sjuka-far-kritik-av-lakare/

Syrgasbristen är endast ett exempel på att ansvariga politiker sparar friskt (eller kanske snarare sjukt) när gäller vård av äldre. Som Greta Thorin framhåller i en insändare i Norrköpings Tidningar den 27 juni 2019: ”Det behövs ett stort antal miljarder för att klara välfärden för en åldrande befolkning, säger finansministern. Underligt, det är alltid vårt fel, speciellt när det krisar i budgeten. Annars är vi OK, till exempel när vi vårdar anhöriga. Om vi nu på ålderns höst behöver omvårdnad, låt oss få det utan att ge oss dåligt samvete. Om det är några som ska ha dåligt samvete, så är det ni politiker.” https://nt.se/asikter/insandare/det-ar-alltsa-de-aldres-fel-om6182435.aspx

Den moderate riksdagsledamoten Thomas Finnborg tog i en motion (Motion 2017/18: 1307, rubricerad ”Forska bör man; geriatrisk och gerontologisk forskning i strykklass”, fasta på att den geriatriska och geronotologiska forskningen behöver satsas på. Han skriver i motionen bland annat: ”Bättre kunskap om äldres omsorg och sjukdomar och att utbilda kompetent personal är en ödesfråga.” I detta kan man bara instämma. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/forska-bor-man—geriatrisk-och-gerontologisk_H5021307

Finnborg menar att mer forskningsmedel skall öronmärkas för äldreforskning, vilket enligt motionären är en förutsättning för kunskap och kompetent personal.

Statsepidemiolog Anders Tegnell menar att smittspridningen uppvisar en avtagande trend.

SVTs Text-TV meddelar dagens datum, den 8 juni 2020, att antalet avlidna som en följd av covid-19 i Sverige är uppe i 4694 och att antalet smittade ligger på 43 133. I genomsnitt 40 personer har avlidit under den senaste tiodagarsperioden. Detta är enligt statsepidemiolog Anders Tegnell ”alldeles för många” men indikerar ändå en avtagande trend.

Jag tillhör inte dem som tycker att det är särskilt konstruktivt eller fruktbart att överösa vare sig Folkhälsomyndigheten eller regeringen med otidigheter. Den nivå som Sverige lagt sig på när det gäller hanteringen av Kina-smittan i stort är enligt mitt sätt att se fullt rimlig och inte alls särskilt släpphänt, vilket omvärlden har fått för sig att döma av de reserestriktioner som utfärdats mot oss svenskar. Såvitt jag kan se är de rekommendationer som angivits helt i nivå med svenskarnas benägenhet att rätta sig efter regler och förordningar.

Ett särskilt plus i kanten till att något obligatorium att bära mun- och nässkydd så här långt inte utfärdats. Dessas relevans i smittspridningshänseende diskuteras bland forskare och sjukvårdspersonal, varav några har pekat på att sprittspridningen faktiskt kan öka – också inom vården – om skydden är av enkel kvalitet eller gjorda av tyg. https://www.regionjh.se/nyheter/pressmeddelanden/rjhpress/debattenklamunskyddkanokariskforsmittspridning.5.de9af55171844b1271e19d.html

Den stora boven i dramat när det gäller det förfärande höga dödstalet beträffande covid-19 i Sverige är bristerna inom äldrevården, vilka går långt tillbaka i tiden och är en följd av att våra äldre – ditt denna bloggare med sina 68 år tillhör – under en följd av år behandlats som ett slags andra klassens medborgare. Vi skall ju ändå snart dö, så varför ägna överdrivet mycket resurser på oss? tycks snacket ha gått.

Coronakrisen innebär förhoppningsvis begynnelsen till en ändring till det bättre av detta inhumana synsätt. Det måste bli ett slut på kriget mot oss äldre!

Med Flyg och Lindholm i gränslandet mellan kommunism och nazism

26 maj, 2020

Nils Flyg var kommunisten som blev nazist. Sven Olov Lindholm gjorde motsatt ideologisk resa – från nazism till kommunism. De båda männens politiska utveckling tecknas av historikern Johan Stenfeldt i boken Renegater. Nils Flyg och Sven Olov Lindholm i gränslandet mellan kommunism och nazism (Nordic Academic Press 2019, 320 sidor).

Nils Svante Flyg (1891-1943) föddes i Stockholm som son till en trädgårdsarbetare och en kvinna ur arbetarklassen. Han engagerade sig tidigt i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen och fick i kraft av sin begåvning snabbt ledande positioner. När När Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) splittrades i en reformistisk och en revolutionär del 1917 anslöt sig Flyg till den senare, som fick namnet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSVP) med Karl Kilbom som partiledare – med andra ord blev han kommunist.

En betydande del av Flygs tidiga engagemang gällde kulturen: bland annat skulle främmande filmer och västerländsk deckarlitteratur bekämpas liksom degenerativ ”negermusik”. Nils Flyg var en flitig skribent och publicerade sina många alster i tidningen Stormklockan, som startats 1908 som en socialdemokratisk publikation. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stormklockan

Kapitalismen och imperialismen. Flygs ställningstaganden kom tidigt att kretsa kring kapitalismen och imperialismen, vilka båda skulle bekämpas. Johan Stenfeldt skriver (sidan 54): ”Allmänt stödjer han tanken att kapitalism är ett profitsystem, och att dess grundläggande orättvisa består i att den som säljer sin arbetskraft inte får njuta sitt arbetes frukter.” Den så kallade imperialismen blir nödvändig då kapitalismen till sin natur, i enlighet med lärofadern V. I. Lenins analys, förklaras vara expansionistisk och för sin överlevnad är beroende av global utsugning av människomassorna i vad som senare skulle bli känt som Tredje världen.

Det är värt att notera att Stormklockan inte var opåverkad av antisemitiska idéer som låg och skvalpade i tiden. Således publicerades återkommande en karikatyrteckning föreställande en sniken pantlånare med stereotypt judiska drag. Vulgärframställningen av den profithungrande juden blir här en sinnebild för den ondskefulla kapitalismen.

Sveriges socialdemokratiska vänsterparti splittrades 1921 sedan Tredje internationalen, Komintern, bildats med ambitionen att styra alla världens kommunistpartier från Moskva. Flyg följde med majoriteten vilken bildade Sveriges kommunistiska parti (SKP), senare Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) och numera bara Vänsterpartiet (V). Nils Flyg var 1924-29 ordförande i SKP och satt i riksdagen åren 1929-40.

Nils Flyg: kommunisten som blev nazist.

1929 inträffade så den största splittringen i SKPs historia. Båda falangerna behöll det gamla namnet och kunde skiljas åt genom att de kom att kallas Kilbommare respektive Sillénare efter partiledarna Karl Kilbom och Hugo Sillén. Vid riksdagsvalet 1934 kom Kilboms-falangen in riksdagen efter att ha fått 5,33 procent av rösterna medan Sillénarna bara kom upp i 3 procent. Den förstnämnda inriktningen bytte sedan namn till Socialistiska partiet (SP) med Nils Flyg som ordförande. https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4nsterpartiet

Nils Flyg hade inledningsvis inga problem med att acceptera sitt partis styrning från Moskva. När Komintern började inta en allt hårdare linje drog emellertid Flyg öronen åt sig och kom att intaga en alltmer kritisk hållning till den kommunistiska internationalen. Till detta bidrog också Kominterns beslut att Sovjetunionen skulle gå med i Nationernas förbund (NF). Slutligen blev såväl Kilbom som Flyg uteslutna ur Komintern.

Utan att gå in på alla bakomliggande faktorer kan konstateras, att Nils Flyg från senare delen av 1930-talet började orientera sig och sitt parti i en alltmer tysk- och nazivänlig riktning. Stenfeldt drar den tidsmässiga gränsen till 1937. Det började kring denna tidpunkt gå utför med Socialistiska partiet som hade stora problem med förlust av medlemmar och ekonomi – bland annat tvingades partitidningen Folkets Dagblad lägga ner 1940. När den två år senare återuppstod kunde detta ske endast med hjälp av ett ekonomiskt bistånd från Nazityskland omfattande 17 000 kronor i månaden, en ansenlig summa på den tiden..

Tyskland som ledande socialistisk makt. Johan Stenfeldts redogörelse för Nils Flygs ideologiska utveckling från kommunism till nationalsocialism visar att denna inte skedde genom ett abrupt brott mot allt vad han tidigare trott på. Snarare var den en gradvis övergång präglad mer av pragmatisk anpassning än en regelrätt kovändning. Övertygelsen att Sovjet svikit sina antiimperialistiska ideal som ledande socialistisk makt förde Flyg allt närmare Hitlers Tyskland, som han tenderade att betrakta som den ledande socialistiska statsbildningen.

Karl Kilbom ledde det ena av två kommunistpartier.

”Att ställa sig på Hitlers sida var således att ställa sig på framtidens sida” (sidan 143), sammanfattar Stenfeldt Flygs inställning från 1937 och framåt. ”Betraktat på detta sätt framstår Flygs utveckling mindre som en gåta. I själva verket rymmer den ett stort mått av logik, och präglas av en positionsförändring som bär starka kontinuiteter och som vägletts av principer som är kontinuerliga över tid: historicism och dialektik.”

Det kan tyckas paradoxalt att det var det Flygs marxistiska övertygelse som ledde honom till att ta ställning för Hitler och nationalsocialismen, men så är knappast fallet. Exemplet Nils Flyg är en illustration så god som någon till de totalitära ideologiernas intressegemenskap.

Medan andra bedömare antytt att Nils Flyg begick självmord var det enligt Johan Stenfeldt en blodpropp i hjärtat som  i början av 1943 ändade Flygs liv i hemmet i Nacka vid 51 års ålder.

Under det att Nils Flyg i egenskap av riksdagsledamot under elva år kan sägas ha tillhört det politiska etablissemanget i Sverige är så inte fallet med Sven Olov Lindholm (1903-98). Han föddes i Jönköping men växte upp i Mjölby, där pappan var spannmålshandlare. Efter realexamen slog Lindholm in på den militära banan och blev furir 1923. Därefter utbildade han sig till underofficer och kom att verka vid regementet A9 i Stockholm. En stor del av hans arbetsuppgifter ägnades åt att rida in unghästar.

Krigsmakten,staten, nationalismen. Under sin tid i huvudstaden kom Sven Olov för första gången i kontakt med svenska fascister. Han blev tidigt aktiv i den av Konrad Hallgren 1926 bildade Sveriges fascistiska kamporganisation (SFKO). Det var initialt tre huvudfrågor som lockade Lindholm till fascismen: krigsmaktens betydelse för nationens försvar; synen på staten som en historisk-organisk skapelse; nationalismen som värn mot imperialismen. Däremot förefaller judefrågan ha haft underordnad betydelse i detta skede av Lindholms politiska medvetenhet.

.Johan Stenfeldt skriver (sidan 152): ”Trots att det är fascismen som karakteriseras är det märkbart att begreppen ´nationalism´och ´socialism´är de mest centrala.” Nationen var för Lindholm den av historiska orsaker mest ändamålsenliga grunden på vilken ett rättfärdigt samhälle kunde byggas. Den övertygelsen skulle följa med Sven Olov Lindholm livet igenom.

Sven Olov Lindholm som nationalsocialistisk talare – talarstolen ”pryds” av både hakkorset och Vasakärven.

1929 bytte SFKO namn till Nationalsocialistiska folkpartiet (NSFP) och året därpå bildade man tillsammans med Nysvenska folkförbundet (NSFF) Svenska nationalsocialistiska partiet (SNSP) med veterinären Birger Furugård från Deje i Värmland som ledare. Fokus hade efterhand förskjutits från Mussolinis fascistiska Italien i riktning mot Hitlers nationalsocialistiska Tyskland. Den kapable skribenten Sven Olov Lindholm – han behärskade såväl prosa som lyrik – utsågs till partisekreterare och redaktör för partitidningen Vår kamp. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Olov_Lindholm

Vasakärve istället för svastika. SNSP fick i riksdagsvalet 1932 omkring 15 000 röster motsvarande 0,61 procent. Således knappast någon hejdundrande succé. Lindholm och ett antal SNSP-medlemmar tröttnade snart på den alkoholiserade och nyckfulle Furugårds bristfälliga ledarskap och bildade Nationalsocialistiska arbetarepartiet (NSAP), som blev det ledande svenska nazistpartiet. Sven Olov Lindholm var den självskrivne ledaren.

1938 blev det nytt nambyte, denna gång till Svensk socialistisk samling (SSS). Trots att man försökte distansera sig från sin tyska motsvarighet genom att använda Vasakärven och inte svastikan som symbol förlorade partiet hart när allt stöd under Andra världskriget. Partiet upplöstses slutligen i juni 1950, sörjt av få.

Efter ett kvartssekel som ledande svensk nationalsocialist övergick Sven Olov Lindholm 1951 till att bli privatman. Han fick genom partivännen Sven Hedengren anställning som lagerförman på en maskinfirma. Lindholm var änkeman och hade året innan gift om sig med den 25 år yngre Vera Schimanski, vilken kommit till Sverige via Folke Bernadottes så kallade vita bussar tillsammans med sin mor och bror. Hon var emellertid övertygad nationalsocialist och hade i Hitlers Tyskland tillhört Bund Deutscher Mädel, den feminina motsvarigheten till pojkarnas Hitlerjugend. Äktenskapet varade till 1962.

Vera gifte redan samma år om sig med trädgårdsmästaren och nazisten Göran Assar Oredsson från Strängnäs som blev ledare för Nordiska rikspartiet, NRP, populärt kallat ”Assar och hans nassar”. Partiet, eller rättare sagt spillrorna av vad som var kvar av detta, lades ner 2009. Vera Oredsson har förblivit sin ideologiska övertygelse trogen och betraktas i dag vid drygt 90 års ålder som den svenska nationalsocialismens ”grand old lady”.

Konrad Hallgren – svensk fascistledare på 1920-talet.

Omedelbart efter krigsslutet publicerade Lindholm skriften Döm ingen ohörd, där han söker försvara eller i varje fall förklara sitt  ställningstagande som Sveriges främste företrädare för världens mest avskydda politiska rörelse. Lindholm menar sig vara diskriminerad och förföljd: ”Skall lynchjustisen eller lag och rätt råda?” frågar han sig på skriftens försättsblad. Författaren anklagar pressen för att fara med osanning om det svenska nazistpartiets relationer med Tyskland och menar ytterligare, att de tyska koncentrationslägren knappast varit värre än den motsatta sidans krigsförbrytelser.

Lindholms skrift kom ut i en ny och nästan dubbelt så omfattande utgåva 1967. Talet om ”lynchjustis” var borta och författaren redogör för hur han tvingats tänka om. Han uppehåller sig vid rörelsens ambitioner att förena nationalism och socialism och söker vidare tona ned nationalsocialismens judehat. Istället menar han att den negativa inställningen till judar berodde på viljan att bevara den nordiska så kallade folkstammen (vilket för övrigt under 1920- och 1930-talen var ett gångbart tema hos de flesta partier). I en sista upplaga av skriften 1968 utvecklar Lindholm ytterligare tematiken från året innan.

Exakt när Sven Olov Lindholm övergick från att vara nationalsocialist till att bli vänsteranhängare och kommunist – han var medlem i Vänsterpartiet kommunisterna – är inte helt fastställt, men kanske kan man sätta gränsen vid 1967 då Lindholm dels kom ut med andra utgåvan av Döm ingen ohörd, dels höll ett tal vid den tidigare partikamraten Gösta Hallberg-Cuulas grav. Härefter blir det vänsterengagemang för hela slanten för den ärrade nazisten.

FNL-rörelsen och Folkkampanjen mot kärnkraft. Sven Olov Lindholm hade vid flera tillfällen besökt Nazityskland och då icke minst partidagarna i Nürnberg. Han hade vederbörligen låtit sig imponeras av de fladdrande fanorna och facklorna, de till synes oändliga leden av uniformerade meningsfränder som i blankpolerade stövlar tågade till taktfast marschmusik och naturligtvis Führerns entusiasmerande tal. Då kunde han känna en oförglömlig gemenskap och sammanhållning.

Samma sorts känslor upplevde Lindholm på 1960- och 1970-talen i den så kallade FNL-rörelsen och Folkkampanjen mot kärnkraft: det var fart, det var fest, det var folkgemenskap med flygande fanor och klingande spel! Han berättar under rubriceringen Soldatliv och politik hur han upplevde allt detta:

En gång – 1. maj 1974 – anförtroddes jag att bära fanan åt Vasa FNL-grupp vid demonstrationen från Kungsträdgården till Hötorget. Det var 12 000 i tåget. På Kungsgatan tänkte jag på, att här marscherade mina ”egna trupper” för snart 40 år sedan under fanor med samma färger – blå-gul-röd – och jag tyckte det var något symboliskt med detta: innerst inne är det ju samma rättsbegrepp som driver mig som då, fast det tar sig andra uttryck. (Citerat från Stenfeldt, sidan 234).

En mindre lyckad FNL-demonstration i Stockholm i december 1972: ”Hanoi Jane” Fonda har fått rödfärg i håret av en USA-vänlig motdemonstrant.

Sven Olov Lindholm hade aldrig någon framträdande position inom vänsterrörelsen och lär inte heller ha eftersträvat någon sådan. För honom räckte det på äldre dar gott med att känna folkgemenskap och sammanhållning som fanbärare vid FNL-demonstrationer. Hans politiska utveckling är dock minst lika intressant som Nils Flygs ideologiska metamorfos av motsatt slag. De båda männens öden och äventyr, sådana de beskrivs i Johan Stenfeldts läsvärda bok, ger en god bild av de slående parallellerna mellan kommunism, nationalsocialism och fascism.

Sven Olov Lindholm avled i sitt hem i Rönninge i Salems församling söder om Stockholm vid 95 års ålder 1998.

Coronasuccé i opinionen för S – motigt för SD

17 maj, 2020

Demoskops väljarbarometer maj 2020.

De tre senaste opinionsmätningarna när detta skrivs bekräftar alla, att Socialdemokraterna och Stefan Löfven under coronakrisen skaffat sig ett stadigt grepp om väljarsympatierna. Folk i allmänhet håller sig till det de tycker känns tryggast och bäst. ”Ju längre krisen pågår, desto viktigare blir jobb- och ekonomiska frågor”, menar Demoskops opinionschef Peter Santesson. ”Förtroendemässigt är det hemmaplan för de tradionellt statsbärande partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna.”

Väljarbarometern Maj 2020

Socialdemokraternas notering är den högsta Aftonbladet/Demoskop-siffran sedan januari 2019 samt en uppgång med 2,2 procentenheter sedan april 2020. Moderaterna på andra plats får 20,7 procent, halvannan procentenhet bättre än i april. Det är också närmare 1 procentenhet bättre än i riksdagsvalet i september 2018.

Sverigedemokraterna minskar med jämnt 2 procentenheter jämfört med april men står ändå på dryga 1 procentenhet plus jämfört med senaste valresultatet. Härefter följer Centerpartiet på 10,0 (+-0), oförändrat sedan i april men väsentligt bättre än valresultatet. Vänsterpartiet minskar med en halv procentenhet ner till 7,2, 0,8 sämre än i valet, medan Kristdemokraterna som sjätte största parti med 6,5 procent tangerar valresultatet.

Verkligt prekärt ser läget ut för såväl Miljöpartiet med 3,3 och Liberalerna med katastrofala 2,7 procent. Det hade varit adjöss till riksdagen om de nu aktuella opinionsnoteringarna varit valresultat. Övriga partier tvingas nöja sig med 0,7 procent.

SKOP är det mätinstitut som ger S-partiet högst utdelning: 32,6 procent. SKOPs analytiker, docent Örjan Hultåker, kommenterar: ”Så länge statsministern och partiledaren inte gör bort sig så gynnas hans parti av allvaret och den stora medieexponeringen.”

Bekymrade miner hos MPs EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren. Det finns fog för de dystra minerna.

Däremot blir det också hos SKOP en fullskalig katastrof vad avser mätsiffrorna för det mindre regeringspartiet MP med 2,6 procent. Hultåker menar att det inte gynnar det mindre partiet i en regeringskoalition när allt fokus är på statsministern och övriga socialdemokratiska regeringsministrar. Denne konstaterar också att MP misslyckades med att dra fördel av det tidigare fokuset på klimatfrågan och inte har kunnat tillföra något av betydelse när det gäller Kina-smittan.

Moderaterna går starkt även hos SKOP och får 20,4 procent, därmed klart distanserande SD på 16,3 procent. Det Sverige-vänliga partiet har hamnat i skymundan av M, som framstår som ett alternativ till S i ekonomiska frågor. SD har därmed tappat runt 7 procentenheter hos SKOP sedan början av innevarande år. Det har inte gynnat SD opinionsmässigt att partiet bjudits in till coronaöverläggningar jämte övriga riksdagdspartier.

KD antecknas för en vikande trend hos SKOP – ner 1,5 procentenhet till 5,2 procent jämfört med januarimätningen. Liberalerna kan, till skillnad från vad fallet är i de båda övriga här refererade mätningarna, glädja sig åt att med 4,4 procent hamna ovanför riksdagsspärren.

SKOP:s Väljarbarometer, 11 maj 2020

I Göteborgsposten/SIFOs väljarbarometer för maj 2020 parkerar sossarna överst med 31,7 procent. S plockar väljare från samtliga övriga partier med undantag för Kristdemokraterna. Näst störst är SD på 18,9 procent och tredje störst Moderaterna med 18,6 procent. https://www.gp.se/nyheter/sverige/gp-sifo-s-bef%C3%A4ster-v%C3%A4ljarst%C3%B6det-i-sp%C3%A5ren-av-coronaviruset-1.28038030

”S har ganska snabbt fått till en rejäl skjuts uppåt samtidigt som SD haft svårare att upprätthålla sina tidigare siffror”, citeras Johan Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i GP. Det har helt klart missgynnat SD att partiets paradfrågor – lag och ordning samt invandring – hamnat i bakvattnet.

V får hos SIFO sin högsta siffra av de tre mätningar som här presenteras med 9,0 procent. Därnäst kommer C 7,2, KD 6,1, MP 3,9 och L 3,4. ”Övriga” landar på 1,5 procent. För MP är läget minst sagt oroande. En hel del tyder på att väljarna har börjat genomskåda detta parti av bluffmakare och hemvävda domedagsprofeter, särskilt under denna majmånad som varit kallare och snörikare än i mannaminne trots MPs försäkringar om att den globala så kallade upphettningen ständigt firar nya triumfer https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4ljarna-har-genomsk%C3%A5dat-milj%C3%B6partiet-1.27642263?fbclid=IwAR1Ibwvu6YS2OaIwe73Kk3ubCdD_KNY-g5nHtqluC3zBq6dCNyR8eytJLOE

Opinionsläget är just nu motigt för SD och Jimmie Åkesson.

För alla de som i mina Facebook– och Twitter-flöden spyr galla över regeringens och Folkhälsomyndighetens sätt att hantera smittokrisen ligger det sannolikt nära till hands att ropa ”fake news” beträffande Socialdemokraternas anmärkningsvärda framgångar i opinionen. Detta är en flagrant feltolkning av det verkliga förhållandet.

Det ligger inget konstigt i att många i ett krisläge klamrar sig fast vid det beprövade och välkända. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli. Vad som är mer oklart är hur länge de förhållandevis goda socialdemokratiska siffrorna kommer att äga bestånd. Som sverigedemokrat och S-kritiker är jag pessimistisk – det vill säga jag misstänker att sosseriets strupgrepp över opinionen kommer att hålla i sig fram till valet 2022.

Ingen vore dock gladare än jag om jag skulle ha fel.

Förbered er på en lång socialdemokratisk dominans i svensk politik!

5 maj, 2020

 

 

Kantar SIFOs sammanställning maj 2020.

Aftonbladets ofta insiktsfulla krönikör Lena Mellin konstaterar den 4 maj att statsminister Stefan Löfven ”är inte ordens man”. Mellin: ”Det är i hans jobb ett handikapp av ganska stora mått.” 

Detta har enligt Lena Mellin lett till att hans närmaste medarbetare utvecklat en speciell taktik:

Drastiskt uttryckt har de stängt in Löfven i en garderob och släpper ut honom med jämna mellanrum. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/GGR076/stefan-lofven-sitter-i-garderoben

Den taktiken har uppenbarligen varit lyckosam. I Kantar SIFOs senaste sammanvägning av de viktigaste opinionsmätningarna för Ekot går nämligen Socialdemokraterna framåt med 4,9 procentenheter jämfört med föregående månads sammanvägning till 30,2 procent. Det är siffror S i stort sett inte haft sedan Mona Sahlins tid som partiledare och närmare 2 procentenheter bättre än i valet 2018.

Kantar SIFOs opinionschef Toivo Sjörén kommenterar: ”Det är ju coronaeffekter. Regeringar går upp i nationella krislägen i allmänhet och man tycker ju också att regeringen har skött coronasmittan bra.”

Det är en sanning med modifikation. Det rätt många väljare tycker är snarare att Socialdemokraterna hanterat den kinesiska smittan på ett tillfredsställande sätt, ty övriga i Januariöverenskommelsen ingående regeringsbärande partier noterar vikande opinionssiffror. För Miljöpartiet och Liberalerna är det så illa att de halkar under riksdagsspärren på 4 procent. https://www.expressen.se/nyheter/nya-succesiffror-for-socialdemokraterna/

Näst största partiet i mätningen, Sverigedemokraterna, kommer upp i 19,9 procent, vilket är 2,2 procentenheter sämre än en månad tidigare; dock dryga 2 procentenheter bättre än i valet. Trean Moderaterna får 18,3 procent, en ökning med 0,4 procentenheter. Vänsterpartiets tidigare uppgång bryts den här gången: 9,4 procent är 1,3 sämre än i föregående månads sammanvägning.

Centerpartiet rosar inte heller marknaden utan tvingas nu nöja sig med 7,3 procent, minus 0,7. Kristdemokraterna ökar däremot och noteras för 6,5 procent, i paritet med partiets senaste valresultat. I botten av sammanställningen återfinner vi undersökningens verkliga förlorare: Miljöpartiet på 3,7 och Liberalerna på 3,3 procent, båda således under riksdagsspärren.

”Övriga partier” får nöja sig med 1,4 procent – sorry, Feministiskt initiativ, Alternativ för Sverige, Medborgerlig samling med flera.

 

Löfvens nya stil: en nationalistisk framtoning som tidigare varit otänkbar.

Frågan är då om man skall betrakta den kraftiga socialdemokratiska uppgången som en tillfällighet i Kina-smittans tecken eller inledningen till en längre period av S-dominans i svensk politik. I mina flöden på Facebook och Twitter finns rätt gott om kommentarer av denna typ: ”Sossarna kanske har höga siffror just nu, men vänta bara tills det här är över och regeringens skuld till att så många på äldreboenden dött framgår klart.” En annan typisk reaktion är att avfärda glädjesiffror för S som ”fake news”. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/04/15/1-200-doda-framst-pa-aldreboenden-men-sverige-haller-fast-vid-sin-linje-vi

Osvuret är som alltid bäst, men jag är rädd för att kommentatorer av ovan nämnt slag hugger i sten. För det första kan allt tal om ”fake news” kategoriskt avfärdas. Det är ett gammalt fenomen att allmänheten gärna håller sig till det trygga och invanda i kristider. I just det här fallet är det dessutom säkerligen helt korrekt som Toivo Sjörén säger: många är uppriktigt övertygade om att regeringen – och då främst Socialdemokraterna – samt Folkhälsomyndigheten gör ett bra jobb.

Och jag tror inte alls på att det här är ett övergående fenomen. För det första tyder de flesta tecken på att Kina-smittan i någon form kommer att vara med oss ett bra tag framöver, kanske flera år. Till detta kommer att inte något av oppositionspartierna inklusive SD lyckats presentera några hållbara alternativ till regeringskonceptet. Även om de skulle ha bättre förslag till hantering av viruset än vad Löfven et consortes har så har det visat sig ytterligt svårt för dem att få genomslag för detta i systemmedia.

Henrik Vinge, SDs gruppledare i riksdagen, är emellertid inte helt missnöjd med situationen trots partiets vikande siffror: ”Tidigare är det flera partier som inte har velat tala med oss. Nu har vi diskussioner med i stort sett alla.” Alltid något, förstås. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/coronakrisen-kan-bli-vandpunkt-for-sd

SDs Henrik Vinge är inte helt missnöjd med situationen.

Som nämndes inledningsvis har också Stefan Löfven, eller kanske rättare sagt hans nära rådgivare, haft vett att låta den normalt sluddrande och stånkande statsministern slippa ut ur den bildliga garderoben bara när han har något särskilt att säga till menigheten och dessutom har allt nerskrivet på papper eller teleprompter. Löfven har därtill lagt sig till med en nationalistisk framtoning som tidigare varit helt otänkbar. Löfven har kanske inte talets gåva – men dum är han definitivt inte.

Med andra ord: förbered er på socialdemokratisk dominans i svensk partipolitik för ansenlig tid framöver (ingen vore förstås gladare än jag om jag hade fel!)!