Posted tagged ‘riksdagen’

Ny bok om den komplexe Carl Bildt: goda insatser varvade med bottennapp

3 februari, 2018

Carl Bildt tar som utrikesminister emot de svenska deltagarna i det anti-israeliska propagandajippot Ship to Gaza i Turkiet.

Vi som började aktivera oss politiskt kring 1970 kunde inte undgå att stöta på fenomenet Carl Bildt. Uppmärksammad studentpolitiker redan i mitten på 1960-talet blev han snart efter några år ett ungt stjärnskott inom den moderata partiapparaten och med tiden partiledaren Gösta Bohmans handsekreterare och även svärson. Den erfarne journalisten Björn Häger har skrivit vad som nog måste sägas vara det definitiva verket om Carl Bildt: Uppdrag Bildt. En svensk historia (Norstedts 2017, 645 sidor).

Carl Bildt har aldrig tillhört mina politiska favoriter, även om jag gärna erkänner att jag stundom uppskattat hans politiska fingerfärdighet, debattskicklighet och något torra humor. Bildt tillhörde vad jag och mina meningsfränder gärna refererade till som den ”ljusblå maffian” inom Moderata samlingspartiet och ungdomsförbundet, en inriktning som ogillade alltför uttalad konservatism och antikommunism.

Vid ett tillfälle debatterade jag mot Carl Bildt (eller Calle Bult som han ibland kallades i ungdomsåren). Det var vid Stockholms-moderaternas partistämma i Åsö gymnasium på Södermalm 1976. Jag hade väckt en motion med rubriceringen ”Sovjetunionens illegala underrättelseverksamhet i Sverige” och pläderade i denna för att moderaterna skulle verka för en mer ingående granskning av den sovjetiska spionorganisationen KGB.

Carl Bildt hade fått uppdraget att lägga fram partiets syn på motionen. Kontentan var att någon ytterligare granskning av KGB inte behövdes eftersom M-partiet redan gjorde tillräckligt. Det är dock värt att notera att motionen inte avslogs utan ansågs besvarad.

Handlingarna – inklusive min motion om KGB – till moderatstämman i Stockholm 1976. Foto: Tommy Hansson

Elevrådsordförande och studentpolitiker. Björn Häger lutar sig tydligt mot Lars Lundbergs bok Bilder av Bildt (Legus 1994, 187 sidor) när det gäller att skildra Carl Bildts barn- och ungdomsår samt tiden som elevrådsordförande, studentpolitiker och åren som politiker fram till dess att han klev in i Rosenbad som statsminister 1991. https://www.bokborsen.se/view/Lundberg-Lars/Bilder-Av-Bildt-Om-Livet-F%C3%B6re-Rosenbad/7151013

Lundberg redogör även för Bildts släktbakgrund. Farfars farfar var generallöjtnant Gillis Bildt (1820-94), som var statsminister 1888-89 och under sin karriär även var riksmarskalk, landshövding på Gotland, diplomat och överståthållare i Stockholm. Gillis Bildt upphöjdes till friherre 1864. Söner till Gillis var Carl Bildt den äldre (1850-1931), vilken som diplomat bodde i Rom i närmare 30 år, samt Knut Bildt (1854-1927) som ändade sin karriär som generalmajor och chef för generalstaben.

Carl Bildts farfar hette Nils Bildt (1889-1969), överste vid försvarsstaben och far till Daniel Bildt (1920-2010) som blev officer vid Hallands regemente I 16, senare byrådirektör och far till Carl (född 1949) och Nils Bildt (född 1952). Nils blev med tiden civilekonom och egen företagare i databranschen. Carl Bildts mor hette Kerstin Andersson-Alwå (1922-2010).

Carl Bildt fick något av ett publikt genombrott under sin tid som ordförande vid elevrådet i Östra Real i Stockholm, då han organiserade elevernas självstudier under lärarstrejken 1966. Han intervjuades under lärarstrejken av den dåvarande enkanaliga och svart-vita televisionen.

Bilder av Bildt av Lars Lundberg skildrar Carl Bildts tid från barn- och ungdomstiden fram till posten som statsminister 1991. Foto: Tommy Hansson

Ljusblå – med anstrykning av rött. Carl Bildt gick ut gymnasieskolan med glänsande betyg 1968 och skrev samma år in sig vid Stockholms universitet. Planen var att inom tre år avlägga en pol. mag. – examen med 120 poäng i ämnena statskunskap, nationalekonomi, statistik, företagsekonomi och sociologi. Verkligheten kom att se något annorlunda ut: under fem års tid avlade Bildt ett (1) betyg i statskunskap samt motsvarande ett halvt betyg i nationalekonomi.

Att det sket sig med universitetsstudierna förklarar Lars Lundberg (sidorna 33-34) så här:

För det första var Bildt mycket politiskt intresserad och engagerade sig därför i kårpolitiken för partiet Opposition -68. För det andra var Bildt mycket politiskt intresserad och engagerade sig därför i Fria moderata studentförbundet. För det tredje var Bildt mycket politiskt intresserad och blev därför redaktör för, och flitig medarbetare i, tidskriften Svensk Linje. För det fjärde, ej minst viktigt, hyste Bildt ett brinnande politiskt intresse och ägnade därför tid och krafter åt att författa ett par skrifter om EU samt knyta kontakter med konservativa studenter ute i Europa.

I egenskap av ordförande i studentkårens internationella utskott drev Carl Bildt initialt tre internationella biståndsprojekt: den kommunistiska Frelimo-gerillan i Mocambique, ett program för familjeplanering i Costa Rica och hjälp till den grekiska exilorganisationen EEEE. Snart kom även den kommuniststyrda rebellrörelsen FNL (Viet Cong) i Sydvietnam med som biståndsprojekt.

Under Bildts och moderate studentpolitikerkollegan Carl Cederschiölds tid i Internationella utskottet månade sig detta även om goda förbindelser med Östeuropa, enkannerligen Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Bildt pläderade för ett svenskt erkännande av Östtyskland. Vid Fria moderata studentförbundets årsmöte i Linköping 1971 kom Bildt, Cederschiöld med flera enligt Lars Lundbergs redovisning att uttrycka sympatier för ”palestinierna”.

Som utrikesminister i alliansregeringen långt senare förhöll sig Bildt skeptisk till den judiska staten Israel, som i sin tur aldrig hyst någon kärlek till Bildt. När det Israel-fientliga propagandajippot Ship to Gaza under Bildts tid som utrikesminister anlände till Turkiet fanns Bildt på plats och mötte deltagarna, bland dessa kommunisterna Mattias Gardell (mottagare av Leninpriset) och Henry Ascher.

Tre anti-israeliska svenska politiker: Carl Bildt (M), Margot Wallström (S) och Olof Palme (S).

Faktum är att Bildt var minst lika propalestinsk under sin tid som svensk utrikesminister som någonsin Margot Wallström, eller för den delen Olof Palme, kanske dock något mer balanserad än de båda senare. https://blogg.mittmedia.se/ledarbloggen/2016/01/14/minnet-ar-kort-bildt-var-minst-lika-hard-mot-israel/

Av ovanstående torde framgå varför den unge Carl Bildt av mer konservativa bedömare kom att betraktas som ”ljusblå”, kanske till och med med en anstrykning av rött på den politiska färgskalan.

Medlem i Ubåtsskyddskommissionen. På sin väg mot den politiska toppen utsågs Carl Bildt i början av 1970-talet till den moderate partiledaren Gösta Bohmans (1911-97) handsekreterare. Sedan Bildt 1984 ingått äktenskap med Bohmans dotter Mia blev han även dennes svärson. Bildt hade då ett kort äktenskap med Kerstin Zetterberg bakom sig. Även äktenskapet med Mia Bohman slutade i skilsmässa 1997. Året därpå gifte sig Carl Bildt och Anna Maria Corazza, i dag moderat EU-parlamentariker, med varandra (mer därom nedan).

1973 valdes Carl Bildt in i Stockholms läns landstingsfullmäktige och 1979 i Sveriges riksdag. Samtidigt hade han en mängd uppdrag av skiftande slag inom dåvarande Moderata samlingspartiet. Den framgick tidigt av Bildts insatser i riksdagen att han hyste ett brinnande intresse för utrikesfrågor, och 1981 blev han fullvärdig medlem i utrikesutskottet.

En fråga som i högsta grad kom att fånga den blivande stats- och utrikesministerns intresse var de ubåtar som hade konstaterats kränka svenska farvatten i början på 1980-talet. Bildt deltog i den svenska Ubåtsskyddskommissionens arbete, som utmynnade i en rapport där Sovjetunionen utpekades som skyldig till att ”sända in farkoster under ytan på det svenska territorialvattnet.” (Lundberg, sidan 155). http://www.regeringen.se/49bb4a/contentassets/8eb8b2c27c2e47c09c58dc496715be1d/del-2-t.o.m.-kap.-5

Carl Bildt på presskonferens med Ubåtsskyddskommissionen 1983.

Sedan Ubåtsskyddskommissionen framlagt sin rapport reste Carl Bildt till Washington, där han bereddes tillfälle att inför ledande amerikanska militärer presentera rapportens slutsatser. Detta fick statsminister Olof Palme (S) att gå i taket – Palme fick regeringen att samfällt fördöma Bildts resa. ”Men Bildts resa var inte straffbar”, konstaterar Lundberg (sidan 155), ”och samtida kommentarer går ofta ut på att Olof Palme irriterades över att bli utmanad på sitt eget område, utrikes- och säkerhetspolitiken.”

Statsminister med problem. Efter de fyra borgerliga partiernas seger i riksdagsvalet 1991 blev Carl Bildt i sin egenskap av ledare för det största borgerliga partiet svensk statsminister. Han hade bland annat att ta ställning till hur Ny demokrati, som efter bara ett halvårs existens kommit in i riksdagen, skulle behandlas. Bildts tidigare konkurrent om posten som moderat partiledare, Ingegerd Troedsson, blev i egenskap av ny talman i riksdagen den som formellt fick klubba in Bildt som regeringschef.

Det vore att fara med osanning att hävda att Carl Bildts tre år som statsminister – mandatperioderna var vid denna tid ett år kortare än de är nu – förlöpte smärtfritt. Den nu 42-årige Bildt ser dock till att han runt sig har ett gäng nära medarbetare vilka samtliga i Björn Hägers historieskrivning hyser en närmast gränslös beundran för den nye statsministern. I Bildts kansli huserade en samling ungefär med Bildt jämnåriga män vilka internt gick under beteckningen ”Hjärnkontoret”.

Detta bestod av pressekreteraren Lars Christiansson, planeringschefen Olof Ehrenkrona samt statssekretetaren Peter Egardt. Med på ett hörn fanns också en lovande 23-åring som hette Anders Borg, vilken 15 år senare skulle bli finansminister under Fredrik Reinfeldt. Ytterligare en för Bildt central person var vännen och allt-i-allon Jonas Hafström, som blev utrikespolitisk rådgivare. ”Bildt dominerar så starkt att omgivningen sällan vågar säga emot”, skriver Häger (sidan 195).

Två ädlingar i svensk politik: Carl Bildt och Ny demokratis partiledare, greve Ian Wachtmeister, i TV-studion.

Den borgerliga ministärens tre år vid makten präglades av en ekonomi i kris, ett arv från den tidigare S-styrda regeringen som medförde en snabbt stigande arbetslöshet, en allt sämre lönsamhet för de svenska industriföretagen och kris för bankerna. Problemen kräver ibland drastiska åtgärder i form av krispaket och annat som inte blir populära. Det kan nämnas att regeringen och Ny demokrati 1993 enas om vissa riktlinjer för den ekonomiska politiken. Ny demokrati får igenom två av sina hjärtefrågor: sänkt turistmoms och visumtvång för flyktingar från kriget i Bosnien-Hercegovina. https://books.google.se/books?id=OaEzDwAAQBAJ&pg=PT249&lpg=PT249&dq=visumtv%C3%A5ng+f%C3%B6r+flyktingar+fr%C3%A5n+kriget+i+bosnien&source=bl&ots=cOIxDNQM3H&sig=ux04gphEuUGPwviYWk_nqMme72Q&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiyydHUy4XZAhXMjCwKHYPTClQQ6AEIOjAE#v=onepage&q=visumtv%C3%A5ng%20f%C3%B6r%20flyktingar%20fr%C3%A5n%20kriget%20i%20bosnien&f=false

Det hjälper inte att Moderaterna i riksdagsvalet 1994 får en halv procent fler röster än tre år tidigare. Socialdemokraterna kan bilda regering med Ingvar Carlsson som statsminister och Miljöpartiet återinträder i riksdagen. Ny demokrati kollapsar totalt och åker ur parlamentet. Det skulle dröja tolv år innan en ny borgerlig regering, nu kallad alliansen, såg dagens ljus. Med Carl Bildt som utrikesminister.

Bildt efterträdde britten David Owen som EUs medlare i det forna Jugoslavien.

”Jag har förhandlat med många skurkar”. När EUs medlare i Bosnien-konflikten, den före detta brittiske utrikesministern David Owen, avgår från sin post 1995 utses Carl Bildt till hans efterträdare med stöd från USA. För tidningen Expressen (Häger sidan 273) kommenterar Bildt så här varför han anser sig vara kvalificerad för uppdraget: ”Jag har förhandlat med många skurkar i mina dar. Min inrikespolitiska erfarenhet är stor.”

Och nog skulle Bildt tvingas förhandla med skurkar under sitt medlaruppdrag. alltid. De värsta av dessa var Serbiens och det så kallade rest-Jugoslaviens diktator Slobodan Milosevic (1941-2006), Bosnien-serbernas ledare Radovan Karadzic samt militärbefälhavaren Ratko Mladic. Milosevic avled under pågående rättegång vid krigsförbrytartribunalen i Haag under det att Karadzic 2017 dömdes till 40 års fängelse och Mladic till livstid, båda för folkmord i bland annat staden Srebrenica i Bosnien-Hercegovina.

Vad man än må säga om Carl Bildts insatser som medlare i Bosnien-konflikten så kan man näppeligen klaga på de arbetsvolymer han lade ned. Bildt verkar ha farit runt som ett skållat troll i regionen och träffat de aktuella aktörerna men tyvärr utan att få särskilt mycket av substans uträttat. Milosevic träffar han första gången strax före midsommar 1995, och det skulle bli många fler möten dessa båda män emellan. Den serbiske ledaren försäkrar Bildt att han har allt under kontroll, och den senare förefaller tro honom.

När det börjar bränna till i Srebrenica – den vidriga massakern ägde rum under tiden 11 juli till omkring 22 juli 1995 – var medlaren Carl Bildt på väg till Laholm i Sverige för att uppvakta sin far Daniel Bildt på dennes 75-årsdag den 9 juli. Den etniska rensningen i Srebrenica under Ratko Mladics ledning ledde till att 8373 muslimska bosniska pojkar och män i åldrarna 13-78 år mördades på bestialiskt sätt. Det konstaterades senare att Serbien under Milosevics ledning visserligen inte var direkt ansvarigt för massakern men heller inte gjort mycket för att förhindra den. https://sv.wikipedia.org/wiki/Srebrenicamassakern

Det är en vanlig uppfattning bland bosniaker (bosniska muslimer) att Carl Bildt var en av dem som genom sin passivitet och inkompetens gjorde de bosniska serbernas etniska rensning möjlig.

Förhållandevis blygsamma insatser. Den som endast tog del av svenska massmedier vid den här tiden kunde lätt ha fått intrycket, att det till stor del var den outtröttligt ambulerande fredsmäklaren Carl Bildts förtjänst att det till slut ingicks ett fredavtal i Bosnien-konflikten.

Carl Bildt utpekades som den store fredsmäklaren i svenska medier. Men i verkligheten var det amerikanen Richard Holbrooke som mest gjorde sig förtjänt av den titeln. Foto: Tommy Hansson

”I svenska medier är Carl Bildt den som fixar freden”, skriver Björn Häger (sidan 295). ”Men när fredsförhandlingarna tar fart efter Natos bombningar är det amerikanen Richard Holbrooke som tar initiativet och får uppmärksamhet i internationell press. Historieskrivningen blir att det är amerikanernas bombningar och tuffa diplomati som får parterna att sätta sig vid förhandlingsbordet. Och att Holbrooke lyckades där Bildt misslyckades.”

Freden mellan de stridande parterna – Bosnien-Hercegovina, Serbien/rest-Jugoslavien och Kroatien – och deras högsta representanter förhandlades fram på en flygbas i Dayton i Ohio 1-21 november och ratificerades i Elyséepalatset i Paris den 14 december 1995. Och visst, Carl Bildt gjorde säkerligen så gott han kunde – hans insatser i sammanhanget måste ändå anses ha varit förhållandevis blygsamma, även om Bildt själv av naturliga skäl har en annan uppfattning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Daytonavtalet

Ett resultat av Carl Bildts ansträngningar blev boken Uppdrag fred, som kom ut på Norstedts förlag 1997. https://sv.wikipedia.org/wiki/Uppdrag_fred
Det mest påtagliga resultatet av Bildts medlarinsatser får nog ändå sägas ha varit att det var i samband med dessa han träffade sin blivande italienska hustru Anna Maria Corazza Bildt, född i Rom 1963 och med ett förflutet som tennisspelare i elitklass. Hon hade under tiden 1992-98 en rad olika FN-uppdrag i det forna Jugoslavien.

Corazza Bildt sitter sedan 2003 med i styrelsen för Moderaterna i Stockholm och är sedan 2009 ledamot i Europaparlamentet för samma parti. Makarna Bildt har tillsammans sonen Nils Bildt, född 2004. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Maria_Corazza_Bildt

Plattar till journalister. Något som tydligt framkommer i Björn Hägers tegelstenstjocka Uppdrag Bildt är Carl Bildts om man så vill mästerliga sätt att hantera representanter för media. Såvitt jag vet är det få om ens några reportrar som hittills lyckats ”sätta dit” Carl Bildt. Hägers bok innehåller gott om exempel på hur Bildt plattar till journalister och reportrar, bland annat genom att gå in på deras personliga förhållanden i syfte att vända bort oönskad uppmärksamhet mot sig själv.

Mitt favoritexempel från Uppdrag Bildt rör Bildts påstådda läckor från hemliga regeringsöverläggningar efter det borgerliga segervalet 1976 till den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Enligt Häger hade Bildt i förtid avslutat sin militärtjänst i syfte att medverka i ett amerikanskt underrättelseprojekt syftande till att, med Hägers ord, ”bekämpa kommunismen”. Som deltagare i projektet skall Bildt ha fått en summa pengar motsvarande 100 000 kronor samt en exklusiv USA-resa. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5475198

Bildts kontakter med amerikanerna 1976 vinner bredare burskap först med telegram som offentliggörs av Wikileaks 2013. Aftonbladets reporter Josefin Sköld försöker i mars 2013, i samband med Moderaternas så kallade Sverigekonferens, ställa Bildt mot väggen i anledning av Wikileaks avslöjanden. Följande samtal utspann sig då (Häger sidan 81):

Är det lämpligt för en politisk sekreterare att föra sådana samtal med en främmande makt? –Ja, absolut. Om inte ens svenska folket får veta det? – Det här var ju sånt som stod i tidningarna då. Det stod ju inte alls om det i tidningarna. – Jaha. Vad hade du då för mandat att prata med dem? – Inget mandat alls, det här var fullständigt oskyldigt, det stod i varje tidning. Det var ju slutna förhandlingar. – Det var inte alls slutna förhandlingar. Det står ju här att det var slutna förhandlingar. – Ja, det är möjligt att det står så. Kommer du ihåg första gången du träffade företrädare för CIA? – Ingen aning. Men så kan du väl inte säga? – Jag kan säga vad jag vill. Finns det mer? – Ingen aning. Det här är ju ingenting.

Med någon förenkling kan man säga att så här har Carl Bildt vid kontakter med media hanterat större och mindre skandaler genom åren, från egna lägenhetsaffärer till styrelseuppdrag i Lundin Petroleum och intressen i rysk energiproduktion. Varje gång har skandalen eller vad media framställt som skandal förbleknat.

Carl Bildt är hejaklacksledare för Turkiet i Sverige. På bilden tillsammans med Turkiets islamistiske diktator Recep Tayyip Erdogan.

 Den komplexe Bildt. Carl Bildt har hunnit fylla 68 år men är fortfarande synnerligen aktiv med sitt famösa twittrande och som konsult och styrelseledamot i olika sammanhang. Min uppfattning är dock att han tappat en del av sin forna slagfärdighet och torrt studentikosa humor, vilket dock kanske i alla fall delvis beror på att han numera inte befinner sig i det absoluta rampljuset.

I de yttersta av dessa dagar har Bildt dessutom tillsammans med företrädare för den rödgröna regeringen deltagit på ett hörn i den till slut framgångsrika kampanjen för att få Sverige invalt på två år i FNs säkerhetsråd. Han har dessutom riktat hafsig och dåligt underbyggd kritik mot sådana – såsom den oppositionella författarinnan Katerina Janouch och USAs president Donald Trump – som hävdat att tillståndet i Sverige är långt ifrån idealiskt.   https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/18/lofven-och-bildt-oroliga-over-bekymmersam-bild-av-sverige-inte-over-sjalva-bekymren/

Avslutningsvis kan det med fog hävdas att Carl Bildts verksamhet genom åren varit komplex. Goda, ibland utomordentliga, insatser har blandats med tvivelaktigheter och rena bottennapp. Till de senare kategorierna får man räkna Bildts självpåtagna roll att bereda väg för Turkiet med dess islamistiske diktator Recep Tayyip Erdogan i Europeiska unionen (EU). https://www.bakom-kulisserna.biz/news/christian-dahlgren-tyranniets-medlopare-carl-bildt/

 

Annonser

De politiska blocken helt beroende av SD

21 januari, 2018

Sverigedemokraterna (SD) tappar visserligen något i de när detta skrivs senast redovisade opinionsmätningarna för januari 2018. Helhetsintrycket är ändå att den tidigare klart märkbara nedåtgående tendensen bromsats upp och att läget för det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik stabiliserats.

GP/SIFO januari 2018: SD tredje största parti efter S och M.

Den ”tyngsta” av nämnda mätningar, SIFOs väljarbarometer som beställts av Göteborgsposten (GP), ger SD 16,2 procent vilket är en nedgång på 0,3 procentenheter sedan december 2017. SIFO har intervjuat 9876 slumpvis utvalda personer. Mätresultaten har till 90 procent baserats på telefonintervjuer, till 10 procent på en webbpanel. http://www.gp.se/nyheter/sverige/gp-sifo-m-fortsatt-fram%C3%A5t-starkast-i-g%C3%B6teborgsomr%C3%A5det-1.5072257

SD brukar regelmässigt få lägre resultat i huvudsakligen telefonbaserade undersökningar som SIFOs än i webbaserade mätningar, något som kan förklaras med dels betydande statistiskt bortfall, dels ”skämmighetsfaktorn” – i hushåll med flera personer, av vilka någon/några kan tänkas lyssna på samtalet, kan mätpersonerna känna sig besvärade över att behöva medge sympatier för kontroversiella partier.

Störst hos GP/SIFO är Socialdemokraterna (S) som parkerar på 27,8 procent. Största uppgången jämfört med SIFOs decemberundersökningen uppvisar dock Moderaterna (M), som noterar en ökning om 2,4 procentenheter fram till 24,4 procent. Alliansblocket får sammanlagt 41,2 mot de rödgrönas 39,6 procent, men då parkerar Kristdemokraterna (KD) med endast 2,9 procent väsentligt under riksdagsspärren på 4,0 procent.

Professor Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet menar att valet den 9 september 2018 kommer att bli mycket jämnt: ”Väldigt lite tyder på att något av blocken kommer (att) få en majoritet.” Om SD säger Hinnfors enligt GP att partiet ”klappar inte ihop”. SD tappar alltså något i SIFOs senaste mätning, men om vi jämför med valresultatet från 2014 ökar partiet med 3,3 procentenheter – från 12,9 till 16,2 procent. Samtidigt minskar S med lika mycket – från 31,1 till 27,8 procent.

Enligt professor Jonas Hinnfors blir det svårt för något av blocken att skrapa ihop en majoritet i riksdagen.

Av ovanstående framgår att båda blocken blir beroende av Sverigedemokraterna om man vill bilda regering. Därför kan moderatledaren Ulf Kristerssons kategoriska avvisande av varje form av samverkan med SD tyckas vara något märkligt. Det är svårt att se att någon som vill överta statsministerrollen efter Stefan Löfven (S) på allvar kan utesluta sådan samverkan. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/01/15/kristersson-malar-in-sig-i-ett-horn-vill-han-verkligen-regera/

I Metro/YouGovs januarimätning landar SD på 20,5 procent, vilket är nära nog 8 procentenheter bättre än i senaste valet men dock en nedgång jämfört med decembermätningen hos samma institut då SD antecknades för 24,7 procent. Största parti blir S – upp 4,7 procentenheter till 26,2 procent, vilket dock är väsentligt sämre än valresultatet 2014. Samma gäller för M, som nu blir näst störst med 20,9 procent, blott 0,4 procentenheter före SD. https://www.metro.se/artikel/yougov-de-rödgröna-blocket-störst-men-fortsatt-jämnt-mellan-blocken

Också i denna mätning är ställningen mellan blocken mycket jämn: 38,5 procent för de rödgröna, att jämföra med alliansens 36,3. Reellt är dock skillnaden mycket större än så, då såväl Liberalerna (L) som KD slinker ner under riksdagsspärren. ”Liberalerna är ganska utslätade i dag när alla är mer eller mindre liberala”, citeras professor Sören Holmberg i Göteborg. ”Partiet har även förlorat skolfrågan.”

SD-ledaren Jimmie Åkesson i Almedalen. Andra partier har kopierat SD-politiken i fråga efter fråga.

En orsak till att Sverigedemokraterna under det sistlidna året tappat mark något är att majoriteten av övriga partier alltmer närmat sig SD i nyckelfrågor som immigration, lag och ordning och tiggeri. Vad som tidigare skälldes för att vara ”rasistiskt” hör numera, i alla fall till viss del, hemma i åsiktskorridoren. När alltfler inser att sjuklöverpartiernas positionsförändring är mer retorisk än handlingsinriktad kommer emellertid opinionsläget med stor sannolikhet återigen svänga över i SDs riktning.

Också i Nyheter idag/Sentios januarimätning minskar SD något – från 23,0 ner till 22,2 procent jämfört med december, då S och SD gjorde dött lopp om förstaplatsen. Nu blir Sverige-vännerna andra största parti sedan S gått fram med hela 4,0 procentenheter till 27,0 procent: en ökning som motsvarar hela MPs nuvarande väljarunderlag! https://nyheteridag.se/socialdemokraterna-inleder-valaret-urstarkt-okar-med-mer-an-hela-mp/

Moderaterna noteras för i stort oförändrade 19,9 procent hos Nyheter idag/Sentio, under det att såväl L (3,6) som KD (2,9) och MP (3,8) halkar ner under riksdagsspärren. Mätningen avslutades innan statsminister Löfven antydde att det kunde bli aktuellt att sätta in militär i de tungt brottsbelastade katastrofområdena. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) menar att Löfvens uttalande – som han sedan sökte släta över – säkerligen inte hade lett till sämre S-siffror.

Medborgerlig samling får 0,7 procent hos Nyheter idag/Sentio.

Sentio är det enda institut som särredovisar de tre pyttepartierna, vilka eljest brukar hänföras till ”övriga”. Det visar sig då att uppmärksamheten kring det feministiskt färgade #metoo-initiativet inte på något uppseendeväckande sätt har gynnat Feministiskt intitiativ, utan F! får nöja sig med 2,7 procent. Slutligen får Piratpartiet 0,9 och Medborgerlig samling 0,7 procent.

Genomgående trender hos de tre instituten är att Socialdemokraterna toppar i rätt ohotad position trots en kraftig nedgång sedan senaste valet, att den positiva utvecklingen för Moderaterna fortsätter, att läget för Sverigedemokraterna är stabilt och att Miljöpartiet, Liberalerna och framförallt Kristdemokraterna har klara problem. Det framgår jämväl av samtliga undersökningar som här refereras till att ingetdera av de politiska blocken kommer att få majoritet i valet i september utan blir helt beroende av SD.

Sverige har inte råd med en utrikesminister som Margot Wallström

10 januari, 2018


Margot Wallström har som synes tagit ut foten ur munnen innan denna bild togs.

Låter du tungan slinta ibland? Har du ingen riktig koll på saker på ditt jobb? Du kanske faktiskt är helt inkompetent? Lugn, det finns sannolikt hopp för dig också. Du kanske rentav kan få skriva in titeln ”utrikesminister” på ditt CV.

Jag kunde inte låta bli att inleda detta stycke om Margot Wallström (S) på ovanstående något respektlösa sätt. Som landets utrikesminister har hon ett ansvar att de gånger hon uttalar sig offentligt – och helst även privat – väga orden på guldvåg för att inte i onödan göra sig till ovän med länder och statsmän. Som vi alla kunnat konstatera har utrikesminister Wallström inte varit i närheten av att leva upp till dessa kanske långt gångna men ändå för hennes ämbete alldeles nödvändiga krav.

Det när detta skrivs senaste exemplet på att excellensen Wallström haft vad man brukar säga foten i munnen härrör från hennes kommentarer om de folkliga protesterna mot den islamistiska diktaturregimen i Iran. Efter att ha fått fram att hon anser att regimens våld mot demonstranterna, som lett till tusentals gripanden och minst 22 dödsoffer, varit ”oacceptabelt” – en standardfras som både Wallström och hennes chef Stefan Löfven använder i tid och otid – motsatte hon sig ändå att FNs säkerhetsråd efter krav från USA inkallade ett extramöte i anledning av läget i Iran.

Motiveringen för denna ovilja var följande: ”Det som sker i Iran utgör i dagsläget inget hot mot internationell fred och säkerhet.” Det är en bedömning som förvånar, enkannerligen som Wallström tidigare inte hade några som helst betänkligheter mot säkerhetsrådets extramöte sedan USAs president Donald J. Trump officiellt erkänt Israels huvudstad sedan 1950, Jerusalem, som just – Israels huvudstad.

Tvärtom var vår utrikesminister vad som nog kan kallas rasande efter Trumps tillkännagivande om Jerusalem och beklagade å regeringens vägnar detta  ”djupt”. Mötet om Jerusalem slutade i ett fördömande av USAs beslut att erkänna Jerusalem och att i sinom tid flytta sin ambassad dit från Tel Aviv, något som dock inte fick någon praktiskt betydelse till följd av USAs veto. http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/wallstr%C3%B6m-beklagar-jerusalem-beslut-djupt-1.4900896


Wallström anklagade i riksdagen 2016 Israel för ”utomrättsliga avrättningar”.

Det troligen allra underligaste uttalandet av Wallström avseende Iran är dock detta, där hon motiverar regeringens vägran att ställa Iran vid den internationella skampålen:

Men tänk om andra skulle yttra sig om vår utveckling? Om andra länders företrädare skulle säga att demonstranter som går ut på våra gator har rätt?” https://samnytt.se/utrikesministern-ger-sin-syn-pa-demokratin-vad-ska-handa-om-andra-lander-sager-att-demonstranter-pa-vara-gator-har-ratt/

Ja, tänk om. Den i mitt tycke bästa och samtidigt roligaste kommentaren på detta har på Twitter avgivits av riksdagsledamoten Hanif Bali (M), som menar att ”Margot Wallström går full Margit Wallström”: ”Kära Margot, om Sverige hade en regim som hängde bögar från kranar, tillämpade sharia och förskingrade miljardtals dollar så hade jag som svensk medborgare varit tacksam att demokratiska länder hade sagt att demonstranterna på våra gator har rätt.”

Någon vecka innan hon gjorde sina famösa uttalanden om den grava situationen i Iran hade Margot Wallström ”varnat” NATO från att ”hota” Sverige. Bakgrunden var att USAs NATO-ambassadör hade konstaterat att om Sverige skulle skriva under ett föreslaget FN-förbud mot kärnvapen skulle detta få negativa konsekvenser för Sveriges relationer med NATO. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/01/02/nej-det-har-var-ingen-bra-borjan-for-kristersson-och-wallstrom/


Margot Wallström är den enda av EUs 28 utrikesministrar som inte är välkommen att besöka Israel.

För ett drygt år sedan fattade Israel det exceptionella beslutet att förklara Sveriges utrikesminister persona non grata i den judiska staten sedan excellensen Wallström i riksdagen efterlyst en undersökning om Israel gjort sig skyldig till ”utomrättsliga avrättningar” då dess säkerhetsstyrkor oskadliggjort terrorister som ertappats in flagranti. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/israel-sverige-ar-inte-valkommen

Uttalandet ledde i sin tur till att Simon Wiesenthal Center i Los Angeles placerade Margot Wallström på åttonde plats på sin årliga lista över de mest antisemitiska uttalandena under 2016. ”Oseriöst”, kommenterade utrikesdepartementet. Vad skall man i så fall säga om Wallströms uttalande, vilket enligt min mening saknar varje form av rim och reson? https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kVkE6/wallstrom-pa-antisemit-lista-efter-uttalande

Det var inte första gången Margot Wallström upprörde israeler och judar över hela världen. I samband med det fruktansvärda terrordådet i Paris i november 2015, då över 100 personer miste livet, valde hon att koppla ihop jihadistterrorn med den palestinsk-israeliska konflikten med andemeningen att denna tvingar unga palestinaaraber till våldsdåd. https://www.expressen.se/nyheter/israel-fordomer-margot-wallstroms-uttalande/


Mahmoud Abbas överlämnar beviset på att Wallström tilldelats en ”palestinsk” soldatorden för sina insatser.

Det är väl känt att Margot Wallström, född i Kåge utanför Skellefteå 1954 och tre år äldre än två andra ”Palme-flickor” såsom Anna Lindh och Mona Sahlin, har pro-palestinska preferenser som går långt tillbaka i tiden. Hon kunde heller inte dölja sin glädje när hon, efter den rödgröna regeringens diplomatiska erkännande av det så kallade Palestina hösten 2014, kunde ta emot Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas i Stockholm. Drygt två år senare, i december 2016, kunde hon av samme Abbas i Ramallah mottaga beviset på att hon utsetts till kommendör av orden Grand Star of the Order of Jerusalem, en ”palestinsk” soldatorden.

Att Wallström inte hyser någon överväldigande kärlek till det judiska folket framgick fuller väl av ett yttrande hon skall ha fällt i ett privat sammanhang 2015. Enligt språkvetaren Suzanne Sznajderman-Rytz, som varit ordförande i Sveriges jiddischförbund, skall Wallström då ha fällt yttrandet: ”Judarna kampanjar mot mot mig.”  Wallströms pressekreterare Pezhman Fivrin fick efter vanligheten rycka ut och dementera Wallströms uttalande, men Sznajderman-Rytz har stått fast vid sin uppgift. https://nyheteridag.se/wallstrom-anklagas-oppet-for-att-ha-sagt-judarna-kampanjar-mot-mig/

Margot Wallström, som förutom att vara statsråd i regeringskabinettet ett antal gånger även arbetat som bland annat bankkamrer och inom massmedia, har två sejourer som EU-kommissionär bakom sig. 1999-2004 ingick hon i Prodi-kommisionen med ansvar för miljöfrågor och 2004-2010 var hon vice ordförande i Barroso-kommisionen där hon hade hand om konstitutionella frågor, institutionella relationer samt kommunikationsstrategi. Hon var, möjligen i konkurrens med Carl Bildt, vid denna tid vår klarast lysande internationella stjärna.

Enligt Suzanne Sznajderman-Rytz skall Margot Wallström till henne sagt att hon är utsatt för en ”kampanj” av ”judarna”.

Efter kommissionärstiden fick hon flera påstötningar om att ta över ordförandeskapet för Socialdemokraterna men tackade varje gång nej. Däremot var hon anställd inom FN i två år samt projektdirektör inom Svenska postkodlotteriet innan hon utsågs till utrikesminister och ställföreträdande regeringschef av Stefan Löfven. Det var alltså hon och inte den nominelle vice statsministern Åsa Romson (MP) om skulle ersätta Löfven ifall denne av någon anledning skulle falla ifrån. Till detta skall läggas att Wallström även varit ordförande i Lunds universitets styrelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Margot_Wallstr%C3%B6m

Margot Wallströms meritlista är, som torde framgå ovan, blytung. Man frågar sig då osökt (i alla fall gör jag det) hur en sådan välmeriterad person gång efter gång efter gång kan göra sig skyldig till rena idiottuttalanden och framstå som totalt inkompetent. Är det åldern – Wallström har med god marginal passerat de 60? Något annat? Jag har inget bra svar. Enligt min mening har Sverige inte råd att hålla sig med en utrikesminister som Margot Wallström. Dessvärre är det sannolikt bara en tidsfråga innan nästa fadäs kommer.

 

 

 

 

 

Har kippavandringarna överlevt sig själva?

18 december, 2017


Alice Bah Kuhnke på kippavandring i Malmö.

För kort tid sedan arrangerades i Malmö, även känt som ”Sveriges Gaza”, en demonstration där personer med arabiskt ursprung bland annat högljutt uttryckte en vilja att starta en intifada och att ”skjuta alla judar”. Den hatfyllda manifestationen sades vara en reaktion på att USAs president Donald Trump fastslagit att Jerusalem är Israels huvudstad. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/hatsk-stamning-pa-demonstration-i-malmo

Andra antisemitiska förlöpningar inkluderar att brandbomber kastats mot synagogan i Göteborg samt en byggnad i anslutning till synagogan i Malmö.

I syfte att motverka den skenande antisemitismen anordnade Judiska församlingen i Malmö sistlidna helg en så kallad kippavandring, dit bland andra kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke (MP) inbjudits. https://www.sydsvenskan.se/2017-12-16/kippavandring-efter-hatet-i-malmo

Kippavandringarna i Malmö inleddes för ett antal år sedan i syfte att synliggöra den judiska folkgruppens utsatthet i anledning av den växande antisemitism som den omfattande muslimska invandringen medfört. Det fanns dock många som föredrog skygglappar och enbart talade om antisemitism som något unikt för nationalsocialismen.

Hillevi Larsson (S) på kippavandring. Några dagar tidigare talade hon på en demonstration där det skanderades om att ”skjuta judar”.

I själva verket är den ”svenska” antisemitismen i dag förhållandevis försumbar (även om den beklagligt nog förekommer). Här en länk till en bloggtext i ämnet jag skrev för några år sedan: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/06/sanningen-om-den-svenska-antisemitismen/

Riksdagsman Fredrik Malm (L) medgav detta i en riksdagsdebatt som initierats av Kristdemokraterna: ”Vi har länge inte haft förmågan att inse att antisemitism kan finnas i grupper som själva är utsatta och i behov av hjälp.” Således en omskrivning för immigranter som bekänner sig till islam. En sådan bristande förmåga är desto märkligare emedan muslimsk antisemitism är lika gammal som islam självt.https://www.sydsvenskan.se/2017-12-18/krav-pa-nolltolerans-mot-all-antisemitism

Under senare år har kippavandringarna innehållit alltfler vänsterinslag. 2014 slog några av deltagarna exempelvis ett slag för den vänsterextreme våldsmannen Showan Shattak, som vid tillfället låg på sjukhus efter ett internt extremistbråk. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/01/nagra-synpunkter-pa-kippavandringar/


Israel-hataren Mikael Wiehe låtsas engagera sig för judar.

Vidare har obotfärdiga vänsterextremister som trubaduren Mikael Wiehe, notorisk Israel-hatare som stött initiativet Ship to Gaza, synts bland kippavandrarna, låt vara utan kippa. Något som fått det att vända sig i magen i alla fall hos denna bloggare. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/02/05/micke-bolsjevik-ett-snabbportratt/

I den sista upplagan av kippavandringarna i Malmö dök som nämnts ovan regeringsföreträdaren Alice Bah Kuhnke upp. Hon representerar ett parti som ända sedan det grundades av bland andra ”Palestina”-fanatikern och Israel-hataren Per Gahrton 1982 innehållit tydliga antisemtiska inslag. Sak samma kan sägas om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. En av den i oktober 2014 nytillträdda rödgröna regeringens åtgärder var som bekant att diplomatiskt erkänna den fiktiva staten ”Palestina”, vars ledare helst vill se Israel utplånat från jordens yta.

Utrikesminister Margit Wallström utnämndes för ett år sedan av Simon Wiesenthal-centret i Los Ageles till världens åttonde mest framträdande antisemit sedan hon i riksdagen hävdat att det rör sig om ”utomrättsliga avrättningar” när israelisk polis och israeliska försvarsstyrkor oskadliggör terrorister in flagranti. Hon är till yttermera visso den enda av EUs 28 utrikesministrar som är persona non grata i den judiska staten. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kVkE6/wallstrom-pa-antisemit-lista-efter-uttalande


Männen på bilden bär kippa eller yarmulke.

Wallström deltog inte i kippamanifestationen i Malmö, men det gjorde däremot den socialdemokratiska riksdagsledamoten Hillevi Larsson, en fanatisk ”Palestina”-lobbyist som glatt poserat för fotografen med en utmärkelse i form av en karta som visar ett ”Storpalestina” där staten Israel är bortraderad. Vad mera är: Larsson fanns bland talarna vid den vildsinta demonstration där det skanderades om att skjuta judar. https://www.expressen.se/kvallsposten/rasar-mot-hyllning-av-knivattacker-i-israel/

Kippavandringarna var en gång i tiden ett vällovligt initiativ som säkert fyllde en viktig funktion, och jag förmenar ingen som alltjämt tycker så att deltaga. Personligen undrar jag dock om dessa manifestationer inte överlevt sig själva: som jag ser det har de alltmer urartat till att bli manifestationer där allsköns vänsterpersonligheter och/eller sådana som vill se Israel utplånat från jordens yta ser en chans att framstå som goda och toleranta.

Fotnot: Kippa kallas på hebreiska den traditionella judiska huvudbonad av kalottyp som bärs av män. På jiddisch är beteckningen yarmulke.

 

 

 

 

Nyheter idag/Sentio: SD störst tillsammans med S på 23,0 procent

12 december, 2017


Med 23,0 procent i senaste Sentio-undersökningen kan Jimmie Åkesson och alla andra SDare kosta på sig ett brett leende.

Efter en serie mätningar där Sverigedemokraterna (SD) halkat efter i opinionen får partiet 23,0 procent i Nyheter idag/Sentios decembermätning 2017. Det är en uppgång med 1,3 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning hos samma institut. https://nyheteridag.se/sentio-december-s-tappar-kraftigt-i-opinionen-jamnstora-med-sd/

Det innebär att SD gör  dött lopp med Socialdemokraterna, som rasar ner 3,6 procentenheter och också får 23,0 procent. Tredje parti hos Sentio är Moderaterna, som ökar på sitt resultat från förra Sentio-mätningen med 2,0 procentenheter till 20,2.

Om den socialdemokratiska kräftgången, som är signifikant och därmed den enda statistiskt säkerställda i mätningen, säger statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) till Nyheter idag: ”Jag tror inte att det är en enskild händelse/…/det kan också vara en effekt av Moderaternas framgångar.”


Bekymmersam statistik för Stefan Löfven…

Tendensen i aktuell mätning är att S, M och SD är ungefär lika stora under det att småpartierna KD, L och MP har klara problem att hålla hakan ovanför fyraprocentsspärren – bara L klarar detta med 4,6 procent medan KD noteras för 3,0 och regeringspartiet MP 3,7 procent. C får 10,0 och V 8,0 procent.

Vidare kan noteras att Feministiskt initiativ minskar med 0,3 procentenheter till 1,6 procent och att Piratpartiet ökar 0,5 procentenheter till 1,4 procent. Medborgerlig samling når upp till 0,6 procent, en svag ökning.

Det norska institutet Sentios mätningar är särskilt intressanta beträffande SD: Sentio lyckades nämligen bäst av alla opinionsinstitut pricka in detta partis valresultat inför riksdagsvalet 2014. SD fick 12,86 procent, Sentio hade 12,7 i sista väljarundersökningen före valet. http://www.dagensopinion.se/gudmundson-svd-om-att-b%C3%B6rja-anv%C3%A4nda-sentios-sd-statistik

Sämst lyckades Statistiska centralbyrån (SCB), som hade SD på 8,1 procent i sista mätningen inför valet (även om denna hölls fyra månader före valet). Enligt SCBs senaste mätning har SD endast 14,8 procents väljarstöd.


SD Södertäljes gruppledare Beata Kuniewicz är född i Polen. Foto: Tommy Hansson

I egenskap av sverigedemokrat gläds jag naturligtvis åt Nyheter idag/Sentios senaste mätning: vi verkar vara på gång igen. Samtidigt tror jag det är nyttigt med mätningar av typ SCB, det får oss att skärpa till oss och inte ta för givet att vi kommer att fortsätta fördubbla oss i varje val.

Slutligen vill jag gärna redovisa fakta som visar att Sverigedemokraterna är bättre på att integrera utlandsfödda i partiet än exempelvis Centerpartiet, som ständigt tjatar om hur viktigt det är med integration.: https://www.aftonbladet.se/a/Mx8Vm

Kampanjen som mörkades – massiv pengarullning till liten nytta

7 december, 2017

En träff med kronprinsessan Victoria och prins Daniel ingick i programmet för de representanter för 27 önationer som inbjöds till Sverige av regeringen på skattebetalarnas bekostnad.

Sverige invaldes i juni 2016 som tillfällig, förlåt ”icke-permanent” medlem på två år i FNs säkerhetsråd. Det innebar att Sverige tillsammans med de permanenta medlemsstaterna USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina jämte nio övriga icke-permanenta medlemsstater under 2017 och 2018 är representerade i säkerhetsrådet. Sverige var yttermera ordförandeland i januari 2017. http://www.regeringen.se/regeringens-politik/sverige-i-fns-sakerhetsrad/

Medlemskapet i det illustra sällskapet hade föregåtts av en ambitiös och mycket påkostad kampanj som innebar att statsminister Stefan Löfven tillsammans med dåvarande vice statsministern Åsa Romson, utrikesminister Margot Wallström och biståndsminister Åsa Lövin reste kors och tvärs i världen i syfte att ”smöra” för kreti och pleti bland världens nationer – i FN-sammanhang väger ju en röst från låt oss säga Tonga eller Togo lika tungt som en från USA eller Kina. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/02/17/infor-fn-omrostningen-sverige-smorar-for-diktaturerna/

Även gamle KGB-medarbetaren Pierre Schori (S) – en gång bland annat kabinettssekreterare vid UD, EU-parlamentariker och FN-ambassadör – fanns med på ett hörn som flitig resenär till Latinamerika inklusive det gamla favoritlandet Kuba.

Löfven besökte exempelvis trenne gånger diktaturstaten Etiopien. ”Addis (Abeba) har blivit som ett andra hem för mig”, hävdade Löfven vid det sista besöket i den etiopiska huvudstaden. Svenskarnas reseprogram omfattade i övrigt länder såsom Mocambique, Egypten, Sydafrika, Tonga, Saint Lucia, Fiji och Kiribati. Envar förstår att denna intensiva reseverksamhet i syfte att inhösta det nödvändiga antalet röster inte var gratis; det var fråga om en pengarullning av gigantiska mått.

Från vänster Carl Bildt (M), Göran Persson (S) och Pierre Schori (KGB).

Enbart den dubiöse Schoris omkostnader lär ha gått lös på drygt en halv miljon kronor. Ett par andra föredettingar som deltog i FN-kampanjen och som sannolikt inte hade alltför mycket emot att få figurera i det internationella rampjuset ett tag till var före detta statsmännen Göran Persson (S) och Carl Bildt (M).

Kampanjkostnaderna inskränkte sig dock inte enbart till resor som svenska aktörer företog. Vid två tillfällen inbjöds även sammanlagt 27 representanter från önationer att besöka Sverige. Officiellt skedde dessa besök i akt och mening att deltaga vid ett ”klimatseminarium”, men det verkliga syftet var att få representanterna att lägga sin röst på Sverige. Räkningen för besöken skickades till stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond, som i sin tur erhållit 14 miljoner kronor från det statliga biståndsorganet SIDA. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bistandspengar-till-fn-rostvarvning

Ansträngningarna gav resultat – Sveriges invaldes med god marginal i säkerhetsrådet i konkurrens med Nederländerna och Italien.

Nu har det visat sig att utrikesdepartementet (UD) undanhållit allmänheten 900 sidor med information kring Sveriges kampanj, bland annat genom att upprätta ett parallellt datasystem i regeringskansliets intranät. Utrikesminister Wallström har förnekat att UD medvetet mörkat kampanjuppgifterna och har skyllt på ”bristande rutiner”. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ud-holl-inne-med-dokument-om-fn-kampanjen?cmpid=del%3Afb%3A20171204%3Aud-holl-inne-med-dokument-om-fn-kampanjen%3Anyh%3Alp

Svenske FN-höjdaren Jan Eliasson gratulerar Margot Wallström till den lyckade kampanjen.

Wallström har av Moderaterna anmälts till riksdagens konstitutionsutskott för att redogöra för kampanjen. Hon har även kallats till utrikesutskottet på initiativ av Liberalernas Birgitta Ohlsson; Wallström har emellertid ingen formell skyldig att komma till utrikesutskottet som var enigt över partigränserna i sitt beslut att kalla Wallström. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utrikesminister-margot-wallstrom-kallas-till-utrikesutskottet-om-fn-kampanjen

Återstår att se om det framkommer något olagligt eller annat graverande i granskningen av den svenska FN-kampanjen. En sak är klar, och det är att mutor och bestickningar är legio vid smörarkampanjer av det här slaget. Man kan även med allt fog fråga sig vad den tämligen elefantiasiska kampanjen skulle vara bra för.

Ty vad tjänar vårt land reellt på att få sitta med vid säkerhetsrådets möten under två år? Mycket litet, skulle jag vilja påstå. Det enda påtagliga resultatet torde bli att ett antal egon på regeringskansliet respektive utrikesdepartementet blir ytterligare uppblåsta.

När en godhetsonanerande posör har ordet

3 december, 2017

Linnéa Claeson – ”opinionsbildare”.

Linnéa Claeson heter en 25-årig kvinna jag aldrig hört talas om förut. Hon skrev den 2 december 2017 en krönika i den beryktade tidningen Aftonbladet, ni vet publikationen som stödde Hitler och nationalsocialismen på 1930- och 1940-talen men därefter blev socialistisk med röd kulör och prokommunistisk och numera har en obotfärdig leninist som kulturredaktör.

I krönikan framför Claesson åsikter och synpunkter som man mycket väl skulle kunna tro är en parodi på några av kvoteringsvänsterns mer hårresande ställningstaganden. ”Jag vill ha representation på riktigt”, deklarerar unga Linnéa rubrikvis och förklarar därefter i textens inledning vad hon menar med en sådan representation. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ddOl2O/jag-vill-ha-representation–pa-riktigt

”Jag vill ha en svart kvinna som statsminister”, menar Linnéa Claeson inledningsvis. Inte så illa, jag skulle själv mycket väl kunna tänka mig exempelvis Nyamko Sabuni som svensk regeringschef. Sedan fortsätter Claeson emellertid på följande sätt:

Flator i Regeringen. Romska kvinnor i Riksdagen. En muslimsk polischef i slöja, djurrättsaktivister i departementen och en kvinna från Balkan som försvarsminister. Jag vill att fler bögar ska komma ut i fotbollsallsvenskan och herrlandslaget.

Så där håller det på, men jag stoppar där. Jag tror redan ni fattat att Linnéa Claeson är en godhetsonanerande posör som skriver nästan vad som helst för att bli uppmärksammad. Jag kan fullt ärligt säga att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att se de flesta av Claesons förslag förverkligade, men under en avgörande förutsättning: att de är kompetenta personer som är lämpliga för respektive uppgift, inte för att de har en viss hudfärg, sexuell läggning eller bär ett visst klädesplagg.


Nyamko Sabuni skulle sannolikt bli en utmärkt statsminister i kraft av sin kompetens.

Var sedan fotbollsbögarna passar in, det får ni, kära läsare, själva bedöma.

Linnéa Claeson är en svensk landslagsspelare i handboll som är född i Norrköping 1992. Hon är numera proffs i Ringköbing i Danmark efter att tidigare ha representerat Skuru i tre SM-finaler. Hon skriver krönikor (eller kolumner som en del föredrar att kalla den här typen av texter) i Aftonbladet sedan några månader tillbaka. https://sv.wikipedia.org/wiki/Linn%C3%A9a_Claeson

Claeson avslutar sin krönika med att hänvisa till den svenska Regeringsformen (det vill säga grundlagen), i vilken det fastslås att ”all makt utgår från folket”. Den stora frågan i sammanhanget är ju varför det då är så viktigt för Linnéa Claeson och hennes meningsfränder att klämma in så många minoriteter som möjligt i regerings- och riksdagsorgan, uppenbarligen icke utgående från kompetens och lämplighet utan från identitet.

Borde inte en makt som utgår från folket också avspegla folkets verkliga sammansättning? Visserligen består svenska folket uppskattningsvis av 50 procent kvinnor – även om andelen stadigt sjunker på grund av det ökande tillflödet av män från Mellanöstern – men däremot torde andelen romer, lesbiska, kvinnor från Balkan och sådana som bär slöja fortfarande vara blygsamma minoriteter i vår land.

I slutet av sin artikel skriver Claeson: ”Jag vill veta varför mycket av det här låter märkligt, verkar osannolikt, är omöjligt.” Det är det jag har försökt svara på i den här bloggtexten.

Linnéa Claesons krönika är, trots stenhård konkurrens, en av de mer infantila jag läst på länge och borde naturligtvis ha stoppats av den ansvarige redaktören på Aftonbladet innan den gick i tryck. Nu får den Claeson att framstå som en mindre vetande idiot och det är väl vare sig tidningen eller skribenten betjänt av?