Ingen diplomati från Israels gay-ambassadör

Israeliske ambassadören Ziv Nevo Kulman tas emot av konung Carl XVI Gustaf.

Jag har länge haft för mig att en av de viktigaste egenskaperna för en yrkesdiplomat är att vara, ja just det, diplomatisk. Detta är uppenbarligen inte självklart för alla inom den diplomatiska professionen.

Israels nye ambassadör Ziv Nevo Kulman, som efterträdde Ilan Ben-Dov för ett par månader sedan, inledde således sin offentliga mission i Sverige med följande uttalande: ”Vi har inte – och har inte för avsikt att ha – någon kontakt med Sverigedemokraterna.” https://omni.se/israels-ambassador-vi-vill-inte-ha-kontakter-med-sd/a/wOn7Bn

Kulman hävdar att denna avvisande inställning till Sveriges, i alla fall i en del opinionsmätningar, största parti är baserat på en ”moralisk ståndpunkt” som har att göra med ”extremhöger med rötterna i nazismen”. Israel Sverige avser enligt ambassadören inte heller att ha några kontakter med ”öppet islamofobiska” partier i Sverige eller något annat land. Kan Kulman verkligen vara helt omedveten om att SD troligen är riksdagens mest pro-israeliska parti, som bland annat vill flytta den svenska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem?

Det är till att vara illa informerad om varifrån kanske 95 procent av antisemitismen i Sverige kommer, nämligen från personer med muslimsk trosåskådning. Alla vet om detta och jag tror faktiskt inte heller ambassadören Kulman är fullt så korkad att han inte inser det. Gör han inte det kanske han ändrar uppfattning om han gör ett studiebesök i Malmö. Tydligtvis känner han sig ändå manad att putsa upp den gamla klichén om den nazistiskt anfrätta så kallade extremhögern.

Om Kulman menade allvar med sin föresats att inte ha kontakter med brunmelerade partier borde det första partiet han strök ur kontaktlistan vara Socialdemokraterna, det i realiteten enda svenska parti som haft något med alldeles äkta nationalsocialism att skaffa.

Socialdemokratiska arbetarepartiet krävde 1938 av Tredje riket att det skulle stämpla ”J” i alla judiska pass så att det skulle bli enklare att utvisa de från nazismen flyende judarna ur vårt land. Vidare är första hälften av 1940-talet, då det gick bra för Tyskland i kriget, bemängd med eftergifter gentemot Tyskland företagna av den av sossarna dominerade samlingsregeringen. När krigslyckan vände blev det som bekant annat ljud i skällan. Då fanns det ingen hejd på hur antinazistiska vi var.

Något borde det väl vidare irritera ambassadör Kulman att Sverige skänker bort miljardbelopp till Israels svurna fiender, främst ”det kära systerpartiet” Fatah. Ingen hade väl förväntat att Israel skulle avbryta kontakterna med sosseriet av ovanstående skäl. Den diplomatiska etiketten påbjuder naturligtvis att man skall odla förbindelser med alla regeringsbärande partier. Däremot borde Kulman låta S-partiet veta att han känner till dess förhistoria (om han nu gör det).

Frågan är då hur staten Israel skulle agera för den händelse Sverigedemokraterna kom med i en svensk regering som ett resultat av riksdagsvalet i september 2022, ett inte helt orealistiskt scenario. En annan fråga är om den förra israeliska regeringen, ledd av Benjamin Netanyahu, skulle ha skickat en så pass odiplomatisk representant till Sverige som Ziv Nevo Kulman. Jag tillåter mig tvivla.

Ambassadör Isaac Bachman och statsminister Stefan Löfven vid Stockholm Pride 2016.

Ytterligare, och ett om möjligt ännu värre, exempel på Kulmans bristande diplomati, är han yviga utspel om den egna sexuella läggningen. Den 52-årige ambassadören, som också ingår i arrangörsstaben för Tel Avivs Pride-vecka, försäkrar QX-reportern om att han kommer att delta aktivt i Stockholms gayliv. Inte bara det: ”Jag har varit singel i fyra år nu, så jag är öppen för förslag. Vem vet, det är kanske i Sverige jag hittar Mr Right?” https://www.qx.se/samhalle/218553/det-ar-kanske-i-sverige-jag-hittar-mr-right-ziv-ar-israels-nya-ambassador/

Intresseklubben antecknar, som det brukar heta. Vem ambassadör Kulman delar sängkammare med är naturligtvis hans ensak. Han borde dock enligt min ringa mening ha förnuft nog att, bland det första han gör i Sverige, inte ge omfattande intervjuer med obskyra bögsajter och där vika ut hela sitt privatliv. Han borde inte heller, som sagt, stryka vissa partier ur adressboken innan han hunnit sätta sig in i hur det partipolitiska livet i Sverige fungerar.

Är detta för mycket begärt? Jag tror inte det. Men det är tydligen den här sortens diplomater den spretiga regering som leds av Naftali Bennett vill ha.

Israels representanter i Sverige har redan tidigare visat att de fäster betydande vikt vid HBTQ-kommuniteten genom att gå med i den årliga Pride-paraden i Stockholm. När ambassadör Isaac Bachman gjorde det för några år sedan dristade jag mig författa nedanstående bloggtext om saken:

Israels ambassadör i dåligt sällskap

Dags att dumpa sossarna!

Socialdemokraterna har gjort sitt.

Socialdemokraterna är blott en skugga av sitt forna jag. Det är kontentan av en debattartikel skriven av socialdemokraterna Sofie Eriksson, Markus Kallifatides och Daniel Suhonen i Aftonbladet den 7 september 2020. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/g7V241/vill-socialdemokratin-nagonting-alls-numera
  
”Vill socialdemokratin någonting alls numera?” frågar sig debattörerna samtidigt som de hävdar: ”Vårt parti har inte tagit riktigt ansvar sedan 2006.” Debattörerna menar vidare att S-partiet visserligen förfogar över ett antal regeringsposter men att de ledande företrädarna ”är mest att likna vid statstjänstemän”.
  
Ändå vill Socialdemokraterna framstå som ansvarstagande och närmast en garant för fortsatt demokrati och laglydnad i Sverige. Detta trots att S-MP-regeringen misslyckats på ett antal viktiga punkter.
  
Kriminaliteten skenar trots diverse regeringsledamöters försäkran om att de gängkriminella ska jagas till världens ände och liknande; den överdimensionerade immigrationen fortsätter mer eller mindre ohejdat trots försäkringar om motsatsen, vilket leder till obefintlig integration och ett ständigt ökande antal problemområden; äldrevården är fortsatt under all kritik, vilket framgått med övertydlighet under coronapandemin; vårdköerna visar inga tendenser att kortas. Så där skulle vi kunna fortsätta ett bra tag till.
  
Det är bara att konstatera att samtliga S-ledare som kommit efter Göran Persson – Mona Sahlin, Håkan Juholt och Stefan Löfven – endast har varit bleka varianter av sina företrädare. Det är också betecknande att det bara är Sahlin, Juholt och Claes Tholin (partiledare 1896-1907) som inte beklätt statsministerposten.

Parallellt därmed har också röstetalen sjunkit påtagligt. Resultatet i riksdagsvalet 2018, 28,3 procent, var således det sämsta partiet lyckats åstadkomma sedan 1911, då 28,5 procent av detta års väljarkår röstade socialdemokratiskt.
  
Socialdemokraternas nedgång har medfört en ny situation i svensk partipolitik. I Kantar/SIFOs månatliga sammanvägning av de vanligaste opinionsmätningarna för juni minskade S till 25,5 procent medan Moderaterna fick 22,1 och Sverigedemokraterna 20,5 procent. Om den beskrivna utvecklingen håller i sig kommer dessa tre partier sannolikt att vara ungefär lika stora i valet den 11 september 2022.
  
Under de tre största partierna finns ett mellanskikt bestående av Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna vilka samlar mellan omkring 11 och 6 procent. I bottenskiktet dväljs Miljöpartiet och Liberalerna, vilka i mätningarna mestadels hamnar under riksdagsspärren på 4 procent.
  
En fingervisning om det aktuella läget kan vi få vid kyrkovalet den 19 september i år.
  
Egentligen är det märkligt att S-nedgången inte varit kraftigare än vad som varit fallet. I åtskilliga EU- länder har de socialdemokratiska partierna närmast havererat under senare år, exempelvis i Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Österrike. Storbritannien är det stora undantaget. https://arbetet.se/2018/05/28/socialdemokratin-i-fritt-fall-i-europa/
  
Inte heller i Södertälje kan den mångåriga S-dominansen anses vara ohotad. I kommunalvalet 2018 erhöll S 31,3 procent av rösterna, en minskning med icke obetydliga  3,3 procentenheter jämfört med föregående val. Det innebar att partiet tvingades söka hjälp hos ej endast Miljöpartiet utan också Centerpartiet och Kristdemokraterna. Det ska bli spännande att se vad KD-väljarna tycker om det i valet om drygt ett år…
  
Hur som helst: det är i högsta grad på tiden att vi får ett styre helt befriat från de stagnerande och alltmer idéfattiga Socialdemokraterna i kommunen såväl som i hela riket. Det är dags att dumpa sossarna!

Fotnot: Ovanstående text är en något utökad version av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 23 juli 2021. med denna bloggare och Beata Milewczyk från SD Södertälje som undertecknare.

SVT Novus mars 2021: Medias klappjakt på Ebba Busch har givit resultat

SVT/Novus mars 2021.

Medias klappjakt på KD-ledaren Ebba Busch har givit resultat. Det är en uppenbar slutsats man kan dra av SVT/Novus partisympatimätning för mars 2021. Med blott 4,1 procent av väljarsympatierna i ryggen löper Kristdemokraterna en klar risk att åka ur riksdagen vid valet om halvtannat år. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-novus-tre-partier-riskerar-aka-ur-riksdagen

Ebba Buschs pågående husfejd mot en 81-årig man och några av dennes släktingar har varit gefundenes fressen för systemmedia en längre tid nu. Affären har stötts och blötts ur alla tänkbara synvinklar med helhetsintrycket att KD-ledaren är en kallhamrad individ. Som nu till på köpet också är föremål för en förundersökning angående förtal av 81-åringens försvarare.

Bakgrunden är att, om jag fattat saken rätt, 81-åringen undertecknat ett köpeavtal med Ebba Busch som han efter påverkan av släktingar i efterhand ångrat. Kontraktet är dock påskrivet varför Busch rimligen har rätt i sak. Sedan är det en helt annan femma att Busch, i egenskap av högprofilerad partiledare, nog ändå borde ha avstått från att driva saken vidare om hon haft sitt partis bästa för ögonen.

4,1 procent innebär att KD tappat cirka en tredjedel av väljarna jämfört med de 6,3 procent partiet erhöll i valet 2018. Husaffären lär fortsätta vara huvudnyhet i media ytterligare ett bra tag, varför det inte alls är omöjligt att partiet i höjd med nästa mätning är nere på katastrofsiffrorna under Göran Hägglunds ledarskap som fick mig att blogga om att KD möjligen kunde vara ett döende parti: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/07/03/kds-dodskamp/

Det enda parti som i föreliggande mätning befinner sig under 4-procentsspärren till riksdagen är nu Liberalerna med 3,3 procent. Det är långt ifrån det senaste valets 5,5 procent men ändå en uppgång om 0,6 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Crackpot-mässiga Miljöpartiet tangerar med sina 4,4 procent valresultatet, vilket är en marginell men dock uppgång.

Inte så muntert för Ebba Busch och KD.

Professor emeritus Sören Holmberg säger i en kommentar till SVT Nyheter att det inte är bra om det finns för många partier i riksdagen. ”Det gör det svårare att bilda regering, vi får ett instabilare system.” Frågan är hur många partier som tvingas ta avsked av den svenska partipolitikens finrum 2022. MPs och KDs chanser att hänga kvar ligger av allt att döma i stödröster från väljare vilka normalt skulle ha röstat på andra partier. Något som jag inte tror gäller ständigt velande L i någon högre grad.

I undersökningens topp återfinner vi som väntat Socialdemokraterna med 27 procent. Det är historiskt sett en mycket låg nivå för det svenska sosseriet men i skrivande stund likväl en stabil nivå. Det bekräftar återigen att i kristider har många en tendens att hålla sig till det gamla och invanda: man vet vad man har men inte vad man får. Näst störst är Moderaterna på 24,0 procent och tredje störst Sverigedemokraterna med 17,9 procent, vilket är obetydligt mer än SDs valresultat på 17,5 procent.

Den socialdemokratiska medvinden bekräftas av SIFOs årliga mätning av partiledarsympatierna. Statsminister Stefan Löfven toppar med 39 procent, tätt följd av Ulf Kristersson (M) på 38 procent. Centerns Annie Lööf noteras för 30 procent och SDs Jimmie Åkesson för 26 procent. För Ebba Busch (KD) blir det icke oväntat närmast katastrofala 23 procent – att jämföra med 37 procent i fjol. I särklass impopulärast är MPs nyvalda språkrör Märta Stenevi med magra 4 procent. https://www.expressen.se/nyheter/pandemiarets-politiska-vinnare-och-forlorare/

I mätningens mellanskikt återfinner vid Vänsterpartiet på 9,5 procent och Centerpartiet med 8,4 procent. För V innebär det en nedgång med 1,3 procentenheter under det att C minskar med 0,2. För kommunistpartiet är det ändå rejält bättre än valets 8,0 procent medan C ligger marginellt under valresulatet om 8,6 procent.

SD åter största parti hos Sentio – S nere på Juholt-siffror

Nyheter idag/Sentio november 2020.

Sverigedemokraterna 25,2 procent. Socialdemokraterna 23,3 procent. Moderaterna 19,8 procent.

Så ser det på ”medaljplatserna” i Nyheter idag/Sentios mätning för november 2020. Det är inte första gången SD toppar i norska Sentios opinionsmätningar. Inte heller är det partiets bästa mätresultat. Det är ändå ett kvitto på att en tillnyktring skett i svensk väljaropinion.

Det understryks av att de tre konservativt betonade oppositionspartierna noteras för sammanlagt 50,9 procent. Detta skall jämföras med 35,7 för januaripartierna inklusive Miljöpartiet och Liberalerna, vilka båda hamnar under riksdagsspärren om 4 procent. De oppositionella blir större även om Vänsterpartiet med 9,9 procent tas med i sammanräkningen.

Ny blytung högermajoritet när SD blir största parti i Sentio

”Jag tror att det till stor del beror på regeringens misslyckade coronastrategi”, kommenterar SDs partiledare Jimmie Åkesson undersökningen. Det är möjligt att Åkesson har rätt. Personligen tror jag dock att det är flera faktorer som samverkar: utvecklingen inom flera samhällsfält – sjukvård, rättsordning, ekonomi och skola – visar att SD-politiken för allt fler framstår som den mest hållbara.

Jimmie Åkessons SD -största partiet enligt Sentios novembermätning.

23,3 procent för socialdemokratin innebär att partiet nu är nere på rena Juholt-siffror – det vill säga det opinionsstöd som S-partiet erhöll under Håkan Juholts tio månader korta period som partiordförande 2011-12. Juholt blev sedan ambassadör, först på Island och numera i Sydafrika. https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A5kan_Juholt

Juholt är, jämte Mona Sahlin (ordförande 2007-11) och Claes Tholin (1896-1907), en av få socialdemokratiska ledare som skilts från sina uppdrag utan att ha varit Sveriges statsminister. Sahlin var vice statsminister 1994-95.

Moderaterna hamnar med 19,8 procent exakt på det resultat partiet nådde i riksdagsvalet 2018. Fjärde största parti i föreliggande Sentio-mätning är Vänsterpartiet med 9.9 procent och femte Kristdemokraterna med 5,9 procent. Centern minskar med 0,7 procentenheter ner till 5,8 procent.

I botten hittar vi föga oväntat Miljöpartiet och Liberalerna, båda på 3,3 procent. Ett 40-personer ur sistnämnda parti går nu ut i ett upprop och kräver att den hårt kritiserade partiledaren Nyamko Sabuni deklarerar att L vill tillhöra en borgerlig regering efter valet 2022. https://www.expressen.se/nyheter/internt-uppror-i-liberalerna-vill-inga-i-borgerlig-regering/

Gretas utmanare Naomi Seibt straffas för ”fel” åsikter om klimatet

Naomi Seibt bötfälls för att ha ”fel” åsikter i klimatfrågan.

Den politiska korrektheten lägger på många sätt en död hand över den politiska debatten i såväl Sverige som utlandet. Ett av de mest eklatanta exemplen härpå är klimatfrågan, där alarmisterna kräver total rättning i ledet. Avvikare, så kallade klimatförnekare,  straffas i lindrigare fall med marginalisering och extremiststämpel.

Alarmisterna tar stundom emellertid till storsläggan genom att bötfälla eller stämma klimathotsskeptiker inför rätta. Detta har drabbat ett antal klimatdebattörer såsom professor Peter Ridd, doktor Susan Crockford, doktor Tim Ball samt journalisten och debattören Mark Steyn. Nu har även  Naomi Seibt, 19, råkat ut för detta. http://www.klimatupplysningen.se/2020/05/20/tonaring-stamd-fel-asikter-om-klimatet-tyskland/#.XsToRuxJuqI.twitter

Unga Naomi, som i klimatfrågan framställts som ett alternativ till Greta Thunberg, har väckt uppmärksamhet bland annat genom att i en egen Youtube-kanal utmana klimatalarmisterna. Hon har också medverkat i flera internationella konferenser och då imponerat på övriga deltagare genom sin av vetenskapliga fakta präglade argumentation.

Jag har tidigare belyst Naomi Seibts modiga ställningstagande på följande sätt: https://tommyhansson.wordpress.com/2020/03/04/domedagsalarmismen-plockas-ner-pa-jorden-av-unga-naomi/

Naomi har utan att själv ha tillåtits yttra sig bötfällts av den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, där hon är bosatt, för att ha offentliggjort tre videoklipp där hon sökt presentera vetenskapliga argument mot de klimatalarmistiska påståenden som bland annat ligger till grund för såväl delstatens som EUs klimatpolitik. Det är den delstatliga Medieauktoriteten, en av 14 tyska så kallade Medieanstalten, som ogillar Seibts videopresentationer.

Bland de mer bisarra grunderna för bestraffningen är det faktum att Naomi Seibt samarbetat med The Heartland Institute, en amerikansk konservativ-libertariansk tankesmedja baserad i Illinois, vars budskap präglas av vad man kallar klimatrealism. I delstaten Nordrhein-Westfalens ögon är en sådan inställning tydligen av brottslig natur. https://en.wikipedia.org/wiki/The_Heartland_Institute

Ingemar Nordin sammanfattar ärendet på Klimatupplysningens sajt Klimatrealisterna: ”Det är en tragisk utveckling för yttrandefrihet, vetenskap, demokratisk debatt och politisk integritet som vi ser nu. Kommer vi klimatrealister att bli tystade och hotade med statens våldsmakt därför att vi ifrågasätter klimatortodoxin i Sverige?”

Frågan är öppen. Ett enkelt sätt att om möjligt förhindra en utveckling liknande den Nordin redogör för är att inte rösta på det extremistiska Miljöpartiet i valet 2022!