Mattias Karlsson: – Det är en skam att det finns böneutrop i Sverige!

 

Många SDare från Stockholms län hade samlats i landstingshuset i Stockholm för att lyssna till Mattias Karlsson. Foto: Tommy Hansson

Fem sverigedemokrater från Södertälje fanns på plats när SDs gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, föreläste om ideologiska och valrelaterade frågor i landstingshuset i Stockholm på inbjudan av SD Stockholms län. Det blev en intressant och lärorik timme för alla närvarande!

På grund av det nycket stora intresset fick de som anmälde sig sent till Mattias Karlssons föreläsning beskedet att evenemanget var fullbokat. Att det sedan ändå fanns tomma platser i fullmäktigesalen när Mattias stod i talarstolen berodde på det tyvärr vanliga fenomenet, att alla anmälda av olika skäl inte infunnit sig.

Mattias Karlsson, som vikarierade som partiledare under Jimmie Åkessons sjukskrivning för något år sedan, inledde med att avfärda påståendet att Sverigedemokraterna skulle vara ”högerpopulister”.

– Är det något parti som stått fast vid sin politik så är det SD. Sedan landsdagarna 2011 är SD ett socialkonservativt parti. Socialkonservatismen är en ideologi som går tillbaka till det revolutionära 1800-talet, då några ville förena det bästa från höger respektive vänster för att skapa en folkgemenskap byggd på respekt för lag och ordning och vad tidigare generationer byggt upp.

Mattias Karlsson krävde ett avskaffande av straffrabatterna för dömda och fängslade brottslingar. Foto: Tommy Hansson

Återta kontrollen. Mattias Karlsson fortsatte med att bekänna, att han inte ens i sin vildaste fantasi för 20 år sedan kunde förutspå den destruktiva utveckling med dagliga skjutningar, handgranatskastningar och sexualbrottslighet som drabbat vårt arma land.

– Vi måste återta kontrollen genom att straffa brottslingarna och se till att polisen får mer resurser, inskärpte Mattias. Vi har färre poliser per capita än på flera decennier. Något vi kan göra är att inrätta beredskapspoliser. Vi måste också avskaffa straffrabatterna för dömda och fängslade brottslingar.

Mattias påtalade det barocka i att strafftiden i dag per automatik reduceras till två tredjedelar av det utdömda straffet och att det finns en sorts mängdrabatt för begångna brott – ju fler brott du begår, desto mindre kännbart blir straffet för varje brott. Dessutom finns en ungdomsrabatt för så kallade ensamkommande, vilka i verkligheten är mer vuxna än ungdomar.

– Vi är öppna för att leasa fängelseplatser i andra länder av typ Bulgarien och Rumänien. Det är orimligt att massmördare som Rakhmat Akilov skall kunna sitta och spela Nintendo på svenska anstalter.

Plikt och rätt. Mattias Karlsson ville även profilera Sverigedemokraterna som värnare av kulturvärden som bör slås vakt om:

– Vi vill stoppa skövlingen av gamla fina stadsmiljöer och förhindra att glas och betong breder ut sig överallt. Pålsundet vid Långholmen i Stockholm hotas nu exempelvis. Vi kan inte bara se till funktionalitet och strunta i det vackra, vilket påpekas av den konservative tänkaren Roger Scruton i BBC-dokumentären Why Beauty Matters som jag varmt kan rekommendera. https://topdocumentaryfilms.com/why-beauty-matters/

Den engelske filosofen Roger Scruton har framhållit skönhetens betydelse.

Karlsson förklarade sig vidare vara trött på det ensidiga rättighetstänkande han menar präglar samhället av i dag.

– Gör först din plikt och kräv sedan din rätt. Vi bör exempelvis överväga att införa en skyldighet för medborgare att ingripa vid pågående brottsutövande. Inte så att 80-åriga pensionärer skall behöva brotta ned rånare, men att ringa polisen om man ser ett brott begås är inte för mycket begärt. För ungdomar som av olika skäl inte kan eller vill göra militär värnplikt kan man kanske tänka sig någon form av vårdplikt.

Mattias Karlsson fortsatte med att hävda att såväl högern som vänster sitter fast i gamla låsningar vad gäller synen på företagare och arbetare.

Det gynnar arbetare att vi har välmående företag oavsett vad vänstern säger. Å andra sidan upplever jag högern som totalt känslokall när man kräver att arbetslösa skall vara beredda att ta vilket jobb som helst var som helst. En revisor från södra Sverige skall inte behöva ta jobb som gruvarbetare i Pajala.

Välfärdsmodellen. Mattias Karlsson framhöll att SD som ett socialkonservativt parti bör vara berett att godta en relativt stark stat med ett förhållandevis högt skattetryck.

– Vi är i grunden positivt inställda till välfärdsmodellen, men jag blir förbannad när man vräker ut pengar på meningslösa integrationsprojekt och massinvandring. När folk dör på grund av brister inom vården och barn blir av med sina assistansrättigheter.

Karlsson fortsatte

– Regeringen har tagit pengar från sjuka och barn och givit till asylmissbrukare och brottslingar. Det skall inte finnas en svensk unge med funktionsnedsättning som inte skall få den hjälp han eller hon är berättigad till!

Från vänster Andreas Birgersson, Magnus Jonsson och Suzzie Mikko från SD Södertälje i väntan på Mattias Karlsson. Foto: Tommy Hansson

Vidare menade Karlsson att man måste göra upp med radikalfeminismen vad gäller föräldraförsäkringen och att arbetsgivare som vill ta risken att anställa funktionsnedsatta skall belönas och inte bestraffas.

Nationalismen. Mattias Karlsson övergick sedan till att beröra nationalismen, som också är en viktig del av Sverigedemokraterna ideologiska identitet.

– Nationalismen har lyckats binda ihop landsändar, folk och till och med levande och döda. Under senare decennier har dock nationalismen kastats på soptippen, vilket jag har svårt att förstå. Det verkar dock som om vi är på väg att göra upp med det synsättet, alltfler talar nu om svenska värderingar.

Mycket viktiga uppgifter som förestår, fortsatte Mattias, är att sätta stopp för massinvandringen, göra upp med mångkulturalismen samt att förverkliga en nollvision vad avser anhöriginvandring.

– Löfven påstår att regeringen infört en mer restriktiv immigrationspolitik men ger samtidigt asyl till 9000 afghaner som saknar asylskäl.
Mest applåder fick Mattias Karlsson när han yttrade följande:

– Vi måste göra upp med islamismen – det är en skam att det finns böneutrop i Sverige. Regeringen har i själva verket ökat stödet till islamistiska moskéer.

”Sist men inte minst är vi demokrater!” Enligt Mattias Karlsson är det dags att uppvärdera det svenska kulturarvet och därmed möjliggöra för nyanlända att ta del av detta. Vi måste visa vad vi har – kanske genom att etablera Sverige-centra i förorterna.

– En central uppgift är att stärka det svenska språket. Inkommande skall inte ha rätt till tolkhjälp hela livet. Språkkraven skall skärpas för anställda inom sjukvård och äldrevård. Inom skola och förskola urartar det språkliga alltmer – på vissa ställen finns det ingen som talar svenska. För medborgarskap skall godkänt språktest vara ett krav – det är ett gammalt krav från Folkpartiet vilket det partiet dock aldrig lagt några politiska förslag om.

Mattias betonade även behovet av att motverka det alltmer eroderade självbestämmandet samt att stärka Sveriges militära förmåga och inte överlåta också detta åt EU. Han avrundade sin föreläsning på följande sätt:

Verner von Heidenstam: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.”

– Sist men inte minst är vi demokrater. Vi vet vad det innebär att inte få tala fritt och att utsättas för censur på sociala medier och att hotas av både regering och extremistgrupper som vill inskränka det fria ordet. Visst, det har blivit litet bättre – för 20 år sedan, då det var vanligt att vi misshandlades när vi visade oss offentligt, var Sverige inte en demokrati!

Medborgarsång
Som slutkläm valde Mattias Karlsson att läsa upp dikten Medborgarsång av den konservative högermannen och samtidigt socialt medvetne skalden Verner von Heidenstam, en dikt som innehåller de bevingade orden ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.” https://dikter.wordpress.com/2008/01/21/medborgarsang-2/

Fullblodsnarcissisten Reinfeldt lämnar Sverige åt sitt öde

 Reinfeldt och övriga moderattoppar i Prideparaden.

Jag är noga taget Fredrik Reinfeldt ett stort tack skyldig.

Hade det inte varit för honom hade jag sannolikt inte engagerat mig i framtidspartiet Sverigedemokraterna. Det var nämligen genom Reinfeldts och den då nya allianregeringens nära nog kriminella försummelse av det svenska försvaret, som jag tog steget och blev SD-medlem 2008. Misstänker att jag hamnat hos SD i vilket fall som helst, men den då nyblivne statsministern påskyndade helt klart mitt beslut. Jag ämnar i den här bloggtexten titta litet närmare på Fredrik Reinfeldt och vad som motiverar honom.

Fredrik Reinfeldt är född 1965 och började med politik i tidiga år som elevrådsordförande. Han var då inte mer än tio-elva år. Hans stora intressen i ungdomsåren var basket och teater; inom sistnämnda gebiet framträde han som den bögige konferencieren i en skoluppsättning av ”Kabaret”. Vid andra tillfällen spelade han bokstavligt talat pajas, det vill säga clown.

1984 ryckte Reinfeldt in som kompanibefäl vid Lapplandsjägarna i Kiruna och har beskrivits som en elitsoldat. Vid den så kallade värnpliktsriksdagen 1985 valdes han till vice ordförande i värnpliktsrådet. Efter muck kom Reinfeldt i kontakt med några jämnåriga Täby-moderater och började mer seriöst tänka i politiska banor.

Reinfeldt hävdar i Mats Wiklunds bok En av oss? En bok om Fredrik Reinfeldt (Fischer & Co 2006) att han påverkades av dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn: ”Ulfs resonemang om att frigöra människan betydde mycket.” Reinfeldt och hans unga moderatvänner var dock missnöjda med hur  partiets ungdomsförbund, MUF, drevs i högborgerliga Täby och bildade därför Konservativ ungdom, som snart tog över ledningen i MUF med Fredrik som ordförande.

1990 valdes den nyexaminerade civilekonomen Fredrik Reinfeldt till ordförande i MUF i Stockholms län – han hade tidigare bland annat jobbat som ABAB-vakt – och tillträdde samtidigt en tjänst som biträdande borgarrådssekreterare hos dåvarande industriborgarrådet i Stockholm, Carl Cederschiöld.

I samband med ordförandestriden i Moderata ungdomsförbundet 1992 – det så kallade Slaget i Lycksele – blev Reinfeldt något av en kändis på riksplanet: kampen stod mellan Reinfeldt och den nyliberalt präglade, sittande ordföranden och blivande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson som var för fri invandring. Reinfeldt sågs vid denna tid som tämligen konservativ och var betydligt mer följsam gentemot partiledningen med Carl Bildt i spetsen än Kristersson. Slutligen gick Reinfeldt segrande ur striden med de knappa röstsiffrorna 58-55.

Reinfeldt och hans farfars farfar, cirkusmannen John Hood.

Vad som kanske mer än något annat präglat Fredrik Reinfeldts syn på tillvaron och verkligheten är hans delvis mycket exotiska släktbakgrund. Namnet Reinfeldt kommer från Lettland, och i övrigt finns bland förfäderna inslag från Italien, Bohuslän och Östergötland. Här hittar vi även mulatten John Hood  som var cirkusdirektör och kom från USA eller möjligen Indonesien.

Hood, som bland annat uppträtt som ormtjusare i Norge, vistades i Sverige i början på 1880-talet. Han hävdade ibland att hans far kom från den indonesiska ön Borneo och att mamman var negress, men vid andra tillfällen påstod han att fadern var guvernör från Java och att modern var holländska. Stockholmskorrespondenten för den finlandssvenska tidningen Nya Pressen skev om nämnde Hood på följande sätt den 29 augusti 1884:

Sedan några år har här i Stockholm uppehållit sig – tidtals åtminstone – en främling, som ådragit sig rätt mycket uppmärksamhet, särskildt från damernas sida. Han är nämligen en ovanligt ståtlig och man skulle kunna säga äfven vacker karl – dvs vacker ”efter sin art”, ty mannen är neger…Herr Hood har haft en något ostadig sysselsättning. Han har förevisat zulu-kaffrer och vargmänniskor, loppcirkus,  hafsnymfer, och har slutligen förevisat sig sjelf såsom människoätare.

I Sverige träffade John Hood pigan och tivoliarbeterskan Emma Dorothea Reinfeldt som hade lettländsk bakgrund, och det påtagliga resultatet av denna allians blev sonen John som föddes på Allmänna BB i Stockholm. År 1889 gifte sig Emma Dorothea med järnarbetaren Andreas Carlsson, som därtill var karusell- och skjutbaneägare och således verksam inom samma bransch som John Reinfeldts biologiske fader.

John Reinfeldt tog småningom över styvfaderns skjutbana och när hans son föddes fick han namnen John Herbert Linné Reinfeldt, vilken i Stockholm lierade sig med en dam av italienskt ursprung som hette Anne-Marie Dominique. Denna var sprungen ur en italiensk artistfamilj, vars sentida mest kände representant i Sverige är Carl-Axel Dominique, född 1939, som är fyrmänning med Fredrik Reinfelds pappa Bruno.

Fredrik Reinfeldt är med rätta stolt över sin färgstarka släktbakgrund (skulle själv inte ha haft något emot att ha haft så många intressanta förfäder med skiftande bakgrund), men jag skulle inte ha brytt mig om att redogöra så pass noggrant för denna om det inte varit för att den i så hög grad präglat hans verklighetsbild och politiska utsyn. Detta framgår närmast övertydligt av en intervju statsministern gav Sydsvenskans Niklas Orrenius den 19 november 2011:

http://www.sydsvenskan.se/malmo/statsministerns-avsky-mot-sd/

Här redogör Reinfeldt för sin djupt kända avsky gentemot Sverigedemokraterna vilken han erkänner bottnar i den egna, brokiga släktbakgrunden. En bakgrund som gör, hävdar statsministern, att han är särskilt känslig för ”främlingsfientlighet” och dess förmenta representanter i form av SD.

När man läser den långa intervjun, utförd av en av den svenska medievärldens mest beryktade ”godhetsapostlar” och ”toleransmånglare”, kan man knappast undgå intrycket, att föreställningen om att allt gott har kommit utifrån är den bärande pelaren i hela Fredrik Reinfeldts politiska synsätt. Det förefaller faktiskt som om han betraktar sig själv som den främste företrädaren för den samhällselit som hyser denna uppfattning.

I sammanhanget erinrar man sig Reinfeldts ord under ett besök i den invandrardominerade stadsdelen Ronna i Södertälje 2006: ”Ursvenskt är bara barbariet – resten har kommit utifrån.” Underförstått: Som exempelvis den reinfeldtska släkten.

 Radarparet Sahlin och Reinfeldt.

Det är minst av allt en tillfällighet, att Reinfeldt i intervjun passar på att hylla förra sosseledaren Mona Sahlin, vilken till skillnad från efterträdaren Håkan Juholt enligt Reinfeldt hyser ett äkta patos mot rasism och främlingsfientlighet. Sahlin, som 2002 i en intervju som publicerades på Turkiska ungdomsförbundets blogg, yttrade ungefär samma sak som Reinfeldt gjorde i sitt Ronna-uttalande: ”Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”

Det kan på goda grunder hävdas, att såväl Fredrik Reinfeldt som Mona Sahlin till betydande delar byggt upp sina politiska karriärer på att uttrycka förakt för sitt hemland och höja främmande inflytande till skyarna. De har därmed givit uttryck för något som den brittiske filosofen Roger Scruton kallat oikofobi, en ursprungligen psykiatrisk term innebärande en irrationell rädsla för det egna hemmet och dess omedelbara närhet men som i Scrutons version betyder rädsla eller skräck för vad som hör samman med den egna nationen.

Reinfeldts och Sahlins politiska kamp mot ”främlingsfientlighet” och ”rasism” sammanfaller med mainstreammedias ständigt pågående kampanjjournalistik för ”antirasism”, ”tolerans” och ”gilla olika”-tänkande med Expressens anlitande av den AFA-anknutna vänsterextrema Researchgruppen med de brottsdömda frontfigurerna Martin Fredriksson, Mathias Wåg och Carl Tullgren som absolut lågvattensmärke. Se mer i detta ämne nedan.

 Jimmie Åkesson skålar för SDs framgångar – det var nog inte detta som Reinfeldt hade tänkt sig. Foto: Photo2be

Det gigantiska problemet för Reinfeldt, Sahlin, Expressen, AFA med flera ”rasistjägare” är emellertid att deras verksamhet haft rakt motsatt effekt visavi det eftersträvade resultatet. De hatade Sverigedemokraterna har nämligen gått fram som en ångvält i opinionen och med 12,9 procent av röstetalet mer än fördubblat sina mandat i riksdagen jämfört med valet 2010 samt gjort kraftiga inbrytningar i såväl kommuner som landsting.

Godhetsmaffian sitter därför i en rävsax som tycks omöjlig att ta sig ur. Nu försöker man trösta sig med att ”87 procent röstade mot rasism och främlingsfientlighet”. Mot detta kan med minst lika stort fog invändas, att 97 procent röstade mot tokfeminismen representerad av F!, 94 procent mot vinstförbud i välfärden enligt kommunistisk modell och 93 procent mot utflipprad miljöextremism i MPs tappning.

Fredrik Reinfeldt väljer i detta prekära läge att deklarera sin avgång som landets statsminister och som de så kallade Nya Moderaternas partiledare. Han lämnar både landet och partiet åt sitt öde. Det är ett beslut som vållat stark kritik från de tidigare moderatledarna Ulf Adelsohn och Bo Lundgren.

Adelsohn citerades i Dagens Nyheter den 15 september på följande sätt: ”Nu har vi i realiteten en icke-socialistisk majoritet i kammaren, men lämnar ändå över makten. Det är ingen statsmannakonst.” Bo Lundgren: ”Han skulle ha väntat och sett vad utfallet blev av den parlamentariska situationen.”

Reinfeldts agerande visar hur en fullblodsnarcissist resonerar. När han inser att hans åtta år långa kamp mot Sverigedemokraterna – ty detta är vad hans statsministertid ytterst handlat om – varit förgäves, och han till yttermera visso till SD förlorat hundratusentals väljare som varit missnöjda med Nya Moderaternas utveckling från ett värdekonservativt parti med liberala inslag till ett pragmatiskt kappvändarparti med accelererad massinvandring som huvudfråga, så sticker han. Ungefär som när en omogen skolflicka dumpar en kavaljer hon tröttnat på.

Se mer i ämnet här:

http://www.dn.se/valet-2014/borg-och-reinfeldt-overger-parti-i-kris/

 Carin Jämtin håller ett vakande öga på sin partiordförande.

Nu skall den partipolitiskt oerfarne S-ledaren Stefan Löfven, som av allt att döma är helt i händerna på sin partisekreterare, Palestina-aktivisten  Carin Jämtin, försöka sy ihop en minoritetsregering  och en budget med hjälp av det extremistiska Miljöpartiet. Det kommer, om det lyckas, att bli en svag regering. Något som i och för sig kanske inte är helt fel.

För att citera det borgerligt sinnade nyhetsbrevet Veckans Contra:

En svag regering kommer att uträtta mindre  än en stark regering. Det är alldeles utmärkt. Sverige kan som nation vara väl så betjänt av en svag som en stark regering.

Enligt detta resonemang blir det svårare för en svag regering att driva igenom alltför många dumma politiska förslag, samtidigt som den svaga regeringen möjliggör för välståndsskapande krafter utanför den politiska sektorn att verka. Det är ju inte politiken som skapar välstånd – den fördelar bara resurser som andra skapat.

Slutligen har den alltid intressanta webbkanalen Granskning Sverige nagelfarit Expressens närmast brottsliga roll i anlitandet av vänsterextrema krafter i sina – totalt felslagna – försök att minska Sverigedemokraternas inflytande i svensk politik. Lyssna via denna länk: