Sanningen om Mohamed Yusuf, ”svensken” som dog i fängelse i USA

Somaliska al-Shabaab är en del av al-Qaida.

Det har rapporterats att en ”svensk” terrorist avlidit av covid-19 i Lompoc-fängelset i Kalifornien. Den avlidne var i själva verket en 37-årig somalier med svenskt medborgarskap vid namn Mohamed Yusuf. http://jihadimalmo.blogspot.com/2020/06/svensk-terrorist-dor-i-corona.html

Yusuf, alias Abu Zaid, avtjänade ett elvaårigt fängelsestraff för terrorism efter att 2016, tillsammans med sin ”svenske” kollega Ali Yasin Ahmed, ha dömts för terroristbrott. En tredje person, den förre britten Mahdi Hashi, dömdes till nio år i samma rättegång.

George Venizelos, biträdande chef för FBI-kontoret i New York, kommenterade vid gripandet 2012: ”De har inte strävat efter att bli terrorister, de är terrorister. De fick inte bara träning, de har omsatt träningen i praktik i flera terroroperationer med al-Shabaab.” https://www.expressen.se/nyheter/terrordomd-svensk-hittad-dod-i-fangelset/

Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmed reste 2008 från Sverige till hemlandet Somalia för att delta i vad som uppgivits vara elitträning i självmordsbombning med den islamistiska terroristgrupperingen al-Shabaab, som var och är ansluten till al-Qaida. De greps jämte Mahdi Hashi i Djibouti 2012 på väg till Jemen, där de skulle ansluta sig till al-Qaida, och överlämnades till USA. https://www.reuters.com/article/us-usa-security-alshabaab-idUSKCN0V72EJ

Yusuf skall i ett brev ha vädjat till det svenska justitiedepartementet om att få avtjäna återstoden av sitt straff i Sverige. I brevet hävdade Yusuf bland annat: ”Jag har sonat mitt brott, jag var ung och dum.” Första delen av detta påstående är givetvis osant – ett par på ett elvaårigt fängelsestraff betyder inte att han ”sonat” sitt brott. Att han skulle ha varit ”ung och dum” är det däremot svårt att argumentera emot. Han kunde i sanningens namn ha tillagt ”våldsbenägen och inställd på att mörda i Allahs namn.”

Yusufs amerikanske advokat, David Stern, citeras i Expressen enligt följande: ”Det är otroligt sorgligt. Han dömdes till ett antal års fängelse men det visade sig bli ett dödsstraff.” Vilket man naturligtvis kan instämma i. Mohamed Yusufs öde kan nog sägas vara en god illustration till utsagan i Romarbrevet 6:23: ”Syndens lön är döden…”. https://www.biblegateway.com/passage/?search=Romarbrevet+6%3A23&version=SFB15

Jag skrev kort tid efter att de båda så kallade svenskarna gripits och överlämnats till USA en bloggtext som skarpt kritiserade systemmedias tappra försök att skönmåla terroristerna med följande innehåll: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/01/09/medias-forsok-att-skonmala-terroristsvenskarna/

Lompoc-fängelset i Kalifornien har drabbats hårt av Kina-smittan.

Lompoc-fängelset säkerhetsklassas som ”medium” och är beläget i Santa Barbara County i Kalifornien i närheten av Vanderberg Air Force Base, cirka 282 kilometer nordväst om Los Angeles. Över 500 av internerna skall ha smittats med covid-19. Anläggningen administreras av Federal Bureau of Prisons och har plats för 1500 manliga fångar. Den omfattar även en flygel med hög säkerhetsklassning samt två läger med låg säkerhetsklassning. https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_Penitentiary,_Lompoc

En av fängelsets tidigare mest bemärkta fångar var president Richard Nixons förre stabschef H. R. Haldeman, som avtjänade ett straff på 18 månader 1977-78 efter att ha dömts för sin inblandning i Watergateaffären.

Förföljelsen av Päivi Räsänen: är Finland fortfarande ett kristet land?

Riksdagsledamoten och tidigare inrikesministern Päivi Räsänen utreds för hets mot folkgrupp efter att ha kritiserat den Evangelisk-lutherska kyrkans hållning gentemot homosexuella.

Finland har länge ansetts vara ett stabilt kristet land, där troslivet dominerats av Evangelisk-lutherska kyrkan med 69,7 procent (3 848 191) av befolkningen som medlemmar. Mindre än en tredjedel av landets befolkning säger sig dock vara kristna.

Fallet med riksdagsledamoten och den tidigare inrikesministern Päivi Räsänen visar yttermera, att de kristna grundvalarna i Finland inte alls är lika självklara som de en gång varit. Hon är i skrivande stund föremål för två polisutredningar avseende hets mot folkgrupp. Båda rör hennes inställning till homosexualitet. https://www1.cbn.com/cbnnews/world/2020/february/historically-christian-finland-threatens-to-fine-imprison-believers-who-speak-out-on-matters-of-faith

Päivi Räsänen var tidigare ordförande i finska Kristdemokraterna och representerar partiet i riksdagen sedan 1995. Hon är också kommunalpolitiker på hemorten Riihimäki. Räsänen är gift och har fem barn. Åren 2011-15 var hon därtill landets inrikesminister. https://sv.wikipedia.org/wiki/P%C3%A4ivi_R%C3%A4s%C3%A4nen

Den första utredningen gäller att hon 2019 delade några bibelverser, Romarbrevet 1:24-27, på Twitter. Aposteln Paulus anför här följande (1917 års svenska bibelöversättning):

Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnor och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön. https://www.biblegateway.com/passage/?search=Romarbrevet+1%3A24-27&version=SV1917

Nu har Finlands chefsåklagare startat en andra utredning i anledning av att Päivi Räsänen 2004 sedan skrev en pamflett med rubriceringen ”Man och kvinna, Han skapade dem.” Den författades dessutom sju år innan lagen om hets mot folkgrupp inlemmades i finsk lagstiftning. Även den lutherske präst som gav ut Räsänens pamflett till förmån för det traditionella äktenskapet mellan man och kvinna är föremål för en polisutredning.

Eftersom Finlands konstitution stödjer Räsänens teser kände hon sig säker på att polisutredningarna inte skulle leda någon vart: ”Ja, ja, det var vad jag trodde”, citeras hon. ”Faktum är att det kom som en överraskning för mig att en polisutredning om fallet över huvud taget startades. Jag skulle aldrig ha trott det.”

Pastor Åke Green hamnade i medias blickfång efter sin predikan i Borgholm.

Räsänens känslor delas av Leif Nummela, som är redaktör för en kristen tidning och kristen TV-värd samt författare till boken Bibelns röda tråd: ”Jag trodde inte att detta kunde hända. Det var otroligt.”

Päivi Räsänens engagemang började med att hon kände att hon leddes av Gud i syfte att väcka den finska kyrkan till insikt om homosexualitet. Hon befarar nu att, som en följd av utredningarna, Finands kristna skall bli skrämda till tystnad. Stödet från evangeliska ledare har också varit svagt så här långt. Den statliga förföljelse som drabbat Räsänen på grund av att hon tar sin kristna övertygelse på allvar har uppmärksammats i bland annat Förenta staterna:

The Persecution Of Päivi Räsänen

Fallet Räsänen liknar på flera sätt det som den svenske pingstpastorn Åke Green drabbades av sedan han i juli 2003 i Borgholm hållit en predikan om homosexualitet. Detta föranledde den lokale ordföranden för RFSL i Kalmar att lämna in en polisanmälan. Green hade citerat ställen i både Gamla och Nya testamentet som tar upp frågan om homosexuella handlingar och skarpt fördömer dessa, bland andra Romarbrevet.

Green sade bland annat enligt Wikipedia: ”Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.” Han underströk emellertid att det var synden han fördömde, ej syndaren: ”Synden kan vi inte ha fördrag med…men människan.”

Pastor Green, född 1941, blev dömd för hets mot folkgrupp i tingsrätten 2004 men friades 2005 i såväl hovrätten som Högsta domstolen. Som skäl för de friande domarna hänvisades till yttrandefriheten och religionsfriheten, vilka garanteras av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ke_Green

Fallet Åke Green uppmärksammades internationellt och han bjöds in till bland annat USA och Afrika.

Kyrkopolitiker (C) ogillar Pride: nu går drevet från värdegrundsmobben

Jag är definitivt motståndare till Pride. Jag tycker att det ska vara man och kvinna och jag kan inte förlika mig med hbtq.

Så citeras Bruno Edgarsson (C), ordförande i stiftsfullmäktige i Växjö, i en intervju i tidningen Smålänningen den 19 maj 2016. ”Jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå med i Pride”, menade Edgarsson bland annat vidare. ”Homosexualitet är bara en trend.”http://www.smalanningen.se/article/homosexualitet-ar-bara-en-trend/

Bruno Edgarsson föredrar Paulus framför Gardell. Det uppskattas varken av Centerpartiet eller regnbågsflaggande Svenska kyrkan.

Det krävs ingen större fantasi för att inse, att Edgarssons intervjusvar inte hälsas med applådåskor av vare sig hans parti eller Svenska kyrkan. Från Centern i Ljungby, som Edgarsson tillhör, fastslås att uttalandena ”inte är förenliga med partiets värdegrund”.

Växjöbiskopen Fredrik Modeus säger för sin del ”att det som regnbågsflaggan står för, mångfald och olikhet, stämmer väl överens med min kristna tro”.

Man kan till äventyrs då undra, hur följande utsaga av aposteln Paulus, kristendomens faktiske grundare, stämmer överens med biskopens kristna tro:

Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar /…/ Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar, deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. (Romarbrevet 1:24-27)

Frågan om det så kallade Pride är aktuell i Småland. Nyligen hölls jippot i Växjö med 9000 deltagare, liksom det hållits i Ljungby. Den 2 juni kommer det till Älmhult. I slutet av november framställdes dock ett förslag i Växjö stiftsfullmäktige, stiftets högsta beslutande organ, om att kyrkan skulle ”avstå deltagande i det spektakulära Pride-spektaklet”.

Förslagsställaren konstaterade – givetvis alldeles riktigt för den som kan sin Bibel – att evenemanget i fråga inte har något stöd i Bibeln.

Som opinionsläget är i Sverige i dessa yttersta av tider kan bibeltrohet emellertid leda till uteslutning ur politiska partier, kicken från jobbet eller bannor från kyrkan. Ja, så illa kan det gå om för den som utnyttjar sin yttrandefrihet och offentligt torgför sina åsikter om dessa skulle råka ge emot hallstämplad politisk korrekthet.

Paulus hade nog inte heller gått i Pride-paraden.

Vad är det partierna och kyrkorna och i förekommande fall arbetsplatserna är så förtvivlat rädda för? Varför skulle personer som tror mer på Paulus än Jonas Gardell behöva riskera att i bildlig mening lynchas av värdegrundsmobben och regnbågsdyrkarna? Vad är det för fel med åsiktsfrihet, med att åsikter bryts mot varandra i en fri och öppen debatt?

Frågorna hopar sig. Nu uppges det att Bruno Edgarsson ”gjort sig otillgänglig”, vilket knappast överraskar. Jag hoppas bara den modige herr Edgarsson står på sig och inte pudlar till det alltför mycket. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/kritiserad-kyrkopolitiker-har-gjort-sig-otillganglig

Om fler än Edgarsson vågade yttra det ur kristet perspektiv självklara – att sexualitet och äktenskap är angelägenhet för personer av motsatta kön – skulle den åsiktsnormativa HBTQ-kamarillan stå sig ganska slätt. I varje fall skulle den tvingas acceptera, att det finns flera åsikter i frågan och att samtliga omfattas av den grundlagsfästa yttrandefriheten.

Pingstpastorer överens med Pride: homosexualitet är synd

 EuroPride i Stockholm 2008 hyllade ”svensk synd”.

I samband med festivalen EuroPride i Stockholm 2008 var stan smockfull med affischer på temat Swedish Sin – Breaking Borders (Svensk synd spränger gränser). Arrangörerna ville således locka besökare med den mångomtalade så kallade svenska synden, i det här fallet liktydigt med praktiserad homosexualitet:

http://www.europride.com/en/archives/year-2008/stockholm-2008/

På plats vid evenemangets invigning fanns bland andra EU-minister Cecilia Malmström (FP), professor Tiina Rosenberg och en indisk prins. Inte många ögonbryn, om ens några, höjdes över budskapet om bögeriet som synd. Förmodligen sågs det som en lagom klämkäck slogan, om än kanske något utdaterad; begreppet ”den svenska synden” härstammar från början av 1950-talet, då Ulla Jacobsson visade tuttarna för Folke Sundquist i filmen ”Hon dansade en sommar” (1951) i regi av Arne Mattsson.

Ett helt annat ljud i skällan blir det om ett gäng pingstpastorer utifrån traditionellt bibliskt synsätt förklarar att utlevd homosexualitet är synd med konsekvenser för evigheten:

http://www.dagen.se/debatt/bibeln-tydlig-om-homosexualitet-1.349464

Det torde finnas få bibliska ämnen där det råder större samstämmighet än vad gäller just synen på homosexualitet. Det finns ett antal passager i såväl Gamla som Nya testamentet som vittnar om denna syn, men jag nöjer mig här med vad aposteln Paulus anför i Romarbrevet 1:26-28:

Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar; deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo otukt, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.

 Pastor Tommy Dahlman manar till kristen tydlighet om homosexualitet.

Det var i ett debattinlägg med rubriceringen ”Bibeln tydlig om homosexualitet” i den kristna tidningen Dagen den 9 april, som 22 pingstpastorer med den 49-årige Tommy Dahlman från Trollhättan, riksdagskandidat för KD 2014, i spetsen menade att ”Vi anser att vi måste vara tydliga, om än i kärleksfull ton, och klart beskriva konkreta konsekvenser av vad Nya testamentet säger.”

Längre ner i artikeln kommer Dahlman och hans meningsfränder fram till samma slutsats som arrangörerna av EuroPride 2008 och fastslår:

Vi menar att praktiserande homosexualitet, utifrån vad Bibeln säger, är synd. Det har funnits samstämmighet om detta genom hela den protestantiska reformationen, och även dessförinnan fanns det en klar teologisk övertygelse i frågan.

Debattinläggets undertecknare avvisar vad man kallar ”revisionism” som ett ”modernt påfund som har till uppgift att vända på bibeltexter för att få dem att säga motsatsen till vad de innehåller”. Slutklämmen lyder: ”Men till sist handlar det om himlen och evigheten. Tidsandan och sanningen går inte alltid hand i hand.”

Den sista meningen skulle behöva stå i eldskrift på någon plats så att hela landets befolkning kunde läsa den!

 DAESH förpassar en homosexuell från hustak.

I en intervju med Expressen tycks Dahlman, förutsatt att han är rätt citerad, ha fyllt på med att homosexuella som inte lever i celibat sannolikt hamnar i helvetet:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kds-riksdagskandidat-homosexuella-hamnar-i-helvetet_4478431.svd

Detta borde han enligt min mening nog ha hållit inne med, eftersom endast Gud kan veta något bestämt om den saken. Trots allt utgörs en människa inte enbart av sin sexuella orientering utan av så mycket mer än så. Dahlman gör nog väl i att betänka detta ord av Jesus från Johannesevangeliet 14:2: ”I min Faders hus  äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder, att jag går bort för att bereda eder rum.”

I det stora hela menar jag dock att det är absolut uppfriskande att det fortfarande finns kristna, som tar sin tro på allvar och inte tvekar att sticka ut hakan i kontroversiella ämnen.

Man kan därtill fråga sig hur det kan komma sig, att etablerade media i Sverige går i taket när någon kristen pastor i all stillsamhet vill förpassa de homosexuella till den andliga världens nedre regioner, som de inte ens tror på, medan de inte ens noterar när de islamistiska vettvillingarna i DAESH slänger ner bögarna från hustak och sedan lynchar dem i den här, högst påtagliga världen.

 Nasrin Sjögren skriver om den religiösa ateismens intolerans.

Några betänkligheter att ta upp kontroversiella ämnen hyser inte heller den kristna (hon är konvertit från islam) debattören Nasrin Sjögren, nybliven krönikör i den Sverigedemokraterna närstående nättidningen Samtiden. I ett inlägg dagens datum (15 april) tar hon pastor Dahlman och dennes meddebattörer i försvar, bland annat på följande sätt under rubriken ”Den religiösa ateismens intolerans”:

http://samtiden.nu/14279/den-religiosa-ateismens-intolerans/

Hans brott mot det sekulära värdegrundscredot var att han tillsammans med 21 andra pastorskollegor slog fast att den enda form av sexuell utlevnad som är föremål för gudomlig välsignelse är det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna som lovar varandra trohet till döden skiljer dem åt. För detta fick han också bannor från de till journalister utklädda inkvisitorerna.

Icke minst noterbart i Sjögrens spänstigt skrivna krönika är, att hon så klart genomskådat ateismens och sekularismens falska anspråk på att i etiskt hänseende stå högre än människor med religiöst färgade synsätt.

Nazismens och kommunismens samgående 1939 möjliggjorde Andra världskriget (samtida karikatyr).

Ett bevis på att detta är just falska anspråk är det faktum, att det är just ateistiska och sekularistiska ideologier såsom kommunism och nazism som ställt till med mest elände i vår tid med hundratals miljoner dödsoffer som följd. I själva verket, menar Nasrin Sjögren, är ateisterna/sekularisterna föga mindre religiöst troende än vad anhängarna till riktiga religioner är. Även om de föredrar att lämna Gud utanför sin tro.

Just detta, kan man befara, gör de gudsförnekande troende desto farligare då de kan förleda godtrogna människor att anta att de har vetenskapliga och rationella anspråk som i verkligheten inte finns där.

 

Bevisat: Gud finns!

Det har förhoppningsvis ej undgått någon som läser min blogg hyfsat regelbundet att jag är troende person. Eller, som jag själv föredrar att säga, vetande. Jag vet att Gud finns.

Jag behöver bara iakttaga en snöflinga på nära håll för att bli klar över detta. Ingen annan än den störste konstnären av alla kan ha givit upphov till ett sådant underverk:

Ingen snöflinga är den andra lik. De vittnar alla om Skaparens existens.

Nej, jag förväntar mig inte att alla skall hålla med mig. För mig räcker emellertid snöflingans underbara skönhet och regelbundna uppbyggnad för att jag skall förstå att det finns en högre person och kraft i universum som åstadkommit allting i detta inklusive människor, djur och växter. Han/hon har gjort detta utav sitt eget väsen som är kärlek.

Att blicka upp mot den väldiga och omätliga stjärnhimlen en klar natt fungerar på samma sätt för mig. Guds majestät finns i det största lika väl som i det minsta. Han finns också inom mig vilket jag kan erfara i mitt sinne under gynnsamma omständigheter i samband med bön och andra innerliga ögonblick. Jag känner då en överflödande värme och närhet. Han finns nära till hands i såväl prövningens som glädjens stund.

Mer om snöflingor i text och bild här:

http://www.foxnews.com/weather/2013/12/06/youve-never-seen-snowflake-in-this-much-detail/?intcmp=obinsite

Som Paulus skriver i Romarbrevet 1:19-20:

Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbarat bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.
   Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.

Enligt Paulus har alltså de som hävdar att Gud inte existerar, eller endast gör det i människans fantasi, ingen ursäkt. Genom att studera Guds verk i naturen och universum kan vi bli varse att han finns. Genom snöflingan, stjärnhimlen eller för den delen i en myrstack.

Några ord om hämnd, revansch och välvilja

Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: ”Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.” (Pauli brev till romarna 12:19)

Bäst att överlåta eventuell hämnd åt Herren…

Det händer att jag blir ledsen, för att inte säga förbannad, på människor som jag anser behandlat mig felaktigt och/eller orättvist. Jag brukar då alltid tänka på det inledande bibelcitatet ”Min är hämnden…säger Herren”. Jag har sett tillräckligt många avskräckande exempel där människor brunnit för personlig hämnd i syfte att ta revansch för lidna oförrätter. Bättre då att överlåta den saken i Guds händer.

Låt mig ta exemplet Gunnar (som vi kan kalla honom). Gunnar hade många goda sidor och var min gode vän tillika mentor för länge sedan. Han hade ingen brist på goda och konstruktiva idéer och kunde vara en trevlig sällskapsmänniska. Han hade dock en påtaglig tendens att reta upp sig på folk och se konspirationer mot honom i snart sagt varje buske. Han lade då ner praktiskt taget all energi i syfte att ge tillbaka med besked: att utkräva hämnd.

Den här tendensen gjorde att min vän Gunnar ofta gick omkring och kokade av ilska och bar sig obalanserat och stundom rätt bisarrt åt. I slutet av sitt liv råkade han ut för allehanda problem och dog slutligen i förtid, isolerad, sjuk och olycklig. Jag vill inte påstå att allt detta berodde på hans smak för hämnd, men säkerligen bidrog det något till hans öde.

Jag har, liksom väl alla människor, blivit orättvist och ibland rent ut sagt svinaktigt behandlad. Detta har exempelvis skett på flera arbetsplatser i det förflutna. Min inställning har dock varit att i görligaste mån försöka ta det hela med jämnmod och resonera just som så att är ”Min är hämnden, säger Herren.” Om någon eventuellt bör få plikta för sin behandling av mig så får Gud eller Försynen ordna det.

Det är ett kanske aningen kusligt faktum att inte särskilt många av mina gamla vedersakare längre är i livet. De har gått bort i förtid på olika sätt. Jag kan gott erkänna att jag ibland känt tillstymmelse till skadeglädje över detta, men jag har alltid försökt hålla sådana tankar ifrån mig – skadeglädje är, lika litet som agg och hat, några hälsosamma sinnesstämningar och går givetvis stick i stäv med det kristna kärleksbudskapet.

När jag säger att man bör överlåta eventuella hämndbegär åt Gud och/eller Försynen menar jag nu ingalunda, att man inte vid behov skall försvara sig mot orättvis behandling och tala om för vederbörande vad man tycker och tänker om svinaktigt beteende. Det menar jag att man i lämpliga former både kan och bör göra.

Jag har själv också gjort det – lyckligtvis är jag tämligen verbalt begåvad – även om jag är en snäll och hygglig prick när jag blir anständigt behandlad.  Jesu lära om att ”vända andra kinden till” bör tillämpas med sunt förnuft och inte in absurdum. Rätten till nödvärn är en självklarhet i mina ögon. Därför tycker jag inte heller den gamla regeln ”Öga för öga, tand för tand” är så tokig i alla lägen. Behandlar man andra som skit får man nog också, och med all rätt, räkna med motsvarande behandling tillbaka. Svinhugg går som bekant igen.

När principen ”Öga för öga…” införlivades med den mosaiska lagen innebar den också ett stort rättsligt framsteg. Tidigare ägnade man sig ju åt blodshämnder i åtskilliga led, men med det nya budet begränsades rätten att utkräva hämnd mycket kraftigt och det mänskliga umgänget blev mindre våldsamt.

Att alltför mycket och alltför länge dröja vid gamla oförrätter och städse älta dem i sitt sinne och grubbla över hur hemsk den eller den personen är leder emellertid bara till elände och frustration. Jag vet av egen erfarenhet.  Det äter sig in i själen och gör en till en bitter och inskränkt människa.

Moses bud var hårda men rättvisa…målning av Rembrandt.

Om min motpart föredrar att hysa negativa känslor mot mig är det resandens ensak. Jag behöver inte svara med samma mynt, utan kan välja att tänka så positivt det går under rådande omständigheter. Mitt arma hjärta bär säkert på en hel del gammalt groll, men också på mycket välvilja och kärlek. Jag tillhör dem som har lätt att förlåta och stryka ett streck över det gamla, även om mitt minne förvisso är gott.