Posted tagged ‘romersk katolicism’

Angola förnekar förbud mot islam

28 november, 2013

untitled En av MPLA-regimen demolerad moské i Angola.

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2513388/Angola-bans-Islam-shuts-mosques.html

För några dagar sedan förekom uppgifter i världspressen om att Angola i sydvästra Afrika förbjudit islam i egenskap av ”sekt” och förstört flera moskéer i landet. Se länk till brittiska Daily Mail överst.

Mångårige presidenten José Eduardo dos Santos citerades så:

This is the final end of Islamic influence in our country.

Uppgifterna ledde till global uppmärksamhet och en ström av protester från den muslimska världen.

Uppgifterna om att islam skulle ha förbjudits förnekas nu emellertid av den angolanska regimen med det åtminstone tidigare marxist-leninistiska MPLA som statsbärande parti. Manuel Fernando, chef för statliga the National Institute for Religious Affairs, citeras i den arabiska nyhetskanalen Aljazeera:

There is no war in Angola against Islam or any other religion…There is no official position that targets the destruction or closure of worships.

De stängningar och den förstörelse av moskéer som förekommit på olika håll i landet förklaras med att det saknats landavtal, byggnadstillstånd eller andra i sammanhanget nödvändiga dokument.

images José Eduardo dos Santos har haft makten i 34 år.

Ett ögonvittne i provinsen Uige berättar för Aljazeera den 27 november att de stängda/förstörda  moskéerna byggts i all hast av muslimska angolaner, vilka återvänt från exil i södra eller norra Afrika, och behövde någonstans att be fredagsbönen. Vittnet, en Ahmed ould Taher, omtalar också att det finns två auktoriserade moskéer i huvudstaden Luanda som fungerar utan problem.

Här en länk till texten i Aljazeera :

http://www.aljazeera.com/news/africa/2013/11/angola-denies-reports-banning-islam-2013112782236279392.html

Angola har ända sedan den portugisiska kolonisationen avslutades 1974 styrts av kommunistiska MPLA. Sedan den tidigare presidenten Agostinho Neto avled 1979 har den notoriskt korrupte José Eduardo dos Santos, född 1942, och hans familj styrt landet.

Till början av 2000-talet rådde inbördeskrig eller inbördeskrigsliknande förhållanden i landet, där rebellrörelsen UNITA utmanade MPLAs diktatur. När rebelledaren Jonas Savimbi (1934-2002) sköts i ett bakhåll  lade UNITA ner vapnen. UNITA för numera en tämligen tynande tillvaro i det angolanska parlamentet i den korrupta halvdiktatur, med enorma skillnader mellan välbeställda och fattiga, Angola ännu måste sägas utgöra.

Alla religiösa rörelser behöver särskilt tillstånd från staten för att kunna verka i landet med dess 19 miljoner invånare. Av dessa beräknas drygt hälften vara kristna med den romersk-katolska tron som dominerande. 83 religiösa organisationer, samtliga kristna, har i dag tillstånd att bedriva verksamhet i landet. 194 grupperingar har förbjudits såsom varande ”sekter”.

untitled Jonas Savimbi (till höger) i ett möte med Nelson Mandela.

Sista ordet har troligen ännu inte sagts om den angolanska MPLA-regimens islam-politik. Det är fullt troligt att man från regimhåll upplever det som besvärande att många muslimer nu återvänder från exilen på grund av den pågående oljeboomen i landet, och att man därför vidtar drastiska åtgärder i syfte att förebygga ett oönskat muslimskt inflytande i landet.

Ny bok: Religionsfrihetens martyrer

10 april, 2012

Så här kan det ha sett ut när Zacharias Anthelius och hans katolska vänner avrättades. Bilden från bokomslaget. Teckning: Benny H. V. Andersson

I min nya bok Religionsfrihetens martyrer. Borgmästaren i Söder Tällije och hans katolska trosfränder (Contra förlag 2011, 217 sidor) söker jag teckna en så sannfärdig bild som möjligt av ett Sverige som på många sätt var mörkt och ogästvänligt.

Jag syftar här på den tidsperiod som inleds med Gustaf Vasas maktövertagande och sträcker sig till slutet av 1600-talet. I bokens avslutande kapitel dras även paralleller med vår egen tid.

Handlingen i boken koncentreras till den svenska militärstatens uppgörelse med ett antal olyckliga katoliker och de rättsprocesser som ledde fram till flertalets obönhörliga dödsdomar och påföljande avrättningar.

Huvudperson i detta ohyggliga och högst verkliga skådespel är Zacharias Anthelius, borgmästare i Södertälje (eller Söder Tällije enligt dåtidens sätt att skriva) 1623 – 24. Vid samma tillfälle halshöggs även kunglige sekreteraren Georg Bähr Ursinus. Någon vecka senare rönte skolrektorn Nicolaus Campanius från Enköping samma öde.

Gustaf II Adolf utnämnde Anthelius till borgmästare i Södertälje. Och dömde honom senare till döden.

Anthelius hade 1623 utnämnts till borgmästare av konung Gustaf II Adolf som ett år senare skulle döma den 41-årige borgmästaren och riksdagsmannen till döden och presidera över hans avrättning genom halshuggning på Stockholms torg (nuvarande Stortorget i Gamla stan) den 11 september 1624.

Anthelius hade i sina ungdomsår, i likhet med många andra svenska studiosi, tillbringat åtskilliga år utomlands på vandring mellan olika utbildningsinstitutioner. Och precis som många av studentkollegerna hade han under en del av tiden legat vid katolska, mestadels jesuitiska, skolor. Sådana fanns exempelvis i Braunsberg (Braniewo) i nuvarande Polen och i Olmütz (Olomouc) i dagens Tjeckien. Bara en handfull av de kringvandrande svenska studenterna återvände emellertid till hemlandet som romerska katoliker.

Att vara katolik i den här tidens märgfullt protestantisk-lutherska Sverige var förenat med livsfara. Enligt en religionsstadga som antagits av riksdagen i Örebro 1617 var det belagt med dödsstraff för katoliker att ta sig in i Sverige. Den som var katolik ansågs med naturnödvändighet gå ärkefienden Polens, ett land som Sverige låg i krig med under många år, ärenden. Kung i Polen var Gustaf II Adolfs kusin Sigismund III Vasa vilken en tid i slutet av föregående århundrade även varit kung i Sverige. Första offret för Örebro stadga var en student vid namn Henric Hammerus som avrättades i Stockholm 1617.

Självklart var det otänkbart för mäster Zacharias Anthelius (1583 – 1624) att vid sin hemkomst 1615 gå ut öppet med den tro han tillägnat sig under peregrinationerna på kontinenten. Intoleransen gentemot alla som inte bekände sig till ”den rena evangeliska tron” (det vill säga den lutherska protestantismen) var monumental och hade trappats upp ända sedan den katolicerande Johan IIIs död 1592 för att kulminera med Örebro stadga 1617.

Efter sin hemkomst blev Anthelius, bördig från en norrländsk prästsläkt, först konrektor i Gefle skola och därpå kanslist hos hertig Carl Filip i Nyköping – en yngre bror till Gustaf II Adolf – för att efter hertigens hastiga frånfälle anställas hos änkedrottning Kristina i Gripsholm. 1623 fick så Anthelius kunglig fullmakt såsom litterat – för sitt ämbete utbildad – borgmästare i Söder Tällije. Han visade sig snabbt vara en mycket duglig ämbetsman, ”den som allt skulle bestyra” enligt en samtida utsaga.

 Konung Sigismund i Polen ville se en återkatolicering av Sverige.

Orsaken till att Anthelius avslöjades vara katolik var en något solkig kärleksaffär mellan kamraten och trosfränden Georg Bähr Ursinus och hustrun till en italiensk musiker (lutspelare i kungens tjänst) som hette Giovanni Battista Veraldi. Både denne och hans hustru, tyskan Anna Elisabet Rasche, var till skillnad från vad de svenska katolikerna troende lutheraner. Veraldi blev av naturliga skäl svartsjuk när han uppdagade romansen och angav de båda svenska katolikerna. Dessa greps i samband med riksdagen i Stockholm påsken 1624 och kastades i ett synnerligen ogästvänligt fängelse där åtminstone den yngre Ursinus genomgick tortyr.

Det visade sig att Ursinus och Anthelius gemensamt importerat en tysk jesuit vid namn Henricus Schachtius (Schacht) till Sverige, enligt vad de själva uppgav för att de behövde en katolsk själasörjare. Schachtius poserade under sin vistelse i Sverige omväxlande som råttfälleförsäljare, vinimportör samt barnflicka (!). Även Schacht dömdes till döden under rättsprocessen i den nybildade Svea hovrätt men undslapp i slutändan med utvisning på grund av sitt tyska medborgarskap.

Följande ögonblicksbild från avrättningen på Stockholms torg är ett avsnitt ur ”Prolog” ur Religionsfrihetens martyrer:

Bähr avrättades först. När det var dags drog han av sig sin tröja och överrock och överräckte plaggen till en intillstående; därefter föll han ner på knä, läste en bön och blev halshuggen. Under tiden sökte en luthersk präst – några andra prästmän fanns ju inte tillstädes – förmå mäster Zacharias att ånyo svika sin tro, men i denna allvarliga stund skall Anthelius enligt hävderna ha svarat:
   – Du är ingen verklig präst. Hur skulle du då kunna ge mig absolution för mina synder och räcka mig Herrens lekamen?
   Därpå fick Anthelius syn på Bährs döda kropp med huvudet liggande för sig och ropade extatiskt till bödeln:
   – Eja, låt mig nu också falla för din lie för den katolska tron!
   Enligt Stolpe hade mäster Zacharias nu morskat upp sig så pass att han demonstrativt höjde sina händer och krävde att också dessa skulle avhuggas. De omkringstående fick lugna Anthelius som slutligen även han föll bedjande på knä innan bödelns svärd föll över hans nacke.

Zacharias Anthelius efterlämnade hustrun Engel Kröger och minderåriga barn. Vad som hände med dessa efter familjefaderns död finns inga uppgifter om. De avrättade Anthelius och Bähr begravdes nära den nuvarande statyn av Birger jarl nära Riddarholmskyrkan.

Boken Religionsfrihetens martyrer. Borgmästaren i Söder Tällije och hans katolska trosfränder (Contra förlag 2011, ISBN 978-91-86092-46-7, 217 sidor) kan beställas direkt från Contra, Box 8052, 104 20 Stockholm. Sätt in 249:- på Contras plusgirokonto 85 95 89 – 4 så kommer boken hem i brevlådan!