Lagen om hets mot folkgrupp urholkar yttrandefriheten

Den här skylten i anslutning till Einar Åbergs bokhandel i Stockholm renderade ägaren böter för förargelseväckande beteende.

En i vår tid uppmärksammad lagstiftning gäller ”hets mot folkgrupp”. Lagen antogs 1948 och gällde då huvudsakligen spridande av antisemitism i Andra världskrigets kölvatten. Under årens lopp har dock lagen svällt ut till att numera också omfatta sexuell läggning och könsidentitet. Lagen ifråga har blivit ett verksamt vapen i händerna på censurivrare, vilka anser att det är viktigare att inte känna sig kränkt än att värna det fria ordet.

Definitionen av brottet hets mot folkgrupp lyder enligt Åklagarmyndigheten på följande sätt: ”Att offentligt sprida uttalanden som hetsar eller är nedsättande om en grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Hets_mot_folkgrupp

Lagen benämndes först även Lex Åberg efter den fanatiske antisemiten och nazisympatisören Einar Åberg (1890-1970). När den nationalsocialistiska Förintelsen av Europas judar blev känd efter krigsslutet 1945 var Åberg en av de första att förneka dess existens. Hans skrifter och pamfletter fick även spridning utomlands, och det bedömdes att detta kunde skada Sveriges renommé i omvärlden.

Einar Åberg dömdes själv sex gånger i enlighet med den nya lagstiftningen. I de flesta fall utdömdes böter, men två gånger – 1954 och 1956 – tvingades Åberg skaka galler i sammanlagt tre månader. Maxstraffet för hets mot folkgrupp är fängelse i två år om brottet anses grovt.

1941 köpte Einar Åberg en bokhandel med adressen Beridarebangatan 25, numera Sergelgatan, i Stockholm. I anslutning till affären fanns ett stort anslag med texten ”Judar och halvjudar äga icke tillträde”, något som väckte betydande uppmärksamhet och renderade Åberg bötesstraff för brottet förargelseväckande beteende. https://sv.wikipedia.org/wiki/Einar_%C3%85berg

”Hatbrott”. Hets mot folkgrupp inrangeras under rubriceringen ”hatbrott” som enligt Wikipedia innebär följande: ”Hatbrott är ett samlingsnamn på flera olika brott där motivet kan härledas till förutfattade meningar mot en identifierbar grupp och därför strider mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde.”

Hatbrott är emellertid inte en självständig brottsrubricering. Det är istället en straffskärpningsregel, vilken enligt Brottsbalkens kapitel 29, paragraf 2, punkt 7 kan leda till ett strängare straff än vad den tilltalade skulle ha fått om motivet inte varit hat mot en viss grupp eller person/personer ingående i gruppen ifråga.

Liknande lagstiftning finns exempelvis i övriga skandinaviska länder, Tyskland (där det är förbjudet att förneka Förintelsen), Frankrike, Storbritannien, Irland och Sydafrika. Dock förekommer inte denna typ av lagstiftning i USA, där yttrandefriheten ges ett starkt skydd i rättighetsförklaringen Bill of Rights.

Det pågår dock även i USA försök att inskränka yttrandefriheten genom att kalla framförandet av misshagliga och/eller politiskt inkorrekta åsikter för ”hate speech”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bill_of_Rights_(USA)

Dan Park har flera fängelsedomar för hets mot folkgrupp i sitt belastningsregister.

Fem domar mot Dan Park. Gatukonstnären Dan Park, född som Dan Appelblad i Tavelsjö i Umeå kommun i Västerbotten 1968 men bosatt och verksam i Malmö, är sannolikt det mest kända exemplet på en svensk som åtalats och dömts för brottet hets mot folkgrupp. https://sv.wikipedia.org/wiki/Dan_Park

Dan Park har dömts fem gånger för sagda brott: 1998, 2012, 2014 (två gånger) samt 2018. De flesta av domarna avser Parks gatukonst, men en av domarna kom sedan Park ramat in och ställt ut en del av sin produktion på konstgalleriet Rönnquist & Rönnquist i Malmö i juli 2014.

Mitt under pågående utställning stövlade poliser in i galleriet och beslagtog några av Parks tavlor. Han dömdes några månader senare till sex månaders fängelse för innehållet i nio av konstverken. Galleristen Henrik Rönnquist fick villkorlig dom och kännbara böter för medverkan till brottslig gärning. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/05/sverige-moralisk-stormakt-eller-ansvarlos-bananrepublik/

Exemplet Dan Park visar enligt min mening att Sveriges rykte som civiliserad rättsstat knakar betänkligt i fogarna. Man behöver inte uppskatta allt vad Park och hans anhängare anser vara konst – en viss del av denna kan nog på goda grunder anses vara tämligen tvivelaktig – för att uttrycka det han vill som han vill. Behandlingen av Park och hans konst för tankarna till diktaturstater av typ röda Kina, Sovjetunionen och Nazityskland, där endast sådan konst som godkänts av myndigheterna tolereras.

Undergräver yttrandefriheten. Problemet är att hetslagstiftningen i praktiken undergräver den i regeringsformen fastlagda yttrandefriheten. I Sverige finns två grundlagar som reglerar yttrandefriheten: tryckfrihetsförordningen (1949:105) samt yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469).

Tryckfrihetsförordningen började tillämpas 1949 och tar upp frågor om tryckfrihet, grundlagsskydd för vissa medier samt även offentlighetsprincipen. Den hämtar sitt ursprung ur 1766 års svenska tryckfrihetsförordning, den äldsta i sitt slag i världen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/tryckfrihetsforordning-1949105_sfs-1949-105

Yttrandefrihetsgrundlagen, förkortad YGL, tillkom 1991 och är därmed den yngsta av Sveriges grundlagar. Den utgör tillsammans med tryckfrihetsförordningen en av två så kallade mediegrundlagar. Den omfattar inte tryckta skrifter utan behandlar bland annat radio- och TV-sändningar samt vissa webbplatser. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/yttrandefrihetsgrundlag-19911469_sfs-1991-1469

Lagen om hets mot folkgrupp har sedan 1948 ständigt utökats med nya grupperingar av människor som anses utgöra en ”folkgrupp”. Det senaste tillskottet är transpersoner inklusive så kallade könsdysforiker (eller icke-binära personer) vilka upplever sig vara varken män eller kvinnor. Och i takt med att allt fler personer ur olika kategorier, därtill uppmuntrade av den alltmer utbredda cancel culture enligt vilket personer som uttrycker av etablissemanget oönskade åsikter skall jagas med hugg och slag, känner sig ”kränkta” tyder alla tecken på att lagen kommer att svälla ytterligare.

Statsminister Stefan Löfven vill skärpa censuren av Internet med hjälp av EU.

Löfven vill skärpa censuren. Det är i sammanhanget minst sagt oroande att statsminister Stefan Löfven (S) gått i bräschen för en ökad reglering av medierna. Löfven tog i ett replikskifte med Jimmie Åkesson (SD) i 2021 års första partiledardebatt i riksdagen upp händelseutvecklingen i USA inklusive mobbens inträngande i kongressbyggnaden på Capitol Hill i Washington, D. C.

Statsministern menade att det fanns risk för att denna utveckling skulle sprida sig till Europa och Sverige. Lösningen skulle vara att under överinseende av EU införa en ökad reglering av medier på Internet: ”Det kan inte vara en mänsklig rättighet att jag ska få häva ur mig vad som helst i sociala media.” https://www.europaportalen.se/2021/01/lofven-kraver-eu-ordning-i-sociala-medier

Det är en möjlighet som inte heller existerar i dag, eftersom tongivande sociala medier såsom Facebook, Youtube och Instagram ägnar sig åt ett betydande mått av censur. Vänstern har satt i system att anmäla folk som uttrycker icke politiskt korrekta åsikter med vanlig påföljd att ”syndarna” stängs av för kortare eller längre tid eller helt plockas bort från aktuellt medium.

Det sistnämnda var vad som drabbade den alternativa TV-kanalen SwebbTV, som lyftes bort från Youtube på grund av spridande av vad som betecknades som konspirationsteorier om Kina-viruset samt vad som med en svepande formulering kallades   ”hatretorik”. SwebbTV fortsätter sända men nu uteslutande på den egna hemsidan. https://swebbtv.se/

I USA har mediacensuren gått så långt att Twitter och Instagram släckte ner den folkvalde presidentens, Donald Trump, konton. Inte nog därmed: konton för en rad andra konservativa företrädare, exempelvis den tidigare Trump-medarbetaren Steve Bannon, har raderats.

Den beskrivna utvecklingen påbörjades långt innan mobben trängde in i kongressbyggnaden. Denna beklagliga händelse blev emellertid ytterligare ett incitament för det fria ordets motståndare i USA, EU och på andra ställen att gå vidare i sina försök att tysta politiska meningsmotståndare. Nu anförs den alltså av Stefan Löfven i syfte att skärpa censuren av sociala medier.

Voltaire och vänstern. Den grundlagsskyddade yttrandefriheten har mer och mer blivit en fråga om att yttra sig på ”rätt” eller ”fel” sätt. De som uttrycker åsikter och synpunkter som ogillas av etablissemanget med regeringen i spetsen kan i värsta fall förvänta sig inte bara motargument – vilket givetvis ä helt i sin ordning – utan också att utestängas eller kraftigt begränsas i sin offentliga verksamhet och i sin levnad över huvud taget.

Voltaire – yttrandefrihetens försvarare.

Den franske upplysningsfilosofen Francois-Marie Arouets (1694-1778), mer känd som Voltaire, inställning till yttrandefriheten har av den brittiska författarinnan Evelyn Beatrice Hall (1868-1956) sammanfattats så: ”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.” https://tommyhansson.wordpress.com/2011/10/06/nagot-om-tolerant/

Dagens censurivrare på vänsterkanten, i den mån de alls hört talas om Voltaire, verkar snarare operera enligt principen: ”Jag håller inte med om vad du säger, och jag är beredd att gå i döden för att hindra dig från att säga det.”

Näthatsgranskaren. Den ständigt utökade lagstiftningen om hets mot folkgrupp har med åren blivit ett allt mer verksamt instrument i händerna på censurivrare för vilka det är viktigare att inte känna sig kränkt än att värna det fria ordet. För några aktörer har det till yttermera visso blivit en affärsidé att dammsuga sociala medier efter förgripliga yttranden att anmäla till polisen.

Dit hör den beryktade så kallade Näthatsgranskaren med expolisen Tomas Åberg som ledande namn. Näthatsgranskaren har sedan starten 2017 lämnat in över 1000 anmälningar till polisen med målsättningen att få ut så stora skadestånd som möjligt.

De som drabbas är ofta pensionärer som, av fullt förklarliga skäl, upprörs över samhällsutvecklingen och därför i affekt råkar uttrycka sig mindre rumsrent på Internet. https://katerinamagasin.se/sa-har-nathatsgranskaren-tomas-aberg-gjort-forfoljelse-av-pensionarer-till-en-affarside/

Sverigedemokraterna är mig veterligt det enda riksdagsparti som uttryckt skepsis gentemot lagen om hets mot folkgrupp, och dess ungdomsförbund Ungsvenskarna vill helt avskaffa den. Det vill för övrigt enligt uppgift också partiet Medborgerlig samling. https://nyheter24.se/maktkamp24/918006-sds-ungdomsforbund-vill-avskaffa-lagen-om-hets-mot-folkgrupp.

Palestinska myndigheten fortsätter betala ut terroristlöner trots israeliskt förbud

USAs dåvarande vicepresident Joe Biden och Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas i Ramallah 2010.

”Vi betalar ut runt 50 miljoner shekel (15 miljoner US dollar eller omkring 125 miljoner kronor) per månad i löner.” Det sade Qadri Abu Bakr, kommissionär för fångaffärer, till The Times of Israel nyligen. De ”löner” han åsyftade var de bidrag palestinaarabiska terrorister och deras familjer erhåller från den Palestinska myndigheten. https://www.timesofisrael.com/plo-says-15-million-per-month-being-paid-in-terror-stipends/

Sammanlagt utbetalade Palestinska myndigheten enligt The Times of Israel den 4 mars 2021 under 2020 181 miljoner US dollar eller närmare 1,5 miljarder svenska kronor. Myndigheten har i flera årtionden använt utländska bidragspengar för att belöna fängslade eller frigivna dömda terrorister och deras familjer.

Även familjerna till ”martyrer” – det vill säga självmordsbombare eller terrorister vilka oskadliggjorts av israelisk militär eller polis – belönas på detta sätt för de ”uppoffringar” de gjort för den palestinaarabiska saken.

”Eftersom den Palestinska myndigheten ger bort mer pengar för längre israeliska fängelsedomar får de fängelsekunder som spärrats in för de mest brutala terrorattackerna mer understöd från Ramallah”, heter det i artikeln i The Times of Israel.

Under de senaste två åren har Israel introducerat ny lagstiftning syftande till att lagföra palestinaarabiska banker vilka gör utbetalningar som belöning för terrorism. Den Palestinska myndigheten har dock sökt efter kryphål i lagen i syfte att kunna fortsätta utbetalningarna.

USA-studenten Taylor Force mördades av en palestinaarabisk terrorist 2016.

Enligt Qadri Abu Bakr erhöll nyligen cirka 7500 frigivna terrorfångar utbetalningar från PLO. Utbetalningar till de omkring de 4500 som alltjämt befinner sig bakom lås och bom förbereds. Den amerikanska Trump-administrationen stoppade bidragen till palestinaaraberna delvis på grund av sagda terrorlöner, vilka på engelska ibland kallas pay-for-slay.

Detta skedde genom den så kallade Taylor Force Act, som antogs i senaten 2018 efter att ha fått stöd från såväl republikaner som demokrater. Lagen är uppkallad efter den 28-årige amerikanske studenten och arméveteranen Taylor Force från Vanderbilt University i Nashville, Tennessee, som 2016 knivhöggs till döds i Tel Aviv av en palestinaarabisk terrorist under en studieresa. https://mfa.gov.il/MFA/ForeignPolicy/Terrorism/Victims/Pages/Taylor-Force.aspx

Forces mördare, Bashar Mashala, sköts till döds av israelisk polis men eftersom Mashala räknas som ”martyr” får hans familj månatliga utbetalningar från Palestinska myndigheten. Terroristen ifråga skadade i samband med mordet på Force ytterligare elva personer inklusive en havande kvinna.

Biden-administrationen har förutskickat att den kan komma att återuppta det ekonomiska biståndet till den Palestinska myndigheten, men detta kan visa sig bli problematiskt med tanke på the Taylor Force Act och the Anti-Terrorism Clarification Act som förbjuder bidrag till entiteter vilka understödjer terrorism. https://unitedwithisrael.org/can-biden-renew-aid-to-palestinians-and-still-adhere-to-taylor-force-act/

Ann Linde ser på terrorlönerna som ”en form av socialbidrag”.

Representanter för Vänskapsförbundet Sverige-Israel har sammanträffat med utrikesminister Ann Linde (S) och framfört önskemålet att Sverige som betydande biståndsgivare till Palestinska myndigheten skall ta avstånd från utbetalningarna till terrorister och deras familjer. Enligt referat från mötet duckade Linde för frågan med att förklara att hon såg på dessa utbetalningar som ”en form av socialbidrag”. https://www.varldenidag.se/nyheter/ann-linde-kallade-terroristloner-for-socialbidrag/reptaD!XWGYJvmiNADqEJhqzUHT1g/

Optimal uppmärksamhet för SDs immigrationspolitik

Jimmie Åkesson (SD) och hans budskap vid gränsen mellan Turkiet och Grekland.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har, som väl alla vet vid det här laget, begivit sig till turk-grekiska gränsen i syfte att övertyga migranterna på plats att inte söka sig till Sverige. ”Sverige är fullt”. Kom inte till oss! Vi kan inte ge er mer pengar eller erbjuda något boende” heter det i ett flygblad undertecknat ”Svenska folket och Sverigedemokraterna ”.

Åkessons och hans medarbetares aktion har, som kunde befaras, framkallat arga reaktioner från det politiska etablissemanget. Jag nöjer mig här med att anföra några illustrativa exempel.

Ebba Östlin (S), kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka, menar på debattplats i Expressen att ”asylrätten är absolut” och att Åkesson har orättmätiga anspråk: ”Låt mig vara tydlig, Jimmie Åkesson. Du talar inte för Sverige. Medan du delar ut dina flygblad fortsätter vi i verkligheten att arbeta.” https://www.expressen.se/debatt/lagg-av-nu-jimmie-asylratten-ar-absolut/

Östlin har förstås fel. Det finns inte någon ”absolut asylrätt”. Däremot kan rätten att söka asyl betecknas som absolut eller oförytterlig, vilket är en helt annan sak. Det finns dock inte, såvitt mig bekant, något förbud mot att försöka påverka människor att inte söka asyl i ett visst land.

KD-ledaren Ebba Busch-Thor är inte heller överförtjust i Jimmie Åkessons tilltag utan betecknar det som ”tramsigt”. Andra politiker som kritiserat Åkesson är Annie Lööf (C) och Alice Bah Kuhnke (MP). https://www.expressen.se/tv/politik/ebba-busch-thor-om-jimmie-akessons-drag-vid-gransen-tramsigt/

Detta alltså yttrat av två politiker vilka företräder partier som, i likhet med SD, förkunnat att det är nödvändigt att strama upp immigrationspolitiken. Här ser de emellertid en möjlighet att dra godhetskortet gentemot det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik, en möjlighet som uppenbarligen inte får försittas.

Advokaten Behrang Eslami, anställd vid advokatfirman Hurtig and Partners och aktiv socialdemokrat, har för sin del polisanmält SD-ledaren för ”osant intygande” med motiveringen, att Åkesson i flygbladet felaktigt hävdat att SD företräder ”svenska folket”. Enligt Behrang ser polisen allvarligt på saken och menar att det även kan röra sig om ”hets mot folkgrupp”. Något som nog seriöst kan betvivlas. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/LAxleq/akessons-svar-efter-flygbladskritiken-hotar-med-anmalan

SD-flygblad från 2015.

Det rapporteras nu att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna anlitat advokaten Anton Strand från advokatfirman Defens för att utröna om det kan vara motiverat med motanmälningar till polisen och Advokatsamfundet mot Behrang Eslami, eftersom det kan röra sig om omotiverad polisanmälan vilket i sig kan vara ett brott.

Oavsett hur man nu föredrar att se på den sverigedemokratiska flygbladsutdelningen vid den turk-grekiska gränsen kan det inte gärna förnekas, att aktionen ifråga varit extremt lyckad på så sätt att den tilldragit sig optimal uppmärksamhet. Åkesson och SD har verkligen lyckats ge en blixtbelysning av partiets immigrationspolitik.

Om detta är flera statsvetare överens. Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är exempelvis inte förvånad över Jimmie Åkessons resa – han ser den som ett kalkylerat sätt rikta uppmärksamheten mot partiets kärnfråga: ”Det får man utgå från och Sverigedemokraterna har varit duktiga på att få sin fråga i centrum av debatten.” https://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/statsvetare-%c3%a5kessons-resa-lyckat-utspel/ar-BB10Nugk?ocid=sf&fbclid=IwAR2oTAxhJFDlBVfztJI4zpjAT0A4Uac8WXtdQU_pk12l25AMDOUUGzKXLqA

Sverigedemokraterna genomförde en liknande aktion på den grekiska ön Lesbos 2015. Då löd budskapet: ”No money. No jobs. No homes.” Precis som nu var etablissemangets fördömanden legio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6297821

SD Södertälje vill ha ett migrationspolitiskt bokslut – kommunen väljer att mörka

SDs partiledare Jimmie Åkesson säger det självklara.

Den 2 mars behandlades SD Södertäljes motion om att på årlig basis upprätta ett migrationspolitiskt bokslut i fullmäktige. Förslaget föll i den votering som begärdes av SDs gruppledare Beata Milewczyk med röstsiffrorna 56-9, vilket följde strikta partilinjer.

I debatten kring motionen kom motståndarna med diverse argument av vilka några besvarades. Främst av tidsskäl valde vi SDare att inte i detalj bemöta alla dessa argument. Här följer några av de skäl våra motståndare luftade för att inte upprätta ett migrationspolitiskt bokslut samt i mitt tycke lämpliga svar, av vilka några framfördes vid KF-mötet ifråga.

”Man skall inte ställa grupp mot grupp”.

Detta är ett argument som används ymnigt av SDs motståndare om i praktiken all SD-politik. Faktum är dock att all politik i mångt och mycket går ut på att ”ställa grupp mot grupp” – hur skulle man annars kunna jämföra de skilda typer kostnader en viss politik för med sig? För att citera SDs ledare Jimmie Åkesson: ”Vi väljer pensionärerna och välfärden före en ansvarslös invandringspolitik.”

För övrigt går all socialistisk politik ut på att ställa grupper i form av samhällsklasser, såsom borgare och medlemmar ur arbetarklassen, fackanslutna och icke fackanslutna, jordägare och lantarbetare etcetera, mot varandra.

”Det är populistiskt och går ut på att skapa hat och splittring”.

”Argument” av denna typ är i sig så svepande, osakliga och populistiska att de knappast är värda att bemötas i en seriös debatt. De framfördes i KF-debatten framförallt av Robert Halef (KD), som därmed avvek från sin egen partiledares uttryckta mening.

Bloggaren i KFs talartol den 2 mars 2010. Foto: Rickard Graff

Ebba Busch Thor yttrade vid en pressträff den 25 februari: ”Kostnader för integration har nu gått över till kommunerna. Det är kommunerna som får stå för notan för boende, skolgång och bidrag.” KD vill att försörjningsstödet för arbetslösa skall ersättas med en statlig dagpenning. Halef borde kanske upplysa sin partiledare om att hon är populistisk och hatfull?

”Man kan inte mäta människor i ekonomiska termer”.

Ytterligare ett av dessa svepande, intetsägande och uteslutande emotionellt motiverade argument, som bland andra kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) brukar svänga sig med. Den fråga som omedelbart inställer sig är då: varför kan man göra det inom exempelvis områden som skola, äldreomsorg och sjukvård men inte inom migrationsområdet? All politik handlar till syvende og sidst om människor.

”Det är omöjligt att räkna ut vad invandringen kostar”.

Vem som helst med normal fattningsförmåga begriper att det är fullt möjligt att beräkna invandringens kostnader på såväl statlig som kommunal nivå. I mitt debattinlägg från talarstolen under KF-debatten anförde jag en SD-interpellation till kommunstyrelsens ordförande i Uppsala som exempel.

Boel Godners motsvarighet i Uppsala, Erik Pelling (S), lyckades för sin del i interpellationssvaret ange nettokostnader, när kostnader och intäkter beaktats, enligt följande och då ej endast för ett utan för fyra år: 2014: – 76 760 000; 2015: 63 718 000; 2016: – 53 846 000; 2017: 89 257 000.

Jag vill gärna tro att både Södertäljes KS-ordförande och samma kommuns ekonomiavdelning är lika kompetenta som motsvarigheterna i Uppsala, men osvuret är kanske bäst.

I Uppsala har man, till skillnad från i Södertälje, koll på invandringens kostnader.

”Vad vill ni göra med en sådan statistik”?

I de argument mot SD-motionen som framfördes från talarstolen antyddes – eller sades rent ut – att SD Södertälje vill upprätta ett register över invandrare. Ytterligare ett av dessa ovidkommande argument som uteslutande syftar till att misstänkliggöra och stigmatisera.

SD Södertälje anser helt enkelt att det är viktigt att ha tillgång till klara fakta, icke minst ekonomiska sådana, när viktiga politiska beslut som involverar många människor skall fattas. Södertälje kommuns så tydligt uttryckta vilja att mörka och dölja fakta på immigrationens område håller inte i längden!

”Vi måste ta emot människor som flyr från krig och elände”.

Att ge människor som flyr undan krig och olika typer av konflikter är naturligtvis, åtminstone i teorin, behjärtansvärt. Men pro primo kan vi inte ta emot hur många som helst utan att det blir negativa konsekvenser för hela samhället; pro secundo kan det vara svårt och ibland omöjligt att avgöra vilka som är verkliga flyktingar och vilka som är vad som brukar kallas bankomatflyktingar.

Som Jimmie Åkesson framhöll i sitt tal till Sverigedemokraternas landsdagar i Örebro 2019: ”Vi räddar gärna världen, men låt oss först rädda vår del av den.” I vilket fall som helst: Sverige är fullt!

”Migration är en statlig angelägenhet”.

Sveriges migrationspolitik bestäms förvisso på statlig nivå, Det innebär givetvis inte, att det skulle vara en nackdel för kommuner och regioner att ha koll på de egna siffrorna. Tvärtom skulle detta underlätta för Södertälje och andra kommuner i händelse av exempelvis förhandlingar med staten om invandringsvolymer och eventuella statsbidrag i anledning av dessa.

 

G. W. slår in öppna dörrar så det brakar om det!

Leif G. W. Persson: tveksam användning av ordet ”blatte”.

Ingen har väl vid det här laget kunnat undgå att kriminologen Leif G. W. Persson har åstadkommit en TV-serie i tre delar med titeln ”Blattarna som byggde Sverige” som börjar visas i TV4, TV4 Play och C More den 2 mars. https://sv.wikipedia.org/wiki/Leif_GW_om:_Blattarna_som_byggde_Sverige

I ett försök till förklaring varför Persson, som väl numera ser sig själv som något slags allvetande ”riksorakel”, valt just detta ämne för sin dokumentärserie, säger han enligt sajten Nyheter 24: ”Faktum är att de som till stora delar byggde Sverige var utländsk arbetskraft som facket och staten i förening importerade från södra Europa efter andra världskrigets slut.”

I en intervju med Expressens Niklas Svensson fyller Persson på med att: ”Hög tid att påpeka detta – inte minst för SD.” I ”oraklet” G. W.s värld är SDare troligen litet mindre vetande människor vilka per definition är emot alla sorters invandrare och på detta sätt måste få reda på hur det egentligen förhåller sig. https://www.expressen.se/tv/nyheter/direkt-med-niklas-svensson/darfor-gor-gw-dokumentarserien-blattarna-som-byggde-sverige-i-tv4/

Låt mig här eftertryckligt få dementera denna föreställning hos kriminologiprofessorn och ryggmärgssossen Persson, som tycks ha nöjt sig med att skumma rubrikerna i den SD-hatande etablissemangspressen när det gällt att informera sig om ifrågavarande parti. Jag tycker det är rätt ynkligt.

Jag har under mina tolv år som medlem i Sverigedemokraterna ännu inte hört någon enda medlem uttrycka sig förklenande om den insats som utfördes av de sydeuropeiska arbetskraftsinvandrarna inom den svenska industrin och det svenska samhället i stort. Den kritik som från SDs sida riktats och riktas mot invandring gäller den massinvandring som sköljt över Sverige åtminstone sedan början på 1990-talet, då den borgerliga regeringen Bildt massimporterade flyktingar och andra typer av immigranter från Balkan.

Arbetskraftsinvandrare från Sydeuropa svarade för betydande insatser inom den svenska industrin.

Däremot kommer jag ihåg att min mormor på 1960-talet muttrade något mindre smickrande om de jugoslaver, greker och italienare som jobbade företrädesvis på dåvarande Scania Vabis och som bodde i bostadsområdet Gula gården i Södertälje, där hon bott i många år. Hon tyckte helt enkelt det kändes främmande med så pass många utlänningar samlade inom ett begränsat område, vilket man kanske kan förstå. Senare  anställde min far, som till yrket var handelsträdgårdsmästare, en slovensk man som jobbade i många år med allehanda arbetsuppgifter.

Massinvandringen har, vilket alla är eller borde vara medvetna om, lett till att utrymmet för tidigare självklara välfärdsinrättningar kommit att urholkas alltmer. Det är ingen överdrift att säga att massinvandringen rivit ner mycket av det som den sydeuropeiska arbetskraftsinvandringen byggde upp. Som tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt (M) så fyndigt uttryckte det i en valrörelse: ”Vi kommer inte att ha råd med så mycket annat än invandring.” https://www.youtube.com/watch?v=_HztBG_J9kM

Ordet ”blatte” är av oklar härkomst men har använts sedan typ slutet av 1960-talet som en nedsättande beteckning för mörkhyade personer av icke-svensk härkomst. Under 2000-talet började dock företrädare för denna kategori människor använda ordet om sig själva i syfte att neutralisera den negativa laddningen. Nu har en genuint svensk person som Leif G. W. Persson tyckt att han bör haka på – vilket jag tycker är snudd på skymfande mot arbetskraftsinvandrarna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Blatte

Frågan är vidare varför Persson nöjer sig med att skildra den betydelse – och den har tveklöst varit stor – som invandrad arbetskraft från Sydeuropa haft för den svenska industrin. Det största inflödet av arbetskraftsinvandring står finnarna för: mellan 1968 och 1971 anlände 111 2000 finnar till vårt land. De flesta av dessa valde att flytta tillbaka till hemlandet men några stannade. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artikel=7327762

111 2000 finska arbetare anlände till Sverige åren 1968-71.

Jag brukar normalt uppskatta mycket av det Leif G. W. Persson (S) har att torgföra. Bäst är han emellertid när han håller sig till det han behärskar, det vill säga kriminologi. Hans självpåtagna roll som allvetande riksorakel ifrågasätter jag starkt. Jag skall inte döma ut serien om de sydeuropeiska invandrarna på förhand, men mitt intryck är så här långt att han slår in öppna dörrar så det brakar om det.

Det går också att skönja ett bakomliggande motiv: att med berättelsen om den importerade arbetskraftens positiva inverkan på Sverige indirekt rättfärdiga all form av immigration och att dra alla invandringskritiker över en kam som svårartade rasister vilka skyndsamt bör undervisas om det rätta förhållandet.

Ny undersökning: 63 procent av svenskarna är positiva till NATO

Olika länders NATO-sympatier enligt Pews undersökning.

Svenskarna är mer positiva till den västliga försvarsalliansen NATO än vad befolkningarna i gemen är i länder som tillhör NATO. Det visar en nyligen genomförd undersökning från Pew Reserach Center i USA. https://www.pewresearch.org/global/2020/02/09/nato-seen-favorably-across-member-states/

Sålunda ser 63 procent av de tillfrågade svenskarna positivt på NATO. Det är bättre än medianresultatet 53 procent i NATO-länderna. Pew har genomfört undersökningen dels i NATO-länder samt Sverige, Ukraina och Ryssland. Mest positiva var polackerna med 82 procent med ryssarna i botten med 18.

För Litauen noterades 77, Nederländerna 72, Kanada 66, Storbritannien 65, Italien 60, Tyskland 57, Tjeckien 54, Ukraina 53, USA 52, Slovakien 51, Frankrike 49, Spanien 49, Ungern 48, Bulgarien 42, Grekland 37 och Turkiet 21 procent. Att de av Sovjetunionen tidigare kontrollerade Polen och Litauen skulle toppa listan är knappast en tillfällighet – de vet vad främmande förtryck och diktatur vill säga.

Det är heller inte särdeles märkligt att svenskarna är så pass positiva till NATO. Alltfler inser att vi inte av egen kraft förmår försvara oss mot ett främmande angrepp från fientlig makt (läs: Ryssland). Och för att vara säkra på att få hjälp i ett skarpt läge måste vi vara fullständiga medlemmar i NATO. 28 procent av tillfrågade svenskar uppgav sig vara negativa gentemot NATO.

Ett US Air Force F-22 Raptor-plan flyger över den litauiska flygbasen Siauliar 2016.

NATO (North Atlantic Treaty Organization) grundades i Washington, D. C. den 4 april 1949. Målsättningen var med organisationens förste generalsekreterares, Hastings Lionel Ismay (lord Ismay), ofta citerade ord: ”Hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere.”

Försvarsalliansens karaktär och målsättning har givetvis ändrats åtskilligt sedan dess. Av de ursprungliga tolv medlemsländerna har blivit 29. Det säger något om NATOs exempellösa framgångar under de gångna dryga 70 åren att NATO i dag omfattar alla de länder som ingick i Warzsawapakten plus ytterligare några forna öststater.

Sverige samarbetar sedan 1994 med NATO inom ramen för Partnerskap för fred, vilket bland annat innebär att svensk trupp regelbundet samövar med NATO-styrkor. Frågan om fullvärdigt medlemskap är emellertid fortfarande känslig, så känslig att försvarsminister Peter Hultqvist (S) enligt uppgift avböjt att kommentera svenskarnas allt mer positiva inställning.

Ny Novus-mätning: förtroendet för S-MP regeringen rasar

Inga roliga förtroendessiffror för Stefan Löfven och Magdalena Andersson.

Statsminister Stefan Löfven (S) tappar stort i Novus nya förtroendemätning avseende den rödgröna regeringens ministrar. 29 procent av de tillfrågade säger sig ha ganska eller mycket stort förtroende för Löfven, vilket är en nedgång med 5 procentenheter sedan förra mätningen. Eftersom det är en signifikant nedgång anses den vara statistiskt säkerställd. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/minskat-fortroende-for-flera-ministrar-1

Det säger en hel del om den sittande regeringens ”popularitet” att Löfven ändå är den regeringsmedlem som åtnjuter störst förtroende bland väljarna. Tvåa på listan är försvarsminister Peter Hultqvist (S) som tappar 3 procentenheter ner till 27 procent. Trea är finansminister Magdalena Andersson (S) som störtdyker ner till 25 procent i förtroendeligan – en minskning med 6 procentenheter.

Lika många procent och lika mycket tapp kan noteras för inrikesminister Anders Ygeman (S). På plats 9 på listan återfinner vi EU-minister Hans Dahlgren (S), som knappast rosat marknaden sedan han togs med i regeringskabinettet efter valet för drygt ett år sedan. Han minskar nu med 5 procentenheter och får 13 procent. Lika mycket tappar biståndsminister Peter Eriksson (MP) som får 11 procent.

Det finns emellertid enstaka regeringsmedlemmar som avviker från det negativa mönstret. Det mest framträdande exemplet härvidlag är civilminister Ardalan Shekarabi som ökar med 7 procentenheter och placerar sig som sjua på listan med 17 procent. Även justitieminister Morgan Johansson (S) och inrikesminister Mikael Damberg (S) antecknas för (ytterst marginella) ökningar i popularitet.

Förtroendet för MP-ministern Peter Eriksson rasar.

Novus undersökning visar sammanfattningsvis på ett tydligt minskat förtroende för S-MP-regeringen. Enligt Novus VD Torbjörn Sjöström är det ovanligt med så stora signifikanta förändringar i en opinionsmätning. Det stora regeringstappet förklarar han på följande sätt: ”Det ser ut som väljarna i högre grad känner att politiker inte kan lösa de problem man ser i samhället.”

Detta är sannolikt en korrekt iakttagelse och i så fall ett sundhetstecken. Personligen tycker jag likväl det är nästan sensationellt att så pass många som närmare en tredjedel av väljarna kan uppbåda någon form av förtroende för en så uppenbart inkompetent statsminister som Stefan Löfven, som väl inte givit uttryck för en enda egen tanke under hela sin tid vid rikets roder.

Ytterligare en faktor som bör ha bidragit till det skrala förtroendet för regeringen är den egendomliga och irrationella underlåtenheten att ta med Sveriges andra största parti, Sverigedemokraterna, i partisamtalen om hur man skall komma till rätta med den för alla medborgare extremt viktiga frågan om den allt brutalare gängkriminaliteten. https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/m%C3%A4rkligt-utesluta-partier-sd-om-nobben-fr%C3%A5n-s-i-g%C3%A4ngsamtalen-12496480

Och att tvivelaktiga individer som Morgan Johansson respektive Anders Ygeman, som upprepade gånger demonstrerat att de inte fattar någonting av det som händer i samhället och därtill ljuger som Solvalla-hästar vanligen travar, kan få över noll procent i förtroende räknat övergår mitt förstånd.

Novus förtroendeundersökning genomfördes 11-18 september och omfattade 1075 personer i åldrarna 18 till 79 år enligt ett riksrepresentativt urval.

Sverige har blivit EUs Vilda västern: kraftig ökning av skjutningar, sprängningar och våldtäkter

Statsministern skräder inte orden mot våldsbrottsligheten…

På kvällen söndagen den 8 september skottskadades två män av automateld i Nacka utanför Stockholm. Flera personer togs inledningsvis in för förhör av polisen men släpptes sedan. När detta skrivs har ingen ännu gripits för skjutningarna i fråga. https://www.expressen.se/nyheter/skottlossning-i-nacka/

Två dagar tidigare sköts den kände advokaten Henrik Olsson Lilja, som försvarade den amerikanske rap-artisten ASAP Rocky nyligen,utanför sin bostad på Kungsholmen i Stockholm. Polisen misstänkte först att dådet var ett beställningsjobb av en kvinnlig jurist som nyligen förlorat en rättslig tvist med Olsson Lilja., men hon har därefter släppts i brist på hållbara bevis. https://www.expressen.se/nyheter/advokaten-henrik-olsson-lilja-skjuten-i-stockholm/

Så där håller det på i Sverige i nådens år 2019. Sverige har blivit något av EUs Vilda västern men utan någon sheriff värd namnet.

Statistik visar att under perioden januari-juli 2019 skedde 182 skjurningar i Sverige, vilket ledde till att 25 personer dog. Motsvarande siffror för 2018 var 164 skjutningar och 30 döda. Under samma period i år skedde 120 sprängdåd vilket skall jämföras med 83 under motsvarande period under fjolåret. Det innebär en ökning med 40 procent. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/statistik-for-skjutningar-och-sprangningar

Sedan statistiken över skjutningar räknats in har, när detta sätts på pränt, ytterligare tre personer avlidit i samma typ av våldsbrottslighet. Det mest uppmärksammade av dessa dödsfall gällde en 30-årig kvinna som sköts i huvudet i Malmö medan hon höll ett litet barn i famnen. Det föranledde statsminister Stefan Löfven att ta till det tunga verbala artilleriet: ”Det är oacceptabelt.”

När rättsväsendet tar i med hårdhandskarna: förbud mot rökning på uteserveringar.

En annan typ av brottslighet, våldtäkt, har också ökat kraftigt såväl i Stockholm som i hela riket. Under första halvåret innevarande år polisanmäldes 1060 våldtäkter eller nästan sex per dag i huvudstaden. I fjol var motsvarande siffra 890 vilket gör ungefär fem anmälda våldtäkter per dag.

Antalet våldtäkter i Stockholm ökar explosionsartat – 20 % på ett år

Efter mordet på den 30-åriga mamman i Malmö försäkrade justitieminister Morgan Johansson att de skyldiga skulle ”jagas till världens ände”. Tuff retorik, förvisso, men dessvärre en som totalt saknar täckning. Sanningen är i själva verket den att Malmö-polisen inte ens har resurser att jaga de ansvariga till Limhamn. En misstänkt greps visserligen misstänkt för delaktighet i dådet men har sedan släppts.

Inrikesminister Mikael Damberg (S) bjöd in samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna till samtal om gängbrottsligheten. Således uteslöts det parti som genom åren mest konsekvent föreslagit tuffa åtgärder mot den eskalerande brottsligheten. Motivering: SD har inte rätt ”värdegrund” – det vill säga SD har korrekt kopplat den skenande brottsligheten till massinvandringen. Det hjälpte inte att M, KD och C protesterade och ville ha med SD. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/debatt-ulf-kristersson-m-och-mikael-damberg-s-om-gangvaldet

All brottslighet är inte lika allvarlig men ändock illa nog. När SD höll en manifestation mot byggandet av ett planerat islamiskt center i Stenhagen i det av brottslighet svårt plågade Uppsala utsattes man för sten- och äggkastning av kriminella gäng. Polis tillkallades men ingrep inte mot den aktuella brottsligheten, inte ens sedan en polisbil också utsatts för stenkastning.

Polisen stod och tittade på när kriminellt gäng kastade stenar på politiker i Uppsala

Det känns skönt att i alla fall ett nyligen implementerat lagförslag ser ut att bli framgångsrikt: förbud mot rökning på och i omedelbar anslutning till uteserveringar samt busshållplatser och lekplatser.

 

Bamsekramaren och floskelmaskinen: ”Nu ska vi vara snälla”

En av revykungen Karl Gerhards mest kända sånger heter Nu ska vi vara snälla. Fast riktigt så menar han inte – Karl Gerhard är ironisk och gisslar i själva verket vissa av sin samtids snällhetssträvanden. Lyssna här så förstår ni vad jag menar:

Ironisk är dock varken Bamse-kramaren Susanna Kierkegaard eller floskelmaskinen Jan Eliasson när de i debattartiklar, utifrån skilda utgångspunkter, manar till ökad snällhet i samhället. Den förstnämnda lamenterar över att man enligt hennes uppfattning inte längre får vara snäll i Sverige. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/WbaQXg/man-far-inte-langre-vara-snall-i-sverige

”Åsikter som utgår från en snällare världsbild går inte hem just nu”, påstår Kierkegaard i Aftonbladet den 14 juli. ”Skriver man sådant så stämplas man som naiv och korkad. Men jag tycker det är dags att banka in den snälla politikens idéer i folkmedvetandet igen.”

Snällhetsaposteln Bamse och hans entourage.

Vilka är då dessa den snälla politikens så värdefulla idéer? Susanna Kierkegaard ger några exempel: ”Jag vill till exempel att det ska bli lättare att gå på bidrag…Det är kanske inte heller självklart att det ska gå att utvisa folk som begått brott i Sverige. Straff ska handla om rehabilitering, inte hämnd. Och så tycker jag inte att skolan ska vara så svår som den är i dag.”

Då vet vi: snällhet är i Kierkegaards perspektiv en allmän kravlöshet och sentimental jolmighet. Alltså precis de ideal som alltför länge väglett det politiskt korrekta etablissemanget men som nu vissa  håll, också utanför Sverigedemokraterna, långt om länge börjar ifrågasättas eftersom de så uppenbart bidragit till det kaos vi kan skönja överallt i samhället i dag.

Den typ av snällhet debattören efterfrågar är därtill väldigt enkelriktad. Det är bidragsfuskarna, förövarna och slapptaskarna som skall utsättas för den. Vilket inte är särskilt snällt gentemot dessa kategoriers offer.

Susanna Kierkegaard avslutar med att, inte särskilt otippat, i gillande ordalag hänvisa till ”en klok björn i blå luva”, det vill säga Rune Andréassons (1925-99) seriefigur Bamse.

En snällhetsivrare av ett något annorlunda snitt är det före detta utrikesministern och biträdande generalsekreteraren i FN  Jan Eliasson (S). Denne väckte viss uppmärksamhet då han den 16 december i fjol apropå budgetdiskussionerna i riksdagen från sitt hem i Danderyd twittrade: ”Efter att lyssnat på hustru Kerstin spela Bach intar /hunden/ Leo viloläge o säger: ‘Måtte en ny budget i Sverige inte innehålla nedskärningar för kulturen’ – och f ö inte heller miljön o flyktingar. Och husse o matte behöver ju inga skattesänkningar.”

Nej, paret Eliasson klarar sig nog – till skillnad från landets fattigpensionärer och andra ekonomiskt mindre konkurrenskraftiga grupperingar. Eliassons twittrande fick debattören Ann Heberlein att utnämna hundkommunikatören Eliasson till ”årets Marie Antoinette”, den franska drottningen som uppmanade fattiga fransmän att äta bakelser om det var ont om bröd.

S-profilen Eliasson i blåsväder: ”Årets Marie Antoinette”

Nu har Jan Eliasson slagit till igen. Denna gång i form av ett debattinlägg i Dagens Nyheter den 20 juli, där Eliasson hävdar att ”Flyktingar används som slagträ i samhällsdebatten.” ”Nu behöver vi lyfta blicken och fråga oss om inte mångfald är bättre än isolering och inåtblickande”, skriver debattören Det framgår inte av Eliassons inlägg om han även denna gång rådgjort med sin hund. https://www.dn.se/debatt/flyktingar-anvands-som-slagtra-i-samhallsdebatten/

Eliasson berättar om sina egna omåttligt positiva upplevelser av invandrare och flyktingar. Således skall han på 1950-talet av sin pappa ha uppmanats spela fotboll med barn till italienska arbetskraftsinvandrare. Sedan förklarar sig den nu pensionerade diplomaten vara väldigt imponerad av hur Libanon tagit emot otaliga flyktingar från Syrien (hur många vanliga libaneser han intervjuat framgår inte av Eliassons inlägg, inte heller att den libanesiska regeringen tröttnat på den belastning de syriska flyktingarna utgör på samhället och därför börjat fördriva dem tillbaka till hemlandet). https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7258473

Libanons Syrien-flyktingar – en framgångshistoria?

Ytterligare ett exempel som i Jan Eliassons ögon bortom allt tvivel bevisar att vi klarar av att ta emot hart när hur många immigranter som helst är ett besök på en aktutmottagning i Stockholm, där all personal – från läkare ner till städarna – tydligen var invandrare. Eliasson blir dock betänksam över att alla inte delar hans översvallande positiva syn på utomeuropeiska migranter, ty i den politiska debatten finns en tendens att immigranter betraktas ”alltmer som hot och problem” och inte som tillgångar.

Eliasson vidgår visserligen att den ohejdade flyktingvågen hösten 2015 ledde till stora påfrestningar. Enligt debattören bör vi avstå från såväl skönmålning som vad han kallar ”demonisering” av den utomeuropeiska migrationen – men det är just skönmålning Eliasson ägnar sig åt. Hans DN-inlägg visar återigen att Jan Eliasson mest av allt är en floskelmaskin vars retorik säkert är välmenad men ack så substanslös och i en del fall uppenbart falsk.

Jag kan hålla med Susanna Kirkegaard och Jan Eliasson om att vi inte behöver vara elaka i onödan. En falskt godhetssignalerande snällhet som överser med bidragsfusk, brottslighet och en dysfunktionell skola och inte inser att det finns en gräns för hur mycket invandring Sverige och det övriga Europa tål kan vi dock alldeles bestämt vara utan.

Jag avslutar som jag började – med en sång om att vara snäll. Denna gång av och med proggdrottningen Turid, som inte hade mycket till övers för snällheten (åtminstone inte i denna sång): https://www.youtube.com/watch?v=caHMm6j_qUE

 

Om katastrofer, klimatnödläge och Moberg-citat – och om den obildade vänstern

Demonstration för att utlysa så kallat klimatnödläge i Göteborg.

Allt handlar numera om Faran, Hotet och Slutet. https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/allt-handlar-numera-om-faran-hotet-och-slutet/

Så lyder rubriken till Johan Hakelius krönika i Expressen den 6 juli. Han syftar på att politiker och media i dessa yttersta av dagar ägnar  oproportionerligt mycket tid och energi åt att måla upp katastrofscenarier där domedagen ständigt hotar att inträffa vilken minut som helst.

Ett uttryck för den nya faiblessen för domedagsretorik leder, menar Hakelius, till populariserandet av ord som tidigare knappast har varit positivt laddade: ”Undantagstillstånd, ett ord som vi brukade förknippa med bananrepubliker och kommunistdiktaturer, har börjat bli populärt och positivt laddat.” Det kan, menar han, röra sig om undantagstillstånd för att komma till rätta med det så kallade klimathotet, stävja invandringen eller bekämpa terrorismen.

Som exempel på katastroftänkandet exemplifierar Hakelius med reaktionerna på Ebba Busch Thors (KD) lunch med Jimmie Åkesson (SD). Både Annie Lööf (C) och Magdalena Andersson (S) gick i taket över det aktuella lunchmötet: enligt den sistnämnda var det så att Busch Thor därvid ”träder över en gräns som vi haft i svensk politik”.

Hakelius: ”Ebba skulle helt enkelt ha hållit sig till fotbolls-VM, den nya säsongen av Big Little Lies och vädret, i den mån det inte räknas som politik numera.”

Med andra ord är gränsöverskridande inte något som skall eftersträvas i finansministerns ögon. Bättre då att hålla sig till det gamla och invanda – aja-baja, Ebba!

En term jag osökt kommer att tänka på i det här sammanhanget är ”klimatnödläge”. Den har sitt ursprung i Australien 2016 och har därefter spritt sig som en löpeld. Exakt vad klimatnödläge innebär är oklart, men vad det handlar om är att klimataktivisterna vill dra igång något slags uppror mot den klimatpolitik som råder i västvärlden. https://www.klimatupplysningen.se/2019/04/14/klimatnodlage-vad-ar-det/

Katastrofscenarier är förmodligen lika gamla som människan själv. De finns mer eller mindre i våra gener som en kvarleva från den tid då våra anfäders tillvaro kunde vältas över ända på grund av okända sjukdomar, angrepp från konkurrerande stammar eller brist på villebråd att jaga.

Många vänsterblivna insåg inte att Jimmie Åkesson citerade Vilhelm Moberg.

Ända in i 1900-talet var uppträdandet av kometer – så kallade hårsvansstjärnor – förknippat med svår ångest och rädsla för att dessa förebådade katastrofer som krig, pestilens och hungersnöd. Så var fallet när Halleys komet behagade visa sig år 1910. Därefter föll kometer ur modet som favoriserade olycksbådare och efterträddes av nattsvarta förutsägelser avseende miljön. https://popularhistoria.se/vetenskap/tecken-i-skyn

Det senaste i katastrofväg är ramaskriet från vänsterliberalerna sedan Jimmie Åkesson i sitt Almedals-tal den 7 juli citerat Vilhelm Mobergs Svensk strävan från 1941, där författaren nämner att det fanns 6,25 miljoner levande svenskar. Vilket det alltså gjorde i början på 1940-talet. Den obildade vänstern utgick naturligtvis från att Åkesson hade uteslutit 3,5 miljoner invånare i dagens Sverige. https://nyheteridag.se/vansterns-frispel-nar-akesson-citerade-vilhelm-moberg-obehagligt-pa-riktigt/

Gamle folkpartisten Olle Wästberg gjorde visserligen avbön när han fick klart för sig att Åkesson citerat nationalskalden Moberg men skyndade sig tillägga, att ”vänsterliberalen” Moberg aldrig skulle ha accepterat Sverigedemokraterna. Något som Wästberg givetvis inte har en susning om.