Glömda svenska fotbollshjältar (12): ”Säffle-Gunnar” sprutade in mål i Frankrike

Gunnar ”Säffle” Andersson anses vara en av Olympique de Marseilles bästa spelare genom tiderna.

Gunnar Andersson (1928-69) är en av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna. Ändå är han inte särskilt känd för den fotbollsintresserade allmänheten. Det har sina förklaringar: han tillbringade merparten av sin spelarkarriär i Olympique de Marseille i Frankrike och blev aldrig uttagen i något svenskt landslag, även om han borde ha varit högst aktuell för spel i VM i Sverige 1958. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnar_Andersson_(fotbollsspelare)

Gunnar Andersson föddes i värmländska Säffle den 14 augusti 1928. Familjen flyttade sedan till Åmål i Dalsland, där Gunnar kom att spela i IFK Åmål 1943-49. Han kallades allmänt helt enkelt ”Säffle”. När storklubben IFK Göteborg fick upp ögonen för den unge talangen fick denne ekonomiska förmåner av ett slag som inte var tillåtna under amatörismens tidevarv (han lär ha fått pengar för att kunna möblera föräldrarnas lägenhet).

Detta gjorde att Gunnar Andersson efter bara tyå allsvenska matcher i Blåvitt blev avstängd i ett år för professionalism. Efter en mellanlandning i Kjöbenhavns Boldklub i Danmark hamnade Gunnar istället i den välkända franska klubben Olympique de Marseille, som han representerade 1950-58.

Gunnar Andersson med sonen Jean-Claude samt klubbdirektören och tränaren i Olympique.

Gunnar Anderssons karriär i Olympique blev osannolikt framgångsrik: 169 mål på 220 matcher talar sitt tydliga språk. Då var svensken ändå inte lagets straffskytt. Gunnar Andersson blev skyttekung i den högsta franska ligan 1952 (31 mål) och 1953 (35 mål). 1956 togs han ut för spel i Frankrikes B-landslag sedan han blivit fransk medborgare.

Efter de åtta åren i Marseille avverkade ”Säffle” korta sejourer i klubbarna Montpellier HSC 1958, FC Girondins de Bordeaux 1958-60, AS Aix-en-Provence 1960-61, CAL Oran (Algeriet) 1961-62 samt AS Gignac 1962-63. Hans liv utanför fotbollsplanen skapade ständigt skandalrubriker i den franska pressen.

1964 återvände Gunnar Andersson till Sverige och IFK Arvika för att bli spelande tränare. Var det tänkt. Gunnar var dock alltför alkoholiserad och allmänt nerkörd och kunde inte fullfölja uppdraget. Han återvände till Frankrike rejält i den så kallade utförsbacken och dog utfattig och förstörd av dryckenskap och spelberoende den 1 oktober 1969.

Sagan om Gunnar Andersson började som vi sett ovan bra men fick alltså inget lyckligt slut. 2007 visades i svensk television dokumentärfilmen Målgöraren i Marseille, och i Frankrike har det skrivits flera böcker om den förunderligt målfarlige svensken. Hans bana liknade på flera sätt Lennart ”Nacka” Skoglunds. Båda var firade stjärnor under den aktiva karriären men slutade sina dagar i misär och elände. https://www.fotbollskanalen.se/fotbollskanalen/dokumentar-fotbollssagan-utan-lyckligt-slut/

Olympique Marseilles elva säsongen 1956-57. Gunnar Andersson med bollen i mitten av främre raden.

Gunnar Andersson må vara okänd för en bredare allmänhet, men helt bortglömd är han inte. Olympique Marseilles supportrar anser fortfarande att han är en av klubbens genom tiderna största spelare och i Sverige invaldes han 2009 i Svensk fotbolls Hall of Fame som medlem # 31 med följande motivation:

”Säffles” liv och karriär sammanfaller, inte bara rent tidsmässigt, med ”Nackas” – de blev bara 41 resp. 45 år. Gunnar spelade blott två allsvenska matcher i vilka han dock dominerade på ett sätt som sällan upplevts. Fortsatte dominansen i Frankrike där det anses att Jean-Pierre Papin är den ende i Olympique Marseilles framgångsrika historia som kan konkurrera med ”Säffle”. Skyttekung i Frankrike 1952 (31 mål) och 1953 (35 mål). https://www2.svenskfotboll.se/landslag/hall-of-fame/sfs-hall-of-fame/andersson-gunnar/

Olika falla som bekant ödets lotter. Man kan dock fråga sig vad som hade hänt om inte IFK Göteborg klantat sig med det ekonomiska i samband med övergången från IFK Åmål. Säkerligen hade det i så fall inte dröjt särskilt länge innan ”Säffle-Gunnar” tagits ut för spel i landslaget och kanske kommit med i Sveriges VM-lag i Brasilien 1950. Karriären hade därefter fått en helt annat och kanske bättre inriktning?

1954 presenterade tidningen Rekord-magasinet Gunnar Andersson på ovanstående sätt.

Ytterligare ett uttryck för att den mästerlige och målfarlige centerforwarden Gunnar Andersson inte är alldeles bortglömd är att han faktiskt har en egen Facebook-sida, som kan beskådas här: https://www.facebook.com/SaffleGunnar/

2010 inrättade moderklubben IFK Åmål en minnesfond i Gunnars namn.

”Varför tar ni emot så många flyktingar om det inte finns bostäder till alla?”

 Antalet asylsökande i Sverige första halvåret 2014 jämfört med övriga nordiska länder. Den gula stapeln representerar Sverige.

http://www.vf.se/nyheter/karlstad/langserud-enda-lediga-asylboendet

”Varför tar ni emot så många flyktingar om det inte finns bostäder till alla?”

Se där en fråga ställd av en asylsökande till en reporter från socialdemokratiska Värmlands Folkblad den 1 mars. En fråga som vi sverigedemokrater under årens lopp ställt otaliga gånger i olika fora och i alla tänkbara tonarter. Den har nästan alltid viftats undan som i bästa fall otillbörlig och i värsta fall uttryck för svårartad rasism.

Nu har frågan emellertid ställts av en hitkommande man från Syrien, vilket gör att man eventuellt kan hoppas på att tjänstemän och politiker i riksdagen och ute i kommuner och landsting inte avfärdar den lika lätt som om den yttrats av en förkättrad SDare.

Bakgrunden är att 13 asylsökare från Syrien och Somalia anlänt till Värmland sedan de utlovats asylboende i Karlstad. Bussen fortsatte dock till Långserud, en socken belägen i Säffle kommun i sydvästra Värmland med ett invånarantal under 1000 personer – det fanns inga platser att tillgå i Karlstad. De 13 männen vägrade dock kliva ur bussen, då de ansåg att det tilltänkta boendet var alltför ensligt beläget.

Följden blev att busschauffören ställde kosan tillbaka till Karlstad och parkerade bussen utanför stadens polishus. På morgonen dagen därpå uppenbarade sig Lotta Anderberg från Migrationsverket i Karkstad och talade med de asylsökande. Dessa gick slutligen med på att köras tillbaka till Långserud i minibussar, uppger Värmlands Folkblad.

En av de asylsökande från krigets Syrien sade till tidningen:

Vi flyr hit för det verkar vara ett bra land att leva (i), men varför tar ni (e)mot så många flyktingar om det inte finns bostäder till alla?

Det är självfallet en mycket bra fråga som slår huvudet på spiken. Tyvärr har den tidigare inte ställts av andra än sverigedemokrater och andra icke politiskt korrekta frågeställare. Makthavare och media har hukat och duckat och i stället intill leda upprepat mantrat om att all invandring berikar, och att vi måste öppna våra hjärtan och plånböcker på vid gavel därför att vi är en så kallad moralisk stormakt.

Denna lika exempellösa som irrationella feghet skadar såväl infödda svenskar som hitkommande asylsökande, samtidigt som den går på tvärs mot våra nationella intressen. Detta måste upprepas gång på gång tills det tar skruv.

 Fredrik ”Gott om plats för flyktingar” Reinfeldt.

Eljest riskerar vi inom överskådlig tid såväl statsbankrutt som inbördeskrigsliknande förhållanden i riket. De 18 miljarder i extrapengar som Migrationsverket, som tidigare enväldigt beslutat att alla asylsökande från Syrien per automatik skall begåvas med permanent uppehållstillstånd (PUT) och alltså självt satt sig i denna prekära situation, begärt av staten lär inte räcka särskilt långt.

Vi kan inte längre ha en politik som gör vårt land utfattigt, oregerbart och skadar vårt internationella renommé samt ökar risken får terrordåd. Det ser onekligen illa ut när vårt grannland Norge hotar stänga gränsen mot Sverige på grund av terroristfaran. Skall det verkligen vara så svårt att inse detta?