Sverigedemokraterna är det populäraste partiet bland de svenska lantbrukarna.
Det är kontentan av en opinionsmätning i regi av LRF-tidningen Land Lantbruk. Det innebär en uppgång med 8 procentenheter jämfört med föregående mätning. Det forna favoritpartiet, Centerpartiet, skuggar med 26 procent (-12). Trea kommer Moderaterna med oförändrade 24 procent.
Sverigedemokraterna i topp i Land Lantbruks undersökning om lantbrukarnas partisympatier.
Långt därefter återfinns i tur och ordning Kristdemokraterna på 7 (+3), Annat parti 6 (+3), Socialdemokraterna 5 (-1), Miljöpartiet 2 (+-0), Vänsterpartiet 2 (+-0) samt Liberalerna 1 procent (+-0).
Manegen verkar således krattad inför Mattias Karlssons tillträde som sverigedemokratisk talesperson i landsbygdsfrågor. Karlsson ger sig åter in i partipolitiken efter att tidigare ha varit SDs gruppledare i riksdagen, en befattning som övertogs av Henrik Winge 2019.
Dick Erixon skriver i Samtiden: ”Landsbygden och småstäderna är satta åt sidan i svensk politik. Det tänker Sverigedemokraterna ändra på. Mattias Karlsson ska leda en landsbygdsoffensiv fram till valet.”
Förhoppningsvis tar inte denna offensiv slut i och med riksdagsvalet i september. Jag skulle vilja påstå att tiden fram till valet bara är uppmjukningen inför de långsiktiga krafttag som behövs i syfte att säkerställa landsbygdsbefolkningens intressen.
Det finns onekligen ett och annat för Mattias Karlsson att ta itu med. Miljöpartiets destruktiva politik har lett till skenande drivmedelspriser på framförallt dieselområdet där Sverige toppar Europa-ligan. Inte undra på att MP är synnerligen impopulärt bland landsbygdsinvånarna.
Jag önskar Mattias all lycka i sitt nya värv. Han bor i den lilla byn Norrhult i nordöstra delen av Kronobergs län och bör vara väl bevandrad i den problematik han nu ställs inför.
Moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm invigdes 1958.
Säga vad man vill om Lars Vilks (1946-2021). Hans konstutövning förmådde framkalla minst sagt starka reaktioner. Det är nog inte för mycket sagt att man antingen älskade eller hatade honom.
Själv uppskattade jag honom för att han tog yttrandefriheten på allvar. Detsamma gäller de danska tecknare, med Kurt Westergaard (1935-2021) i spetsen, som avbildade den muslimske profeten Muhammed i tidningen Jyllands-Posten. https://tommyhansson.wordpress.com/2010/01/07/stod-westergaard-och-vilks/
Gitte Örskouv, född 1971 och dansk chef för Moderna museet i Stockholm, förefaller inte hysa samma typ av beundran för yttrandefrihetens försvarare. Hon avvisar således i en debattartikel i Sydsvenskan emfatiskt den naturliga tanken att hennes museum borde ta hand om och förvalta Lars Vilks Muhammed-teckningar.
Jag vet inte varifrån Örskouv fått att nämnda teckningar har ett ”hatiskt” innehåll. Kritik mot islam och försvar för yttrandefriheten har naturligtvis inget med hat att göra. Däremot visar hennes debattinlägg att hon helt missförstått sin egen roll som museichef och därmed begår grovt tjänstefel.
Moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm grundades den 9 maj 1958 av intendent Otte Sköld (1894-1958). Sköld, själv en framstående modernistisk konstnär, var redan chef för Nationalmuseum och blev nu det nya museets överhuvud. Han avled dock redan i slutet av samma år museet grundades. https://sv.wikipedia.org/wiki/Otte_Sk%C3%B6ld
Moderna museet blev ett självklart nav för inte bara svensk utan även nordisk och internationell konst av det moderna slaget. I samlingarna finns nutida måleri, skulptur, fotografi och konstfilm. I anslutning till museet finns en skulpturpark. Denna bloggare tillbringade åtskillig tid på Moderna kring 1970 som åhörare av så kallad proggmusik. https://sv.wikipedia.org/wiki/Moderna_Museet
Museets signaturverk är tvivelsutan verket Monogram av den amerikanske avantgarde-konstnären Robert Rauschenberg (1925-2008), en uppstoppad get över vilken har trätts ett bildäck. Rauschenberg lär ha inhandlat geten i en butik i New York. https://www.rauschenbergfoundation.org/art/art-context/monogram
Lars Vilks och hans ryktbara rondellhund.
Rauschenbergs get väckte skandalartad uppmärksamhet på sin tid, vilket delvis kanske kan förklaras med att den har setts som ett konstnärligt uttryck för konstnärens homosexualitet. Vad jag vet har museichefen Gitte Örskouv inte haft några synpunkter på detta högst provokativa verk.
När det blir fråga om att införliva Lars Vilks provokationer går dock Örskouv i taket. Hon skriver bland annat: ”Det är bortom allt tvivel att teckningarna görs som en medveten provokation med avsikt att skapa spektakel i en tid som var och är starkt präglad av xenofobi och islamofobi.”
När Robert Rauschenberg provocerar är det alltså helt OK men inte när Lars Vilks gör det. Det är enligt mitt förmenande en inställning som en person i Gitte Örskouvs position inte kan kosta på sig. Vad hon själv tycker om Vilks konst är helt ointressant. Hennes ansvar i egenskap av museichef är den samtida konsten, och där är Lars Vilks en självklar centralgestalt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Vilks
Gitte Örskouv bör, om hon inte ändrar inställning och blir proffsigare, avgå från sin post. Begriper hon inte detta av egen kraft skall hon, som jag ser det, obönhörligen entledigas av kulturdepartementet som Moderna museet sorterar under.
Lars Vilks är död men hans konst lever vidare: Ars longa, vita brevis, som den latinska sentensen lyder (Konsten är lång, livet är kort).
När det gäller Vilks lika hastiga som tragiska frånfälle instämmer jag i Dick Erixons propå i tidskriften Samtiden: låt amerikanska federala polisen FBI utreda den omskrivna bilolyckan (om det nu var det).
Sverigedemokraterna är Sveriges största parti – tvåa är Socialdemokraterna, som fortsätter tappa mark i väljaropinionen. Ohotat sämst i Nyheter idag/Sentios mätning 26-29 augusti 2021 är Liberalerna med 1,9 procent. Ls riksdagsledamöter bör nog redan nu söka nya jobb. https://senorh.se/
SD minskar visserligen med 0,6 procentenheter jämfört med närmast föregående Sentio-mätning men toppar alltjämt listan med 23,3 procent, knappt före S som antecknas för 23,1. Sistnämnda parti går mot ett veritabelt katastrofval om ganska precis ett år. Redan nu är partiet 5 procentenheter sämre än i valet 2018, som var det sämsta S-valet sedan allmänna rösträtten infördes.
TV4s oefterhärmlige Marcus Oscarsson visade nyligen genom ett stapeldiagram hur sosseriets maktprivilegium obönhörligen eroderas alltmer, samtidigt som Sverigedemokraternas stapel tenderar att bli allt högre. Samtidens Dick Erixon kommenterade detta på följande sätt: ”Skälet till att Socialdemokratin gapar och skriker om extremister i varje buske är enkelt att se. Partiet håller på att tappa greppet om makten i Sverige.”
Största ökningen hos Sentio står Kristdemokraterna för. KD ökar med 2,7 procentenheter och går upp till 7,8 procent efter att en längre tid ha rört sig farligt nära riksdagsspärren på 4 procent i opinionen. Det är möjligt att väljarna inte längre upplever Ebba Buschs fastighetsaffärer som så upphetsande.
KD ökar mest hos Sentio.
Eftersom även Moderaterna går framåt med 2,1 procentenheter upp till 21,0 procent och blir tredje största parti visar den aktuella undersökningen på ett klart överläge för vad som brukar benämnas det konservativa blocket. Mandatfördelningen hade blivit 190-159 om det varit val.
Fjärde störst är Vänsterpartiet med 10,6 procent vilket är en marginell tillbakagång. Därefter kommer som redan nämnts KD på 7,8, Centerpartiet 5,8, Miljöpartiet 4,0 samt Liberalerna med 1,9 procent. Liberalerna kan redan nu se fram emot att förpassas ur riksdagshuset på Helgeandsholmen och samma öde drabbar förhoppningsvis även de bindgalna miljöpsykopaterna, förlåt Miljöpartiet.
Nu skall vi väl inte dra alltför stora växlar på en mätning från Sentio, som visserligen är ett välrenommerat norskt mätinstitut men som inte alltid lyckats förutspå valresultaten i Sverige särskilt väl. Detta med ett betydande undantag: 2014 prickade Sentio bättre än någon annan in SDs valframgång.
Följdfrågan blir då: exakt vad menar Löfven med ”samhällets samlade kraft”? Jag vågar mig inte på en gissning och jag tror inte ens statsministern själv hade en susning om vad han talade om. Mer än att han uppenbarligen tycker att det låter bra. Det enda vi i nuläget med säkerhet kan säga är att den 22-årige gärningsmannen kommer att åtalas och dömas för dådet och att domen blir fängelse eller, vilket kanske förefaller troligast, rättspsykiatrisk vård.
Det dröjde ett tag innan media valde att offentliggöra den 22-årige mannens identitet. Det enda vi till en början fick veta var att den för knivdådet misstänkte var en yngre man hemmahörig på ”småländska höglandet”. Så småningom visade det sig att han kommit hit från Afghanistan 2016, folkbokförts i Sverige 2017 och tillåtits stanna för att bedriva gymnasiestudier. https://www.expressen.se/nyheter/den-gripne-mannen-22-aring-domd-for-cannabis/
22-åringen – om nu åldersangivelsen är korrekt – har inte lyckats lära sig svenska under de fem år han vistats i landet. Han har vidare dömts för narkotikabrott för innehav av cannabis samt drabbats av mental ohälsa och varit i ”dåligt skick”, kanske beroende på att han har haft ett utvisningsbeslut hängande över dig. Det uppges också att han bedrivit boxningsträning men inte lyckats knyta några kontakter med andra.
Det står fullständigt klart att den misstänkte mannen inte hade kunnat komma till och stanna i Sverige om det inte hade varit för den svenska migrationspolitiken. Ändå hävdar Stefan Löfven med den drucknes envishet: ”Det här är inte en migrationsfråga, som Sverigedemokraterna vill göra den till.”
Endast Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson säger precis som det är. Någon vecka innan den 22-årige afghanen löpte amok i Vetlanda twittrade Åkesson enligt följande: ”Vårt land behöver ett totalstopp för all asyl- och anhöriginvandring, inklusive kvotflyktingar.”
Vetlanda i Jönköpings län med närmare 14 000 invånare har hittills mest varit känt för sitt framstående bandylag Vetlanda BK med tre SM-guld på meritlistan, det lika framstående speedwaylaget Vetlanda Speedway (tidigare Njudungarna) med lika många SM-tecken samt som födelseort för sångerskan, låtskriverskan och arkitekten Lena Philipsson. Nu blir det tyvärr också känt för helt andra saker. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vetlanda
Det har framkommit vittnesuppgifter om att knivmannen skall ha skrikit ”Allahu akbar” (Allah är större) innan han påbörjade sin blodiga illgärning. Troligen skall dock inte alltför stora växlar dras härpå – den fortsatta förundersökningen får utvisa huruvida mannen verkligen hyser terrorsympatier eller ej.
Sveriges vidlyftiga immigrationspolitik gör händelser som den ovan beskrivna mer eller mindre ofrånkomliga. Vårt fortsatta mottagande av terrorridkande IS-resenärer är en tickande bomb som kan få tragiska konsekvenser oavsett Löfvens rundhänta men synnerligen vaga löften om att sätta in ”samhällets samlade kraft”.
Om resultaten i SvD/SIFOs decembermätning 2018 ger en hyfsat rättvisande bild av opinionsläget strax före jul kommer ett eventuellt extraval i vår inte att ge ett väsentligt annat resultat än vad som blev fallet i valet den 9 september. De rödgröna partierna ligger klart före de borgerliga – 41,6 mot 37,3 procent.https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/valjarbarometer-14-december-2018
Mest anmärkningsvärt med SIFOs senaste väljarbarometer är att Sverigedemokraterna går fram till 20,0 procent, en ökning med 2,5 procentenheter jämfört med valresultatet. Det ger det Sverige-vänliga alternativet rangen som näst största parti – Moderaterna på tredje plats noteras för 19,0 procent. SD har märkbart förbättrat sina opinionssiffror i de större städerna och noteras nu för 17,3 procent i Stockholm. https://valresultat.svt.se/2018/10000.html
Även Socialdemokraterna ökar på sina valsiffror, som innebar det sämsta valresultatet för S i modern tid. 29,7 procent är en ökning med 1,4 procentenheter. Av övriga rödgröna partier ligger såväl Vänsterpartiet (7,7 procent) som Miljöpartiet (4,2 procent) något under vad man förmådde i valet i september. För MP medför det en klar risk att åka ur riksdagen vid ett extraval.
Av de borgerliga partierna noteras Liberalerna för 4,0 procent, en tillbakagång med 1,5 procentenheter. Det är ingen djärv gissning att den alltmer ifrågasatte L-ledaren Jan Björklund kommer att kämpa med näbbar och klor för att undvika ett extraval. Detta gäller sannolikt även för Centerpartiet och Annie Lööf, som får ett minusresultat med 0,9 procentenheter jämfört med valet.
32 procent för Stefan Löfven och sosseriet i senaste DN/Ipsos.
Även i DN/Ipsosmätning för december blir det rödgröna alternativet klart störst: 44 mot 37 ´procent. S noteras här för 32 procent, vilket är en ökning med 4 procentenheter jämfört med förra Ipsos-mätningen. Mest notabelt är eljest att C tappar omtrent var tredje väljare i förhållande till föregående mätning och får nöja sig med 7 procent. SD tappar två procentenheter till 18 procent men är ändå marginellt bättre jämfört med valet. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/dnipsos-c-tappar-var-tredje-valjare/
Centerns nedgång i Ipsos-mätningen sker parallellt med en katastrofal minskning i väljarförtroende för nyliberalen och George Soros-beundraren Annie Lööf. Det är inte särskilt svårt att inse att Lööfs allt annat än förtroendeingivande hattande fram och tillbaka mellan olika regeringsalternativ – allt med det uttalade syftet att hålla SD borta från varje tänkbar form av inflytande – avspeglar sig i den mätbara populariteten.
Detsamma kan sägas om Jan Björklund, vars Liberaler landar precis på riksdagsspärren hos Ipsos med 4 procent, en nedgång med 1,5 procentenhet sedan riksdagsvalet. Björklund är om möjligt ännu mer fixerad vid Sverigedemokraterna än Annie Lööf.
Inte heller Moderaterna rosar marknaden i denna mätning utan tappar nära 2 procentenheter jämfört med valresultatet 19,8 procent. Största skrällen är Kristdemokraternas avancemang upp till 8 procent jämfört med 5 i föregående mätning och 6,3 procent i valet.
Stefan Löfven har all anledning att se glad ut över Socialdemokraternas 32 procent, vilket är nästan fyra procentenheter bättre än i valet. V landar på 8 procent, samma som i valet, medan MP balanserar på riksdagsspärrens slaka lina ovanför avgrunden med 4 procent.
SVT/Novus december 2018.
Sverigedemokraterna är det parti som ökar mest i SVT/Novus decemberundersökning och får 19,8 procent – en uppgång med 2,3 procentenheter jämfört med föregående mätning hos samma institut. ”Det kan bero på att det nu finns ett missnöje med att det inte går att få fram en regering”, citeras SDs partisekreterare Richard Jomshof i partiets nättidskrift Samtiden. https://samtiden.nu/2018/12/novus-sd-okar-mest/
Trenden med rödgrön övervikt håller i sig i denna mätning – 41,7 mot det borgerliga partiernas 37,3 procent. L halkar dock under riksdagsspärren med 3,9 procent under det att C kopierar valresultatet 8,6 procent. KD får 6,5 procent. S antecknas för 40,0 procent och är därmed 1,8 procentenheter större än i förra Novus.
V får 7,7 procent medan MP fortsätter sitt halsbrytande lindansande utan skyddsnät på jämnt 4 procent.
Talman Andreas Norlén och partiledarna tar nu julledigt från görandena och låtandena kring den regeringsbildning som kan bli verklighet antingen genom ett extraval – även om risken är överhängande att det inte heller då ”blir något” – eller genom en överenskommelse av något slag i januari. I mina ögon ter sig det senare alternativet troligast.
Demokratin i Sverige fasas ut i alla raskare takt till förmån för luddigt värdegrundstänkande.
Att utestänga Sverigedemokraterna, landets tredje största parti, från varje form av inflytande har blivit viktigare än allt annat bland övriga partier. Detta indikeras icke minst av att statsminister Stefan Löfven (S) har ringt runt till sina partikamrater i landets kommuner och uppmanat dem ingå blocköverskridande samverkan i syfte att sätta stopp för det Sverige-vänliga partiet. https://nyheteridag.se/lofven-ringer-runt-till-kommuner-for-att-stoppa-sd/
Ett av de efterföljansvärda exempel Löfven hänvisar till är den nya majoriteten i Södertälje, där Socialdemokraterna och Miljöpartiet gått samman med Centerpartiet och Kristdemokraterna i en ohelig allians. Att Centern med veteranen Tage Gripenstam i spetsen skulle lägga sig platt för Boel Godners sosseri var väl inte helt oväntat – C i form av Bondeförbundet ingick som bekant i den regeringssamverkan som kallades ”kohandeln” med S på 1950-talet och har traditionellt inte ställt sig främmande för denna typ av samarbete. https://www.sodertalje.se/nyheter/de-ska-samarbeta-for-att-styra-sodertalje/
Att KD anfört av den fryntlige David Winerdal skulle sälja sin själ för att kunna positionera sig vid den kommunala maktens köttgrytor och bli knähund åt Godner är desto mer anmärkningsvärt. Det här var knappast vad KD-väljarna i kommunen hade röstat för. Om inte alla tecken slår fel lär det straffa sig i nästa val, vare sig detta inträffar i extraval 2019 eller i det ordinarie valet 2022.
Södertäljes nya makthavare – från vänster Emilia Pettersson (MP), Boel Godner (S), Tage Gripenstam (C) och David Winerdal (KD).
Besattheten av och vanföreställningarna gentemot SD från sjuklöverpartiernas och mediaetablissemangets sida har tveklöst gjort Sverige mindre demokratiskt. Den alltid läsvärde Dick Erixon, chefredaktör för SD-publikationen Samtiden, går så långt att han skriver att Sverige inte längre är en demokrati:
Riksdagen bryter nu mot portalparagrafen i grundlagen. Små partier får ordförandeposter i utskotten men inte landets tredje största. Det är ett klart avsteg från demokrati och proportionalitet i riksdagens arbete. https://samtiden.nu/2018/09/sverige-ar-inte-langre-en-demokrati/
Således existerar inte längre normal parlamentarism i vårt land: sju riksdagspartier blockerar det åttonde. Det innebär att tesen ”all makt utgår från folket” har förvanskats till ”all makt utgår från delar av folket”. Erixon konstaterar att detta är ett brott mot Regeringsformens §1 när det kommer till fördelningen av ordförandeposterna i riksdagens utskott.
Jens Ganman raljerar över alliansens viktigaste valfrågor.
Riksdagen har 17 utskott av olika slag och MP med 4,4 procent av väljarstödet har tilldelats en ordförande- och en viceordförandepost. Samma gäller det gamla kommunistpartiet Vänsterpartiet med 8 procent, som därtill besätter posten som riksdagens andre vice talman. SD med 17,6 procent blir helt utan. Eller med Dick Erixons ord: ”Diktaturfasoner styr numera riksdagen.”
Dick Erixon och SD är inte ensamma om att konstatera att demokratin är satt på undantag i Sverige. Enligt en studie presenterad av den engelska tidskriften The Economist har demokratin i Europa som helhet minskat under perioden 2006-16. För Sverige noteras en av de största nedgångarna under nämnda tioårsperiod, låt vara att vårt land fortfarande rankas bland de jämförelsevis mest demokratiska. Sämst ställt med demokratin är det i Ryssland. https://www.europaportalen.se/2017/01/minskad-demokrati-i-europa
Ytterligare en indikator på att vår demokrati är i gungning är att antalet överklaganden som kommit in till Valprövningsnämnden är fler än någonsin – runt 900, vilket skall jämföras med ett 100-tal i valet 2014. Ett stort antal anmälningar har även tillställts OSSEs valobservatörer. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rekordmanga-anmalningar-om-valfusk-dramatisk-okning
Urholkandet av demokratin i Sverige är på intet sätt något som inträffat helt plötsligt i samband med det nyligen avverkade valet och dess efterdyningar. Det är, vilket demonstreras av The Economists studie, en process som pågått under en följd av år. Några ganska slumpmässigt utvalda exempel följer här:
–
Förre stats- och utrikesministern Carl Bildt sågar tjänstemannauppropet som en ”S-märkt kampanj”.
-261 formellt opolitiska tjänstemän vid regeringskansliet, varav några högre befattningshavare vid UD, undertecknar ett ”värdegrundsupprop” som på goda grunder kan uppfattas som ett ställningstagande mot en kommande regering ledd av alliansen eller M med eventuellt stöd av SD. Uppropet har av Carl Bildt avfärdats som ”S-märkt kampanjande”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/On97e3/bildt-kritisk-mot-tjanstemannens-upprop
-Andreas Önnerfors, tyskfödd forskare vid Göteborgs universitet och medlem i Centerpartiet, försöker få igång ett upprop för att förmå Göteborgsposten att sparka sin ledarskribent Alice Teodorescu. Detta sedan Teodorescu varnat för riskerna med att överdriva hotet från nationalsocialismen. Bland annat kritiserade hon Dagens Nyheter för att ha utnyttjat Förintelse-överlevaren Héidi Fried som politiskt slagträ. Den reaktion Önnerfors hade velat ha uteblev dock varefter han såg sig föranlåten att göra en så kallad pudel och be om ursäkt. https://nyheteridag.se/forskare-forsokte-dreva-bort-teodorescu-nu-pudlar-han-offentligt/
-Flera exempel på klanröstning, en företeelse som möjliggjorts genom massinvandringen över Sveriges gränser, kan noteras. Det mest kända exemplet rör den helt okända Göteborgs-politikern Leila Ali Elmi, vilken kryssades in i riksdagen av sina somaliska landsmän. När hon skulle rösta om talman i riksdagen fick hon inte upp locket till sin riksdagsbänk. Ett annat exempel är Jamal El Haj, socialdemokrat i Malmö, som kryssades in efter att ha lovat fler moskébyggen och försvarat niqab. Ytterligare ett exempel är KDs riksdagspolitiker Robert Halef, som kunde inhösta flest personkryss i Södertälje efter att ha turnerat i kyrkor och andra samlingspunkter för kommunens assyrier/syrianer. https://samnytt.se/med-massinvandring-kommer-klanrostning
MPs Ali Khalil försökte ordna bygglov för moské i Botkyrka genom att lova M runt 3000 röster.
-Rikstäckande uppmärksamhet väckte det när SVTs ”Uppdrag granskning” avslöjade att Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka, Ali Khalil, erbjudit Moderaterna i kommunen uppskattningsvis runt 3000 röster mot att partiet såg till att den muslimska församlingen beviljades bygglov för ny moské. Khalil tvingades avgå från sina tunga kommunala poster på kuppen och uteslöts även från sitt parti.. https://nyheter24.se/maktkamp24/913936-ali-khalil-mp-utesluten-fran-partiet-lovade-m-3-000-roster
-I ett land där de demokratiska institutionerna är på väg att krackelera faller det sig förstås naturligt att statsstyrda SVT ber om ursäkt till en brutal kommunistdiktatur som det röda Kina. som inte uppskattade ett satirinslag om kinesiska turister. Det torde därför inte ha överraskat någon att programledaren Jesper Rönndahl i sändning bad kineserna om ursäkt. Han skulle naturligtvis ha bett dem flyga och fara med hänvisning till att i Sverige har vi, till skillnad från vad som är fallet i Kina, lagstadgad yttrandefrihet. https://www.svt.se/kultur/svenska-nyheter-ber-om-ursakt-efter-kina-satir
-Mitt sista exempel på hur det kan gå till i det nya, på många sätt odemokratiska Sverige, är rättsväsendets behandling av gatukonstnären Dan Park. Denne har åtalats, dömts och fängslats upprepade gånger medelst gummiparagrafen om ”hets mot folkgrupp” till följd av sin högeligen politiskt inkorrekta konst. När han skulle ställa ut några av sina alster på ett galleri i Malmö för ett par år sedan ingrep polisen och bar iväg med ett flertal av tavlorna. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/06/30/nar-polisen-blir-ett-hot-mot-rattssamhallet/
Polisen beslagtog Dan Parks konst.
Värdegrundsflummande. Politiska upprop av opolitiska tjänstemän. Forskares försök att få ledarskribenter avskedade. Klanrelaterad röstning. Försök till röstköp. Statsmedias ursäkt till diktaturer. Fängslande av konstnärer och konfiskering av deras konst. Dessa företeelser är visserligen inte formellt olagliga men visar ändå på ett växande förakt för vår hävdvunna demokrati och yttrandefrihet som förfärar.
Jag instämmer livligt i Jan Ericsons hovsamma propå. I Pride-paraderna förekommer regelmässigt beteenden som tveklöst skulle kunna rubriceras såsom ”förargelseväckande beteende” enligt Brottsbalkens skrivning. Polis och åklagare avstår emellertid lika regelmässigt från att ingripa mot Pride – tågen brukar dessutom innehålla gaypoliser i uniform som tjoar och har sig.
Pride har sitt ursprung i den radikala amerikanska gayorganisationen Personal Rights in Defense and Education (förkortat PRIDE) vilken bildades i Los Angeles 1966. Redan 1971 hölls en demonstration för homosexuellas rättigheter i Örebro med omkring 15 deltagare. Genomslag fick Pride-rörelsen först när den nådde Stockholm, och 1998 upphöjdes den till Europride.
ÖB Micael Bydén fjollar till det i Stockholm Pride 2018.
Stockholm Pride är den största manifestationen i sitt slag i Norden och säger sig tillvarata HBTQ-gruppens intressen. Evenemanget ses av det politiskt korrekta etablissemanget som ett celebrerande av kärlek och tolerans. Samtidigt utestänger man partier och personer som inte anses passa in i Prides så kallade värdegrund.
Således bannlystes det borgerliga partiet Medborgerlig samling från årets Stockholm Pride trots att partiet är det enda i Sverige som i Ilan Sadé har en homosexuell partiledare. Inte heller Sverigedemokraterna, som inför årets val har flera homosexuella kandidater på kandidatlistan till riksdagen, är välkomna.
När det Pride närstående Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL) skulle hålla partiledardebatt i Kulturhuset i anslutning rill Stockholm Pride deltog således sjuklöverpartierna och det diminutiva Feministiskt initiativ men alltså inte det utmobbade SD. Arrangörerna lät i stället ersätta SDs Jimmie Åkesson med en liten plastelefant. https://www.expressen.se/nyheter/sd-inte-inbjudna-till-rfsls-partiledardebatt-/
Kritik mot Pride-spektaklet har förekommit länge. Dick Erixon, som själv är homosexuell, framhöll på sin blogg den 28 juli 2009:”Pride utnyttjar minoriteter i syfte att predika normlöshet.” Vidare: ”Man är inte sin sexuella läggning.” Erixon, i dag chefredaktör för SD-publikationen Samtiden, fäster här uppmärksamheten dels på Prides politiskt radikala agenda, dels på den översexualisering som präglar Pride. http://erixon.com/blogg/2009/07/pride-utnyttjar-minoriteter-i-syfte-att-predika-normloshet/
Bilder av svenskt ledarskap: sjuklövern plus F! på RFSLs partiledardebatt; medlemmar ur en svensk handelsdelegation från ”världens första feministiska regering” på besök i Iran; samt fackföreningsfolk ifört ”fittmössor”.
Ungefär samtidigt som Dick Erixon fällde ovanstående omdömen skrev jag en bloggtext där jag söker utreda och ge en bakgrund till Prides otvetydiga vänsterpolitisering. Vad som främst kommit uppmärksammas i bloggtexten är dock meningen ”den aidsdoftande Shamefestivalen” vilken ¨med åren fått närmast bevingad status. Den som vill kan läsa vad jag skrev för nio år sedan här: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/07/28/shamefestivalen-rullar-igang/
Senast återgavs min onekligen litet tillspetsade karaktäristik i Expressen i samband med en artikel den 4 augusti 2018, där den maniskt SD-hatande journalisten David Baas är ute efter att misskreditera mitt parti genom att citera vad partihöjdare som Jimmie Åkesson, Richard Jomshof, Björn Söder och David Lång torgfört i ämnet Pride. https://www.expressen.se/nyheter/sd-riksdagsmannen-gor-pride-kriminellt/
Annie Lööf (C) fotograferad med halvnaken man på Pride.
Det är inte en dag för tidigt att vi slutar upp med att idealisera och idyllisera Pride som en godhetens manifestation för ”kärlek och tolerans” och i stället tar den för vad den är: ett vänsterradikalt, sekteristiskt jippo med översexualisering som affärsidé som frontalkrockar med hävdvunna värden som traditionell familjebildning och sexualmoral. Hur man som företrädare för partier med konservativa inslag som M och KD kan delta i sådana sammanhang övergår mitt förstånd.
Det är min uppfattning att Pride gjort betydligt mer skada för homosexuellas och andra sexuella minoriteters rättigheter än alla så kallade homofober tillsammans.
Livsvatten är titeln på Jan Sjunnessons senaste bok. Foto: Tommy Hansson
Livsvatten – så heter Jan Sjunnessons senaste bok (Stockholm 2017, 193 sidor). Boktiteln har hämtats från den inledande berättelsen om de fiktiva personerna Johan Trädgård och dennes dotter Birgitta med underrubriken ”En berättelse om alkohål (sic!)” och deras relation till alkoholhaltiga drycker.
De övriga fem texterna är ”Vargen kommer – en monolog”, ”Det filosofiska begreppet Den Andre”, ”Utlänningar om svenskarna”, ”Språket hos Orwell och Martinsson” samt ”Ola Larsmos Sverigeovänliga författarskap”. Man kan nog sammanfattningsvis påstå att bokens sex texter spretar åt alla håll, men det gör dem enligt min uppfattning inte mindre läsvärda!
När Jan Sjunnesson, född i Linköping 1958, gjorde entré i Sverige-vänliga sammanhang så blev han nästan över en natt känd i vida kretsar. Och sedan han 2014 utsetts till chefredaktör och ansvarig utgivare för Sverigedemokraternas nättidning Samtiden blev han en ofta förekommande gäst i diverse TV-soffor och debattprogram. https://sv.wikipedia.org/wiki/Samtiden_(webbtidning)
När Sjunnesson sedan året därpå avpolletterades på initiativ av den i Budapest häckande, avsuttne riksdagsmannen Erik Almqvist blev det en förstasidesnyhet i svenska medier. 2016 utsågs den tidigare centerpartistiske skribenten Dick Erixon till ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Samtiden. Almqvist tycks numera dessbättre vara ett minne blott vad beträffar Samtiden och andra SD-sammanhang.
Jan Sjunnesson må ha försvunnit från den officiella SD-scenen men kämpar på som så kallat Sverige-vänlig skribent och debattör. Som sådan har han, om jag förstått saken rätt, varit verksam sedan han i ett inlägg på den nu avsomnade debattsajten Newsmill ställde den i Sverige närmast tabubelagda frågan: ”Vad kostar invandringen i indirekta kostnader?” https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Sjunnesson
På 1970- och 1980-talet var Jan Sjunnesson bland annat engagerad i Vänsterpartiet kommunisterna och dess ungdomsförbund Ung vänster. Han kände varmt för företeelser som internationell solidaritet och flyktingars situation. Efterhand blev det akademiska examina i filosofi och pedagogik i Uppsala, Södertörn och Linköping samt anställningar som skolledare – exempelvis biträdande rektor vid Fryshusets gymnasium. Den tiden är nu förbi för Sjunnesson, vars politiska övertygelse medfört att han i praktiken drabbats av yrkesförbud inom skolvärlden.
Jan Sjunnesson på besök hos SD Vallentuna. Foto: SD
Skrivit, det har Sjunnesson gjort sedan han började som journalist i början på 1980-talet. För några år sedan utkom han med den egenartade, politiska romanen Framtidsmannen med motiv från Sverige och Indien (där Sjunnesson också varit verksam). Jag skrev då en recension som kan läsas via denna länk: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/12/09/folkbildningsmannens-roman-om-framtidsmannen/
Berättelsen ”Livsvatten” i boken med samma namn tar sig an det icke helt okomplicerade ämnet alkohol, som alla människor har något slags relation till. Huvudpersonerna, Johan Trädgård och hans dotter Birgitta (som är anställd vid Systembolaget), är båda alkoholkonsumenter men Johan oroar sig över dotterns ymniga drickande. Birgitta sammanfattar svenskarnas inställning till alkohol på följande sätt (sidan 45):
Vad jag lärt mig från att jobba på Bolaget är att svenskarna smusslar med flaskorna och vill samtidigt vara lite tuffa. De ser sig som rebeller när de köper ut. Inte som att köpa ut till andra utan till sig själva. Det är lite sorgligt men så är vi. Vi kan inte bli som fransmän eller britter. Alkohol är ett livsvatten för oss. PS. För övrigt anser jag att Systembolaget borde ha söndagsöppet.
Texten ”Vargen kommer” har formen av en scenisk monolog där aktören kreerar rollen som en desperat man som tröttnat på det politiska klimatet i Sverige och därför hotar tända eld på sig själv som protest mot regimen. Precis som Jan Palach gjorde i Prag 1969 och Mohammed Bouazizi i Tunis 2011. Det monologpersonen och Palach/Bouazizi har gemensamt är att de är djupt kritiska mot rådande regimer, även om dessa är milt sagt olika.
”Jag tjänar inte denna förrädarregim längre”, citeras monologpersonen. ”Jag är ingen arbetande person som betalar skatt till detta ruttnande lik till nation. Jag vägrar att låta mig bli som er, hellre är jag hemlös, en fredlös och statslös varg. En flamma i natten. med en dunk fotogen och en tändare kan man slå ett riksdagshus med häpnad.”
Hur den sceniska framställningen slutar skall inte avslöjas här, men Sjunnessons text är onekligen väldigt stark!
Återstående fyra texter är, till skillnad från de två inledande, inte fiktiva utan resonerar kring ämnen som uppenbarligen intresserar författaren. Av dessa vill jag särskilt rekommendera genomgången av kritiska Sverige-skildringar från Susan Sontag 1969 till makarna Pegkul 2014. Min personliga favorit bland dessa skildringar är den brittiske journalisten Roland Huntfords Det blinda Sverige (The New Totalitarians) från 1971, som tecknar en bild av ett land som har mer gemensamt med Sovjetunionen än med det övriga demokratiska Europa.
Harry Martinson tilldelades nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Eyvind Johnson.
I Sjunnessons näst sista text gör författaren en intressant jämförelse mellan den engelske framtidsskildraren George Orwell (som egentligen hette Eric Blair), mest känd för dystopierna 1984 och Grisfarmen, och den svenske skalden och nobelpristagaren Harry Martinson i dennes rymdepos Aniara som komponisten Karl-Birger Blomdahl gjorde en mycket avancerad opera av 1958.
Skall jag framföra något kritiskt blir det att Sjunnesson nog kunde ha bekvämat sig med att stava Harry Martinsons efternamn korrekt och inte med två s!
Jag bekänner gärna att jag hade ett betydande utbyte av Jan Sjunnessons läsvärda texter och rekommenderar dem med stort nöje!
TU försvarar i sin kampanj pixlingen som metod – men denna är som framgår nedan påfallande selektiv. Foto: Tommy Hansson
Tidningsutgivarna (TU) bedriver en kampanj med rubriceringen ”Vi dömer inte vi pixlar” om vad man kallar medier och trovärdighet, där metoden att pixla brottslingars/brottsmisstänktas ansikten försvaras.
TUs VD Jeanette Gustafsdotter menar i ett debattinlägg i Länstidningen i Södertälje, som händelsevis har samma rubriksättning som TU-kampanjen, den 30 januari att ”det är brottet som är nyheten” och inte ”vilken religion, sexualitet eller politisk åsikt” vederbörande har.http://www.lt.se/opinion/debatt/vi-domer-inte-vi-pixlar-1
Detta låter ju mycket bra i teorin, men det är en sanning med betydande modifikation. Enligt min mening hade det varit betydligt mer sannfärdigt om annonsrubriken lytt ”Vi dömer genom att pixla” (eller i förekommande fall avpixla).
1999 hängde de fyra största tidningarna i Sverige ut 62 personer som angavs vara nazister och/eller MC-kriminella.
Det mest eklatanta exemplet i presshistorien på politiskt motiverad avpixling i mainstream-media torde vara uthängningen med namn och bilder på 62 påstått aktiva nazister och/eller medlemmar i brottsbelastade MC-gäng i de fyra stora Stockholms-tidningarna (Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet) den 30 november 1999. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/30/nazi/nazi1.html
”Sällan har en publicering varit mer politiskt korrekt; chefredaktörerna föll i varandras armar under betygande av ömsesidig högaktning och det politiska etablissemanget med statsministern i spetsen uttryckte sin stora belåtenhet”, kommenterade förre pressombudsmannen (PO) Pär-Arne Jigenius kritiskt händelsen i Dagens Nyheter den 29 november 2004. http://www.dn.se/kultur-noje/i-allmanintressets-tjanst/
Förre MP-ledaren Birger Schlaug har i sin bok Svarta oliver och gröna drömmar (1997) vittnat om enigheten beträffande att inte tala klartext avseende den mångkulturalistiska politikens avigsidor:
Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi – jodå, jag tillhörde lögnarna – förnekade problemen fast vi alla såg dem. https://sv.wikiquote.org/wiki/Birger_Schlaug
Enligt Schlaug gjorde de medvetna lögnerna att allmänheten inte kände igen sig i den alternativa verklighet etablissemanget presenterade. Därför, menade han, kunde det invandringskritiska partiet Ny demokrati komma in i riksdagen 1991.
Jag vågar påstå att den överenskommelse Schlaug nämner alltjämt påverkar de etablerade mediernas mörkanden och tillrättalägganden, även om dessa medier för allt i världen inte vill erkänna det själva. Därför har Sverigedemokraterna (SD) kunnat bli ett av Sveriges största partier. Därför läses alternativa medier av typ Avpixlat, Fria Tider och Samtiden av allt fler människor. Och därför sjunker förtroendet för etablerade medier, framförallt kvällspressen, på ett dramatiskt sätt.
I Medieakademins årliga förtroendebarometer 2016, sammanställd av Göteborgs universitet och TNS-SIFO, noteras således att endast 14 procent litar mycket eller ganska mycket på Aftonbladet och bara 10 procent på Expressen. Den lokala tidningen åtnjuter dock ”hela” 46 procents uppskattning – grattis Länstidningen och andra lokaltidningar. http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2014/02/Fo%CC%88rtroendebarometern_2016.pdf
I slutet av 2013 hängde Expressen genom sina medarbetare David Baas och Christian Holmén samt den så kallade Researchgruppen, med AFA-veteranerna Mathias Wåg och Martin Fredriksson i spetsen, ut ett stort antal personer som skrivit anonyma kommentarer på nätet under förevändningen att de var ”näthatare”. Tidningen erhöll Föreningen grävande journalisters pris Guldspaden 2014 för bedriften.http://www.dagensmedia.se/medier/dagspress/researchgruppen-och-expressen-far-guldspade-for-avpixlingen-av-avpixlat-6089521
Ingen pixling när invandringskritiska ”näthatare” hängs ut med bild och namn av slaskpressen.
Ett par av den senaste tidens mer notabla exempel på mediers avpixling – där både namn och bild publicerades – gäller de nazister med påstådd anknytning till Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som gripits misstänkta för sprängattentat mot en syndikalistisk lokal respektive asylanläggningar i Göteborgs-området, samt de personer som dömts skyldiga för mordet på 62-åriga Madeleine i Långshyttan.
De pixlingar TUs VD förordar tycks alltså vara påfallande selektiva. Detta beror som jag ser det på att personernas politiska åskådning – nationalsocialism – samt hudfärg – vit – enligt mainstream-medias kodex i de här aktuella fallen inte bör döljas utan tvärtom framhävas.
Ibland framförs argumentet, att det är att förfalla till konspirationsteorier att hävda att det finns en allmän tendens i etablerade media att pixla personporträtt av politiska skäl, till exempel i syfte att dölja den pixlades hudfärg. Pixling/avpixling kan skilja sig åt från tidning till tidning, heter det. Då blir naturligtvis frågan, varför i så fall TU går ut och gör sig till tolk för alla medlemsmedier och hävdar att VI dömer inte VI pixlar (mina versaler).
Är TUs VD Jeanette Gustafsdotter tillräckligt självkritisk?
”Vi är självkritiska. Vi måste bli ännu bättre på att förklara det vi gör”, skriver Jeanette Gustafsdotter i Länstidningen. Så länge de gamla vanorna består och det pixlas bara när det passar de politiska syftemålen, kan jag dock tyvärr inte se att den pågående kampanjen bidrar nämnvärt till den målsättningen. Snarare alldeles tvärtom.
I fredags utanför Södertälje stadshus stötte jag ihop med en bekant som frågade hur jag mådde. ”Bra”, svarade jag, varpå bekanten kommenterade: ”Du ser pigg ut, Tommy”.
Det var en sådan där helt alldaglig händelse som jag har för vana att hämta inspiration ur. Det behövs inte så mycket för att jag skall bli på gott humör. Och, jo, jag känner mig faktiskt ganska pigg och i god form för tillfället. Jag tänker att det eventuellt kan ha att göra med att jag just nu gör ett uppehåll med alkoholhaltiga drycker.
Det vore mig fjärran att bli nykterist, men ibland kan det nog vara bra att låta vitala kroppsorgan vila sig litet. Faktum är att jag gör det i solidaritet med en närstående person som av medicinska skäl inte bör inmundiga alkohol. Har heller inga som helst abstinenssymptom, vilket jag inte heller hade väntat mig.
Den gångna veckan började annars på ett lika ovanligt som intressant sätt. När jag på måndagkvällen gick ut på balkongen för att ta mig ett bloss strax efter sjutiden på kvällen kunde jag iaktta ett anmärkningsvärt himlafenomen: jag såg ett eldklot som flammade upp på natthimlen, likt en stjärna som plötsligt ökar drastiskt i storlek. Det var en ganska omtumlande upplevelse.
Jag berättade om den celesta tilldragelsen på Facebook och fick några möjliga förklaringar från några FB-vänner. Det handlade om att det kunde vara fråga om inbillning (jag ville ju ”så gärna tro” att jag sett något ovanligt), något som hade att göra med en satellit eller annat människotillverkat föremål på irrfärd i rymden, ett järtecken (kanske för att Putin var i antågande eller att Löfven är på fallrepet), att jag hade rökt något olämpligt (jag röker bara Prince), en supernova eller kanske en meteor.
En meteor brukar förvisso ha en ”svans” efter sig, men ovan nämnda Helena föreslog att dess avsaknad kan ha berott på att meteoren var på väg i riktning mot mig varför svansen förblev osynlig för mitt öga, och det dessutom föreföll som om meteoren stod stilla.
Ett tag funderade jag på om det jag obestridligen sett kunde ha varit en så kallad supernova, det vill säga en stjärna som hastigt flammar upp för att därefter explodera och sedan bildar en neutronstjärna eller ett ”svart hål”. Efter att ha läst på om supernovor inser jag att det sannolikt inte kan ha varit vad jag såg. Dock skall en supernova vara på gång under första delen på innevarande år: http://www.iflscience.com/space/astronomers-know-star-will-go-supernova-2016
Vad det än var jag såg, så var det en minnesvärd upplevelse vår Himmelske förälder ville bjuda mig på denna afton. Personligen ser jag bevis för Guds existens i den majestätiska stjärnhimlen men också i myrstacken eller spindelväven; ja, i all den strikta lagbundenhet som råder överallt i skapelsen där ingenting sker slumpvis. Om att se Gud i universum och naturen har jag tidigare skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/08/bevisat-gud-finns/
Olof Palme hyllades efter mordet för 30 år sedan med ett sovjetiskt frimärke.
Eljest kretsar mycket i ögonblicket kring mordet på Olof Palme – detta skrivs på dagen för 30-årsminnet av illdådet – samt Melodifestivalen (”Mellon”), vars senaste upplaga i en till synes ändlös rad av alltmer degenererade spektakel hölls i går. Jag måste tillstå att jag i stort förlorat intresset för båda. Det vettigaste som skrivits om Palmemordfallet på sistone är detta DN-inlägg av förre statssekreteraren Ulf Dahlsten (S):http://www.dn.se/debatt/den-obekvama-sanningen-om-mordet-pa-olof-palme/
Den ”obekväma sanning” Dahlsten ger uttryck för är det enligt min mening uppenbara, att det var Christer Pettersson som mördade Palme. Det är en uppfattning som delas av Palmes familj med hustrun Lisbet, som såg mördaren på en meters håll, i spetsen liksom av alla polisutredare med någon insyn i fallet. Pettersson fälldes sedan i tingsrätten och erkände efteråt mordet vid flera tillfällen. Sedan friades han otroligt nog i hovrätten, men det innebär naturligtvis inte att han med nödvändighet är oskyldig.
Senaste gången jag hade något som helst utbyte av Melodifestivalen var 2012, då det trots allt fanns färgstarka deltagare som Björn Ranelid, Thorsten Flinck och Doreen som ju också vann Eurovisionsschlagern till slut.
I övrigt flyter väl det mesta på som vanligt med kommunala möten av olika slag, artikel- och bloggskrivande, en och annan intervju, musiklyssnande och litet funderande över när jag skall hålla min årliga Irlands-middag (om jag nu skall ha den i år, men det lutar nog åt det). Det är om någon månad hundraårsjubileum för det episka Påskuppproret , och någon månad därefter reser jag till Dublin och Belfast för att i någon mån uppleva historiens ordspråksmässiga vingslag.
Asylkrisen.
På tal om intervjuer. SD Södertälje har uppmärksammats en hel del internationellt, och nu senast publicerades på en amerikansk sajt en analys av asylläget i Sverige och allmänhet och Södertälje i synnerhet där denna bloggare samt riksdagsmännen David Lång och Kent Ekeroth kommer till tals:https://philosproject.org/asylum-crisis-sparks-soul-searching-in-stockholm/
I morgon skall vår gruppledare Beata Kuniewicz och jag sammanträffa med en reporter från den SD närstående nätsajten Samtiden här i Kringelstan för ett förhoppningsvis givande samtal i samtiden (!). Därefter är det dags för kommunfullmäktige att sammanträda, bland annat för att ta ställning till min motion om att uppmärksamma Internationella mansdagen i kommunen.
Bland de av mina blogginlägg vilka, som det brukar heta, ”trendat” den gångna veckan märks slutligen denna dikt som jag kallat ”Vårvinter” som fått många fler besök än mina anspråkslösa dikter vanligen får: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/02/23/varvinter/
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 