Golfaren Anna Nordqvist: diktaturens bästa vän

ÅSGÅRD: “En majorseger som smäller högre”

Proffsgolfaren Anna Nordqvist, född i Eskilstuna 1987, har klantat till det rejält när hon nu kommit ut som supporter till den islamiska diktaturen i Saudiarabien. https://www.svt.se/sport/golf/anna-nordqvist-frontar-kontroversiell-golftavling-i-saudiarabien

Det hör till saken att trefaldiga majorvinnaren Nordqvist är ambassadör för oljeföretaget Saudi Aramcos tävlingar ingående i Europatouren för damer. Inför veckans tävling i King Abdullah´s Economic City säger Anna Nordqvist att hon ”njuter av att spela samtliga av Aramcos tävlingar” och fortsätter:

”Det är tredje gången jag är här och jag älskar att komma hit. Jag är taggad och tycker att allting med den här tävlingen är väldigt bra. Jag vet att Aramco och saudisk golf gör mycket för åskådarna.”

Aramco och saudierna gör kanske mycket för åskådarna men desto mindre för de egna invånarna vad beträffar mänskliga rättigheter. Enligt samstämmiga rapporter är de senare så gott som frånvarande i landet, särskilt för kvinnorna.

Förbudet för kvinnor att ta körkort hävdes visserligen 2018 men fortfarande råder strikt åtskillnad mellan kvinnor och män. Kvinnor förutsätts vidare bära heltäckande plagg i offentligheten. Ett antal av Saudiarabiens kvinnorättskämpar sitter inspärrade på grund av sin modiga kamp mot diktaturen.

Detta tycks inte bekymra Anna Nordqvist som vägrat svara på frågor om situationen för de mänskliga rättigheterna i det oljerika landet. https://www.regeringen.se/rapporter/2019/12/manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-i-saudiarabien/

I helgen meddelade den saudiska regimen att 81 fängslade personer avrättats på samma dag. Enligt Eric Franzén, chefredaktör på tidningen Svensk Golf, är de saudiska golftävlingarna ett exempel på sportswashing, det vill säga idrotten används som medel för att dölja diktaturens övergrepp och ge en förmånlig bild av landet.

Det vill säga precis vad det röda Kina gjorde i samband med de vinterolympiska spelen i Peking nyligen.

Segraren i den förestående damtävlingen får den icke föraktliga summan 1 miljon US dollar i pris. Förutom Anna Nordqvist deltar elva andra svenska spelare. Vad Nordqvist får av Saudi Aramco för att göra korkade uttalanden enligt ovan vet jag inte, men det rör sig säkerligen om ansenliga summor.

FNs (och Sveriges) sjukliga besatthet av Israel

Förenta nationerna (FN) har under en följd av år ägnat sig åt mobbning av den judiska staten Israel. Det visar en snabb titt på aktuell statistik. Och Sverige, som påstår sig vara Israels vän, har aldrig någonsin röstat nej till ett fördömande av Israel i FN.

FNs fredsbevarande styrkor avpatrullerar gränsen mellan Israel och Syrien i Golan.

Varför du inte kan ta FN:s fördömanden på allvar

Odd Myrland, tidningsredaktör i Med Israel för fred, citerades 2005 på följande sätt: ”Den som tror att det som händer i FN har någon form av hög moralisk kvalitet som är värt att begå nationellt självmord för, som Israel förväntas göra, kanske inte helt har förstått vad som verkligen händer i FN.”

Statistik från UN Watch visar att fördelningen av FNs generalförsamlings resolutioner med fördömanden av enskilda länder under perioden 2015 fram till nu ser ut så här: Israel 112, Ryssland 12, Syrien 8, USA 7, Nordkorea 6, Iran 5 och Myanmar 4. Diktaturer som Kina, Kuba, Qatar, Libyen, Turkiet, Pakistan och Zimbabwe noteras däremot för 0 fördömanden.

Studerar vi siffrorna för FNs råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) finner vi en liknande slagsida mot Israel. Från rådets bildande 2006 till dags dato har Israel fördömts 95 gånger. Redan från början bestämde sig rådet för att ha en stående punkt på dagordningen – Item 7 – nämligen Israel.

Till och med FNs dåvarande generalsekreterare, sydkoreanen Ban Ki-moon, tyckte det gick för långt och uttryckte sitt missnöje med den anti-israeliska slagsidan. I rådet ingår länder av typ Kina, Ryssland, Kuba, Libyen och Saudiarabien, vilka knappast är kända för att vara de mänskliga rättigheternas ivrigaste förespråkare. https://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_r%C3%A5d_f%C3%B6r_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheter

Omröstningarna i FNs generalförsamling, människorättsråd och övriga grupperingar handlar endast om att främja de respektive staternas egna intressen. Rättvisa finns inte på agendan. I ett system med 57 muslimska stater, varav 22 arabiska, har världens enda judiska stat inte en chans. Lägg därtill att nämnda stater bildar allianser med stora delar av den övriga världen.

FN-högkvarteret i New York.

Sveriges röstande kan enligt denna bloggare endast betecknas som en skandal: vårt land har i FN-sammanhang inte en enda gång röstat nej till en mot Israel fördömande resolution. I 79 procent av omröstningarna om Israel har Sverige stött den arabiska/muslimska sidan. I 21 procent av fallen har Sverige lagt ner sin röst. Det är Mellanösterns enda demokrati vi talar om. Det kan nämnas att vårt västra nordiska grannland, Norge, har precis samma nedslående facit.

Den israeliske statsvetaren Manfred Gerstenfeld har exempelvis hävdat att Norge är Europas mest antisemitiska land, vars enda bidrag till internationell statsvetenskap enligt Gerstenfeld består i nazistledaren Vidkun Quisling (1887-1945). Norsk antisemitism går tillbaka flera hundra år i tiden, och det var först 1842 judar fick tillåtelse att slå sig ned i landet utan att konvertera till kristendomen (vilket i Sverige hade skett på 1770-talet). https://tommyhansson.wordpress.com/2011/09/21/quislings-valnad-gar-igen-i-norge/

Generalförsamlingens röstningar är emellertid inte bindande och ger inte upphov till någon folkrätt, men de betraktas ändå av mindre vetande bedömare som ett slags lag. Tonen i resolutionerna har med åren tenderat att bli alltmer hätsk och överdriven. Varje år utformar generalförsamlingen starkt Israel-kritiska resolutioner om Golan, som av uppenbara säkerhetsskäl annekterades av Israel 1967

Israel och hennes fiender

 

Yassir Arafat och Sveriges utrikesminister Sten Andersson myser ihop.

”Konflikten mellan Israel och palestinierna har för länge sedan spridit sig långt utanför Mellanöstern. Den är synlig i hela Europa och i stora delar av övriga världen. Därför angår den oss alla.” Så skriver Bengt G Nilsson i boken Israel och hennes fiender (Ethno press 2020, 344 sidor) som dels ger en överskådlig bild av den israelisk-palestinska konflikten, dels beskriver Nilssons egen metamorfos från PLO- och Arafat-vän till Israel-sympatisör.

Bengt G Nilsson, född 1951 och uppvuxen i Enhörna i utkanten av Södertälje, är en författare med betydande internationell erfarenhet. Han har bland annat granskat det formellt alliansfria Sveriges inblandning i Afrikas krig och gav 2008 ut boken Sveriges afrikanska krig. 2017 kom I tyst samförstånd – Sverige och Sovjet i kalla krigets Afrika.

I det nu föreliggande verket Israel och hennes fiender granskar Nilsson det spända förhållandet mellan den judiska staten Israel och de palestinaarabiska territorierna samt även Sveriges hållning i konflikten – med Olof Palmes tillträde som statsminister försvann det traditionella svenska stödet för Israel och ersattes av stöd för revolutionärerna inom PLO och Fatah under ledning av Yassir Arafat.

Hadrianus ville förnedra judarna. ”Palaestina” var det namn den romerske kejsaren Hadrianus, som regerade under åren 117-135, gav provinsen Judea sedan hans styrkor slutligen besegrat det judiska upproret mot den romerska ockupationsmakten. Det var ett medvetet namnval i syfte att förnedra det besvärliga judiska folket: Palaestina är en form av judarnas traditionella fiende Filistéen, som omfattade dagens israeliska medelhavskust samt Gaza-remsan. https://www.jpost.com/blogs/dont-fence-me-in/who-invented-palestine-hadrian-442741

Området blev senare en del av det Osmanska riket, men efter dess upplösning i samband med Första världskrigets slut blev det ett brittiskt mandat vilket på uppdrag av Nationernas förbund (NF) administrerades av Storbritannien 1920-48. Det omfattades av vad som i dag är Israel, Jordanien och de Palestinska territorierna. 1921 bröts östra delen av området loss av britterna under det att Transjordanien blev ett självständigt konungarike 1946. Efter det första Arabisk-israeliska kriget 1948-49 ändrades namnet till Jordanien, då landet annekterat floden Jordans västra bank – det vill säga de urgamla judiska områdena Judéen och Samarien.

Den brittiske utrikesministern Arthur Balfour hade i ett brev till lord Walter Rothschild, ledare för det judiska samfundet i England, den 2 november 1917 förklarat att Storbritannien stödde ansträngningarna att etablera en nationell hemvist för det judiska folket i en del av Palestina-mandatet. Brevet, den så kallade Balfour-deklarationen, upprörde araberna vilka menade att britterna 1915 lovat dem att en arabisk stat skulle skapas i området. https://sv.wikipedia.org/wiki/Balfourdeklarationen_(1917)

Israels överlägsna militärmakt. Den 29 november 1947 antog FNs generalförsamling som resolution 181 den delning av det brittiska Palestina-mandatet, som nu var på upphällningen, som föreslagits. Palestinas judiska befolkning accepterade delningsbeslutet medan araberna motsatte sig det. De senare förespråkade istället en arabisk stat i området med en kvoterad judisk befolkning. Det brittiska Palestina-mandatet upphörde den 14 maj 1948 och samma dag utropade den socialdemokratiske sionistledaren David Ben-Gurion, som blev Israels förste premiärminister, staten Israel.

Detta blev även startskottet för det första Arabisk-israeliska kriget 1948-49, då den nya judiska staten angreps av Arabförbundets medlemmar Egypten, Transjordanien, Syrien Irak, Saudiarabien och Jemen (de båda sistnämnda länderna deltog med symboliska kontingenter). https://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Israel-Palestina/hur-staten-israel-kom-till/

Araberna hade kalkylerat med en snabb seger, men då krutröken skingrats hade israelerna vunnit en överlägsen seger och lyckats utöka sin del av det forna Palestina-mandatet till 77 procent av detta. Jordanien hade dock egenmäktigt lagt beslag på den så kallade Västbanken.

Efter Sexdagarskriget 1967, då Israels överlägsna militärmakt krossade den arabiska fienden, övergick detta område i israelisk ägo tillsammans med Sinai, Gaza, Golan-höjderna och östra delen av Jerusalem: Israel har sedan dess lämnat Sinai och Gaza. Arabstaterna gjorde ett nytt försök att utplåna Israel i Yom Kippur-kriget 1973 men lyckades inte mycket bättre nu.

Skorzeny och al-Husseini. Utöver regelrätta krig mellan Israel och arabstaterna har den judiska staten ständigt varit utsatt för terrorkrigföring från militanta palestinaarabiska grupper. Den som först instruerade dessa i gerillakrigföring var Otto Skorzeny (1908-75), som var Obersturmbannführer (överstelöjtnant) i den nationalsocialistiska elitstyrkan SS och en av Adolf Hitlers favoriter – Skorzeny hade bland annat lett fritagningen av Italiens avsatte ledare Benito Mussolini ur dennes fångenskap i mellersta Italien 1943.

Skorzeny, som på sin tid kallades ”Europas farligaste man”, tillfångatogs av amerikanska trupper omedelbart efter krigsslutet men lyckades fly. Så småningom hamnade han i Egypten, där han blev militär rådgivare till den starkt antisemitiska regeringen. Från Kairo lånades Skorzeny ut för att träna militanta palestinaaraber i gerillakrigföring. Han planlade också en serie terrorangrepp mot Israel från Gaza-remsan. Bland Skorzenys adepter fanns den unge Yassir Arafat. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/04/28/otto-skorszeny-hitlers-hjalte-som-blev-terrororganisator-och-mossad-torped/

Den mest inflytelserike palestinaarabiske ledaren vid denna tid var Haj Amin Mohammed al-Husseini (1895/97-1974), en fanatisk judehatare som organiserat blodiga pogromer mot judar i Jerusalem och var stormufti i Jerusalem 1921-48. Han var även ordförande i Muslimska rådet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Haj_Amin_al-Husseini

Al-Husseini hamnade i början av Andra världskriget i Irak men tvingades ta sin tillflykt till Tyskland, där han i november 1941 träffade Adolf Hitler. I Tyskland fick han den höga SS-graden Gruppenführer (generallöjtnant) och ägnade en stor del av sin verksamhet åt att rekrytera muslimska trosbekännare till de tyska styrkorna. 1943 bildades SS-divisionen 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (kroatische No. 1).

Haj Amin al-Husseini behöll efter krigsslutet 1946 sin ledande ställning inom den palestinaarabiska rörelsen. Han hamnade till slut i Libanon, där han avled i Beirut 1974. Det kan nämnas att en kusin till al-Husseini blev mor till Yassir Arafat (1929-2004), vilken övertog al-Husseinis roll som palestinaarabisk ledare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Yassir_Arafat

Arafat och Kreisky. Bengt G Nilsson ägnar ett kapitel i sin bok åt Yassir Arafat, även känd som Abu Ammar, som var ledare för den palestinaarabiska paraplyorganisationen PLO (Palestinian Liberation Organization) 1969-2004; 1996-2004 uppbar han desslikes titeln president över Palestinska myndigheten PA). Han grundade det arabnationalistiska vänsterpartiet Fatah 1958.

Nilsson, då verksam som frilansjournalist, fick 1985 en förfrågan från PLO-kontoret i Stockholm om han skulle vara intresserad av att intervjua Arafat. PLO hade vid den här tiden sitt högkvarter i den tunisiska huvudstaden Tunis. Efter ett drygt två timmar långt samtal med PLO-bossen lämnade Nilsson och fotografen Susanne Sandström Arafat. Bengt G Nilsson sammanfattar i sin bok sina intryck på följande sätt (sidan 89):

”Jag gick därifrån med känslan av att ha träffat en intressant människa, men inte direkt en stor folkledare. Yassir Arafat framstod för mig mer som en levantinsk matthandlare hämtad direkt från Jerusalems basarkvarter, med sin skrytsamhet och grandiosa självbild, de lynniga känsloutbrotten och blandningen av hotelser och älskvärdheter. Angelägen att köpslå utan att avslöja varans verkliga värde.”

Nilsson menar (sidan 90): ”Hur denne kunde få en sådan favoriserad särställning hos Palme och därmed orsaka ett totalhaveri i de gamla, väletablerade vänskapsrelationerna mellan Sverige och Israel är därför ett mysterium.” Särskilt som det var allmänt känt att Arafat i egenskap av gerillaledare med Israels utplåning som yttersta mål hade åtskilliga liv på sitt samvete.

Det bör i sammanhanget nämnas att Olof Palme inte var ensam bland Europas socialdemokratiska ledare att fjärma sig både från Israel i stort och det israeliska Arbetarpartiet, vilket ända fram till 1976 – då Likud-ledaren Menachem Begin valdes till premiärminister – innehaft regeringsmakten.

Ett sannolikt ännu mer uppmärksammat exempel på denna utveckling utgör Österrikes tidigare socialdemokratiske förbundskansler Bruno Kreisky (1911-90), som själv var av judisk börd men inte erkände förekomsten av ett specifikt judiskt folk utan såg judendomen enbart som en tro (som han själv inte delade). Kreisky betecknades vid ett tillfälle av den ryktbare nazistjägaren Simon Wiesenthal som en ”judisk fascist”. Kreisky undgick att drabbas av den nazityska förföljelsen genom att vistas i Sverige som flykting 1939-46. https://www.tabletmag.com/sections/israel-middle-east/articles/muravchik-bruno-kreisky

Den svenska Palestina-lobbyn och Auschwitzgränserna.  Parallellt med Olof Palmes och den svenska socialdemokratins omorientering i Israel-frågan växte en vänsterinriktad pro-palestinsk lobby rörelse fram i vårt land. Ledande organisationer i sammanhanget var Palestinagrupperna i Sverige (PGS) samt Judar för israelisk-palestinsk fred. Ett gemensamt krav var att Israel skulle upphöra med vad som benämndes ockupationen av ”Västbanken” (Judéen och Samarien) inklusive östra Jerusalem samt Gaza-remsan och Golan-området. Som motvikt fanns bland andra gruppen Med Israel för fred i Mellanöstern.

”Att framföra motargument”, framhåller Bengt G Nilsson (sidan 182) ”som att det faktiskt var arabländer som hade startat kriget 1948 och provocerat fram kriget 1967, och att Israel på grund av det rimligen borde ha rätt till någon typ av buffertzoner mellan det egna territoriet och de grannländer som hade svurit på att utplåna den judiska staten, var som att ropa i öknen.”
 
 Israels förre utrikesminister och FN-ambassadör Abba Eban klargjorde, att en återgång till de gränser som rådde före Sexdagarskriget 1967 inte var möjlig på grund av uppenbara säkerhetsskäl. Eban kallade med en drastisk formulering dessa gränser för ”Auschwitzgränser”. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/03/26/om-trumps-erkannande-av-golan-som-israeliskt-territorium-och-om-israels-auschwitz-granser/

Bland svenska palestinaaktivister märktes vänstergängare som Jan Guillou, Göran Rosenberg, Per Gahrton, Göran Palm och Staffan Beckman. Guillou och Rosenberg tillhörde det gäng som deltog i terroristträning på plats i det aktuella konfliktområdet. Båda sympatiserade med den våldsamma marxistiska rörelsen PFLP (Popular Front for the Liberation of Palestine), som har en lång rad terrordåd i sitt belastningsregister. PFLP leddes under många år av läkaren George Habash. https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkfronten_f%C3%B6r_Palestinas_befrielse

”Vårt kära systerparti” (Fatah). Den som vet det minsta om konflikten mellan Israel och de så kallade palestinierna /se fotnot/ vet att de flesta etablerade aktörer brukar förorda något som kallas tvåstatslösningen – man tänker sig en framtid där Israel och Palestina lever i fred och ömsesidig respekt sida vid sida.

Det är en sympatisk bild av en ideal situation någon gång i framtiden, men den är totalt orealistisk så länge de palestinaarabiska grupperingarna vägrar gå med på den allra minsta kompromiss: allt eller inget är deras paroll. Ledarna i PLO, Fatah och Hamas är som tjuriga småungar som sätter hälarna i marken så fort det krävs en uppoffring av dem. Det sägs med allt fog att PLO aldrig missat ett tillfälle att missa ett tillfälle. Det verkar dessbättre nu som om flera arabstater tröttnat på dessa fasoner och hellre samarbetar med Israel. På det tyder det faktum att flera arabstater slöt fredavtal med Israel under Trump-administrationen.  https://tommyhansson.wordpress.com/2020/07/09/har-arabvarlden-trottnat-pa-palestinierna/

Den svenska regeringen förblir dock uthållig i sina sympatier för den Palestinska myndigheten, Fatah och dess nu 85-årige ledare Mahmoud Abbas. S-ledaren Stefan Löfven kallade vid partikongressen 2013 det blodbesudlade Fatah för ”vårt kära systerparti”. När sedan Decemberöverenskommelsen (DÖ) medförde ett svenskt regeringsskifte var en av den nytillträdda regeringens första åtgärder att erkänna ”Palestina” som stat och utlova miljardbelopp i bistånd till Palestinska myndigheten. Detta trots att det aldrig i världshistorien funnits någon självständig palestinsk stat med klara och säkra gränser och inte gör det nu heller.

Socialdemokraterna brukar vidare vara frikostiga med att kalla politiska motståndare för ”nazister” och liknande. I sin Mellanöstern-politik, som förblivit intakt sedan Olof Palmes och Sten Anderssons dagar, stöder S-partiet dock helhjärtat en rörelse vars grundare Haj Amin Mohammed al-Husseini fick en fristad i Hitlers Tyskland under Andra världskriget. Efterträdaren Yassir Arafat genomgick därefter gerillaträning under överinseende av SS-officeren Otto Skorzeny.

Arafats efterträdare Abbas är en dokumenterad förintelseförringare och certifierad antisemit. https://www.varldenidag.se/nyheter/palestinsk-president-skyller-forintelsen-pa-judarna/repreb!t3WzNYWH0ZZw4eoZGid1Q/

Gemensamt för de palestinaarabiska grupperingarna är ett glödande hat mot judarna, stundom nödtorftigt maskerat som ”antisionism”, och en vilja att utplåna staten Israel och dess invånare.

Omöjlig tvåstatslösning. Bengt G Nilsson för sin del avvisar i sin bok Israel och hennes fiender emfatiskt tvåstatslösningen som en framkomlig väg när det gäller en fredlig utveckling i regionen. Han skriver (sidan 325):

”Tvåstatslösningen – oavsett om det är Trumps version eller någon annan – är en dröm vars förverkligande ligger långt bortom framtidens horisont. Det är tveksamt om den ens existerar. Hatet och misstron är för stor, positionerna är låsta. Det enda hopp som kan skönjas är de enskilda individer som sträcker ut handen till fienden, men det räcker inte. Tvåstatslösningen är enligt min mening omöjlig. En chimär.”

Nilsson menar att det behövs ”ett totalt omtag”, involverande en betydande del av världssamfundet, för att en fredlig och varaktig lösning på konflikten skall kunna komma till stånd.

”Först och främst, framhåller författaren (sidan 325), ”måste det palestinska kravet på flyktingars rätt till återvändande bort från dagordningen /…/ det är en stötesten som har punkterat alla fredssamtal hittills. Det kräver att Arabförbundet byter åsikt i frågan och att alla arabländer som hyser palestinier inom sina gränser erbjuder dessa fulla medborgerliga rättigheter utan inskränkningar.”

Bengt G Nilsson avviker på ett välgörande sätt från de flesta andra Mellanöstern-debattörer på så sätt att han kan skilja på vad som är realistiskt och vad som är ljusblå visioner utan verklighetsförankring. Det faktum att han en gång sympatiserade med den palestinaarabiska sidan gör jämväl att han äger särskilda insikter i Palestina-lobbyns sätt att tänka och agera.

Man skulle önska att Nilssons bok var obligatorisk läsning för alla som på något sätt intresserar sig för förhållandena i området. Inte minst medlemmarna i den nuvarande svenska regeringen, vilka borde inse att den gamla Palestina-kramande linjen från Palme-Andersson-tiden borde förpassas till det plats där den rätteligen hör hemma: på historiens soptipp.

Fotnot: Jag har i artikeltexten mestadels använt termen ”palestinaaraber” för att beteckna den folkgrupp som vanligen – också i Bengt G Nilssons bok – kallas ”palestinier”. Detta därför att ”palestinier” rätteligen omfattar alla som bebor det forna brittiska Palestina-mandatet, således även judarna. De första palestinska flaggorna pryddes faktiskt av den judiska Davids-stjärnan. Att begränsa ”palestinier” till araberna i området var ett retoriskt knep som började användas fullt ut av Arafat och PLO efter Sexdagarskriget 1967.

 

Biden kommer att göra ”Abbas great again”

Dåvarande vicepresidenten Joe Biden under ett möte med Palestinska myndighetens ledare Mahmoud Abbas.

We will see a series of processes to, shall we say, ”Make Abbas great again” – to revitalize him, to breath life into him. https://worldisraelnews.com/biden-will-make-abbas-great-again-says-israeli-pundit/

Så uttryckte sig Shimrit Meir, en erkänd bedömare av arabiska frågor, i en intervju i Radio 103 i Tel Aviv nyligen angående vilket slags Mellanöstern-politik som kan förväntas av en Biden-administration, om en sådan skulle bli verklighet när alla turer kring det amerikanska presidentvalet är avklarade. https://www.eng.arenajournal.org.il/swot-shimrit-meir

Ett av målen med den nya amerikanska politiken skulle kunna vara att skapa en situation som gör det möjligt för Abbas, som fyllde 85 år den 26 mars, att avgå med värdigheten i behåll. Någon given efterträdare finns dock inte. Demokraterna i USA  kan vidare förväntas förespråka en tvåstatslösning samt söka återgå till det kärnvapenavtal med Iran som Donald Trump sade upp. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/07/17/darfor-blir-varlden-farligare-efter-iran-avtalet/

Meir menar dock att det vore mindre lyckat av en nytillträdd USA-administration att inom en snar framtid söka återuppäcka de för överskådlig framtid döda samtalen mellan Israel och den Palestinska myndigheten.

Shimrit Meir: ”We will indeed see a series of American steps to bring back economic aid /to the Palestinians/ ´, opening an American consulate in east Jerusalem that could be a source of conflict with the Israeli government, and there could be an invitation of a Palestinian representative to visit Washington.”

Arabexperten Shimrit Meir tror att Biden kommer att försöka göra PLO-ledaren Abbas ”great again”.

Enligt Meir finns det vidare risk för att det kommer att skära sig rejält mellan USA och Saudiarabien med en demokratisk administration i Vita huset: Demokraterna är motståndare till Saudiarabien och Biden har själv,  liksom parhästen Kamala Harris, kritiserat den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman.

Med andra ord kommer en Biden-administration av allt att döma i hög grad äventyra de framsteg som gjorts under president Donald Trump, vilken genom sin förhandlingsskicklighet utverkade fredsavtal mellan Israel och Förenade Arabemiraten, Bahrain och Sudan.

Socialistiska och antisemitiska demokratiska kongressledamöter såsom Ilhan Omar, Rashida Tlaib och Alexandria Ocasio-Cortez, liksom den troligen blivande vicepresidenten Kamala Harris, kommer tvivelsutan att utöva en stark press på den sköre Joe Biden att föra en pro-palestinsk och Israel-fientlig politik. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/03/07/antisemitism-och-socialism-i-amerikanska-kongressen/

Ny seger för Trumps fredsdiplomati: Israel och Sudan ingår avtal

President Donald Trump på telefon med ledare från Israel och Sudan medan utrikesminister Mike Pompeo, chefsrådgivaren Jared Kushner och nationelle säkerhetsrådgivaren Robert O´Brien applåderar i bakgrunden.

Ännu en muslimsk stat har ingått ett fredsavtal med den judiska staten Israel: Sudan.

Det meddelade president Donald Trump den 23 oktober: ”The leaders agreed to the normalisation of relations between Sudan and Israel and to end the state of belligerence between their nations.” https://www.bbc.com/news/world-africa-54554286

Meddelandet kom sedan Trump från sitt kontor i Ovala rummet i Vita huset suttit i telefonsamtal med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och Sudans premiärminister Abdalla Hamdok. Den amerikanske presidenten tillkännagav också att Sudan skall avlägsnas från USAs lista över stater som anses stödja terrorism.

Enligt Donald Trump står minst fem ytterligare arabstater, med Saudiarabien i spetsen, på kö för att underteckna fredsavtal med Israel liknande dem som nyligen ingåtts mellan Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) och Bahrain. Sedan tidigare finns avtal mellan den judiska staten och Egypten (1979) samt Jordanien (1994). Även Mauretanien erkände Israel diplomatiskt 1999 men tog tillbaka erkännandet tio år senare.

Israel har gått med på att USA säljer F-35-plan till Förenade Arabemiraten.

Reaktionerna från palestinaaraberna i Palestinska myndigheten (PA) och Hamas har som väntat varit fientliga: PA har betecknat dylika avtal som ”förräderi” från arabstaternas sida medan islamistiska Hamas betecknat dem som ”politisk synd”.

Trump kunde inte avhålla sig från att i sammanhanget ge en känga åt sin rival om presidentämbetet, Joe Biden.”Do you think that ´Sleepy Joe´could have made this deal?” frågade presidenten retoriskt och svarade själv: ”Somehow I don´t think so.”

Kort efter det att avtalet med Sudan tillkännagivits förklarade Benjamin Netanyahu att Israel är redo att acceptera försäljningen av amerikanska stridsflygplan modell Lockheed Martin F-35 till UAE. https://worldisraelnews.com/in-shift-netanyahu-approves-us-sale-of-f-35s-to-uae/

Sudan med dess 41,8 miljoner invånare och muslimska majoritet är inte vilket land som helst. Det blev formellt självständigt den 1 januari 1956 men deltog redan 1948 i det första Arabisk-israeliska kriget, något som följdes upp med deltagande också i Sexdagarskriget mot Israel 1967. Båda krigen slutade med förödande nederlag för arabsidan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sudan

Abdalla Hamdok är Sudans premiärminister.

Beläget i norra Afrika kan Sudan med Khartoum som huvudstad ändå sägas vara ett arabland, dels genom landets geografiska närhet till Egypten och Libyen, dels genom den alltmer dominerande arabiska kulturen och det arabiska språket. Sudan, som är Afrikas till ytan tredje största land, var militant antiisraeliskt ända till dess att juntaledaren och presidenten Omar al-Bashir tvingades bort 2019.

Den 9 juli 2011 bildades Sydsudan med påföljd att det som alltjämt kallas Sudan stundom även benämns Nordsudan. Sydsudan har drygt 8 miljoner invånare och Juba som huvudstad. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sydsudan

 

 

 

 

Tjuv- och rackarspel från MP när syltryggarna i Preem gav upp

”Vilken enorm seger för klimatet och miljörörelsen!”

Så twittrar den inte helt okända opinionbildaren Greta Thunberg i svensk översättning efter Preems överraskande besked att företaget drar tillbaka sin ansökan om utbyggnad av företagets raffinaderi Preemraff i Lysekil. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/greta-thunberg-om-preems-beslut-en-enorm-seger-for-klimatet

Framförallt är Preems besked en seger för 3-4-procentspartiet Miljöpartiet och dess klimatminister Isabella Lövin. Tidningen Expressen har avslöjat att Lövins statssekreterare vid miljödepartementet, Eva Svedling, i hemlighet bedrivit tjuv- och rackarspel med Preems nye VD Magnus Heimburg, som i augusti efterträdde Petter Holland på VD-posten. Holland kommer fortsättningsvis att ingå i företagets styrelse.

Svedling har till Heimburg mejlat sekreta uppgifter rörande regeringens av MP initierade budgetsatsningar. ”Bra om ni hejar på”, skrev Svedling till Heimburg angående budgetsatsningarna. ”Tack för det väldigt positiva beskedet”, svarade Preem-VDn. Svedling och Heimburg har även, på den senares initiativ, träffats två gånger i syfte att koordinera sina respektive åtgärder.

Moderaterna har efter tidningsuppgifterna kallat Lövin och Svedling till riksdagens miljlöutskott att svara på frågorna om miljödepartementets kontakter med Preem. Jessica Rosencrantz, Moderaternas talesperson i miljö- och klimatfrågor, citeras i Expressen: ”Den kontakten har väckt en hel del frågor om huruvida regeringen utformar vissa politiska förslag i utbyte mot att döda en för regeringen känslig fråga, det vill säga den om tillståndsansökan.” https://www.expressen.se/nyheter/efter-mejlgranskningen-lovin-kallas-till-utskottet/?fbclid=IwAR1s7zauGyLzN9T2CXv4OPJKINOtf1MA69Eek4ECWKlfEM6DSLqBYNm37qU

Inget utvidgande av Preems raffinaderi i Lysekil.

Det var 2016 som Preem hos Mark- och miljödomstolen ansökte om tillstånd att få utvidga sitt raffinaderi Preemraff i Lysekil. Planerna har delat Lysekils kommun med närmare 15 000 invånare: en utvidgning skulle å ena sidan resultera i åtskilliga nya arbetstillfällen men å andra sidan kunna få negativa konsekvenser för miljön. Ungefär 80 procent av kommunens politiker uppges ha ställt sig positiva till utvidgningen.

Preem är Lysekils största arbetsgivare med hundratals anställda. Kommunen, som är belägen i landskapet Bohuslän och Västra Götalands län, livnär sig i övrigt på turism, fiskindustri samt marin forskning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lysekil

Enligt Preems styrelse är beslutet att dra tillbaka ansökan om utvidgning fattat på rent kommersiella grunder: ”Att avveckla ROCC-projektet är ett kommersiellt beslut som som baseras på en sammanvägning av projektets lönsamhet och tekniska genomförbarhet.” VD Magnus Heimburg anger även covid-19 och dess ”effekter på världsekonomin” som orsak till den ändrade inställningen. https://www.sverigesnatur.org/aktuellt/preem-drar-tillbaka-ansokan-om-utbyggnad-i-lysekil/

Fan tro´t. Oscar Alarik, jurist på Naturskyddsföreningen, kommer troligen sanningen närmare när han konstaterar: ”Opinionen har vuxit lavinartat det sista halvåret. Preem kanske inser att opinionstrycket inte skulle försvinna.” Han hänvisar i sammanhanget till såväl Greta Thunberg som de militanta miljöfanatikerna i Greenpeace; några av dess aktivister klättrade tidigare i september upp i en kran i råoljeterminalen i Lysekil och kedjade fast sig.

Preems stenrike grundare och ägare Mohammad Al-Amoudi.

Ägare och grundare av Preem är den stenrike etiopisk-saudiske affärsmannen Mohammad Al-Amoudi, född 1946, vars förmögenhet enligt affärstidningen Forbes uppgår till 10,8 miljarder US dollar. Värdet av hans investeringar i Sverige uppskattas till cirka 25 miljarder kronor. Al-Amoudi köpte 1994 OK Petroleum AB, numera Preem. Han satt för något år sedan fängslad i Saudiarabien i ett år sedan den saudiska regeringen slagit till mot misstänkt korruption i landet. https://www.di.se/nyheter/bekraftat-mohammed-al-amoudi-har-slappts-fri/

Det totalt verklighetsfrånvända lilla extrempartiet MP kan känna sig nöjt med att VDn och styrelsemedlemmarna i Preem visat sig vara syltryggar som ger upp fyra års kamp för att utvidga sitt raffinaderi till betydande del på grund av opinionstrycket från en tonåring med diagnos och några vettvillingar i ett ökänt miljökommando. Vi andra kan bara skaka på huvudet.

Bahrain senaste arabland att normalisera förbindelserna med Israel – fredspriset till Trump?

Bahrains konung Hamad bin Isa Al Khalifa och USAs president Donald J. Trump möttes i Riyadh i Saudiarabien den 21 maj 2017.

Den 11 september 2020 meddelades att Israel och Bahrain har ingått ett avtal om att upprätta fullständiga diplomatiska förbindelser. Avtalet är en del i den amerikanska Trump-administrationens ansträngningar att skapa förutsättningar för avspänning och en fredlig utveckling i Mellanöstern-regionen. https://apnews.com/e21e371f1b406b209f93df5973d1fa46?fbclid=IwAR2VeEAeJYO9rMf651ObqPMpd0W9jU5Poeaf5gUpsQP9UGMXnF7Fay2HzHE

”There´s no more powerful response to the hatred that spawned 9/11 than this agreement”, löd president Donald Trumps kommentar till reportrar i Vita huset. Nästa vecka kommer det tidigare ingångna avtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) att undertecknas vid en ceremoni i Vita huset, under vilken även Bahrains utrikesminister kommer att närvara i syfte att skriva på ett separat avtal med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.

Avtalet ingicks efter telefonsamtal mellan president Donald Trump, Benjamin Netanyahu och Bahrains konung Hamad bin Isa Al Khalifa. För några veckor sedan sedan ingicks ett liknande avtal mellan Israel och UAE. Tidigare har Israel slutit avtal av detta slag med Egypten och Jordanien.

Netanyahu kommenterade: ”It took us 26 years between the second peace agreement with an Arab country and the third, but only 29 days between the third and the fourth and there will be more.” Den israeliske premiärministern syftade på att det förflöt 26 långa år mellan avtalet med Jordanien 1994 och det med UAE 2020 men endast  29 dagar mellan UAE- och Bahrain-avtalen.

Därtill kommer att Kosovo och Serbien i princip gått med på att erkänna Israel diplomatiskt respektive flytta sin ambassad från Tel Aviv till den israeliska huvudstaden Jerusalem, där i nuläget endast USA och Guatemala har ambassader. Även afrikanska Malawi har tillkännagivit sin avsikt att upprätta en ambassad i Jerusalem. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/09/08/34834/

USAs Femte flottas kommandocentral i Manama.

I den Palestinska myndighetens (PA) ”huvudstad” Ramallah är det av naturliga skäl synnerligen dystra miner. Arabvärlden har visat liten eller ingen förståelse för dess krav att vänta med normalisering med Israel tills palestinaaraberna säkrat ett självständigt ”Palestina”. ”This is another stab in in the back of the Palestinian cause, the Palestinian people and its rights”, kommenterade PAs talesman Waser Abu Yousef.

Avtalet mellan Israel och Bahrain innefattar normaliserade diplomatiska, kommersiella, säkerhetsrelaterade och andra relationer mellan de båda länderna. Bahrain har, i likhet med Saudiarabien, redan tidigare gått med på att tillåta israeliska flygningar genom sitt luftrum.

Konungariket Bahrain är ett litet auktoritärt styrt öland beläget utanför den saudiska kusten omfattande 745,3 kvadratkilometer och med ett invånartal på omkring 1,4 miljoner. Det består av 33 öar varav huvudön, Bahrain, utgör sju åttondedelar av landets yta. Här ligger landets huvudstad Manama, där USAs Femte flotta har sin bas. https://www.google.com/search?sxsrf=ALeKk02Cysy7wI8GyGXKWtQrT1ZvMzq6og%3A1599917475608&source=hp&ei=o81cX_DzIueOlwS4mayYDA&q=bahrain&gs_ssp=eJzj4tDP1TcwNDNMNmD0Yk9KzChKzMwDAC_UBWA&oq=bahrain&gs_lcp=CgZwc3ktYWIQARgAMgsILhCxAxCDARCTAjIICAAQsQMQgwEyAggAMgIIADICCAAyAgguMgIILjICCAAyAggAMgIIADoECCMQJzoFCAAQsQM6BwguECcQkwI6BAguECc6CAguELEDEIMBOgUILhCxAzoECAAQClCyFFiTHmDdL2gAcAB4AIABUIgBqgOSAQE3mAEAoAEBqgEHZ3dzLXdpeg&sclient=psy-ab

Christian Tybring-Gjedde har nominerat Donald Trump till Nobels fredspris.

Det kan slutligen nämnas att president Donald Trump nominerats till Nobels fredspris för sina insatser att mäkla fred i Mellanöstern. Bakom nomineringen står den norske parlamentsledamoten för Fremskrittspartiet Christian Tybring-Gjedde, som också är medlem i NATOs parlamentariska församling. Tybring-Gjedde motiverade sin nominering av Trump på följande sätt:

For his merit, I think he has done more trying to create peace between the nations than most other Peace Prize nominees. https://nypost.com/2020/09/09/trump-nominated-for-nobel-peace-prize-by-norwegian-official/

I detta är bara att instämma!

 

 

 

Diplomatiska genombrott för Israel – begravningsstämning i Ramallah

Malawis president Lazarus Chakwera har tillkännagivit att landet kommer att öppna en ambassad i Jerusalem.

När Israel och Förenade Arabemiraten (UAE), med benägen hjälp av Trump-administrationen i USA, för en tid sedan ingick ett avtal om fred och samarbete innebar det ett genombrott för de israelisk-arabiska relationerna. Avtalet var samtidigt ett nederlag för de krafter, med de palestinaarabiska organisationerna Fatah och Hamas i spetsen, som vill se konfrontation och inte samarbete. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/08/14/efter-avtalet-mellan-israel-och-uae-fler-arabstater-kan-vara-pa-gang/

Det har också visat sig att avtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten medför betydande ekonomiska fördelar. Beräkningar gör gällande att 15 000 nya jobb kommer att skapas i Israel till följd av avtalet och att handeln mellan de båda länderna snabbt kommer att öka till ett värde omfattande omkring 4  miljarder US dollar. https://unitedwithisrael.org/4-billion-a-year-israel-uae-trade-promises-huge-economic-gains/

När nämnda avtal ingicks talades det om att fler arabiska/muslimska länder var på gång att normalisera förbindelserna med den judiska staten. Sudan och Bahrain har nämnts i sammanhanget. Kanske litet överraskande är det då att sådana signaler nu kommer från Europa. Serbien har förutskickat att landet kommer att flytta sin ambassad till Israels huvudstad Jerusalem, där för tillfället endast USA och Guatemala har ambassader, under det att det övervägande muslimska Kosovo avser erkänna Israel diplomatiskt. https://www.timesofisrael.com/serbia-to-move-embassy-to-jerusalem-mostly-muslim-kosovo-to-recognize-israel/

På EU-fronten intet nytt: utrikespolitiske talesmannen Peter Stano fördömer Serbiens och Kosovos närmande till Israel.

Den överlag Israel-fientliga Europeiska Unionen (EU) har genom sin utrikespolitiske talesman, slovaken Peter Stano, föga överraskande kritiserat Serbiens och Kosovos närmande till Israel. Stano har bland annat citerats på följande sätt: ”Any steps that could call into question the EU´s common position on Jerusalem are a matter of serious concern and regret.” På EU-fronten således intet nytt. https://worldisraelnews.com/matter-of-regret-eu-slams-serbia-kosovo-over-jerusalem-embassy-move/

Från Afrika rapporteras att Malawi kan bli nästa land att öppna en ambassad i Jerusalem. President Lazarus Chakwera framhöll i sitt tal till nationen från landets parlament: ”My administration recognizes that foreign relations have a significant role to play in promoting the socioeconomic development and growth in Malawi.”

Malawi, vars drygt 18 miljoner invånare till mer än 77 procent består av kristna och närmare 14 miljoner muslimska trosbekännare, har idag ingen representation i Israel; de diplomatiska relationerna med Israel hanteras av ambassadör Oded Joseph som är baserad i Nairobi i Kenya. https://worldisraelnews.com/malawi-to-open-embassy-in-jerusalem-making-it-first-african-country-in-israels-capital/

På väg ut? Mahmoud Abbas omedgörliga inställning står palestinaaraberna dyrt.

Det är ingen hemlighet att det råder begravningsstämning i den Palestinska myndighetens (PA) ”huvudstad” Ramallah som en följd av den pågående utvecklingen där bland annat Egypten välkomnat avtalet Israel-UAE och Saudiarabien – som inte har några diplomatiska förbindelser med Israel – har upplåtit sitt luftrum för det israeliska flygbolaget El Als flygningar. https://www.businessinsider.com/israel-flight-saudi-arabia-air-india-2018-3?r=US&IR=T

Många arabiska länder har tröttnat på PAs obstruktionspolitik – ett tecken så gott som något på att så är fallet var att Arabförbundet vägrade hålla ett krismöte på begäran av PA. Källor inom Fatah och PA har mellan skål och vägg framhållit att ”president” Mahmoud Abbas (alias Abu Mazen) omedgörliga inställning står palestinaaraberna dyrt. https://worldisraelnews.com/palestinians-admit-their-diplomatic-situation-has-hit-a-low/

Rättegången mot ”kung Bibi” och annekteringen av Judéen och Samarien

Benny Gantz (till vänster) och Benjamin Netanyahu.

Benjamin Netanyahu blev för nästan ett år sedan den mest långvarige premiärminister som Israel haft under sin 72-åriga historia. Den nu 70-årige Netanyahu passerade då den judiska statens allra förste premiärminister, David Ben-Gurion (1886-1973), när det gäller antalet år som israelisk regeringschef. Netanyahu har nu beklätt ämbetet i sammanlagt 14 år: 1996-99 och 2009 tills nu. https://www.theguardian.com/world/2019/jul/20/benjamin-netanyahu-becomes-longest-serving-israeli-pm

Netanyahu visar heller inga tecken på att vilja lämna den politiska hetluften, låt vara att han den 17 november 2021 måste lämna över tyglarna till den tio år yngre Benny Gantz i enlighet med det koaltitionsavtal som ingåtts mellan Netanyahus Likud och Gantz Israel Resilience (Styrka för Israel) som ingår i den så kallade Blå-vita alliansen. Likud är en sammanslutning mellan flera konservativa och nationellt sinnade partier. https://www.euronews.com/2020/05/17/israeli-government-sworn-in-after-three-deadlocked-elections

Detta förutsätter förstås att Benjamin Netanyahu finns kvar på sin post om ett och ett halv år. I dagarna har nämligen rättegången mot Netanyahu – som åtalats för trolöshet, tagande av mutor och bedrägeri – tagit sin början sedan premiärministern in i det längsta stretat emot och hävdat, att åtalet endast är politiskt motiverat. Om han blir fälld på alla åtalspunkter riskerar han ett tioårigt fängelsestraff.

”Kung Bibi”, som Netanyahu kallas av sina anhängare, har fått stöd av den välkände judisk-amerikanske juristen och debattören Alan Dershovitz, som ingick i president Donald Trumps försvarsteam under riksrättsprocessen i början på året. Dershovitz, som bland annat menar att Israel ”should be ashamed of itself” för att Netanyahu ställs inför rätta, avfärdar i ett öppet brev åtalet med bland annat följande ord:

To bring down a duly elected prime minister on the basis of an expansive and unprecedented application of a broad and expandable criminal statute endangers democracy. https://www.jpost.com/israel-news/alan-dershowitz-publishes-open-letter-to-a-g-defending-netanyahu-581888

Benjamin Netanyahu själv har iakttagit en stridslysten attityd. Han vägrar gå med på en förhandsuppgörelse och har dessutom begärt att rättegången skall direktsändas: ”I also request that there be a live broadcast – not one that´s cut and that all the transcript writers on all the channels play with. A full live broadcast. Because I have nothing to hide. I want everything to be exposesd” https://worldisraelnews.com/netanyahu-ill-never-agree-to-a-plea-bargain/

Israel före och efter Sexdagarskriget 1967. Israel har lämnat tillbaka Sinai till Egypten och lämnat Gazaremsan.

Nästa stora uppgift för Netanyahu, Gantz och den nya israeliska koalitionsregeringen blir att genomföra den planerade annekteringen av judiska områden i Jordandalen samt Judéen och Samarien. För Netanyahu och många andra israeler är detta en historisk möjlighet som inte får gå förlorad. https://www.reuters.com/article/us-israel-palestinians/israels-netanyahu-says-he-wont-miss-west-bank-annexation-opportunity-idUSKBN2311I0

Judéen och Samarien, som upptar den så kallade Västbanken, lades beslag på av det dåvarande Transjordanien under det Första arab-israeliska kriget 1949. Området var tidigare en del av det brittiska Palestina-mandatet.  Israel gjorde i princip samma sak som jordanierna gjort efter Sexdagarskriget 1967. Herraväldet över området är omstritt och delvis utan fast gränsdragning och är inte på något sätt palestinaarabisk egendom, vilket man kan förledas tro om man nöjer sig med att följa systemmedias rapportering från området. https://en.wikipedia.org/wiki/Jordanian_annexation_of_the_West_Bank

Det oreras mycket i arabvärlden om att Israels annekteringsplaner är oacceptabla, men detta är av allt att döma till betydande del spel för galleriet. Bakom kulisserna accepterar flera arabiska ledare i exempelvis  Jordanien, Egypten och Saudiarabien Israels planer. Ett flertal arabiska länder är hjärtligt trötta på den Palestinska myndighetens eviga bråkande och nära nog totala inkompetens och oroar sig betydligt mer för vad Iran kan hitta på än Israel. https://worldisraelnews.com/behind-scenes-arab-leaders-signal-annexation-ok/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=Arab+Leaders+Secretly+OK+with+Israeli+Annexation%3B+Trump+Threatens+to+Shutter+Social+Media%3B+Omar+Hiding+Anti-Semitism+Behind+Saudi+Criticism%3F&utm_campaign=20200527_m158556723_Arab+Leaders+Secretly+OK+with+Israeli+Annexation%3B+Trump+Threatens+to+Shutter+Social+Media%3B+Omar+Hiding+Anti-Semitism+Behind+Saudi+Criticism%3F&utm_term=_0D_0A_09_09_09_09_09_09_09_09_09_09Read+Now_0D_0A_09_09_09_09_09_09_09_09_09

Det sägs att det är svårt att sia, icke minst om framtiden. Det torde under alla omständigheter inte vara någon större risk eller chans, beroende på hur man ser på det, att Benjamin Netanyahu försvinner från maktens tinnar i brådrasket. Rättegången kan komma att dra ut flera år på tiden, och ”kung Bibi” kommer i vilket fall som helst att ersättas som regeringschef av Benny Gantz om halvtannat år.

Jihadismen tar ingen paus från coronaviruset

ISIS-provinser runtom i världen.

Den pandemiska Kina-smittan har medfört att de islamistiska aktiviteterna mattats av något på vissa fronter. Ett exempel härpå är att Turkiets angrepp på Grekland bedarrat åtminstone tillfälligt. De turkiska stormtrupperna i form av tusentals afghanska hazarer misslyckades med att forcera den grekiska gränsen och avancera in i Europa och bussades tillbaka till sina baser i Turkiet. http://jihadimalmo.blogspot.com/2020/03/pandemin-och-jihad.html

På andra fronter fortsätter den jihadistiska verksamheten i skiftande utsträckning. Så sker i bland annat Syrien, Irak, Jemen och Afghanistan. Terrorcentret Iran handikappas visserligen i hög grad av pandemins härjningar men besköt så sent som för några dagar sedan Saudiarabien med raketer. Viruset är sannolikt det hittills största hotet mot mullornas regim i Teheran. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Joy0Mb/corona–darfor-har-iran-drabbats-sa-hart-av-virusutbrottet

Pandemin har slagit mot båda sidor i den israelisk-palestinska konflikten som tycks ha lugnat ner sig något. Detta har emellertid inte hindrat att det regnat raketer från det Hamas-kontrollerade Gaza in i Israel. Israel har bemött angreppen. https://www.haaretz.com/israel-news/.premium-rocket-exchange-with-gaza-signals-israel-won-t-hesitate-to-act-despite-coronavirus-1.8719672

Vidare kan noteras en viss förskjutning av den jihadistiska satsningen mot Afrika. Nigeria och Sahel-staterna är hårt trängda av islamismen/jihadismen men försöker skydda sig genom samarbete, delvis under franskt beskydd. Sahel är en halvtorr gränszon, huvudsakligen bestående av savann, söder om Sahara och norr om de mer bördiga områdena söderut sträckande sig från Atlanten i väster genom norra Senegal, södra Mauretanien, Mali, Burkina Faso, södra Niger, nordöstra Nigeria, Tchad och in i Sudan.

Jihadismen är också åter under tillväxt i det dysfunktionella Somalia och hotar hela östra Afrika; den senaste fronten har upprättats i Mocambique. Pressen har därmed ökat på Kenya, den i stort sett enda fungerande staten i området. Det socialistiskt styrda Sydafrika är så upptaget av sina inbördes konflikter att landet inte förmått påta sig någon ledarroll.

På den europeiska kontinenten har islamistiska Muslimska brödraskapet, bildat 1927, kunnat notera betydande framgångar i den djupt splittrade EU-sfären, främst i Sverige och Tyskland. I Sverige har brödraskapet sedan länge gjort djupa inbrytningar inom Socialdemokraterna men även i andra partier och i det svenska samhället i stort. https://www.gp.se/debatt/s%C3%A5-har-islamisterna-byggt-upp-sin-maktbas-i-sverige-1.11763841

Enligt imamen Jamil Al-Mutawa i Gaza är coronaviruset en ”islams soldat”.

Det har litet varstans, icke minst i den muslimska världen, florerat diverse hemsnickrade teorier om utbrottet av covid-19. En vanlig tes är att smittan är Guds sätt att straffa de ”otrogna”. I en predikan i den Vita moskén i Gaza hävdade imamen Jamil Al-Mutawa att corona var en ”islams soldat” som dödade otrogna israeler och västerlänningar men inte så mycket palestinaaraber eller andra muslimer. Ett hårresande påstående som eftertryckligt tillbakavisats av den besvärliga verkligheten.https://www.timesofisrael.com/liveblog_entry/gaza-imam-claims-virus-is-soldier-of-allah-isnt-hitting-palestinians-muslims/

Å andra sidan har Irans högste ledare, ayatollah Ali Khamenei, tillbakavisat amerikanska erbjudanden om hjälp mot virusets framfart genom att antyda att USA – således inte Allah –  ligger bakom coronautbrottet. https://www.investigativeproject.org/8348 s-islamists-spread-conspiracies-isis-seeks-to

Fejkkampanjet från skurkstaterna Kina som Ryssland har också anklagat USA i sammanhanget. https://www.nyteknik.se/samhalle/usa-rysk-fejk-kampanj-pastar-att-cia-ligger-bakom-coronaviruset-6988521