Bibelns kvinnor: en hyllning till Abigail

 Abigail bringar gåvor till David. Målning: Antonio Molinari

https://www.youtube.com/watch?v=r7jal1mQdn4&feature=youtu.be

Abigail, eller Avigajil som hon kallas i nyare svenska bibelöversättningar, hette en av de mer bemärkta kvinnor – de är inte särskilt många – som Bibeln namnger. Hon var konung Davids andra hustru efter Mikal, som inte födde David några barn och som senare av sin fader Saul gavs till en man som hette Palti.

Länken ovan går till en hyllningssång till Abigail, signerad och framförd av Dan Fefferman.

Med Abigail fick David en son vilken i olika sammanhang kallas såväl Daniel som Chileab. Denne var Davids andre son efter Amnon, som han avlade med  hustrun Ahinoa. Om jag förstått saken rätt fick David totalt 20 söner med sina hustrur, bihustrur och älskarinnor. Därtill kom ett okänt antal döttrar, varav endast Tamar namnges i Bibeln; hennes mamma hette Maaka och bror Absalom.

Davids hustrur hette Mikal, Abigail, Ahinoa, Maaka, Haggit, Avital, Egla samt Bat-Seba alternativt Bat-Shuva. Den mest berömde av den senares fyra söner är Salomo, som efterträdde David som konung och av Gud fick tillåtelse att bygga judarnas första tempel i Jerusalem.

Mer om Davids barn och hustrur här:

http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/davidsbarn.htm

Abigail, vars namn betyder ”Faderns glädje”,  beskrivs i 1 Samuelsbokens 25e kapitel i den judiska bibeln som ”en klok och vacker kvinna”. Hennes förste man, Nabal (alternativ stavning Naval), var emellertid ”styvsint och elak” vilket klart framgår i den följande berättelsen. Med andra ord en riktig skitstövel. Här berättas också den fascinerande historien om hur det gick till när David fick upp ögonen för Abigail och gjorde henne till sin andra hustru.

 Så här menar en modern illustratör att det kan ha sett ut när Abigail ödmjukar sig inför David.

Nedanstående citat ur 1 Samuelsboken 25 är hämtade ur den av bloggaren föredragna 1917 års svenska bibelöversättning; aktuellt kapitel kan avnjutas i sin helhet här:

http://sv.bibelsite.com/swe/1_samuel/25.htm

Berättelsen har sin upprinnelse i att David skickar bud till Nabal, en rik och mäktig man av Kalebs ätt i Karmel som vid tillfället var sysselsatt med fårklippning; David frågar artigt om han kan skicka några av sina män för att hämta förnödenheter hos Nabal, då dennes egna män hållit till hos David. Nabal snäser av och förolämpar David, och denne gör sig då beredd att tåga mot Nabal och låta svärdet tala.

Nabals hustru Abigail blir mycket upprörd över makens beteende och skyndar i riktning mot Davids tillhåll i syfte att avvärja en hotande katastrof. Således kan vi i 1 Samuelsboken 25:18 läsa: ”Då gick Abigail strax och tog två hundra bröd, två vinläglar, fem tillredda får, fem sea-mått rostade ax, ett hundra russinkakor och två hundra fikonkakor, och lastade detta på åsnor.” Abigail ger sig av i hemlighet med sin last, och när hon träffar på David hälsar hon denne underdånigt.

Abigails skickliga diplomati hindrar David och hans män att anställa ett stort blodbad hos Nabal. Enligt 1 Samuelsboken 25:27-31 framför hon till David följande:

Och låt nu dessa hälsningsskänker, som din trälinna har medfört till min herre, givas åt de män som följa min herre. Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall förvisso åt min herre uppbygga ett hus som bliver beståndande, eftersom min herre för HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till något ont, så länge du lever. Och om någon står upp för att förfölja dig och söka döda dig, så må min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv må han lägga i sin slunga och slunga det bort.
   När nu HERREN gör med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och förordnar dig till furste över Israel, skall alltså detta icke bliva dig till stötesten eller vara till hjärteångest för min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre själv har skaffat sig rätt. Men när HERREN gör min herre gott, så tänk på din tjänarinna.

David blir imponerad och rörd över Abigails gåvor och tal och i 1 Samuelsboken 25:32-34 läser vi följande:

Då sade David till Abigail: ”Välsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har sänt dig mig till mötes. Och välsignat vare ditt förstånd, och välsignad vare du själv, som i dag har hindrat mig från att ådraga mig blodskuld och skaffa mig rätt med egen hand. Men så sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhållit mig från att göra dig något ont om du icke strax hade kommit mig till mötes, så skulle i morgon, när det hade blivit dager, ingen av mankön hava funnits kvar av Nabals hus.”

Vad kvinnorna i den ogine skitstöveln Nabals hus hade råkat ut för kan man blott alltför lätt föreställa sig.

När Abigail återvände hem höll hennes make ett stort gästabud och var själv ordentligt på fyllan, varför hon ämnade vänta med att berätta om vad hon hade gjort till dagen därpå. När Nabal fick höra detta ”blev hans hjärta såsom dött i hans bröst, och han blev såsom en sten”. Vid pass tio dagar senare släckte HERREN hans liv.

Efter Nabals frånfälle skickade David bud till Abigail med begäran om att hon skulle bli hans hustru. Hon var inte nödbedd utan satte sig genast upp på en åsna och tog med sig fem tjänarinnor. Att hon tvingades dela Davids säng med en annan dennes hustru som hette Ahinoa från Jisreel tycks hon inte ha haft något emot.

 Bat-Seba som konstnären Jan Massys såg henne.

Abigail hade uppenbarligen ett välgörande inflytande på den häftige stridsmannen David, men det faktum att han tack vare henne med nöd och näppe lyckades undgå blodskuld denna gång kan nog betraktas som en engångsföreteelse.

Senare skulle han fatta tycke för den gifta kvinnan Bat-Seba (Batsheva), inledde ett förhållande med henne och skickade ut hennes man, hettiten Uria, mitt i värsta stridsvimlet för att få honom dödad. Som straff för detta beteende gjorde Gud så att det barn som avlats av David och Bat-Seba medan Uria levde dog:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Batseba

David och Batseba fick emellertid med tiden fyra söner inklusive den så berömde och för sin vishet prisade Salomo. Men det är en helt annan historia.

Lägesrapport efter påsk 2014

 

 Bloggaren i Södertälje stadshus strax före påsk. Foto: Sven Pernils

Så var då påsken 2014 lyckligt och väl avverkad. För min personliga del blev det en av de bästa påskarna på länge: umgänge i lugn och ro i familjens sköte. Samt en hel del arbete med Telgekurirens EP-valnummer: har skrivit ett antal artiklar på EU/Europa-tema, valt bilder, fotat, intervjuat etcetera. Sysslar man som jag med politik och skriverier och älskar det finns det inga klara skiljelinjer mellan arbete och fritid.

Och är det inte just detta som är meningen med de stora helgerna? Att vi skall ladda batterierna inför förestående arbetsveckor. Det kan vi göra med rofylld återhämtning och stilla kontemplation.

Den amerikanska serien ”The Bible” på SVT1 fick mig att fundera en hel del på några av de bibliska centralgestalterna, som jag och min generation stiftade bekantskap med redan från första klass i småskolan. Rätt så, emedan kristendomen och dess viktigaste dokument – Bibeln – varit av central betydelse för vårt land och vårt folk i omkring 1000 år.

Jag fastnade särskilt för tvekampen mellan Saul och David. Över huvud taget imponerades jag av skildringen av Gamla testamentet (den judiska bibeln) medan jag tyckte att Nya testamentet var mindre imponerande. Litet för mycket av schabloner och änglakörer. Har svårt för en Jesus-figur som i mitt tycke påminde litet för mycket om en Rickard Sjöberg (Postkodlotteriet) utklädd i peruk och lösskägg. Skulle nog också ha velat se exempelvis Johannes döparen, Jesu avlelse och hela hans mission mer problematiserade än vad som nu blev fallet.

 Helgonkonungen Erik den helige, Stockholms skyddshelgon.

Jag tycker uppriktigt synd om det uppväxande släkte som ”tack” vare klåfingriga sossar tillika ateister gått miste om denna undervisning. Därför  förstår de inte grunderna i vare sig den kristna religionen, med exempelvis Tio Guds bud och Jesu unika budskap omfattande icke minst Bergspredikan, eller Sveriges historia. I stället buntas kristendomen i bästa fall ihop med andra religioner varigenom dess unika natur med kärleken som grundläggande budskap går förlorad.

När man läser om att konung Erik den heliges (kung omkring 1156-1160) relikskrin just i dag den 23 april öppnas i Uppsala domkyrka är det i mitt tycke svårt att inte känna suset av historiens ordspråksmässiga vingslag!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=5843541

Tyvärr har vår sorgliga Svenska kyrka inte gjort ett dugg för att motverka denna utveckling utan har tvärtom anammat den religiösa förvirringen: den ärkebiskopsvalda Antje Jackélen och de flesta av våra biskopar har inte ens klart för sig skillnaden mellan Jesus Kristus, som sätter oss i förbindelse med Gud på ett sätt som ingen annan religiös gestalt förmår, och profeten Muhammed. Medan Jesus spred sitt budskap med kärlek och ödmjukhet använde Muhammed svärdet och vreden.

 Väl mött på Långholmen på lördag!

Nu närmast väntar mig och alla partikolleger hårt arbete för att säkerställa vårt partis framgång i först valet till Europaparlamentet den 25 maj och sedan i val till riksdag, kommuner och landsting den 14 september. Själv har jag förmånen att kunna ägna mig åt detta arbete på heltid. Närmast väntar nu på lördag den 26 april Jimmie Åkessons vårtal på Långholmen i Stockholm, en tradition som inleddes i fjol. Dagen därpå har vi medlemsmöte i SD Södertälje/Nykvarn.

Min hälsa är för tillfället hygglig bortsett från en lättare förkylning. Före påsk konstaterades på akuten att mitt svullna och ömma vänsterben berodde på en så kallad Bakers cysta och, således och dessbättre, inte på en blodpropp som min omtänksamme husläkare befarat. Jag är glad för att benet nu är på väg att återta sin forna skepnad.

Om kärleken kan jag slutligen säga att jag avser att fortsättningsvis uttrycka den i form av omsorg om min familj och genom att sköta mitt arbete och de vardagliga uppgifterna på ett så samvetsgrant sätt som möjligt. Jag är en pliktmedveten person och för mig är plikt på många sätt lika med kärlek.

Romantiken lämnar jag däremot, vis av gjorda erfarenheter, därhän: I´ll Never Fall In Love Again (Dionne Warwick):

 

Lovers of the World Unite

Roger Greenaway och Roger Cook vid den senares 70-årsdag 2010.

http://www.youtube.com/watch?v=CnJzWjtw6vw

Den här gången har jag valt ut en riktig gammal goding som god natt-låt: den engelska popduon David and Jonathans ”Lovers of the World Unite” i en inspelning från västtysk TV.

David och Jonatan var ursprungligen ett bibliskt vänskapspar som stred tillsammans under den tid Saul var konung i Israel. 1965 lade Roger Greenaway (född 1938) och Roger Cook (född 1940), båda från Bristol, beslag på namnet och gjorde året därpå succé på hitlistorna med ”Lovers of the World Unite”.

Stor lycka gjorde Roger och Roger även med Beatles-covern ”Michelle” samma år. Förutom egen produktion skrev man en lång rad låtar åt andra artister, exempelvis The Hollies. Efter den aktiva karriären har båda Roger ägnat sig åt såväl låtskrivande som musikproduktion.

”Lovers of the World Unite” tillägnas min betydelsefulla vän V. som jag talade med i telefon i dag.

De bibliska vännerna David och Jonatan.