MP och L utanför riksdagen – Kristersson med störst förtroende

Jimmie Åkesson (SD) – populärast bland de egna anhängarna.

C, SD och M ökar medan MP och L hamnar utanför riksdagen. M-ledaren Ulf Kristersson mest förtroendeingivande knappt före Stefan Löfven (S). Jimmie Åkesson (SD) mest uppskattad bland de egna,

Så kan man i korthet sammanfatta utfallet av Statistiska centralbyråns (SCB) partisympatiundersökning för maj 2021 samt Expressen/SIFOs úndersökning av förtroendet för partiledarna för juni 2021.

Bland riksdagspartierna är det Centerpartiet och Sverigedemokraterna som ökar mest. C noteras för 9,5 procent, vilket är 1,9 procentenheter bättre än vid den närmast föregående undersökningen i november samt 0,9 bättre än i valet 2018. Det gör C till fjärde största parti. SD på tredje plats får 18,9 procent, plus 1,3 jämfört med förra mätningen och 1,4 bättre än i valet. Övriga partiers förändringar uppges vara för små för att vara statistiskt säkerställda. https://www.scb.se/pressmeddelande/c-och-sd-okar-i-senaste-psu/

Socialdemokraterna toppar listan med 28,2 procent, en tillbakagång på 1,2 procentenheter jämfört med november 2020. S tangerar därmed nästan valresultatet. Näst största parti är Moderaterna med 22,4 procent med Sverigedemokraterna som trea med 18,9 procent. Båda dessa partier går framåt visavi förra SCB-mätningen och valet 2018.

Femte största parti enligt SCB är Vänsterpartiet med 8,9 procent – en minskning jämfört med förra mätningen men en uppgång på nästan 1 procentenhet relativt valet 2018. Nooshi Dadgostar, som efterträdde landsflyktige Jonas Sjöstedt som partiledare, måste sägas ha fått en tämligen lyckad inledning på sitt partiledarskap.

Desto värre ser det ut för listans tre bottennummer. Kristdemokraterna lyckas bara komma upp i 4,5 procents väljarsympatier och närmar sig 4-procentsspärren till riksdagen. En inte alltför vågad gissning är att detta till betydande del har att göra med partiledaren Ebba Buschs husaffärer. Miljöpartiet inte bara balanserar på utan hamnar under 4-procentsstrecket med 3,8 procent under det att Liberalerna bara kommer upp i katastrofala 2,5 procent.

Övriga partier antecknas för försumbara 1,4 procent.

Det överraskar föga att Stefan Löfven och Ulf Kristersson toppar Expressen/ SIFOs lista avseende partiledarsympatier. ”De två spelar just nu i en egen liga”, citeras således SIFOs opinionschef Toivo Sjörén. https://www.expressen.se/nyheter/dott-lopp-mellan-lofven-och-kristersson-i-en-egen-liga/

Den partiledare som genererar flest väljarsympatier är enligt aktuell mätning Moderaternas Ulf Kristersson, vilken kommer upp i 37 procent. Stefan Löfven (S) skuggar med 36 procent. Med tanke på att M för tillfället åtnjuter väsentligt lägre väljarstöd än Löfvens S är det uppenbart att Kristersson har fler anhängare utanför det egna partiet än statsministern.

Tredje populäraste partiledaren är enligt undersökningen Annie Lööf (C) på 32 procent.. Därefter följer Jimmie Åkesson (SD) med 27, Ebba Busch (KD) 26, Nooshi Dadgostar (V) 18, Per Bolund (MP) 12, Märta Stenevi (MP) 11 samt Nyamko Sabuni (L) på 10 procent,

Kristersson och Löfven är de enda partiledare  som är i balans vad beträffar väljare som har förtroende för dem respektive ogillar dem. För alla övriga överväger det negativa. Mest negativa är omdömena enligt undersökningen för Nyamko Sabuni (L), Per Bolund (MP) samt Jimmie Åkesson (SD).

Åkesson är den partiledare som med 97 procent har störst stöd bland de egna partivännerna. Därefter kommer Ebba Busch (93), Stefan Löfven (90), Annie Lööf (88), Ulf Kristersson (81), Nooshi Dadgostar (70), Märta Stenevi (60), Per Bolund (57) samt Nyamko Sabuni 54).

SCB: Krisande S ändå klart största parti – L åker ur riksdagen

Varken svenska flaggor eller Löfvens tal till nationen har kunnat höja de socialdemokratiska siffrorna hos SCB.

Tre saker sticker ut i Statistiska centralbyråns (SCB) partisympatiundersökning för november 2020, som offentliggjordes häromdagen: Socialdemokraterna minskar kraftigt sedan majundersökningen; Moderaterna går framåt och blir klart största oppositionsparti; ständigt krisande Liberalerna skulle åka ur riksdagen. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/demokrati/partisympatier/partisympatiundersokningen-psu/pong/statistiknyhet/partisympatiundersokningen-i-november-2020—-val-idag/

SCBs partisympatiundersökning publiceras två gånger om året. Jämfört med resultatet i maj tappar S-partiet 4,3 procent och noteras nu för 29,4 procent. Den good-will partiet tidigare fick till följd av hanteringen av den kinesiska smittan är nu borta. Varken en myckenhet av svenska flaggor eller statsminister Stefan Löfvens TV-sända så kallade tal till nationen har givit önskad effekt.

Det bör dock noteras att Löfvens parti ändå ligger 7,3 procentenheter före mätningens tvåa, Moderaterna, samt får närmare 1 procentenhet bättre resultat än i riksdagsvalet 2018. Kommer därtill att sosseriet hos SCB går avsevärt bättre än vad som brukar vara fallet i alla andra mätningar, där S varit nere på 22-23 procent. Vilket får denna bloggare att fråga sig hur pass tillförlitlig SCBs undersökning egentligen är.

SCB november 2020.

”Moderaterna har tagit ledartröjan i oppositionen under pandemin och det har betalat sig”, kommenterar SVTs kommentator Elisabeth Marmorstein M-framgången. Må så vara. Jag kan inte hjälpa att jag ändå finner det skäligen osannolikt att M skulle distansera SD med 3,5 procentenheter – i alla andra mätningar är det i stort sett dött lopp mellan dessa båda partier, icke sällan med SD före M. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-kommer-scb-s-stora-valjarundersokning

Sverigedemokraterna ökar nu med en halv procentenhet jämfört med SCBs majmätning. 17,6 procent är ändå väsentligt sämre än i alla andra mätningar på senare tid, och jag har svårt att se varför det Sverige-vänliga partiet skulle tappa 4-5 procentenheter jämfört med vad det brukar få i andra mätningar. Nu får SD ungefär samma resultat som i valet 2018.

Närmast under de tre partier som toppar undersökningen återfinner vi Vänsterpartiet med 9,3 procent, 1,1 bättre än i majmätningen och 1,3 bättre än senaste valresultatet. Väljarna tycks vara tillfreds med ledarbytet från Jonas Sjöstedt till Nooshi Dadgostar. Centerpartiet gör en uppryckning med 1,6 procentenheter jämfört med i maj och når nu 7,6 procent (8,6 i valet). Det skall sägas att mätningen utfördes innan Federley-skandalen med full kraft skakade om C.

Kristdemokraterna får den här gången nöja sig med 5,4 procent, klart sämre än såväl i såväl majmätningen som i valet 2018. Jag gissar att många väljare finner KD vara ett tämligen opålitligt parti: hårda högerutspel varvas med mjäkig snällism i en rätt motbjudande mix.

Bilden ljuger. Så här glad är L-ledaren Nyamko Sabuni med all sannolikhet inte i dag.

I botten på listan balanserar Miljöpartiet och Liberalerna kring fyraprocentsspärren. MP lyckas den här gången hålla sig ovanför med 4,2 procent under det att L halkar ner till 3 procent. Det är tydligt att många gamla folkpartiväljare givit upp hoppet om partiet, som inte kan bestämma sig om det skall fortsätta stödja S-MP-regimen eller återgå till sin borgerliga identitet.

Slutligen skall nämnas att övriga partier kommer upp i totalt 1,5 procent, 0,4 procentenheter bättre än i majmätningen och i paritet med valresultatet 2018. Min gissning är att Alternativ för Sverige, Medborgerlig samling, Feministiskt initiativ och Piratpartiet tar det lugnt med firandet.

SD vinnare, KD förlorare i senaste SIFO

GP/SIFO december 2019: S och SD jämnstora.

Den stora skillnaden när det gäller Sverigedemokraternas resultat i opinionsmätningar mellan i dag och hur det var tidigare är att SD numera noteras för goda resultat såväl hos ”finare” som av mer etablerade kretsar mindre ansedda institut. Således är det inte längre några himmelsvida diskrepanser mellan noteringarna hos exempelvis SIFO och SCB jämfört med dem hos Sentio och Inizio.

I GP/SIFO december 2019 får det Sverige-vänliga partiet 24,4 procent – en uppgång med 1,4 procentenheter sedan närmast föregående mätning – och skuggar därmed Socialdemokraterna med 24,6 procent (+0,2). En högst försumbar skillnad – de båda partierna är nu i princip lika stora hos väljarna. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Wb2Lwa/sd-jamnstora-med-s-i-ny-matning

På tredje plats återfinns efter vanligheten Moderaterna på 17,2 procent, vilket innebär en marginell uppgång. Av de tre största partierna är det bara SD som ökat sedan valet och det med stormsteg: upp från 17,5 till 24,4 procent. S har gått tillbaka från sitt historiskt urusla valresultat på 28,3 och M har minskat från 19,8 procent.

Fjärde störst hos GP/SIFO blir nu Vänsterpartiet på 9,7 procent, oförändrat sedan förra SIFO men upp med 1,7 procentenheter sedan valet 2018. En utveckling där svaret förmodligen bör sökas i vänsterväljares missnöje med S-partiets regeringssamverkan med de borgerliga Centerpartiet och Liberalerna.

Vinnare och förlorare i SIFO: Jimmie Åkesson (SD) och Ebba Busch Thor (KD). Ebba kan dock glädja sig åt att fortfarande vara mest förtroendeingivande partiledare.

Därnäst kommer Centerpartiet på 8,0 procent och Kristdemokraterna på 6,0 procent. KD blir därmed mätningens stora förlorare med en nedgång om 1,8 procentenheter jämfört med förra mätningen. Partiet får trösta sig med att det alltjämt har den i folkdjupet mest förtroendeingivande partiledaren i Ebba Busch Thor.

Näst minsta parti blir Miljöpartiet med 4,7 procent, samma som senast, och minst Liberalerna, som dock ökar med en halv procentenhet och tangerar riksdagsspärren på 4 procent.

Avslutningsvis kan noteras att det ser mörkt ut för partier såsom Alternativ för Sverige, Feministiskt initiativ, Medborgerlig samling och Piratpartiet, eftersom stapeln för ”övriga partier” endast når upp till 1,3 procent.

Fotnot: Mätningen genomfördes 2-12 december 2019 och omfattar 8214 personer från 18 år och äldre. Av intervjuerna har 1000 genomförts per telefon och resten via webbpanel. Telefonintervjuerna har viktats högre.

 

SIFO: M ökar och KD minskar mest – L under spärren igen

Förlorare i SIFO augusti 2019: KDs Ebba Busch Thor och Ls Nyamko Sabuni.

SIFOs opinionsmätning för augusti 2019 bekräftar AB/Inizios slutsats nyligen: Liberalerna har inte kunnat dra fördel av någon ”Sabuni-effekt”. Således fortsätter L parkera under riksdagsspärrens 4 procent med 3,8 procent av väljarsympatierna (låt vara att detta är 0,2 procentenheter bättre än i närmast föregående mätning som skedde i juni). https://www.expressen.se/nyheter/svdsifo-ingen-sabuni-effekt-for-liberalerna/

Det är tydligt att de liberalt sinnade väljarna inte upplever den nya partiledaren Nyamko Sabuni som något jättelyft jämfört med Jan Björklund. Hon har ju därtill i stort lyst med sin frånvaro i offentligheten sedan talet i Almedalen i somras. Ls katastrofsiffror överraskar i alla fall mig – jag hade absolut trott på något slags Sabuni-effekt. Den nu aktuella SIFO-mätningen, som beställts av Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten,  är den sjunde i rad där L misslyckas nå riksdagsspärren.

Det största tappet i SIFO-mätningen står emellertid Kristdemokraterna för – från 9,5 procent i förra mätningen till 8,4 nu. I våras låg KD därtill på över 12 procent. SIFO-chefen Toivo Sjörén förklarar detta så: ”De började tappa redan i maj. Nedgången sedan dess beror dels på att de inte fick prata om de frågorna de ville, dels på att partiet förlorade en del kvinnliga väljare.”

Ja, jo, kanske. Den tyngsta orsaken till KDs kräftgång som jag ser det är emellertid att rätt många genomskådat partiets fejkkonservatism. Man kan inte, som KD-ledaren Ebba Busch Thor gjort, å ena sidan tala om behovet av en tuffare invandringspolitik men å andra sidan i riksdagen rösta för ökad anhöriginvandring. Det ligger då nära till hands för besvikna KD-sympatisörer att istället vända sig till SD eller M. https://nyheteridag.se/kd-sager-ja-till-regeringens-anhoriginvandring-far-kritik-i-sociala-medier/

Störst i SIFO-mätningen är Socialdemokraterna på 26,8 procent, klart lägre jämfört med valresultatet och historiskt fortsatt uruselt. Det bör ändå anses som anmärkningsvärt att det ledande partiet i Sveriges sannolikt odugligaste regering någonsin förmår attrahera drygt en fjärdedel av väljarkåren. Moderaterna spottar upp sig till andraplatsen med 19,1 procent, vilket är mätningens största ökning med 0,7 procentenheter.

Den rödgröna regeringen lyckas skrapa ihop 31,7 procent i SIFO.

Sverigedemokraterna får i denna mätning nöja sig med rangen som landets tredje största parti med 18,2 procent, en marginell ökning jämfört med föregående mätning. Därnäst placerar sig Centerpartiet med 8,8 respektive Vänsterpartiet med 8,7 procent. Det är i paritet med vad V brukar få i nästan varje opinionsundersökning. Tvåa från slutet på listan blir Miljöpartiet, vars 4,9 procent i varje fall innebär att partiet med nöd och näppe klarar riksdagsspärren.

Regeringen med stödpartier lyckas i föreliggande undersökning nå 31,7 procent under det att regeringen med stödpartier får 44,3 procent. Andelen osäkra väjare har vidare ökat: med 2,1 procentenhet till 14,9 procent.

SIFO brukar anses stå för de jämte SCB mest seriösa opinionsbarometrarna. Om detta kan anses vara välförtjänt eller ej må vara osagt. SIFO intervjuade 6316 personer under tiden 5-15 augusti – 1000 per telefon och resterande via webbpanel.

SIFO augusti 2019:

Socialdemokraterna 26,8 (+0,3)
Moderaterna 19,1 (+0,7)
Sverigedemokraterna 18,2 (+0,1)
Centerpartiet 8,8 (+-0)
Vänsterpartiet 8,7 (+0,1)
Kristdemokraterna 8,4 (-1,1)
Miljöpartiet 4,9 (+-0)
Liberalerna 3,8 (+0,2)

Drag under galoscherna för KD – SD näst störst, M minskar mest i SCB

SCB maj 2019.

Statistiska centralbyrån  (SCB) har samlat ihop sig till ännu en partisympatiundersökning. Sedan 1972 mäter SCB två gånger om året partisympatierna hos svenskarna. 9000, av vilka cirka hälften brukar svara, har kontaktats detta år. Verkligt ”drag under galoscherna”, för att låna en politisk slogan från det begynnande 1990-talet, har Kristdemokraterna som nu noteras för 13,0 procent vilket är ett av partiets allra bästa mätresultat någonsin. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/scb-resultatet-for-juni-2019

Endast tre partier ökar i föreliggande SCB-undersökning jämfört med den närmast föregående mätningen i november 2018: Kristdemokraterna (+7,6 procentenheter), Vänsterpartiet (+ 0,3) och Miljöpartiet (+ 1,6). Största minskningen svarar Moderaterna för – 16,0 procent är 3,2 procentenheter sämre än i november. Näst största minskningen noterar Socialdemokraterna, som dock fortfarande är klart största parti men med en minskning omfattande 2,9 procentenheter.

Sverigedemokraterna får 17,1 procent och minskar därmed med 1,2 procentenheter men är likväl mätningens näst största parti. Oförutsägbara Centerpartiet minskar med 1,7 procentenheter ner till 6,9 procent, medan Liberalerna hamnar under riksdagsspärren med sina 3,7 procent (- 0,6). Övriga partier antecknas för 1,3 procent (+ 0,1).

I början på 1990-talet var det ett annat parti än KD som hade drag under galoscherna.

SVTs politiska kommentator Elisabeth Marmorstein citeras på följande sätt om den kristdemokratiska metamorfosen:

Det är en anmärkningsvärd uppgång av partiet som visar hur snabbt opinionen rör sig bland de som väger mellan Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det är den gamla borgerliga kannibalismen, när den ena tappar vinner den andra.

KDs SCB-succé går  stick i stäv mot den nedåtgående trenden i valet till Europaparlamentet samt i senare mätningar, vilken har förklarats med dels abortdiskussionerna kring Lars Adaktusson, dels partiets stöd för regeringens riktlinjer för en generösare anhöriginvandring. Förklara det, den som kan – jag kan det inte.

Nyheter idag/Sentio: SD störst tillsammans med S på 23,0 procent

Med 23,0 procent i senaste Sentio-undersökningen kan Jimmie Åkesson och alla andra SDare kosta på sig ett brett leende.

Efter en serie mätningar där Sverigedemokraterna (SD) halkat efter i opinionen får partiet 23,0 procent i Nyheter idag/Sentios decembermätning 2017. Det är en uppgång med 1,3 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning hos samma institut. https://nyheteridag.se/sentio-december-s-tappar-kraftigt-i-opinionen-jamnstora-med-sd/

Det innebär att SD gör  dött lopp med Socialdemokraterna, som rasar ner 3,6 procentenheter och också får 23,0 procent. Tredje parti hos Sentio är Moderaterna, som ökar på sitt resultat från förra Sentio-mätningen med 2,0 procentenheter till 20,2.

Om den socialdemokratiska kräftgången, som är signifikant och därmed den enda statistiskt säkerställda i mätningen, säger statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) till Nyheter idag: ”Jag tror inte att det är en enskild händelse/…/det kan också vara en effekt av Moderaternas framgångar.”

Bekymmersam statistik för Stefan Löfven…

Tendensen i aktuell mätning är att S, M och SD är ungefär lika stora under det att småpartierna KD, L och MP har klara problem att hålla hakan ovanför fyraprocentsspärren – bara L klarar detta med 4,6 procent medan KD noteras för 3,0 och regeringspartiet MP 3,7 procent. C får 10,0 och V 8,0 procent.

Vidare kan noteras att Feministiskt initiativ minskar med 0,3 procentenheter till 1,6 procent och att Piratpartiet ökar 0,5 procentenheter till 1,4 procent. Medborgerlig samling når upp till 0,6 procent, en svag ökning.

Det norska institutet Sentios mätningar är särskilt intressanta beträffande SD: Sentio lyckades nämligen bäst av alla opinionsinstitut pricka in detta partis valresultat inför riksdagsvalet 2014. SD fick 12,86 procent, Sentio hade 12,7 i sista väljarundersökningen före valet. http://www.dagensopinion.se/gudmundson-svd-om-att-b%C3%B6rja-anv%C3%A4nda-sentios-sd-statistik

Sämst lyckades Statistiska centralbyrån (SCB), som hade SD på 8,1 procent i sista mätningen inför valet (även om denna hölls fyra månader före valet). Enligt SCBs senaste mätning har SD endast 14,8 procents väljarstöd.

SD Södertäljes gruppledare Beata Kuniewicz är född i Polen. Foto: Tommy Hansson

I egenskap av sverigedemokrat gläds jag naturligtvis åt Nyheter idag/Sentios senaste mätning: vi verkar vara på gång igen. Samtidigt tror jag det är nyttigt med mätningar av typ SCB, det får oss att skärpa till oss och inte ta för givet att vi kommer att fortsätta fördubbla oss i varje val.

Slutligen vill jag gärna redovisa fakta som visar att Sverigedemokraterna är bättre på att integrera utlandsfödda i partiet än exempelvis Centerpartiet, som ständigt tjatar om hur viktigt det är med integration.: https://www.aftonbladet.se/a/Mx8Vm

”Ovetenskapliga” institut bäst på att mäta SD

Resultaten från riksdagsvalet 2014. Diagram: Aftonbladet

Det förekommer som bekant en hel del spekulationer kring risken för olika typer av manipulationer inför valet i Sverige 2018, något vi så klart bör hålla ögon och öron öppna för. Även de olika mätinstitutens roll brukar kannstöpas om i sammanhanget.

Instituten Demoskop, Ipsos, Novus, SIFO och SCB kallas ej sällan ”de tillförlitliga instituten” emedan deras mätningsmodell – man ringer som regel upp slumpvis utvalda personer per telefon – ofta förklaras vara ”statistiskt beprövad”.

Inizio, Sentio och Yougov får däremot tummen ner, eftersom de bygger sin metodik på webbpaneler. ”Jag konstaterar att SD har jämförelsevis mycket höga siffror i just dessa mätningar”, skriver exempelvis signaturen Arnold i ett inlägg den 25 mars i Länstidningen i Södertälje. http://www.lt.se/opinion/insandare/risken-att-valrorelsen-manipuleras-ska-tas-pa-allvar

Låt oss därför se på hur de olika mätinstituten lyckades pricka in Sverigedemokraternas senaste valresultat på 12,86 procent – vilket för två och ett halvt år sedan ansågs vara närmast sensationellt bra – i sista mätningen före valet 2014.

Norska Sentio lyckades bäst med att pricka in SDs valresultat 2014.

Det visar sig då att det i Norge väletablerade Sentio, som alltså tillhör de institut vilka Arnold menar kan ifrågasättas, lyckades överlägset bäst med 12,7 procent i mätningen i september 2014. Dock lyckades Sentio sämre med S och M. http://www.dagensopinion.se/s%C3%A5-tr%C3%A4ffs%C3%A4kert-sentio

Klart sämst avseende SD var de ”vetenskapliga” instituten SCB och Novus, vilka båda förutsåg att SD skulle få 8,1 procent. Således en diskrepans på 4,8 procentenheter jämfört med det faktiska valresultatet. SCBs mätning gjordes dock i maj 2014 och bör därför i ärlighetens namn jämföras med resultatet i valet till Europaparlamentet, som gav SD 9,7 procent. De övriga av de institut som brukar anses tillförlitliga lyckades endast marginellt bättre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Europaparlamentsvalet_i_Sverige_2014

En svaghet när det gäller de ”respekterade” och ”vetenskapliga” institut vilka bygger sina uppskattningar på telefonintervjuer är, att det kan förekomma betydande bortfall av de tilltänkta intervjuoffren vilket minskar den påstådda tillförlitligheten avsevärt. Därtill kan man nog förutsätta att det känns tryggare att ange verkliga partipreferenser på webben jämfört med det mera direkta tilltalet per telefon; ”skämmighetsfaktorn” torde alltjämt vara påtaglig när det gäller SD.

Tittar vi på hur det gick att förutspå de senaste valresultaten överlag visar statistiken, att United Minds – som slutade med sin väljarbarometer i mars 2015 på grund av dålig lönsamhet – var bäst på med en genomsnittlig  avvikelse om 0,59 procent, vilket var bättre än SVTs vallokalsundersökningar på andra plats som hade en avvikelse på 0,70 procent. http://dagensopinion.se/united-minds-skrotar-v%C3%A4ljarbarometer

SD-kampanj på Gågatan i Södertälje i maj 2014 inför valet till Europaparlamentet (EP). Från vänster bloggaren, Kristina Winberg, Peter Lundgren, Tommy Blomqvist och Berndt Petersson Sollenstedt. Kristina och Peter invaldes i sedan i EP. Foto: SD Södertälje

United Minds använde sig händelsevis av samma metod som de institut vilka Arnold anser vara minst tillförlitliga, det vill säga en självvald webbpanel.

Jag föredrar mot den här bakgrunden att ta signaturen Arnolds med fleras kannstöperier om de olika mätinstitutens tillförlitlighet med en rejäl nypa salt. Mitt eget parti, SD, fick vid Sentios senaste mätning för övrigt 26,0 procent och blev största parti. Detta ger sannolikt en antydan om hur det kommer att gå för vårt parti i september 2018. http://avpixlat.info/2017/03/17/sentio-mars-3/

 Fotnot: Texten är en något utökad och delvis reviderad samt med bilder och länkar försedd version av ett inlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 28 mars 2017.

SD ökar mest i Poll of polls och är störst i Yougov

Dagens Samhälles Poll of polls oktober 2016. Foto: Tommy Hansson

Knappt två år före valet – eller rättare sagt valen – 2018 fortsätter våra älskade opinionsinstitut att mala fram siffror medelst skilda mätmetoder: telefonpåringningar och webbpaneler. Något som leder till spekulationer i nära nog det oändliga, och så måste det väl vara även om en och annan av oss må tycka att det kan bli tjatigt emellanåt..

Vad Sverigedemokraterna (SD) beträffar är det inte svårt att urskilja den diskrepans som existerar mellan olika institut. Högst andel sympatier brukar partiet få från dem som tillämpar undersökningar via självvald webbpanel, typ Sentio, Yougov och tidigare United Minds. Hos övriga institut, som använder sig av telefonintervjuer, blir det oftast lägre siffror.

Detta fenomen förklaras vanligen med att ”skämmighetsfaktorn” är högre vid telefonuppringning – svarande drar sig stundom för att erkänna, att vederbörande röstar på SD. Ingår man i en webbpanel försvinner detta obehag och man känner sig friare att välja önskat parti. Teorin är inte bevisad, men den som har den minsta aning om hur det mänskliga psyket fungerar inser att det sannolikt ligger mycket i detta.

För den som är intresserad av en kvalificerad, om än inte invändningsfri, analys av de olika opinionsmätningsinstituten och deras respektive metodik finns en länk till Politologerna här: https://politologerna.wordpress.com/2015/10/16/en-rankning-av-svenska-valjarbarometrar/

Segerjubel på SDs valvaka 2014, då partiet fick 12,9 procent i riksdagsvalet – SCB hade 8,1 procent i sin mätning närmast före valet.

Politologerna gör bedömningen, att Statistiska centralbyråns (SCB) halvårsbarometrar – som offentliggörs i maj respektive november varje år – över partisympatierna är det bästa och säkraste sättet att bilda sig en uppfattning om det partipolitiska läget. Det får stå för Politologerna – tittar vi på hur SCB mätte SD-sympatierna fyra månader före valet den 14 september 2014 finner vi att SCB med uppskattade 8,1 procent tillhörde de sämsta bland siarna. Blott Skop med 8,0 procent var ännu uslare vad jag kunnat utröna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Opinionsm%C3%A4tningar_inf%C3%B6r_riksdagsvalet_i_Sverige_2014

SCBs mätningar har också, trots att de bygger på det största antalet tillfrågade personer bland samtliga institut, stundom utsatts får hård kritik. En osäkerhetsfaktor är det stora bortfall, med ibland cirka hälften uteblivna svar jämfört med namnen på telefonlistorna, som kan förekomma. Detta påpekas i en debattartikel här: http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/vardelosa-valjarsympatier-fran-scb/

För att gå över till aktuella väljarsympatier är en titt på den så kallade Poll of polls – ”Mätningarnas mätning” – av stort intresse. Denna mätning utförs av tidningen Dagens Samhälle och är en sammanfattning av samtliga företagna mätningar. Sverigedemokraterna erhåller i oktobervarianten 2016 18,6 procent, vilket innebär en ökning med 45 procent jämfört med valresultatet på 12,9 procent 2014. Det är, alls icke oväntat, den i särklass största ökningen av alla partier.

KDs Ebba Busch Thor glatt leende trots grisigt opinionsläge…

Mest notabelt med senaste upplagan av Poll of polls är att Kristdemokraterna (KD) med 3,3 procent noteras för detta partis sämsta resultat sedan Poll of Polls startade i januari 2012. Att påstå att KD befinner sig i kris är verkligen ett understatement. Illa ute är även Liberalerna som antecknas för 5,1 procent trots sin potenta nya partisymbol, det kraftfullt erigerade L:et. Också regeringsbärande Miljöpartiet (MP) är minst sagt illa ute med 4,4 procent.

Socialdemokraterna är med 26,2 procent största parti, drygt 2 procentenheter före Moderaterna. Något som åtminstone denna bloggare finner anmärkningsvärt – enda förklaringen torde vara att vi har en svag oppositionen som räds maktens ansvar, vilket knappast undgått någon som intresserar sig den ringaste för svensk partipolitik. http://www.dagenssamhalle.se/dagens-samhaelle-poll-of-polls

I Metro/Yougoves oktobermätning blir SD trots en marginell tillbakagång jämfört med förra mätningen största partiet med 24,2 alternativt 24,3 procent av väljarsympatierna. Det är ungefär som väntat, då SD normalt noteras för höga siffror hos detta institut. Vad som orsakat viss uppståndelse bland så kallade experter är trendbrottet med KD landande på förhållandevis mycket goda 4,9 procent.

Statsvetaren Marja Lemne finner KDs Yougove-resultat ”häpnadsväckande”.

Professor Sören Holmberg vid Göteborgs universitet menar exempelvis: ”Jag är skeptisk till resultaten. Speciellt uppgången för KD.” Statsvetaren Marja Lemne, Stockholms universitet, finner KD-siffrorna ”häpnadsväckande”. KDs notering anses ändå statistiskt säkerställd.

En tänkbar delförklaring till uppgången kan vara att KD-ledaren Ebba Busch Thor skött sig hyggligt i sista tidernas partiledardebatter. http://www.metro.se/nyheter/senaste-matningen-fran-yougov-det-ar-hapnadsvackande/EVHpjs!yuTXf3B0sfPzI/

 

Sentio november 2014: SD har en kraftfull vind i seglen (eller ”Tärningen är kastad”)

 

 

Sentio Research november 2014.

Samma dag som statsminister Stefan Löfven (S) förkunnade sin föresats att utlysa nyval, presenterade det norska mätinstitutet Sentio Research AB sin novembermätning. 1045 personer hade intervjuats på webben mellan den 25 och 30 november med delvis intressant resultat som följd.

Mätningen ger det rödgröna blocket 42,3 procent jämfört med 38,6 för det borgerliga. Sverigedemokraterna noteras för 16,4 procent. För Kristdemokraterna finns all anledning till oro, då detta i mitt tycke ganska onödiga parti – dess hjärtefrågor tillvaratas lika bra eller bättre av andra partier – noteras för all time low med blott 2,3 procent, en minskning med halva röstetalet jämfört med valet den 14 september.

Vad som åtminstone denna bloggare tycker är anmärkningsvärt är att de rödgröna partierna S, MP och V lyckas hålla ställningarna så pass väl trots en katastrofal insats i regeringen för de två förstnämnda och leder klart före allianspartierna.

SD går fram till 16,4 procent om man jämför med valresultatet, men däremot tillbaka med 0,3 procentenheter jämfört med Sentios oktobermätning som medförde all time high för vårt parti. Det skulle betyda 60 riksdagmandat.

Helt klart är under alla omständigheter att SD har en kraftfull vind i seglen just nu, vilket också framgår av tidernas bästa resultat i Statistiska centralbyråns (SCB) senaste mätning som gav 12,4 procent. Samtidigt skall noteras att Sverigedemokraterna nu har 14 917 medlemmar och även en till synes sprudlande verksamhet i ungdomsförbundet SDU.

Att översätta nämnda mätresultat till ett nästan säkert nyval den 22 mars – Löfven har tänkt sig utlysa ett sådant den 29 december om han inte lyckats nå en i så fall mirakulös överenskommelse med något annat parti dessförinnan – är naturligtvis svårt, för att inte säga omöjligt.

 Mattias Karlsson: ”SD skall bli större än M.”

Spontant har jag dock mycket svårt att förstå den tillförsikt som ådagalagts av Löfven och MPs Åsa Romson i olika media. De talar om sin gemensamma budget som sin stora styrka, samtidigt som samma budget är den grundläggande orsaken till föreliggande regeringskris. Ännu svårare har jag att förstå sosseredaktören Görans Greiders bubblande entusiasm inför Löfvens påstådda handlingskraft och de rödgröna utsikterna i ett nyval.

Betydligt lättare är det då att begripa den sverigedemokratiska optimismen, eftersom partiet nu har fått tillfälle att åskådliggöra sin tyngd i svensk partipolitik genom att tvinga fram ett regeringsnederlag och nyval efter bara dryga två månaders regerande. Och det finns väl ingenting som tyder på att SD skulle prestera sämre i ett nyval än man gjorde i septembervalet, då det blev mer än en fördubbling av röstetal och mandat jämfört med 2010.

Frågan är om inte SD, nu på ett utmärkt sätt lett av Jimmie Åkessons vikarie Mattias Karlsson, står inför ett genombrott: nu finns chansen att övertyga alltfler väljare om, att det inte är ”rasistiskt” att vilja begränsa invandringen för att vi skall ha råd att bevara den traditionella svenska välfärden. Det är helt korrekt som Karlsson framhållit, att invandringspolitiken är nyckeln till alla andra politikområden. Befriande även att höra honom tala om att SD siktar på att bli större än Moderaterna.

Personligen hade jag gärna sluppit ett jobbigt, svindyrt och kanske onödigt extra val, som den officiella termen lyder. Jag hade föredragit större tålmodighet med valet 2018 som det långsiktiga målet. Dock är det svårt också för en äldre gråhårsman som denna bloggare att inte ryckas med i den smittande entusiasm många partikamrater uppenbarligen känner inför prospektet om nyval.

Tvivelsutan ter sig ett sådant logiskt i det uppkomna läget. Viss försiktighet kan dock vara på sin plats. Mycket hänger på om vi sverigedemokrater kommer att gå i land med uppgiften att mobilisera våra väljarskaror, som tidigare gjort sig kända för att stundom föredra sofflock framför vallokal. Lägg därtill en allmän valtrötthet efter genomförda kyrkoval (2013), EP-val (2014) samt riksdagsval (2014).

Caesar vågade – och vann.

En intressant och spännande tid väntar. Eller som Gajus Julius Caesar uttryckte det när han passerade floden Rubicon och tågade söderut mot Rom med sina styrkor för att ta makten där den 10 januari år 49 före Kristi födelse: Alea iacta est (”Tärningen är kastad”). Som alla vet, eller borde veta, kunde Caesar sedan också som ett resultat av sitt vågspel utbrista: Veni, vidi, vici (”Jag kom, jag såg, jag segrade”).

Medias försök att skönmåla terrorist”svenskarna”

Al-Shabab är sedan 2012 anslutet till terrornätverket al-Qaida.

Etablissemangsmedia bedriver för närvarande en kampanj i syfte att skönmåla de båda så kallade svenskar med somalisk bakgrund som utelämnats från Djibouti till USA anklagade för stöd av terroristverksamhet.

Med tillhjälp av advokater och släktingar framställs de anklagade som oskyldiga offer vilka egentligen hoppat av terroriströrelsen al-Shabab. Samtidigt anklagas utrikesdepartementet (UD) för att inte ha gjort tillräckligt för ”svenskarna” medan SÄPO av vissa påstås bedriva klappjakt på somalier i Sverige.

Det finns mycket starka skäl att tvivla på denna skönmålning. De båda etniska somalier med svenska pass som det gäller – 29-årige Mohamed Yusuf alias Abu Zaid och 27-årige Ali Yasin Ahmad – anslöt sig i likhet med ett 30-tal andra somaliasvenskar frivilligt till al-Shabab vilken av bland andra USAs utrikesdepartement, Kanada, Australien, Storbritannien samt säkerhetstjänsterna i Sverige och Norge liksom av Göteborgs tingsrätt bedöms vara en terroristisk organisation. Den är sedan början av 2012 desslikes ansluten till terrornätverket al-Qaida.

Al-Shabab (som betyder ”ungdom” på somaliska) bildades 2006 ur en utbrytning från de så kallade Islamiska Domstolarna i den somaliska huvudstaden Mogadishu och anses kontrollera stora delar av det oregerliga Somalia. Organisationen har en islamistisk ideologi, tillämpar sharialagen på ett bokstavstroget sätt inklusive stenande av äktenskapsbrytare och ägnar sig bland annat åt självmordsbombning och andra typer av sprängattentat.

Här en länk som går till en analys gjord av den svenska säkerhetspolisen SÄPO om al-Shabab i allmänhet och dess sverigeanknutna medkämpar i synnerhet:

httpf://www.sakerhetspolisen.se/omsakerhetspolisen/handelser20052011/svenskarbidrartillterrorismisomalia.4.34ffc68f1235b740c0680004280.html

Somalier är enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) den största invandrargruppen från Afrika. 2011 fanns enligt uppgift 40 200 etniska somalier i Sverige varav de flesta kom hit  på 1990-talet, då inbördeskriget i Somalia brakade loss på allvar. I dag torde den siffran vara avsevärt högre. Kända somaliasvenskar är riksdagsman Abdirizak Waberi (M) samt löparen Mustafa Mohamed.

Den somaliska kontingenten i Sverige är påfallande ung och utmärks av stor arbetslöshet och svårigheter att anpassa sig i det svenska samhället, även om undantagsfall naturligtvis finns. Bruket av drogen kat är allmänt förekommande. Det finns ett antal exempel på unga somalier som rest tillbaka till  födelselandet och genomgått terroristträning i Somalia, däribland de nu aktuella ”svenskarna” Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmad. Dessa har varit med i al-Shabab sedan 2008.

 Löparen Mustafa Mohamed är en av de mest kända svenskarna med somalisk bakgrund. Observera att han har ingenting med terrorism att göra.

Mohamed och Ali greps i somras tillsammans med Mahdi Hashmi och överlämnades till USA, där de av en domstol i New York misstänks för stödjande av terrorism, låt vara att de i nuläget inte misstänks ha varit med i planläggningen av attentat riktade mot amerikanska intressen. Min uppfattning är under alla omständigheter att om skipandet av rättvisa – till skillnad från skönmålning och överslätande – är nyckelord i sammanhanget så är chansen att denna skall vederfaras Mohamed och Ali betydligt större än om rättegången hade ägt rum i Sverige.

Det här rör sig när allt kommer omkring om personer vilka frivilligt anslutit sig till en terrorrörelse och har tränat med denna i fyra år. Sedan må man vara ”på flykt” eller inte. Det kan inte uteslutas att de var på väg till Jemen på uppdrag av al-Shabab och/eller al-Qaida när de greps.

Somaliska unga män är med tanke på sina svårigheter att anpassa sig till det svenska samhället tacksamma värvningsobjekt för radikala muslimska imamer. Somalier är en av de allra snabbast växande invandrargrupperna i Sverige. Vi lär därför i framtiden få se fler fall liknande det nu aktuella.