Min debut som Radio SD-pratare

http://radiosd.se/

Den 22 november gjorde jag, vilket jag tidigare informerat mina läsare om, min debut som medverkande i Radio SD, det vill säga Sverigedemokratenas röst i etern i Stockholms närradio på 88,0 MHZ.

Den som vill avnjuta det aktuella programmet med mig och SD Huddinges Arnold Boström, från valet 2014 oppositionsråd i Huddinge kommun, kan göra det via länken överst. Klicka på länken för programmet den 22 november när Radio SDs hemsida kommer upp!

Först några inledande ord av Arnold Boström med redovisning av SDs valresultat i Stockholms län i allmänhet och Södertälje/Nykvarn  i synnerhet – Södertälje var här enda kommunen bland 25 i Stockholms län, där kommunalvalet gick bättre än riksdagsvalet för SDs del. I Nykvarn fick vårt parti därtill flest röster i riksdagsvalet i hela länet.

 Eder förtrogne i inspelningsstudion. Foto: Arnold Boström

Därefter ankom det på mig att under några minuter presentera min person för de lyssnare som inte är så bekanta med denna, och sedan följde det första musikinslaget med Ensemble Pechlin, ”Alla mänskors lika värde” (tyvärr är musiken inte med i programuppspelningarna på nätet).

Min nästa insats gällde en motion jag fått antagen i kommunfullmäktige om att uppkalla en offentlig plats till minne av Södertäljes förste litterate borgmästare, Zacharias Anthelius, vilken blev halshuggen som ”arg papist” (det vill säga katolik) anno 1624.

Jag citerade en artikel i ämnet ur SD Södertäljes eminenta tidning Telgekuriren samt läste upp ett saftigt avsnitt ur min bok Religionsfrihetens martyrer om hur det kunde gå till, när katoliker torterades och avrättades i den protestantiska militärdiktaturens Sverige. Inget för er med svaga nerver, precis!

Efter en ny låt med Ensemble Pechlin, ”Micke bolsjevik” om vänstertrubaduren Mikael Wiehe, pratar jag och Arnold organiserat tiggeri där jag citerar ett debattinlägg jag skrivit i Länstidningen.

Så småningom blev det dags att avsluta denna Radio SD-debut för min del, och jag kan bara konstatera att den gav mersmak. Arnold och jag hade riktigt kul under inspelningen. Avslutande musik blev ”Huttan sjuttan” med Ensemble Pechlin.

Radio SD sänds lördagar klockan 14.00-15.00 samt repriseras söndagar 09.00-10.00 samt torsdagar 20.30-21.30.

Dagen före min födelsedag: radioplanering, ett bevis på uppskattning samt nomineringsmöte

 Delar av SD Södertäljes KF-grupp i fullmäktigesalen Demokratin. Foto: Tommy Hansson

I dag är det dagen före min födelsedag: den 21 november fyller jag 63 år om jag överlever natten.

Det har varit en tämligen bra dag, helt i partipolitikens tecken, tycker jag. Strax före lunch hade jag besök av Arnold Boström, ”stark man” i SD Huddinge och en gång i tiden SD riks partikassör.

Jag hade tidigare tillfrågats om jag ville medverka i Radio SDs sändningar i Stockholm. Givetvis tackade jag ja till detta hedersuppdrag. Arnold och jag gick nu igenom hur vi skulle lägga upp mitt debutprogram omfattande några politiska inlägg samt lämplig musik att spela i pauserna.

Utan att avslöja för mycket om programinnehållet kan jag säga att en del troligen kommer att handla om det organiserade tiggeriet samt att musiken kommer att framföras av Ensemble Pechlin. Behöver nog inte säga att det skall bli spännande och, som sagt, hedrande!

Alldeles bortkommen känner jag mig trots allt inte i sammanhanget. Jag har tidigare varit med och gjort närradioprogram samt har även jobbat i 13 år som talboksinläsare och har således god studio- och inspelningsvana.

Efter en lunch bestående av två ostkorvar med bröd satte jag genast igång med att skriva manus till min insats i programmet, vilket skall spelas in i morgon fredag. Jag var så gott som klar när det blev dags att per buss ta mig till vår partilokal för möte med KF-gruppen.

När bussen stannat i centrala Södertälje kom en man jag aldrig sett förut fram och framförde på ett ungefär detta budskap: ”Tack för det fina arbete inom politiken du gör för landet. Fortsätt med det, du gör en fantastisk insats!” Därefter skakade han varmt min hand innan han steg av och gjorde tummen upp när han passerade mitt fönster utanför bussen.

Måste säga att detta spontana uppskattningsbevis värmde hjärterötterna!

Mötet i lokalen syftade till att nominera våra partirepresentanter till det 30-talet nämnder, råd och styrelser samt nämndemän i tingsrätten vi tilldelats i kraft av 13,3 procent i kommunvalet och resulterande nio mandat och fem ersättarplatser i fullmäktige.

Listan med nomineringar har jag nu skickat in till sekreteraren i kommunens valberedning för fastställande i fullmäktiges budgetmangling den 15 december.

 Sommarvy från gång- och cykelbron mot inre Maren. Foto: Tommy Hansson

Hösten är utan tvivel den brådaste tiden för en kommunpolitiker, enkannerligen så här ett par månader efter ett val. Jag trivs bra med dessa aktiviteter, men det gäller att inte halka in i den negativa stress som alltför lätt infinner sig om man inte har litet distans till det man sysslar med.

Vad som gäller är att ta en sak i taget och göra så gott man kan utan att gå upp alltför mycket i varv. Jag tycker nog jag blivit ganska bra på detta, men så är jag också inne på tredje partiet och tolfte året som kommunalpolitiskt aktiv i min hemstad Södertälje. Icke minst viktigt är att inte beröras alltför mycket av lokapressens ofta osakliga kampanjjournalistik, som jag eventuellt får anledning återkomma till här.

I morgon blir det uppgång tidigt för ett möte med kommunstyrelsen klockan 8.30. Och på kvällen alltså inspelning av mitt jungfruprogram i Radio SD – får be en liten bön för att rösten skall hålla. Avkopplande aktiviteter samt vila väntar dock på lördag-söndag, och lördag om en vecka tänkte jag ha en liten fest.

Nu säger jag och min enarmade och enbenta tyghareflicka Tufsan god natt för idag. I morgon är jag ett år äldre!

 Tufsan har redan lagt sig…Foto: Tommy Hansson

Händelser och tankar under veckan som varit: en antagen motion, intervju med Euronews och gruppledarval

 Den vackra, blivande Zacharias Anthelius park vid Katolska kyrkan nära Kanalen. Foto: Tommy Hansson

Jag tar, som sig bör, det roligaste och först inträffade först.

Under sista fullmäktigesammanträdet med den utgående församlingen den 29 september fick jag och SD Södertälje sin första motion antagen. Det var mitt förslag om att uppkalla en offentlig plats efter stadens förste så kallade litterate – det vill säga för ämbetet utbildade – borgmästare, Zacharias Anthelius (1573-1624).

Den här motionen har en speciell förhistoria. Jag började forska om Anthelius, bland annat på Riksarkivet och Kungliga biblioteket, efter att ha läst en artikel om denne i en kommuntidning 1995. Där fick jag veta att mäster Anthelius utnämndes till borgmästare i Söder Tällije i maj 1623 av ingen mindre än konung Gustaf II Adolf.

Det blev bråda dagar för den nye borgmästaren, som tidigare tjänstgjort hos hertig Carl Filip i Nyköping och efter dennes död i hans mors, änkedrottning Kristina (som även var mor till kungen), kansli på Gripsholm i Mariefred. Södertälje var nämligen en stad i kris och stod på ruinens brant, men Anthelius tycks verkligen ha gjort skillnad och omtalas i uppskattande ordalag av samtida källor.

 Södertälje under 1600-talet. Ur Erik Dahlberg: Suecia Antiqua et Hodierna.

Vad som däremot inte uppskattades var den religion Anthelius i hemlighet under sina studieår på kontinenten konverterat till: den romerska katolicismen. Det blev stor skandal när det avslöjades vid påsktiden 1624 att Anthelius ingick i en katolsk gruppering som inbjudit en jesuitisk missionär att i lönndom ta sig in i landet. Slutet på den sorgliga historien blev att den 41-årige Zacharias Anthelius och ett par av hans trosfränder dömdes till döden och avrättades med svärd på Stockholms torg (numera Stortorget i Gamla stan) den 11 september 1624.

1996 författade jag som fullmäktigeledamot för dåvarande Täljepartiet en motion där jag yrkade på att en gata eller offentlig plats i Södertälje skulle uppkallas efter den avrättade borgmästaren, offer för den protestantiska inkvisitionen men alltså en mycket duglig ämbetsman som dessutom var representant för borgarståndet i den dåvarande riksdagen. Motionen bifölls i alla instanser men blev ändå resultatlös – Anthelius fick aldrig någon gata eller plats vid denna tid.

Självklart var jag inte nöjd med detta, och när jag valdes in i fullmäktige för Sverigedemokraterna 2010 tänkte jag följa upp mitt tidigare engagemang och skrev därför 2013 en ny motion med samma yrkande: uppkalla gata eller offentlig plats efter Zacharias Anthelius. Detta bar således frukt i fullmäktige den 29 september sedan motionen bifallits överallt.

Då hade även stadsbyggnadsnämnden förordat att parken utanför Katolska kyrkan – hitintills kallad Kanalparken – lämpligen skulle byta namn till Zacharias Anthelius park, något som även den katolske kyrkoherden godkänt. Det kan nämnas att stadsbyggnadsnämndens ordförande, kommunalrådet Staffan Norberg (V), yrkade bifall på motionen från fullmäktiges talarstol.

Mina forskningsrön framlade jag 2011 i boken Religionsfrihetens martyrer. Borgmästaren i Söder Tällije och hans trosfränder. Contra förlag, 215 sidor.

På tisdagen väntade en intervju med det för mig tidigare okända TV-bolaget Euronews med huvudkontor i franska Lyon. Ämne: den syriska flyktinginvandringen till Södertälje. Jag hade i egenskap av partiets gruppledare kommit överens med Euronews Päivi Suhonen om att träffas i Stadshusets foajé, där jag även fick träffa den tyske reportern Hans von der Brelie samt en filmfotograf och en ljudtekniker. Dagen innan hade man grillat kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) på den ganska pampiga stadshusbyggnadens tak.

Vi åkte upp till plan 3, där samhällsbyggnadskontoret håller till. Själva intervjun, som utfördes på engelska, tyckte jag inte beredde några större svårigheter (vi får väl se hur det blir då reportaget sänds). Jag har genomfört nästan identiskt likartade intervjuer med utländska media ett antal gånger i samband med senaste valrörelsen.

Euronews ville dock även att jag skulle gå omkring litet i stadshuskorridorerna  för att kunna lägga in detta i det samlade reportaget, så det blev en hel del gående innan kameramannen var nöjd. Det dryga åtta minuter långa reportaget skall enligt uppgift sändas nu på fredag och visas därefter under en hel vecka vid olika tidpunkter – på 13 språk! Så har jag inte varit internationell kändis tidigare så lär jag väl bli det nu…

 Bloggaren med ryggen mot kameran grillad av teamet från Euronews med reportern Hans von der Brelie i mitten. Håll med om att jag är rätt snygg i håret! Foto: Euronews

Jag hoppar nu till söndagen, eftersom ingenting av större vikt inträffade onsdag till lördag. Mer än att jag vaknade, skrev – bland annat en debattartikel om det organiserade tiggeriet till lokala media –  lyssnade till musik samt i vanlig ordning filosoferade kring diverse av mänsklighetens ödesfrågor. Eftersom min son som vanligt hälsade på åt vi tillsammans en god middag på fredagkvällen.

Jag hade eljest tänkt åka in till Betlehemskyrkans Israelgrupp i Stockholm fredag afton för att avhöra ett föredrag om de etiopiska judarna, men jag orkade helt enkelt inte utan föredrog samvaro i familjens så kallade sköte. Söndagen den 5 oktober – för övrigt min namnsdag, då jag har Bror (efter min far) som binamn – kände jag det emellertid som min plikt att närvara vid ett historiskt möte med SD Stockholm/Stockholms län landstingsgrupp.

Sverigededemokraterna lyckades i valet 2014 för första gången ta sig in i Stockholms landsting (därtill som vågmästare) med nio ordinarie mandat och utöver det ett antal ersättare, däribland denna bloggare som var tredjenamn på valsedeln för Stockholms län sydvästra valkrets. SD Södertäljes eminenta Ingrid Hult som etta med ett stort antal personkryss blev ordinarie. Den viktigaste punkten på programmet vid mötet var att välja en gruppledare, som i absolut gynnsammaste fall – om än inte särskilt troligt – även kommer att kunna titulera sig landstingsråd.

 Dan Kareliusson som nyvald gruppledare för SD i Stockholms läns landsting. Foto: Tommy Hansson

Klar segrare i den personröstning som följde blev Dan Kareliusson från Stockholms stad, vilken med sin breda erfarenhet från en rad sektorer i samhället måste anses vara ett utomordentligt gott val. Till sin närmaste hjälp i sitt kommande värv får Dan nu Per Carlberg, SD Tyresö och Arnold Boström, SD Huddinge, två goda och brett uppskattade partikamrater.

Dan har redan lyckats ordna så att vårt parti får ett eget hus intill landstingsbyggnaden till vårt förfogande. Det skall bli mycket intressant att följa fortsättningen. Första mötet med det nyvalda landstingsfullmäktige sker den 21 oktober.

I går var det så dags för vår nyvalda fullmäktigegrupp att välja ny gruppledare, där de nio ordinarie invalda hade rösträtt. Mötesordförande nu, liksom vid landstingsmötet dagen före, var  ingen mindre än riksdagsledamoten David Lång som också är ordförande i vår kommunförening. Jag utmanades i omröstningen av Tommy Blomqvist, föreningens vice ordförande, medlemsansvarig, ersättare i kommunstyrelsen och ledamot/ersättare i flera nämnder.

Det blev utmanaren som avgick med segern med 5 röster mot 4. I ytterligare en omröstning valdes jag till vice gruppledare. Med 617 personkryss och gedigen kommunalpolitisk rutin såväl som mediaerfarenhet i bagaget – och med ett förnämligt valresultat där vi så gott som dubblade såväl procent- som mandattal – hade jag trott mig om att kunna göra ett bra jobb som gruppledare också under de kommande fyra åren. En majoritet ville dock annorlunda i god demokratisk ordning, varför jag gratulerar min partivän ”Blomman” till sin nya och ansvarspåliggande position!

 Här syns min efterträdare som gruppledare, Tommy Blomqvist, i direktkontakt med väljarna på Gågatan i Södertälje under den gångna valrörelsen. Foto: Tommy Hansson

Vi har haft ett fruktbart samarbete tidigare, och inget tyder väl på att det kommer att bli sämre framöver. Jag har heller aldrig haft som mål i politiken – eller livet i stort för den delen -att göra vad man kallar karriär, utan mer sett mig som en ”arbetare i vingården” som rycker in där det behövs och i övrigt gör vad jag gör för att det är roligt och/eller nödvändigt. Efter en pionjärinsats som gruppledare 2010 – 2104 under stundom ganska turbulenta förhållanden, med bland annat irakiskt massavhopp, skall det faktiskt bli rätt skönt att slippa att alltid vara partiets ansikte utåt och den det skylls på när det någon enstaka gång går åt pipan.

Som jag ser det bör SD Södertäljes målsättning vid valet 2018 bli att springa om Moderaterna och bli kommunens näst största parti (tror inte riktigt på att vi kan rå på sossarna, men osvuret är som alltid bäst). Om vi håller ihop och ger järnet skall det kunna gå!

Vår kommunförening heter ju SD Södertälje/Nykvarn, och för Nykvarns del utsågs 19-årige John Hult till gruppledare att jämte ungefär jämnårige Patrick Claesson företräda Sverigedemokraterna i fullmäktige på denna ort med knappt 10 000 invånare. Lycka till, grabbar!

 I mitten SDs nyblivne gruppledare i Nykvarn, John Hult, omgiven av Patrick Claesson till vänster samt bloggaren. Foto: Sveriges radio

 

 

 

 

 

 

Exemplet Expressen: Hat är alltid kontraproduktivt

Veckan före valet var tidningen Expressen fylld med hatartiklar riktade mot Sverigedemokraterna. Ett antal SD:are hängdes ut för att ha författat anonyma inlägg av icke rumsrent slag på vad som kallades ”hatsajter”.

Uträkningen från chefredaktören Thomas Matsson och hans kolleger, med den notoriske SD-hataren David Baas i spetsen, var inte att ta fel på. Uthängningarna skulle leda till att färre väljare röstade på SD. Nu blev det ju inte riktigt så. SD mer än fördubblade valresultatet i riksdagsvalet från 2010 och fick 49 mandat samt en ohotad status som tredje största parti.

Så mycket energi till absolut ingen nytta sett ur Expressens perspektiv. Det kan yttermera faktiskt vara så att Expressen-artiklarna ledde till att många blev förbannade och röstade på SD i ren trots och därmed gav partiet röster det annars inte skulle ha fått. Därtill hjälpte tidningens skandalskriverier SD att hålla partiet rent från individer  med synpunkter och värderingar som definitivt inte hör hemma i vårt parti.

Jag måste dock erkänna att jag förhåller mig skeptisk till uthängningen av unga personer som begått enstaka dumheter i ungdomligt oförstånd. Som den tonåriga tjejen som städade iförd hakkorsbindel om armen. Som den begåvade riksdagskandidaten Cristoffer Dulnys mindre välbetänkta nätkommentarer, som kostade honom en sannolikt framgångsrik karriär inom politiken (även om jag hoppas partiet i sinom tid åter tar honom till nåder).

SD riks svarade, fullt förståeligt, med att porta Expressen från valvakan på Vasamuseet. Mer adekvat hade kanske varit att skicka en stor tårta och ett generöst fång blommor till skandalblaskan i Marieberg i Stockholm för att den i realiteten blev en av våra mest värdefulla valarbetare. Något som Mattsson, Baas och övriga SD-hatare förstås inte hade tänkt sig.

 Bild från SD Stockholms läns valvaka i Hägersten. Bloggaren syns till höger på bilden bredvid Arnold Boström, SD Huddinge. Foto: SD

Den som känner till något om Expressens historia är knappast förvånad. Tidningen lär ha grundats som en antinazistisk pressröst i slutet av Andra världskriget, då nästan alla svenska sympatier för Nazityskland var ett avslutat kapitel. Jag tillhör vidare dem som är tillräckligt gamla för att minnas Expressens förment sensationella ”avslöjande” 1965 om en planerad nazikupp i Sverige i regi av den så kallade Carlbergska stiftelsen, uppkallad efter den nazistiske svenske officeren och elitgymnasten Carl-Ernfrid Carlberg.

Huvudavslöjaren, Expressen-journalisten Eric Sjöquist, kunde emellertid aldrig leda i bevis att någon verklig nationalsocialistisk ”kupp” planerades, utan lyckades på sin höjd nosa upp några utdaterade vapen i någon dammig gömma. Något som inte hindrar att Carlbergska stiftelsen var en synnerligen otrevlig företeelse, vilken bland annat ägnade sig åt att kartlägga svenska judar.

Mer om den sorglustiga historien och Expressens roll i densamma här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=3485631

I dagsläget är naturligtvis Carlbergska stiftelsen stendöd. I stället är det Sverigedemokraterna som är Expressens stora hatobjekt. Partiets valframgångar markerar tidningen i dag med att ha en helt svart förstasida med texten ”I går röstade 781 120 svenskar på (Sverigedemokraterna).” Något som Expressen alltså själv i hög grad bidragit till genom sitt vettlösa hat mot ett parti, vars enda förbrytelse består i att vilja ha en mer restriktiv immigrationspolitik.

Frågan är hur tidningen kunde måla in sig själv i detta hörn. Kanske agerar chefredaktören Mattsson på direkt order av ägaren, Bonnerkoncernen, som möjligen fått för sig att SD är något slags antisemitiskt judehatarparti. Jag ägnar mig här, vilket gärna erkännes, åt spekulationer, men om det skulle ligga någon sanning i detta kan jag informera Bonniers om att denna föreställning är så långt bort från sanningen man kan komma.

 Bild från SD riks valvaka. Foto: SD

Extremnationalistiska/nationalsocialistiska partier och krafter brukar, inte helt obefogat, kalla SD för ”Sionistdemokraterna” på grund av vårt partis uppslutning bakom Mellanösterns enda fungerande demokrati, den judiska staten Israel. Jag tvekar inte att kalla mig själv både sionist, vän av det judiska folket och Israel-sympatisör och jag vet att det synsättet delas av talrika partikamrater också högt upp i partiledningen.

Slasktidningen Expressen har i dag grava problem med ekonomin och har varslat redaktionen om uppsägning av 70 anställda. Frågan är om man kommer att lära sig något av det kraftiga magplasket med hetsjakten på Sverigedemokraterna, under vilken man tagit hjälp av den så kallade Researchgruppen bestående av flera dömda vänsterextremister med kopplingar till Antifascistisk aktion (AFA), som tycker att det är helt OK med våld som medel i politiken.

När riksdagsman Mattias Karlsson (SD) ställde Thomas Mattsson till svars för detta i en kort men hätsk SVT-debatt strax före valet kunde den senare inte svara utan vred sig som en mask på kroken. Kanske måste Expressen sparka Mattsson för att någon form av tillnyktring skall kunna komma till stånd, men jag tvivlar på att så kommer att ske – tidningen verkar lida av något slags patologisk dödslängtan kombinerad med andligt högmod och en därav följande vägran att inse att man faktiskt har fel.

 Mattias Karlsson (SD) ställde Thomas Mattsson till svars. Foto: Riksdagen

Den bärande lärdomen i fallet med Expressens nära nog sinnessjuka kampanjande mot Sverigedemokraterna är enligt mitt förmenande denna: hat och illvilja är alltid kontraproduktivt.

Till sist bifogar jag en länk till en lysande dansk exposé från den ansedda tidningen Berlingske, vars reporter intervjuade mig i valstugan några dagar före valet och citerar mig i artikeln: Sverige: den humanitära stormakten.

http://www.b.dk/globalt/sverige-den-humanitaere-stormagt

 

Tårtattack, ägg och hånskratt: surdegsproletariatets stormtrupper på marsch

Attacken mot Jimmie Åkesson är en attack mot demokratin och yttrandefriheten.

http://www.d-intl.com/2013/11/05/jimmie-akesson-attackerad-vid-boksignering/

Den här kvällen blev inte riktigt vad jag bespetsat mig på, nej. Glad i hågen och dagen till ära iförd min slips i de brittiska färgerna begav jag mig in till Stockholm för att få mitt recensionsexemplar av Jimmie Åkessons nya bok, Satis polito, signerat på Nytorget på Södermalm i Stockholm av författaren samt att mingla litet med trevliga partivänner.

När jag promenerade på Skånegatan ringde dock min son och sa att Jimmie utsatts för en tårtattack och förts bort av polis. Klockan var då vid pass 17.40. Litet längre fram längs samma gata frågade jag, då mitt lokasinne lämnar mycket övrigt att önska, en vänlig man i min egen ålder efter vägen. I samband med det kom ett par yngre män fram till oss och upplyste mig om att ”dina vänner har dragit”, följt av överlägset hånskratt.

Inte alla partivänner hade dock lämnat Nytorget. Sedan jag gått runt en grupp om något hundratal skränande och larmande personer, troligen tillhörande det södermalmska surdegsproletariatets yngre garde, råkade jag på Lennart Pilstam från SD Huddinge och två andra partivänner vilka beskrev för mig vad som inträffat. När boksigneringen varat ungefär en kvart hade en 60-årig kvinna störtat fram mot Åkesson och placerat en tårta i ansiktet på honom. Hon greps av polis på plats. Även äggkastning skall ha förekommit – såg att SD-grafikern Jörgen Fogelklou twittrat om att han fått tre-fyra ägg i huvudet.

En reporter från webbtidningen Dispatch International var på plats och rapporterar  om händelseförloppet via länken överst i denna bloggtext. Av intervjuer gjorda med ett par av vänsteraktivisterna framgår med osminkad tydlighet vad dessa individer tycker om demokratin.

Pöbelupplopp i AFA-regi.

”Vi stödjer AFA”, förklarar således en av surdegsgardisterna, ”vi har samma åsikter som de har. Vi har ett legitimt intresse av att sådana som Jimmie Åkesson inte ska få finnas på (sic) Söders hjärta.” En AFA-medlem är mer hotfull: ”Vi kommer att använda våld om det krävs.” Enligt Dispatch fanns representanter för grupper såsom Ung vänster, Cyklopen och Antifascistisk Aktion (AFA) på plats för att spy ut sitt hat mot avvikande politiska åsikter.

Bland de ramsor som skanderades märktes ”Bajsa på SD” och ”Bajsa på rasister” , under det att någon i församlingen skrek ”horunge” åt Jimmie Åkesson.

En så kallad tårtning är naturligtvis inte det värsta man kan utsättas för, även om det blir kladdigt. Jimmie Åkesson kan dessutom känna sig i gott sällskap: sak samma har exempelvis konung Carl XVI Gustaf och förre socialdemokratiske finansministern Bosse Ringholm råkat ut för, båda 2001. Alla personattacker mot statsmän och politiker, även om det ”bara” rör sig om kastade tårtor, måste dock betraktas som angrepp på själva demokratin och yttrandefriheten.

Det har framkommit att den nu släppta 60-åriga kvinnan gjorde vad hon gjorde på grund av att hon är fylld av politiskt hat mot vad hon kallar ”rasism och fascism”. Vem vet, kanske hon dyker upp framöver i något av televisionens soffprogram och får breda ut sig om hur hon tänkte (om hon nu gjorde det). Kanske utmynnar det hela rentav i en riktig solskenshistoria om en gullig och vilsen kvinna, som bara ville visa sin avsky mot ”rasismen”?

Jag tror jag under alla omständigheter med viss bestämdhet kan säga, att resultatet  i varje fall inte kommer att bli minskat stöd för Sverigedemokraterna eller att folk blir ovilliga att ansluta sig till och/eller aktivera sig i partiet. I stället kommer tre ting med all sannolikhet att inträffa: 1. SD får ökat stöd i opinionen. 2. Attacken och pöbeluppträdet på Nytorget kommer att mobilisera  befintliga SD-medlemmar. 3. Den redan kraftiga medlemstillströmningen kommer ytterligare att accelerera. På så sätt kan tårtkasterskan visa sig bli en av SDs mest effektiva valarbetare. Och det var väl inte riktigt vad hon hade tänkt sig?

Helt klart är att något gått allvarligt snett i den bevakning SD-ledaren bestods av dels utkommenderad ordningspolis, dels SÄPO-folk som har till uppgift att skydda SDs riksdagsledamöter. En av de två civilklädda polismän jag och Lennart talade med någon halvtimme efter händelsen erkände också att ”det här får vi ta på oss”.

Pöbelnärvaron och tårtattacken på Nytorget i hjärtat av Södermalm torde visa en sak. Det välbeställda vänsterklientelet i denna stadsdel är märkbart oroat över att Sverigedemokraterna på senare tid gjort kraftiga inbrytningar i området och Stockholm i stort och utan tvivel kommer att ta plats i såväl Stadshuset som landstinget som resultat av valet om knappt år.  Och när argumenten tryter duger det bra med att gapa och skrika obsceniteter, bullra med trummor, tuta och kasta tårtor alternativt ägg eller golfbollar.

Bosse Ringholm tårtad i Stockholm 2001.

Tårtattentatet mot Åkesson bör kopplas samman med alarmerande händelser som inrapporterats från Bohuslän på Västkusten, där en SD-medlem fått sin bil demolerad av en detonerande sprängladdning. I samma region skedde ytterligare attacker mot personer med SD-anknytning.

Det åligger nu polis och säkerhetspolis att utreda, om dessa händelser är tecken på något slags samlad strategi från extremvänstern att rikta våldsattacker mot SD. På Nytorget var det denna kulna novemberkväll tårtor och ägg som kastades. Man kan med allt fog fråga sig om det blir granater, bomber, knivar eller syra en annan gång.

De twitterkommentarer jag sett markerar alla avstånd från angreppet på Jimmie Åkesson. Således har exempelvis vänsterledaren Jonas Sjöstedt, Expressen-redaktören Niklas Svensson och komikern Soran Ismail fördömt tårtningen. Andra vänstertwittrare har ifrågasatt tårtkasterskans mentala hälsa, då de menar att dådet leder till ökade sympatier för Åkesson och SD.

Vad straffet kan tänkas bli för tårttilltaget är svårt att sia om. Misshandel borde vara en lämplig brottsrubricering och bör kunna resultera i ett, helst kännbart, fängelsestraff. Det är viktigt att rättsväsendet tydligt markerar att, så här ett knappt år före valen nästa år, fysiska attacker mot partiföreträdare inte accepteras av samhället. Det skulle emellertid inte förvåna mig alls om föröverskan får en villkorlig dom kombinerad med samhällstjänst.

Får vi höra vad Reinfeldt tycker om angreppet på Åkesson?

I nuläget har varken statsministern eller någon annan regeringsrepresentant tagit avstånd från tårtningen. Reinfeldt har ju i tidigare uttalanden, då SDare drabbats av vänstervåldet, sagt ungefär att det är sådant man får räkna med om man är med i vårt parti. Ännu så länge tycks det, förutom medlemmar och sympatisörer från SD, företrädesvis vara folk från vänsterhåll som mest upprörs över tårtattacken. Aftonbladets Lena Mellin skriver exempelvis följande tänkvärda ord:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article17790131.ab

 Kanske tycker slutligen vänsterpatrasket på Södermalm att det är dags att införa ett apartheidliknande system som garanterar, att den politiskt korrekta delen av Söders befolkning får pimpla sitt latte, baka sitt surdegsbröd och läsa sin Marx i fred utan störande inslag från untermenschen med annan politisk uppfattning. Kanske vägspärrar, i anslutning till vilka röd vänstermilis kontrollerar de politiska sympatierna hos folk som rör sig i stadsdelen, vore en lösning? Pöpeluppvisningen på Nytorget ger en fingervisning om att det inte skulle vara något som helst problem att bemanna en milis av skisserat slag.

SDs partisekreterare har följande att säga om händelsen och hoten mot SD och Åkesson i ett nyhetsprogram (bland annat lovar Söder att ”vi återkommer till Södermalm”):

http://www.svt.se/gomorron-sverige/akesson-tartad

Boken, den får jag be Jimmie signera vid ett annat tillfälle.

Fotnot: Har nu sett att Reinfeldt, liksom andra regeringsrepresentanter, tagit avstånd från attacken mot Åkesson. En självklarhet att så sker naturligtvis.